Nattåg till Norrland
Interpellation 2010/11:26 av Holma, Siv (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2010-11-02
- Inlämnad
- 2010-11-02
- Besvarad
- 2010-11-12
- Sista svarsdatum
- 2010-11-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 november
Interpellation
2010/11:26 Nattåg till Norrland
av Siv Holma (V)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Regeringen har under förra mandatperioden dragit ned anslaget till Rikstrafikens trafikavtal med 155 miljoner kronor. Med en omslutning i dag på 831 miljoner kronor utgjorde en minskning med 155 miljoner kronor en betydande del av den totala verksamheten. Konsekvenserna av det minskade anslaget till trafikavtal ger sämre möjligheter att bedriva samhällsnödvändig trafik i olika delar av landet.
Det är därför inte konstigt att Rikstrafiken tvingas sänka sina ambitioner inom en rad områden. Nyligen har myndigheten presenterat ett nytt förslag till hur nattågtrafik till Norrland ska bedrivas. Rikstrafiken föreslår att det ska gå ett i stället för två nattåg per dag från Stockholm, att nattågen från Göteborg till Norrland läggs ned och att det enda nattåget ska färdas längs kuststräckan och inte längs stambanan längre in i landet.
Förslaget kommer för vissa orter att innebära sämre avgångs- och ankomsttider, att det endast är möjligt att trafikera en av två järnvägsbanor upp till Norrland samt att resenärer mellan Göteborg och Norrland får längre restider, ökade kostnader och måste byta tåg i Stockholm vilket skapar ökad väntetid. För näringslivet och individer är detta något som motverkar en god regional utveckling, hämmar besöksnäringen och försämrar möjligheten att binda samman regioner i stora delar av landet. Särskilt olyckligt är att Rikstrafikens kriterier för tillgänglighet inte omfattar besöksnäringen. En neddragning av nattågen kommer till exempel att drabba Kirunafjällen hårt eftersom 50 procent av gästerna kommer med tåg, varav två tredjedelar reser från Stockholm.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:
1. Avser statsrådet att verka för att nattågen till Norrland kvarstår i nuvarande omfattning?
2. Avser statsrådet att lämna direktiv till Rikstrafiken att snarast införa ett kriterium för besöksnäringen i tillgänglighetsmodellen?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:26
Webb-tv: Nattåg till Norrland
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:14 Fredagen den 12 novemberProtokoll 2010/11:14 2 § Svar på interpellationerna 2010/11:26, 29 och 32 om nattåg till Norrland
Protokoll från debatten
Anf. 1 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Siv Holma har frågat mig om jag avser att verka för att nattågen till Norrland kvarstår i nuvarande omfattning och om jag avser att lämna direktiv till Rikstrafiken att snarast införa ett kriterium för besöksnäringen i tillgänglighetsmodellen.
Leif Pettersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att norra Sverige ska kunna bibehålla nuvarande järnvägsförbindelser och om jag avser att vidta några åtgärder för att ytterligare förbättra tågtrafiken till norra Sverige i enlighet med regeringsdeklarationen.
Isak From har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att boende i södra Lappland och i Norrlands inland ska ha tillgång till goda tågförbindelser och hur jag avser att i övrigt verka för att långväga resenärer väljer järnväg i stället för flyg och busstransporter.
Fru talman! Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.
Jag håller med Siv Holma, Isak From och för den delen också Leif Pettersson, även om han inte är här just nu, om att det är viktigt att det finns ett bra utbud av persontrafik på järnväg i olika delar av landet. För att det ska finnas ett större utbud av interregional kollektiv persontrafik än vad som bär sig kommersiellt finns anslaget för trafikavtal. Rikstrafiken har till uppgift att använda anslaget till att minska brister i tillgänglighet med interregionala färdmedel. Med tanke på de stora avstånden i Sverige krävs en god samordning mellan interregional och regional kollektivtrafik för att skapa god tillgänglighet till långväga kollektivtrafiklinjer. Det förutsätter ett gott samarbete mellan å ena sidan Rikstrafiken och å andra sidan de kommunala trafikhuvudmän som i sina län ansvarar för och organiserar regional kollektivtrafik.
Jag har blivit informerad om att Rikstrafiken i sin utredning om den framtida nattågstrafiken på övre Norrland menar att öppnandet av Botniabanan kommer att förändra förutsättningarna genom att restiderna förkortas. Rikstrafiken menar även att det kan finnas möjlighet till ökad kommersiell nattågstrafik under högsäsong på den aktuella sträckan. Från regeringen kommer vi även fortsatt att följa frågan.
Rikstrafiken ska verka för den transportpolitiska måluppfyllelsen. I detta ingår att se till behov hos såväl individer som näringsliv. Det är myndighetens uppgift att avgöra var pengarna gör mest nytta och vad som är en rimlig nivå av interregional kollektivtrafik. Myndigheterna ska använda anslaget för trafikavtal effektivt, vilket kräver kontinuerliga omprövningar av trafikåtagandena. Regeringen beslutar normalt inte om hur myndighetens prioriteringsmetoder ska utformas, vilka trafikavtal som Rikstrafiken ska teckna eller hur trafiken ska utformas.
Fru talman! Jag anser att även buss och flyg - vid sidan av tågtrafik - har en stor roll att fylla för att åstadkomma tillgänglighet för resenärer. För övre Norrland är en god flygtrafik till och från landets södra halva av central betydelse, och busstrafik möjliggör på ett kostnadseffektivt sätt resor på olika avstånd. För att uppnå de transportpolitiska målen vill jag möjliggöra för människor att välja mellan flera trafikslag samtidigt som samhällsekonomiskt effektiva styrmedel används för att minska negativa effekter på miljön.
Då Leif Pettersson, som framställt interpellation 2010/11:29, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Isak From fick ta emot svaret även på denna interpellation.
Anf. 2 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag måste tacka infrastrukturministern med att konstatera att jag inte fick några svar på mina två frågor. Jag frågade om statsrådet skulle verka för att nattågen till Norrland kvarstår i nuvarande omfattning och om statsrådet avsåg att lämna direktiv till Rikstrafiken om att snarast införa ett kriterium för besöksnäringen i tillgänglighetsmodellen.
Statsrådet säger bara att regeringen kommer att följa frågan. Hon säger att regeringen "beslutar normalt inte om hur myndighetens prioriteringsmetoder ska utformas, vilka trafikavtal som Rikstrafiken ska teckna eller hur trafiken ska utformas". Därefter talar statsrådet om att "för övre Norrland är en god flygtrafik till och från landets södra halva av central betydelse, och busstrafik möjliggör på ett kostnadseffektivt sätt resor på olika avstånd".
Lite av god dag yxskaft skulle man kunna tolka de citerade delarna i infrastrukturministerns svar som. Det är ett svar som dessutom rimmar illa med vad hennes partiledare tillika statsminister sade i regeringsdeklarationen. Han sade: "Bara om vi ser hela Sverige kan vi hålla samman vårt samhälle. Sverige är ett vidsträckt land. Här finns både större städer och landsbygd. Alla delar av Sverige ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sina styrkor och förutsättningar." Han fortsatte: "Sverige ska ha ett väl fungerande transportsystem - en attraktiv kollektivtrafik, ökad framkomlighet på väg och järnväg liksom bra kommunikationer som knyter samman stad och land."
Fru talman! Låt mig använda interpellationsdebatten till att övertyga om vikten av att nattågen till övre Norrland behövs i nuvarande omfattning. Jag vill inte att infrastrukturministern abdikerar från sitt politiska ansvar, utan i stället aktivt går in för att verka för att transportpolitiska mål uppfylls. Det är viktigt att statsrådet befattar sig med det faktum att Rikstrafiken har ett uppdrag att minska brister i transportpolitiskt motiverad långväga kollektivtrafik som inte körs på marknadens villkor. Det är viktigt att hon ger det uppdraget i regleringsbrev och liknande och att ett kriterium för besöksnäringen finns med i tillgänglighetsmodellen. Det är viktigt att regeringen lägger sig i myndighetens prioriteringsmetoder, därför att det är en näring som står och faller med tillgängliga kommunikationer.
Fru talman! Låt mig med några siffror från min hemkommun Kiruna beskriva vilka konsekvenserna blir för besöksnäringen när Rikstrafiken halverar nattågstrafiken till Norrland.
Kiruna i Lappland beskriver destination Kiruna som en destination som har starka reseanledningar, såsom Ice Hotel, Kebnekaise, Abisko nationalpark, norrsken, midnattssol, Kungsleden, fjällanläggningarna Abisko och Björkliden och Riksgränsen för att nämna några. Under förra året hade Kiruna 530 000 gästnätter. Näringen sysselsatte drygt 520 personer på årsbasis, och gästerna som besökte Kiruna konsumerade för närmare 600 miljoner kronor. Det är en siffra som är en dubblering jämfört med hur det var för tio år sedan. Om man försöker se ett par år framåt pekar besöksnäringen då på en stor utvecklingspotential. Vildmarksupplevelser och det exotiska med nordliga destinationer och Sverigeresor kommer att expandera.
Kommunikationer och tillgänglighet är grundläggande komponenter för att man ska lyckas ta till vara framtidspotentialen. I detta sammanhang finns ambitioner att förbättra samverkan med Nordnorge, vilket i sin tur förutsätter fungerande tågförbindelser med Norge.
Anf. 3 Isak From (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Eftersom det är första gången vi träffas vill jag gratulera Catharina Elmsäter-Svärd till utnämningen på en mycket viktig ministerpost.
Min interpellation handlar om förutsättningarna för nattågstrafiken genom hela Sverige till och från övre Norrland från och med 2013. Rikstrafikens styrelse har gett sin generaldirektör i uppdrag att sända rapporten om den framtida nattågstrafiken på remiss. Den här remissen väcker många frågetecken. I en mycket motstridig utredning har Rikstrafiken kommit fram till att två nattåg, som för ett par år sedan var tre nattåg, i framtiden kommer att bli ett nattåg. Det bedöms vara tillräckligt utifrån nuvarande tillgänglighetskriterier.
Fru talman! Nattågstrafiken är särskilt viktig för besöksnäringen, och då speciellt i den nordligaste delen av landet. Då menar jag området norr om Umeå och upp till Kiruna. Mycket av den trafikström och många av de resenärer som kommer upp till övre Norrland från hela Sverige kommer faktiskt via vårt järnvägssystem.
Tågen är i dag i princip fulla under vissa delar av året, speciellt jul-, sport- och påsklov. Under andra delar av året är det befolkningen i hela Sverige som besöker sina släktingar. Släktingar från Västerbotten besöker sina släktingar i Göteborgsregionen eller i Stockholm eller tvärtom. Under de här stora högtiderna betalar sig trafiken i stort själv, men under övrig tid är Rikstrafikens insatser mycket viktiga.
Min direkta fråga blir: Anser statsrådet att nattågstrafiken är en möjlighet för hela landet? Eller ser man detta som en belastning?
Utredningen lägger huvudvikten vid och betonar särskilt betydelsen av kopplingen till Stockholm/Arlanda. Den kopplingen är givetvis viktig, men betydelsen av tillgänglighet mellan och inom landets alla delar får inte underskattas eller nedprioriteras.
I Rikstrafikens tillgänglighetsbegrepp är den stora frågan hur bra tillgängligheten till Stockholm är. Värderingsmodellen beaktar inte kopplingar mellan andra delar av landet. Man värderar inte heller andra parametrar som utbudsfrekvens, antal byten, total restid och så vidare.
Jag menar därför att Rikstrafikens tillgänglighetsmodell är dålig och inte borde få användas som beslutsunderlag.
Min fundering är: Handlar detta om utveckling eller avveckling? Rikstrafiken fokuserar huvudsakligen på förbindelserna mellan Stockholm/Arlanda och Norrbotten med vissa möjligheter för andra regioner att ansluta sig till den här trafiken.
Vi socialdemokrater anser att nattågstrafiken är mycket viktig för hela Norrland och för övriga landet. Det här får inte enbart ses som en Norrlandsfråga.
Anf. 4 Katarina Köhler (S)
Fru talman! Jag ska inte upprepa det Siv Holma sade när hon läste upp delar av regeringsförklaringen. Men det är mycket viktigt att komma ihåg vad statsministern sade i sin regeringsförklaring. Bara om vi ser hela Sverige kan vi hålla samman vårt samhälle, sade han bland annat.
Dessutom tog Siv upp detta med ett fungerande transportsystem. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att regeringen talar varmt om regional utveckling. Vi har faktiskt tre ministrar som ska arbeta med de frågor som rör näringslivsutveckling, regional utveckling, landsbygdsfrågor och specifikt turistnäringen.
Regeringen säger också att man värnar ett aktivt miljö- och klimatarbete. Mot bakgrund av det kan jag bara konstatera att Rikstrafiken egentligen föreslår det motsatta på många områden - åtminstone kan det bli konsekvenserna av förslaget. Man äventyrar inte bara turistnäringen i övre Norrlands inland, framför allt i Västerbotten och Norrbotten, utan det går också åt precis motsatt håll när det gäller miljö- och klimatfrågorna.
Jag tror att det är viktigt att vi alla sätter ned foten. När vi säger att vi ska arbeta med de här frågorna måste vi också någon gång göra det. Det räcker inte att vi pratar om det år efter år. I Sverige och framför allt i EU pratar man om kollektivtrafiken och har olika direktiv när det gäller denna. Där framhåller man särskilt järnvägstrafiken.
Men framför allt handlar det om de enskilda människornas möjligheter till ett bra och bekvämt resande genom landet. Man åker gärna nattåg ned från Norrbotten och Västerbotten eller upp från södra Sverige därför att det sparar tid. Man sover ju bort en stor del av resan. Det är miljövänligt, och det är en faktor som vi inte får glömma bort. För många människor är det också en prisfråga. Ska man resa hela familjen är inte flyget ett alternativ för många.
Själv kommer jag från Skellefteå kommun men är född och uppvuxen i Norrbotten. De här frågorna har alltid funnits med mig i mitt liv. Att bo långt ifrån, säger några, men man kan ju diskutera vad långt ifrån är. Vi har 72 000 invånare i vår kommun. Det är en vidsträckt kommun. Om vi ska åka tåg i dag, då vi gärna åker nattåg, har vi fem mil till närmaste järnvägsknut, och det gäller oss som bor i centrala Skellefteå. Bor man på landsbygden kan det se väldigt annorlunda ut. Man kan alltså ha mycket längre att åka. Med Rikstrafikens förslag kan människor få åka mer än 20 mil för att komma till ett tåg. Det känns inte som om det finns något nytänkande i det. De samhällsekonomiska aspekter som man pekar på i förslaget håller inte.
Anf. 5 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Som nämndes av bland annat Isak From har Rikstrafiken i dag ett avtal som sträcker sig fram till 2013. Det ligger också i Rikstrafikens uppdrag att ständigt ompröva och se om verkligheten har förändrats eller om det finns annat som påverkar inför nya upphandlingsprocesser och när det är dags att träffa nya avtal. Därför har man inte bara studerat nattågen till Norrland, utan man ser över alla trafikavtal som Rikstrafiken har för att det ska fungera för individer och näringsliv i hela landet. Det rör såväl tågtrafik som färjetrafik, till exempel till Gotland, flygtrafik, busstrafik och så vidare, och det är helt rätt.
Siv Holma var inne på om man inte skulle kunna ändra i modellen när man tittar på kriterier, och det nämnde också Isak From. Det är en ständig fundering som man kan ha. Vi kan ta trafiken till Gällivare som exempel. Det är ganska lätt att få in i en modell hur långt det är till Stockholm eller hur långt det är till ett regionsjukhus. Men det blir annorlunda när man börjar fundera utifrån en ort och tänker sig till vilken turistanläggning man ska ha en viss närhet eftersom de är utspridda över hela landet. Jag förstår det omvända: Om man har orter där turismen är viktig, borde man då inte få tågen att gå dit? Men det är inte lika lätt att detta låter sig göras i en modell - om jag har förstått Rikstrafiken rätt i den delen. Jag har förtroende för Rikstrafiken och att de gör de prioriteringar som också behöver göras.
På frågan om att behålla nuvarande nattåg vill jag svara att bedömningen just nu enligt utredningen och de studier som har gjorts är att ett nattåg i vardera riktningen blir tillräckligt. Det blir som att ha två tåg kvar utifrån att det så att säga råder högtryck under vissa delar av året, framför allt i mars, juli och augusti. De tåg som man då frigör kan användas om möjligt ännu mer när det är högsäsong. Det är också ett sätt att kunna samarbeta med det kommersiella och där man behöver komplettera, vilket är Rikstrafikens uppgift.
Jag ska också ta upp diskussionen om det här med resor till och från Göteborg. Det är klart att det kan bli omständligt om man måste byta tåg i Stockholm. Samtidigt är det så att utbudet just till och från Göteborg är oerhört stort på den kommersiella sidan. Här gäller det alltså att tänka effektivt. Vad gör man med de pengar man har för att kanske till och med kunna få till mer trafik?
Isak From frågar mig om nattågen är en möjlighet eller en belastning. Det är självklart att människor behöver ha en möjlighet att ta sig fram och tillbaka och att resa i landet. Då blir även nattågen en möjlighet. Det är ju inte så att man föreslår att de ska tas bort. Det är snarare så att man tittar på hur man kan komplettera och jobba med trafiken under olika delar av säsongen när också trycket varierar.
Katarina Köhler citerar från regeringsdeklarationen: "Bara om vi ser hela Sverige kan vi hålla samman vårt samhälle." Ja, så är det. Men kom också ihåg att vi för första gången nu har ett historiskt stort infrastrukturpaket för hela tiden fram till 2021, som faktiskt handlar om både vägar och järnvägar i hela landet, något som har varit eftersatt i väldigt många år. Det är naturligtvis riktigt, och i detta kan också miljöhänsyn tas på ett mycket mer effektivt sätt än kanske var fallet tidigare.
Anf. 6 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag delar många av de åsikter Katarina Köhler och Isak From har fört fram.
Jag vill återgå till det som Rikstrafiken föreslår: att halvera nattågstrafiken till Norrland. Det innebär faktiskt att man går emot de transportpolitiska målen. I stället för att ta bort bristerna går man i motsatt riktning och försämrar förutsättningarna för tillgängliga kommunikationer.
Kiruna befinner sig i ett expansivt skede, både inom besöksnäringen och genom stadsflytt, föranledd av LKAB:s utökning av gruvbrytningen. LKAB skapar miljardvinster till statskassan, pengar som ska investeras inte bara i storstadsområdena utan också där landets vinster genereras.
Jag tycker att infrastrukturministern borde inse att Rikstrafikens utredning är en skrivbordsprodukt där man lägger fokus på att inte ingripa på den så kallade öppna, avreglerade kollektivtrafikmarknaden.
Infrastrukturministen talar om att Botniabanan är öppnad och att hon ser framför sig att ökad kommersiell trafik kan lösa de uppkomna bristerna. Men jag ser att besöksnäringens potentiella framtidsutveckling är i fara. Den ska tydligen avvakta en kommersiell utveckling som tar hand om de nattåg som man nu drar in. Det betyder faktiskt passivitet och handlingsförlamning när det behövs det motsatta: politiskt mod och handlingskraft. Medan gräset gror dör kon. Besöksnäringen offras på det här sättet.
Fru talman! Rikstrafiken betalar i genomsnitt ca 76 miljoner per år i nuvarande avtal för de nattåg som är i trafik. Den totala kostnaden bedöms till 300-400 miljoner per år. Resenärerna står för merparten. Endast omkring 20-25 procent står staten för. Rikstrafikens förändring i nattågstrafiken innebär att den minskas till ett minimum och mer än halveras i volym - detta till minskade kostnader på ca 40 miljoner kronor.
Men vad får det för konsekvenser för besöksnäringen? Genom att tillgängligheten i kommunikationerna försämras drabbas besöksnäringen hårt eftersom ungefär hälften av de 170 000 årliga kommersiella gästerna kommer med tåg. Anser inte infrastrukturministern att tillgänglighetsmodellen och olika tillgänglighetsbegrepp borde ta hänsyn till exempelvis konsekvenserna för besöksnäringen? Det borde vara något som ligger en minister vars parti hyllar arbetslinjen varmt om hjärtat, eller hur?
Anf. 7 Isak From (S)
Fru talman! Den grundläggande frågan när det gäller nattågstrafiken, om jag nu hårdrar det lite, är fortfarande om man ser det här transportsättet som viktigt och utvecklingsbart eller om det är mindre viktigt och avvecklingsbart.
I det förslag som föreligger bantas trafiken till ett minimum och mer än halveras i volym. Min direkta oro gäller att det kan ge svårbrutna negativa effekter på resvanorna om det här förslaget antas. I rapporten föreslås också att avtalstiden ska vara tio år. Då är frågan hur vi vill att våra resvanor ska se ut om tio år. Jag delar förvisso statsrådets syn på att flyg- och bussförbindelser också är oerhört viktigt för hela landet, men då måste vi komma ihåg att det är långt ifrån alla orter som har tillgång till bra flygförbindelser.
Jag tror och hoppas - utvecklingen pekar ju också dithän - att tågtrafiken kommer att bli allt viktigare. Då måste vi ha insikt i det nu när vi tar besluten. Hur kommer det att vara om tio år?
Ja, det är riktigt att förutsättningarna för nattågstrafiken har ändrats i och med det nya avtalet. Marknaden har också givits nya förutsättningar i och med avregleringen av persontrafiken på järnväg. Botniabanan har öppnats, och Norrtåg gör också sitt inträde på persontrafikmarknaden i Norrland. Man planerar också att köra mer tåg än i dag. Det är positivt, och det ska man givetvis ta vara på.
Då är min fundering: Är det inte att gå händelserna i förväg om förslaget även blir upphandlingsunderlag utan att man först utvärderat Norrtågsförsöket? Riskerar vi inte då att resvanorna ändras och att förutsättningarna för försöket med Norrtåg också ändras i och med det? Här kan vi från den norra landsändan känna oss väldigt frågande. Har Rikstrafiken resonerat rätt?
Min fråga är: Delar ministern den bedömningen?
Fortsättningsvis kvarstår också frågan: Hur ska tillgängligheten och möjligheten att åka tåg till nära och kära i landet se ut till exempel inom södra Lappland, Jämtland och Västernorrland? I den första förslagsrundan föreslogs det att tåget inte skulle stanna på diverse orter, till exempel Bastuträsk, Jörn och Vännäs. Efter Rikstrafikens styrelses beslut om remissutskick har man lagt till att tåget förutsätts stanna vid ett antal av de tidigare inte nämnda orterna.
Det här förfaringssättet skapar oerhört mycket osäkerhet, och jag kan bara hoppas att remissinstanserna kommer in med oerhört kraftfulla yttranden på det här. Det skapar oerhört stora funderingar också för planeringen för länstrafiken.
En jämförelse med prognoserna för Botniabanan visar att bara 10 procent av resenärerna på Botniabanan kommer att ha Stockholm som målpunkt, och relationen mellan Stockholm och Umeå är bara 3 procent. Transrails utredning visar att endast 15 procent av av- och påstigningarna sker i Stockholm.
Fru talman! När Ådalsbanan är klar är det naturligt att börja nyttja kustjärnvägen, Botniabanan och Ostkustbanan, och då framför allt för kommersiell trafik under dagtid. Jag anser att det är rimligt att ett av de två nattågen ska gå där. Min fundering är: Hur ser statsrådet på det?
Anf. 8 Katarina Köhler (S)
Fru talman! Infrastrukturministern säger att när vi satt det stora infrastrukturpaketet i sjön ska detta inte vara något problem. Det håller inte. Norrbotten och Västerbotten är inte enbart en kustremsa. De är vidsträckta län med många mil inland. Det räcker alltså inte med att säga att det löser sig när Botniabanan och Ådalsbanan är klara.
Ministern sade vid ett par tillfällen i sitt anförande "om jag förstår det rätt". Precis så har jag sagt flera gånger, fru talman, när jag läst remissen, alltså om jag förstått den rätt. Det är något som är fel ifall jag måste fundera på om jag förstår det hela rätt. Det är ett mycket luddigt förslag som kommer från Rikstrafiken. Precis som Isak From var inne på säger man en sak på en sida och någonting annat på en senare sida.
Jag vill därför att ministern klargör vad Rikstrafikens förslag innebär när det gäller Bastuträsk och Jörn vilka båda ligger i Skellefteå kommun och i dag är våra av- och påstigningsorter. Som jag läser det ska de bort enligt en sida i förslaget, och på en annan sida kanske den ena blir kvar. Hur är det egentligen?
Anf. 9 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Kriterier eller inte kriterier för besöksnäring och turism är frågan. I vissa fall tar Rikstrafiken faktiskt hänsyn. Det gäller orter som är väldigt beroende. De försöker trots allt göra avvägningar. Det knepiga i dagsläget är att det inte är möjligt att lägga in i modellen då det är tillgängligheten till olika platser och funktioner som mäts. Jag förstår att det är det som Siv Holma egentligen efterfrågar, alltså om man inte borde kunna lägga till detta. Så är inte fallet i dag, och därför finns det heller inte med i den process som Rikstrafiken har när de utreder och ser över framtida möjligheter.
Isak From funderar på transportsättet. Jag antar att han menar tåget, om det är utvecklingsbart eller avvecklingsbart. Självklart är det utvecklingsbart, inte minst uppåt i landet där det också görs en hel del tack vare det nya infrastrukturbeslutet. Det gäller både upprustningar och nybyggnationer av olika spår.
Till Katarina Köhler vill jag säga att det alltid kommer att upplevas som att det görs för lite i infrastrukturen. Dessutom vet vi att det tar oerhört lång tid innan saker och ting kommer på plats. Men det som nu finns med förutsätter i alla fall att vi får mer än vi någonsin haft tidigare.
När det gäller frågan om Bastuträsk och Jörn förstod jag Isak Froms interpellation så att man från Rikstrafikens sida föreslagit att tågen inte skulle stanna där, att när Botniabanan invigs kommer stambanan mellan Ånge och Vännäs inte att trafikeras, och därför skulle man i sådana fall inte stanna i Bastuträsk och Jörn, och Vännäs skulle inte ha några nattåg. Det som utredningen föreslår är att man skulle förbättra trafiken längs den befolkningstäta kuststräckan, alltså den trafik som går längs med kusten. Man kan naturligtvis tycka vad man vill om detta, men det ligger med i underlaget till utredningen när de gör sin prioritering.
Jag tror att det är viktigt att säga att ingen av interpellanterna egentligen har fel i det som de säger. Problemet uppstår när man måste göra prioriteringar för att se vad som är effektivt och bra och vad som fungerar på olika tider under året för att så många som möjligt ska kunna ta del av trafiken, oavsett om det gäller nattåg, buss, flyg eller vad det än må vara.
Det som funnits med i resonemanget och som jag i grunden tror är bra - och där har jag förtroende för Rikstrafiken och den styrelse som troligen fattar beslut i slutet av november - är att om man kan plocka bort tåg under vissa delar av året får man en lägre kostnad. Samtidigt ger det möjlighet att sätta in fler tåg när det behövs. Det är åtminstone så man har resonerat.
Siv Holma nämnde Kiruna och trakterna där omkring. Man kommer att komplettera längs Malmbanan Luleå-Narvik. Då ska vi emellertid komma ihåg att när det gäller trafiken till Narvik är det egentligen inte ett uppdrag för Rikstrafiken eftersom det snarare slutar i Kiruna. Man väljer dock att göra det då man ser att där finns ett behov. Och malmtransporterna finns naturligtvis.
Jag tycker att man får ha stor öppenhet vad gäller frågan, men hur det än är kommer alla inte att bli jättenöjda. Vi måste dock ha grundförutsättningarna klara för att det ska fungera så bra som möjligt för så många som möjligt. Det är Rikstrafikens uppgift, och den sköter de.
Anf. 10 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag tror och hoppas att den här interpellationsdebatten har varit klargörande när det gäller de farhågor som finns.
En viktig poäng är att ha kriterier för besöksnäringen. Det är viktigt att man, när man ska fatta avgörande beslut, har en väl fungerande dialog med näringslivet. Jag är väl medveten om att man kanske inte kan ha kriterier som sätts in i några modeller och sådant, utan man måste undersöka vilka konsekvenser det ger. Att halvera nattågstrafiken innebär så stora förluster för besöksnäringen att jag skulle vilja beteckna det som att snålheten bedrar visheten. Det är oerhört viktigt att ta fasta på detta. Vi vill alla, förhoppningsvis, ha en positiv utveckling i norra Sverige med fler arbetstillfällen som ger skatteinkomster så att vi kan ha en väl fungerande välfärd. Det känner ni ju till.
Det behövs alltså en bredare dialog med det berörda näringslivet. Dessutom får man inte glömma bort att vi har enorma avstånd och att flygplatserna inte är utbyggda i de norra delarna av Sverige. Därför är järnvägstrafiken oerhört viktig. Den är viktig även av miljöskäl och kommer i framtiden att bli än viktigare.
Att Rikstrafiken fått minskade resurser känns oroande inför framtiden, och jag hoppas därför att det är en trend som kommer att vända.
Anf. 11 Isak From (S)
Fru talman! Låt mig först komma med ett litet klargörande. Bastuträsk ligger i Norsjö kommun och Jörn i Skellefteå kommun. Bägge dessa orter ligger norr om Vännäs, alltså på den övre delen av Norra stambanan. Orsaken till det första förslaget, att man inte skulle stanna på dessa orter, var att spara tid.
Jag och många med mig anser att två tåg är ett minimum, och jag ser det som helt nödvändigt att ett av de två tågen körs på stambanan. Hur ska vi annars på ett rimligt sätt täcka behoven hos befolkningen och turismen och på ett fungerande sätt klara anslutningstrafiken till och från ett mycket stort inland?
En annan fundering som väcks, fru talman, gäller behovet av en Norrbotniabana, något som debatterats flera gånger i denna kammare. Den frågan är nu skjuten långt in i framtiden. Därför frågar jag mig om det är den stora kapacitetsbristen på Norra stambanan som de traditionella basnäringarna upplever som gör att regeringen medvetet nedprioriterar persontrafiken.
Det här är ytterst allvarligt, och jag menar att regeringen borde ta sitt ansvar och snarast lyfta in Norrbotniabanan i infrastrukturplanen. Min fråga har direkt att göra med Rikstrafikens utredning. Anser statsrådet att det ska vara möjligt att ta tåget från Göteborg, åka upp och åka skidor i Saxnäs, Tärnaby eller Ammarnäs i Västerbottens fjällvärld om man inte kan kliva av tåget på ett rimligt ställe?
Fru talman! Jag hoppas att infrastrukturministern hjälper till så att vi kan lägga det här förslaget i papperskorgen, så att vi kan få fram ett rimligt förslag.
Anf. 12 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Låt mig börja där Siv Holma slutade. Hon sade: Låt inte Rikstrafikens resurser minska mer! Hon menade att man hade dragit ned på resurserna.
Detta är faktiskt en sanning med stor modifikation. Sedan anslaget infördes för tio år sedan har det legat rätt stabilt. För inte så länge sedan fick man skjuta till rejält med pengar för att oljepriset steg så att det påverkade kostnaden för färjetrafiken till Gotland. Nu har oljepriserna sjunkit igen, och nu kan man komma ned på ett normalläge på omkring 830 miljoner. Det är inte så att regeringen har dragit ned på anslaget. Snarare handlar det om att man fick skjuta till pengar när kostnaderna för bränslet på färjorna skenade i väg.
I debatten här har det frågats hur man ska kunna veta hur resandet ser ut om tio år. Det är självklart att det bara är antaganden. Därför är det också oerhört viktigt att Rikstrafiken ständigt omprioriterar och ser över sin verksamhet. Det ligger i deras uppdrag att göra detta. Nu har man gjort en utredning om nattågen där man har sagt att ett nattåg i vardera riktningen kan ha lika god täckning som två men att man kan behöva komplettera vid olika tillfällen under året.
Det som Isak From tog upp mot slutet är något som vi kan ha en interpellationsdebatt om igen, nämligen Norrbotniabanan och om man drar ned på persontrafik. Det stämmer inte att ingenting händer däruppe. Vi har ett stort antal banor som är på väg att byggas och att invigas tack vare att vi äntligen har en finansiering för infrastruktur som tidigare har saknats.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.