Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Ökning av försörjningsstöden
Interpellation 2009/10:150 av Green, Monica (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2009-12-02
- Inlämnad:
- 2009-12-02
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2009-12-15
- Sista svarsdatum:
- 2009-12-16
- Besvarad:
- 2010-01-22
Interpellationen
den 2 december
Interpellation
2009/10:150 Ökning av försörjningsstöden
av Monica Green (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Utbetalningarna av ekonomiskt bistånd, socialbidrag, ökar ständigt. Hittills i år har socialbidragen ökat med 23 procent exklusive kostnad för ersättning till flyktingar.
Ökningen beror på lågkonjunkturen, ökande arbetslöshet och att staten sänkt ersättningarna till de sjuka och arbetslösa. Förutom att det är lägre ersättningar till dem som är med i en arbetslöshetsförsäkring är det svårare att nå upp till villkoren för arbetslöshetsersättning.
Det faktum att den borgerliga regeringen försämrat villkoren har medfört att det blivit dyrare att vara med i en a-kassa. Detta innebär att en halv miljon människor har lämnat sin a-kassa, står utan ekonomisk trygghet och tvingas därför söka socialbidrag.
Utbetalningarna ökar i stort sett i alla kommuner, 92 procent. I 125 kommuner ökade bidragen med 30 procent. Dessutom ser inte ökningen ut att avta.
Sverige har ett av de högsta ungdomsarbetslöshetstalen i hela EU. Enligt kommunernas egen bedömning ökar socialbidragen för unga människor under 25 år mer än dubbelt så mycket som för människor i allmänhet. Efter de åtta första månaderna gjorde kommunerna prognosen att ökningen för ungdomar skulle landa på 35 procent för helåret 2009, enligt SKL:s sammanställning.
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att komma till rätta med ett ökat bidragsberoende?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:150
Webb-tv: Ökning av försörjningsstöden
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 32 Anders Borg (M)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med det ökade beroendet av försörjningsstöd.
Regeringens mest prioriterade fråga är att minska utanförskapet och att öka sysselsättningen. Beroendet av försörjningsstöd går i takt med utvecklingen på arbetsmarknaden. När den internationella finanskrisen hösten 2008 även drabbade vårt land, med en djup lågkonjunktur och ökad arbetslöshet i sina fotspår, medförde detta ett ökat bidragsberoende. Den negativa utvecklingen för försörjningsstödet följer alltså det normala konjunkturella mönstret vid nedgångar på arbetsmarknaden.
Regeringens linje är att beroendet av försörjningsstöd och andra former av utanförskap bör minskas genom att individens möjligheter till reguljär sysselsättning och egen försörjning stärks. För att mildra effekterna av krisen bedriver därför regeringen en mycket aktiv politik. De åtgärder som är både strukturellt och konjunkturellt motiverade har vidtagits för att överbrygga den allvarliga situationen på arbetsmarknaden. Av en sammanställning som OECD gjorde i juni 2009 av olika länders stimulanspaket och storleken på automatiska stabilisatorer framgår att Sverige har de största finanspolitiska stimulanserna bland de av OECD redovisade länderna för 2009 och 2010.
Att bromsa en neddragning av offentligt finansierade jobb är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att dämpa fallet i sysselsättningen i en djup lågkonjunktur. Under 2009 och 2010 kommer därför kommuner och landsting att tillföras ytterligare 17 miljarder kronor utöver vad som tidigare beslutats. Sammantaget har regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder för att få fler i arbete och därigenom minska behovet av försörjningsstöd.
Anf. 33 Monica Green (S)
Herr talman! Tack för svaret, Anders Borg! Man blir lite förvånad över svaret även om det ingår i retoriken. Det är precis det ni har sagt hela tiden: Vi står för jobben.
Och ändå blir det precis tvärtom. Anders Borg påstår i sitt svar att regeringens mest prioriterade fråga är att minska utanförskapet och öka sysselsättningen. Men vad är det som inträffar med er mest prioriterade fråga? Jo, utanförskapet ökar och sysselsättningen sjunker.
Det är inte mitt fel, säger Anders Borg, utan det är den internationella lågkonjunkturens fel. Det kan inte vi hjälpa.
Sade ni det till väljarna? Sade ni att ni bara ska regera när det är goda tider? Sade ni att ni bara kan regera då? Sade ni till väljarna att ni bara kommer att uppfylla era löften om det är högkonjunktur och om ekonomin går som tåget, annars får människor räkna med att bli bidragsberoende och att ni kommer att sänka deras ersättningar så att de blir än mer beroende av släktingar och grannar?
Ni säger en sak, och själva verket blir det en helt annan. I retoriken försöker ni övertyga folk om att det ni gör är rätt, men i praktiken blir det något helt annat. Anders Borg lever i något slags ekonombubbla utan att se människor av kött och blod där ute.
Jag träffar människor, till exempel i Göteborg, som säger att de har sökt över 100 jobb och ändå inte fått något. Det är deras eget fel, säger Anders Borg. Om vi bara sänker ersättningen åt dem och om de bara blir fattigare kommer de att hitta ett jobb. Jag träffade en kvinna i Skövde som har sökt 20 jobb i veckan och som inte får något jobb. Nu kommer hon att få en aktivitetsgaranti där hon ska jobba heltid i kommunen men få en ersättning på 65 procent av lönen. Hon ska jobba heltid men få 65 procent i ersättning. Hon tycker inte att det är rättvist.
Ni har vältrat över kostnaderna på kommunerna genom att ni har sabbat a-kassan och försämrat för människor att kunna försörja sig själva. Ni har vältrat över kostnaderna på kommunerna, och kommunerna själva säger nu att socialbidragen kommer att öka än mer. Det finns inget som tyder på att de kommer att minska även om Anders Borg nu gör nya beräkningar.
I går berättade han att han hade varit lite dyster i höstas, men nu när det är valår ser vi att det går bra igen. Nu kommer man att dra på lite under våren eftersom man har legat lite lågt tidigare. Nu är det valår, och nu går det bättre i ekonomin. Trots att ni nu säger att det blir bättre tider minskar inte socialbidragsberoendet. Arbetslösheten sjunker inte. Långtidsarbetslösheten sjunker inte. Antalet människor i utanförskap ökar. Det är er politik i praktiken. Hela tiden säger ni en sak, men i praktiken blir det en annan.
Vi kan ta detta med att regeringen för en mycket aktiv politik för att människor ska kunna behålla sina jobb som exempel. Mot det står Reinfeldts ord när han uttalade sig i Göteborgs-Posten i förra veckan. Där sade han: Nej, jag tänker inte rädda några jobb över huvud taget. Det här är strukturella förändringar inom Saab, och det får vi acceptera. Vi ska ta hand om dem efteråt, säger han. Vi ska se till att de får möjlighet att omskola sig och ge dem ersättning när de är arbetslösa.
Det är ett exempel. Det andra exemplet är att Anders Borg svarar med att de automatiska stabilisatorerna har utbetalats och att man har varit så duktig på det. Ja, men det är ju a-kassan som är de automatiska stabilisatorerna. Den har ni sänkt. Det var därför som Anders Borg i går kom fram till att det inte har kostat så mycket som man hade räknat med. Ni säger en sak, men det blir en annan i praktiken.
Anf. 34 Anders Borg (M)
Herr talman! Det är naturligtvis väldigt glädjande om Sverige kan komma igenom den kanske värsta ekonomiska krisen sedan depressionen utan att vi får fullt så stora skadeverkningar som man får i andra länder, som vi tidigare har fått i Sverige eller som vi befarat. Det beror på att vi har fört en väldigt expansiv stimulanspolitik för att hålla efterfrågan uppe i en tid när världsekonomin har vikt nedåt.
Sammantaget i förra budgeten och i den senaste budgeten har vi lagt 90 miljoner på åtgärder. Till det kommer Riksbankens omfattande räntesänkningar och det vi gemensamt gjort för att säkra banksystemet. Det finns praktiskt taget inte något land i EU som har fört en sådan expansiv samlad ekonomisk politik som Sverige när man lägger ihop de här olika komponenterna.
Vad som är mer avgörande är att vi inte kommer att behöva genomföra någon budgetsanering. I länder som Spanien, England och andra europeiska länder har man underskott som är tvåsiffriga. Man befinner sig i en situation där man kommer att behöva genomföra fleråriga åtstramningar. Vi vet vad det betyder för arbetsmarknaden. Det betyder att man dämpar efterfrågan och att det tar längre tid att sänka arbetslösheten.
Jag tror också att den svenska modellen, jämfört med Kontinentaleuropa och jämfört med andra länder, är en effektiv och flexibel modell på arbetsmarknaden. I tidigare kriser har vi kunnat se att vi i Sverige har klarat oss bättre med vår lönebildning, våra fackföreningar, våra företag och vår ordning. Jag tror att det även kommer att gälla framöver. Jag tror att det underlättar att vi har förstärkt arbetslinjen inom ramen för den svenska modellen.
Får vi inte en arbetslöshet på de nivåer vi upplevde under 90-talet betyder det också att vi inte kommer tillbaka till de väldigt höga socialbidragsnivåer som vi tidigare har legat på, och det är naturligtvis glädjande.
Vid sidan av det gör nu regeringen en lång rad insatser för att underlätta för människor att komma tillbaka och inte fastna i ett beroende av försörjningsstöd. Det första och det som lyfts fram när Institutet för arbetsmarknadsutvärdering tittar på situationen för socialbidragstagarna är jobbskatteavdraget. Det är enligt de bedömningar som görs av IFAU en av de mest effektiva åtgärderna för att motverka socialbidragsberoende eftersom det sänker trösklarna in på arbetsmarknaden.
Det andra vi gjort är att vidga möjligheterna för dem som har försörjningsstöd att få ta del av de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det tror jag i grund och botten är mycket bra. En del av dem som är i socialbidragsberoende har egentligen ett behov av att få arbetsmarknadspolitiskt stöd, vidareutbildning eller en lönesubvention som gör att de kommer tillbaka till arbetsmarknaden.
Det tredje vi gör vad gäller socialbidragsberoendet är att vi nu lägger om systemet för introduktionen av nyanlända invandrare. Där har vi haft en situation att man under de fyra fem första åren efter att man anlänt till Sverige har ett relativt högt socialbidragsberoende.
Jag tror att det alternativ som Monica Green förordar inte kommer att minska socialbidragsberoendet. Om vi har en gradvis återhämtning i svensk ekonomi, med tillväxttal på i storleksordningen 3 procent framöver, och vi i ett sådant läge höjer bidrag, ersättningar i sjukförsäkring och a-kassan, och samtidigt höjer skatterna, blir det färre som står till arbetsmarknadens förfogande. Därmed ökar riskerna för att vi får flaskhalsar och obalanser som leder till prisstegringar och dämpad efterfrågan. Om vi sedan, apropå att Karin Svensson Smith förordade stora miljöskattehöjningar, även skulle lägga en skattebelastning på hushållen på i storleksordningen 20 miljarder i miljöskatter skulle det naturligtvis också dämpa efterfrågan i ekonomin och dämpa sysselsättningen.
Nu gör vi inte prognoser som avviker från andra. Nordea, EU-kommissionen och OECD deltar inte i en alliansledd valrörelse utan de gör bedömningar av svensk ekonomi. Den bedömning de, liksom även KI och Riksbanken, nu gör är att vi landar på en tillväxt på strax under 3 procent de kommande åren.
Anf. 35 Monica Green (S)
Herr talman! Anders Borg påstår att man har vidtagit åtgärder för 90 miljarder. Alliansregeringen har sänkt skatterna mest för dem som tjänar mest och sett till att klyftorna ökar. Ni har, Anders Borg, sänkt skatterna mest för de förmögna, mest för männen och mest för dem som bor i storstäderna. Det är er politik. Ni tycker att det är bra. Ni har den människosynen att om skillnaderna är stora jobbar folk bättre och springer snabbare i ekorrhjulet. Det är er syn. Jag respekterar den människosynen även om jag själv inte har den. Jag tror nämligen på att hålla ihop grupperna, att ha så små skillnader som möjligt och att människor ska känna trygghet. Trygga människor vågar.
Anders Borg påstår att de har en fortsatt arbetslinje, men det blir precis tvärtom. Anders Borg försöker jämföra sig med utlandet. Ja, det är väl lätt. Javisst, titta, det är värre någon annanstans! Men nu är vi i Sverige. Det är Sverige Anders Borg ska försöka reda ut och se till att människor har ett arbete att gå till. Dessa frågor vill han dock inte ta tag i; det gäller exempelvis Västsverige. Västsverige berör hela landet. Regeringen vill inte, som den gång på gång sagt, stödja fordonsindustrin genom att titta på andra länder vad gäller skrotningspremier och annat. Nej, man kan inte göra som i andra länder. Man låter i stället marknadskrafterna sköta det hela och tänker inte på något som helst sätt stödja vår egen fordonsindustri. De som jobbar där menar att regeringen inte har en susning om vad det handlar om, nämligen om en hightechindustri, hög teknik och stort kunnande, som ger många andra jobb.
Ni har ingen näringspolitik värd namnet, Anders Borg, utan ni lämnar det hela åt marknaden. Sedan ska Anders Borg försöka rädda det som räddas kan, och han säger att man har en jobblinje. Hans enda medicin är att sänka skatterna och sänka ersättningarna för då kommer människorna att hitta ett arbete. Hittills har vi inte sett några resultat av den politiken. Anders Borg kan hänvisa till andra i sin ekonomibubbla och säga att det blir jobb, men det har inte blivit några jobb.
Även om Anders Borg säger det om och om igen kommer inte jobben bara för att man sänkt skatterna och sänkt ersättningarna för dem som är drabbade. Människor får gå från hus och hem om de jobbar inom fordonsindustrin eller hos dess underleverantörer, såsom i Västsverige. Om båda jobbar där och sedan ska leva på 65 procent av sin tidigare lön innebär det nästan en halvering av inkomsten, och man klarar inte av att behålla sitt hus fortsättningsvis.
Tänk om vi hade haft en regering som varit proaktiv, som verkligen menat vad den säger och inte bara kommit med munväder! Vi ska ha två starka parter på arbetsmarknaden, sade Anders Borg för två minuter sedan, men i själva verket avlövar han fackets möjligheter. Han vill inte ha två starka parter på arbetsmarknaden. Han vill ha en stark part. Den andra parten ska stå med mössan i hand och lägga sig platt för arbetsgivaren. Det är så man vill ha det.
Om Anders Borg trodde på den svenska modellen, vilket han säger samtidigt som han agerar precis tvärtom, skulle han inte avlöva facket. Då skulle han ge samma möjligheter för arbetsgivare och fackföreningar att se till att vi får bra avtal fortsättningsvis. Jag tror på den svenska modellen, och jag vill att vi ska ha den kvar. Jag var tidigare stolt över den, men det som nu sker är att vi håller på att avskaffa den. Det beklagar jag.
Anf. 36 Anders Borg (M)
Herr talman! Monica Green argumenterar för att regeringen skulle bedriva en krispolitik som enkom bygger på sänkta skatter. Sänkta skatter är viktiga både för pensionärer och för löntagare för att de ska ha mer pengar i plånboken när det är kris, men vår krispolitik har också andra komponenter.
Vi har gjort en av de snabbaste utbyggnaderna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i modern tid i Sverige och jämfört med andra länder. Vi har ett omfattande stöd för människor att söka jobb, en omfattande utbyggnad av yrkesutbildningen inom yrkesvux och andra verksamheter. Vi gör i förhållande till andra länder en mer omfattande satsning på infrastruktur under krisåren, och framför allt har vi lagt stor vikt vid kommunerna. För 2010 handlar det om 17 miljarder i extraresurser för kommunsektorn. Det är i ett historiskt perspektiv den enskilt största konjunktursatsningen på kommuner som har genomförts. Jag vågar inte säga under efterkrigstiden, för vi har inte statistik så långt tillbaka, men det gäller i alla fall de år vi har statistik för.
Det är en del av en samlad efterfrågestimulerande politik under en kris då efterfrågan faller. Nu börjar vi se tecken på att ekonomin stabiliseras, och vi ser en tillväxt under åren framåt. Alla bedömare tycks vara överens om detta. En grundläggande orsak till att Sverige står starkt jämfört med andra länder och jämfört med tidigare kriser är att vi har starka offentliga finanser. Vi behöver inte höja skatter. Vi behöver inte skära i trygghetssystem eller i offentliga utgifter. Det gör att efterfrågan i ett historiskt perspektiv och jämfört med andra länder kommer att fortsätta att stärkas.
Det finns flera skäl till varför vi har starka offentliga finanser. Om vi jämför med andra länder har vi inte förött statskassan på att köpa upp bankernas förlusttillgångar. Vi har inte heller förött statskassan genom att ta över förluster i fordonsindustrin eller i andra näringar. Det är i grund och botten därför vi står starka i vår samhällsmodell. Det kommer naturligtvis att få omprövas och diskuteras i andra länder. Vi har även en relativt omfattande och utbyggd arbetslöshetsförsäkring som står sig väl i jämförelse med andra länder. Jag vet att socialdemokratiska regeringar i både Storbritannien och Tyskland har gått till 65 procents ersättning under sex respektive tolv månader. I Sverige har vi en påtagligt mer välfungerande arbetslöshetsförsäkring.
Det är klart att vi inte är nöjda. Vi blev valda på jobbagendan. Även om vi skulle komma tillbaka till de arbetslöshetsnivåer som var före krisen måste vi komma ned rejält vad gäller arbetslösheten. Det är full sysselsättning som är det grundläggande målet för politiken. Vi kan inte acceptera att arbetslösheten i goda tider ska ligga på 6, 7 eller 8 procent. Arbetslösheten måste komma ned till väsentligt lägre nivåer. Kittet i samhället är nämligen arbetsmarknaden och arbetslinjen.
Följaktligen har vi, även när vi blickar framåt, en omfattande jobbagenda. Det måste löna sig att arbeta. Det måste bli en större villighet att anställa. Vi måste ha bredare vägar tillbaka och större anställningsbarhet. Vi måste satsa på kunskap och företagande också i framtiden. Det är vår jobbagenda. I oppositionens föreställningsvärld handlar det om att höja skatterna för dem som arbetar, förstärka bidragssystemen och i Miljöpartiets fall genomföra relativt dramatiska höjningar av miljöskatterna, 20 miljarder kronor.
Om vi får en återhämtning blir det inte fler jobb genom att man höjer bidragen och skatterna. Det ger inte fler jobb. Det leder till inflationsrisker, till flaskhalsar och till bekymmer med att hålla i återhämtningen. Det är därför valet i stor utsträckning måste vara ett jobbval.
Vi har två alternativ i svensk politik. Vår politik handlar om att återupprätta arbetslinjen och återupprätta full sysselsättning. Socialdemokraterna vill återupprätta bidragslinjen. Det skulle få förödande effekter på arbetslöshet och sysselsättning.
Anf. 37 Monica Green (S)
Herr talman! Visst blir jobben en avgörande valfråga - absolut, i allra högsta grad, eftersom ni totalt har misslyckats med en av era viktigaste grenar. Ni har påstått att ni har en jobblinje, men i själva verket är det ni som har en bidragslinje.
Vi står för jobben. Vi vill tillbaka till full sysselsättning och ingenting annat. Ni har misslyckats. Ni påstår att det är någon annans fel, och ni säger att ni inte kan hjälpa detta, för det var någon internationell lågkonjunkturs fel. Ni kan alltså bara hålla era vallöften när det är goda tider.
Utbetalningen av socialbidragen ökar, med era egna beräkningar, med 50 procent under tiden 2006-2011. Så har ni själva beräknat det.
Nu säger Anders Borg: Vi har snabbt byggt upp arbetsmarknadspolitiken. Ja, det var ju den ni raserade så fort ni kom till makten. Vi bygger ut komvux, säger Anders Borg. Ja, det var det ni tog bort när ni kom till makten. Det var ju så dumt att människor skulle få en chans till och en chans till och en chans till. Ni tog bort dessa möjligheter, och nu har ni snabbt insett att ni måste tillbaka till det vi hade byggt upp.
Anders Borg säger sedan att vi har starka offentliga finanser. I början av mandatperioden berömde faktiskt Anders Borg Socialdemokraterna, eftersom det var vi som hade byggt upp de starka offentliga finanserna. Ordning och reda i ekonomin var och är fortfarande vår ledstjärna. Det är därför vi har starka finanser trots att ni försöker sabba det nu. Ni sabbar genom att öka klyftorna, genom att sänka skatterna mest till dem som har det bäst, genom att sänka skatterna mest till männen och genom att gå ifrån jobblinjen till bidragslinjen. Socialbidragen ökar i det borgerliga Sverige!
Anf. 38 Anders Borg (M)
Fru talman! Arbetslöshet, full sysselsättning, utanförskap, trygghet och välfärd går hand i hand. Grunderna för att bygga ett bra välfärdssamhälle är att flertalet människor som vill och kan arbeta också får möjlighet att göra det.
I det perspektivet är det naturligtvis bra om Sverige hamnar i en situation där vi jämfört med tidigare kriser inte får lika hög arbetslöshet, jämfört med andra länder klarar oss på marginalen bättre och att det inte går så illa som vi har befarat. Vi ska komma ihåg att Konjunkturinstitutet och Riksbanken båda räknade med en arbetslöshet på 12 procent. Nu ser det ut som att vi inte når den nivån utan att vi kan komma tillbaka till förkrisnivåer inom ett antal år framåt.
Det beror på att vi har fört en aktivt efterfrågestimulerande politik. Det beror på att den svenska modellen är effektiv, och det beror på att vi har förstärkt arbetslinjen.
Det här betyder att när det gäller socialbidragen så kommer vi inte tillbaka till de krisnivåer vi hade under den socialdemokratiska regeringsperioden under Rysslandskris och andra perioder då det var svåra tider i ekonomin. Jag kan bara glädjas åt om det skulle visa sig vara riktigt.
Vi har aktivt försökt minska socialbidragsberoendet. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering konstaterar att jobbavdraget förmodligen är den mest effektiva åtgärden för att minska socialbidragsberoendet. Vi har gått över till ett system med introduktionsersättning för att underlätta för nyanlända flyktingar. Vi har förstärkt de aktiva åtgärderna och möjligheterna för människor med försörjningsstöd att få hjälp av Arbetsförmedlingen.
Mot den politik vi står för står vänsterblocket. Personer som Bosse Ringholm, Erik Åsbrink och Göran Persson har naturligtvis gjort viktiga insatser för att vi ska ha ordning i våra offentliga finanser, men hur höjda skatter och höjda bidrag skulle förstärka de offentliga finanserna kan jag inte begripa. Det leder ju till att färre människor arbetar.
Höjda skatter och höjda bidrag ger inte fler jobb. Det ökar riskerna för arbetslöshet och varaktigt utanförskap. Därmed har vi också huvudlinjerna i valrörelsen klarlagda.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.