Ökande trafikvolymer
Interpellation 2011/12:224 av Romson, Åsa (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-02-08
- Anmäld
- 2012-02-13
- Besvarad
- 2012-02-24
- Sista svarsdatum
- 2012-02-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2011/12:224 Ökande trafikvolymer
av Åsa Romson (MP)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Vägtrafiken ökar i Sverige, särskilt antalet tunga transporter.
Ett antal nyhetsinslag de senaste veckorna har gett olika bilder av regeringens uppfattning om framtida trafikvolymer, bland annat i SVT den 18 och 19 januari. Samtidigt redovisades nyligen under Transportforum tydliga undersökningar kring svårigheterna med att förena regeringens miljömål på trafikområdet med en ökad trafikvolym.
Regeringens planer för infrastrukturutvecklingen går till stora delar ut på att möta ökade vägtransporter. Det gör att underlagen för planeringen av infrastrukturprojekt många gånger bygger på förutsättningen att vägtrafiken ökar, till exempel i fallet Förbifart Stockholm.
En plan för att minska miljöbelastningen från trafiken behöver innehålla mycket tydliga effektiviseringar av transportlogistik och stark överflyttning från väg till spår, både för gods och för arbetspendling. Hållbara nivåer av förnybara bränslen kan inte ersätta fossilt bränsle om trafikvolymerna hela tiden ökar.
Min fråga till statsrådet är om, och i så fall hur, statsrådet avser att verka för minskade trafikvolymer inom vägtrafiken i Sverige.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:224
Webb-tv: Ökande trafikvolymer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:76 Fredagen den 24 februariProtokoll 2011/12:76 9 § Svar på interpellationerna 2011/12:224 och 225 om ökande trafikvolymer samt miljözoner för personbilar
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Åsa Romson har frågat mig om, och i så fall hur, jag avser att verka för minskade trafikvolymer inom vägtrafiken i Sverige. Åsa Romson har också frågat mig om jag avser att verka för att kommunerna ska ges ytterligare verktyg för att minska kväveoxidhalterna i tätortstrafiken och därmed kunna klara de lagstadgade miljökvalitetsnormerna. Frågorna är delvis likartade. Jag har därför valt att besvara dem i ett sammanhang.
EU-kommissionen slår i vitboken om EU:s framtida transportpolitik fast att transporter är av grundläggande betydelse för vår ekonomi och vårt samhälle. Minskad rörlighet är inte ett alternativ. Däremot måste energieffektiviteten hos fordon i alla transportslag förbättras och hållbara bränslen och drivsystem utvecklas. Transporter och infrastruktur kan användas smartare genom förbättrad ny teknik, marknadsåtgärder och undanröjande av administrativa hinder. Intermodalitet skapas genom att varje trafikslag bidrar optimalt till helheten.
Regeringen välkomnade vitboken och står fast bakom de principer och den grundsyn som presenterades i vitboken. Det är alltså inte trafiken som ska begränsas utan dess negativa effekter i form av utsläpp och skador på miljö och hälsa.
När det gäller frågan om kväveoxidhalterna så ser regeringen självfallet allvarligt på att miljökvalitetsnormen för kvävedioxid överskrids i flera svenska tätorter. En svag minskning av halterna av kvävedioxid har skett de senaste åren men ytterligare åtgärder är nödvändiga för att miljökvalitetsnormen ska klaras.
Enligt miljöbalken ska ett förslag till åtgärdsprogram upprättas om det behövs för att en miljökvalitetsnorm ska klaras. Eftersom vägtrafiken med få undantag är den dominerande källan till de utsläpp som påverkar luftkvaliteten lokalt är trafikrelaterade åtgärder ofta förekommande i åtgärdsprogrammen. Flera av dessa ligger inom den kommunala rådigheten. En kommun kan bland annat besluta om trafikregleringar, sänkta hastigheter, parkeringspolicyer, miljökrav vid upphandling, miljözoner för tung trafik, dubbdäcksförbud eller informationsinsatser. Med den nya kollektivtrafiklagen ges dessutom både den regionala kollektivtrafikmyndigheten och privata aktörer ännu större möjligheter till en attraktiv kollektivtrafik.
I syfte att förbättra luftkvaliteten i de mest belastade områdena ses de befintliga åtgärdsprogrammen nu över av berörda länsstyrelser. I översynerna ingår att lämna förslag om kompletterande åtgärder som ska vidtas regionalt och lokalt ifall miljökvalitetsnormerna inte uppnås. För Stockholms län har regeringen gett länsstyrelsen i uppdrag att revidera det befintliga åtgärdsprogrammet. De reviderade åtgärdsprogrammen ska redovisas till regeringen senast den 30 juni 2012.
Regeringen vidtar alltså ett antal åtgärder, inte minst inom transportsektorn, för att förbättra luftkvaliteten i våra tätorter och uppfylla den fastställda miljökvalitetsnormen för kvävedioxid. Vid behov kan ytterligare åtgärder komma att initieras.
Anf. 2 Åsa Romson (MP)
Fru talman! Jag är förvånad över att infrastrukturministern tycker att frågan om ökade transportvolymer och den transportutveckling vi har i Sverige är samma sak som frågan om huruvida kommuner behöver ytterligare verktyg för att säkra en icke skadlig luft för sina invånare. Jag skulle ha önskat att få diskutera de här sakerna var för sig. Det var därför jag lämnade in två skilda interpellationer. Av tidsskäl tyckte jag att det var lämpligt att vi kunde diskutera detta vid samma tillfälle, eftersom vi båda har ganska hektiska kalendrar. Men med ministerns val blir själva debattiden inskränkt, rent av halverad. Jag vill protestera mot det. Jag tycker att det är olyckligt.
På vilket sätt transporterna utvecklas är av väldigt stor betydelse för hela vårt samhälle framöver. Det styr markanvändningen i tätorter och hushållens ekonomi. Måste man ha tillgång till en bil - eller flera bilar? Fungerar kollektivtrafiken eller inte? Det betyder väldigt mycket för det tidsutnyttjande som hushållen har.
Det betyder också, fru talman, helt avgörande skillnader för huruvida Sverige ska kunna klara sina miljöåtaganden när det gäller att minska på koldioxidutsläppen. Trafiken och transportsektorn är den sektor där vi i dag har svårast att hantera de problem som ligger framför oss.
Vi ser planeringen för ökade utsläpp, som också Sverige bidrar till. De är fullständigt oacceptabla när vi ser hur hela världen drastiskt och relativt snabbt måste kunna sänka sina utsläpp.
Det är ganska cyniskt att i en debatt ta upp att alla transportslag ska optimeras för sina värderingar och inte ta upp det som är kärnfrågan. Jag är övertygad om att ministern mycket väl förstår, även om hennes svar går rundgångar, vilken fråga som jag tycker är viktig att diskutera.
Det gäller hur vi i Sverige ska planera för en transportsektor som blir optimal miljömässigt. Den blir optimal genom att vi planerar för ökad spår- och kollektivtrafik och därmed minskat tryck på vägtransporterna. Det finns inga prognoser för hur man ska klara en ökad vägtransportvolym på ett hållbart sätt.
Jag noterar att Trafikverket i sin senaste kapacitetsutredning upprepar i sin analys att tekniska lösningar, det vill säga effektivisering av själva bilarna och inom vägtransporterna, inte kommer att räcka ens för att nå de mål som regeringen själv har satt som klimatmål för transportsektorn. Man pekar väldigt tydligt i utredningen på att det måste minska volymmässigt med i runda slängar 20 procent till år 2030.
Den frågan har varit uppe till diskussion med olika ministrar. Jag noterar att transportministerns kollega miljöministern har uttalat sig för de analyser som Trafikverket nu gör och som konsulter har gjort på transportsidan. De pekar på att vi måste effektivisera vägtransporterna så att vi får över trafik till spår- och kollektivtrafik.
Det är därför väldigt olyckligt vad infrastrukturministern tydligt säger. Det är på hennes bord alla frågorna om hur vi planerar den framtida transportsammansättningen i Sverige ligger. Hon avfärdar tydligt det som Trafikverket och också miljöministern säger.
Jag vill fråga ministern om hon delar Trafikverkets uppfattning att det finns ett behov att minska transporterna och vägtransporterna för att klara miljömålen. Om det gör det, på vilket sätt planerar man då?
Det vi ser är att flera av de underlag som ligger till grund för de stora infrastrukturbeslut som vi ska fatta grundar sig på inställningen att vägtransporterna kommer att öka och att det inte är något problem. Vi från Miljöpartiets sida ser stora problem med den typen av felaktig planering. Då får vi inte ett hållbart samhälle i framtiden.
Anf. 3 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! De frågor som Åsa Romson lyfter fram är verkligen utmaningar. De kopplas oftast till transporter. Jag vänder på det. Är det inte snarare här vi kan hitta lösningen på problemen?
Transporter oavsett trafikslag är viktigt för ett land som Sverige som ligger där det ligger och är avlångt. Vi är oerhört beroende av att kunna transportera och kunna resa. Om alla trafikslag fungerar optimalt ihop har vi ändå utmaningar.
Det gäller till exempel inom flyget. Jag tror att vi fortsatt kommer att behöva det inte minst för längre resor. Det handlar om att jobba vidare med gröna inflygningar, minskat bränsle och minskade utsläpp.
Sjöfarten är också en viktig del. Vi kan använda den som en del i hela transportsystemet. Det gäller våra inre vattenvägar, den kustnära men också den långväga sjöfarten.
Järnvägen är också oerhört viktig. Den viktigaste utmaningen för att järnvägen ska kunna bli så konkurrenskraftig som möjligt är att få upp punktligheten och robustheten så att de verkligen blir konkurrenskraftiga. Den som ska resa som person eller transportera ska veta förutsättningarna och vad som gäller i kostnad, tid och funktion.
Vägen blir utmaningen när vi kopplar till lastbilar. De kommer att behövas i framtiden inte minst för att ta sig från ett ställe för att komma till en terminal där man sedan placerar om lasten om den så ska gå vidare med sjöfart eller på järnvägen. Här måste flödena ske så smidigt som möjligt. Där har vi en fantastisk utveckling av tekniken för lastbilar. De blir renare, bättre, mindre bullersamma, och också bättre vad gäller teknik för bränsle.
Den svåra frågan är egentligen bilen. Det gäller i synnerhet ju närmare en storstad vi kommer. Där utgör konkurrensen om ytan och trängseln ett stort problem. Det gäller både hälsomässigt för de människor som bor i ett område men också konkurrensen om marken där man vill använda ytorna till någonting annat.
Mycket handlar om attityder. Vad är det som gör att jag känner att jag kan göra någonting annat? Där har kommunerna möjlighet när man ser till hela resan. Hur jobbar vi med gång- och cykeltrafiken? Hur gör vi kollektivtrafiken så pass attraktiv att jag verkligen vill lämna bilen till förmån för någonting annat?
Jag tror däremot att bilen fortsatt kommer att behövas för många människor. Det gäller att vi får ihop hela resan så att den blir så optimal som möjligt. Det är därför som det är viktigt att se till alla trafikslagen. Samtliga måste bli mer effektiva, mer smarta och mer miljövänliga.
Där tror jag på intelligent teknik. Vi arbetar från regeringens sida för smartare lösningar för transporter och citylogistiken. Det handlar även om att hjälpa bilister att bli bättre som bilist när det gäller att välja när och var man ska åka.
Åsa Romson har varit inne på den del som handlar om miljözonerna. Det är helt klart att luftkvaliteten för människor som bor i staden en faktor som påverkar i våra tätorter och i en stad som Stockholm. Här är det väldigt många människor som åker bil.
Det finns miljözoner där man har gått vidare när det gäller den tunga trafiken. Däremot har vi inte jobbat färdigt vad gäller persontrafiken. Det finns en knepighet i den delen som man ändå måste ha med sig.
Om man skulle förbjuda personbilar inom ett område i en zon där människor bor ställer det ganska stora krav på att den personen måste köpa en helt ny typ av bil. Det är en större investering.
Vi har gått framåt och gjort det möjligt för kommuner att till exempel peka ut vissa gator som kan bli zoner när det gäller till exempel dubbdäcksförbud. Det skulle inte minst ge en konsekvens för partiklar, något som också upplevs som knepigt för många.
Anf. 4 Åsa Romson (MP)
Fru talman! Jag noterar att ministern undviker att gå till djupet. Jag tror att det är olyckligt. Tittar vi långt i framtiden, och infrastruktursatsningar är långsiktiga, måste vi se till optimeringen teknikmässigt, digitalt och alla de fina ord som ministern använde för det som går att göra inom transportslagen. Det är ingenting som vi i Miljöpartiet vänder oss emot, tvärtom. Det är helt nödvändigt att göra det.
Men vi måste också se att transportsektorn måste fungera optimalt som sektor betraktad. Då är det inte optimalt att vägtransporterna ökar hela tiden. Det är ett stort misslyckande i Sverige att godstransporterna på väg ökar och personbilstrafiken ökar därför att man inte säkerställer att man har bra tågtrafik och kollektivtrafik.
Det är en politik som ligger till grund för det. Utan politik får vi inte en kollektivtrafik som fungerar. Den frågan undviker ministern att ta tag i när hon luddar till det och säger att vi inom varje transportslag ska ha det så optimalt som möjligt.
Det är självklart att de går mot varandra. I vårt vardagliga liv vet vi att valet mellan bilen, bussen, tunnelbanan eller cykeln alltid finns där. Det är väldigt konstigt att vi som politiker skulle hantera det på ett annat sätt.
När vi kommer till stadsluften är det en fråga som jag har varit väldigt engagerad i. Jag kommer själv från Stockholm. Jag har sett hur barn och föräldrar har gått ut på gatorna och lappat bilar för att de känner till kopplingen. Man är i denna stad väldigt medveten om kopplingen mellan bilarnas utsläpp i avgaserna och den dåliga luften.
Jag tycker inte att det är acceptabelt att vi år efter år konstaterar att det inte är bra att miljökvalitetsnormerna överskrids, som det så vackert heter. Vad det betyder, Catharina Elmsäter-Svärd, är att det finns barn och äldre som drabbas.
Det är människor med redan nedsatt hälsoförmåga eller som ska utveckla sina lungor, kärlsystem, hjärtan och ha hela den utveckling som sker hos barn i en boendemiljö och livsmiljö som inte är optimal när det gäller deras basala tillgång på ren luft.
Det är ganska klart att det intresset måste stå i absolut första rummet när vi tittar på hur vi planerar våra städer och vad vi gör med politiska beslut för att möjliggöra en bättre hälsa för dessa barn.
Då är det inte acceptabelt att detta fortsätter år efter år. Det här är inget nytt problem. Jag satt själv som vice ordförande i miljönämnden här i Stockholm när vi för flera år sedan skickade ett remissvar med förslag på miljözoner för personbilar. Det har legat på ministerns bord sedan dess. Man drar då på saken och säger att det finns komplikationer. Det är klart att det finns komplikationer! Men jag är medveten om att man kan göra mycket i kommunen. Man har många åtgärder som man kan vidta, och jag kan säga att vi i de gröna har stridit ganska hårt i olika städer för att få ett parti som Moderaterna att förstå att man ska använda de åtgärder man har. Det handlar inte minst om stadsplanering, kollektivtrafiksatsningar och cykelsatsningar.
Men man behöver också de åtgärder som kan göra att vi kommer till en helt ny vändning. Rapporter visar tydligt att det inte räcker med att man stänger av den tunga trafiken på några gator i en stad som Stockholm för att få bättre luft. Vi måste kombinera det med en smart politik där man också tittar på vad de smutsigaste bilarna ställer till med.
Jag skulle vilja säga att vi står inför ett liknande problem som när vi skulle förbjuda rökning på krogen. Det handlar någonstans om att göra en avvägning av vad som är en rimlig inskränkning för den enskilde. Jag tror inte alls att det är omöjligt att man på ett sansat, informativt och välavvägt sätt inför reformer som gör att bilparken i stora städer växlas snabbare. De allra smutsigaste bilarna ställer till med alldeles för mycket problem för våra barn. Barnen måste sättas i första rummet, ministern.
Anf. 5 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det finns risk att vi landar i en ganska begränsad Stockholmsdebatt. Å andra sidan berör denna fråga Stockholm väldigt mycket. Det är här vi har många människor som bor. Det är här vi har många som behöver transportera gods, och vi har många människor som behöver förflytta sig. Det är också här vi ser problem - både i Stockholm och till viss del även utanför själva centrumkärnan av Stockholm. Det gäller inte minst E4 bort mot Sollentuna.
Det är just därför regeringen har gett uppdraget till länsstyrelsen att titta på åtgärderna för att klara miljökvalitetsnormerna. Detta är nu ute på remiss. Det är en del av det hela.
Jag tror att man också måste göra mer långsiktigt. Förutom det som jag nämnde tidigare handlar det om att komma i kapp och förbi den brist som tidigare har funnits inte minst på järnvägens sida. Där klarar vi i dag inte ens av att komma upp i den kapacitet som järnvägen var byggd för. I ett område som Stockholm, där alla pendeltåg, lokala tåg och regionala tåg och fjärrtåg möts oavsett om de kommer längre ifrån utifrån landet finns det en viktig flaskhals, och den gör vi någonting åt. Det handlar om den nya Citybanan som ska göra det enklare för gods och långväga resor på järnväg. Men det gäller framför allt det lokala resandet - den spårbundna trafiken.
För att kunna göra det enklare för människor att förflytta sig och knyta ihop hela regionen - inte bara mellan stadsdelar inom tullarna utan även från den södra och den norra sidan - behöver vi enklare sätt, som en ringled. Jag tror att Förbifarten, även om det är en väg, kommer att vara till fördel för denna enormt snabbväxande region. Det handlar inte minst om att människor ska kunna ha jobb, men också om att företag ska kunna verka och finnas här.
Det handlar också om att staden och hela regionen behöver mer kollektivtrafik som går på tvären och igenom. Det ska vara i form av bussar som ska ha möjlighet till bussfiler så att buss blir mer attraktivt, men också i form av spårvagn, tvärbanor och tunnelbana. Denna region behöver kort sagt egentligen mer av allt. Först när man upplever att kollektivtrafiken blir attraktiv blir den ett alternativ till bilen.
Jag tycker att det som Åsa Romson talar om är fel väg att gå. Även om man som hon säger kan jämföra det här med rökförbudet - vilket jag förvisso kan hålla med om är ett ganska bra exempel - måste vi också se till den verklighet som människor står i. Resandet är en så pass viktig del av människors liv, vardagsliv och arbetsliv. Hur ska jag ta mig till och från olika ställen? Jag tror att den nya kollektivtrafiklagen, som öppnar för möjligheter även för andra att vara med där det tidigare var förbjudet att konkurrera med kommersiell trafik, kommer att få de människor som kanske hittills inte har lämnat bilen för att åka kollektivt att göra det. Jag tänker på det exempel som finns mellan Kista och Nacka med Veolias nya bussar, där man förvisso får betala lite extra. Om vi får bort 60 bilister och får dem att i stället välja en buss är det ett bra sätt på vägen. Men här behöver vi ha mycket mer kapacitet. Detta tror jag också är viktigt.
Jag tycker, Åsa Romson, att det vi gör nu på järnvägens sida utifrån flaskhalsar och kapacitetsbrister är den viktigaste utmaningen för att få människor att ytterligare välja att resa mer på tåg och spårbundet och för att få mer transporter på järnvägen.
Dessutom skulle det vara bra om fler kommuner gjorde mer av de möjligheter som de har. Jag tycker att det är positivt att denna region till exempel har tagit tag i cykelledsfrågan så att en cykelled hänger ihop mellan olika kommuner. På så sätt kan man hitta, och det fungerar hela vägen från där man bor till dit man ska.
Anf. 6 Åsa Romson (MP)
Fru talman! Detta är en stympad trafikdebatt, där vi skulle trycka in både hela frågan om transportvolymerna långt in i framtiden och i hela Sverige och konkreta verktyg för hur vi i våra städer och kommuner får möjlighet att åtgärda dålig luft. I denna korta debatt har vi fått ett par tydliga besked om en fortsatt minimalistisk politik. Det handlar fortsatt om att vägtrafiken kommer att öka. Det är till och med bra, säger ministern.
Jag skulle vilja vända på det och säga: Nej, vi ska ha ett hållbart transportsystem! Då måste vi utmana en del gamla traditioner och tänka nytt och innovativt. Om vi blir fler människor, särskilt i tätbefolkade områden, kommer detta att ställa helt nya krav. Det kommer att ställa nya krav på effektivitet, inte minst, men också nya krav på att trafiken inte ska bidra till att förstöra boendemiljön. Ett annat tydligt besked vi fick här är att de smutsigaste bilarna ska fortsätta tillåtas smutsa ned den luft som våra barn och äldre ska andas in. År efter år finns dessa förslag som kan gå vidare.
Ministern hänvisar till det senaste åtgärdsprogrammet eftersom det är den struktur vi har på politiken här. Men jag känner historien lite grann här. I det senaste åtgärdsprogram som regeringen själv beslutade om och som ligger var det uppenbart redan vid beslutet att åtgärderna inte skulle räcka för att klara ens de miljökvalitetsnormer som lagen föreskriver. Och det är ändå normer som skulle behöva skärpas med tanke på vilka hälsokrav som Världshälsoorganisationen ställer.
Vi står här med en politik som inte utmanar sig själv och som inte ser möjligheterna till att bidra till ett transportsystem som leder Sverige in i framtiden. Vi borde på riktigt kunna få ihop det som handlar om hållbarhet både i städer och i nationellt resande. Jag håller absolut med ministern om att resandet, möjligheten att transportera sig, är någonting som är en grundläggande välfärdsmöjlighet både för människor som individer och för samhället i stort. Men vi vill inte att transporterna ska gå ut över individerna, över våra barns hälsa eller över Sveriges framtid när det gäller hållbara transporter.
Anf. 7 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag tror att transporterna för landet som helhet är ett viktigt sätt att bidra till den tillväxt och den välfärd som vi alla egentligen tycker är bra. Det är det som ger oss pengar och skatteintäkter som ger oss möjlighet att göra saker ytterligare bättre, inte minst när det gäller miljöinvesteringar.
En sådan typ av investering, som jag ändå uppfattar att Åsa Romson tycker är positiv, är det arbete som har påbörjats med att se till att återställa järnvägen så att den fungerar såsom det är tänkt. Det handlar också om de investeringar som vi gör i järnvägen i form av nybyggnationer, inte minst Citybanan.
Man har nu möjlighet att tänka på att varje trafikslag ska vara så effektivt och smart att det också blir miljövänligt, men det kommer naturligtvis att ta mycket längre tid än det som Åsa Romson egentligen skulle vilja ha.
Min uppfattning är att när det gäller miljözonerna, som var en del av interpellationerna, har vi gått vidare i den del som gäller de tunga transporterna. Vi har inte sagt nej eller avbrutit den del som gäller för personbilarna, utan den bereds fortfarande - om än inte i den takt som Åsa Romson tycker vore bra.
Jag kan tycka att det känns angeläget att man tar någon form av hänsyn till människor som har behov av bil i en tätort - typ Stockholm, där trafiken kan vara ett problem - och som vill ha bättre luft och bättre hälsa. Detta skulle då kopplas till ett krav som vi skulle ställa på dem att de inte skulle få ta sin bil till det område där de bor med mindre än att de skaffar sig en helt ny bil. Därför går det snabbare med de tunga transporterna och med företagsbilarna, för det handlar oftast om nyare bilar.
Min ambition är i alla fall att se till att ha så bra intermodalitet som möjligt. Det mest effektiva transportsystemet får vi trots allt när alla trafikslag samarbetar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.