ohälsan bland elever

Interpellation 2002/03:134 av Johansson, Kenneth (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-01-21
Inlämnad: 2003-01-21
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-01-28
Sista svarsdatum: 2003-02-04
Besvarad: 2003-02-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 januari
Interpellation 2002/03:134
av Kenneth Johansson (c) till utbildningsminister Thomas Östros om ohälsan bland elever

I dag handlar debatten om skolan nästan uteslutande om elevernas bristande kunskaper. Jag anser att debatten även måste fokusera på elevernas hälsa eftersom den har en direkt avgörande betydelse för hur mycket kunskaper eleverna kan ta till sig. Den ökade pressen i skolan med större klasser och för lite personal bidrar till ohälsa hos ungdomar.

Skolan är en av landets största arbetsplatser med tanke på hur många elever och lärare som varje dag finns där. Det är viktigt att både den sociala och fysiska miljön anpassas efter elevernas behov, miljön måste ge lust till lärande. Med tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att eleven måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön, är det varje kommuns och skolas ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats och studiemiljö är bra och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan.

I en enkätundersökning gjord av bland andra Barnombudsmannen redovisas att hälsotillståndet hos flickor och pojkar i skolan markant har försämrats de senaste tio åren. Undersökningen gjordes våren 2002 och de tillstånd som ökat är bland annat depressioner, ätstörningar, övervikt och ångeststörningar. Det tillstånd som upplevs ha ökat allra mest är depressioner. Att den psykiska ohälsan har försämrats uppger nio av tio tillfrågade skolkuratorer, skolpsykologer och skolsköterskor. Detta är oroväckande tendenser som kan få långtgående konsekvenser i framtiden om vi inte tar tag i problemen nu.

Minskade resurser till skolhälsovården under 90-talet har bidragit till att elever inte fått hjälp och stöd i tid. I dag är det inte ovanligt att till exempel en skolsköterska har ansvar för fler än 800 elever. Tiden räcker inte till för att möta eleverna i den utsträckning som behövs. Med rätt dimensionerad hälsovård inom skolan kan elevernas problem och behov identifieras tidigare. En väl organiserad skolhälsovård och elevvård är en självklar förutsättning för att tillgodose elevernas olika behov.

Mobbning

I dag är mobbning ett allvarligt vardagsproblem för uppskattningsvis 130 000 barn. Samtalen till BRIS som handlade om mobbning ökade under år 2000 med 42 % och även i sin halvårsrapport för första delen av 2001 så anger man att de fortsätter att öka tydligt i antal. I Skolverkets skolbildsundersökning från år 2000 redovisas att fler elever i årskurs 7@9 känner sig mobbade av lärare än av andra elever. Det är skrämmande att samhället tycks acceptera att barn utsätts för ett långt mera kränkande och våldsamt beteende än vad vuxna någonsin skulle acceptera om de själva utsattes för det.

En utökning av sanktionsmöjligheterna för lärare är ett sätt att öka möjligheten att hantera problem innan de växer och blir ohanterliga. Samtal med lärare, studierektor och föräldrar är det viktigaste och grundläggande instrumentet, men det bör kompletteras med ytterligare möjligheter. Möjligheten att hänvisa elever till enskild undervisning och att i svårare fall omplacera elever är viktigt även för de klasskamrater som störs av ett fåtal bråkiga elever. Grundläggande för alla disciplinära åtgärder är att de vidtas enligt en stigande, tydlig skala, att åtgärderna vidtas i väl avmätta steg och att varningar utgår innan allvarligare sanktioner träder i kraft. Det är viktigt att alla är informerade om vad som ska hända. Viktigt är också att dessa sanktioner noggrant övervägs innan de införs. Ett ökat samarbete mellan skola, polis, ungdomsgård, föreningar, socialtjänsten etcetera är en förutsättning för att jobba förebyggande.

Skolhuvudmannen har ett stort ansvar i att komma till rätta med mobbningen. I dag är det i princip upp till den enskilda kommunen att bestämma om de vill vidta åtgärder för att komma till rätta med mobbningen. Bland anmälningarna till Skolverket från elever och föräldrar är ett av de vanligaste klagomålen att skolan inte vidtar tillräckliga åtgärder mot mobbning. Centerpartiet anser att Skolverket bör få ökade befogenheter att också kunna rikta vissa sanktioner mot kommuner som inte sköter sitt uppdrag.

Vi vill att det ska stå klart att den skolhuvudman som inte tar itu med mobbningen också kan bli tvungen att ersätta eleven ekonomiskt. Det bör utredas hur skadestånd kan utdömas kopplat till hur det fungerar med dagens lagar och regler. Regeringen bör göra en översyn av hur detta skulle kunna se ut.

Idrott

Centerpartiet har under flera år påtalat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare och läkare har rapporterat att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat av skolarbetet. Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan. Centerpartiet anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas. Detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang.

Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för detta och nu vill stimulera skolorna att arbeta för att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva. Frågan är bara hur regeringen tänkt sig det hela. Regeringen skriver i sin budgetproposition "Alla elever bör ges möjlighet till någon form av fysisk aktivitet i en omfattning av 30 minuter varje dag. Regeringen kommer att överväga hur detta skall beaktas i skolans styrdokument."

Jag vill med anledning av ovanstående fråga ministern följande:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka skolhälsovården?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att komma till rätta med mobbningen i skolan?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den fysiska aktiviteten i skolan säkerställs?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:134

Webb-tv: ohälsan bland elever

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 1 Thomas Östros (S)

Herr talman! Kenneth Johansson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka skolhälso- vården, vilka åtgärder jag avser att vidta för att kom- ma till rätta med mobbningen i skolan samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att den fysiska aktivi- teten i skolan säkerställs. Kunskapsmålen betonas tydligt i skolans uppdrag, men skolan har även till uppgift att utveckla elevens alla möjligheter till ett rikt liv och ge förutsättningar för en god fysisk och psykisk hälsa. Sambandet mel- lan elevers lärande och hälsa har regeringen nyligen lyft fram i propositionen Hälsa, lärande och trygghet (2001/02:14). Statens skolverk har sedan 2002 ett uppdrag att föra ut regeringens syn på elevhälsa som beskrivs i propositionen. För närvarande finns elva regionala resurspersoner för att stödja denna utveckling. Skol- verket och Folkhälsoinstitutet har även ett uppdrag att analysera vilka insatser som kan vidtas för att stärka den alkoholskade- och narkotikaförebyggande verk- samheten i skolan. Ett särskilt statsbidrag riktat till skolsektorn har inrättats för att öka personaltätheten i skola och fri- tidshem. Förstärkningen förväntas få stor betydelse för de elever som behöver stöd för att nå målen för utbildningen. Avsikten är att stödet ska höjas stegvis med 1 miljard kronor per år tills nivån 5 miljarder kronor per år är nådd. Totalt beräknas ca 15 000 nya lärare och andra specialister kunna anställas. Enligt Skolverkets uppföljningar har medlen i många fall använts för att öka antalet anställningar inom elevhäl- san. Under den senaste femårsperioden har arbetet med att motverka kränkande behandling varit ett prioriterat område för regeringen. Lagstiftningen har skärpts för att betona rektors och personalens ansvar. Alla skolor ska ha handlingsplaner. Skolverket har gjort uppföljning och tillsyn inom området. Skolverket har just nu ett uppdrag att kartlägga vilka handlingsprogram mot kränkande behandling som visat sig ge dokumenterade effekter. Uppdraget ska redovisas senast den 1 december 2003. En större uppmärksamhet behöver även läggas på elevernas fysiska och psykosociala arbetsmiljö i skolan. En översyn av arbetsmiljölagen ur ett elevperspektiv kommer därför att inledas inom Näringsdepartemen- tet. Skolverket har nyligen redovisat ett uppdrag att kartlägga förekomsten av rasism, etnisk diskrimine- ring, sexuella trakasserier, homofobi och könsrelate- rad mobbning. Skolverkets slutsatser är bland annat att vuxnas närvaro och ett aktivt arbete på skolorna mot kränkande behandling ger resultat i form av ökad trygghet och trivsel samt färre kränkningar. Utbildningsdepartementets kampanj mot mobb- ning, Tillsammans, har precis avslutats. En utvärde- ring visar att kampanjen nått ut till 65 % av skolorna i landet. En majoritet av dem som fått del av insatserna är nöjda, och många elever upplever att det skett en positiv förändring på skolan. Skolverket har i sin redovisning från den syste- matiska tillsyn de utfört beträffande kränkande be- handling konstaterat att skolorna tar arbetet inom området på allvar och på olika sätt försöker åtgärda förekomsten av kränkande behandling. Uppföljningar visar att huvudmännen har tagit kritiken på allvar och vidtagit åtgärder eller visat att arbetet med att rätta till de påtalade bristerna pågår. Skolverket har i dag inga befogenheter att rikta sanktioner mot kommuner eller skolor. Kommunen kan dock bli skadeståndsskyldig för skador till följd av till exempel mobbning. Skollagskommittén har i sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet föreslagit att statens sanktionsmöjligheter mot kom- munerna utökas. Skolverket föreslås få rätt att med- dela förelägganden som kan förenas med vite. Försla- get ska remissbehandlas under våren. Regeringen ser allvarligt på problemen med att barn och unga rör på sig allt mindre och att vällev- nadsrelaterade sjukdomar och besvär går allt längre ned i åldrarna. Vi avser därför att ändra läroplanerna så att skolans ansvar för att erbjuda och anordna re- gelbunden fysisk aktivitet betonas. Myndigheten för skolutveckling kommer att få i uppdrag att nära följa hur skolorna arbetar med att förverkliga detta nya mål. Dessutom har regeringen för avsikt att inrätta ett nationellt resurscentrum för idrott och hälsa vid Öre- bro universitet. Centrumets främsta uppgift ska vara att stödja skolor i deras arbete med att utveckla barns och ungas attityder till fysisk aktivitet.

Kenneth Johansson (C)

Anf. 2 Kenneth Johansson (C)

Herr talman! Inget, absolut inget, gör så ont och känns så fel som när barn och ungdomar far illa, när de känner vilsenhet, otrygghet och stress, när de går till skolan efter ytterligare en natt med dålig sömn, rödgråtna och med en klump i magen av rädsla och oro att bli utsatta för fortsatt mobbning, eller kanske sexuella trakasserier. BRIS får alltfler samtal om problem. Rapporter från Barnombudsmannen redovisar att hälsotillståndet hos flickor och pojkar i skolan har försämrats mar- kant de senaste tio åren. Nio av tio tillfrågade skolku- ratorer, skolpsykologer och skolsköterskor uppger att den psykiska ohälsan har ökat. Det rör sig om depres- sioner, ätstörningar, övervikt och ångesttillstånd. Så kan vi inte ha det. Vi måste göra något åt situ- ationen, i första hand förebygga så att inte problemen uppstår. Om det ändå inträffar att elever mår dåligt eller blir utsatta måste snabba åtgärder sättas in. Re- surser måste finnas och regelverk och handlingspla- ner fungera. Jag är inte skolpolitiker. Men, trots ministerns svar, är mitt intryck av skoldebatten att den är ganska kunskapsfixerad och att betydelsen av att eleverna mår bra och har hälsan inte riktigt får det utrymme det förtjänar. Jag vill medverka till att lyfta fram hälsofrågorna tydligare och att klargöra att elevernas hälsa har en direkt avgörande betydelse för hur mycket kunskaper de kan ta till sig. Varje kommun och skola har ju ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats och studiemiljö är bra och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan. Elevvården fick, ärligt talat, stryka på foten i besparingstiderna, vilket var olyckligt. Det måste vi ändra på. Det ger Centerpartiets politik möjligheter till. Jag har inte så mycket att invända mot ministerns svar när det gäller skolhälsovården. Vi är ganska överens om att det behövs förstärkningar. Det förut- sätter - och det önskar jag också få bekräftat av mi- nistern - att Skolverket framöver kontinuerligt kom- mer att följa frågan. När det gäller mobbningen redovisar ministern en rad åtgärder. Det är åtgärder som jag till största delen tycker är bra. Men det räcker ju inte när man ser att uppåt 130 000 barn och ungdomar, enligt en del be- räkningar, är utsatta för någon form av mobbning. Det är en förskräcklig situation, fullständig oaccepta- bel. Jag har några följdfrågor till ministern. Jag har tagit del av det utredningsförslag som lig- ger. Men anser ministern att Skolverket ska ges sank- tionsmöjligheter? När kommer i så fall ett skarpt förslag från regeringen? Anser ministern vidare att lärare ska ha möjligheter att hänvisa elever till enskild undervisning och omplacering i extraordinära situa- tioner? Jag vill dessutom fråga om en kommun kan bli skadeståndsskyldig för skador till följd av mobb- ning. Det framgick av ministerns svar. Men hur ofta har det inträffat, och vem är det som har bevisbördan? För mig är detta en oklarhet. Från Centerpartiets sida vill vi att man ser över detta så att det blir mer verk- ningsfullt med en skadeståndsmöjlighet. Slutligen, herr talman, undrar jag om en möjlighet till fler idrottslektioner på schemat är något som dis- kuteras och om ministern kan ha en viss förståelse för att det skulle kunna vara verkningsfullare än de idéer som hittills har presenterats.

Thomas Östros (S)

Anf. 3 Thomas Östros (S)

Herr talman! Det är väldigt viktiga frågeställning- ar som Kenneth Johansson tar upp. På min begränsa- de tid, som redan har börjat löpa, kommer jag inte att kunna gå in på djupet på var och en av dessa för sko- lan centrala frågeställningar. Det handlar om hela det breda uppdrag som skolan har när det gäller dels kunskaper, dels elevers utveckling i ett bredare syn- sätt - tryggheten, möjligheterna att lära sig grundläg- gande värderingar. Vi har hela diskussionen om mobbning och kränkande behandling i skolan. Där måste vi bli mycket bättre på varje skola - dels med det förebyggande arbetet, dels med att ta resolut ak- tion när detta inträffar. Sedan har vi frågan om fysisk aktivitet och idrottens ställning i skolan. Detta är tre mycket stora områden som vart och ett förtjänar en djupare debatt. Låt mig börja med att säga till Kenneth Johansson att jag inte tror att problemet är en kunskapsfixering i skolan. Jag tror att de här synsätten är nödvändiga båda två och befruktar varandra. Det går inte att säga att vi ska lägga mindre vikt vid kunskaper i skolan, utan vi måste lägga mycket stor vikt vid att barn och ungdomar får de kunskaper de behöver för att kunna leva ett gott liv som självständiga medborgare. Men vi behöver också bli bättre på det bredare perspekti- vet, elevernas utveckling som ansvarstagande männi- skor som behandlar varandra väl och som lär sig grundläggande värderingar i skolan. Det är riktigt som Kenneth Johansson säger: Elevvården har fått stryka på foten. Den utsattes i många kommuner för ganska tuffa besparingar under saneringsåren. Jag tror att det har smärtat både Ken- neth Johansson och mig mycket att se detta, men det är sådant som en ekonomisk kris ställer till i ett land. Då är det desto mer glädjande att se att när nu resur- serna till skolan åter ökar - mycket tack vare att rege- ring och riksdag har tagit fram ett extra statligt stöd till kommunerna riktat mot skolan, ett stöd som alltså bara får användas för att anställa lärare och andra specialister i skolan - har vi också fått en vändning när det gäller elevhälsan. En inte så liten andel av den nya personal som nu anställs - och de är tusentals - är skolkuratorer, skol- sköterskor och den typen av personalgrupper som är så oerhört viktiga för elevhälsan, för tryggheten och för barns och ungdomars utveckling. De kommer tack vare att vi har varit väldigt tydliga i att en sådan här resurs ska öronmärkas till skolan. Många områden behöver nya resurser, men skolan är av största vikt. Därför har vi öronmärkt de här pengarna, 5 miljarder, som möjliggör anställning av 15 000 personer. Trots Kenneth Johanssons engagemang är jag be- sviken över att behöva notera att Centern inte ställer upp på att pengar ska riktas direkt till skolan. Jag hoppas att ni överväger det framöver. Jag tror att skolan behöver det, inte minst för möjligheterna att stärka elevhälsan. När det gäller kränkande behandling i skolan är det naturligtvis ingen fråga där någon av oss kan säga att vi är nöjda med dagens läge. Så länge det finns ett enda barn eller en enda ung person som utsätts för kränkande behandling återstår mycket att göra för att få en bättre miljö i skolan. Jag tror också att vi kan stärka det arbetet genom att gå mot mer av den typ av handlingsplaner som visar sig fungera i realiteten. Därför har vi gett Skolverket i uppdrag att ta fram kunskap kring detta: När nu varje skola har ett före- byggande arbete och ett handlingsprogram mot krän- kande behandling, vad kan vi nu se har fungerat väl och mindre väl? Verket ska också ge mer handfasta riktlinjer och råd till skolorna om hur man bör arbeta. Detta uppdrag till Skolverket är ett strategiskt viktigt uppdrag, eftersom det också ger grunden för att ta ytterligare steg. Nu är min talartid ute. Det återstår mycket att säga om flera av frågorna, men jag får återkomma.

Kenneth Johansson (C)

Anf. 4 Kenneth Johansson (C)

Herr talman! Jag delar det allra mesta som utbild- ningsministern framför. Det handlar både om kun- skapsinhämtande och om att se till helheten och häl- san. Mitt intryck är som sagt att det i dag är för starkt fokus på den ena delen. Jag hoppas att det kan bli mer balans här. När det sedan gäller resurser har vi olika synsätt på hur dessa ska fördelas. Jag har fullt förtroende för förtroendevalda om de har tillgång till resurser och om inte det statliga kommer med alltför mycket pek- pinnar och lägger sig i det kommunala arbetet. Där har vi en skillnad. Den debatten är dock inte så frukt- bar nu. Men Centerpartiet tilldelar kommunerna mer i resurser än vad regeringen gör. Sedan fördelar vi det på olika sätt. Vidare tycker jag att en rätt dimensionerad skol- hälsovård med hög kompetens är oerhört viktig att få till stånd. Jag utgår ifrån att det också kommer att bli fallet, att vi kan tilldela mer resurser, oavsett metod, och att vi kan uppvärdera yrkesrollen. Det finns un- dersökningar som visar att till exempel skolsköterskor har en mycket svår arbetsmiljö och ett mycket ensamt jobb. Detta är ett exempel på ett arbete som behöver ses över. Vi behöver uppvärdera både dem och annan personal inom elevvården. När det sedan gäller mobbningen handlar det om resurser och förebyggande insatser. Jag ställde några frågor som jag kanske kan få svar på i nästa inlägg. Jag frågade: Bör Skolverket enligt ministerns upp- fattning ges sanktionsmöjligheter? Vi från Centerpar- tiet tycker det. Utredningen säger det. Men vad är regeringens uppfattning? Vi tycker också att det kan vara befogat att för- stärka lärares sanktionsmöjligheter i form av enskild undervisning och omplacering i extraordinära fall. Hur ser ministern på det? Sedan har vi tagit upp detta med skadeståndet. Centerpartiet vill utreda om en skolhuvudman som inte tar itu med mobbningen också ska bli tvungen att ersätta eleven ekonomiskt via skadestånd. I minis- terns svar står det "kan", men det är luddigt. Mig veterligen har detta hittills inte använts, men rätta mig gärna om jag har fel i den delen. När det slutligen gäller den fysiska aktiviteten i skolan har vi från Centerpartiet under flera år påtalat, tillsammans med andra, betydelsen av idrott och hälsa i skolan. Vi vet att förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet är jätteviktigt för bra resultat i studiearbetet. Jag tycker att det är bra att ministern på senare tid har aktualise- rat den delen. Viktigt är dock att den metod som väljs också får det resultat som jag utgår från att ministern vill ha, nämligen ökade fysiska aktiviteter och ett bättre hälsoläge. Då är min fråga: Hur ska det se ut? Vore det inte bättre om man fick in mer av idrott och hälsa direkt på skolschemat? Finns det inte annars en risk för att det som nu presenteras i slutänden inte leder fram till önskat resultat?

Thomas Östros (S)

Anf. 5 Thomas Östros (S)

Herr talman! Låt mig uppehålla mig en del vid den viktiga diskussionen om hur vi skärper agerandet när det gäller att stoppa kränkande behandling i sko- lan. En viktig grund för detta är de förslag vi nu har fått från Skollagskommittén och som vi alldeles snart kommer att lämna ut på remiss. Här finns ett antal frågeställningar som lyfts fram. Det är exempelvis möjligheterna för skolans ledning att agera om man i vissa fall måste flytta på en elev för att eleven är våldsam och stör miljön så att det blir till en reell skada för kamrater i skolan. Den möjligheten finns också i dag, men Skollagskommittén gör det tydligare och lägger ansvaret hos rektor att vidta nödvändiga åtgärder. Det är ett principiellt bra förslag. Sedan ska vi se på remissynpunkterna angående den praktiska tillämpningen och hur skolorna reagerar på den typen av lösning. Det är bra att göra det tydligare. Sedan en kort tid tillbaka har varje skola i dag en skyldighet att upprätta en handlingsplan där rektor ansvarar för att det faktiskt finns en konkret idé om hur man ska jobba både förebyggande och ingripa när någon behandlas kränkande. Det här är ett utvecklingsarbete. En del skolor gör det bra, andra gör det inte bra. Också här kommer en ny skollag att kunna skärpa det ansvaret, men vi kan också använda oss av Skolverkets arbete för att se vilka metoder som fungerar och vilka som inte funge- rar. I Norge använder man i stor utsträckning metoder som är forskningsbaserade; man har tittat på vilka metoder som har fungerat. Jag tycker att vi ska gå åt det hållet, men kanske inte så renodlat som Norge. Där har man valt en modell, och jag tvivlar på att just en modell alltid är den som fungerar. I Skollagskommitténs arbete kommer också frå- gan om sanktioner mot kommuner fram. Man kon- staterar att det är sällan eller aldrig som en kommun har brutit mot lagen i ett tillsynsärende som Skolver- ket har utfört. Man ifrågasätter till viss del att det behövs, men man föreslår ändå att det tillkommer en sanktionsmöjlighet. Det är ett intressant förslag som jag har en försik- tigt positiv inställning till. En av anledningarna är att vi har sett att man i kommunerna har börjat använda möjligheten att bryta mot lagen som ett politiskt in- strument. Det är någonting nytt för svensk politisk tradition. Det har funnits en del kommuner i Stock- holmsområdet, ledda av nyliberala ledningar, som har sett det som ett slags politisk idé att genom att bryta mot skollagen eller andra lagar - budgetlagen är ett populärt exempel - få mycket uppmärksamhet och genomslag i medierna, och så händer kanske någon- ting positivt av det. Det är ett slags nyliberalismens AFA i utomparlamentariska aktioner. Det är en väl- digt dålig metod att bedriva politik. Därmed finns det skäl att fundera kring sanktionsmöjligheter, om man nu börjar uppfatta lagstiftningen som ett slags boll- plank att bryta mot för att skapa uppmärksamhet även från politiskt, vanligtvis, ansvarsfulla grupper. Skadestånd döms ut av domstolar. När vi skärper ansvaret för skolledningar att agera och ha genom- tänkta planer innebär det också att skadeståndsgrun- den skärps. En domstol kan då bedöma om givna uppdrag följs. Sedan den senaste skärpningen finns det, mig veterligt, inget domstolsavgörande, men det bör ha skapats en skärpning i möjligheten att få ska- destånd. Sist kommer jag till frågan om idrott i skolan. Jag har fem sekunder kvar, och jag får återkomma i nästa replik. Jag tror inte att det bara handlar om idrottstimmar. Undersökningar visar, och idrottsrörelsen pekar själv på dem, att många elever inte tar del av idrottstim- marna. Det är kanske många gånger de eleverna som bäst behöver röra på sig. Det visar att vi behöver angripa dessa problem på bredare front än bara just idrottstimmarna i skolan.

Kenneth Johansson (C)

Anf. 6 Kenneth Johansson (C)

Herr talman! Jag får tacka för diskussionen. An- ledningen till att jag ställde interpellationen till skol- ministern var ju att lyfta fram hälsofrågorna i skolan tydligare - mot bakgrund av att situationen inte är tillfredsställande utan snarare på vissa områden har försämrats. Vi i Centerpartiet vill medverka till en hälsosammare skola. Vi vill satsa mer på förebyggan- de insatser och vid behov ingripa tidigt. Vi har varit tydliga med att vi vill se en förstärkt skolhälsovård och ytterligare åtgärder mot mobbning. Ingen elev ska behöva må dåligt av att gå till skolan. Elevernas möjligheter till fysiska aktiviteter i skolan behöver förbättras. Av de svar jag har fått från ministern framgår det att det finns en samsyn vad gäller att det behövs för- stärkningar i skolhälsovården. Vi kommer att bidra med den kraft vi har. Mobbning är ett oerhört komplext problem som kräver en mångfald av insatser. Det är inte minst stöd till föräldrar. Det är stöd- och kunskapsutveckling för personal. Det handlar om lagstiftning, regler och ett verkningsfullt handlande från skolledningens sida. Jag är övertygad om att det här krävs ytterligare åt- gärder. Jag hör att en del saker är på gång, och jag har redovisat en del ytterligare synpunkter som vi i Cen- terpartiet driver. Arbetet får inte misslyckas. Här krävs en nollvision. Slutligen kommer vi till frågan om idrott och häl- sa. Låt oss se på möjligheten att där finns verknings- fulla modeller. Jag tror att det är fråga om både-och. Det handlar om att både få in mer idrott på schemat men att också utnyttja kontakter med föreningsliv och andra i skolarbetet. Då tror jag att vi kan få en hälso- sammare skola.

Thomas Östros (S)

Anf. 7 Thomas Östros (S)

Herr talman! Jag noterar också att det finns en bred samsyn mellan Kenneth Johansson och Center- partiet och Socialdemokraterna i de viktiga skolfrå- gorna. Här har vi en möjlighet till fortsatta diskussio- ner när det gäller hur vi ska uppnå målet att alla barn får möjlighet att röra på sig varje dag i skolan. Id- rottstimmarna är naturligtvis en viktig beståndsdel, men precis som Kenneth Johansson pekar på kan det vara ett intimare samarbete mellan skolan och före- ningslivet, där inte minst idrottsrörelsen - och den miljard vi bidrar med - också blir mer aktiv i skolan och bidrar till att skapa modellerna för daglig fysisk aktivitet i skolan. Det finns jättefina exempel. Bunkefloskolan är ett sådant exempel. På flera håll i landet har man redan börjat arbeta på detta sätt. Jag ser fram emot ett sam- arbete med Centerpartiet på det området.

Intressenter

Frågeställare

Kenneth JohanssonCenterpartiet

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna