Ofrivilliga äktenskap
Interpellation 2015/16:289 av Désirée Pethrus (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-12-18
- Överlämnad
- 2015-12-19
- Anmäld
- 2016-01-12
- Svarsdatum
- 2016-01-19
- Besvarad
- 2016-01-19
- Sista svarsdatum
- 2016-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt bekämpandet av tvångs- och barnäktenskap är angeläget och kräver aktiva åtgärder från samhället. Rätten att fritt ingå äktenskap och bilda familj slås fast i artikel 16 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Ingen ska behöva utsättas för att tvingas att gifta sig. För de flickor som trots det varje år förs bort för att giftas utomlands måste det finnas hjälp att få.
Riksdagen beslutade under 2014 om ett flertal lagändringar för att stärka skyddet mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Brottet äktenskapstvång gjorde det straffbart att förmå någon att gifta sig genom att utnyttja personens utsatthet. I praktiken innebär det att även press från föräldrar eller släktingar omfattas av strafflagstiftningen. Äktenskapstvång kan ge ett fängelsestraff på högst fyra år. Även förberedande gärningar kriminaliserades. Det sker dels genom att försök eller förberedelse till äktenskapstvång är straffbart, dels genom att vilseledande till tvångäktenskapsresa också är straffbart. Utländska barnäktenskap, tvångsäktenskap och så kallade fullmaktsäktenskap kan bara erkännas då det finns synnerliga skäl.
2009 gjorde nuvarande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor en studie som visade att ca 70 000 ungdomar i åldern 16–25 år upplever att de inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med. Av dem är det 8 500 som oroar sig över att inte kunna välja partner. För att ge ett bättre beslutsunderlag i samband med lagskärpningarna som gjordes beställde alliansregeringen 2011 en kartläggning av tvångsäktenskap, barnäktenskap och fullmaktsäktenskap med mera hos SCB (U2011-3525-UC). Någon regelbunden kartläggning görs emellertid inte.
Regionala kartläggningar likt den som länsstyrelsen i Kronobergs län genomförde hösten 2015 visar ändå på att problemet är utbrett. Alla Kronobergs kommuner hade förekomster av tvångsäktenskap och även hedersrelaterat våld och kvinnlig könsstympning. Om alla kommuner kontinuerligt rapporterade förekomster av detta slag skulle omfattningen av brottsligheten bli tydligare.
I Storbritannien etablerades Forced Marriage Unit (FMU) 2005 efter att brittiska medborgare under fem år efterfrågat stöd från samhället för att bekämpa de olika uttrycken för hedersbrott. FMU arbetar förebyggande men bedriver också ett aktivt arbete för att förhindra bortförande till ofrivilliga äktenskap eller relaterade hedersbrott. Personalen rekryteras från både inrikesministeriet och utrikesdepartementet, med två personer som fokuserar på nationella insatser och två personer som arbetar med internationella insatser. När något barn saknas från skola och man befarar tvångsäktenskap kan lärarna ringa FMU för stöd och råd men också för att göra anmälan att barnet är försvunnet.
I samband med att ett barn anmäls försvunnet i Storbritannien utfärdas en så kallad ward of court, som ger befogenheter till stöd för FMU när de agerar utomlands. Med en forced marriage protection order möjliggörs rättsliga åtgärder gentemot föräldrar som inte inom 48 timmar återför flickan eller pojken. Återförs inte barnet inom tidsangivelsen kan föräldern häktas och i förlängningen dömas till fängelse. Sedan år 2008 har nästan 900 dokument av detta slag utfärdats.
Om FMU får kännedom om var barnet befinner sig finns också möjligheten för brittisk ambassadpersonal att agera. Beredskap byggs upp för att i samarbete med lokal polis lokalisera barnet och återbörda det till Storbritannien i till exempel skyddat boende.
FMU har tecknat avtal med ett flertal länder, främst forna kolonier som Pakistan, Indien och Bangladesh. En mobilapplikation för barn som fruktar bortrövande har utvecklats och ger information om var brittiska myndigheter finns i det aktuella landet. Appen ger gps-positionering som kan hjälpa till att lokalisera barnet.
Arbetet FMU bedriver tecknar en bild av ett aktivt arbete för att säkra grundläggande friheter för barn i England.
De lagskärpningar som gjorts i Sverige har inte lett till några fällande domar. Brottstypen anses svårutredd utifrån att personerna i utredningen inte längre befinner sig i landet. 19 förundersökningar har lagts ned utan att åtal väckts.
Personal på skolor, sjukhus, polismyndigheter och socialkontor måste bli bättre på att känna igen signaler och behöver utbildas i vad som krävs för att med auktoritet kunna ingripa vid behov. Myndighetssamverkan är nödvändig för att arbeta förebyggande och hjälpa flickor och pojkar i riskzonen för barn- och tvångsäktenskap samt hjälpa dem som blivit bortförda.
Tänker justitie- och migrationsministern ta några initiativ för att inrätta en kontinuerlig och kommunrapporterad kartläggning kring hedersrelaterad brottslighet?
Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att främja en effektivare brottsbekämpning gentemot hedersrelaterade lagöverträdelser, liknande det som bedrivs inom ramen för Forced Marriage Unit?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:289
Webb-tv: Ofrivilliga äktenskap
Dokument från debatten
- Tisdag den 19 januari 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:54
- Protokoll 2015/16:54 Tisdagen den 19 januariProtokoll 2015/16:54 Svar på interpellation 2015/16:289 om ofrivilliga äktenskap
Protokoll från debatten
Anf. 8 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Désirée Pethrus har frågat mig om jag tänker ta några initiativ för att inrätta en kontinuerlig och kommunrapporterad kartläggning kring hedersrelaterad brottslighet samt vilka initiativ jag är beredd att ta för att främja en effektivare brottsbekämpning gentemot hedersrelaterade lagöverträdelser, liknande det som bedrivs inom ramen för Forced Marriage Unit i Storbritannien.
Regeringen tar arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, däribland tvångs- och barnäktenskap, på största allvar. Utöver när det förekommer tvång är det i dag också straffbart att förmå någon att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse genom att utnyttja personens utsatta belägenhet, så kallat äktenskapstvång.
Det pågår arbete med att kriminalisera stämpling till äktenskapstvång. Därmed kommer det straffbara området att omfatta samtliga förstadier till äktenskapstvång. Därutöver har det införts ny civilrättslig lagstiftning för att stärka skyddet mot tvångs- och barnäktenskap. Det är till exempel inte längre möjligt för personer under 18 år att gifta sig enligt svensk rätt.
De internationella aspekterna medför emellertid att brottsligheten kan vara svår att utreda. Svårigheterna beror dock inte på det svenska regelverket, som förser våra brottsutredande myndigheter med bra verktyg för att kunna begära bistånd från utlandet. Däremot kan det av flera skäl vara svårt att få sådan hjälp. Exempelvis har varken Irak eller Syrien kontroll över hela sina territorier.
Våra utlandsmyndigheter har en allmän skyldighet att i skälig omfattning lämna enskilda svenskar hjälp och bistånd vid behov. I dessa ärenden agerar utlandsmyndigheterna främst som en förmedlande länk mellan berörda personer och myndigheter i den svenska hemkommunen. Möjligheten att bistå utsatta personer i utlandet är dock ofta begränsad. Det är därför mycket viktigt att i första hand motverka att barn och unga som riskerar tvångs- eller barnäktenskap utomlands tvingas eller luras att lämna Sverige.
Socialtjänsten har i den strävan ett viktigt uppdrag, tydligt ansvar och möjligheter att ge stöd och hjälp till dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, främst genom socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Utöver lagstiftning krävs naturligtvis myndighetssamverkan och insatser på flera plan för att förhindra hedersrelaterat våld och förtryck. Sådant arbete pågår också. Fokus ligger på kompetenshöjande insatser och åtgärder för att stärka myndigheternas insatser. Länsstyrelserna har en nyckelroll i detta arbete. Sedan 2003 stöder de samordningen i länen för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Under 2016 ska de prioritera insatser som främjar användningen av förebyggande insatser mot sådant våld och förtryck, däribland tvångs- och barnäktenskap.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har sedan 2005 ett särskilt nationellt uppdrag att genomföra insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, vilket även kommit att omfatta insatser mot att unga blir gifta mot sin vilja. Uppdraget har bidragit till ett långsiktigt och strategiskt arbete för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck, till en analys av utvecklingsbehoven samt till att samarbetet mellan myndigheter och mellan myndigheter och ideella organisationer har utvecklats. Sedan 2013 har länsstyrelsen dessutom ansvar för ett nationellt kompetensteam dit yrkesverksamma och ideella organisationer kan vända sig för att få vägledning i enskilda ärenden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Särskilda insatser görs även hos polisen. Den nya polisorganisationen skapar förutsättningar för att bättre möta de särskilda krav som arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck innebär. Det gäller bland annat att utbilda poliser över hela landet och att genomföra metodutveckling för att öka förmågan att upptäcka och klara upp hedersrelaterat våld och förtryck.
Polismyndigheten har nu i uppdrag att senast i maj 2016 redovisa hur den arbetar med transnationella ärenden där det finns misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck, äktenskap mot den egna viljan eller barnäktenskap. Av redovisningen ska det bland annat framgå hur många ärenden av detta slag myndigheten hanterar, vilka rutiner som finns på området samt i vilken mån samarbete förekommer med Interpol, de internationella åklagarkamrarna, Utrikesdepartementet, Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Östergötlands län. Polismyndigheten ska också göra en bedömning av om det finns behov av fortsatta åtgärder på området och, om så är fallet, lämna en redogörelse för dessa åtgärder.
Det är positivt att Länsstyrelsen i Kronobergs län har tagit initiativ till en kartläggning av det slag som Désirée Pethrus nämner. Även om vi har kommit långt i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste kännedomen om dessa problem öka. Genom just större medvetenhet hos allmänhet och yrkesverksamma kan vi upptäcka och förebygga våld och förtryck i hederns namn.
Länsstyrelsen i Östergötlands län bidrar i dag aktivt till att sprida kunskap och metoder för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare kommer Polismyndighetens redovisning i maj att ge vägledning om - och i så fall hur - brottsutredningar kan förbättras. Som jag tidigare har aviserat kommer regeringen också att låta utvärdera 2014 års lagstiftning.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen för att vid behov överväga att vidta ytterligare åtgärder.
Anf. 9 Désirée Pethrus (KD)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är naturligtvis glädjande att ministern säger sig vilja följa utvecklingen avseende hedersproblematiken i vårt land och följa Polismyndighetens arbete med att förbättra brottsutredningarna på området. Men jag tycker kanske inte att jag riktigt får svar på hur ministern ser på att inrätta en enhet som kan operera även utanför Sverige för att hjälpa alla de flickor som förs bort för tvångsgifte utomlands.
Min poäng med interpellationen är att lyfta fram det brittiska exemplet. Jag anser att vi borde ha ett liknande system eftersom det varje år förs ut flickor för att giftas bort utomlands med män som de själva inte har valt eller ens sett tidigare.
I Sveriges görs i dag inga regelbundna kartläggningar av hur utbrett tvångsgifte är, och kunskapen bland berörda myndigheter varierar kraftigt mellan olika regioner. Länsstyrelsen Östergötland tillhandahåller på regeringens uppdrag en stödtelefon, och statistiken ger indikationer om omfattningen av problemet. Av den framgår att 87 procent av alla som ringt till stödtelefonen - totalt ungefär 420 samtal - uppger att de på olika sätt är utsatta för en hedersrelaterad problematik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tänker särskilt på alla dem, oftast flickor, som lurats iväg, som sitter skräckslagna och inlåsta i ett hus i ett annat land och inom kort ska bli bortgifta. Vi vet av erfarenhet att många flickor känner att det inte finns något stöd att få. Det händer ingenting om de ringer exempelvis ambassaden.
Eftersom jag förra året hörde talas om Forced Marriage Unit besökte jag nyligen London. Det är alltså en enhet som arbetar mot tvångsäktenskap. Personalen, som rekryteras från både inrikes- och utrikesdepartementet, jobbar såväl nationellt som internationellt. De har till huvuduppgift att se till att ingen förs bort. De har dessutom ett speciellt domstolsdokument, ett rättsligt dokument som de kan använda när de är i ett annat land, för att ha rätt att hämta hem flickan.
Om man inte kan få ett avtal med ett land ser man i stället till att använda det som kallas för forced marriage protection order. Det ger rättsliga möjligheter att gå hem till den förälder som möjligtvis är kvar i Storbritannien och säga att denne inom 48 timmar måste tala om var flickan, eller om det är pojken, befinner sig och återföra henne eller honom. I annat fall kan föräldern häktas, och om barnet inte återförs kan det i förlängningen leda till fängelsestraff.
Det gör det mycket svårt för de familjer som tillämpar principen om tvångsäktenskap att dölja att någon är bortförd genom att kanske säga att barnet är på semester. Familjen får alltså en viss tidsfrist, annars kommer rättsliga åtgärder att vidtas. Sedan 2008 har nästan 900 sådana dokument utfärdats.
Jag vill påpeka att Storbritannien kommit oerhört mycket längre än Sverige i fråga om okonventionella metoder för att skydda och frita flickor som har rövats bort. Är det inte dags att vi försöker få till stånd en liknande verksamhet i Sverige? Det är syftet med min interpellation, och jag hoppas få svar av migrationsministern.
Anf. 10 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Det här är ett ämne som under senare år blivit mer och mer debatterat, vilket är positivt. Det behövs verkligen.
Mycket har gjorts. Justitieministern nämnde bland annat de straffskärpningar som har gjorts, men samtidigt finns det anledning att vara ödmjuk med tanke på att problemet fortfarande finns. Enligt en tidigare undersökning gjord av Ungdomsstyrelsen finns det 70 000 ungdomar som upplever att de inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med.
Alla blir såklart inte misshandlade eller tvångsgifta, men det visar ändå att det är ett utbrett problem. Den yttersta konsekvensen är barnäktenskap, tvångsäktenskap, våld och till och med mord, vilket vi tyvärr haft ett par fall av i Sverige. Dessutom finns en del fall som man kan misstänka är hedersmord.
Det är viktigt att tänka på att både förebygga och hjälpa till när skadan är skedd. Det förebyggande arbetet tror jag är det allra viktigaste. För de drabbade är det en katastrof när de väl är i den situationen att de blivit bortförda och kanske tvångsgifta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I det förebyggande arbetet har en partikamrat till oss i Socialdemokraterna, Arhe Hamednaca, jobbat mycket med detta när han var verksam på Fryshuset. Han är fortfarande verksam där. Då startade han Sharaf Hjältar. Det handlade om att unga killar skulle vara förebilder för andra unga killar och visa att man inte behöver fortsätta den gamla traditionen att kontrollera sina systrar och andra kvinnliga släktingar. Sedan har även Sharaf Hjältinnor kommit. Jag tror att denna typ av insatser är väldigt viktig. Projektet Elektra är ett annat exempel.
Jag tror att det är väldigt viktigt att man börjar med de unga. Man ska såklart göra vad man kan för att nå fram också till dem som är äldre, men jag tror att det är lättare för dem som är yngre att ompröva sina åsikter och värderingar i de här frågorna.
När det gäller de akuta insatserna återstår mycket att göra. Det gäller till exempel skyddat boende.
För ett antal år sedan vädjade Maria Barin om ett skyddat boende. Hon bodde i Skåne. Hon hade tidigare blivit bortgift mot sin vilja utomlands men lyckats fly och komma tillbaka till Sverige, men hon blev förföljd av sin familj. Hon bad om ett skyddat boende, men tyvärr fick hon inte det. Hon fick en egen lägenhet, men det var inte en skyddad adress. Det slutade med att hennes bror dödade henne. Han högg ihjäl henne med en kniv - otaliga knivhugg. Den historien är verkligen en tragedi, och en lärdom är just att det är väldigt viktigt med skyddade boenden. Ibland kan man behöva få skyddat boende i en annan kommun än där man bor eftersom hotsituationen är så stark. Det gäller speciellt mindre kommuner.
Det kan finnas anledning att titta närmare på den modell man har i Storbritannien. Det är inte säkert att man kan överföra systemet till Sverige. Vi är ju olika länder, och det kan finnas delar i systemet som vi inte vill ha. Det kan också bli problem med gränsdragningar, till exempel om någon verkligen är på semester och ska återföras inom 48 timmar. Men jag tycker att detta är värt att titta på, och jag vet att man har gjort en hel del i Norge också. Jag tror att det är bra att man tittar på internationella exempel, och sedan får vi själva avgöra hur vi ska göra här. Det är ett kontinuerligt pågående arbete som inte tar slut inom den närmaste tiden.
Anf. 11 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
Herr talman! Tack, Désirée Pethrus, för interpellationen, som sätter fokus på en väldigt viktig fråga som är högt prioriterad för regeringen! Tack också till Hillevi Larsson, som bidrar bland annat med hur viktigt det är med de förebyggande insatserna.
Rent ideologiskt tror jag att detta handlar om hur vi ser på familjen och barnen. Vi säger ofta att våra barn är en gåva, och så är det, men vi äger dem inte. Barnen har egna rättigheter och är egna individer. Bland rättigheterna finns rätten att själv välja väg i livet. Kanske det allra viktigaste är att själv få välja vilken livskamrat man ska ha och vem man ska gifta sig med. Det är helt grundläggande.
Vi behöver visserligen inte gå särskilt långt tillbaka i historien ens i vårt eget land för att se gamla, konservativa strukturer med motsvarande syn på familjen och barnen, där barnen betraktades som en av familjens tillhörigheter och där föräldrarna skulle bestämma allt. Men det synsättet har vi brutit med. Varje barn är en individ och har egna rättigheter, och det vi nu diskuterar är en av de allra viktigaste rättigheter man har, nämligen rätten att själv få välja sin livskamrat och vilket liv man ska föra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta är som jag sa oerhört prioriterat för regeringen. Vi följer inte bara utvecklingen, utan det pågår en lång rad insatser, både av förebyggande karaktär och för att kunna klara upp de brott som förekommer. Låt mig nämna några av dem.
Vi har en ny lagstiftning när det gäller äktenskapstvång sedan den 1 juli 2014. Där är vi nu på väg att lägga fram förslag om att också kriminalisera stämpling till äktenskapstvång, det vill säga när man förbereder eller uppmanar till de här brotten. Där täpper vi till en lucka som har funnits i lagstiftningen. Vi har beslutat om detta strax före jul, och vi kommer med en proposition om det till riksdagen.
Länsstyrelserna har sedan 2003 i uppdrag att samordna verksamheten och att samordna insatserna för att upptäcka den här typen av brott i tid. Länsstyrelsen i Östergötland har sedan 2005 ett särskilt uppdrag med nationellt ansvar, och sedan 2013 har man dessutom ett nationellt kompetensteam knutet till sig som gör ett oerhört viktigt arbete med att stödja landets socialtjänster. Man ska slutredovisa sitt arbete till regeringen 2017.
Sedan har vi det viktiga arbete som polisen och åklagarväsendet utför när det gäller hedersrelaterade brott, äktenskapstvång och barnäktenskap. Där har polisen ett uppdrag att redovisa hur man arbetar med hedersrelaterat våld och förtryck. Det ska redovisas till regeringen i maj 2016. Då handlar det inte bara om att redovisa hur man arbetar, utan man ska också lämna förslag på åtgärder för att stärka arbetet.
Désirée Pethrus sätter fingret på två frågor som jag tycker att det är viktigt att vi vidareutvecklar tillsammans. Det ena är hur vi ser till att få en mer löpande kartläggning och analys av hur det ser ut i landet. Jag skulle vilja att vi tar fram ett metodstöd för hur man genomför kommunala kartläggningar. De är inte lätta att göra, men det måste fram ett sådant metodstöd, och det arbetet ska vi gå igång med.
Det andra är att vi också måste vidareutveckla samarbetet med andra länder för att kunna hjälpa de barn som har skickats utomlands. Här måste vi gå via ambassaderna, men jag tittar gärna på hur man har gjort i exempelvis Storbritannien i sådana här fall.
Anf. 12 Désirée Pethrus (KD)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag upplever att det finns ett engagemang. Jag tror att vi båda vill komma fram i de här frågorna. Detta med metodstöd och att utveckla samarbetet med andra länder tror jag är en jättebra idé.
Britterna jobbar en del med sina forna kolonier och det brittiska samväldet, där man har många naturliga kontakter. Jag tror att vi skulle kunna använda vårt bistånd som påtryckningsfaktor i samtalen med olika länder. Många länder vill väl nu, med de nya hållbarhetsmålen inom FN, visa att man jobbar med jämställdhet och att förebygga ojämställda relationer. Förhoppningsvis innebär det att man också vill motverka tvångsäktenskap, som ju i någon mån har kommit upp på både EU:s och FN:s agenda.
Jag hoppas att Sverige kan börja med att inleda sådana samtal. Jag skulle gärna se att något sådant kommer till stånd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Rätten att fritt ingå äktenskap och bilda familj slås fast i artikel 16 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. På det sättet har vi ett internationellt ramverk att utgå från. Ingen ska behöva bli tvingad att gifta sig.
Precis som Hillevi Larsson sa tidigare gjorde Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor en studie som visade att ungefär 70 000 ungdomar i åldern 16-25 år upplever att de inte fritt kan välja vem de vill gifta sig med. Vi har fortfarande alldeles för bristfällig statistik när det gäller hedersbrott. Där behöver vi bli bättre, och vi behöver också se till att ha en ordning där flickor, som det ju oftast handlar om, har någon att vända sig till konkret. Den möjligheten har man i Storbritannien gett dessa flickor genom olika appar och telefonlinjer, och det gäller både om de befinner sig i landet och om de är bortförda. Detta är väldigt konkret.
Även om vi har tagit fram olika sorters lagstiftning under alliansregeringen - vi införde förbud mot äktenskapstvång, vi höjde straffen och så vidare - är det mycket som kvarstår och som vi kan göra för att de som har förts bort också ska komma hem. Här behövs det konkreta insatser, och jag tycker att den brittiska enheten är något som är värt att studera vidare för ministern.
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga. I medierna hörde vi i går om asylsökande barn som är gifta. Vi vet inte om de har blivit tvångsgifta som barn eller inte, men det handlar uppenbarligen om barnäktenskap. Här skulle kanske Socialstyrelsen behöva ta fram riktlinjer eftersom kommunerna gör olika. Det känns som att vi behöver tydliga riktlinjer. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar om det från migrationsministern.
Sedan finns det två andra saker. Det ena är att man i Storbritannien också gör en flaggning av brott. Man gör alltså en särskild kodning som följer ärendet hela vägen, vilket gör att man får en mycket bättre insyn i hur omfattande problematiken är. Det andra är att jag i en motion här i riksdagen driver frågan om att vi bör ha en lagstiftning som särreglerar hedersbrott. Det handlar alltså om en särskild brottsrubricering, vilket vi ska diskutera här i morgon på ett seminarium med Glöm aldrig Pela och Fadime.
Jag skulle gärna vilja höra lite kommentarer om hur ministern ser på de frågorna också.
Anf. 13 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Jag kan bara instämma i det som har sagts. Det behövs samarbete med andra länder och kartläggning av vilka fall vi ser i Sverige och hur de hanteras. Det är viktigt att det hanteras på ett bra sätt i hela landet. Det finns ju en risk att kompetensen skiftar i olika delar av landet. Det är såklart en resursfråga också, men man ska kunna känna sig trygg var man än är i landet. Det får heller aldrig bli så att brist på bostäder gör att kommuner bollar de utsatta mellan sig för att ingen vill stå för det skyddade boendet - sådana fall har tyvärr funnits.
Sedan tror jag att det är viktigt med samarbete med skolan, såklart, men även mellan socialtjänsten och polisen. I fallet med Maria Barin, som jag tog upp tidigare, fanns det ingen samordning däremellan. Jag tror att förloppet kanske hade kunnat förebyggas om man hade haft en riskanalys från polisen. Hon var faktiskt dödshotad. Det borde i sig ha lett till att hon fick skyddat boende. Men det fanns inte samarbete. Jag tror att det behöver finnas i så här allvarliga fall. Det fanns en lång historia. Hon hade redan blivit bortgift. Jag tror att hon var så ung som 14 år när hon blev bortgift utomlands. Efter det hade hon under lång tid levt under hot i Sverige. Jag tror alltså att det är väldigt viktigt att de som har med fallen att göra samverkar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I första hand är det killar som utför morden. Vi har inte haft så många, men det är tyvärr några stycken. De unga killarna blir utvalda just för att de är så unga, för man tänker att de ska få en kortare påföljd. De är på ett sätt både förövare och offer i den här situationen. Det är klart att de måste vara ansvariga för sina handlingar, men de har också blivit pressade till detta. Jag tror att man måste förebygga mer i de situationerna. Det är det viktigaste.
Anf. 14 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
Herr talman! Som jag var inne på i mitt tidigare anförande är det ett antal frågor som vi måste fortsätta att arbeta med.
En sådan fråga är just hur vi utvecklar samarbetet med andra länder. Nu har britterna en särskild situation med sina särskilda relationer med ett antal länder som de tidigare har varit kolonialmakt för. Det gör att de jobbar med Pakistan, till exempel, på ett annat sätt än vad vi kanske har kunnat göra. Å andra sidan är det kanske inte Pakistan som är det viktigaste för oss att inrikta oss på. För oss kan det handla om Syrien. Det kan handla om Irak. Det kan handla om Iran. Det kan handla om Turkiet. Vi bör, så att säga, utveckla möjligheterna tillsammans med de länderna för att samarbeta bättre. Sedan får vi väl återkomma till i vilken form det ska ske, om det ska vara någon särskild enhet och hur man ska jobba mellan UD och andra departement, men det är i alla fall en modell. Jag tittar gärna på hur Storbritannien och Norge arbetar med det här.
Annars har vi redan en lång rad åtgärder på gång. Vi kriminaliserar stämpling till äktenskapstvång, vilket innebär att vi täpper till den lucka som dessvärre lämnades i den gamla lagstiftningen, den lagstiftning som antogs 2014. Nu täpper vi till den så att vi får ett heltäckande lagstöd när det gäller kriminalisering av hela förberedelsestadiet när det gäller den här typen av brott.
Vi utvecklar polisarbetet. Jag ser fram emot den redovisning som polisen ska lämna till oss i maj. Där tittar man på hur man själv, nationellt, jobbar men också på hur man arbetar tillsammans med Interpol och med Utrikesdepartementet och internationellt för att kunna lösa en del av de här problemen.
Sedan gör vi det som jag sa i mitt förra anförande. Vi ska ta fram ett metodstöd för den kommunala kartläggningen. Jag tror att det är viktigt. Vi ska också, tycker jag, utvärdera 2014 års lagstiftning om äktenskapstvång. Jag kommer ihåg att när vi behandlade den i riksdagen hade vi från vår sida en del tveksamheter kring om det verkligen skulle vara en effektiv lagstiftning, om det verkligen skulle fungera. Vi behöver något mer underlag innan vi kan stå på fast mark när det gäller en utvärdering. Men att vi ska göra en sådan utvärdering tycker jag är viktigt. Det ska vi göra så snart vi har ett något större underlag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Désirée Pethrus lyfter ytterligare ett par frågor, däribland den frågeställning som kom upp i går när det gäller ensamkommande barn som uppger att det finns vuxna som de är gifta med. Jag fick ett par mediefrågor i går om det och intervjuades om detta. Jag var väldigt tydlig i det jag sa: Barn är barn och ska behandlas som barn. Vuxna är vuxna och ska behandlas som vuxna. När socialtjänsten utreder de fallen är det viktigt, tycker jag, att man faktiskt utgår från att barn är barn. Jag sa också att jag tycker att alla kommuner som gör de här placeringarna ska göra som Göteborg. Barnet ska behandlas som ett ensamkommande barn, medan den vuxna i den relationen ska tas om hand av Migrationsverket.
Jag inser att det finns en gråzon och att det finns en del svårigheter i de enskilda fallen. Men detta måste vara utgångspunkten. Vi ska inte indirekt medverka till att erkänna barnäktenskap. När det gäller en del av de här äktenskapen kan det nämligen mycket väl finnas en grund där man helt enkelt har tvingats till äktenskap, och man lever i ett förhållande under stort förtryck.
Anf. 15 Désirée Pethrus (KD)
Herr talman! Tack, justitie- och migrationsministern, för svaret! Ja, jag tror att det är oerhört viktigt att vi är väldigt tydliga när det gäller de här frågorna och att vi inte låter oss landa i detta: Ja, ja, men de här flickorna kommer från den här kulturen, och de får ha den här lagstiftningen. Samma lagstiftning ska gälla för alla som är i Sverige och som vill vara en del av Sverige. Det är oerhört viktigt, tycker jag. Vi får inte lämna flickor därhän.
Det som jag tyckte var så fascinerande när jag mötte det brittiska teamet var att flickan - det kunde också vara pojken - så tydligt var i fokus. Här i Sverige är det så här: Du kommer hit. Du kommer till en rättsstat där du känner att du är trygg ända tills det här händer och du är bortförd och ringer någon på Utrikesdepartementet eller på någon ambassad. Då är du ganska ensam. Man säger då att man inte har särskilt mycket att erbjuda.
Det har ju blivit så att svenska organisationer ibland får agera på annan mark, helt enkelt. Det är inte någon bra utveckling. Det är den svenska rättsstaten och Sveriges polis som ska agera. Jag hoppas en hel del på det ministern tar upp, att Polismyndigheten till maj 2016 ska ta fram lite förslag. Där hoppas jag att vi kan enas om någonting.
Men, som sagt, det jag verkligen vill betona är: Vid sidan av det som naturligtvis ska vara det förebyggande arbetet och myndighetssamverkan, som är oerhört viktigt för att förebygga, måste vi ha instrument. De har två instrument i Storbritannien. Det handlar om att hämta flickan på plats. Och fungerar inte det med avtal har man den andra möjligheten: att se till att föräldern snarast presenterar var barnet befinner sig.
Det är två rättsliga dokument. Jag skulle vilja att vi får någonting liknande i Sverige. Det kommer jag i alla fall att fortsätta att driva tills jag ser någon förändring.
Anf. 16 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag vill än en gång tacka Désirée Pethrus för interpellationen.
Vi börjar inte från noll - tvärtom. Det här är ett arbete som har pågått under en ganska lång tid. Jag pekar på att länsstyrelserna fick det här uppdraget redan 2003. Och sedan 2005 har Östergötland ett särskilt uppdrag. Sedan bygger vi successivt ut verksamheten och ser till att stärka lagstiftningen och utveckla de samarbeten som behöver utvecklas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag har pekat på ett par saker som vi måste göra. Det ena gäller de kommunala kartläggningarna, som tas upp av Désirée Pethrus i interpellationen. Vi måste hitta ett metodstöd för dem. Det är inte lätt att genomföra, men vi ska verkligen göra vad vi kan för att försöka hitta metoder för detta. Det andra handlar just om att utveckla samarbetet med ett antal länder som är aktuella.
Vilka diplomatiska medel vi använder oss av får vi ta från fall till fall. Ofta kan man lösa sådana frågor betydligt enklare än vad man kanske tror bara genom att sätta sig ned och prata om dem. Jag hade så sent som i dag ett möte med den marockanske talmannen där vi talade om marockanska barn här i Sverige och andra avvisningsärenden som vi måste lösa tillsammans. Sätter man sig ned och talar med varandra och lyfter upp det på den nivån brukar man kunna lösa en hel del problem. Det ska vi nu också göra när det gäller den här delen.
Vi ska också titta på hur andra länder gör det. Storbritannien har ett system som skiljer sig lite grann från vårt. Det gäller både förvaltningsstruktur och vilka möjligheter domstolar har att agera. Tanken med att jobba riktat särskilt mot olika länder tror jag att vi absolut måste kunna bygga vidare på. Med det vill jag än en gång tacka för interpellationsdebatten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.