Nationell lagstiftning angående införselkvoter av alkohol

Interpellation 2007/08:236 av Frid, Egon (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-11-27
Inlämnad
2007-11-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-12-10
Sista svarsdatum
2007-12-11
Besvarad
2007-12-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 november

Interpellation

2007/08:236 Nationell lagstiftning angående införselkvoter för alkohol

av Egon Frid (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Vi har diskuterat införselkvoterna tidigare i olika debatter men efter en tvådagarsresa i Bryssel med fokus på alkoholfrågan inom EU vill jag återkomma i frågan om nationell lagstiftning angående införselkvoterna för alkohol till Sverige. Mängden alkohol man får föra in för privat bruk från ett annat EU-land är i dag 110 liter öl, 90 liter vin, 20 liter starkvin och 10 liter sprit. Alkoholinförseln har bidragit till den konsumtionsökning av alkoholdrycker som Sverige haft de senaste tio åren. Vid EU-inträdet gällde en gräns på 21 liter alkohol (1 liter sprit, 5 liter vin och 15 liter öl) för privatpersoner vid utlandsresor. Den nivån var betydligt sundare än dagens 230 liter. Nuvarande kvoter är absurda och kan inte ses som något annat än uppmuntran till smuggling och svartförsäljning och leder till en försämrad folkhälsa. Det är ett rimligt krav att varje nation ska ha rätt att fastställa sina införselkvoter i form av absoluta gränser som har en relevans till egen konsumtion med hänvisning till att prioritera folkhälsofrågorna och folkhälsan i Sverige och övriga länder. Den höga alkoholkonsumtionen för med sig en rad negativa konsekvenser för individ och samhälle. En minister vars uppgift det är att värna folkhälsan måste med kraft bekämpa och stoppa inflödet av billig alkohol som driver upp konsumtionen. En regering vars uppgift det är att värna folkhälsan måste med kraft bekämpa och stoppa inflödet av billig alkohol till följd av dessa helt orimliga införselkvoter. Den alkoholstrategi som EU antog före årsskiftet måste vidareutvecklas genom starkare fokus på folkhälsa och minskad alkoholkonsumtion. Regeringen bör agera tydligt och konsekvent i EU så att Sverige får införa lägre och definitiva införselkvoter. De signaler som jag och flera med mig får från verksamma organisationer i Sverige och EU för en förstärkt folkhälsa och minskade införselkvoter talar ett annat språk än det som sägs i riksdagen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

Hur avser statsrådet och regeringen att mer kraftfullt arbeta för och medverka till att varje nation får rätt att bestämma över sina egna införselkvoter?

Hur avser statsrådet och regeringen att mer kraftfullt arbeta för och medverka till minskade införselkvoter för alkohol till Sverige och att införselkvoterna blir absoluta?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:236, Nationell lagstiftning angående införselkvoter av alkohol

Interpellationsdebatt 2007/08:236

Webb-tv: Nationell lagstiftning angående införselkvoter av alkohol

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 205 Anders Borg (M)
Fru talman! Egon Frid har frågat äldre- och folkhälsoministern hur hon och regeringen avser att mer kraftfullt arbeta för och medverka till att varje nation får rätt att bestämma över sina egna införselkvoter, till minskade införselkvoter av alkohol till Sverige och att införselkvoterna blir absoluta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag delar Egon Frids uppfattning att den stora mängd billig alkohol som en person för privat bruk kan föra med sig till Sverige utan att betala skatt här i landet är ett problem för folkhälsan. Sverige arbetar därför aktivt inom EU för att en höjning av minimiskatterna på alkohol ska komma till stånd. Enligt de regler som gäller inom EU har en privatperson rätt att ta med sig alkoholdrycker, för eget bruk, från en annan medlemsstat utan att någon ytterligare skatt ska tas ut i hemlandet. Om alkoholen tas in för kommersiella ändamål ska däremot punktskatt alltid, oavsett mängd alkohol, betalas i hemlandet. Det innebär till exempel att skatt ska betalas om alkoholen säljs vidare till vänner eller grannar. Medlemsstaterna får använda sig av indikativa nivåer för att bedöma om alkoholen är avsedd för kommersiella eller privata ändamål. Reglerna om dessa nivåer finns i ett EG-direktiv på skatteområdet. För att Sverige ska kunna få ett nytt undantag från EU-reglerna om privat införsel av alkohol krävs att EU-kommissionen lägger fram ett direktivändringsförslag. Det krävs dessutom att medlemsstaterna enhälligt beslutar om ett sådant undantag. Att kommissionen skulle lägga fram ett sådant förslag bedömer jag tyvärr inte som realistiskt. Det betyder emellertid inte att vi ska vara passiva i denna fråga. För Sverige är gränshandeln och den stora resandeinförseln av alkohol en mycket angelägen fråga. Vi arbetar därför på att försöka skapa allianser och utveckla ett strategiskt samarbete med andra länder där gränshandel innebär problem. För att få gehör inom EU är det emellertid viktigt att först intensifiera insatserna på hemmaplan för att minska införseln och bekämpa den illegala vidareförsäljningen av alkohol.

Anf. 206 Egon Frid (V)
Fru talman! Tack så mycket, finansminister Anders Borg, för svaret! Jag hade förra året vid den här tiden en interpellationsdebatt med folkhälsominister Maria Larsson om införselkvoterna. Jag har nu gjort en resa i Bryssel ihop med NBV, Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet. Vi var fem parlamentariker från riksdagen på en resa där för att studera europeisk alkoholpolitik och kopplingen till Sverige. Därför hade jag önskat att få diskutera införselkvoterna en gång till med folkhälsoministern här före jul. Men jag är tacksam över att få diskutera och debattera införselkvoterna också med finansminister Anders Borg, med ett skattefokus på problematiken i stället. Jag kan samtidigt passa på att berömma Anders Borg för det uttalandet han tidigt gjorde om att det är bättre att arbeta än att supa. Det är någonting som jag till fullo delar. Jag önskar att ingen super, och alla har rätt till arbete. Där är vi hundraprocentigt överens. Sedan närmar vi oss nu en tid, julen, då folk hellre ska vara lediga och inte supa än behöva arbeta och supa. Vi hoppas att alla får en vit jul och kan vara lediga utan att supa. Sedan måste en regering, vars uppgift är att värna folkhälsan, med kraft bekämpa och stoppa inflödet av billig alkohol till följd av dessa helt orimliga införselkvoter. Debatten handlar ju om vad regeringen säger och vad regeringen gör. Regeringen har varit tydlig med att man är för en restriktiv alkoholpolitik och att man också verkar för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik inom EU-politiken. När vi nu besökte EU och diskuterade europeisk alkoholpolitik och också svensk alkoholpolitik i EU hördes inte den svenska rösten i EU när det gällde att förändra införselkvoterna. Införselkvoterna har ju en viktig bäring när det gäller att tillgängligheten ökar och konsumtionen av alkohol i Sverige ökar. Och som ministern mycket väl poängterar i sitt svar undandras skatteintäkter för svenska staten på grund av den privatinförsel som sker. Det som gör den här frågan så orimlig och obegriplig är den här enorma mängden, 230 liter. Det finns ingen som kan påstå att den är för privat bruk. Detta är ju ett sätt för EU och EU-kommissionen att styra svensk alkoholpolitik via införselkvoterna. På så sätt sänks också den svenska alkoholskatten, via införseln som sker. Här menar vi som är för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik och kraftigt sänkta införselkvoter att regeringen med kraft måste fortsätta att arbeta för en restriktiv alkoholpolitik. Men man måste också med kraft arbeta för sänkta införselkvoter. Det handlar naturligtvis om att man säger det men också om att man aktivt arbetar för det inom EU. Frågan är ju faktiskt hur regeringen tänker. Ministern säger att regeringen inte är passiv i frågan. Men vad gör regeringen aktivt för att Sverige ska få sänkta införselkvoter?

Anf. 207 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag välkomnar verkligen Egon Frids initiativ, att vi får en fortsatt diskussion kring den svenska alkoholpolitiken, därför att det är ett oerhört viktigt ämne. Det är inte minst viktigt nu i jultider. Det finns få saker som har en tydligare koppling till sociala problem än alkohol. Det handlar inte minst om det vi kommer att uppleva nu under julhelgen med familjerelaterat våld, samtal till polisstationer och människor, både kvinnor och barn, som far illa av perioder av alkoholmissbruk. Det här är någonting som är djupt förankrat i Sverige, att vi vill ha en restriktiv alkoholpolitik. Det handlar naturligtvis till en del om detta att det är viktigare att människor arbetar än super, men det handlar också till en del om att människor ska få vara fullvärdiga människor som har kontroll och formar sina liv. Alkoholen är ett problem. Den är inte ett problem för alla. Vi kan ha respekt för att många av oss kan dricka alkohol utan att få svåra problem av det, men vi alla måste ta ansvar för att gemensamt se till att de som inte kan hantera alkoholen får hjälp och stöd och att vi för en restriktiv linje som gör att vi gemensamt hanterar denna svåra samhällsfråga. Det finns några saker i det vi gör i EU som jag särskilt vill understryka. Vi har ett mycket viktigt arbete för att få upp minimiskatterna. Det kommer - det kan jag säga i detta sammanhang - att vara en viktig prioritering i våra samtal med Frankrike och Tjeckien kring prioriteringarna för vårt ordförandeskap. Att Ekofin ska komma tillbaka till minimiskatterna och att de ska höjas är en viktig fråga. De har legat stilla alltför länge och undergrävts av inflationen. Jag tror också att det vi gör i Sverige, att vi skatteväxlar till alkohol från arbete, är någonting som flera länder är beredda att följa. Jag vet att Estland och Litauen nu har höjt sina alkoholskatter. Det börjar finnas en insikt om att alkohol är ett problem. Det är därtill på det sättet en bra skattebas. Det ger intäkter till den offentliga sektorn utan att det har negativa effekter på arbete, investeringar eller sparande. Därför tror jag att vi kommer att få se att länder rör sig mot att hårdare beskatta alkoholen, särskilt de länder där alkoholen är ett stort problem. Jag menar därför att den svenska alkoholpolitiken inte alls är omodern eller på fallrepet eller på väg ut som man ofta läser i tidningarna. Tvärtom uppfattar jag den som modern. Det är modernt att höja skatten på alkohol för att i stället kunna lätta på andra skatter eller finansiera välfärd. Detta har också varit tydligt i den diskussion vi har haft de senaste dagarna. Systembolaget är en av de institutioner i Sverige som får högst poäng i det kvalitetsindex som presenterades här. Vi har också enligt många bedömare ett framsynt och modernt sätt att förhålla oss till alkoholen jämfört med många andra länder när det gäller vård och omsorg. Jag vill också vara tydlig på en punkt. De myndigheter som jag har ansvar för, tullverk och skatteverk, ska prioritera den här frågan. Det ska vara en viktig del av deras arbete, nu när vi har de här införselkvoterna och när minimiskatterna ligger alltför lågt, att följa upp detta noggrant och se till att människor faktiskt betalar de skatter som ska betalas. Det ska kontrolleras vid Internethandel eller annan införsel att man faktiskt betalar och fullgör sin skatteplikt. Vi ska inte låta bra och modern teknik bli en väg bort från den restriktiva socialt orienterade svenska alkoholpolitiken. Sedan ska vi naturligtvis också ha respekt för att människor, inte minst nu i jultider, tycker att det kan vara trevligt i familjeumgänge att nyttja alkohol. Men det får aldrig bli en ursäkt för att inte gemensamt ta ansvar för dem som drabbas av de svåra sociala problem som alkoholen medför.

Anf. 208 Egon Frid (V)
Fru talman! Nej, jag har inte hävdat att Sverige för en omodern alkoholpolitik och en omodern skattepolitik på området. Vad jag ville uppmärksamma var att det fortfarande finns brister inom den svenska alkoholpolitiken. En av de stora brister som vi har att ta ansvar för gäller konsumtionsökningen på 30 procent sedan EU-inträdet. De kraftigt ökade införselkvoterna har bidragit till en ökad tillgänglighet och också minskat vår svenska möjlighet att vara restriktiv via prissättningen, punktskatterna och naturligtvis vårt försäljningsmonopol. Det här är hörnstenar som vi måste värna. Ministern säger att vi naturligtvis ska ge tull, polis och skatteverk möjligheter att sköta sitt arbete när det gäller att ta in skatterna vid Internetinförsel och också att kontrollera införseln vid gränserna. Men när införselkvoten är 230 liter för en privatperson skapar det en enormt stor införsel i sig. Det är säkert många som bedriver näringsverksamhet som är privatpersoner när de passerar gränsen med 230 liter alkohol. De skulle egentligen beläggas med punktskatt för den införda alkoholen. Tullverket har naturligtvis en viktig uppgift att begränsa näringsidkare som utnyttjar införselkvoterna som privatpersoner för att undandra skatt. Det är en viktig fråga i sig. Jag moraliserar inte över drickandet som en del av den svenska kulturen, men vi måste värna folkhälsan. Vi vet att den svenska restriktiva alkoholpolitiken är oerhört viktig för att stärka folkhälsan och skapa förutsättningar för att färre blir beroende av alkohol, färre missbrukar alkohol och färre drabbas av sociala problem till följd av ett ökat drickande. Vi kan konstatera att det är en konsekvens av den 30-procentiga ökningen av konsumtionen av alkohol i landet. Det är en i sig djupt demokratisk rättighet att varje nation får fastställa och driva sin egen alkoholpolitik. Ministern nämner några saker som regeringen arbetar för inom EU, till exempel minimiskatterna. Jag kan sympatisera med att vi får höjda minimiskatter på alkohol inom EU eftersom det gynnar folkhälsan i länder där det över huvud taget saknas punktskatter på alkohol. Men det här hjälper inte det svenska problemet med införselkvoterna. Den eventuella nivån på minimiskatter inom EU kommer inte i närheten av de svenska punktskatterna på alkohol. Den begränsar inte tillgången på alkohol i Sverige. Införselkvoterna förändrar inte i sig möjligheterna för människor att föra in den enorma mängd alkohol som 230 liter utgör. Det är en annan fråga. Min fråga kvarstår: Vad avser regeringen att göra för att minska införselkvoterna av alkohol och därmed fortsätta att slå vakt om den restriktiva alkoholpolitiken för Sverige i EU?

Anf. 209 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt mig bara beklaga om Egon Frid uppfattade det som att jag framförde kritik mot honom i mitt inlägg. Det var inte min avsikt. Jag är övertygad om att vi är överens om att den svenska alkoholpolitiken inte är omodern. Jag hänvisade till att man ofta i den allmänna debatten får höra att den är en föråldrad kvarleva av något regleringssamhälle som borde försvinna. Det är en märklig felsyn. Jag tycker det inte minst när man ser att Systembolaget får en sådan bedömning som visar att Systembolaget väl har lyckats förena sitt restriktiva uppdrag som har med samhällsansvar att göra och ändå kan erbjuda människor en rimlig service. Jag tror också att det som vi upplever som modernt i Sverige, nämligen att vi gradvis försöker skärpa alkoholskatterna och därigenom bekämpa alkoholen, är någonting som man i andra länder så småningom och gradvis kommer att följa efter. Det är ett bra sätt att bekämpa alkoholmissbruk. Jag vill också påpeka att jag inte kritiserade Egon Frid för att han skulle moralisera över drickandet. Jag tror att vi har samma syn på det. Jag tycker att den moraliska delen i frågan ligger i vårt gemensamma ansvar för dem som har problem och hur de problemen ska hanteras. Jag tycker inte att man ska behöva känna sig som en förbudsivrare och moralist därför att man ser frågorna. Har man sett sociala problem har man sett att det finns en koppling till alkohol. Det går inte att blunda för alkoholens roll i våld, misshandel och de sociala problem vi ofta har i det svenska samhället. Sedan var det frågan om införselkvoterna. Svårigheten ligger i att för att vi ska återfå dem måste EU-kommissionen ta ett initiativ till att presentera ett sådant förslag. Det är vår bedömning att det är mycket osannolikt att så sker. Det andra alternativet skulle vara att Sverige självt ensidigt inför införselkvoter. De skulle med stor sannolikhet inte få tillämpas av svenska myndigheter eftersom det då står i strid med den överordnade gemenskapsrätten. Jag kan ha respekt för att Egon Frid inte tycker att det ska vara så, men det är så. Det skulle göra att Tullverket, Skatteverket och Åklagarmyndigheten inte skulle kunna hantera frågorna eftersom en åklagare inte får väcka åtal om han inte bedömer det sannolikt att åtalet ska lyckas. Det är därför vi måste jobba med andra vägar för att bekämpa det myckna alkoholinflödet över gränserna. Jag delar naturligtvis Egon Frids bedömning om införselskatter och minimiskatter. De löser inte problemet, men det är klart att de underlättar. Varje höjning vi kan göra av minimiskatterna som gör att skillnaderna blir mindre underlättar för oss som vill bevara en social alkoholpolitik. Jag vet att detta är en svår fråga. Jag har varit den finansminister inom Ekofinkretsen som hårdast har argumenterat för höjda minimiskatter. Det är delvis för att jag har synen att det är klokt ur alkoholpolitisk synvinkel men också delvis därför att jag tycker att det är klokt statsfinansiellt att belasta just denna skattebas. Inhemskt betyder kombinationen av oförmågan att höja minimiskatterna och att vi har det system som gäller med införselkvoterna, inte minst de domar som har kommit från EG-domstolen, att vi måste försöka att aktivt arbeta med de medel vi har. Det är inte minst Skatteverket och Tullverket som har ett stort ansvar. Jag inser att Skatteverket uppfattar det som sin primära roll att driva in skatter. Det ska vi ha respekt för. Men alkoholpolitiken är ett viktigt samhällsintresse. Därför finns det säkert anledning för oss att återkomma till frågan hur Tullverket ska få vidgade möjligheter och hur Skatteverket ska få ett tydligt uppdrag att följa frågorna. Vi ska glädjas åt att vi nu går mot jul, men vi ska inte glömma att för många människor är julhelgen en period där alkoholmissbruk och alkoholproblem blir ännu tydligare än under andra tider på året. Det är precis det som gör att den svenska alkoholpolitiken har en så stark förankring hos svenska folket som den har.

Anf. 210 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag vet att vi är överens i många frågor som rör problemet. Jag har också stött och varit positiv till den tydlighet som regeringen har visat i frågan. Men när man sedan hör att den tydlighet som finns inom regeringen för den svenska restriktiva alkoholpolitiken inte märks på det sätt som många förväntar sig inom EU och i arbetet för en förändring av alkoholpolitiken inom EU är det värt att lyfta upp frågan ytterligare en gång. Ministern sade i sitt svar: "För att få gehör inom EU är det emellertid viktigt att först intensifiera insatserna på hemmaplan för att minska införseln och bekämpa den illegala vidareförsäljningen av alkohol." Det här är ett sätt att försöka uppmärksamma problemet. Vi som är för en restriktiv nationell alkoholpolitik och rätten att än en gång få fastställa införselkvoterna på nationell basis hoppas att Sverige skulle visa lite franska toner. Det kan till exempel gälla att man av folkhälsoskäl hänvisar till att fatta beslut om en folkhälsorelaterad alkoholpolitik, till exempel målet i Frankrike om alkoholreklam. Här har Frankrike utmanat EU-kommissionen i frågan och hävdat nationella folkhälsointressen. Det är där vi menar att det är viktigt att den svenska regeringen utmanar EU-kommissionen på det alkoholpolitiska området av folkhälsoskäl. Det skulle då just gälla frågan om sänkta införselkvoter, och där skulle regeringen utmana EU-kommissionen i alkoholpolitiken.

Anf. 211 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag välkomnar att Egon Frid tar upp frågan. Den är som Frid påpekar central och viktig inte minst i dessa tider. Regeringens ambition är att vara aktiv i frågan, inte minst under ordförandeskapet. Det är en av de saker som vi driver i våra diskussioner med Frankrike och Tjeckien för det 18-månadersprogram som så småningom ska presenteras. Det är väl inte självklart att öllandet Tjeckien kommer att ha riktigt samma hållning i den frågan som Sverige har. Kommissionen har varit en av de konstruktiva krafter som har försökt att föra frågan framåt. Men det finns ett antal länder, Tjeckien, Tyskland, i någon utsträckning ett antal andra traditionella ölländer, om jag får säga så, som inte riktigt ser allvaret i frågan. Men om man har den typen av tydliga belägg för kopplingen mellan sociala problem och alkohol, inte minst det spritmissbruk som vi har i Sverige och i flera av våra grannländer, har vi anledning att ta detta på stort allvar. Vi ska naturligtvis söka gemensamma vägar med andra EU-länder, kommissionen och inte minst med våra grannländer för att gradvis pressa upp alkoholskatterna. Därmed kan vi bevara den svenska restriktiva alkoholpolitiken.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.