Ökande inkomstskillnader mellan kvinnor och män
Interpellation 2006/07:352 av Brink, Josefin (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-02-26
- Inlämnad
- 2007-02-26
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-03-01
- Sista svarsdatum
- 2007-03-19
- Besvarad
- 2007-04-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 februari
Interpellation
2006/07:352 Ökande inkomstskillnader mellan kvinnor och män
av Josefin Brink (v)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Enligt färsk statistik från SCB har inkomstklyftorna mellan män och kvinnor ökat.
Medan kvinnors medianinkomst ökade med 3 100 kronor mellan 2004 och 2005, ökade mäns medianinkomst med 4 700 kronor. Medianinkomsten för kvinnor låg vid mättillfället på 175 700 kronor medan männen landade på 236 900 kronor.
Skillnader i lön är en faktor som spelar in, men framför allt är det deltidsarbete, visstidsanställningar, högre uttag av föräldraledighet och låga pensioner för kvinnor som drar ned inkomsterna för kvinnor.
Risken är uppenbar att dessa klyftor ytterligare förstärks genom de reformer inom skatte- och arbetsmarknadspolitiken som regeringen genomfört. Det så kallade jobbavdraget ger mer tillbaka till högavlönade än lågavlönade, där män är överrepresenterade i den förra gruppen och kvinnor i den senare.
Reformeringen av a-kassan innebär en högre procentuell avgiftshöjning för deltidsarbetande, samtidigt som många visstids- och deltidsanställda förlorar rätten till ersättning vid arbetslöshet. Också här drabbas kvinnor som grupp betydligt hårdare än gruppen män.
Den förändrade beräkningen av pensionen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning innebär ytterligare inkomstsänkningar för en grupp människor där kvinnor är överrepresenterade.
Vidare har regeringen signalerat att man avser att införa ett så kallat vårdnadsbidrag på 3 000 kronor i månaden vid nästa årsskifte. Sannolikheten att kvinnor kommer att vara kraftigt överrepresenterade bland dem som nyttjar bidraget är minst sagt stor. Ingen annan försörjningsform ger lika lite i inkomst som detta nya bidrag.
Mycket tyder alltså på att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män kommer att öka ytterligare om inga åtgärder sätts in.
Jag vill därför fråga:
Avser ministern att vidta åtgärder som syftar till att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:352
Webb-tv: Ökande inkomstskillnader mellan kvinnor och män
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:87 Tisdagen den 10 aprilProtokoll 2006/07:87 10 § Svar på interpellation 2006/07:352 om ökande inkomstskillnader mellan kvinnor och män
Protokoll från debatten
Anf. 58 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Josefin Brink har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder som syftar till att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.
Alliansen gick till val på ett brett politiskt program för nya jobb och nya och växande företag. Det är ett program som omfattar allt från skattesänkningar på arbete över regelförenklingar för företag till en omläggning av arbetsmarknadspolitiken innebärande bland annat förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Det är också, menar jag, ett program för ökad ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män. Bakom det ligger en övertygelse om att hela befolkningen, såväl kvinnor som män, gynnas av att flera människor kommer i arbete, av ekonomisk tillväxt och av en samhällsekonomi i balans.
Vad gäller förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen påverkas i normalfallet inte kvinnor mer än män. Det är viktigt att se förändringarna i ljuset av andra åtgärder som regeringen vidtar, till exempel jobbskatteavdraget. Vad gäller den förhöjda finansieringsavgiften avser regeringen att noga följa upp dess effekter för olika grupper. Det bör understrykas att det finns en möjlighet till differentierade avgifter för kassans medlemmar i det fall den förhöjda finansieringsavgiften understiger 300 kronor per månad. Om medlemmarna så önskar kan kassan låta vissa medlemmar betala en något högre medlemsavgift. Detta är dock upp till varje enskild arbetslöshetskassa att ta ställning till och besluta om.
Som Josefin Brink framhåller i sin interpellation är det många faktorer som spelar in i fråga om inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. De stora utmaningarna i arbetet för att skapa en jämställd arbetsmarknad och jämställda ekonomiska villkor ligger långt ifrån enbart inom arbetsmarknadspolitiken.
Det behövs ökad mångfald och konkurrens inom de branscher, dominerade av offentliga monopol, där kvinnor utgör majoriteten av både de anställda och företagarna. Detta skulle främja nyföretagande bland kvinnor och ge de anställda en större arbetsmarknad med möjlighet till bättre löneutveckling. Det behövs också allmänt bättre möjligheter för kvinnor att starta och driva företag. Regeringen satsar 100 miljoner kronor på ett brett program för att öka nyföretagandet bland kvinnor och bidra till att kvinnors företag växer.
Skatter och bidrag måste utformas så att det lönar sig mer att börja arbeta och att gå upp i arbetstid. Det redan nämnda jobbskatteavdraget är ett betydelsefullt steg. Regeringens ambition är att fortsätta i samma riktning för att ytterligare förbättra kvinnors och mäns ekonomiska utbyte av att gå från deltid till heltid.
Det är slutligen angeläget att underlätta för människor att få vardagspusslet att gå ihop. Kvinnors möjligheter begränsas ofta av en ojämlik fördelning av det obetalda hemarbetet. Den 1 juli sänks kostnaderna för att köpa hushållstjänster med ungefär hälften. Det är en viktig reform bland annat för att öka kvinnors frihet och öka jämställdheten inom familjen. Regeringen har dessutom aviserat införandet av en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Införandet av en jämställdhetsbonus skulle öka familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt och förbättra förutsättningarna för jämställdhet samt stärka barnens relation till bägge föräldrarna. Ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen kommer att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden och främja utvecklingen mot en jämnare inkomstfördelning mellan kvinnor och män.
Josefin Brink redogör i sin interpellation för att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökade mellan 2004 och 2005. Det är en tydlig indikation på att det behövs en ny politik för att få till stånd förändring. Min bestämda uppfattning är att den samlade politik som regeringen med kraft nu driver kommer att ge resultat i form av att flera kvinnor arbetar mer, att karriärmöjligheter och löner blir mer jämlika, att kvinnors företagande ökar och att de föräldralediga männen blir flera.
Anf. 59 Josefin Brink (V)
Fru talman! Tack så mycket för svaret.
Att det behövs en annan politik än den som har förts hittills är jag helt ense om. I vart fall behövs det en betydligt mer effektiv politik för att omfördela mellan kvinnor och män. Det är helt uppenbart. Men för min del anser jag att det bör vara en politik som i alla sina delar syftar till att minska inkomstklyftorna mellan kvinnor och män. Då blir jag förbryllad när jag ser vilka åtgärder den sittande regeringen hittills har vidtagit. På punkt efter punkt ökar mäns ekonomiska utrymme och minskar kvinnors ekonomiska utrymme.
Den slopade förmögenhetsskatten på 5,4 miljarder kronor per år är, ärligt talat, en present som riktar sig helt och hållet till män. Det är ju män som äger lejonparten av alla privata förmögenheter.
Fördelningsprofilen på jobbskatteavdraget, som ministern så gärna tar upp, är faktiskt sådan att två tredjedelar av den skattesänkningen går till den tredjedel som har de högsta inkomsterna. Det är mycket väl känt att ju högre upp man kommer på inkomststegen desto färre kvinnor hittar man och desto fler män. En helt normal inkomst för ett vårdbiträde eller ett restaurangbiträde är 16 000 kronor i månaden. På den lönen ger jobbavdraget en skattelättnad på 645 kronor. Om man räknar av höjd a-kasseavgift och höjd avgift till facket återstår knappt 250 kronor. Samtidigt får den som tjänar 50 000 kronor i månaden 1 230 kronor tillbaka från jobbskatteavdraget. Där utgör väl jag och andra kvinnliga riksdagsledamöter lejonparten av de kvinnliga arbetarna som har den typen av inkomster. I övrigt är det mest män som över huvud taget befinner sig i de inkomstlägena. Har man då en sådan tur att man har 50 000 kronor i månaden får man behålla 830 kronor om man även är med i fack och a-kassa. Det är nästan 600 kronor mer än vad en undersköterska eller ett restaurangbiträde får behålla.
Fru talman! Vem som helst med de mest elementära kunskaper i matematik kan räkna ut att jobbskatteavdraget inte minskar inkomstklyftorna mellan kvinnor och män utan att de tvärtom ökar strukturellt. I andra ändan har man sänkt sjukpenningen och pensionen för dem som tidigare har haft sjuk- och aktivitetsersättning. Kvinnorna är överrepresenterade bland dem som är långtidssjukskrivna och bland dem som har sjuk- och aktivitetsersättning. Där det har skett indragningar har det framför allt drabbat kvinnor som redan har låga inkomster. Eftersom kvinnor från start har lägre löner och sämre pensioner blir omfördelningen helt obegriplig, om nu syftet är att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.
Slutligen har vi frågan om a-kassan. Sven Otto Littorin hävdar att kvinnor i normalfallet inte påverkas mer än män av förändringarna i a-kassan. Jag skulle gärna vilja veta vad "normalfallet" är. Det är högst normalt att kvinnor arbetar deltid. Nästan hälften av LO:s kvinnor arbetar deltid, och det är de som procentuellt sett har fått den kraftigaste höjningen av egenavgiften i a-kassan. Det är också helt normalt att kvinnor har tillfälliga anställningar. Bland unga LO-kvinnor är det över 40 procent som jobbar visstid. De som jobbar deltid och visstid är de som i dag i mycket högre grad än tidigare helt enkelt inte längre är berättigade till ersättning från a-kassan. Vad är det som är onormalt med detta? Det är precis så det slår. Det är kvinnor som har fått de största sänkningarna medan män inte alls har drabbats på samma sätt.
Jag skulle gärna vilja veta på vilket sätt man anser att man på det sättet gynnar en bättre inkomstfördelning mellan kvinnor och män.
Anf. 60 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag vet inte hur Josefin Brink räknar, men jobbavdraget är konstruerat så att man nu kan tjäna de första 31 800 kronorna utan att betala skatt. För en normal LO-familj innebär det ungefär en tusenlapp mer per månad i det första steget av de tre som är aviserade. Det är efter det att den förhöjda a-kasseavgiften är betald. Eftersom man kan tjäna de första 31 800 kronorna utan att betala skatt tjänar förstås de som arbetar deltid eller har låga löner mest på jobbavdraget. Det är så det är konstruerat. Jag förstår inte riktigt hur den ekvation som Josefin Brink räknar på går ihop.
Men låt oss utgå från det som är den egentliga problembild som Josefin Brink tar upp. Det är bara att konstatera att bara vart fjärde företag i Sverige startas av en kvinna. Män har en nettoförmögenhet som är 100 000 kronor över en kvinnas. Kvinnor har, med hänsyn till yrkesval och sektorer, en lön som är 92 procent av männens. Det här har i princip varit oförändrat sedan 1992. Under tolv av de åren har Vänsterpartiet varit stödparti åt den tidigare regeringen. Det är inte ett helt lysande betyg på er politik. Dessutom har vi, som bekant, fler män än kvinnor både i vd-rum och i styrelserum runt landet.
Jag tycker att det här är ett fruktansvärt slöseri. Det representerar en förlorad kraft, som alla skulle ha kunnat ta en betydligt större del av både i styrelserum och i vd-rum och när det gäller förvärvsarbete i stort, nettoförmögenhetens uppbyggnad och företagandet i stort. Jag har dessutom rätt svårt att förklara det för min 14-åriga dotter när vi pratar om hennes framtid och hennes möjligheter framöver.
Jag kan bara konstatera att om man gör som man har gjort kommer det att gå som det har gått. Den politik som Josefin Brink står för och som hennes parti stödde under de tidigare tolv åren är det vi ser resultatet av i dag.
Det finns några saker som vi måste göra. För det första pågår just nu en avtalsrörelse, och den ska jag naturligtvis inte kommentera. Låt oss se vad den ger.
För det andra handlar det naturligtvis om att vi måste föregå med gott exempel som arbetsgivare i den offentliga sektorn, inom staten. Det är helt korrekt. I övrigt måste vi se till att politiken leder till ett förbättrat resultat.
Då vill jag återigen påminna om att den stora klyftan i svensk ekonomi går mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete. Den politik som Josefin Brinks parti har stött under de tidigare tolv åren har fatalt misslyckats i den delen. När var femte svensk står utanför och man har permanentat en arbetslöshet på en internationellt sett hög nivå har man verkligen misslyckats.
Alltså är en jobbpolitik helt avgörande för att se till att minska inkomstskillnader. En politik för företag är också ett sätt att förbättra förmögenhetsutvecklingen. En politik för till exempel jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen är ett sätt att lägga en morot framför de pappor som jag tycker bör vara hemma med sina barn under det att föräldraförsäkringen gäller.
Anf. 61 Josefin Brink (V)
Fru talman! Det är spännande att Sven Otto Littorin konstaterar att det är män som sitter på nästan alla förmögenheter, och för att kompensera den lilla snedsitsen i förmögenhetsfördelning slopar man skatten på det. Det är väl inte jättelyckat.
Att alla ska ha jobb - återigen: Det har vi diskuterat tusen gånger, tror jag. Det anser även Vänsterpartiet. Men vi anser inte att regeringen har en politik som skapar nya jobb. I varje fall anser vi inte att man har en politik som skapar jobb som med automatik gör att kvinnor kommer upp i mäns lönenivåer eller arbetstider.
Den huvudåtgärd som arbetsmarknadsministern föreslår, när det gäller att kvinnor ska bli företagare i högre grad, innefattar visserligen en del stödåtgärder, men det stora man tänker göra är ju att privatisera den offentliga sektorn. Det är en huvudtes i ministerns svar. Det är ett märkligt resonemang att privatisering av offentlig verksamhet med något slags automatik skulle leda till högre löner och bättre arbetsvillkor för kvinnor. Jag har aldrig någonsin fått en förklaring på hur det ska gå till.
För det första är lönerna inte alls högre för arbetare i privat sektor jämfört med i offentlig sektor.
(Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m): Jo.)
Nej, det är de inte för arbetare i tjänstesektorn. Kvinnor i privat och offentlig tjänstesektor har ungefär samma löner. Däremot är de könsrelaterade löneskillnaderna väsentligt större i privat sektor. Att det per automatik skulle bli mindre lönediskriminering med marknadslösningar är inte sant.
Det har visat sig att inom offentliga verksamheter som har privatiserats tidigare har LO-anställdas löner inte stigit generellt. Tvärtom är det personalnedskärningar och ökad stress som har utmärkt de verksamheter som har privatiserats hittills. Det är inte så konstigt, eftersom personalen är det som är dyrt i all serviceverksamhet. Och så länge det är skattepengar som ska finansiera verksamheten är det klart att det finns mindre pengar kvar till personalen, när vinstmarginaler också ska plockas ut.
Det enda som kan öka löneutrymmet i offentligt finansierad verksamhet, oavsett vem som är utförare, är ökade ekonomiska resurser, att det tillförs mer pengar till verksamheten. Att påstå något annat är bedrägeri, om det är samma pengar det handlar om.
Den enda relevanta frågan i sammanhanget när det gäller det är egentligen om regeringen tänker avsätta mer pengar till ett större löneutrymme för den offentligt finansierade verksamheten. Det är Vänsterpartiets politik. Det är det vi menar med att ta ansvar som offentliga arbetsgivare, att se till att det finns pengar för att höja lönerna. Ni kan privatisera hur mycket ni vill - det kommer ändå inte att finnas mer pengar till lönerna där om man inte är beredd att använda skattepengarna för det.
Detta att kvinnor ska motiveras att jobba mer är också någonting som arbetsmarknadsministern ofta och gärna säger. Det är ganska oförskämt, med tanke på att det regeringen gör är att motsätta sig kvinnors rätt att få arbeta heltid. Motivationen att jobba mer finns där - det är ett av de krav som kvinnor i hela servicesektorn, privat såväl som offentlig, har drivit år ut och år in. Men arbetsgivarna säger nej. Och då köper regeringen deras argument. De anser bara att det är de arbetandes beteende som ska påverkas, men inte arbetsgivarnas.
Ministern nämner också avdraget för så kallade hushållsnära tjänster och kallar det en jämställdhetsreform. Det är ganska skrattretande. För en förkrossande majoritet av landets löntagare är det mer lönsamt att gå ned i arbetstid och städa själv än att använda den här subventionen. Vad man gör är i stället att skapa en arbetsmarknad som är exklusiv för kvinnor med kort utbildning, som det står i propositionen, som då låses in i en sektor som är präglad av deltidsjobb, låga löner, minimala utvecklingsmöjligheter och litet inflytande över sin egen arbetssituation. Att kalla det en jämställdhetsreform tycker jag är ganska groteskt.
Anf. 62 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det var många saker på en gång. Låt mig för det första ta upp detta med förmögenhetsskatten. Det faktum att den har drivit ut 700 miljarder kronor ur landet och investerats någon annanstans är väl ändå ett tecken på en dålig politik. Låt oss se till att de pengarna stannar hemma och utnyttjas till att investeras i företag i Sverige, som ger jobb i Sverige! Det måste väl vara den enda rimliga utgångspunkten. Sedan ger de en avkastning i Sverige som ska beskattas på sedvanligt sätt. Det är inga konstigheter.
För det andra säger Josefin Brink att vi inte har någon jobbpolitik. Men med all respekt - om man gör som man har gjort kommer det att gå som det har gått. Den politik som Josefin Brinks parti har stött i tolv år har visat sig verkningslös på det här området. Vi har en politik som förstärker och förlänger konjunkturen. Som till exempel KI:s decemberprognos visar kommer 30 000 nya jobb enbart i år som en direkt effekt av regeringens ekonomiska politik.
När det gäller konkurrensutsättning av olika delar av den offentliga sektorn vill jag bara konstatera att fler arbetsgivare gör att det finns fler att gå till. Större flexibilitet i schemaläggning och så vidare blir ett resultat av detta. Det ser vi till exempel i friskolorna, i privata sjukhem och annat.
Det handlar också om att arbetsgivarna måste konkurrera om arbetstagarna, och då blir lön och högre lön ett väldigt bra verktyg för att locka till sig de anställda man vill ha. Det är förmodligen också därför som lönen i privat sektor är ungefär 1 000 kronor högre än i offentlig sektor. Det gäller både män och kvinnor, och det finns i bil. 4 till budgetpropositionen från i höstas. Det är bara att läsa.
Personal är det som är dyrt i tjänsteföretagen, säger Josefin Brink. Ja, det är helt korrekt. Det är också därför som vi steg för steg sänker arbetsgivaravgifterna just för tjänstejobben. Vi gör det för de unga från den 1 juli. Vi har gjort det när det gäller nystartsjobben. Vi vill sänka lönekostnaderna för att anställa. Det är precis det som vi kan göra härifrån, för att underlätta för fler att komma i arbete. Då handlar det inte om att hålla på att sänka löner eller någonting sådant - det vill jag understryka, för det hör man ofta som slaskargument i debatten - utan om att sänka lönekostnaderna, och den del vi kan påverka är arbetsgivaravgiften.
Mer resurser - ja, det är också därför den här regeringen satsar mer på välfärdstjänsterna som utförs i den offentliga sektorn än vad den tidigare regeringen gjorde. Vi sätter verksamheten främst, inte olika former av ersättningar, bidrag eller vad du nu vill kalla det.
Slutsatsen, fru talman, är att det inte är alldeles komplicerat att ansluta sig till delar av den verklighetsbeskrivning som Josefin Brink ger uttryck för i interpellationen. Jag tycker att det är ett slöseri, och jag har enormt svårt att försvara och förklara dessa inkomstskillnader och förmögenhetsskillnader, inte minst för min egen dotter, som jag sade förut. Jag har väldigt svårt att tro att mer av den politik som Josefin Brink pläderar för, och som den tidigare regeringen gick bet på, skulle leda till ett bättre resultat. Ingenting har i princip hänt sedan 1992.
Anf. 63 Josefin Brink (V)
Fru talman! Återigen vill jag säga att vi i Vänsterpartiet inte har fått genomslag för alla krav som vi driver, och det vet ministern mycket väl. Vi företräder en linje där man vill att det ska anställas fler i den offentliga sektorn, vilket vi menar faktiskt skulle förbättra kvinnors arbetsvillkor. Vi vill tillföra resurser för högre löner där. Vi vill individualisera föräldraförsäkringen. Och det handlar om mycket fler satsningar. Det finns alltså mängder av saker som inte är genomförda ännu och som vi faktiskt inte har sett effekterna av.
Men det är i alla fall lite svårt att se hur en försämring i hittills förd politik när det gäller fördelning mellan kvinnor och män skulle kunna leda till en förbättring. Det är det som är hela min poäng här. Man säger att man vill minska inkomstklyftorna, och så börjar man med att genomföra en lång rad reformer som faktiskt ökar inkomstklyftorna. Om vi är överens om att kvinnor har lägre pensioner än män undrar jag varför man sänker dem. Om vi är överens om att kvinnor i högre grad är sjukskrivna undrar jag varför man sänker sjukpenningen. Om vi är överens om att män äger en större del av förmögenheterna i det här landet undrar jag varför man tar bort den beskattningen, som ju faktiskt i andra änden används exempelvis till offentlig välfärd som också kommer kvinnor till del och så vidare.
Sedan skulle jag bara vilja säga att lönerna inte är högre i privat sektor för LO-medlemmar. Det är fel. Lönerna är högre för tjänstemän. Lönespridningen är betydligt större, men lönenivåerna för LO-medlemmar, kvinnor, är inte högre i den privata sektorn. Och arbetsgivare i privat verksamhet som är skattefinansierad har inte mer pengar att ge i löner till kvinnorna än vad man har i offentligt drivna verksamheter. Det är hokus pokus att påstå det.
Jag skulle återigen vilja ställa frågan: Kommer man att avsätta mer pengar för att skapa utrymme för högre löner i välfärdssektorn? Om inte undrar jag varifrån pengarna till de höjda lönerna för vårdbiträden och undersköterskor, när de sedan har privatiserats, ska komma. Vi kommer väl att få se i den här lönerörelsen, som i alla tidigare, att man i kommuner där det finns vänstermajoritet avsätter pengar till högre löner. Men i de andra ställer man sig emot detta.
Anf. 64 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Med risk för att återupprepa allting som jag har sagt tidigare kan jag bara konstatera att jobbavdraget gör att man kan tjäna 31 800 kronor utan att betala skatt - det gäller de första man tjänar. Det är klart att det för den som är lågavlönad innebär väldigt mycket mer, procentuellt sett, än för den som är högavlönad. Det betyder naturligtvis också väldigt mycket för den som kanske arbetar deltid. Så är det.
Om man då går med på eller tror på eller ser på den statistik som Josefin Brink anför och går med på att det finns fler, vilket är sant, lågavlönade kvinnor än lågavlönade män är det också de lågavlönade kvinnorna som tjänar mer. Det är den enda logiska slutsatsen av detta. Eller hur?
Det är det första. Det andra handlar naturligtvis om att se till att vi får fler i arbete - återigen. Den stora klyftan går ju mellan dem som har ett arbete och dem som inte har ett arbete. Att vara arbetslös kvinna jämfört med att vara arbetande man - där har vi naturligtvis den absolut största klyftan.
Borde vi då inte se till att föra en politik som leder till fler arbeten, mer sysselsättning, till att fler kommer ut och får ett riktigt reguljärt permanent heltidsarbete? Ja, det är ju den politik vi för. Jag förstår naturligtvis att Josefin Brink står för en radikalt annan politik. Det är en högskattepolitik, och man var naturligtvis också med och stödde den förra regeringens undantag för de allra rikaste när det gällde förmögenhetsskatten och så vidare. Men då har jag lite svårt att ta den här kritiken på fullt allvar, om jag ska vara helt ärlig.
Nu för vi en politik som leder till att fler kommer i arbete. Jag såg senast i dag en siffra. Vi har 17 000 färre arbetslösa ungdomar i dag än vi hade för ett år sedan. Det är väl en alldeles utmärkt politik. Den vill vi förstärka och fördjupa just för att se till att undvika den typ av klyftor som den tidigare regeringens politik ledde till.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.