Ny brottsrubricering och ändrade preskriptionsregler för olagliga adoptioner
Interpellation 2025/26:67 av Lorena Delgado Varas (-)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-10-14
- Överlämnad
- 2025-10-15
- Anmäld
- 2025-10-16
- Svarsdatum
- 2025-11-04
- Besvarad
- 2025-11-04
- Sista svarsdatum
- 2025-11-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Under de senaste decennierna har allvarliga brister uppdagats i samband med Sveriges internationella adoptioner. Statens egen adoptionsutredning visar att tusentals barn olagligen adopterats till Sverige genom processer som inneburit dokumentförfalskning, mutor, korruption, bristande samtycke och i vissa fall tydliga spår av människohandel.
Det handlar om barn som felaktigt registrerats som föräldralösa, som tagits från sina biologiska familjer utan lagligt stöd och som förts till Sverige med hjälp av förfalskade handlingar och otillräcklig myndighetskontroll. Många av dessa fall kan med internationell rättslig terminologi betraktas som barntrafficking.
Jag har själv rötter i de mapucheområden i Chile där många av dessa adoptioner skett, och jag har under resor till bland annat Sydkorea 2023 träffat såväl representanter för de adopterades rörelse som sannings- och försoningskommissionen, som just börjat sitt arbete med att granska adoptioner och trafficking av barn. Parallellerna mellan länderna är slående: auktoritära regimer, strukturell fattigdom, rasism och ett svagt skydd för barn och kvinnor. Sverige har ett särskilt ansvar eftersom våra myndigheter och förmedlingar aktivt medverkat till dessa adoptioner, trots återkommande larm om oegentligheter från civilsamhället, ambassader och adopterade själva.
Det allvarligaste problemet i dag är att de flesta av dessa brott – dokumentförfalskning, människohandel, tjänstefel – redan har preskriberats. De adopterade som i vuxen ålder börjar söka sin sanning möts ofta av beskedet att det är för sent att utkräva ansvar. Detta är ett rättsligt och moraliskt haveri. Flera adopterades organisationer, både i Sverige och internationellt, har krävt att lagstiftningen ändras, bland annat genom att införa en särskild brottsrubricering för olaglig adoption av barn och genom att sådana brott, likt vissa sexualbrott mot barn, ska vara impreskriptibla, alltså inte omfattas av någon preskriptionstid.
Med hänvisning till detta vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gunnar Strömmer:
- Avser ministern att ta initiativ till en ny brottsrubricering för olaglig adoption av barn, som tydliggör att det är ett straffbart brott att adoptera barn genom falska dokument, korruption eller utan samtycke från biologiska föräldrar?
- Avser ministern att verka för en lagändring i 35 kap. 4 § brottsbalken så att brott kopplade till olagliga adoptioner, såsom människohandel, urkundsförfalskning och grovt tjänstefel, inte omfattas av preskriptionstid när brottet begåtts mot barn?
- Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att Sverige tar ett rättsligt och moraliskt ansvar för de brott som skett i samband med internationella adoptioner till Sverige?
- Hur ser ministern på möjligheten att utreda brott begångna i samband med adoptioner som del av ett större människorätts- och barnrättsperspektiv, i linje med sannings- och försoningskommissionernas arbete i andra länder?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:67
Webb-tv: Ny brottsrubricering och ändrade preskriptionsregler för olagliga adoptioner
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:26
- Protokoll 2025/26:26 Tisdagen den 4 novemberProtokoll 2025/26:26 Svar på interpellation 2025/26:67 om ny brottsrubricering och ändrade preskriptionsregler för olagliga adoptioner
Protokoll från debatten
Anf. 138 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Lorena Delgado Varas har ställt ett antal frågor till mig rörande olagliga adoptioner, bland annat om jag avser att ta initiativ till en ny brottsrubricering för olaglig adoption av barn och om jag avser att verka för en lagändring så att brott kopplade till olagliga adoptioner inte omfattas av preskriptionstid när brottet begåtts mot barn.
I somras tog regeringen emot Adoptionskommissionens betänkande om Sveriges internationella adoptionsverksamhet (SOU 2025:61). Många viktiga och svåra frågor tas upp i betänkandet. Remisstiden gick ut den 6 oktober, och kommissionens förslag och remissvaren bereds nu vidare inom Regeringskansliet.
I de fall brott kan misstänkas i samband med adoption är det rättsvårdande myndigheter som ska utreda det. Misstänkta fel och brister i adoptionsförmedlingen kan också utredas av tillsynsmyndigheten Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Som justitieminister kan jag inte uttala mig om vilka åtgärder dessa myndigheter bör vidta i ett enskilt ärende. Men jag vill lyfta fram att regeringen under mandatperioden har vidtagit flera åtgärder på de områden som interpellanten tar upp.
Den 1 april trädde lagändringar i kraft som innebär att preskriptionstiden för flera allvarliga brott har förlängts. Exempelvis har preskriptionstiden för människohandel förlängts från 15 till 25 år. Vidare innebär lagändringarna att utdömda fängelsestraff inte kommer att preskriberas. Lagändringarna ger brottsoffer möjlighet till upprättelse även om lång tid passerat sedan brottet begicks.
Tidigare i år tillsatte regeringen en utredning som ska lämna förslag på hur Sverige ska genomföra ändringsdirektivet till människohandelsdirektivet. I ändringsdirektivet anges bland annat att medlemsstaterna ska säkerställa att människohandelsbrottet även ska omfatta utnyttjande av illegal adoption. Utredningen ska presentera sina förslag i december i år.
Vi har också stärkt stödet för adopterade och adoptivföräldrar. I januari i år gav regeringen Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd i uppdrag att bland annat vara nationell kontaktpunkt för frågor som rör oegentligheter inom internationella adoptioner, ge stöd till adopterade i samband med ursprungssökning och tillhandahålla adoptionsspecifikt, professionellt samtalsstöd till adopterade och adoptivföräldrar.
Frågan om Sveriges internationella adoptionsverksamhet är angelägen. Den kräver noggranna analyser och överväganden. Jag vill inte föregripa det arbete som pågår inom Regeringskansliet med att analysera Adoptionskommissionens betänkande och remissvaren, men jag kan försäkra frågeställaren att regeringen tar frågan på största allvar.
Anf. 139 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret.
När jag påbörjade mitt arbete här i riksdagen för många år sedan var det här en av de frågor jag bestämde mig för att göra skillnad i. Jag var med och drev igenom utredningen. Som tur var var ni i opposition. Jag är inte säker på att ni hade öppnat den här dörren om ni hade suttit i regeringsställning, speciellt med tanke på att statsministern själv bär en del av ansvaret i och med att han var ordförande för Adoptionscentrum och valde att ignorera oroväckande vittnesmål och rapporter.
Jag reagerar också på språket när man kallar det ”oegentligheter” när det borde kallas ”brott mot mänskligheten”. Det är ändå barntrafficking vi snackar om. Man byggde upp en struktur där det var tillåtet att sälja – adoptera – barn som blivit kidnappade, i vissa fall till och med dödförklarade, i sitt första hemland. Det var ett system som splittrade familjer, fråntog barn deras rätt till identitet och lät mammor och pappor stå med tomma armar och ett livslångt sökande efter sina barn.
Det här är en människorättskatastrof, och regering efter regering har valt att blunda för den. Det var inte förrän de barn som utsatts för trafficking och som nu som vuxna upptäckt sanningen som det här började ifrågasättas. Och det var absolut inte förrän medierna gjorde sitt jobb som de politiska partierna lyssnade, om än med ett halvt öra. Man ställde sig dock bakom kravet på utredning.
Regeringens svar är strategiskt undvikande. Medan ministern försöker framstå som handlingskraftig genom att peka på mindre justeringar och framtida utredningar visar verkligheten ett behov av ett paradigmskifte. Vi har behov av ett fullt erkännande av brotten. Vi har behov av att ta bort preskriptionstiden. Vi har behov av att rejält moraliskt och rättsligt göra upp med historien. Det vill säga vi har behov av att skapa rättvisa.
Det finns en mening som används av dem som har drabbats av dessa brott: ”No mas silencio.” Det betyder ”ingen mer tystnad”. Det är dags för regeringen att ta till lite mer action och säkerställa att ha en ny brottsrubricering för olaglig adoption av barn på plats när man lämnar över klubban till nästa regering. Det skulle vara en rubricering som tydliggör att det är ett straffbart brott att adoptera barn genom falska dokument, korruption eller utan samtycke från biologiska föräldrar. Det skulle också innebära att man får bort preskriptionstiden, som i dag är ett hinder för rättvisa.
Min fråga till ministern är: Kommer det att ske innan klubban räcks över till nästa regering?
Anf. 140 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Låt mig börja med tidslinjen. Det kommer utan tvekan att ske innan vi lämnar över någon klubba till en ny regering, eftersom det ligger åtminstone fyra, åtta, tolv eller kanske sexton år bort. Vi kommer att säkerställa att arbetet sker skyndsamt, och vi kommer att göra det i ljuset av de förslag som har lämnats av Adoptionskommissionen så sent som i år. Remisstiden för det viktiga arbetet gick som sagt ut för några veckor sedan.
Om vi nu ska ta frågorna seriöst tillsattes utredningen mot bakgrund av ett tillkännagivande från Sveriges riksdag som samtliga partier här i huset stod bakom. Om vi ska diskutera frågorna på ett seriöst sätt framgent tycker jag att det är viktigt att historieskrivningen blir korrekt. Samtliga partier här i kammaren ställde sig bakom ett tillkännagivande som ledde fram till det här viktiga arbetet.
Vi tog emot arbetet i somras. Vi har remitterat det på ett seriöst sätt. Många är engagerade i frågan. Vi har mottagit ett underlag som är brett och djupt och har en offensiv intention. Det är utifrån detta underlag som vi nu arbetar vidare.
Vi vet vilka förslag Adoptionskommissionen lämnade. Det är allt från en offentlig ursäkt till berörda personer till ett nationellt resurscentrum och ekonomiska bidrag i olika avseenden. Det kom en lång rad förslag som det nu naturligtvis är väldigt viktigt att arbeta vidare med på ett seriöst sätt. Det är precis detta som sker.
Jag vänder mig också mot den något slarviga beskrivningen av hur vi beskriver problemet, det vill säga som en allvarlig brottslighet, också i mitt interpellationssvar. Det faktum att vi talar om straff och om förlängd eller avskaffad preskriptionstid beror just på att det är allvarlig brottslighet. Vi har ett mycket starkt intresse av att allvaret i den här brottsligheten återspeglas i straffen, och det är mot bakgrund av det som vi nu förändrar preskriptionsreglerna på området.
Det råder ingen som helst tvekan om att för personer som är berörda av de missgrepp, de övergrepp och i förekommande fall de brottsliga handlingar som har skett historiskt ska vi när vi blickar framåt i ljuset av det underlag vi har fått naturligtvis säkerställa både att det ges en kompensation för övertramp som har skett bakåt och att vi säkerställer ett regelverk framgent som innebär trygghet, rättssäkerhet och anständighet. Min bestämda uppfattning är att vi kommer att kunna åstadkomma det, inte minst baserat på det underlag som vi har fått av Adoptionskommissionen, som som sagt kom till efter ett enigt tillkännagivande här i riksdagen.
Anf. 141 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Jag har inte sagt att inte samtliga partier stod bakom detta, vilket de gjorde. Det var väldigt bra. Men det var tack vare att medierna gav en push framåt i frågan som man bestämde sig för att starta en utredning.
Det är väldigt bra att ministern lyfter upp frågan om kompensation och framåtregler så att det här inte händer igen. Det vill nog ingen. Det jag däremot saknar i svaret är ordet rättvisa. Jag tycker att vi är skyldiga att åstadkomma rättvisa för alla dem som har varit med om det här.
Jag tänker läsa upp en text som en av dem som har varit med om det här har skickat till mig. Det är från en kvinna som i dag är 49 år gammal, och hon beskriver det hela så här: Jag togs i mitt hem när jag var nio månader gammal. Jag gömdes tills de hade hittat ”rätt” familj som kunde adoptera mig. Under tiden bytte man min identitet, mitt namn, min ålder och hela min historia. På papperet blev jag ett hittebarn, men i verkligheten var jag ett barn som hade stulits. Mina biologiska föräldrar letade vidare efter sin älskade dotter som försvann. Hon gick upp i rök en dag i december 1977.
Ministern! Det här är tyvärr inte ett enskilt fall. Tyvärr startar de flesta inte sitt sökande efter sin första familj förrän de är vuxna och i många fall inte förrän de själva har fått barn. Det gör att en preskriptionstid på 25 år inte är tillräcklig. Jag vill också påpeka att förhalandet av rättvisa gör att fler föräldrar från den första familjen, det vill säga de som stod med tomma armar och letade efter sina barn, riskerar att gå bort, och några har redan gått bort innan de ens fått upprättelse.
IPU, Interparlamentariska unionen, har kommit till samma slutsats som de adopterade, det vill säga att preskriptionstiden måste bort. Det var ett enhälligt beslut och visar verkligen hur angelägen frågan är.
Ibland förvånas jag av hur sakta behandlingen av frågan går här i Sverige. Man väntar på svar trots att man har alla underlag. Jämför man med andra frågor inom rättspolitiken som går emot remissinstanser, mot FN och så vidare går den här frågan i snigelfart. Jag antar att det har att göra med att det i det här fallet handlar om åtalade organisationer, organisationer som regeringar kanske inte har velat vara obekväma mot. Dessutom vore det ett sätt att erkänna att den svenska självbilden inte är så fin som vi historiskt sett framhållit.
Det här skulle också vara ett erkännande av att svenska staten som minst blundade inför detta. Det har funnits flera regeringar där man har gjort det.
Ministern nämner i sitt svar en utredning om människohandel. Men varför väntar Sverige med att ratificera FN-konventionen mot påtvingade försvinnanden? Det har ändå gått 18 år sedan undertecknandet, och man väljer fortfarande att inte ratificera. År 2019 fick vi kritik av FN på grund av det. FN-konventionen skulle faktiskt adressera preskriptionsproblematiken på ett bra sätt. Det är ett verktyg.
Anf. 142 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag vill inte alls vara onödigt polemisk i den här frågan eftersom jag vet att det finns ett genuint engagemang för frågan hos interpellanten. Jag vet också att det finns alltför många människor ute i vårt samhälle som har råkat illa ut och vilkas situation utan tvekan kan beskrivas som både en djup orättvisa och ett djupt och allvarligt övertramp. Men eftersom interpellanten för egen del är rätt insinuant och, skulle jag också säga, konspiratorisk i en del delar vill jag ändå klarlägga några saker.
För det första: När det gäller den påstådda passiviteten var interpellantens tidigare parti, ska jag väl säga, en väsentlig del av regeringsunderlaget under de föregående åtta åren. Jag vet inte vad som hände på detta område under de åtta åren, man jag vet att det i slutet av de åtta åren tillsattes en utredning efter ett enigt tillkännagivande här i riksdagen. Jag konstaterar nu att regeringen arbetar vidare utifrån det underlaget. Vi har redan gett i uppdrag till myndigheter på detta område att utgöra ett viktigt stöd för de personer som är berörda av adoption.
Vad gäller preskriptionsreglerna hänvisar interpellanten till FN-underlag som har 18 år på nacken. Jag kan bara konstatera att vi under den här mandatperioden, i år, har ändrat preskriptionsreglerna.
Vad gäller aktivitet på detta område skulle jag alltså säga att det är enklare att beskylla tidigare regeringar för passivitet än just den här regeringen.
När det sedan gäller Adoptionskommissionens betänkande tycker jag att det är naturligt att vi nu, när det bara har gått några få veckor sedan remisstiden för förslaget gick ut, arbetar igenom underlaget på ett seriöst sätt. Vi förhalar inte, men vi gör det på ett seriöst sätt. Vi ska naturligtvis återkomma både till riksdagen och till medborgarna i vidare bemärkelse om vägen vidare utifrån det underlaget.
Vad gäller ordet rättvisa vill jag avslutningsvis säga att jag inte har något som helst problem varken med att beskriva en del av de övergrepp som vi talar om här som djupt orättvisa eller med att konstatera att frågorna om både preskriptionstiderna och straffen på detta område handlar om just rättvisa – det vill säga att det straffrättsliga systemets konsekvenser ska återspegla brottens allvar och de djupa orättvisor som de representerar.
Anf. 143 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Det är just därför jag säger ”regeringar”. Det är inte enbart den här regeringen som har ansvar för detta.
Men ministern ville inte själv ge någon tidsplan utan nämnde upp till 16 år. Jag tänker att det vore bra att ändå ge en tidsplan just för att det är så många som har drabbats av detta. Det är så många som behöver upprättelse, inte minst de som väntar på svar i förstafamiljerna, där folk faktiskt går bort utan att få svar eller upprättelse.
Det här är en av Sveriges värsta rättsliga skandaler. Det handlar om barn som har kidnappats. Staten har möjliggjort, och adoptionsorganisationen Adoptionscentrum har strukturerat upp systemet. Där har dokumentation förfalskats, försvunnit och förnekats för att sanningen inte ska visas. Detta är en skam för ett land som alltid stått upp för barns rättigheter och som dessutom har barnkonventionen som lag.
Jag tänker att det också är ganska talande att regeringen sätter sin tillit till MFoF, en myndighet som tyvärr inte har lika stort förtroende hos de drabbade. Dessutom är detta en administrativ åtgärd, och det sker ingen brottsutredning, det vill säga ingen rättvisa.
Därför vill jag veta om regeringen kommer att utreda brott begångna i samband med adoptioner med ett större människorätts- och barnrättsperspektiv, i linje med vad som görs av sanningskommissioner världen över. Rättvisan måste få komma fram, och att brott preskriberats betyder inte att de inte begåtts; de är bara obestraffade. Därför är jag så angelägen om att få en tidsplan.
Anf. 144 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.
Vad gäller tidsplan vill jag ta fasta på några viktiga frågor som i högsta grad är relevanta för det vi diskuterar här i dag. Det ena är att vi redan har genomfört omfattande förändringar av preskriptionsreglerna, bland annat på det område som vi diskuterar i dag. Det andra är att vi nu har tagit emot Adoptionskommissionens betänkande; remisstiden har precis gått ut. Arbetet pågår naturligtvis för att så snart som möjligt komma vidare med vägen framåt i ljuset av det underlaget.
I december kommer jag att ta emot den utredning som berör EU:s människohandelsdirektiv, som också har förtjänsten att det gäller rakt upp och ned i Sverige. Det är ett direktiv som ger omedelbar effekt för enskilda människor i vår rättsordning. Det är klart att det som vi tar emot i december kommer att vara väldigt viktigt för att kunna komma vidare på detta område.
Där har vi tre konkreta tidsangivelser. Vi har förstås för avsikt att arbeta skyndsamt i alla dessa delar just därför att det problem vi diskuterar är så pass allvarligt både för de enskilda personer som har berörts av det och för Sverige som samhälle.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.