Ökande veterinärpriser och bristande pristransparens
Interpellation 2025/26:154 av Sofia Skönnbrink (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-13
- Överlämnad
- 2025-11-14
- Anmäld
- 2025-11-17
- Sista svarsdatum
- 2025-11-28
- Svarsdatum
- 2026-02-05
- Besvarad
- 2026-02-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Den svenska veterinärvården har under de senaste åren förändrats i grunden.
Det som tidigare var en samhällsnära service har i dag blivit en hårt koncentrerad marknad, där majoriteten av klinikerna och djursjukhusen ägs av stora företag och riskkapitalbolag. Det har resulterat i skenande priser på veterinärvård som slår hårt mot djurägare och deras djur.
I den RUT-rapport som undertecknad beställt (RUT 2025:1284) framgår att marknaden präglas av ökande koncentration, stigande priser och stora regionala skillnader i kostnadsnivåer. Priset för ett vanligt veterinärbesök har enligt rapporten ökat med omkring 55 procent på fem år, och för vissa vanliga behandlingar – som kastration eller enklare operationer – kan skillnaden mellan kliniker uppgå till tiotusentals kronor.
För många djurägare har situationen blivit ohållbar. Undersökningar visar att nio av tio oroar sig för sina veterinärkostnader och att var tredje avstår från att söka vård för sitt djur för att de är så rädda för vad räkningen kommer att landa på. I vissa fall har människor till och med tvingats lämna bort sina husdjur eftersom de inte haft råd att behålla dem.
Att riskkapitalbolag gör stora vinster samtidigt som människor tvekar att åka till veterinären med sina djur gör det tydligt att marknaden inte fungerar som den ska. För att vända utvecklingen krävs politisk handling.
Mot denna bakgrund vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
- Delar ministern bedömningen att utvecklingen inom veterinärvården visar tecken på en osund konkurrenssituation?
- Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att stärka konkurrensen på veterinärmarknaden?
- Hur avser regeringen att säkerställa att veterinärvård inte blir en klassfråga i Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:154
Webb-tv: Ökande veterinärpriser och bristande pristransparens
Dokument från debatten
- Torsdag den 5 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:69
- Protokoll 2025/26:69 Torsdagen den 5 februariProtokoll 2025/26:69 Svar på interpellation 2025/26:154 om ökande veterinärpriser och bristande pristransparens
Protokoll från debatten
Anf. 34 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Sofia Skönnbrink har frågat mig om jag delar bedömningen att utvecklingen inom veterinärvården visar tecken på en osund konkurrenssituation och vilka åtgärder jag tänker vidta för att stärka konkurrensen på veterinärmarknaden. Sofia Skönnbrink har vidare frågat mig hur regeringen avser att säkerställa att veterinärvård inte blir en klassfråga i Sverige.
Låt mig inledningsvis konstatera att djurägare har ett särskilt ansvar att informera sig om hur djurens hälso- och sjukvård fungerar och vilka kostnader ett allvarligt sjukdomsfall hos djur kan medföra.
Marknaden för veterinära tjänster kan utifrån ett djurägarperspektiv upplevas som svårgenomtränglig och komplicerad. Otydliga villkor och priser som inte är jämförbara försvårar för konsumenter att göra medvetna val. Bristande transparens när det gäller villkor och priser kan även påverka konkurrensen på marknaden för djursjukvård.
Som svar på frågan om vilka åtgärder jag tänker vidta för att stärka konkurrensen på veterinärmarknaden kan jag nämna att regeringen den 10 mars 2025 gav Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga pristransparensen inom veterinärmarknaden. Myndigheten ska också analysera hur bristande pristransparens genom påverkan på prisbildning och marknadsvillkor i sin tur påverkar konkurrensen på marknaden. Konkurrensverket ska senast den 1 mars 2026 lämna förslag på hur bättre förutsättningar kan skapas för konsumenter att jämföra priser för djursjukvård mellan olika djurvårdsinrättningar. Jag ser fram emot att få ta emot Konkurrensverkets förslag på konkreta åtgärder för att förbättra pristransparensen inom djursjukvården.
Avslutningsvis, och som svar på den sista frågan, vill jag framhålla att djurvälfärd är en prioriterad fråga för regeringen. Djur som är i behov av vård ska enligt gällande bestämmelser få vård oavsett var i landet de befinner sig och vid den tidpunkt som behovet uppstår om det finns djurskyddsskäl. En statligt driven veterinärorganisation behövs för att säkerställa detta, och här har Distriktsveterinärerna en viktig roll. Efter regeringens förslag i budgetpropositionen 2025 beslutade riksdagen om en förstärkning på 30 miljoner kronor per år till Statens jordbruksverk under perioden 2025–2027 för att säkerställa tillgången till veterinär dygnet runt i hela landet.
Anf. 35 Sofia Skönnbrink (S)
Herr talman! Svensk veterinärvård är inte vad den en gång var. Det är uppenbart att den inte längre fungerar som den ska.
Vi har en allvarlig brist på veterinärer, inte minst under jourtid och i glesbygd. Vi har skenande priser och stora regionala skillnader, en osund marknadskoncentration och otillräcklig konkurrens. Det är brist på insyn, transparens och prisjämförelseverktyg. Detta drabbar väldigt många människor.
Vart tredje hushåll i Sverige har husdjur, och många djurägare upplever i dag att kostnaderna för veterinärvård har blivit orimligt höga och svåra att bära. Det är framför allt detta vi ska prata om i dag – den skrämmande prisutvecklingen.
I sitt svar inleder ministern med att säga att djurägare har ett eget ansvar att informera sig om hur djurens hälso- och sjukvård fungerar men också om vilka kostnader som den medför. Visst är det så, men kostnaderna för veterinärvård måste också vara rimliga. Det tycker inte vi socialdemokrater att de är.
Den prisökning som vi ser i dag går långt utöver den allmänna inflationen och långt utöver vad som är rimligt för en djurägare att betala. På bara tio år har priserna ökat med nästan 70 procent. Den största ökningen har skett de senaste fem åren, med en prisökning på hela 55 procent. Allra värst var det mellan 2022 och 2023. Då ökar priserna med 25 procent på bara ett år.
Herr talman! Jag tycker att det är dags att vi börjar tala klarspråk om varför priserna har skenat. En avgörande förklaring är att två riskkapitalbolag kom in på marknaden och köpte upp en stor del av djursjukhusen och klinikerna för ungefär tio år sedan. Det handlar om bolag som omsätter miljardsummor varje år.
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har kunnat bekräfta att stora veterinärbolag med vinstkrav är en viktig orsak till prisökningarna. Deras studier visar också att riskkapitalbolagens kliniker sticker ut, med både högre priser och större prisökningar än andra veterinärer.
Herr talman! Jag har låtit riksdagens utredningstjänst undersöka hur det ser ut i andra länder. Deras rapport visar tydligt att Sverige har haft de största prisförändringarna och efter 2022 de allra största prisökningarna bland de jämförda länderna – i det här fallet Norge, Finland, Danmark, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Detta får väldigt stora konsekvenser.
I en undersökning som Agria genomförde visade det sig att nio av tio djurägare oroar sig för sina veterinärvårdskostnader. En av tre undviker till och med att ta sitt djur till veterinären för att de är så rädda för vad räkningarna kommer att landa på. Det har lett till en ökning av akutfall, som beror på att djurägare in i det sista väntar med att söka vård i en förhoppning om att djuret ska bli bättre utan hjälp. Det har till och med gått så långt att tusentals svenskar har hamnat hos kronofogden på grund av obetalda veterinärräkningar.
Herr talman! Priskarusellen måste få ett slut. Svenska djurägare ska inte behöva betala ockerpriser för veterinärvård. Därför vill jag fråga ministern vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att stärka konkurrensen på veterinärmarknaden och pressa priserna, utöver det uppdrag som Konkurrensverket har fått vad gäller att öka pristransparensen.
(forts. § 12)
Anf. 117 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Den här debatten har varit på paus i ungefär en och en halv timme, som det blir när det är frågestund. Därför tänker jag att jag upprepar de frågor som jag uppfattade att Sofia Skönnbrink ställde till mig. Det handlade om vad regeringen gör, utöver det uppdrag som Konkurrensverket har fått av oss.
Fru talman! En av de viktigaste delarna i det arbete vi nu gör är att se till att vi får en bra konkurrens. Sofia Skönnbrink uttrycker själv farhågor om den konkurrensmässiga situationen. Det är det främsta vi gör nu.
Det är också viktigt att konstatera att det råder fri prissättning på marknaden för djurens hälso- och sjukvård. Och det är i regel djurägaren som betalar hela kostnaden själv, privat eller via sin försäkring. Man bör dock komma ihåg att branschöverenskommelser som reglerar pris eller andra villkor kan strida mot konkurrensrätten. Därför behöver staten vara försiktig med att peta i detaljer som vi inte har full koll på.
Utöver detta är en bärande del, som ledamoten mycket riktigt påpekade, att vi har tillräckligt många veterinärer. När jag blev ansvarig för den veterinära verksamheten i Sverige utbildades ungefär 100 veterinärer per år. Vi har nu ökat utbildningsplatserna med 45–50 procent. Jag tror att det just nu är 145 eller 155 som går utbildningen. Nästa år ser vi framför oss att det har ökat med 70 procent till runt 170 som går utbildningen. Det är en stor procentuell ökning och något som kommer att vara centralt och viktigt.
Det är också ett faktum att distriktsveterinärerna fyller en väldigt viktig roll, inte minst för lantbrukets djur. Men de kan också vara behjälpliga i områden där det inte finns en veterinärtäckning som är god nog och hjälpa till även när det gäller husdjur. Men distriktsveterinärerna, som är en delvis statligt finansierad verksamhet på en konkurrensutsatt marknad, ska bara täcka upp där behovet inte kan anses vara till fyllest med hjälp av marknaden.
De senaste årtiondena har inte minst bristen på djurhälsopersonal och statens åtaganden att säkerställa en väl fungerande organisation vid till exempel utbrott av smittsamma djursjukdomar lett till en hel del utmaningar. Därför gav vi i juni 2024 ett uppdrag till en bokstavsutredare att biträda Landsbygds- och infrastrukturdepartementet i att utreda utformningen av en tillgänglig, hållbar och effektiv veterinär beredskap. Uppdraget redovisades den 31 augusti 2025. Det är nu ute på remiss, till i morgon faktiskt. Jag ser mycket fram emot att ta del av alla remissvar som har kommit in.
Det är tre olika delar jag kan nämna som svar på frågorna.
Anf. 118 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Vi är överens om att veterinärbristen är akut och att det är en fråga som behöver lösas. Att utöka utbildningsplatserna på SLU är ett viktigt steg för att vi ska få fler veterinärer i Sverige. Det är en satsning som vi initierade i regeringsställning. Vi började med denna utökning. Det är glädjande att regeringen tar det vidare.
Distriktsveterinärer är en jätteviktig del av svensk veterinärvård, inte minst vad gäller den ambulerande verksamheten för lantbrukets djur, precis som Peter Kullgren nämner. Det finns säkert möjlighet att ha en renodlad distriktsveterinärsdebatt vid ett senare tillfälle, fru talman. Men i dag vill jag gärna fokusera på just prisutvecklingen inom svensk veterinärvård och de privata aktörerna, riskkapitalbolagen, som har köpt upp stora delar av marknaden och som går med miljonvinster, många gånger på bekostnad av djurägarna och deras djur.
Jag har själv pratat med flera av de privata aktörerna. En förklaring man får är att vården är mycket mer avancerad. Men Sveriges lantbruksuniversitet har varit väldigt tydliga i sina studier när det gäller det. Deras forskare säger att mer avancerad vård inte räcker som förklaring till de skenande priserna.
Det är fri prissättning. Pristransparensen är en jätteviktig del. Man vill ju veta vad ett ingrepp kommer att kosta innan man tackar ja eller nej.
Vi har fri prissättning och privata aktörer som ska kunna gå med vinst. Men vi menar inom Socialdemokraterna att det måste vara inom rimlighetens gränser. Den här viktiga marknaden måste fungera för dem som behöver den. Det gör den inte i dag, vilket är oroväckande.
Jag vill återkomma till att det har blivit himla dyrt med veterinärvård i Sverige och att det är stora regionala skillnader. Som exempel finns det siffror som visar att det vid en behandling av livmoderinflammation hos hund kan skilja upp till 54 000 kronor mellan kliniker. I det här exemplet har man jämfört kliniker inom Storstockholm. Det är alltså inte fråga om att det är olika delar av landet. Skillnaden är att den ena kliniken ägs av ett riskkapitalbolag medan den andra har en mindre ägare.
Dagens Nyheter har rapporterat om fall där det varit billigare att boka en resa till Spanien och ta med djuret dit och uppsöka veterinär än att ta del av samma behandling hemma i Sverige. Det här gäller människor som är resursstarka. Värre blir det för dem som inte har samma ekonomiska muskler. Ibland tvingas de till och med avliva sina djur. Det är helt fruktansvärt.
Det är inte en rättighet att ha djur. Men jag tycker på riktigt att det är sorgligt att det snart blir en klassfråga om man ska kunna ha ett husdjur i familjen eller inte. Jag drömde om en egen häst under hela min uppväxt. Det hade vi inte råd med i min familj. Men jag fick en katt och sedan även en kanin. I dag tror jag att många småbarnsföräldrar drar sig för att skaffa husdjur på grund av att de är oroade över priserna för veterinärvård. Det är väldigt tråkigt, eftersom vi vet vilken positiv inverkan djuren har på vår fysiska men också psykiska hälsa.
Därför vill jag återigen, fru talman, gå tillbaka till ämnet för debatten och fråga ministern vad regeringen tänker göra mer konkret vad gäller prissättningen och konkurrensen för att fler svenskar ska kunna ha ett husdjur i familjen.
Anf. 119 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! I mitt förra inlägg nämnde jag tre olika åtgärder som på olika sätt kan bidra till att komma till rätta med situationen och få bättre genomlysning och transparens. Konkurrensverkets uppdrag är oerhört centralt.
Fru talman! Jag förstår vad Sofia Skönnbrink är ute efter. Hon vill troligtvis att jag ska haka på ett socialdemokratiskt förslag – om det nu är något slags reglering, pristak eller liknande som man vill ha. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag inte tycker att vi ska ta in generell veterinärvård som en statlig angelägenhet. Jag tycker inte att vi ska prioritera den delen före andra välfärdsutgifter, utan det här behöver vara någonting som i grunden bekostas av djurägare själva. Något annat tror jag egentligen inte att Sofia Skönnbrink vill heller, men det är lätt att tro det när man hör debatten och retoriken. Det här vill jag alltså vara tydlig med.
Därmed inte sagt att vi inte ser de problem som kan finnas. Har vi brister i konkurrensen ska de nagelfaras. Är det svårt att ha pristransparens ska vi försöka komma till rätta med det genom de verktyg vi har för att få så välfungerande marknader som möjligt. Har vi brist på veterinärer, vilket i sig kan driva på kostnaden för att vårda sjuka djur, behöver vi se till att utbilda fler veterinärer. I de situationer runt om i landet där tillgängligheten är för låg och där det skulle vara ännu dyrare att etablera en privat verksamhet har vi distriktsveterinärerna, som vi finansierar statligt. På så sätt säkerställer vi att man har tillgång till veterinär i hela landet, inte minst för lantbrukets djur men även för husdjur.
Detta tror jag är modellen framåt. Även om det kanske inte är lika klatschigt tror jag att det är det enda rimliga. Håll koll på konkurrensen! Utbilda om det behövs! Se till att vi har god tillgänglighet, så att vi inte gör det onödigt dyrt runt om i vårt avlånga land!
Anf. 120 Sofia Skönnbrink (S)
Fru talman! Det är svårt att inte ramla in i en distriktsveterinärsdebatt, eftersom detta hänger så tätt samman. En del i det här är att de privata aktörerna i mångt och mycket mjölkar Distriktsveterinärerna på personal. De kan nämligen erbjuda bättre arbetstider, högre löner och möjlighet att jobba med smådjur i stället för att stå ute i ett kallt stall en nyårsnatt, vilket kanske inte så många helst skulle göra. Det är en stor fråga.
Ministern är inne på att staten inte ska bekosta veterinärvård, vilket vi är överens om. Det har vi heller aldrig förespråkat. Men som sagt är det en sak att privata företag går med vinst och en annan sak att man tar ut ockerpriser för att kunna dela ut vinster till sina ägare. Det vill jag vara tydlig med, fru talman.
Eftersom ministern ”bäddar upp” för Socialdemokraternas förslag vill jag lyfta fram några av dem som vi har presenterat; det har gått ungefär ett år sedan vi gjorde det. Vi vill öka pristransparensen, vilket regeringen har gått vidare med. Vi vill ha bättre möjligheter att jämföra försäkringsbolag. Vi vill utreda ett stopp för den vinstjakt som vi ser pågå inom svensk djursjukvård. Vi vill undersöka möjligheten att införa fasta prislistor för att undvika överprissättning – jag vill påpeka att det handlar om att utreda det; vi säger inte att det är något vi ska ha. Vi vill ställa mer krav på privata aktörer att ta ansvar för jour och beredskap, så att det inte ska ske en personalflykt från Distriktsveterinärerna till privata aktörer. Vi vill också att Konkurrensverket ska få ännu fler befogenheter, så att de kan pressa veterinärpriserna, bland annat genom att kontrollera hela veterinärmarknaden och inte bara enskilda kliniker.
Fru talman! Jag får väl bara hoppas att landsbygdsministern och regeringen hänger på några av de här förslagen och i alla fall utreder dem vidare för att se om vi kan få bukt med den skenande prisutvecklingen på fler sätt.
Anf. 121 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! På Konsumenternas försäkringsbyrås webbplats finns verktyg för att underlätta jämförelser mellan innehåll i olika försäkringar, till exempel hundförsäkringar, vilket jag hade som exempel. Konkurrensverket har som sagt uppdraget att titta på vilken information som skulle kunna förbättra pristransparensen på marknaden men som i dagsläget inte finns allmänt tillgänglig. Mycket av det som sägs arbetar vi alltså med på ett eller annat sätt. Vi ser problemet.
Sedan är det också viktigt att framhålla något som Sofia Skönnbrink tog upp i ett tidigare inlägg. Utvecklingen är kanske inte helt avgörande för alla delar av prisökningen, men något som kan påverka den generella kostnaden, försäkringskostnaderna och så vidare är att vi nu har teknisk och faktisk kunskap om hur vi ska vårda djur som tidigare – helt ärligt – troligtvis inte hade vårdats utan avlivats.
Tekniken, utvecklingen och kunnandet går alltså framåt, på samma sätt som på humansidan. Det är klart att vi som samhälle ser att kostnaderna för vården ökar i takt med att vi blir duktigare och bättre. Men skillnaden är att vi på humansidan tar kostnaderna som kollektiv medan kostnaderna för djuren primärt ligger på djurägaren. Om jag förstår det rätt kommer det att vara så även i ett socialdemokratiskt Sverige, som måhända blir verklighet någon gång i framtiden.
Jag har nu redovisat många olika delar. I mångt och mycket tror jag att vi är överens. Men det är viktigt att hålla isär det här. Jag ser inte framför mig att det kommer att bli ett statligt åtagande att stå för veterinärkostnader.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.