Ökade krav på Palestina

Interpellation 2017/18:541 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

I ett tal nyligen gjorde den palestinske ledaren Mahmud Abbas det som antisemiter i alla tider har gjort – han lade skulden för Förintelsen och förföljelserna på judarna själva. Kritiken mot Abbas har med rätta varit hård och massiv.

Det är inte första gången som palestinska ledare har kritiserats för sina uttalanden, men de senaste uttalandena från Abbas måste ändå betraktas som särskilt anmärkningsvärda givet hans roll som den palestinska myndighetens president.

Det är självklart att handlingar måste få konsekvenser och att ord spelar roll. Det palestinska ledarskapet har med det senaste uttalandet passerat en gräns och det behöver tydligt markeras.

När Israel skapades var det med erfarenheterna från andra världskriget och Förintelsen i färskt minne och med en fast övertygelse om att vi aldrig någonsin får acceptera antisemitismen och judehatet igen.

Sverige kan exempelvis påverka genom politiska kontakter, särskilt med tydliga budskap direkt från utrikesministern. Sverige måste också säkerställa att den palestinska myndigheten och andra aktörer uppfyller de krav på exempelvis demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter och bekämpande av korruption som gäller för att få svenskt bistånd. President Abbas valdes i januari 2005 och hans fyraåriga mandatperiod löpte således ut för mer än nio år sedan. Val till det palestinska parlamentet, i praktiken ur funktion i dag, har inte genomförts sedan januari 2006.

Antisemitism, i ord eller i praktisk handling, måste självfallet vara helt oacceptabelt.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

1. På vilket sätt är ministern och regeringen beredd att agera för att ställa tydligare och mer konkreta krav på palestinierna, exempelvis avseende arbetet mot antisemitism och våldsbejakande islamism, men också avseende arbetet för mänskliga rättigheter och bekämpandet av korruption?
2. På vilket sätt är ministern och regeringen beredd att agera för att ställa tydligare och mer konkreta krav på att demokratiska val genomförs i Palestina?
3. Är ministern och regeringen beredd att också koppla kraven till tidsgränser där uteblivna resultat eller steg i rätt riktning också får konsekvenser, exempelvis genom förändringar avseende biståndet?