Offentlig redovisning av ekonomiskt stöd till partierna
Interpellation 2008/09:542 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-05-14
- Inlämnad
- 2009-05-14
- Besvarad
- 2009-06-01
- Sista svarsdatum
- 2009-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 maj
Interpellation
2008/09:542 Offentlig redovisning av ekonomiskt stöd till partierna
av Eva-Lena Jansson (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Stödet från staten och riksdagen är den största inkomstkällan för partier på riksnivå. Partistödet ger politiska partier möjlighet att arbeta långsiktigt utan att vara beroende av olika bidragsgivare.
Fria partier, fri nyhetsförmedling och opinionsbildning är grundläggande inslag i en demokrati. Partierna spelar en betydelsefull demokratisk roll som opinionsbildare och har en nödvändig uppgift i samhället vid de allmänna valen. Partierna ger väljarna alternativ, kunskap och möjlighet att påverka, delta och ta ansvar. Ett offentligt ekonomiskt stöd till politiska partier betraktas därför som rimligt och av stor vikt för demokratin. Det är inskrivet i lagen och ges i flera former:
- Staten ger stöd till partiernas allmänna verksamhet.
- Riksdagen ger stöd till partigruppernas och riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.
- Dessutom har kommuner och landsting rätt men inte skyldighet att lämna stöd till politiska partier.
Men det finns också möjlighet för privatpersoner att ge ekonomiskt stöd till politiska partier. I en rapport gjord av Arbetarrörelsens Tankesmedja redovisas hur det privata ekonomiska stödet är fördelat över respektive parti. Rapporten visar bland annat att det borgerliga blocket får stöd av Svenskt Näringsliv, som satsar mer pengar på opinionsbildning än alla riksdagspartier tillsammans. Till exempel använde Svenskt Näringsliv 503 miljoner kronor, exklusive personalkostnader, i valkampanjen inför EMU-omröstningen och under valåret 2006 satsade organisationen nästan lika mycket för att få en regering som för arbetsgivarnas och näringslivets talan enligt rapporten Makten över debatten.
För varje enskild medborgare är det naturligtvis viktigt att få reda på vem eller vilka som ger stora ekonomiska bidrag till politiska partier. En förutsättning för detta är ju att ekonomiska bidrag till partier från privatpersoner och organisationer är offentliga. Demokratiska val utgår från att medborgarna har insikt och kunskap samt möjlighet att kritiskt granska avsändaren av ett politiskt budskap.
Min fråga till justitieministern är följande:
Avser justitieministern att verka för att enskilda privatpersoners och organisationers ekonomiska stöd till politiska partier ska redovisas offentligt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:542
Webb-tv: Offentlig redovisning av ekonomiskt stöd till partierna
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:125 Måndagen den 1 juniProtokoll 2008/09:125 7 § Svar på interpellation 2008/09:542 om offentlig redovisning av ekonomiskt stöd till partierna
Protokoll från debatten
Anf. 23 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat integrations- och jämställdhetsministern om ministern avser att verka för att privatpersoners och organisationers ekonomiska stöd till politiska partier ska redovisas offentligt. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Det finns för närvarande inte någon lagstiftning om offentlighet för partiernas och valkandidaternas intäkter. Bakgrunden till det är att partierna anses ha en så viktig och unik roll i vårt demokratiska samhälle att de inte ska vara föremål för kontroll eller inblandning från statsmakternas sida.
Frågan om att skapa mer öppenhet kring partiers och valkandidaters intäkter har utretts av Utredningen om offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter, som också lade fram ett förslag till lagstiftning på området (SOU 2004:22). Betänkandet remissbehandlades, och utfallet var blandat. Flera instanser ifrågasatte till exempel om förslaget var förenligt med regeringsformen. Det gällde bland annat förbudet mot åsiktsregistrering. Mot bakgrund av dessa invändningar är jag tveksam till en lagreglering av det slag som föreslogs i betänkandet.
För att främja insyn och öppenhet har riksdagspartierna genom ömsesidiga överenskommelser på frivillig väg åstadkommit öppenhet för sina intäkter.
Jag anser att den nuvarande ordningen med frivilliga överenskommelser mellan riksdagspartierna i allt väsentligt har fungerat väl.
Anf. 24 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag vill tacka Beatrice Ask för svaret. Anledningen till att jag ställt interpellationen till Nyamko Sabuni är att hon också är demokratiminister. Jag antog att det när det gäller stöd till de politiska partierna var hon som skulle ha interpellationen.
Stödet från stat och riksdag är, som sagt, den största inkomstkällan för partierna på riksnivå. Partistödet ger politiska partier möjlighet att arbeta långsiktigt utan att vara beroende av olika bidragsgivare. Men det finns också en möjlighet för privatpersoner att ge ekonomiskt stöd till politiska partier. I en rapport från arbetarrörelsens tankesmedja redovisas hur det privata ekonomiska stödet är fördelat på respektive parti.
Rapporten visar bland annat att det borgerliga blocket får stöd från Svenskt Näringsliv som satsar mer på opinionsbildning än alla riksdagspartier tillsammans. Till exempel använde Svenskt Näringsliv 503 miljoner kronor, exklusive personalkostnader, i valkampanjen inför EMU-omröstningen. Valåret 2006 satsade organisationen nästan lika mycket för att få en regering som för arbetsgivarnas och näringslivets talan - detta enligt rapporten
Makten över debatten
.
Detta är bakgrunden till min interpellation. För varje enskild medborgare är det naturligtvis viktigt att få reda på vem eller vilka som ger stora ekonomiska bidrag till politiska partier. En förutsättning för detta är att ekonomiska bidrag från privatpersoner och organisationer till partierna är offentliga. Detta med demokratiska val utgår från att medborgarna har insikt och kunskap samt möjlighet att kritiskt granska avsändaren av politiska budskap.
Den här debatten har väckts vid ett antal tillfällen. Socialdemokraterna har i konstitutionsutskottet avlämnat ett särskilt yttrande när det gäller redovisningen av bidrag till partier. Vi socialdemokrater är ganska öppna med att vi har ett stöd från arbetarrörelsens andra gren, LO. Detta är en återkommande fråga. I samband med val dyker ofta frågan upp om att Socialdemokraterna får stöd från LO. Men det är inget kontroversiellt, utan det handlar om beslut fattade i demokratisk ordning.
När det gäller om till exempel statliga bolag är med och finansierar så att vissa partier vinner ett riksdagsval vet jag inte riktigt om det är så klargjort från demokratisk synpunkt. I alla fall vet vi att Moderaterna år 2006 hade större intäkter per mandat än något annat parti. Vi vet också att det parti som nu är regeringsbärande är det parti som har den största insamlingen. Statsministern har till och med tackat enskilda givare för de stora bidrag som faktiskt, som man såg det, bidrog till valvinsten 2006.
Därför tycker jag att det är viktigt att igen ta upp diskussionen om hur man kan tydliggöra här - om hur människor ska kunna veta vem som står bakom de olika partierna. Om skillnaden är så stor som redovisas i nämnda rapport är det ganska häpnadsväckande om man från de olika partierna inte är beredd att redovisa det. Vi socialdemokrater har sagt att varje bidrag över 20 000 kronor ska redovisas.
I svaret hänvisar Beatrice Ask till en frivillig överenskommelse. Men vi var inte nöjda med den. Vi tyckte att det var viktigt att de stora bidragen redovisades.
I den rapport som jag hänvisat till redovisas bland annat sex stora insamlingsorganisationer som är Moderaterna närstående - alla startade av, eller också ingår, Gunnar Hökmark som ju nu är EU-parlamentarikerkandidat. Det är klart att man funderar på hur mycket pengar som kommer in i den här valrörelsen.
Det är viktigt att få detta mer förtydligat från regeringens representant. I svaret står det "jag". Jag hoppas att regeringen har en uppfattning i frågan om det är bra eller dåligt för medborgarna att få reda på vilka som med stora penningbelopp står bakom de politiska partierna.
Anf. 25 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Den debatt som vi nu för om stödet till partierna är viktig. Det råder ingen tvekan om att svenska riksdagspartier i högsta grad är beroende av det statliga partistödet. Det finns skäl för det, och det har varit en lång debatt också om detta.
När det gäller redovisningen av intäkter och annat finns det en överenskommelse mellan riksdagspartierna. Den har inte varit statisk över tiden, utan hela tiden pågår en diskussion om hur det ska se ut.
Problemet med redovisningen - det tycker jag ändå måste sägas - är ibland tolkningen av hur man definierar olika saker och hur man redovisar och räknar. Det gör att jämförelserna mellan de olika redovisningarna ibland blir besvärliga. Där finns det ett utvecklingsarbete att göra för partierna; det råder ingen tvekan om den saken.
Rapporten från arbetarrörelsens tankesmedja är väldigt läsvärd av många olika skäl. Först och främst vill jag berätta att Svenskt Näringsliv över huvud taget inte ger något partistöd. Det som används som argumentation i rapporten är att Svenskt Näringsliv har ett opinionsbildande arbete. Inte minst under de senaste veckorna har man väl sett hur det används visavi de borgerliga partierna. Man gör ju inte annat än kritiserar både det ena och det andra, så att detta skulle vara ett slags stöd för borgerliga partier är bara nys. Varje intresseorganisation måste naturligtvis kunna bedriva ett opinionsbildande arbete.
Däremot är det till exempel så att LO ger ett direkt finansiellt bidrag till den socialdemokratiska rörelsen; det är någonting annat. Dessutom - detta redovisas inte - ställer man upp med ombudsmän och frivilligarbetare. Wanja Lundby-Wedin har flera gånger berättat att tusentals människor arbetar i socialdemokratiska kampanjer. Vi kan naturligtvis räkna om det i hur mycket pengar detta ger.
Det här är alltså lite rörigt. Men det är en väldig skillnad när det gäller just de här två delarna.
Det intressanta här och det som jag tycker är den principiellt viktiga frågan är om det är rimligt eller inte att en person, till exempel min mamma, kan lämna ett bidrag till ett politiskt parti utan att det partiet hänger ut henne. När man är damfrisörska i Sveg är det kanske inte så himla kul att det står i tidningen att 1 000 kronor har lämnats till Folkpartiet, till Centerpartiet eller till Socialdemokraterna. Jag tycker att det är en grundläggande rättighet. Det var också det remissinstanserna sade: Vi måste värna människors rätt att ha en politisk åsikt.
Jag kan säga att en del av den insamlingsverksamhet som Moderaterna har faktiskt består av väldigt många vanliga medborgare som år ut och år in väljer att en gång i månaden skicka in 100 kronor, 200 kronor eller något annat. Jag tycker att det är bra. Jag tycker att det är fantastiskt. Många kanske är i den situationen att de inte har tid eller ork att hjälpa till med eget frivilligt arbete, och de väljer därför att lägga någon krona på det här - precis som en del lägger kollekt när de går till kyrkan på söndagarna. Jag tycker att den rättigheten är viktig att värna.
Jag tycker också att det är rätt att det finns möjlighet för organisationer att ta emot anonyma bidrag om man får sådana. Det kan man diskutera, och det
är
någonting som diskuteras - ska det vara tillåtet eller inte tillåtet? Jag tycker att man måste kunna göra det.
Däremot anser jag att partierna ska redovisa vilka inkomster de har och hur dessa ser ut, och det finns det ordningar för. Jag tycker alltså att det frivilliga fungerar någorlunda väl och att det kan utvecklas. Jag kommer naturligtvis att föra den diskussionen, men jag tycker att partierna ska vara överens om hur det ska se ut. Då tror jag också att vi får en öppen och bra redovisning utan att statsmakterna går in och petar i olika organisationers inre liv. Vi ska vara försiktiga med föreningsfriheten i det här landet.
Anf. 26 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Självklart ska vi vara försiktiga med föreningsfriheten. Framför allt ska vi värna den.
Det jag har försökt beskriva är dock att om man har stora resurser från exempelvis organisationer eller stora insamlingsklubbar, som bidrar med många miljoner, är det ett sätt för flera organisationer att faktiskt trycka på i vissa frågor och också påverka.
Att LO är med och bidrar till Socialdemokraterna är inte konstigt. LO vill precis som Socialdemokraterna värna svenska kollektivavtal på svensk arbetsmarknad. Frågan om vilka som ska sitta i Europa är jätteviktig för såväl LO som de olika fackförbunden, till exempel Byggnads. Därför tycker man att det är viktigt att engagera sig i facklig-politisk verksamhet, för att se till att de som stöder de fackliga rättigheterna - både i Sverige och i Europa - faktiskt är med och kan företräda de frågorna och de idealen. Därför kommer man att aktivt arbeta både ideellt och med de resurser man har valt att avsätta som har redovisats. Det är inget konstigt.
Det jag nu ifrågasätter är att de organisationer som väljer att donera pengar till exempelvis Moderaternas Tornet inte redovisas över huvud taget. Då kan kombinationen av regeringsmakt, stora privata donationer, en press med borgerlig övervikt och resursstarka nätverk inom det svenska näringslivet leda till en maktkoncentration. Det är inte säkert att människor då känner att de vet varifrån pengarna kommer - vem stöder vad, och vad ligger bakom de här frågorna?
Jag tror nämligen att många människor som hörde Moderaternas budskap i valrörelsen 2006 - att det ska löna sig att arbeta - trodde att det handlade om en löneförhöjning. Jag tror inte att många väljare hade kunnat tro att ersättningarna för de sjuka och arbetslösa skulle sänkas och att man skulle höja skatten för pensionärer och arbetslösa i förhållande till dem som hade jobb. Jag tror inte att någon såg det sambandet. Hade man kunnat se kopplingen till vilka som stödde vilka organisationer kanske det hade blivit mycket tydligare vilka som låg bakom den här valrörelsen.
Det påverkar alltså demokratin om en grupp har stora, betydande inkomster och detta spelar roll, till exempel i det här valet. Vi pratade om tv-reklam som inte är gratis. Radioreklam är inte heller gratis, och att annonsera i de stora kvällstidningarna kostar också stora resurser. Vi vet ju att några partier aldrig kommer att ha samma summor som de som har stora privata givare och många miljoner bakom sig.
Om man tittar på den här redovisningen från Arbetarrörelsens Tankesmedja ser man att insamlingsklubbarna ökade insamlingen till Moderaterna med 350 procent på ett år och att de alltså har mer pengar än de övriga partierna tillsammans. Det får ju effekter, och jag tror att människor kan vara nyfikna: Är det så att det företag som jag jobbar på, det stora multinationella företaget, är med och bidrar med pengar för att påverka mig? Det är klart att många människor frågar sig detta.
Vi Socialdemokrater tyckte att det var olyckligt att Moderaterna vägrade att offentliggöra identiteten på de stora donatorerna. Jag förstår att det finns en skiljelinje i de här frågorna, men jag redovisade också vad Socialdemokraterna sade i sitt särskilda yttrande, med hänvisning till den utredning som Beatrice Ask har pratat om tidigare. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att människor känner till varifrån pengarna kommer. Socialdemokraterna har aldrig gjort någon hemlighet av att vi står fackföreningsrörelsen nära.
Anf. 27 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Nej, det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen står varandra nära. Men man kan ändå ställa sig den grundläggande principiella frågan om det är rimligt att enskilda medlemmar i facket måste privatfinansiera en del av den socialdemokratiska valrörelsen. Det blir ju så. Man bör ju helst vara med i facket; det tycker i alla fall jag är viktigt även om många retar sig på det.
Jag vill rätta till en del av de påståenden som gjordes. Redan 1975 eller 1976 beslöt Moderaterna - det var Gösta Bohman som bestämde det - att inte ta emot bidrag från juridiska personer. Det är inga företag som lämnar några pengar till Moderata samlingspartiet. Det har redovisats tydligt, så det är ingen hemlighet.
Den rapport som här används som argument för bättre redovisning är bra i den meningen att de insamlingsverksamheter som beskrivs samtliga är insamlingsverksamheter riktade till enskilda medlemmar och medborgare. Man erbjuds en föreningsaktivitet eller någon annan typ av aktivitet mot att man är med för ett specifikt ändamål. Det finns en som inriktar sig på försvarspolitik där man diskuterar försvarsfrågor och också är med och bekostar den typen av verksamhet. Det finns också andra. Men det handlar bara om enskilda medborgare.
Det som är principiellt intressant, den principiella frågan för riksdagen att fundera över, är om man som människa har rätt att vara anonym i förhållande till statsmakten när det gäller ens politiska uppfattning. Har jag rätt att skänka en slant till ett parti utan att det ska stå på Expressens löpsedel eller i någon redovisning? Jag tycker kanske att det är rimligt, och det tyckte också de flesta remissinstanserna. Det tycker jag är mycket viktigare att slå fast än mycket annat.
Sedan bör partier redovisa hur det ser ut, och det gör vi någorlunda bra. Vi kritiseras ibland i Sverige, men jag vill gärna säga att hos det internationella organ som granskar till exempel korruption i världen har Sverige legat etta de två senaste åren, om jag inte kommer ihåg fel, när det gäller att vara fri från den typen av problematik. Det är väldigt bra. Att vi har och arbetar med dessa frivilliga överenskommelser har alltså fyllt ett väldigt bra syfte.
Jag tycker att dessa frågor alltid ska diskuteras, och jag tycker att man har diskuterat dem i partierna. Jag tycker också att det är riktigt som vi haft det hittills: att inte ha statskontroll och regelverk som styr partiernas verksamhet utan i stället arbeta med överenskommelser. Jag tycker att det har fyllt ett bra syfte och fungerar någorlunda väl, även om det alltid finns mer att önska.
Jag värjer mig också mot osanna påståenden. Svenskt Näringsliv är en intresseorganisation som bedriver opinionsbildning, men denna är inte riktad mot partierna. De har inte gett oss en krona, och mig veterligt inte något annat borgerligt parti heller.
Sedan vill jag bara säga att den här rapporten
är
fantastisk; jag är nämligen också med. De har gjort något slags diagram över vem som har kontakt med vem, och där har jag kontakt med både väldigt många och väldigt få. De har glömt bort många vänner och bekanta. Sverige är ju ett litet land. Till exempel H. G. Wessberg anses jag inte känna - det är klart att det är svårt för mig att inte känna en statssekreterare i Statsrådsberedningen. Anders Hall, som är stabschef hos mig och med mig här i dag, finns också med i diagrammet. Han har många besynnerliga bekanta, varav en del som han inte känner. Dessutom anses det märkligt att han har jobbat i näringslivet under en period av sitt liv. Det är väldigt många människor som har jobbat runt om i företag. Jag har svårt att begripa hur man kan få det till en diskussion om huruvida det går att lita på partierna eller inte och blanda ihop det med frågan om ekonomisk redovisning och stöd från näringslivet.
Det finns ingen direktgivarverksamhet från Svenskt Näringsliv eller från företag till Moderaterna, och jag tror inte att det finns det till något annat parti heller. Det finns en insamlingsverksamhet. Tyvärr ger den inte så mycket pengar som jag skulle önska. Jag tycker nämligen att det är bra när enskilda människor själva betalar för det de tycker är viktigt.
Anf. 28 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Det var ett intressant inlägg från justitieministern. Jag förstår att du var lite hedrad av att vara med i rapporten, även om jag inser att den inte var fullständig när det gäller ditt kontaktnät. Alla rapporter är inte alltid fullständiga.
Det jag har försökt redovisa är att man slår hål på myten om samarbetet mellan fackföreningsrörelsen och Socialdemokraterna, att det är den organisationen som inbringar mest pengar till partiet vid sidan av det partistöd man får från staten. Så är inte fallet, och det syns i den här rapporten. Moderaterna har stora ekonomiska resurser, och man har en stor insamlingsverksamhet.
Sedan ska man inte glömma bort att det är opinionsbildande som Svenskt Näringsliv ägnar sig åt. När man till exempel drog Lavalfrågan till EG-domstolen i Bryssel påverkade det och ledde till att svensk lagstiftning nu ska förändras och även EU-lagstiftning när det gäller utstationeringsdirektivet. Det är inte att räkna bort. Det är klart att det påverkar det politiska samtalet om man vet att det finns en organisation som har lagt in ett antal hundra miljoner i opinionsbildande verksamhet på att motverka löntagarnas insyn och stärka arbetsgivarnas ställning på arbetsmarknaden. Det är likalydande i den politik som Moderaterna för. Man vet dessutom att vd:n är tidigare moderat statssekreterare.
Det är möjligt att Svenskt Näringsliv inte har gett några pengar, men det vet jag inte. Jag vet inte var de här hemliga insamlingsklubbarna har fått sina pengar från. Det är det jag har försökt föra en debatt om, men jag inser, herr talman, att justitieministern och jag inte kommer mycket längre i den här frågan, så jag tackar för mig i den här debatten.
Anf. 29 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Tack för diskussionen! Jag måste säga att jag tycker att interpellanten blandar ihop två frågor. Den ena frågan gäller bidrag från företag och organisationer till partier. Där är det så att Svenskt Näringsliv inte ger något bidrag, men Socialdemokraterna får ett öppet bidrag, som man berättar, från fackföreningsrörelsen. Den typen av bidrag ger naturligtvis något mervärde för de organisationer som ger sådant bidrag. Det är då inte så märkligt att LO:s ordförande sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott eller att Hans Karlsson, tidigare arbetsmarknadsminister, har en mångårig bakgrund inom LO och så vidare. Man får väl ändå utgå från att det ställs tydliga krav på en del av direktiven inom EU och annat som rör arbetsrätt. Det ligger i sakens natur.
En diskussion som man alltid måste föra är: På vilket sätt påverkar den här typen av bidrag olika organisationer? Där kan jag konstatera att vi inte tar emot sådana bidrag. Det har gällt sedan Gösta Bohman 1975 eller 1976 sade detta, vilket många tyckte var sorgligt. I den här rapporten räknar man hur mycket pengar partierna får per mandat. När man tittar på valår och ser hur risigt det hade gått för Moderaterna inser man att det inte är så konstigt att de hade fått ihop rätt mycket pengar per mandat. Det beror på hur man räknar.
Det är den ena frågan.
Den andra frågan, som interpellanten flyr lite ifrån, är valhemlighet, om man har rätt att bidra och på vilket sätt. Det som jag ändå tycker är grundläggande är att man som medborgare på alla sätt ska vara fri från att redovisa sin politiska ståndpunkt, men man ska ändå kunna bidra till en verksamhet som man tycker är viktig också för demokratin. Då kan man vara med i en insamlingsverksamhet. Det är lika fint som att köpa lotter i postnummerlotteriet, som Socialdemokraterna får en del pengar ifrån, och andra stora lotterier som ger fantastiska intäkter. Någon sådan verksamhet har inte vi.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.