Ökade sjukkostnader för arbetsgivare

Interpellation 2015/16:589 av Katarina Brännström (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-04-22
Överlämnad
2016-04-25
Anmäld
2016-04-26
Svarsdatum
2016-05-10
Sista svarsdatum
2016-05-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

 

Det är i företag som växer och som därmed kan anställa som nya jobb skapas. När regeringen nu vill skjuta över högre sjukkostnader på arbetsgivarna medför det att det blir både dyrare och svårare för just dessa företag att anställa. Det är i huvudsak inom offentlig sektor som sjukskrivningarna galopperar, men alla arbetsgivare drabbas av regeringens politik. 

Regeringens förslag går ut på att arbetsgivarna ska betala 25 procent av sjukpenningen för medarbetare som varit sjukskrivna längre än 90 dagar. Risken ökar då för att företag drar sig för att anställa och att fler därmed riskerar långtidsarbetslöshet.

I en ny enkät från Svenskt Näringsliv svarar nästan nio av tio företagare att de, som en följd av förslaget, kommer att bli försiktigare med att anställa personer som har en sjukdomshistorik i bagaget. Detta är allvarligt, även mot bakgrund av att regeringen lovat jobbstreama vartenda regeringsförslag. Hur denna extra börda på företagen ska leda till att fler får ett jobb är mycket oklart.

Med anledning av ovanstående är min fråga till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:

Ser socialförsäkringsministern inga risker med att regeringens förslag om att skjuta över sjukkostnader på arbetsgivare försvårar för personer med en sjukdomshistorik att få jobb?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:589, Ökade sjukkostnader för arbetsgivare

Interpellationsdebatt 2015/16:589

Webb-tv: Ökade sjukkostnader för arbetsgivare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 61 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Harr talman! Lotta Finstorp har frågat mig om jag kan lova att den nu aviserade medfinansieringen av sjukskrivningskostnaden inte kommer att medföra ytterligare bördor för arbetsgivarna samt vilka åtgärder som jag tänker vidta för att den nu aviserade medfinansieringen av sjukskrivningskostnaden inte kommer att leda till att personer med sjukdomshistorik, kroniska sjukdomar, funktionsnedsättning eller någon annan riskprofil får svårare att få arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även Katarina Brännström har ställt frågan om jag inte ser några risker med regeringens förslag om att skjuta över sjukkostnader på arbetsgivare i och med att det skulle försvåra för personer med sjukdomshistorik att få jobb.

Det förslag till hälsoväxling som har utarbetats inom Regeringskansliet är avsett att ge ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att vidta åtgärder för att motverka längre sjukfall. Förslaget har nu remitterats. Parallellt med detta har parterna på arbetsmarknaden erbjudits möjligheten att i stället komma överens om lösningar som på ett trovärdigt sätt minskar sjukfrånvaron. Om parterna presenterar sådana kommer regeringen inte att gå vidare med förslaget om hälsoväxling.

Förslaget till hälsoväxling innebär att arbetsgivare betalar 25 procent av anställdas sjukpenning efter 90 dagars sjukskrivning. Förslaget ska vara kostnadsneutralt för arbetsgivarkollektivet. Det innebär att kostnaderna inte kommer att öka totalt sett eftersom arbetsgivaravgifterna sänks i motsvarande mån, enligt förslaget med 0,16 procentenheter. Hälsoväxlingen innebär att arbetsgivarna får en mer rörlig kostnad för sjukfrånvaron. Ett aktivt hälsoarbete kommer att löna sig, samtidigt som de som inte tar sitt ansvar får betala mer. Förslaget innebär dock inte andra krav på arbetsgivare än att vidta de insatser som redan i dag ingår i arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar enligt arbetsmiljölagen eller socialförsäkringsbalken.

Det föreslås också ett skydd för mindre arbetsgivare i form ett fribelopp. Nivån för fribeloppet, 33 500 kronor, har bestämts så att mindre företag i normalfallet inte får några kostnader för anställdas sjukfrånvaro. Syftet är att hälsoväxlingen inte ska utgöra ett hinder för små företag att etablera sig och expandera.

Brister i arbetsmiljön är en viktig förklaring till skillnaderna i sjukfrånvaron mellan kvinnor och män. I dag ser vi att kommuner och landsting har stora problem med hög sjukfrånvaro, speciellt inom kvinnodominerade yrken som undersköterskor, socialsekreterare och lärare. Resurserna till kommuner och landsting kommer att ökas med 10 miljarder kronor årligen. Det motsvarar över 10 000 anställda. Det kommer att kunna bidra till en bättre arbetsmiljö och minskad sjukfrånvaro bland personal inom skola, vård och omsorg.

Som Lotta Finstorp framför kan en anställd drabbas av en sjukdom där åtgärder från arbetsplatsen inte är aktuella och där en solidarisk finansiering är motiverad. Även med den föreslagna hälsoväxlingen kommer merparten, 92 procent, av sjukpenningutgifterna att finansieras med sjukförsäkringsavgiften, som är densamma för alla arbetsgivare.

Sammantaget bedömer jag att förslaget inte leder till att bördorna hos arbetsgivare ökar.

En risk med ett stärkt kostnadsansvar för arbetsgivare är, såsom Lotta Finstorp och Katarina Brännström framför, att arbetsgivare skulle kunna bli mer försiktiga vid rekrytering. En viktig utgångspunkt för arbetsgruppens arbete har därför varit att utforma regelverket på ett sådant sätt att personer med ohälsoproblematik eller personer som av andra skäl har svårt att få och behålla ett arbete inte drabbas av förslagen.

Det föreslås att personer med risk för längre sjukskrivning ska kunna ansöka om ett högriskskydd i anslutning till en nyanställning. I dessa fall betalar arbetsgivaren varken sjuklön eller någon del av den anställdes sjukpenning. Undantag görs också för personer som har en anställning med stöd antingen på grund av funktionsnedsättning eller för att de har särskilda svårigheter att få ett arbete. Lönebidragsanställningar och instegsjobb är exempel på anställningsformer som undantas från arbetsgivarnas kostnadsansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bedömning är att de föreslagna undantagen är tillräckliga. Det är dock viktigt att eventuella effekter på utsatta gruppers situation på arbetsmarknaden följs upp noggrant och att förslaget vid behov justeras. Hela förslaget ska följas upp.


Anf. 62 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Varför är ett av världens friskaste folk ett av världens mest sjukskrivna? Är det ohälsosamt att gå till jobbet? Är sjukfrånvaron enbart arbetsgivarens fel, eller är det fler faktorer som påverkar sjukskrivningstalen?

Frågorna är många, och jag har full förståelse och respekt för att ministern försöker hitta lösningar på ett av dagens stora samhällsproblem. Men varför lägga fram ett redan prövat ineffektivt medfinansieringsförslag?

När man läser olika forskningsrapporter om sjukskrivningarnas orsaker framkommer ingen entydig bild. De allra flesta menar att de flesta sjukfall härrör sig från annat än arbete, men naturligtvis gynnar en arbetsplats med god delaktighet, utveckling och flexibilitet en högre frisknärvaro.

Psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till längre sjukfrånvaro. I dag sker mer än var tredje ny sjukskrivning på grund av psykiska diagnoser. Stressrelaterad ohälsa är i dag en av de vanligaste orsakerna till långtidssjukskrivning. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män, och prognosen är mycket oroväckande när det gäller denna ökning.

Att en person är chef för 70 medarbetare är dåligt för alla. Att inte bli sedd och att dessutom ha ett konfliktfyllt privatliv leder av naturliga skäl till ökad sårbarhet. Organisatoriska svårigheter leder inte sällan till psykisk ohälsa, framför allt hos stora arbetsgivare. Så varför inte börja där?

Sedan 2010 har antalet anmälda arbetssjukdomar som har orsakats av dessa faktorer ökat med drygt 70 procent. Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö kommer förhoppningsvis att göra skillnad eftersom den tar sikte på den ohälsa som ökar mest. Men den började gälla så sent som den 31 mars i år, så det är självklart för tidigt att se någon mätbar effekt.

Personer som drabbas av stressrelaterad utmattning beskriver inte sällan att om de hade vågat byta arbete, arbetsgivare eller yrke hade de inte blivit sjuka. Det finns uppenbarligen inlåsningseffekter som hindrar människor från att byta jobb och kanske kunna hejda en psykisk ohälsa. Hur ser ministern på det? Behövs en större flexibilitet på arbetsmarknaden?

Offentlig sektor har en stor utmaning i att komma till rätta med de höga sjukskrivningstalen, framför allt avseende psykisk ohälsa. Därför kommer regeringens satsning med 2 miljarder för att få fler händer i vården, som det sägs, att behövas för att täcka offentlig sektors kostnad om förslaget om medfinansiering skulle bli verklighet. SKL anger 1,2 miljarder för offentlig sektor om det skulle bli så att man ska betala 25 procent från dag 91.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har prövats tidigare att arbetsgivaren ska medfinansiera sjuklönekostnaden. Alliansregeringen tog bort detta 2007 eftersom det inte var framgångsrikt. Det gav inte de effekter som man ville ha, och det gav dessutom negativa effekter. Arbetsgivaren betalar redan i dag sjuklön för de två första veckorna av en anställds sjukskrivning, och under medfinansieringsreformen 2005-2006 betalade arbetsgivaren dessutom en särskild sjukförsäkringsavgift. Den främsta anledningen till att den avskaffades var att den försvårade för människor med en sjukdomshistoria att få arbete.

Är det inte rimligt att först analysera om det är arbetsmiljön som är boven till de höga sjuktalen innan regeringen skjuter över sjukkostnaden på arbetsgivarna?


Anf. 63 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Jag vill tacka för svaret, som andas en viss insikt om att svaga grupper kan drabbas med anledning av regeringens förslag om ökade sjukkostnader för arbetsgivare.

Det är i företag som växer som man kan anställa och som nya jobb skapas. När regeringen nu vill skjuta över högre sjukkostnader på arbetsgivarna medför det självklart en risk att det blir både dyrare och svårare för just dessa företag att anställa.

Det är i huvudsak inom offentlig sektor som antalet sjukskrivningar galopperar. Då blir det en stor risk att många människor med hög sjukskrivningsstatistik i högre grad blir utan chans till jobb eller blir hänvisade till tillfälliga anställningar där arbetsgivarna slipper sjuklöneansvaret.

Metoden att lägga över högre kostnader på arbetsgivaren har prövats förr utan någon större betydelse för minskad sjukfrånvaro. Detta konstaterade även Inspektionen för socialförsäkringen när det gällde Göran Perssons reform 2005. Såväl Sveriges största fackförbund Unionen som många andra organisationer pekar på risken att människor sorteras bort. Nära nio av tio företagare uppger att de kommer att bli försiktigare med att anställa människor som har någon form av sjukdomshistorik.

Redan i dag är det många svenska företag, kanske mest de allra minsta företagen, som tvekar att anställa ytterligare en person på grund av krångliga regler eller det tunga personalansvar som man tar på sig. Särskilt gäller det för personal som inte skulle fungera till 100 procent redan från början. Man anställer personal för att man behöver arbetskraft, inte för att man är snäll eller en social ansvarstagare. Även om undantag görs i regeringens förslag riskerar man alltså att ytterligare lägga sten på börda för människor med funktionshinder eller någon form av kronisk sjukdom. Detta bekymrar mig och många fler.

Sjukpenningkostnaderna har nästan fördubblats sedan 2010 och är i dag cirka 31 miljarder. De beräknas fortsätta växa till hiskeliga 50 miljarder redan 2020. Vi förstår att regeringen vill göra någonting åt detta, men vi ser inte riktigt att detta är den bästa lösningen.

Det är värst i kommuner och landsting. De har inte bara de högsta sjuktalen utan också de flesta och längsta sjukskrivningarna. I de små och medelstora företagen är sjukskrivningstalen betydligt lägre. Detta borde kanske ha gett regeringen anledning att göra undantag eller lägga mer krut just på offentlig sektor där politiken dessutom styr. Arbetsgivare eller företag kan inte ta över för stor del av välfärdskostnaderna utan att det får konsekvenser. Vi behöver fler företag och vi behöver fler jobb, inte färre. Det är en farlig balansgång som regeringen ger sig in på i och med det här förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är mycket man kan diskutera gällande detta, och vi kan väl dela oron som finns för de galopperande kostnaderna. Att något måste göras är självklart. Men att i tider då vi behöver många fler företag och många fler jobb trycka på ytterligare kostnader kommer att göra att man blir ännu mer försiktig med att anställa, och de människor som kanske står längst bort kommer att få ännu svårare att nå fram i den långa kön till de nya jobben.


Anf. 64 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tackar för kloka inlägg.

Låt mig börja i den här änden: Vi har just nu 194 000 personer i sjukskrivning i Sverige. Två av tre är kvinnor. Vi har en situation där vi kan konstatera att det återigen - precis som både Katarina Brännström och Lotta Finstorp säger - är de offentliga arbetsgivarna och de kvinnodominerade arbetsplatserna inom den offentliga sektorn som är bovarna i dramat, om man får uttrycka sig så, och som genererar sjuka medarbetare.

Regeringen lanserade i höstas ett brett åtgärdsprogram inom sju olika områden med 25 olika utgångspunkter som riktar sig såväl till Försäkringskassan som till arbetsgivarna och hälso- och sjukvården. Vi ser att de förslag som vi lade fram i höstas och som nu håller på att implementeras också håller på att få effekt.

Ett av de förslag som vi lade fram i höstas handlade om hur vi kan utveckla ekonomiska incitament för arbetsgivare. Vi har haft tre utgångspunkter i det arbetet. Den viktigaste utgångspunkten har varit att vi inte ska lägga ytterligare ekonomisk börda på just arbetsgivarkollektivet som helhet. Det ska ge en mer rättvisande kostnad för sjukfrånvaron än vad vi har i dag sett till hur sjukfrånvaron ser ut i Sverige. Vi ska skydda de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Det har också varit en oerhört viktig utgångspunkt för mig.

Det förslag om hälsoväxling som regeringen nu lägger fram kommer att innebära att vi får en mer rörlig kostnad för sjukfrånvaron, det vill säga att de privata arbetsgivarna - i det här fallet just de små företagen med under tio anställda - som kollektiv de facto kommer att gynnas av detta ur ett rent ekonomiskt perspektiv. De kommer att få lägre kostnader.

I Sverige har vi 803 000 enmansföretagare och ungefär 246 000 företagare med mellan en och nio anställda. Vi kan sammantaget se, i de analyser vi har gjort från regeringens sida, att kanske max 1 procent av de 1 049 459 företagen faktiskt kommer att drabbas av ökade kostnader på grund av det här förslaget, medan arbetsgivarna inom kommuner och landsting tvärtom kommer att få en större ekonomisk börda. Det gäller framför allt de arbetsgivare inom kommuner och landsting som har mycket höga sjuktal. Det här innebär alltså en mer rättvis fördelning av kostnaderna för sjukfrånvaron i Sverige.

Sedan är det också helt riktigt så, som både Katarina Brännström och Lotta Finstorp säger, att det finns en oro för de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Därför har vi också som utgångspunkt för det här förslaget försökt skydda såväl de grupper som har en tidigare sjukhistorik som de grupper som har någon form av anställningsstöd, oavsett om det beror på ohälsa eller på att man har en sämre position på arbetsmarknaden. De kommer som individer att vara helt undantagna från det här kravet, vilket innebär att de inte kommer att drabbas. Men det här är också någonting som vi har uttryckt att vi kommer att följa alldeles särskilt.


Anf. 65 Lotta Finstorp (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern, för en viktig debatt! Det som är problematiskt med ett medfinansieringsförslag, som regeringen avser att lägga fram, är att man har gjort det här tidigare. Det finns en hel del rapporter utifrån den medfinansieringsreform som gjordes 2005-2006 som visar att arbetsgivarnas engagemang var minimalt för att få sjukfrånvaron att minska eller att få längden på sjukfrånvaron att kortas. Det mest oroande visas i en rapport av Eriksson med flera om att medfinansiering tenderar att påverka sysselsättningen negativt eftersom arbetsgivarna blir mindre benägna att nyanställa. Det är ju det sista Sverige behöver när vi går in i en tid av historiskt omfattande integration.

Svenskt Näringsliv har nyligen presenterat en rapport angående företagens syn på medfinansiering. Nästan nio av tio företag uppger att de blir försiktigare med att anställa personer som har en sjukdomshistorik. Av enkätsvaren framgår att företagen gör mycket för att minska sjukfrånvaron. Till exempel uppgav 58 procent av företagen att de satsar på förebyggande arbete, och 52 procent har samarbete med företagshälsovård eller liknande.

Politiken ska skapa långsiktiga och förutsägbara förutsättningar för jobbtillväxt. Men det är hos arbetsgivarna jobben finns, precis som Katarina Brännström sa. Finns det någon oro hos ministern över att arbetsgivarna tvekar att nyanställa?

Det förslag regeringen lägger fram kommer att leda till mycket ökad administration, vilket kommer att kosta för företagen. Hur ser ministern på det?

Samverkan mellan arbetsgivare, arbetstagare, hälso- och sjukvård, försäkringskassa och arbetsförmedling måste bli mer effektiv. Därför har vi moderater, i enlighet med förslaget i Socialförsäkringsutredningen, föreslagit i vår motion att hälso- och sjukvårdslagen ska innefatta krav på behandlings- och rehabiliteringsplanering för återgång till arbete. Vad anser ministern om det förslaget?

Laura Hartman, före detta analysdirektör vid Försäkringskassan, har - det är väldigt intressant - punktat upp fyra viktiga faktorer som påverkar uppgången i sjukfrånvaron, sett över tid. Det är viktigt att ha det med sig i arbetet med att försöka minska sjukskrivningarna. Till att börja med handlar det om att sjukförsäkringens utformning styr. Sjuk- och rehabiliteringskedjan hade alltså betydelse för nedgången mellan 2001 och 2010.

Det andra hon säger i fråga om arbetsmarknaden och arbetslivet är att det i högkonjunktur är många sjukskrivningar medan det i lågkonjunktur finns en rädsla för att förlora arbetet, och därför är man inte sjukskriven i samma omfattning.

Som tredje punkt nämner hon de olika aktörernas förmåga att jobba aktivt med sjukskrivningsprocessen. Det måste alltså finnas tydliga incitament och kraftsamling för alla inblandade.

Den fjärde punkten gäller attityder, beteende och normer. Laura Hartman menar att förändringar i folkhälsan inte förklarar variationen i sjukfrånvaron. Till exempel kan mediernas rapportering leda till att man börjar känna efter eller tänka efter. Här finns också de stora regionala skillnaderna. De kan exempelvis i princip förklaras med enbart attityder och normer. Det finns inget som tyder på att folkhälsan är sämre i Jämtland än i till exempel Halland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi moderater föreslår att en ny karensdag ska införas vid dag 15. Det ska utformas som ett karensavdrag, som det talades om i en tidigare interpellationsdebatt. Vad anser ministern om ett sådant förslag?


Anf. 66 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Det är alltså 194 000 som är sjukskrivna, och det beräknas bli en kvarts miljon. Det är ett gigantiskt antal vi talar om, och ingen vet egentligen riktigt varför.

De högsta sjuktalen hittills hade vi i slutet på 80-talet. Då var det i snitt 25 dagar. Sedan sjönk det, när det var sämre tider på 90-talet. När Alliansen kom till makten pressade vi också ned sjuktalen. Men plötsligt började de stiga igen. Det är en konjunkturell fråga också. Vi är kanske världens friskaste folk men har ändå högst antal sjukskrivningar. Det är nästan skrämmande när man tittar på diagnoserna att se hur mycket psykiatri det finns där.

Jag vill tacka ministern för både debatten och svaret. Det är ett ärligt svar, och ministern har en tydlig problemställning. Regeringen gör även en god ansats. Men jag är inte helt övertygad om att det är rätt lösning. Ingen vet vad som är den exakt rätta lösningen.

Det är jättebra att man försöker hitta mer rörliga kostnader och att småföretagen ska vara undantagna. Men jag tror tyvärr att det ändå skapar en rädsla. Det verkar krångligt. Jag har jobbat i näringslivet och vet att man tänker: Usch nej, det var för jobbigt - vi fortsätter som förut. Man anställer alltså inte.

Det står i regeringens budget att så många som 1 miljon kommer att leva på bidrag år 2020. Det är ett gigantiskt samhällsproblem som vi borde ha en djupare debatt om än den vi har här i dag. Vad är det som gör att så pass många är sjukskrivna? Är det för enkelt? Är det någonting annat i själva systemet? Jag tror att sjukskrivningarna kommer att öka ännu mer när man tar bort den bortre parentesen. Det kommer framför allt inte att vara ett incitament för det motsatta. Det tror inte vi.

Många företagare och arbetsgivare som jag träffar säger: Det blir så krångligt. Det är så svårt. Man blir orolig för att kostnaderna ska öka ännu mer. Vi är ganska utsatta ändå när det gäller konkurrens i Sverige, där vi har höga kostnader. Man är livrädd för att dra på sig fler problem eller ökade kostnader. Då tar man inte det sociala ansvar som vi inom politiken kanske skulle önska att man gjorde.

Regeringen säger med det här förslaget att man ska minska sjukskrivningskostnaderna med 5-10 procent. Det vore gott och väl om det blev så. Men det kommer inte att räcka ändå. Vad mer måste vi göra? Det kanske är en mycket större debatt om livspusslet, systemet i Sverige och hur vi fostrar våra barn. Jag har träffat dem som vill anställa ungdomar. De är nästan förskräckta över att de ungdomar de tar in inte orkar. Ungdomarna går hem; de tycker att det är för jobbigt.

Det känns som att det är en trend, att vi ger upp för lätt. Det borde vi ta ett större tag om, så att vi inte står där med ett problem som blir ännu värre och då inte alls har konkreta lösningar. Ingen vill straffa människor. Man vill hjälpa människor. Man vill ta bort hindren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi delar oron. Jag är inte säker på att vi har samma lösningar. Jag är inte heller säker på att det finns en optimal lösning. Men det är bra att vi har debatter och fortsätter att ha debatter på det här viktiga området.


Anf. 67 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det är en viktig debatt och diskussion vi har nu. Ministern försöker ta det här på allvar, men jag håller givetvis inte med om att de åtgärder som ministern har föreslagit är de rätta.

Sjuktalen måste ned. Det är sant. Men då gäller det att rikta in sig på det område där sjuktalen är som högst. Ministern säger att kommuner och landsting, där sjuktalen är som högst, ska få betala mer. Vem drabbar det? Det är våra skattepengar vi får kompensera det med. Det är inte så att verksamheterna upphör eller att en person eller ett företag får stå till svars för om man inte lyckas sänka kostnaderna och sjuktalen. Det är vi och våra skattepengar som får stå för det. Det ministern föreslår är alltså ett slag i luften. Såväl Företagarna och Svenskt Näringsliv som Småa - alla organisationer som företräder företagen - säger unisont att detta inte är något bra förslag.

Vi hörde av Lotta Finstorp att attityder spelar in. Det känner vi igen. Bara att ministern säger att det kommer att införas ett högre sjuklöneansvar gör att företagen drar öronen åt sig och inte vill anställa. Vi är inne i en högkonjunktur nu, och då ska det vara tvärtom. Då ska man uppmuntra företagen att anställa, vilket ministern och jag diskuterade för ett par timmar sedan. I det här sammanhanget blir det tvärtemot. Det är det som är risken med ministerns förslag.

Centerpartiet har tidigare föreslagit att vi ska medverka till att företag ska få lägre kostnader för företagshälsovård och att de ska få sänkta sjuklönekostnader - sänkta sjuklönekostnader.

Socialdemokraterna sa innan valet att man skulle ta bort den ena sjuklöneveckan. Det har man glömt nu. Nu lägger man i stället på kostnader. I stället för att minska kostnaderna för företagen, i stället för att ge dem morötter och möjligheter, säger ministern att företagen kommer att få en sänkning och att de kommer att tjäna på det. Ja, det gäller om företaget har en anställd som är sjuk. Men det handlar inte om att man ska få kompensationer på det sättet, utan det handlar väldigt mycket om attityder. Det om någonting borde ministern känna till.

Ministern säger och har sagt: Jag kan tänka mig att dra tillbaka det här förslaget. När tänker ministern göra slag i saken och dra tillbaka förslaget? Företagen kan nämligen inte göra något. Det är ministerns egen, höll jag på att säga, personal inom den offentliga sektorn som ska göra något. Vad ska de göra för att ministern ska dra tillbaka detta?

Det här är frågor som jag och företagen vill ha svar på. När tänker ministern dra tillbaka det här urusla förslaget?


Anf. 68 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tycker att den här frågan förtjänar en seriös debatt. Solveig Zander! Jag vet, ärligt talat, inte om det senaste inlägget kändes helt seriöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är så, vilket Solveig Zander vet i och med att vi diskuterade detta för två och en halv timme sedan, att regeringen har genomfört en kostnadslättnad för företagen. Det gjorde vi redan i januari 2016, då vi genomförde förslaget om högriskskydd för de små företagen. Det var ett kostsamt förslag för staten, men det skyddar de små företagen mot höga sjukkostnader. Det var också ett förslag som företagen själva föredrog jämfört med att man skulle plocka bort den andra sjuklöneveckan. Detta genomförde regeringen. Vi har uppfyllt vårt vallöfte i den delen.

Det vi gör nu är inte att lägga på företagen några ytterligare kostnader. Tvärtom kommer detta att innebära en total kostnadslättnad på ungefär 700 miljoner för Sveriges företag. Där kommer vi in på vad som är seriöst i en debatt och hur vi politiker påverkar hur saker och ting uppfattas, inte minst av företagen. I det här fallet tycker jag också att det är ganska allvarligt hur Svenskt Näringsliv framställer förslaget.

Faktum är att de 1 049 459 företag på den svenska arbetsmarknaden som har under tio anställda kommer att vara vinnare med det här förslaget. Det är ungefär 1 400 företag som riskerar, teoretiskt, att drabbas av förslaget. Det kan jämföras med att vi i dag har 194 000 personer sjukskrivna.

Detta är inte det enda förslag som regeringen lägger fram. I höstas lade vi fram ett brett åtgärdspaket med 25 olika åtgärder. Det handlar om striktare prövningar vid de tidiga tidsgränserna i rehabiliteringskedjan, om att utveckla stödet till företagen, om att se till att få en bättre kontakt mellan företag och hälso- och sjukvård och om att tidigare få på plats insatser. Men vi har inte råd med 250 000 sjukskrivna svenskar på bänken 2020, utan vi behöver dem på arbetsmarknaden, tillgängliga för företagen.

Det förslag som vi nu lägger fram är inget hot mot de svenska företagen. Därför är det olyckligt att det av Svenskt Näringsliv och av vissa politiker framställs på det sättet. Det skapar en oro hos företagen, och det skapar en bild av att detta är något problematiskt.

Här skapar vi ekonomiska incitament för att de arbetsgivare i Sverige, företrädesvis i den offentliga sektorn, som under decennier har dragits med en problematik de facto ska få ytterligare någon press på sig att inte låta de sjukskrivningar de har i sina verksamheter övergå i långa sjukskrivningar som slår ut människor från arbetsmarknaden. Två av tre är kvinnor, och den absoluta majoriteten av dessa människor har inte haft någon tidigare sjukskrivning. Vi måste med alla till buds stående medel hindra att de går in i en lång sjukskrivning.

Dessutom har Arbetsmiljöverket så sent som den 5 april presenterat en kunskapssammanställning som är gjord av Stockholms universitet och professorer där. Den visar klart och tydligt på sambandet mellan arbetsmiljö och ohälsa men också på att risken för ohälsa inom vård, skola och omsorg är mycket större på grund av bristande resurser och kontroll i arbetet. Vi har ett ansvar som politiker att göra allt vad vi kan för att förhindra detta.


Anf. 69 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Ministern menar att arbetsgivare som är duktiga på att förebygga och som hanterar sjukskrivningar på ett bra sätt kommer att kompenseras för de 25 procent som enligt förslaget ska betalas ut från dag 91. Men om medfinansieringen ska ses som en piska för arbetsgivarna undrar jag: Vad händer med det incitamentet om arbetsgivarna får en kompensationsmodell, som finns i ministerns förslag? Det är en fråga som jag har funderat på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern säger i sitt svar att det föreslås i förslaget om medfinansiering att personer med risk för längre sjukskrivning ska kunna ansöka om ett högriskskydd i anslutning till en ny anställning. Ska den arbetssökande ha intyget i sin hand vid anställningsintervjun? Personen kan ju ha varit symtomfri under en lång tid. Är det inte integritetskränkande? Det finns en mängd sådana frågeställningar som jag tror att det är viktigt att lösa om detta skulle bli verklighet. Det finns en gråzonsproblematik som dessutom är väldigt oförutsägbar för den enskilde.

Det jag kan höra från oss samtliga som deltar i debatten är att vi har en samsyn i fråga om att det är offentlig sektor som egentligen har det stora problemet med sjukskrivningarna. Då borde man i stället, tycker jag, rikta insatser och åtgärder - piska och morot - till just den sektorn.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst analysera hur stora kostnaderna för sjukskrivningarna skulle bli om sjukfrånvaron för kommuner och landsting skulle gälla för hela arbetsmarknaden och vice versa. Rapporten har gjorts med SCB:s statistik för offentlig sektor. Det är jätteintressant. Vad som avses ingå i privatsektorn kan jag ta fram, men jag har ont om talartid nu. Rapporten visar att om kommuners och landstings sjukfrånvaro skulle gälla för hela arbetsmarknaden skulle det innebära en total kostnadsökning för sjukförsäkringen med 8 578 000 000 kronor.


Anf. 70 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Ja, det är offentlig sektor, som är den ofantliga sektorn, som kanske är den största boven i den här debatten. Det handlar om lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskollärare. Det är egentligen redan nu bristyrken. Pressen är stor. De går på knäna, och de sjukskriver sig. Vi riskerar alltså att betala dubbelt eller mer från samhällets sida. Här måste krutet läggas.

Jag tycker att det är bra att man har tänkt på småföretagen, men jag tror ändå att man bygger in ett krångelverk som gör att många kommer att bli rädda för att anställa.

Egentligen borde inte den här vinstdebatten lägga sig som en våt filt över offentlig sektor. Vi behöver ha fler arbetsgivare, större egenkraft och mycket mer inflytande, så att man får en bättre arbetsmiljö inom offentlig sektor.

Jag tycker att man från regeringens sida ska fundera allvarligt på vad man kan göra där. Jag tror att det är där vi måste lägga krutet. Annars riskerar vi att stigmatisera den här gruppen människor, som faktiskt redan i dag har hinder för att komma in på arbetsmarknaden. Om de nu ska skaffa sig intyg, högkostnadsskydd, högriskskydd eller vad det nu heter kan det göra att de fortfarande, så att säga, hamnar sist i kön. Är jag arbetsgivare vill jag ha någon som fungerar effektivt. Jag har kanske inte tid, möjlighet eller råd att ge den kraft som de människorna skulle behöva.

Jag vet inte hur vi löser det här. Men titta på offentlig sektor! Se till att inflytandet för personalen och trivseln ökar! Jag tror att det är mycket där det sitter.

Jag vill tacka för en bra debatt. Jag tycker att vi har hyfsat den så här långt. Men vi ska se var krutet hamnar och vad förslaget blir när det väl är färdigt. Tack för debatten!


Anf. 71 Solveig Zander (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern eldade upp sig lite efter mitt förra anförande. Det visar att det är en viktig fråga för oss båda två. Det vill jag verkligen påstå.

Om jag inte kommer ihåg fel har ni från regeringen föreslagit en ökning till kommunerna med 2 miljarder för att man ska anställa inom vård och omsorg, där det faktiskt finns flest sjuka och där man behöver tillskott på personal. Då undrar jag: Varför valde ni inte att ytterligare med morötter stödja, hjälpa och underlätta för den offentliga sektorn i stället för att komma med det här förslaget som oroar företagen där sjukfrånvaron är mycket lägre?

Om regeringen hade riktat in sig där problemet finns, upprepar jag, hade inte den här animerade debatten uppstått och ministern hade inte behövt elda upp sig över att jag säger att det här drabbar och kommer att drabba det privata näringslivet - där jobben skapas! Ministern och jag är överens om att fyra av fem jobb skapas i de små och medelstora företagen. Det är ju de som oroas i onödan då, om jag ska tolka ministern välvilligt.

Varför fortsatte ni inte med morötterna för att stödja och hjälpa våra kommuner och landsting? I stället får vi med våra skattepengar betala mer till dem, och det är ju det som är felet! Förstår inte ministern det?


Anf. 72 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tiden går fort när man diskuterar en viktig fråga. Jag skulle egentligen vilja ha möjlighet att svara er alla med den tid som man normalt sett har för var och en, om jag ska vara ärlig, för det finns mycket att säga i den här frågan.

Vad jag kan konstatera utifrån den här debatten är åtminstone, välvilligt, att vi är många här inne just nu i dag som är väldigt engagerade i att se till att få ned sjuktalen och se till att skapa goda förutsättningar för såväl företag som de människor som arbetar i offentlig sektor, för att människor ska slippa bli sjuka och för att företagen ska slippa oroa sig för huruvida de kan anställa eller inte.

Det förslag som regeringen nu har lagt fram, vilket som sagt är ett av 25 förslag, riktar in sig på kommuner och landsting. Man ska också vara noga med att säga att i såväl den senaste ESO-rapporten som i Långtidsutredningen och ett flertal remissinstanser, bland annat TCO, har man rekommenderat regeringen att också skapa ekonomiska incitament när det gäller framför allt de långa sjukskrivningarna. Där har arbetsgivare i Sverige i dag, jämförelsevis internationellt, ganska små incitament.

Jag tycker framför allt att det är viktigt att försöka skapa ett instrument som verkligen har effekt där det som mest behövs. Så kan man väl uttrycka det.

Vi har också sagt till arbetsmarknadens parter att regeringen är beredd att lägga fram det här, för det är vad vi utifrån ett politiskt perspektiv kan göra för att påverka, och vi lyssnar in våra expertmyndigheter och instanser. Men vi har också öppnat upp för arbetsmarknadens parter att komma med egna lösningar på hur man kan förbättra arbetsmiljön och se till att skapa mer hälsofrämjande arbetsplatser som i samma mån som vårt förslag skulle kunna få ned sjukfrånvaron. I sådana fall kommer vi inte att lägga fram det här förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi för nu en sådan diskussion med arbetsmarknadens parter. Vi har också tillsatt en processledare från Regeringskansliet.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.