nya anställningar
Interpellation 2004/05:684 av Maria Narti, Ana (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-05-24
- Inlämnad
- 2005-05-24
- Besvarad
- 2005-06-08
- Sista svarsdatum
- 2005-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 maj
Interpellation 2004/05:684
av Ana Maria Narti (fp) till näringsminister Thomas Östros om nya anställningarFör 40 år sedan fanns det i Sverige två gånger så många företag som i dag. Talet är i sig en allvarlig larmsignal. Landet behöver nya arbetsplatser. Det enklaste sättet att få i gång en process av förnyelse är att stimulera fram uppkomsten av många nya företag och att skapa villkor som lätt låter dessa företag växa. Alla nya företag som startas lyckas inte lika väl, vissa försvinner efter kortare eller längre tid i arbetslivet. Alltså vi behöver många nya företag, många företag som stadigt växer, många nya anställningar.
Vi vet att stora prövningar hotar samhället om inte alltfler riktiga jobb kontinuerligt skapas.
Riktiga jobb @ alltså inte arbetsplatser köpta av staten via Ams. Åtgärder som till exempel rekryteringsstödet eller det tillfälliga förstärkta rekryteringsstödet eller någon annan åtgärd av samma karaktär har funnits under ett antal år utan att ge upphov till dem så hett önskade nya riktiga arbetsplatserna. Dessa åtgärder har inte heller på ett positivt sätt påverkat sjukfrånvaron eller reducerat antalet sjukpensionärer. Alla siffror i arbetsmarknadens statistik @ till och med om man använder sig av de konstiga kategorier som i dag florerar där (öppen arbetslöshet, övriga och så vidare) @ talar om ett arbetsliv som håller på att stagnera, stanna på en låg nivå av arbetsplatser. Vi får inga nya riktiga jobb innan en stor förändring i arbetslivets villkor äger rum.
Svenskt näringsliv genomför regelbundna rekryteringsenkäter som visar hur företagare och arbetsgivare ställer sig till nyrekryteringar. Den tidigare undersökningen kom 2002 och den senaste kom nu under våren 2005. Det som enkäten tydligen visar är att företagare och arbetsgivare är alltmer tveksamma till att rekrytera folk samtidigt som bristen på personer med rätt yrkeserfarenhet är alltmer påtaglig. Vi har antagligen alldeles för få utbildningar som betraktas av rekryteringsansvariga som tillräckligt pålitliga. Att yrkesförberedande linjer på gymnasiet förlorar alltflera elever och att de fullbordar gymnasieprogrammen är känt @ framför allt har skarp kritik mot dessa gymnasieprogram kommit från LO. Det är också obegripligt varför just nu antalet platser på KY minskar, när dessa studier får betydligt högre uppskattning från företagarna. Ur enkätens svar kan man också se att viljan att rekrytera sjunker nu på grund av de nya bestämmelserna om sjuklönen: Allt färre vill anställa när risken att stå med betydligt ökande kostnader vid sjukdom är mycket stor. Åtta av tio små företag med färre än 50 anställda pekar på de nya reglerna som orsak till sin extra försiktighet inför nyanställningar. Talet är lägre bland stora företag som har andra möjligheter att kompensera sig för ökande kostnader, men också där ser man att känsligheten för den ökade risk som sjuklönen medför har stärkts.
Med alla dessa negativa attitydförändringar hos företagarna i tanken, vill jag nu fråga näringsministern:
På vilket sätt avser näringsministern att stimulera rekrytering och bildandet av nya och växande företag i Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:684
Webb-tv: nya anställningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juniProtokoll 2004/05:135 10 § Svar på interpellation 2004/05:684 om nya anställningar
Protokoll från debatten
Anf. 47 Thomas Östros (S)
Herr talman! Ana Maria Narti har frågat mig på vilket sätt jag avser att stimulera rekrytering och även bildandet av nya och växande företag i Sverige.
Sverige är ett bra land att vara företagare i. Internationella jämförelser har vid upprepade tillfällen visat detta, senast World Economic Forum i september 2004. I en jämförande studie omfattande 104 länder är Sverige tredje bästa land att driva företag i.
Men att vi har ett bra utgångsläge innebär inte att vi kan vara nöjda. Det finns mycket vi kan göra för att erbjuda företagarna ännu bättre villkor.
Regeringen genomför därför, steg för steg, ett program för att ytterligare stärka förutsättningarna för företagandet.
291 åtgärder för att minska företagens regelbörda genomförs. Många förenklingar är redan genomförda. Även myndigheternas service till företagen effektiviseras. Ett gott exempel är Företagarguiden, en informationsplats på Internet, där information och rådgivning för att starta och driva företag finns samlad på ett ställe.
Vi genomför en nationell satsning för att öka ungdomars intresse för entreprenörskap och företagande. Totalt satsas 130 miljoner kronor under en treårsperiod.
Arvs- och gåvoskatten har avskaffats samtidigt som ett program har påbörjats för att underlätta kommande generationsskiften i företag.
En särskild satsning sker för att stimulera de små och medelstora företagen att utnyttja sin exportpotential.
2 miljarder kronor satsas för att säkerställa tillgången på kapital för de företag som befinner sig i skärningspunkten mellan idé och färdig produkt.
Skattereglerna för delägare i fåmansbolag, de så kallade 3:12-reglerna, håller på att reformeras. Vid årsskiftet genomfördes en del förändringar av 3:12-reglerna. Ytterligare förbättringar kommer att genomföras den 1 januari 2006. Totalt kommer förbättringarna att ge 1 miljard kronor i sänkt skatt till småföretagen.
Lika viktigt som att stärka förutsättningarna för små företag är också att värna om basindustrin. Regeringen arbetar tillsammans med företrädare för bas- och verkstadsindustri och dess fackliga organisationer för att utarbeta gemensamma program som avser att utveckla Sveriges ledande positioner. Tillsammans med fordonsindustrin har regeringen utformat en satsning på över 600 miljoner kronor för att stärka produktionsforskningen. Genom satsningen kommer både kompetens och produktionsmetoder att utvecklas och konkurrenskraften att öka. Målet är att skapa förutsättningar för att det långsiktigt ska finnas kvar en producerande industri i landet. Därutöver genomlyser regeringen även förutsättningarna för IT, telekom, bioteknik och läkemedel i Sverige.
För att stärka Sveriges position som en framgångsrik kunskapsnation föreslår regeringen i den forskningspolitiska propositionen att resurserna för forskning och utveckling ska öka med 2,34 miljarder kronor under de närmaste fyra åren. De totala utgifterna för FoU uppgick 2003 till drygt 97 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 4 % av Sveriges BNP. Sverige är därmed ett av de länder i världen som satsar mest på FoU.
När det gäller företagens möjligheter att rekrytera kompetent arbetskraft handlar regeringens ansvar främst om att tillhandahålla en högkvalitativ utbildning och forskning. Men det måste också finnas möjlighet till kompetensutveckling i arbetslivet. Företagen måste själva ta ansvar för att personalen har tillräckliga kunskaper. Då kan företagen i tid möta förändringar och därmed bedriva en konkurrenskraftig verksamhet.
Regeringen delar Ana Maria Nartis syn på behovet av en gymnasial yrkesutbildning med hög kvalitet. Propositionen
Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan
(prop. 2003/04:140) syftade bland annat till att stärka kvaliteten på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen.
Från den 1 juli 2007 blir lokalt samråd mellan skola och arbetsmarknadens parter åter obligatorisk i frågor som rör de gymnasiala yrkesutbildningarna. Vidare införs en gymnasial lärlingsutbildning som en valbar alternativ studieväg inom varje yrkesinriktat program. Ett nytt gymnasiearbete införs som knyter gymnasieskolans yrkesutbildning närmare arbetslivet. Godkänt gymnasiearbete blir ett krav för gymnasieexamen. Lokala kurser kvalitetssäkras genom att prövas och fastställas av Skolverket. Jag vill också nämna regeringens förslag i tilläggsbudgeten för 2005 (prop. 2004/05:100) om en särskild lärarutbildning för yrkeslärare omfattande 1 000 utbildningsplatser med start hösten 2005.
När det gäller de kvalificerade yrkesutbildningarna, KY, ökar antalet platser. KY-myndigheten lyckades 2004 få fram 13 800 platser, vilket är 800 fler än året innan. Det har aldrig varit så många platser som nu.
Sammanfattningsvis kan jag därför svara Ana Maria Narti att regeringen bedriver ett omfattande arbete inom både utbildnings- och näringspolitiken för att stimulera rekrytering och också bildandet av nya och växande företag i Sverige.
Anf. 48 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Det är konstigt hur olika bilderna av verkligheten kan vara, hur olika man ser på saker från olika vinklar. Enligt den bild som jag får både när jag läser olika rapporter - några av dem presenterades i föregående debatt - som kommer från företagarna själva och när jag talar med företagare lever vi inte i det paradis som statsrådet just beskrev för oss. Jag vet att han är en mycket stor mästare på att måla fram paradis. Jag har lyssnat på många paradisbeskrivningar på den tiden då Östros var utbildningsminister. Då var skolan och utbildningen de bästa möjliga i hela världen. Sedan kom alla dessa rapporter, både nationella och internationella, som visade att det var tvärtom, att vi har enorma svårigheter och att vi släpar efter.
I det helt skilda perspektiv som jag har finns det doktorer i biokemi som dagen efter sin doktorsexamen faller i arbetslöshet därför att rekryteringen i det svenska arbetslivet har stannat upp. Antalet företagare är i dag 12 000 mindre än år 1994. Statsrådet slår sig för bröstet om regelförenklingar. Men när man frågar företagare om de regelförenklingar som redan har genomförts får man svaret: Små detaljjusteringar, men den stora regelförenklingen har inte kommit. Den har blivit utlovad gång på gång. Jag har hört den refrängen många gånger sedan jag kom in i riksdagen. Men företagarna tycker inte att det är enklare att bedriva verksamhet i dag än vad det var för ett eller två år sedan.
Förenklingar av 3:12-reglerna var ett stort löfte i regeringsdeklarationen 2002. Vi har inte fått en ordentlig förenkling på den fronten. Däremot har man fått finansieringen av sjukersättningen, som företagarna betraktar som en oerhörd belastning. Vad som har hänt är att arbetslivet har stagnerat. Man rekryterar inte. Det förklarar den höga arbetslösheten bland ungdomar. Det förklarar den växande gruppen akademiker som i dag är arbetslösa och som hotas av diskvalificering. Den akademiska kvalifikationen måste hållas i gång om den ska behålla sitt värde. Det är färskvara. De som går ut i arbetslöshet omedelbart efter det att de har tagit en hög examen förlorar allt som de har satsat. Jag var med på en magisterpromotion för två veckor sedan vid Stockholms universitet. Det var första gången som jag hörde både professorer och blivande magistrar bittert skämta om den arbetslöshet som väntar.
Anf. 49 Thomas Östros (S)
Herr talman! För mig är kampen mot arbetslösheten den helt avgörande frågan. Jag har inte spårat något initiativ från Folkpartiet som skulle få någon effekt i form av minskad arbetslöshet. Däremot arbetar regeringen brett med åtgärder när det gäller att öka antalet företagare. Vi har nu faktiskt fått en ökning, 10 000 fler företagare, och vi har sett till att ha en ekonomi med låga räntor och med en efterfrågan i ekonomin som gör att vi får en vändning i konjunkturen. Vi är väldigt beroende av den internationella konjunkturen.
Om tillväxten i Centraleuropa, som nu har nästintill nolltillväxt medan Sverige haft en tillväxt på 3 %, stannar av påverkar det naturligtvis oss. Det är ingen tvekan om att Sverige i ett europeiskt perspektiv tillhör de länder som har de bästa förutsättningar att klara kampen mot arbetslösheten. Vi återkommer med ytterligare åtgärder för att bekämpa arbetslösheten. Men vad gör Folkpartiet? Jag kan inte se något fall där Folkpartiet bidrar till att öka näringslivets effektivitet och konkurrenskraft.
Låt mig ge Ana Maria Narti ett mycket konkret exempel. Jag är övertygad om att ifall näringslivet ska kunna locka till sig ytterligare investeringar och öka i slagkraft måste vi få ökade satsningar på forskning och utveckling. Det är så vi kan klara konkurrensen med låglöneländerna. Vad är Folkpartiets recept på detta? Jo, att i princip slakta de insatser som går till de program inom forskning och utveckling som är gemensamma med näringslivet.
Det skulle exempelvis gälla det som vi nu gör tillsammans med fordonsindustrin för att stärka den tekniska utvecklingen, forskningsbakgrunden, för de produkter som fordonsindustrin kommer att lämna ifrån sig de kommande fem tio åren. Det programmet skulle ställas åt sidan. Det handlar om närmare 900 miljoner kronor totalt inom IT, bil, produktionsforskning, alltså inom sådant som är viktigt. Det vill vi göra inom fler branscher, men det är Folkpartiet helt emot.
Nu ökar antalet företagare med 10 000. Det är färre än 1994, men jag vill ge Ana Maria Narti rådet att titta bakom statistiken. Det beror nämligen på den stora strukturomvandlingen inom skogs- och jordbruk. Där har vi sett ett fall i antalet företagare, medan vi i den privata tjänstesektorn, både den som nu finns och den som kommer att driva utvecklingen framöver, ser en tydlig ökning, vilket är positivt.
Min bedömning är dock att det inte räcker. Vi måste göra mycket mer. Därför redovisar jag ett antal konkreta åtgärder för att öka företagandet, bland annat en del mycket bestämda skatteåtgärder som jag märker i relation till företagarna spelar en stor roll. Arvs- och gåvoskattens avskaffande spelar en stor roll för den familjeföretagare som i dag inte betalar någon förmögenhetsskatt för den förmögenhet han eller hon har i sitt företag. Däremot har de varit tvungna att avsätta resurser för att klara generationsskiftena. En avskaffad arvs- och gåvoskatt gör att de kan koncentrera insatserna på att utveckla sina företag. Nu går vi vidare med 3:12-reglerna, med 1 miljard kronor i skattesänkning. Också det gör vi för att stimulera de små och medelstora företagen att växa.
Det allra viktigaste, förutom alla de förenklingsåtgärder, skatteinsatser och exportfrämjande åtgärder som vi vidtar, är emellertid att vi har en ekonomi där människor och industri vågar efterfråga produkter. Där oroas jag av Folkpartiets politik, den som de för tillsammans med alliansen, det vill säga att de inte förmår hålla i den ekonomiska politiken, att räntorna sticker i väg och att efterfrågan på produkterna därmed stannar av. Det borde Ana Maria Narti fundera på.
Svara mig: Varför satsar ni inte på en näringslivsinriktad forskning som hjälper och stöttar näringslivet i fråga om konkurrenskraft? Och varför har ni inte en gemensam ekonomisk politik som ger trygghet för landets utveckling?
Anf. 50 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet. Det är fortfarande två olika verkligheter vi talar om. Tillsammans med alliansen satsar Folkpartiet mer pengar än Socialdemokraterna på forskningen. När det sedan gäller hur pengarna används tror vi att forskarna själva är bättre skickade att avgöra hur de ska använda pengarna än att vi ska styra forskningen så hårt som Socialdemokraterna nu gör.
Fortfarande återstår diskussionen om den mycket långsamma förändring som äger rum när det till exempel gäller 3:12-reglerna, alltså de riktigt djupgående förenklingarna i näringslivet. Varför finns det så mycket tröghet på den socialdemokratiska sidan? Varför har de fastnat i den oerhört långsamma och långdragna processen? De lovar och lovar, men i praktiken händer oerhört lite.
Jag tror att förklaringen ligger i helt felaktiga föreställningar om arbetslivet. Vi fick i den föregående debatten ett mycket tydligt exempel på detta när man kom in på frågan om tjänstesektorn och vården. Då dök plötsligt det stora spöket upp. Vinst och sjukhus! Usch, usch, usch! Farligt!
Jag har aldrig begripit vad Socialdemokraterna egentligen vill ha. Vill de ha förlustdrivande företag? Varför är ordet vinst ett slags svordom i den socialdemokratiska retoriken? Vad betyder allt detta? Ska vi gå tillbaka 200 år i utvecklingen av det moderna samhället för att där hitta de skrämselpropagandaspöken som Socialdemokraterna fortfarande bekämpar i sin retorik?
Ja, det är svårt att vara företagare i Sverige i dag. Det är svårt att vara företagare även sedan arvs- och gåvoskatten slopats. Det är svårt att etablera ett nytt företag. Det är svårt att från början ha de inkomster som behövs för att verksamheten ska gå framåt. Det är mycket svårt att kunna samla lite mer pengar i verksamheten. Pengarna är för dyra i Sverige på grund av den mycket tunga beskattningen, och därför har vi stora svårigheter när det gäller tillgången till kapital.
Alla dessa svårigheter drabbar de minst gynnade grupperna i samhället hårdare än andra. Det är därför vi har färre kvinnliga företagare. Det är också därför många invandrare som borde bli företagare aldrig blir det. Jag vet att det finns en hel del, men de blir företagare i sin stora förtvivlan över att aldrig ens bli kallade till anställningsintervju.
Anf. 51 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag är besjälad av att få en fortsatt ökning av antalet företagare. Jag tror att det är en mycket viktig framtidsfråga för Sverige. Vi behöver en ny entreprenörsanda, vi behöver fler som vill starta företag och vi behöver en kulturförändring. Det är oerhört viktigt både att ändra attityder och att undanröja hinder, att se till att det blir enklare och bättre, och fördelaktigt, att vara företagare.
Vinst är naturligtvis en självklar drivkraft för ett företag. Märkligt vore det ju annars. Det är mycket viktigt för den svenska ekonomin att vi har vinstgivande företag. Om Ana Maria Narti fått för sig att jag på något vis skulle ha problem med detta vill jag genast undanröja de farhågorna.
Det märkliga är att vi skulle kunna ha en intressant diskussion om konkreta frågor som behöver drivas. Jag har valt - vilket är första gången i riksdagens historia - att lägga fram ett stort paket med förenklingsåtgärder för riksdagen att bedöma. Det handlar om närmare 300 konkreta förslag. Det är ett bra och konkret arbetssätt, det vill säga inte bara prat utan också handling.
Men när Ana Maria Narti ska försöka peka på de konkreta åtgärder som hon anser underlättar för det lilla företaget att komma på plats handlar det om att privatisera universitetssjukhusen. Jag förstår inte den kopplingen över huvud taget. Stopplagen handlar om att universitetssjukhusen inte ska ha vinstsyfte, och det är det som Ana Maria Narti går till storms mot.
Vi ska inte blanda ihop det som är den offentliga sektorn, universitetsväsendets inre själ, med näringslivet. Vi har universitetssjukhus som byggts upp under mycket lång tid och med helt andra drivkrafter än de i ett privat företag. De ska inte privatiseras. Däremot vill jag se mängder av entreprenörer som arbetar tillsammans med landstingsägda sjukhus och andra, privata, aktörer inom offentlig sektor som levererar och säljer och köper tjänster. Det är mycket bra. Men att lägga ned sitt engagemang på just stopplagen, som berör universitetssjukhusen och att minst ett akutsjukhus i varje landsting ska vara offentligägt, och påstå att det är något slags drivkraft för de små och medelstora företagen då måste jag säga att en vanlig företagare nog inte känner till att det skulle vara hindret.
Det andra jag vill ta upp och där jag hade hoppats att Folkpartiet skulle vara med om att utveckla näringspolitiken är ett område som jag tror är väldigt viktigt, nämligen att små och medelstora företag, men också våra större företag, får bättre koppling till forskning och utveckling så att vi hittar bryggorna till forskarna, som ofta sitter med de tekniska lösningar som kan vara början till nya produkter och bättre produktionsmetoder. Det jobbar hela västvärlden med, och Sverige tillhör dem som går i bräschen, men vi måste ändå göra mycket mer.
Då säger Ana Maria Narti att nej, det ska inte avsättas pengar till detta, utan det ska bara avsättas pengar till det som forskarna själva bestämmer över.
Ana Maria Narti vet ju att jag tycker att det är viktigt att det finns gott om resurser till grundforskning. Men varför detta förakt för att också företag behöver komma i kontakt med forskarvärlden för att kunna utveckla sina produkter, öka sin produktivitet och bli mer konkurrenskraftiga? Det förstår jag inte.
Låt oss i stället gå in i ett gemensamt arbete om hur man utvecklar företag och undanröjer centrala hinder för företag, inte peka på, som Don Quijote, väderkvarnen universitetssjukhuset som hindret mot att bli företagare i Sverige, för det tror jag inte på.
Anf. 52 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Tack, statsrådet. Jag visste att det skulle bli roligt, för jag vet att Thomas Östros är en bra talare som kan vrida och vända på saker och ting så att vi plötsligt står med en tankekullerbytta och inte förstår någonting. Han har alltså vunnit debatten därför att vi har blivit förvirrade.
När jag talade om sjukhusen talade jag om hjärnspökena som styr en del av den socialdemokratiska politiken. Det är just fokuseringen på vinst som ett slags utsugarmekanism i samhället som är farlig, och som jag tusen gånger har hört komma från olika socialdemokrater i diskussionen om sjukhusen. Det är en farlig beskrivning av verkligheten som inte har någonting att göra med det som händer i dag.
Nej, jag talade inte om sjukhus i förhållande till småföretag och medelstora företag. Jag illustrerade ett av de hjärnspöken som hindrar utvecklingen i arbetslivet i dag.
Sedan vill inte vi från Folkpartiet sitta och regissera relationen mellan forskning och näringsliv. Vi har aldrig någonsin sagt att det där inte får inträffa. Vi har aldrig sagt att folk själva inte ska kunna sätta i gång sådana projekt. Men det är inte politikens roll att i detalj styra forskningen. Då har politiken lagt sig lite för mycket i det som människornas skapande kraft själv kan åstadkomma.
Anf. 53 Thomas Östros (S)
Herr talman! Låt mig vidarebefordra komplimangen tillbaka till Ana Maria Narti. Att debattera med Ana Maria Narti är ibland som att åka bergochdalbana. Hon har en intellektuell fantasi som är imponerande och rolig.
Återigen målar hon upp denna bild, skickligt och med lödigt språk, av att socialdemokratin skulle vara emot vinst. Det är ju självklart att vinst är en drivkraft av central betydelse i näringslivet, att vinstgivande företag är bra för Sverige och att vi behöver fler som ger vinst. Det är inget som jag har något som helst problem med. Det är något som jag verkligen tycker i grund och botten och stöder fullt ut. Men det som Ana Maria Narti säger är att om vi argumenterar emot att föra in vinsten som drivkraft även i universitetssjukhusen - det exempel som Ana Maria Narti själv tog upp - introducerar vi plötsligt ett farligt gift i samhället som innebär att vi är emot all vinst.
Jag tror att Ana Maria Narti, om hon tänker efter, håller med om att det finns delar i samhället som inte ska ha vinsten som drivkraft. Det är viktiga delar av kultursfären som inte ska ha vinsten som drivkraft, även om också vinsten kan vara viktig i kompletterande delar i kulturen. Det är viktigt i stora delar av vården och omsorgen att fördelningen av möjligheterna att få vård och omsorg inte får påverkas av vinsten som drivkraft. Om Ana Maria Narti inte håller med om det blir jag verkligen förvånad.
Låt oss skilja mellan detta och vårt engagerade arbete för att få fler företagare i Sverige och där antalet företagare växer. De har blivit 10 000 fler, vilket ju tyder på att det i detta klimat som Ana Maria Narti beskriver som totalt omöjligt ändå finns entreprenörer som bestämmer sig för att starta företag. Låt oss se till att det blir fler som startar företag!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.