Neddragningar i miljöbudgeten och klimatmålen
Interpellation 2024/25:543 av Joakim Järrebring (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-03-20
- Överlämnad
- 2025-03-21
- Anmäld
- 2025-03-25
- Sista svarsdatum
- 2025-04-04
- Svarsdatum
- 2025-04-08
- Besvarad
- 2025-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Regeringens neddragningar på miljö- och klimatområdet leder till att kommunerna får ökade kostnader för klimatanpassning och miljöarbete. Samtidigt ökar Sveriges utsläpp, och målen ser ut att missas.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Hur avser statsrådet att uppnå Sveriges nationella och internationella klimatmål när budgeten för miljö och klimat skärs ned, och är det rimligt att kommunerna ska bära huvudansvaret för miljö- och klimatanpassningen utan att ha tillräckliga resurser?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:543
Webb-tv: Neddragningar i miljöbudgeten och klimatmålen
Dokument från debatten
- Tisdag den 8 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:97
Protokoll från debatten
Anf. 108 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Joakim Järrebring har frågat mig vilka konkreta initiativ jag avser att ta för att säkerställa att Sverige har nödvändiga resurser för klimatanpassning och skydd mot extremväder.
Joakim Järrebring har också frågat mig hur jag avser att uppnå Sveriges nationella och internationella klimatmål när budgeten för miljö och klimat skärs ned och om det är rimligt att kommunerna ska bära huvudansvaret för miljö- och klimatanpassningen utan att ha tillräckliga resurser.
Låt mig inleda med att konstatera att effekterna av klimatförändringarna redan märks i Sverige och kommer att bli allt tydligare framöver. Risker och sårbarheter skiljer sig åt runt om i Sverige och kan variera, även på lokal nivå. Jag vill betona att ansvaret för klimatanpassning framför allt ligger på lokal nivå, där mark- och fastighetsägare ansvarar för skydd av sin egendom och kommuner ansvarar för den fysiska planeringen.
För ett år sedan presenterade regeringen en reviderad nationell strategi och handlingsplan för klimatanpassning för de kommande fem åren. Där beskriver vi konsekvenser och utmaningar i Sverige till följd av ett förändrat klimat och anger inriktningen för det nationella arbetet med klimatanpassning.
I samband med att strategin presenterades i mars förra året beslutade regeringen även att tillsätta en ny utredning för att konkretisera en del av förslagen i strategin och handlingsplanen. Syftet med utredningen är att bidra till ett samhälle som är bättre rustat för att hantera klimatförändringarnas effekter.
Utredaren ska identifiera hinder för att genomföra klimatanpassningsåtgärder och titta på möjliga finansieringsmodeller för att fördela kostnader mellan olika aktörer. Vid behov ska utredaren föreslå ny eller anpassad lagstiftning. Jag ser mycket fram emot att ta emot utredningens förslag i slutet av april.
Nationella expertrådet för klimatanpassning har tilldelats medel för att genomföra en nationell klimat- och sårbarhetsanalys. Det arbetet kommer att bli ett viktigt underlag för att identifiera vilka åtgärder som behöver vidtas för att Sverige ska vara motståndskraftigt och anpassat till ett förändrat klimat.
Medel från klimatanpassningsanslaget har tilldelats SGI och SMHI för innevarande år. Myndigheterna har en viktig uppgift i att stödja inte minst kommuner genom förebyggande och kunskapshöjande insatser.
Genom anslaget för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor kan exempelvis kommuner ansöka om statsbidrag för att förebygga och minska riskerna för olyckor som beror på översvämning, ras, skred eller erosion.
Genom anslaget för skredsäkring i Göta älv kan berörda kommuner ansöka om medel för investeringsåtgärder som minskar risker och bidrar till att förbättra stabilitetsförhållandena längs Göta älv-dalen. Regeringens ambitiösa satsning på att återväta våtmarker bidrar också till klimatanpassning genom att våtmarker minskar risken för översvämningar och stärker landskapens skydd mot torka och brand.
Som svar på frågan hur jag avser att uppnå Sveriges nationella och internationella klimatmål när budgeten för miljö och klimat skärs ned vill jag framhålla att regeringen för en effektiv och ambitiös klimatpolitik för att nå våra klimatmål. En del av det arbetet görs genom stora budgetsatsningar inom klimat- och miljöområdet.
Jag är stolt över att regeringens budgetproposition för 2025 minskar utsläppen och tar oss närmare klimatmålen. Det är en budget som levererar en rättvis klimatomställning med bred acceptans i samhället och en budget som minskar utsläppen och sänker skatterna – samtidigt. Regeringen återkommer till frågan om framtida anslag i kommande budgetpropositioner.
Anf. 109 Joakim Järrebring (S)
Fru talman! Tack till ministern för svaret!
Det är alltid en utmaning när man slår ihop två interpellationer och ska hantera dem samtidigt. Jag tycker att de skiljer sig lite åt i sina utgångspunkter, och jag hade gärna hanterat dem var för sig.
Jag måste inleda med att säga att jag är riktigt orolig just nu. Vi ser ju utvecklingen i världen, inte minst med anledning av den nya administrationen i USA. Och vi har kaos, får man ändå säga, när det gäller den nationella ekonomin.
Både jag och ministern är fullt medvetna om att för människor som inte är politiskt aktiva och intresserade är det kanske inte så tydligt vad den gröna omställningen, som vi använder som begrepp, egentligen är. Det handlar om att se till att vi har en fungerande miljö och fungerande ekosystem, att vi har biologisk mångfald som kan förse oss med allt vi behöver från naturen och att vi slutar använda fossila råvaror. Det är det som är den gröna omställningen.
Det här handlar väldigt mycket om ny teknik, och jag upplever att socialdemokratin och även borgerliga partier därför har haft stor samsyn om vikten av den gröna omställningen. Den handlar inte bara om klimat och miljö utan också om tillväxt, välstånd och välfärd. Men vi har en otroligt orolig situation just nu, för ska man ha fram ny teknik krävs det investeringar. Ska det göras investeringar måste det finnas pengar, investeringsvilligt kapital, och den situation vi befinner oss i just nu ger allt annat än stabila förutsättningar för investeringar. Det gör mig riktigt orolig för vart vi är på väg med den gröna omställningen i hela världen.
Mot den fonden får man ändå konstatera att regeringen har minskat budgeten i Sverige med 7,3 miljarder sedan man tillträdde. Det är ganska mycket pengar.
Sedan vet jag att klimat- och miljöministern är noga med att säga: Vi är effektivare. Vi har en effektiv klimat- och miljöpolitik. Vi når klimat- och miljömål med mindre resurser.
Det kanske är så. Jag hoppas nästan att ministern har rätt. Det återstår att se. Regeringen gör själv bedömningen att man kommer att klara klimatmålen med den förda politiken. Vi får väl se i efterhand om det verkligen blir så.
Jag är alltså riktigt orolig.
Klimatanpassning handlar ju om att hantera effekterna av klimatomställningen, och det är en stor utmaning.
Många har säkert läst i olika medier om hur kommuner har svårt att ens neka byggnation. Man har ansvar för den fysiska planeringen, men man kan inte neka byggnation i översvämningsdrabbade områden på privat mark. Man har åkt på bakläxa.
Det finns stora behov av att göra klimatanpassningar för att det ska vara tryggt och säkert för människor att bo och leva i den egna kommunen. Men även här har regeringen dragit ned klimatanslaget med 35 procent från att man tillträdde till där vi är nu.
Min bild är att de ekonomiska förutsättningarna för att både klara klimatomställningen och den gröna omställningen vad gäller miljön och klara klimatanpassningen är sämre i dag än på mycket länge.
Anf. 110 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Det som är så intressant i denna diskussion om både klimatanpassning och budget och hur den påverkar arbetet med klimatanpassning är att även om vi pratar siffror i förhållande till budget ligger den här regeringen historiskt högt i de utgifter vi har på klimat- och miljöområdet. Våra budgetar är alltså väldigt stora.
Ledamoten lyfte fram att jag skulle svara att det inte spelar någon roll att vi har små budgetar eftersom vi har en mer effektiv politik och når samma resultat. Det stämmer inte, för mitt svar är att vi i den här regeringen har historiskt stora klimat- och miljöbudgetar. Det är helt enkelt vilseledande, menar jag, att påstå att vi skär ned kraftigt i budgeten och att den här regeringens klimat- och miljöbudgetar är väldigt små.
Faktum är att år 2021 såg anslagen ut som så att det låg 16,2 miljarder kronor i budget för klimat- och miljöutgiftsområdet. År 2022 hamnade de på den högsta nivån någonsin, nämligen 21,9 miljarder. Det som är intressant här är att det året var det faktiskt Moderaternas och Kristdemokraternas budget som gick igenom här i kammaren, så man kan till och med hävda att den tidigare regeringen inte vid något tillfälle har haft en egen klimat- och miljöbudget som varit större än någon av dem som vi lagt fram från den här regeringens sida.
Det som är intressant i denna diskussion, fru talman, är att det här gäller trots att den här regeringen har plockat bort klimatbonusen för privatpersoner. Bonussystemet med elbilsbonusar fick totalt över 13 miljarder, till och med 13,7 miljarder, mellan 2021 och 2024. Det är en väldigt stor summa pengar och en väldigt stor andel av klimat- och miljöbudgeten. Trots att den här regeringen har plockat bort den delen ligger vi väldigt högt i våra anslag till utgiftsområdet för klimat och miljö.
Därmed menar jag att vi absolut inte har små klimat- och miljöbudgetar. Tvärtom – den här regeringen satsar tydligt på sådant som vi menar lägger en god grund för klimatomställningen och den gröna omställningen, som ledamoten kallar den.
För att gå över till frågorna om anpassning är det så att det finns vissa uppgifter som hanteras bäst lokalt. Det är varken lämpligt eller korrekt att man från statens sida går in och genomför enskilda insatser i lokalområden. Det tror jag att ledamoten delar min bild av. Däremot verkar det finnas en skiljelinje här, fru talman, mellan vad vi ser behövs för att Sveriges anpassningsarbete ska utvecklas.
När det gäller arbetet med klimatanpassning har jag haft diskussioner med kommuner som utsätts för stora påfrestningar sett till klimatanpassning. Jag har besökt kommunerna längs Göta älv som berörs av den rasrisk och skredrisk som finns givet miljön där. När jag samtalar med dem som är högst berörda av klimatanpassningsarbetet är det faktiskt inte pengar jag får höra är det främsta behovet. Ledamoten kanske har en annan erfarenhet. Det jag får höra är att man har svårt att hitta och anställa personer som kan genomföra anpassningsåtgärder. Det finns alltså brist på personer med kompetens att genomföra specifika anpassningsåtgärder.
Det finns ytterligare ett problem, som klimatanpassningsstrategin ämnar åtgärda, nämligen en lagstiftningsproblematik som gör att man från kommunernas sida inte kan finansiera åtgärder i privata fastigheter eller fastigheter som ägs av någon annan än kommunen samt att olika kommuner inte kan samarbeta när en åtgärd i den ena kommunen leder till resultat i den andra kommunen. Det här arbetar regeringen aktivt med att försöka åtgärda.
Anf. 111 Joakim Järrebring (S)
Fru talman! Tack, ministern, för det svaret!
Jag delar bilden av hur svårt det är, framför allt när vi pratar vattenförekomster, att förebygga översvämningar. Det är en stor utmaning vad gäller både hur regelverket ser ut och hur man ska lösa det rent finansiellt när effekterna av klimatförändringarna visar sig nedströms och åtgärderna behöver göras uppströms i en helt annan kommun.
Med det sagt tänker jag ändå att den som lyssnar på den här debatten nog håller med mig när jag säger att angelägenhetsgraden i både klimatfrågan och miljöfrågan har ökat över tid. Frågor om klimat och miljö har inte varit högst på den politiska dagordningen sett så långt tillbaka som när jag började engagera mig politiskt för inte riktigt men snart 30 år sedan. De har klättrat av olika skäl, kanske framför allt för att människor på riktigt börjar märka de negativa effekterna på den biologiska mångfalden och framför allt klimatförändringarna.
Behovet av att politiskt prioritera och öka finansieringen för klimat och miljö har också ökat de senaste åren. Det är ändå oomtvistligt att den här regeringen lägger 7,3 miljarder mindre i klimat- och miljöbudgeten än när man tillträdde, så nog har man minskat på resurserna. Ministern kan inte hävda något annat.
Det stora problemet för kommunerna är att vi också har haft otroligt hög inflation. Det har ju drabbat alla i samhället. Kommunerna får inte sina statsbidrag uppräknade med inflationen – de är alltså inte inflationssäkrade. Även om regeringen har skjutit till betydande resurser är de otillräckliga för att täcka de stora kostnadsökningar vi har haft.
En kommun behöver själv finansiera större andel av alla kostnader den har. Staten tar ett mindre ansvar. Staten ger en lägre summa till kommunerna för stöttning även när det gäller klimatanpassningar. Det har alltså blivit tuffare finansiellt för kommunerna att klara uppdraget, men jag tvivlar inte alls på de uppgifter statsrådet fått till sig om att det också handlar om problem att hitta rätt kompetens. Flera av de kommunalråd jag pratat med menar ändå att det är en finansiell utmaning. Den finansiella utmaningen för kommunerna och regionerna är stor för alla verksamheter. Man behöver göra tuffa och hårda prioriteringar för att se till att upprätthålla en god välfärd för medborgarna.
Jag vidhåller ändå att jag tycker att den här regeringen har tagit ett kliv bakåt och lagt ett större ansvar och ett större beting på kommunerna när det gäller finansiering av klimatanpassning.
Tycker ministern verkligen att det är rimligt att staten tar ett mindre ansvar finansiellt för de åtgärder som är nödvändiga?
Anf. 112 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Det är som ledamoten säger. Vi behöver stärka vår motståndskraft i hela Sverige för att klara av påfrestningar av många olika slag. Just nu gäller det också påfrestningar som att bli utsatt för påtryckningar av främmande makt. Vi behöver rusta upp på olika sätt. Vi behöver också rusta upp vår motståndskraft gentemot påfrestningar på grund av de väderförhållanden som råder och det klimat vi lever i.
Självklart är det så att angelägenheten i dessa frågor ökar, och det är av goda skäl. När jag själv engagerade mig politiskt för 12–13 år sedan var det lite nischat att prata om klimat- och miljöfrågor. Det var ingenting som togs upp i de stora debatterna, utan då dominerade andra frågor. Detta var någonting som lät lite spännande, medan det nu är en högst verklig påfrestning på vårt samhälle.
Jag menar att skälet till att angelägenheten ökar i så hög utsträckning inte är att Sverige saknar handlingskraft eller att vi är dåliga på att hålla låga utsläpp. Jag menar att Sverige är ett fantastiskt föredöme i bemärkelsen att vi har haft en stark tillväxt och en stark ekonomi samtidigt som våra utsläpp kraftigt har minskat. Att vi är det land i EU som har lägst utsläpp per capita är någonting att känna stor stolthet för.
Det vi däremot ser som det stora skälet till att angelägenheten ökar menar jag är att så många andra länder går i rakt motsatt riktning. Man vill år efter år stärka sin ekonomi genom att öka sin användning av fossila bränslen och fossil elproduktion och annat. Det är detta vi i högre utsträckning behöver bidra till att motverka. Man gör inte minst det genom att exempelvis växla upp det arbete med klimatet som sker internationellt. Det är ett fokus för regeringen.
Om vi återgår till att specifikt titta på Sverige nationellt vill jag lyfta upp att vad avser finansieringen handlar en stor del av det som behöver göras om mer komplexa frågor än enbart pengar. Detta har jag lyft fram.
Det finns dock i dag flera möjligheter för kommunerna att få en statlig finansiering för anpassningsåtgärder, bland annat via skredsäkringsfinansieringen 1:19 i budgeten. Där finns 115 miljoner tillgängligt för år 2025. I anslaget 2:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor finns över 500 miljoner för år 2025. Det är en summa som gick från att vara mycket lägre till att lagom till förra valåret plötsligt bli 500 miljoner. Det var en påtryckning som inte minst Miljöpartiet lade fram och som den här regeringen arbetar vidare på.
Jag tycker att det blir lite dystert när man påpekar neddragningar hit och dit, för den här regeringen arbetar vidare med mycket av det vi märker är en upparbetad efterfrågan från kommunerna. Jag vill dock återigen lyfta upp att kommunernas främsta efterfrågan gäller problematiken med att man – även om det finns över 500 miljoner tillgängligt och över 100 miljoner tillgängligt i en annan pott som gäller Göta älv specifikt – inte kan använda de här medlen.
Varför kan man då inte använda dem? Jo, det är bland annat för att det inte finns tillgängliga finansieringsmodeller när det är olika aktörer som påverkas: när olika kommuner behöver gå ihop eller när privata fastighetsägare som skulle gynnas av en förbättring av sina fastigheter efterfrågar detta. Om man tittar i exempelvis den offentliga debatten ser man att det är detta man efterfrågar av staten. Man säger: Tydliggör lagarna och ge oss bättre förutsättningar så att de medel som faktiskt finns tillgängliga också kan gå åt och komma ut i verkliga insatser.
Anf. 113 Joakim Järrebring (S)
Fru talman! Tack, ministern, även för detta svar!
Självklart håller jag med om att en hel del åtgärder som regeringen gör är bra. Det är inte det som är min uppgift att poängtera som opposition. Jag försöker att titta på de saker som jag tycker att regeringen kan göra bättre.
Jag tror på riktigt att jag i princip har alla kommunalråd – oavsett partifärg – i ryggen när jag säger att det hade varit bra om den här regeringen faktiskt hade gett kommunerna bättre ekonomiska förutsättningar än man gör nu. Och ja, man behöver prioritera när det är ett tufft läge. Även säkerhetspolitiken behöver prioriteras, och där är vi också överens.
Vi är dock inte överens om hur vi prioriterar andra utgifter. Den här regeringen har ju prioriterat skattesänkningar för de absolut rikaste. Kostnaderna för de skattesänkningarna överskrider den sänkning man gjort när det gäller klimat och miljöbudgeten. Man hade helt klart kunnat prioritera annorlunda.
Jag tycker att frågan om våtmarker som klimatanpassningsåtgärd uppmärksammas alldeles för lite. Ministern lyfter själv upp att detta är en satsning, och det är en jättebra satsning. Det behöver göras ännu mer på det området.
Problemet är ju att Sverige fortsätter att exploatera våtmarker i högre utsträckning än vad vi återställer. Om vi fortsätter så, och så att säga äter mer än det växer, kommer vi aldrig att uppnå några positiva klimateffekter eller klimatanpassningseffekter. Då blir det inte bra. Där tycker jag att regeringen skulle behöva vidta åtgärder – om vi ska prata om annat än finansiering för att åstadkomma bra klimatanpassning.
Anf. 114 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Jag vill återigen tacka ledamoten för en väldigt bra debatt.
Låt mig slutligen bara poängtera att det är mycket bra att regeringen nu fortsätter på det arbete som den tidigare regeringen under sina sista år i regeringsställning upparbetade när det gäller att ha kraftig finansiering för anpassningsåtgärder. Kommunerna kan inte sköta detta helt och hållet på egen hand, utan pengarna finns tillgängliga från statens sida.
Problemet här är att om det finns mer än 620 miljoner kronor tillgängliga men pengarna inte når ut till verkliga klimatanpassningsåtgärder fyller de ingen funktion. Då går de faktiskt inte ens åt. Vi måste se till att kommuner och platser som Lomma och längs Göta älv lyckas genomföra insatserna. Då behöver man personer med kompetens. Vi hoppas att vi kan utöka vår kompetensutveckling i Sverige för klimatanpassning.
Man behöver dock också tydliga förutsättningar och spelregler från statens sida i form av lagar och i de avvägningar man gör när det gäller hur man finansierar samlade insatser som behöver genomföras av flera kommuner eller flera olika parter. Regeringen arbetar väldigt aktivt med detta. Jag ska ta emot denna utredning i slutet av april, och jag ser fram emot att fortsätta denna diskussion då.
Nu när ledamoten tar upp en av mina allra största hjärtefrågor blir jag illa tvungen att påpeka att arbetet med att återställa våtmarker är en av de största satsningar som regeringen genomför på klimat- och miljöområdet. Det har aldrig tidigare funnits så mycket pengar för det här arbetet som det finns i dag. Det är väldigt glädjande att vi trots tuffa tider kan göra detta. Det gäller 355 miljoner år 2024, 435 miljoner kronor år 2025 och 575 miljoner kronor årligen mellan 2026 och 2030. Sammanlagt blir det runt 3,6 miljarder kronor i detta syfte. Det är väldigt positivt – men bara om pengarna når ut i faktiskt återställda våtmarker. Låt oss verka för detta tillsammans.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.