Nationell satsning mot våldtäkter

Interpellation 2005/06:460 av Pehrson, Johan (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-05-22
Anmäld
2006-05-24
Besvarad
2006-06-07
Sista svarsdatum
2006-06-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 maj

Interpellation 2005/06:460 av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Nationell satsning mot våldtäkter

Rädslan för att bli utsatt för sexuellt våld präglar i stor utsträckning många kvinnors vardag. Denna rädsla är inte obefogad, eftersom det är kvinnor som oftast faller offer för det sexuella våldet. I en kartläggning av polisanmälda fullbordade våldtäkter mellan 1995 och 2000 konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå) att offren för våldtäkt nästan uteslutande är kvinnor eller flickor. Ett undantag är våldtäkt mot barn under 15 år där omkring 13 % av offren är pojkar. I 100 % av anmälningsfallen när det gäller våldtäkt mot person som är 15 år och äldre var gärningsmannen just en man och offret var till 97 % av kvinnligt kön. Det sexuella våldet som vissa män utövar och kvinnors befogade rädsla för det utgör ett grundläggande demokratiskt problem.

868 fall av våldtäkt eller grov våldtäkt har polisanmälts i Sverige hittills i år. Antalet anmälda våldtäkter steg med 65 % i Stockholm första kvartalet i år jämfört med motsvarande period förra året, visar Brås färska kvartalsrapport. Ökningen i landet som helhet är 54 % enligt samma källa. Från 1990 till 2005 steg antalet anmälda våldtäkter med 169 %. Folkpartiet ser mycket allvarligt på denna utveckling. Rättsstatens främsta uppgift är att garantera medborgarnas säkerhet.

Ökningen kan delvis förklaras med att den nya lagstiftningen från 2005 har vidgat begreppet våldtäkt och att anmälningsbenägenheten har stigit. Samtidigt vet vi att mörkertalet när det gäller våldtäkter och andra sexualbrott är mycket stort. Uppskattningsvis polisanmäls två brott av tio. Men vi kan inte utesluta att vi har att göra med en faktisk ökning av våldtäktsbrottsligheten. Brå skriver i Våldtäkt @ en kartläggning av polisanmälda våldtäkter (2005): ”Det är alltså inte klarlagt, men inte alls osannolikt, att det faktiska antalet våldtäkter har ökat.”

Mörkertalet när det gäller våldtäkt i nära relation är underrepresenterat i brottsstatistiken. Oavsett om vi har att göra med en faktisk ökning eller att vi nu börjar skymta en större del av antalet dolda våldtäkter är detta en brottslighet som med kraft måste bekämpas. Få anmälningar leder i dag till att gärningsmannen lagförs. Ungefär 5 % av anmälningarna gällande våldtäkt leder till en fängelsedom i slutändan.

Att bli våldtagen upplever många som något av det mest skrämmande och kränkande som de kan tänka sig. ”Jag blir hellre skjuten än våldtagen” sade en tjej spontant som blev intervjuad i en av våra kvällstidningar apropå det ökande antalet anmälda våldtäkter. Med de orden beskrev hon vad många kvinnor känner. Tanken ”det kunde ha varit jag” får många kvinnor att begränsa sina liv. Joggningsturen skippas, kvällsölen ställs in, genvägen genom skogen undviks. Men det är inte i mörka parker som risken att råka illa ut är störst. Det är hemma i villan med maken, i pojkvännens lägenhet eller på efterfesten i studentkorridoren. Majoriteten av alla anmälda våldtäkter begås av en gärningsman som är nära eller åtminstone ytligt bekant med offret. Men det talar vi sällan om.

Vi vill ofta stoltsera med att Sverige är världens mest jämställda land. Så länge kvinnor och barn inte kan garanteras kroppslig integritet kan vi knappast kalla vårt samhälle jämlikt. Problematiken kan inte betecknas som ett särintresse eller en perifer fråga. Den skär in i hjärtat av vår demokrati. Det handlar om den mest grundläggande rättigheten av alla: att ha självbestämmanderätt över sin kropp och möjlighet att skydda den mot kränkningar.

Att bekämpa vissa mäns våld mot kvinnor ska inte betraktas som ett krig mellan könen. Hur högt frågan prioriteras från statsmakternas sida är istället en god värdemätare på graden av civilisation i vårt samhälle. Om 100 % av förövarna var kvinnor, 97 % av offren för våldtäkt var män och bara några procent av åtalen ledde till fällande dom skulle förmodligen brottsbekämpningen av våldtäkt vara högprioriterad verksamhet i vårt land. Folkpartiet kräver att Sverige ska vara en rättsstat @ även för kvinnor och barn. Nollvision när det gäller våldtäkter är det självklara målet för vårt liberala uppdrag. Därför kräver vi en nationell satsning för att bekämpa våldtäkterna i vårt samhälle.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till justitieministern:

1.   Hur tänker statsrådet agera för att minska antalet våldtäktsbrott i vårt samhälle?

2.   Är statsrådet beredd att göra satsningar på polis- och åklagarväsendet för att förbättra utredningsmetoderna gällande våldtäkt?

3.   Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att motverka att sexualförbrytare återfaller i sexualbrott?

4.   Hur kommer statsrådet att agera för att stärka skyddet till dem som fallit offer för sexuellt våld?

5.   Ämnar statsrådet vidta åtgärder för att öka anmälningsbenägenheten hos dem som blivit utsatta för våldtäkt?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:460, Nationell satsning mot våldtäkter

Interpellationsdebatt 2005/06:460

Webb-tv: Nationell satsning mot våldtäkter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 139 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Johan Pehrson har frågat mig hur jag tänker agera för att minska våldtäktsbrotten i vårt land, om jag är beredd att göra satsningar på polis- och åklagarväsendet för att förbättra utredningsmetoderna gällande våldtäkter. Johan Pehrson frågar även vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att motverka att sexualförbrytare återfaller i sexualbrott, hur jag kommer att agera för att stärka skyddet för dem som fallit offer för sexuellt våld samt om jag ämnar vidta åtgärder för att öka anmälningsbenägenheten hos dem som blivit utsatta för våldtäkt. De frågor som Johan Pehrson tar upp i sin interpellation berör centrala områden i regeringens arbete med att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Sexuella övergrepp mot kvinnor är många gånger ett utryck för detta våld. Att personer som utsätts för sexuella övergrepp i större utsträckning anmäler brottet till polisen är väldigt viktigt för att vi ska lyckas med att bekämpa dessa brott. Det var mot den bakgrunden som jag gav Claes Borgström i uppdrag att bland annat föreslå åtgärder som kan öka benägenheten att anmäla sexuella övergrepp. Det finns inte några enkla lösningar på detta - det framgår inte minst av de olika förslag som Claes Borgström har kommit fram till. Några av hans förslag har vi redan genomfört och andra är på gång. Den ökning av antalet polisanmälda våldtäkter i Sverige som framkommer i kriminalstatistiken är oroande. Ökningen har varit särskilt kraftig under det senaste året, vilket delvis förklaras av den lagändring som trädde i kraft den 1 april 2005. Genom den nya lagen utvidgas bestämmelsen om våldtäkt bland annat genom att kravet på tvång sätts lägre, vilket i sig leder till en ökning av antalet anmälda våldtäkter. Förekomsten av brottsanmälningar där en kvinna anmäler att hon blivit våldtagen vid upprepade tillfällen av samma man har också betydelse för utfallet i kriminalstatistiken. År 2005 förekommer i en och samma anmälan 299 våldtäktsbrott som begåtts över en längre tidsperiod. Regeringen har under flera år vidtagit en mängd åtgärder för att på olika sätt förebygga och bekämpa sexuella övergrepp. Rättsväsendet har fått ökade resurser och lagstiftningen har förändrats. Polis och åklagare har utvecklat sina arbetsmetoder, exempelvis genom inrättandet av särskilda familjevåldsenheter. Kriminalvården har kunskapsbaserade behandlingsprogram för män som döms för sexuella övergrepp eller annat våld mot kvinnor. Ökad möjlighet att registrera personer som döms för brott i dna-registret har införts. Att bli utsatt för brott är naturligtvis en mycket traumatisk upplevelse. Detta gäller inte minst för de personer som utsätts för sexuella övergrepp. Det är därför som det är en angelägen fråga för regeringen att på olika sätt öka tryggheten för alla personer som utsätts för brott. Olika aktörer bidrar i arbetet med att skydda dessa personer. Polis, socialtjänst, brottsoffer- och kvinnojourer är några exempel på myndigheter och organisationer som deltar i detta arbete. Regeringens arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer att fortsätta med oförminskad kraft. Att minska antalet sexuella övergrepp handlar inte bara om ny lagstiftning och extra medel. För att vi ska lyckas krävs även ökad kunskap - inte minst bland unga - om den sexuella integriteten och rätten till självbestämmande.

Anf. 140 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Det här är ju ett område, en brottstyp, där det råder ganska bred enighet om, får man väl säga, vad som är rätt och vad som är fel och hur själva lagstiftningen ska se ut. Det finns dock saker man kan göra i övrigt. På detta område finns en hel del målkonflikter som vi måste lösa bättre, målkonflikter mellan allmänhetens skyddsintresse, intresset för att värna brottsoffer, men också för att fundera på hur man ser på de människor som har begått de här brotten så att de på ett vettigare sätt förhoppningsvis kan återanpassas och aldrig mer begå ett brott av den här karaktären. Folkpartiet liberalerna har därför lagt fram ett förslag till handlingsplan mot våldtäkter. Vi har noterat att det är alldeles för många våldtäkter som begås. Ändå finns risk att tro att det är alldeles för få som faktiskt anmäls. Och vi vet att det är förfärande få som klaras upp. Vi vet också att kvaliteten i en hel del av de här målen inte håller den klass som man skulle önska. I dag har det lämnats en rapport från Justitiekanslern som berör bland annat en hel del sexualbrott. Den visar på att rättsosäkerheten är stor. Många människor påstås ha dömts på felaktiga grunder. Men man måste också komma ihåg alla de kvinnor som har blivit utsatta för de här brotten - män också för den delen, men det är onekligen mest kvinnor - som inte har fått upprättelse genom att en person har kunnat dömas till ansvar för denna fruktansvärda fysiska och psykiska kränkning som kan medföra livslånga trauman. Vi har lagt fram förslag om att alla människor som har begått sexualbrott ska behandlas. Så är det inte i dag. Vi har föreslagit att man ska satsa 20 miljoner kronor extra på just behandlingsverksamhet, för vi tror att detta är en framkomlig väg. Vi menar att man ska ha särskilda anstalter för bara sexualbrottslingar. Ska de här människorna som har begått dessa sjuka handlingar kunna komma till rätta med sig själva och sitt sjukliga beteende är det viktigt att de är i en miljö där de verkligen vågar öppna sig för de människor som jobbar med behandlingsprogrammen och till andra personer där. Vi pekar på sådana absurditeter i dag som att det inte är självklart att de människor som är dömda ska låta bli att läsa porrtidningar på anstalten. Det är helt vrickat att de kan göra det. Tänk er att man skulle ha roulettspel där människor behandlas för spelmissbruk. Någon ordning måste det vara också i landet Sverige, tycker jag. Vi pekar på att man ska öka säkerheten genom att använda fotboja i större omfattning om det finns återfallsrisk. Vi tycker att man måste totalförbjuda tillgång till Internet och annan kommunikation för människor som är intagna, inte minst inom rättspsykiatrin, och som har begått den här typen av brottslighet. Vi pekar på möjligheten att man, efter kanadensisk modell, efter avtjänat straff i anstalt ska ha en obligatorisk tid för övervakning för att på så sätt kunna ha en stötta och hjälp utifrån för att komma in i samhället igen. På förståeliga grunder blir människor kanske lätt utfrysta om de har blivit dömda för den här typen av brott. Det är inte en social merit att ha suttit inne dömd för grova sexbrott om man ska träffa andra människor. Vi pekar på vikten av - kärt ämne den här dagen - fler poliser. De 3 000 fler poliser som alliansen föreslår tror jag innebär ytterligare ett par poliser vid varje myndighet som kan vara specialiserade på att just utreda och säkra bevisen när det gäller sexualbrott. Det här var några av de förslag som Folkpartiet lägger fram i en handlingsplan. Det är ingen färdig plan. Jag vill gärna att regeringen ansluter sig till den. Det är läge att vi tar ett brett grepp om detta för att försöka öka tryggheten och respekten inte minst för kvinnor som i dag får sina liv förstörda.

Anf. 141 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag har fått ett utkast - en sammanfattning. Jag tyckte att många av sakerna var lite av att slå in öppna dörrar. De har genomförts eller genomförs. Andra saker var kloka. Men det blev våldsamma reaktioner från de andra borgerliga partierna. Det var det mest uppseendeväckande. Det är lite svårt att ta ställning till något om det inte finns ett gemensamt förslag. Nu har vi ändå en diskussion, Johan Pehrson. Då får väl de andra från Kristdemokraterna och Centern som reagerade så kraftigt komma med sina synpunkter senare. Jag måste studera det här närmare. Några av sakerna innebär att slå in öppna dörrar. De har genomförts eller håller på att genomföras. Men jag uppskattar att Folkpartiet tar initiativ i frågan. Vi ska inte säga att allt är dåligt bara för att det går över partigränserna. Ge mig möjlighet att begrunda och analysera detta närmare så ska du få ett mer konkret svar senare.

Anf. 142 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Det är fler punkter som finns i detta. Jag säger inte att alla måste genomföras. Jag är beredd att lyssna på om vi ska stryka någon där det finns argument att vi från Folkpartiet liberalerna går för långt i vårt arbete att öka säkerheten och tryggheten för kvinnor som i dag får sina liv förstörda på grund av rädsla eller för att de utsätts för sexualbrott. Vi pekar på saker som är kontroversiella i riksdagen, om ytterligare skärpt syn på våldtäktslagstiftningen. Vi lyfter fram vikten av att lösa ut målkonflikten när det gäller myndigheters sekretess. Det är konstigt att inte polis och socialtjänst mer strukturerat än i dag regelbundet får information om var en viss person som är dömd för sexualbrott flyttar efter avtjänat straff. Personen finns ändå kvar i brottsregistret. Det är inget konstigt på så sätt att myndigheterna får ta del av informationen i syfte att förebygga att människor utsätts för den brottstypen, som ändå är väldigt integritetskränkande och skapar enorma fysiska och psykiska sår. Jag är glad att justitieministern är beredd att lyssna. Han kan gärna få min handlingsplan mot våldtäkter, så kan han läsa den i dag och gärna återkomma med synpunkter på detta. Jag överlämnar den till justitieministern. Sedan kan vi ta en debatt så snart det blir möjligt igen. Varsågod. (Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): Tack.)

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.