offentlig upphandling

Interpellation 2002/03:363 av Reinfeldt, Fredrik (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-05-09
Inlämnad: 2003-05-09
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum: 2003-05-23
Svar fördröjt anmält: 2003-05-27
Besvarad: 2003-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 maj
Interpellation 2002/03:363
av Fredrik Reinfeldt (m) till finansminister Bosse Ringholm om offentlig upphandling

Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling har varit i kraft i snart tio år. Enligt de gemenskapsrättsliga direktiv från EG som föranledde lagen ska Sverige införa bestämmelser som garanterar att domstolarnas beslut avseende tillämpningen av lagen verkligen åtföljs. Detta framgår tydligt av till exempel artikel 2 punkten 7 i det så kallade första rättsmedelsdirektivet (89/665/EEG) samt artikel 2 punkten 8 i det så kallade andra rättsmedelsdirektivet (92/13/EEG).

Artikel 2 punkten 7 säger: "Medlemsstaterna skall se till att införa bestämmelser som garanterar att granskningsorganens beslut verkligen åtlyds." I artikel 2 punkten 8 står det att: "Medlemsstaterna skall se till att prövningsorganens beslut verkligen åtföljs."

Trots detta finns det flera exempel på kommuner som satt sig över domstolsbeslut och underlåtit att följa domstols förordnanden om offentlig upphandling. Ett av dessa exempel har även varit föremål för utredning av Riksdagens ombudsmän (JO), som trots att han kunnat konstatera domstolstrots, inte kunna göra något åt saken. Låt mig nämna två exempel.

Landskrona kommun

Mitt första exempel är Landskrona kommun. Vid sammanträde den 5 juni 2002 beslutade kommunstyrelsen i Landskrona (KS § 111/02) att utan grund i någon förlängningsklausul utsträcka ett redan 17-årigt renhållningsavtal ytterligare i tiden samt att utan föregående konkurrensupphandling uppdra åt den nuvarande renhållningsentreprenören (ett av kommunen delägt företag) att framledes tillhandahålla tjänsterna i generalentreprenad.

Ett renhållningsföretag anhängiggjorde talan om överprövning enligt lagen om offentlig upphandling och fick den 20 juni 2002 (det vill säga två veckor efter kommunstyrelsens beslut) beslut av länsrätt om omedelbart verkställighetsförbud, så kallad inhibition (Länsrätten i Skåne län, förordnade genom beslut i mål nr 5363@2002).

Efter att målet slutligt handlagts av länsrätten förordnade domstolen även genom dom den 28 augusti 2002 att upphandlingen skulle göras om med iakttagande av lagen om offentlig upphandling. Länsrättens dom fastställdes av Kammarrätten i Göteborg genom dom den 7 april 2003 (dom i mål nr 4851@2002).

Trots länsrättens inhibition i juni 2002 har uppdraget att handha renhållningen fortsatt i enlighet med det överklagade beslutet. Efter kammarrättens dom i april 2003 har företrädare för Landskrona kommun uttalat att de inte avser att vidta några åtgärder till följd härav. Kommunstyrelsen har beslutat att föreslå kommunfullmäktige ett aktieägareavtal där verksamheten i det av kommunen delägda renhållningsföretaget ska fortgå som tidigare. Någon upphandling planeras inte att genomföras.

Torsby kommun

Det andra exemplet är Torsby kommun. Kommunfullmäktige beslutade där vid ett sammanträde den 29 april 1999 (KF § 54/99) att bygga en simhall via en ideell förening. Någon infordran av konkurrerande anbud förekom inte.

Ett byggföretag anhängiggjorde talan om överprövning enligt lagen om offentlig upphandling och fick den 17 juni 1999 (det vill säga sju veckor efter kommunfullmäktiges beslut om att initiera bygget) beslut av kammarrätt om omedelbart verkställighetsförbud, så kallad inhibition (Kammarrätten i Göteborg, förordnade genom beslut i mål nr 3859@1999).

Efter att målet slutligt handlagts av kammarrätten förordnade domstolen även genom dom den 8 oktober 1999 att upphandlingen skulle göras om genom iakttagande av lagen om offentlig upphandling. Domen överklagades inte av Torsby kommun utan vann omgående laga kraft.

Trots domstolens förordnanden @ först genom inhibition, sedan genom dom om att upphandlingen skulle göras om @ har kommunen fortsatt verkställigheten som om ingenting hade hänt. I en halvsidesartikel i Dagens Nyheter den 5 oktober 2000 skryter företrädare för kommunen till och med över sitt agerande. De uppger bland annat att "Upphandlingen kommer inte att göras om och simhallen byggdes färdigt precis som planerat". Kommunstyrelsen ger genom följande uttalande bland annat uttryck för att den anser sig kunna ställa sig över domstolens bedömning: "Däremot anser de fortfarande inte att de gjort något fel. @ Nej, jag tycker faktiskt att juristerna har en väl formalistisk syn."

Byggföretagets jurist anmälde förfarandet till Riksdagens ombudsmän (JO), som beslutade uppta ärendet för granskning (dnr 3497-2000). I ett yttrande till JO förklarade Torsby kommun att kommunen erfarit: "stora problem som finns när det gäller att efterleva kammarrättens dom." Kommunen har av dessa skäl valt att "bortse" från domstolens förordnanden.

JO konstaterade i sitt utslag den 17 december 2001 att det saknas effektiva sanktioner mot upphandlande enheters domstolstrots: "Även om det med anledning av det inträffade hade varit påkallat att vidta åtgärder mot de ledamöter av kommunstyrelsen som medverkat till kommunens oriktiga handlande finns det inga möjligheter därtill", anger JO bland annat i sitt beslut.

Detta är två exempel på kommuner som trots domstolsbeslut inte gör om upphandlingar. I båda dessa lägen saknas rättsliga sanktionsmöjligheter mot kommunerna.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ministern följande:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att EG-direktivens krav på garanti att domstolarnas beslut avseende tillämpningen av lagen om offentlig upphandling åtföljs?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att en leverantör som vunnit ett mål om offentlig upphandling ska ha en instans att vända sig till om den upphandlande enheten vägrar att verkställa domstolens beslut?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:363

Webb-tv: offentlig upphandling

Protokoll från debatten

Bosse Ringholm (S)

Anf. 54 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! Jag delar självfallet uppfattningen att det är viktigt att den lagstiftning vi har åtföljs av kommuner och landsting, att vi också bör ha instru- ment som möjliggör att så kan ske. Jag har i färskt minne när det för ett par år sedan i det dåvarande moderatstyrda Värmdö kommun kom en uppblossande debatt om ett stort antal överträdel- ser av just den offentliga upphandlingen och en del andra mycket märkliga incidenter som inträffade. Det finns nog anledning att ha ögonen öppna i den här diskussionen. Jag sade också i mitt svar att jag tycker att det är viktigt att frågan om någon form av marknadsskade- avgift kan föras till sitt slut. Den frågan var uppe i den utredning som gjordes för några år sedan, men det fanns då inte ett tillräckligt genomarbetat förslag som kunde föras vidare till riksdagen. Vi avser från regeringens sida att inom kort komma med ett under- lag på det här området som gör att vi kan fullfölja också den frågan. Jag vill gärna säga att när det gäller möjligheten att få till stånd en överprövning av offentliga upp- handlingar har EU-kommissionen gjort en genom- gång och kunnat konstatera att det finns ett stort antal länder som har relativt liten verksamhet på det här området. Däremot har Sverige, Österrike, Danmark, Finland, Tyskland och Nederländerna relativt många överprövningar. Det visar att det finns olika beteen- den inom EU-kretsen. Jag vill till sist framhålla att vi har, om man går till EU:s egen statistik, i förhållande till bruttonatio- nalprodukten en mycket stor del av vår verksamhet som är offentligt upphandlad. Vi har, jämfört med genomsnittet i EU, ungefär dubbelt så hög offentlig upphandling som EU har. Det handlar om nästan 5 % av bruttonationalprodukten som annonseras till of- fentlig upphandling, medan EU-genomsnittet är unge- fär 2 ½ %. Även om vi ligger i täten när det gäller den offentliga upphandlingen sett ur EU-perspektiv hindrar det inte att vi också skärper lagstiftningen om exempelvis den här typen av marknadsskadeavgift och som ger ytterligare tyngd åt att lagstiftningen naturligtvis ska följas.

Fredrik Reinfeldt (M)

Anf. 55 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Får jag påpeka en sak när det gäller frågan om en marknadsskadeavgift. Jag tror inte att det är det som småföretagarna tycker är det viktigas- te, i ett läge där de har försökt vinna ett anbudsförfa- rande eller försökt utmana någon som utför en tjänst åt en kommun. Sedan kan de till och med få dom- stolsbeslut på att det borde ha varit en riktig upp- handling och att de har satts åt sidan. Att i det läget komma med en avgift eller någon form av sanktion är kanske inte det som är det vikti- gaste för den lilla företagaren utan det är att få upp- rättelse, att man faktiskt vet att lagstiftningen följs. Då kan man säga att sanktionen syftar till att det ska bli kännbart. Men frågan är hur kännbart det är för en kommun att i det läget betala en avgift för att ha misskött sig. Det finns ju återigen en risk för att det i dag inte döms ut någon sanktion och att den inte blir tillräckligt hög för att man därmed ska efterfölja det som man borde göra av det enkla skälet att man ska följa svensk lag. Det märkliga för alla tror jag är varför vi inte kan se till att kommunerna följer lagstiftningen, alldeles oavsett hur avgifter och så vidare utformas, alltså hur man som kommun och kommunstyrelse i de två fall som jag nämnde bara helt frankt meddelar: Det är möjligt att lagstiftningen ser ut så, men vi gör en annan bedömning och anser oss inte bundna att följa den. Det är i ett sådant läge som man skulle vilja känna att man till skydd för den lilla företagaren, till skydd för dem som drabbas av detta, hade andra möjlighe- ter, kanske inte att i första hand leverera en sank- tionsavgift utan faktiskt kunna säga: Vi har faktiskt någon form av organ som ser till att kommunen följer svensk lag. Svårare än så är det inte. Och det märkli- ga är att vi i dessa fall har kunnat påvisa att vi inte har möjlighet att göra det. Då menar jag att risken är stor att detta förfarande sprider sig. När vi antog dessa direktiv och denna lagstiftning för tio år sedan förutsåg EG-direktivet detta där det sades att det ligger på oss lagstiftare att se till att lagstiftningen efterföljs. Det har vi uppenbarligen svikit i denna del eftersom vi i det fall som jag nämn- de har två kommuner som inte har följt det.

Bosse Ringholm (S)

Anf. 56 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! Det finns en lång tradition av kom- munal självstyrelse i Sverige, och jag vill hävda att den har varit mycket framgångsrik. I de allra flesta fall följer naturligtvis kommuner och landsting inte bara lagar utan även de riktlinjer och allmänna anvis- ningar som i övrigt kan finnas från statliga myndig- heter. Men det finns naturligtvis undantag, och det gäller att hantera dessa undantag på ett sådant sätt att de blir så få som möjligt och helst inga alls. Jag kan dela Fredrik Reinfeldts uppfattning att det enklaste naturligtvis vore att alla kommuner och landsting följer den lagstiftning som vi har. Därmed vore problemet ur världen. Om man i en del fall gör en annan bedömning från kommuner och landsting finns det två sank- tionsinstrument. Det ena är naturligtvis, som sker i dag, att ha en viss överprövning. Och som jag nämn- de förut är vi som land mer aktiva på det området. Vi tar exempelvis inte ut någon särskild avgift för denna överprövning. Det gör man i en del andra länder, och det är säkerligen en restriktion som gör att denna överprövning inte alltid kommer till stånd. Det andra är att införa någon form av marknadsskadeavgift som också ska kunna vara återhållande. Förhoppningsvis kan dessa två instrument vara av sådan karaktär att inga kommuner eller landsting vill trotsa lagen i fort- sättningen. Jag har god förtröstan om att våra kommunalpoli- tiker och våra kommunala förvaltningar också är beredda att följa lagstiftningen och att detta ska kunna vara tillräckliga insatser. Det är inte minst viktigt just därför att vi är EU-ledande på offentlig upphandling. Som jag sade tidigare finns det inget land i EU som upphandlar en så stor andel av sin bruttonationalpro- dukt som Sverige gör. Därför är det också viktigt att Sverige kan gå före. Det finns alltså inget land i EU som har någon form av marknadsskadeavgift. Vi skulle i så fall vara det första som inför det. Jag tror att det skulle kunna vara tillräckligt. Men man får naturligtvis alltid vara beredd att diskutera det om det skulle visa sig att det inte har tillräcklig effekt och att också överväga andra sådana instrument. Men vad jag kan se av diskussio- nen har det kretsat mer kring att kanske skapa klarhet om den lagstiftning som vi har och att ge Nämnden för offentlig upphandling de instrument och de resur- ser som man kan behöva både när det gäller avgifts- sidan och när det i övrigt gäller att föra talan i dom- stol i fortsättningen.

Fredrik Reinfeldt (M)

Anf. 57 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det är som sagt bara två fall från kommuner som jag har refererat till i min interpella- tion, och det är naturligtvis min förhoppning att detta inte ska sprida sig på det sätt som finansministern anger. Det som jag ändå tror är problemet här är att man inte ska titta för djupt bara på detta med sanktionsav- gifter och inte heller detta med att Nämnden för of- fentlig upphandling kan driva detta som part i dom- stol. I det här isolerade fallet handlar det faktiskt om att domstolen i sig har fungerat och har kunnat påvisa att kommunen inte har följt lagen, i ett fall till och med i två instanser. Men kommunerna bryr sig inte om vad domstolen kommer fram till. Det får inte riktigt samma roll när man talar om sanktioner gent- emot en kommun som när det handlar om enskilda, även om den som har följt detta vet att det väldigt sällan är så att enskilda som ska betala skadestånd gör det, om man ska vara ärlig och titta lite grand på hur det går i efterhand. Det väsentliga är återigen att vi har påtagit oss att se till att lagar och regler efterlevs. Och om man någon gång inte ska hänvisa till det kommunala själv- styret tycker jag att det är när kommunerna har ob- struerat mot utslag i domstolen. Då är det inte riktigt det bästa argumentet. Det är det i många andra fall. Inte minst Bosse Ringholm och jag brukar kunna diskutera det. Men just i det här fallet är det den gången man inte ska kunna hänvisa till det. Domsto- larna måste på det sättet vara suveräna och fatta be- slut som man faktiskt efterföljer, annars tror jag att den här typen av lagstiftning blir tandlös och till men framför allt för småföretagare.

Bosse Ringholm (S)

Anf. 58 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! Jag tror trots allt att den kommunala självstyrelsen med den långa tradition som den har i Sverige också har gjort att vi har ansvarsfulla kom- muner och landsting. De enstaka undantag eller ex- empel på sådana undantag som Fredrik Reinfeldt här nämner kan naturligtvis ha särskilda orsaker och bakgrunder. Men icke desto mindre är naturligtvis uppmaningen densamma att lagen ska följas. Jag tror att Sverige ligger långt framme när det gäller att kun- na genomföra just de EG-direktiv som finns på områ- det. Jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna gå steget längre och säga att staten i så fall skulle ta över förvaltningen av dessa kommuner eftersom det är det sista steget som man kan göra i så fall och upphäva den kommunala självbestämmanderätten och säga att kommunen inte har skött sina åligganden och att man därför tar ifrån den sitt handlingsutrymme i det enskilda fallet. Jag tror att det med en dialog och med en praxis på detta område kommer att kunna utvecklas en sådan linje att vi får färre och färre un- dantag och får bort dem helt för framtiden.

Fredrik Reinfeldt (M)

Anf. 59 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Anna Grönlund har frågat mig dels om jag har för avsikt att inom kort presentera föränd- ringar på området vad gäller skatten för fåmansbolag, dels vad jag avser att vidta för åtgärder för att komma till rätta med de problem som den nuvarande fåmans- bolagsbeskattningen medför. Frågor om de särskilda reglerna för beskattningen av ägare till fåmansföretag har behandlats av 3:12- utredningen, SOU 2002:52, som avlämnade sitt be- tänkande i juni 2002. Som sägs i interpellationen skiljer sig åsikterna åt mellan remissinstanserna. Förslagen bereds inom Regeringskansliet. Jag är för dagen inte beredd att ange när beredningen kan vän- tas vara avslutad. Jag vill dock poängtera att min och regeringens ambition är att förändra reglerna så att de blir mer gynnsamma för företagen. Denna inställning finns redovisad i årets vårproposition.

Bosse Ringholm (S)

Anf. 60 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! Jag får börja med att tacka finansmi- nistern för svaret, även om jag trodde att min skrivare hemma vid datorn hade gått sönder i helgen när jag skrev ut finansministerns skriftliga svar. Dessvärre blev det inte bättre när finansministern läste upp sva- ret här i kammaren. Ibland kan man säga att svar är korta och koncisa. Men dessvärre upplever jag att detta svar uppfyller enbart kriteriet kort. Fru talman! Finansministerns ointresse av att skyndsamt förbättra för Sveriges småföretagare är påtagligt. 3:12-utredningen som inte jobbade särskilt snabbt avlämnade ett svar i juni 2002, för snart ett år sedan. Men sedan dess har inget påtagligt hänt. Man brukar säga att ingenting är som väntans tider. Men det beror lite grann på vad man väntar på. Runtom- kring i Sverige sliter tusentals företagare med den orättvisa och komplicerade fåmansbolagsbeskattning- en. De har väntat länge på en förändring. Den så kallade 3:12-utredningen jobbade faktiskt i fyra års tid, och jag tror att det är fler än jag som hade för- väntat sig att det nu var färdigutrett och att behand- lingen på Finansdepartementet skulle gå snabbt och smidigt så att Sveriges småföretagare skulle kunna få en förändring. Dessvärre verkar detta vara signifikant. Så fort det handlar om företagsamhet och entreprenörskap verkar det som om regeringen har tankat bromsolja i ben- sintanken. Vi ser i dag hur ärendet med fåmansbo- lagsbeskattningen behandlas, och vi har tidigare un- der riksdagsåret kunnat följa hur pomperipossaskatten till och med blivit KU-ärende eftersom regeringen inte har förmått att leverera i tid. Det är sorgligt att se att frågor som rör företag- samhet tydligen hamnar mycket långt ned på reger- ingens agenda. De svenska företagen har väntat länge på en förändring av fåmansbolagsbeskattningen. Jag skulle därför, trots finansministerns svar, vilja åter- upprepa min fråga. Har finansministern för avsikt att inom kort presentera förändringar på området om fåmansbolagsbeskattningen? Om finansministern inte besvarar frågan helt precist, tror han att det kommer under det riksdagsår som börjar till hösten.

Intressenter

Frågeställare

Fredrik ReinfeldtModeraterna

Besvarad av

Bosse RingholmSocialdemokraterna