Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Nationell strategi för ungas mötesplatser och fritidsgårdar

Interpellation 2025/26:74 av Mats Wiking (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2025-10-15
Överlämnad
2025-10-16
Anmäld
2025-10-17
Sista svarsdatum
2025-11-06
Svarsdatum
2025-11-18
Besvarad
2025-11-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Nationell strategi för ungas mötesplatser och fritidsgårdar(pdf, 96 KB)

Interpellationen

till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)

 

Alltför många unga saknar i dag en trygg plats att vara på efter skoltid. När fritidsgårdar stängs eller resurserna minskar lämnas ungdomar åt sig själva, vilket riskerar att öka både otrygghet och utanförskap.

Forskningen visar tydligt att fritidsgårdar spelar en viktig roll:

  • Brottsförebyggande rådet (Brå) lyfter deras betydelse för det lokala trygghetsarbetet.
  • Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) visar att de stärker ungas delaktighet och inflytande.
  • Folkhälsomyndigheten pekar på att trygga mötesplatser främjar ungas psykiska hälsa.

Trots detta saknas en nationell strategi. I dag avgör kommunernas ekonomi i stor utsträckning om unga får tillgång till en trygg fritidsmiljö eller inte. Det leder till ökande skillnader i landet.

För att bygga ett jämlikt samhälle behöver staten ta ett större ansvar för ungas fritid.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till sjukvårdsminister Elisabet Lann:

 

  1. Avser ministern att ta initiativ till en nationell strategi för ungas mötesplatser och fritidsgårdar?
  2. Hur avser ministern och regeringen att säkerställa jämlik tillgång till trygga fritidsmiljöer i hela landet?
  3. Hur kan staten stödja kommuner och civilsamhälle i att utveckla ungas fritidsgårdar och inflytande?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:74, Nationell strategi för ungas mötesplatser och fritidsgårdar

Interpellationsdebatt 2025/26:74

Webb-tv: Nationell strategi för ungas mötesplatser och fritidsgårdar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Elisabet Lann (KD)
Anf. 90 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)

Fru talman! Mats Wiking har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en nationell strategi för ungas mötesplatser och fritidsgårdar. Mats Wiking har också frågat mig om hur jag och regeringen avser att säkerställa jämlik tillgång till trygga fritidsmiljöer i hela landet och hur staten kan stödja kommuner och civilsamhälle i att utveckla ungas fritidsgårdar och inflytande.

Jag vill inledningsvis tacka Mats Wiking, som ställer viktiga frågor om ungas tillgång till en trygg fritid. Regeringens mål för ungdomspolitiken är att alla unga ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen, och regeringen har slagit fast att ungas rätt till en meningsfull fritid är en särskild prioritering inom ungdomspolitiken.

Det är viktigt att tydliggöra att den öppna fritidsverksamhet för unga som frågan avser inte ska förväxlas med fritidshemmet, som är en verksamhet som regleras i skollag och läroplan och som är del av kommunernas uppdrag att erbjuda utbildning. Det finns ingen skyldighet för kommunerna att tillhandahålla öppen fritidsverksamhet för unga i form av till exempel fritidsgårdar, ungdomens hus eller andra mötesplatser, utan det är upp till kommunerna själva att besluta om och anpassa efter kommunens egna förutsättningar och invånarnas behov.

Det finns flera goda exempel på öppen fritidsverksamhet för unga, inte minst för de grupper av unga som av olika skäl avstår eller inte deltar i organiserade fritidsaktiviteter i samma utsträckning som andra. För dessa målgrupper är den öppna fritidsverksamhetens kompensatoriska verksamhet av stor betydelse. Men det finns också exempel på verksamheter med personalbrist, otillräckliga resurser och bristande uppföljning, vilket möjliggör för aktörer att utnyttja fritidsgårdarna för rekrytering av ungdomar till kriminella nätverk. Regeringen följer den utvecklingen noggrant.

Även om det är upp till kommunerna själva att utforma den öppna fritidsverksamheten för unga finns tillgång till stöd på nationell nivå. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, genomför flera viktiga och efterfrågade insatser på området.

Myndigheten har exempelvis tagit fram omfattande stödmaterial riktade till personal och verksamma inom den öppna fritidsverksamheten för unga, för att utveckla kvaliteten och säkerställa en mer jämlik tillgång till en meningsfull fritid i hela landet. Det inkluderar utbildningar i den så kallade Chartern, som är ett gemensamt europeiskt styrdokument för verksamhetsutveckling inom öppen fritidsverksamhet för unga.

Myndigheten har också fått i uppdrag av regeringen att ta fram och sprida kunskapsunderlag om hedersrelaterat våld och förtryck samt våldsförebyggande arbete för yrkesverksamma inom ungas fritid.

MUCF representerar även fritidssektorn i den nationella samverkansgrupp som syftar till att stötta den lokala samverkan mellan skolan, socialtjänsten, polisen och fritidssektorn. Samverkansformen är en del av kommunernas brottsförebyggande arbete och bedrivs i över 190 kommuner.

För att främja barns och ungas deltagande i en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra har regeringen infört fritidskortet. Fritidskortet gäller för barn och unga i åldrarna 8–16 år och ska ge ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Särskilt barn och unga från ekonomiskt utsatta hushåll ska genom fritidskortet få utökade möjligheter att delta i fritidsaktiviteter. Hittills har över 270 000 fritidskort beviljats, varav 36 000 med det högre beloppet om 2 000 kronor till barn i ekonomiskt utsatta hushåll. Fritidskortet är en av de mest konkreta åtgärderna som visar att regeringen tar barns och ungas fritid på största allvar.

Sammantaget görs flera olika insatser för att möjliggöra en trygg fritid för barn och unga. Detta är och förblir en viktig prioritering för regeringen.

Mats Wiking (S)
Anf. 91 Mats Wiking (S)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag vill börja med att ge en bakgrund till att vi socialdemokrater anser att det är viktigt med fungerande mötesplatser för ungdomar. När det till exempel är jobbigt hemma eller i skolan kan fritidsgårdar och andra mötesplatser vara ett stöd och ett alternativ. På fritidsgården kan man känna gemenskap och tillhörighet, och det finns fritidsledare som kan erbjuda vuxennärvaro.

Unga får genom fritidsgårdar och mötesplatser möjlighet att utveckla sociala färdigheter, ledarskap och ansvar. Det är miljöer där man kan testa idéer, uttrycka sig och växa som person utan prestationskrav. Fritidsgårdar och mötesplatser kan bidra med den livskunskap som skolan inte alltid hinner med. Fritidsgårdar och mötesplatser motverkar också ensamhet, psykisk ohälsa och utanförskap.

Fru talman! Jag vill berätta om Tove, som egentligen heter något annat. Tove är ett exempel. Tove hade det svårt i skolan och saknade kamrater. Hon hade spelat handboll, men det saknades pengar till avgiften. Hon fick sluta spela handboll. När sjuan hade upptaktsdagar träffade Tove fritidsledaren Kajsa. Kajsa frågade om inte Tove skulle komma till fritidsgården. Från den dagen är fritidsgården Toves trygghet. Där kan hon vara sig själv, och det finns bra vuxna som har tid att lyssna. På fritidsgården är det gratis att delta. Kajsa har sett till att Tove sitter med i gårdsrådet, där man kan vara med och påverka vad som händer.

Fru talman! När allt fler familjer inte har råd att betala medlemsavgiften för ungdomars fritidsaktivitet ökar behoven av öppna mötesplatser. Fritidsgårdar och mötesplatser ger lika möjligheter oavsett bakgrund, ekonomi och familjeförhållanden. Fritidsgårdar och mötesplatser ger ungdomar en erfarenhet av inflytande och ansvar genom att de ofta får vara med och påverka verksamheten. Det kan faktiskt vara en inkörsport till samhällsengagemang, föreningsliv eller varför inte politiken. Erfarenheten visar också att trygga fritidsmiljöer minskar risken för destruktiva beteenden, kriminalitet och missbruk. När vuxna finns nära kan man tidigt fånga upp unga i riskzonen.

Fru talman! Nationalekonomen Ingvar Nilsson har i flera rapporter visat att satsningar på just fritidsgårdar är en förebyggande insats som är samhällsekonomiskt lönsam. Det är, som han uttrycker det, billigare att bygga människor än att reparera dem.

Trots det har vi sett att många kommuner tvingats dra ned på sina öppna fritidsverksamheter till följd av ekonomiskt pressade budgetar. Ingvar Nilsson menar att många ungdomar förlorar sin trygga plats i vardagen när fritidsgårdar läggs ned. Dessutom riskerar nedläggningen av fritidsgårdar och mötesplatser att leda till ökad otrygghet, ensamhet och i förlängningen större sociala problem, något som blir betydligt dyrare för samhället på sikt.

Jag vill fråga ministern: Vad anser ministern om påståendet att fritidsgårdar och mötesplatser för unga snarare är en social investering än en kostnad? Ser regeringen behov av att ge kommunerna bättre förutsättningar för att långsiktigt kunna utveckla sina mötesplatser?

(Applåder)

Jonathan Svensson (S)
Anf. 92 Jonathan Svensson (S)

Fru talman! Jag vill tacka min kollega Mats Wiking, som valt att lyfta upp frågan om ungas tillgång till olika mötesplatser och fritidsgårdens vikt i samhället.

Fritidsgården är på många sätt en unik verksamhet för våra ungdomar. Man skulle kunna säga att det är en udda fågel. Verksamheten är helt frivillig och avgiftsfri för den som vill delta. Trösklarna för deltagande är ganska låga. Alla som vill delta kan göra det utifrån sina villkor, då verksamheten ofta är anpassad utifrån de deltagare som är där en given dag.

Verksamheten är professionellt ledd och har således kompetens att kunna stötta ungdomar i deras utveckling samtidigt som man erbjuder en trygg miljö att vistas i. Fritidsgården har med sin särart möjlighet att vara ett komplement till skolan och föreningslivets struktur. Den bidrar till att förebygga utanförskap och isolering. Inte minst kan den verka för att se till att fler ungdomar som i dag kanske är på glid inte faller ned på den kriminella banan.

Min kollega ställde flera konkreta frågor till statsrådet avseende hur regeringen kan se till att fler unga får ta del av fritidsgården och andra trygga mötesplatser. Jag upplever inte riktigt att statsrådet gav svar på min kollegas fråga. Hon lyfte visserligen två konkreta åtgärder. Den första gällde fritidskortet, som man absolut kan diskutera men som väl får hänvisas till en annan debatt en annan dag. Statsrådet lyfte också upp olika styrdokument och utbildningar från MUCF.

Utöver dessa två konkreta punkter upplevde jag att det ekade förhållandevis tomt. Statsrådet lade andra halvan av sitt svar på att beskriva skillnaderna mellan fritidshem och fritidsgård. Jag tror, fru talman, att de flesta ledamöter i kammaren är fullt medvetna om skillnaden mellan fritidshem och fritidsgård. Det är två helt skilda verksamheter.

Utöver detta beskriver statsrådet också att olika fritidsverksamheter och olika fritidsgårdar runt om i landet har olika kvalitet. På många platser fungerar det väldigt väl, och på andra platser fungerar det sämre. Det kan handla om personalbrist, otillräckliga resurser och bristande uppföljning, något som enligt statsrådet kan leda till att kriminella nätverk rekryterar ungdomar på fritidsgårdarna.

Fru talman! Jag ställer mig frågan: Var är de stora åtgärderna? Om man ser att det finns ett utbrett och allvarligt problem med att mängder av underfinansierad fritidsverksamhet leder till att gängkriminella rekryterar ungdomar på de här platserna borde det väl ringa en väckarklocka? En väckarklocka kunde kanske få regeringen att se att fritidsgårdarna i landet är kroniskt underfinansierade, mycket på grund av regeringens felprioriteringar.

Precis som statsrådet beskrev är fritidsgårdarna inte reglerade i lag. När kommunerna på grund av regeringens felaktiga ekonomiska prioriteringar tvingas till nedskärningar i sina verksamheter är det i grunden inte konstigt att de väljer att skära ned i de verksamheter som inte är lagstadgade. Det hade jag själv gjort om jag satt och styrde i en kommun. Men det här innebär att vissa verksamheter får ta en oproportionerligt hård smäll när kommunerna tvingas göra nedskärningar.

Jag misstänker att statsrådet anser att det är kommunernas problem och fel att situationen är som den är, men jag vill ändå ge henne en chans, om hon känner behov av det, att korrigera bilden här i kammaren. Jag vill därför fråga statsrådet hur hon ser på regeringens ansvar för att den främsta fria mötesplatsen för unga – fritidsgården – har otillräckliga resurser och kanske inte räcker till runt om i landet.

(Applåder)

Elisabet Lann (KD)
Anf. 93 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)

Fru talman! Jag är uppriktigt glad över att det finns ett stort engagemang för frågan om en meningsfull fritid för barn och unga. Vi är helt överens om att det är av otroligt stor vikt att bygga trygga vuxna av de här unga människorna. De behöver ha någonstans att vistas på sin fritid där de kan känna sig trygga, bli sedda och utvecklas.

Jag får ändå säga, fru talman, att jag förvånas över att det tycks anses vara viktigare att regeringen går in och finansierar den öppna fritidsverksamhet som Tove förpassades till för att hon inte hade råd att spela handboll som hon helst ville. Regeringen har i stället valt att ge ett stöd direkt till Tove så att hon kan välja vad hon vill göra på sin fritid. Det kommer inte att märkas vem som får det särskilda höjda stödet, eftersom alla barn och unga i åldersspannet 8–16 år får ett stöd till den fritidsverksamhet som de helst vill ägna sig åt och där de kan passa in. Där finns i allra högsta grad goda ledare och förebilder.

Ofta får de också vara tillsammans med ungdomar i samma ålder. Den öppna fritidsverksamheten har vissa utmaningar med att äldre ungdomar är där samtidigt som yngre ungdomar. Att vi möjliggör för alla barn och unga att få stöd att kunna ägna sig åt den fritidsverksamhet som de helst vill inom kultur, musik och idrott innebär en enorm satsning på en meningsfull fritid för barn och ungdomar.

Mats Wiking (S)
Anf. 94 Mats Wiking (S)

Fru talman! Undertecknad nämnde bara bidraget i förbifarten. Det skulle givetvis kunna bidra till att barnfamiljer kan ge sina barn möjlighet att vara med i en aktivitet, men det handlar om tusenlappar varje år om man vill vara aktiv i föreningslivet i dag. Beroende på vilken idrott eller verksamhet man är med i kan det ibland kosta så mycket i månaden. En liten droppe kan det här dock bidra med.

Men jag tänker också på de ungdomar som inte är föreningsungdomar utan behöver någonting annat. Då är fritidsgården eller mötesplatser någonting som kan locka dem. Där kan de känna att de får plats.

Tove kunde inte spela handboll på grund av att pengarna inte räckte. Hon fick byta till fritidsgården. Men fritidsgården visade sig i hennes fall vara alldeles perfekt. Där fanns sjysta vuxna som hade tid att prata med henne och som kunde ge henne självförtroende. Det fick hon kanske inte i skolan eftersom hon inte hade så många kompisar.

Låt oss titta tillbaka historiskt. En gång på 50- och 60-talet fanns det kloka politiker som såg att ungdomar behövde någonting. Man pratade om föreningslösa ungdomar som drev omkring planlöst i samhället. På 60, 70- och 80-talet byggdes fritidsgårdar ut rejält för att ungdomar skulle ha en plats att samlas på och där det också fanns vuxna fritidsledare som kunde vara bra förebilder.

Fritidsledaren blev ofta en viktig vuxen person som man fick en bra relation till, någon man kunde prata med när livet hemma eller i skolan inte var på topp. Fritidsgården var ett ställe där man kunde vara i stället för att samlas på ett torg eller i ett köpcentrum. Fritidsgården var en viktig förebyggande åtgärd, och fritidsgården hade ofta ett bra samarbete med socialtjänsten och lokalpolisen. Man kunde fånga upp ungdomar som var i riskzonen för att hamna i kriminalitet.

Därför är det viktigt att lyfta frågorna: Vilken är fritidsgårdens och den öppna mötesplatsens uppgift i samhället? Vad kan fritidsgården bidra med?

Ingvar Nilsson, som jag hänvisade till i mitt första anförande och som är forskare i sociologi och ungdomsfrågor, har tydligt visat att risken för att hamna i utanförskap och kriminalitet ökar om unga personer saknar sysselsättning och framför allt meningsfull fritid. Det innebär stora kostnader för samhället. På kort sikt kan en ung person i utanförskap kosta upp till en halv miljon per år, har Ingvar Nilsson räknat ut. En ung människa som fastnar i kriminalitet kan kosta samhället uppemot 23 miljoner under sin livstid. 23 miljoner är oerhört mycket pengar.

Förutom pengarna handlar det om tragedier och mänskligt lidande. Det visas i rapporten Utanförskap och unga från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, som ministern hänvisar till i sitt svar. Rapporten visar också att unga utrikes födda killar i socioekonomiskt utsatta områden besöker fritidsgårdar och mötesplatser i större utsträckning än unga generellt. På årets Järvavecka lyfte MUCF därför fram behovet av satsningar på trygga och öppna fritidsverksamheter, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden. MUCF menar att en välplanerad fritidsgård med utbildad personal kan främja inkludering, förebygga psykisk ohälsa och motverka att unga hamnar i utanförskap.

Min och mångas slutsats är att fritidsgårdar och mötesplatser för ungdomar behövs. Anser ministern, precis som jag, att fritidsgårdarna är en förebyggande insats? Hur avser regeringen i så fall att stödja detta arbete?

(Applåder)

Jonathan Svensson (S)
Anf. 95 Jonathan Svensson (S)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det känns betryggande att vi är överens om att det är bra att ungdomar har trygga och säkra mötesplatser att växa upp med, bland annat fritidsgårdar.

Statsrådet nämner fritidskortet. Det är i grunden positivt att stärka ungdomars möjligheter att vara med i föreningslivet. Där är vi helt överens. Sedan kan man diskutera effektiviteten i fritidskortet. Men det kan som sagt kanske göras i en annan debatt än just denna.

Statsrådet nämnde viss problematik kring fritidsgårdarna, bland annat att det finns åldersskillnader i verksamheten. Återigen är det en fråga om ambition från kommunens sida. I grunden är det en kostnadsfråga. I min hemkommun, där vi har lagt förhållandevis mycket resurser på vår öppna fritidsverksamhet och våra fritidsgårdar, har vi en åldersfördelning mellan olika fritidsgårdar. En viss åldersgrupp har en viss fritidsgård. Går man upp ett stadium i skolan har man en annan fritidsgård. Det går att anpassa fritidsgårdarna på väldigt många sätt, eftersom detta inte är lagreglerat. Det är tacknämligt, för därmed kan man styra verksamheten på det sätt som anses bäst.

Jag anser att det ska vara möjligt att ha flera tankar i huvudet på en gång. Att vi vågar lägga resurser och underlätta för ungdomar att delta i föreningslivet är positivt. Men vi måste våga tänka två tankar. Den andra tanken är rimligtvis att vi ska ha mötesplatser där det inte ställs krav, som exempelvis fritidsgårdar.

Jag vill ta tillfället i akt och fråga statsrådet hur hon ser på regeringens ansvar för den kroniska underfinansieringen av fritidsgårdarna. Regeringen har genomgående i kostnadskrisen inte kompenserat kommunerna för alla de kostnadsökningar som skett. Då undrar jag: Vilket är regeringens ansvar för det?

(Applåder)

Elisabet Lann (KD)
Anf. 96 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)

Fru talman! Vi är helt överens. Det finns ingen motsättning mellan öppna fritidsgårdar, mötesplatser för unga och att unga på sin fritid engagerar sig i en idrott eller någon annan fritidsaktivitet som de själva väljer.

Regeringen har sett det som ett väldigt stort problem att det är så höga avgifter till många fritidsaktiviteter. Vi tycker att det är viktigt att barn och unga inte kategoriskt hänvisas till gratis öppen fritidsverksamhet utan att vi tillgängliggör fler typer av aktiviteter för alla barn och unga och ger särskilt riktade stöd till barn och unga som lever i ekonomisk utsatthet. Det här blir väldigt träffsäkert och bidrar verkligen till ökad jämlikhet genom att man kan få tillgång även till aktiviteter som kostar en slant. Just barn och unga i utsatt ekonomisk situation får faktiskt tusenlappar till en fritidsaktivitet.

Det finns ingen motsättning mellan oss. Vi är helt överens om att trygga mötesplatser och öppna fritidsgårdar fyller en viktig funktion.

Precis som nämndes här, fru talman, är verksamheten inte lagreglerad. Därför är rimligtvis inte statens finansieringsansvar så påtagligt. Däremot tycker vi att det här är viktigt. Det är därför MUCF, en statlig myndighet, har i uppdrag att stödja utbildning och vägledning för att stärka kompetensen på fritidsgårdarna.

Men det här är verkligen ett område där varje kommun själv har bäst förutsättningar och kompetens att utforma mötesplatser och fritidsverksamhet utifrån behov och förutsättningar i den egna kommunen. Det skiljer sig till exempel oerhört mycket mellan glesbygd, storstäder och utanförskapsområden. Det här är ett typiskt sådant område där varje kommun ska vara fri att utforma det som passar där.

Det är fråga om en investering för framtiden som har förebyggande effekt. Det är därför så många som 190 kommuner väljer att samverka med till exempel polis, skola och socialtjänst. Det är jättebra.

Mats Wiking (S)
Anf. 97 Mats Wiking (S)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är jättebra att det finns fritidsverksamhet, föreningsverksamhet och öppen fritidsgårdsverksamhet. Men det som jag och min kollega har försökt lyfta är den förebyggande roll som fritidsgården har. Jag pratade lite grann om detta, men ministern svarade inte riktigt på det.

Med tanke på att vi i dag är beredda att sätta unga i fängelse tidigt vill jag påminna om att fritidsgårdar och mötesplatser traditionellt och historiskt har utgjort en förebyggande insats. Ingvar Nilsson beskriver också i sina rapporter och sin forskning att vi kan spara samhället otroligt mycket resurser, pengar och mänskligt lidande på det sättet. Jag anser att vi bör uppgradera fritidsgårdarna och de öppna mötesplatserna och se dem som ett stort komplement till andra insatser som görs för ungdomar av socialtjänsten och andra myndigheter. Man kan faktiskt rädda tjejer och killar som är på väg utför.

Det här är ett väldigt viktigt budskap som vi måste ha med oss. Jag önskar att ministern kan svara lite mer på om man ser fritidsgårdarna som en viktig förebyggande insats och i så fall på vilket sätt. Man kan säga att de sparar resurser och pengar.

Att detta är ett kommunalt ansvar vet vi alla. Men staten kan se till att expertmyndigheter som MUCF har tillräckligt med resurser att stötta kommuner ute i Sverige. Tidigt i historien, på 50, 60, 70- och 80-talet, hade alla kommuner rejält med fritidsgårdar och öppna mötesplatser och var väldigt långt framme i sitt arbete. Man tappade väldigt mycket i slutet av 90-talet och i början av 00-talet, när det var nedskärningar i kommuner och så vidare. Nu behöver vi bygga upp den öppna fritidsgårdsverksamheten och se den som en resurs i samhället.

(Applåder)

Elisabet Lann (KD)
Anf. 98 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)

Fru talman! Jag tackar interpellanten och alla som deltagit i debatten. Jag är glad att vi kan ha en sådan samsyn kring de här viktiga frågorna. Vi förstår vikten av att sätta ljuset på att barn och unga – ungdomar handlar det framför allt om här, men många av dem är barn fortfarande – har en meningsfull fritid där de kan känna sig trygga men också har valfrihet och möjlighet att välja det som de brinner för och är intresserade av.

Jag beklagar om det inte framgick av mina tidigare inlägg att jag tycker att öppen fritidsverksamhet och trygga mötesplatser fyller en viktig funktion för att fånga upp dem som inte är föreningsmänniskor, som inte känner sig hemma där eller av olika skäl söker sig till en annan fritidsverksamhet. Råder det några tvivel om det säger jag än gång till att jag absolut ser att de platserna och verksamheterna fyller en viktig funktion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.