närpolisstationernas betydelse för rättssäkerheten

Interpellation 2003/04:341 av Andrén, Gunnar (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2004-03-10
Inlämnad: 2004-03-10
Besvarad: 2004-03-23
Sista svarsdatum: 2004-03-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 mars
Interpellation 2003/04:341
av Gunnar Andrén (fp) till justitieminister Thomas Bodström om närpolisstationernas betydelse för rättssäkerheten

Det går en stor centraliseringsvåg genom polisväsendet i Sverige. Motivet är nästan alltid ett ekonomiskt betingat besparingsbehov, praktiskt taget aldrig behov av att effektivisera verksamheten.

Ett uttryck för denna politik, verkställd av rikspolismyndigheten i samverkan med länspolismyndigheten är nedläggningen av mängder av närpolisstationer. Eftersom inga protester hörs från regeringshåll är denna politik också sanktionerad av regeringen.

Några exempel som genomförts eller aktualiserats:

I Skellefteå har beslut om nedläggning av närpolisstationerna i Byske, Jörn, Bureå och Burträsk träffats. Utöver den ilska som beslutet i sig väcker lokalt och regionalt, får man den oönskade effekten att polisens inställelsetid vid brott eller behov av insats till följd av ökade avstånd blir mycket stor.

På den internationella kvinnodagen, då denna interpellation väcks, kan man fråga sig: Ska inte inställelsetiden för att hjälpa exempelvis en hotad kvinna vara åtminstone lika kort som inställelsetiden för brandkåren eller ambulansen?

Ett annat exempel utgörs av förslagen att i Stockholms län lägga ned de två minsta närpolisstationerna, i Rimbo och i Vaxholm. Den enda säkra effekten av detta blir att antalet anmälda brott från dessa områden kommer att minska, däremot påverkas sannolikt inte brottsligheten i samma riktning, snarare tvärtom.

Vilken signal ger nedläggning av små närpolisstationer? Jo, utöver att allmänheten blir än mer stärkt i sin tro att statsmakten @ riksdagen, regeringen och Rikspolisstyrelsen @ inte bryr sig om människor som bor utanför de folktätaste eller mest brottsbelastade områdena, är att det är fritt fram för tjuvar, vandaler och andra kriminella på platser där polisen tidigare åtminstone delar av dagen och veckan funnits på plats med den lokala kännedom som detta för med sig.

En lång rad ytterligare exempel skulle kunna anföras från olika delar av landet, exempelvis Dalarna där många polisstationer är nedläggningshotade, eller Hemse på Gotland där närpolisstationen kommer att vara om icke stängd så dock obemannad under den tid av året, sommaren, då där finns särklassigt flest boende.

Mot bakgrund av ovanstående önskar jag fråga statsrådet och chefen för Justitiedepartementet:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att motverka den omfattande nedläggningen av närpolisstationer i praktiskt taget alla delar av Sverige?

Debatt

(12 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:341

Webb-tv: närpolisstationernas betydelse för rättssäkerheten

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:86 Tisdagen den 23 marsProtokoll 2003/04:86 16 § Svar på interpellation 2003/04:341 om närpolisstationernas betydelse för rättssäkerheten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)

Anf. 87 Thomas Bodström (S)

Fru talman! Det måste vara roligt att vara justitieminister i detta land när man ser ett sådant engagemang för rättsfrågorna som vi har sett i tingsrättsfrågan tidigare och som jag tror att den här interpellationen också är ett uttryck för. Det är jag som har skrivit den, därför den gissningen. Jag tror att man måste börja med att fundera kring vad människor upplever som trygghet. Det är naturligtvis väldigt många olika saker. Om man tittar på sådana konkreta saker som utryckningsfrågor ser vi att brandförsvaret hanteras av kommunerna, den lägsta nivån. Där har man bestämda utryckningstider. Man kan inte låta husen brinna ned, 12-20 minuter brukar vara en vanlig utryckningstid. Vi har sjukvård på landstingssidan där man också har väldigt snäva utryckningstider. Man ska täcka hela landet. Landstingen hanterar detta. Så har vi då den översta nivån där staten ingriper, nämligen på polissidan. Skillnaden som jag uppfattar den, och som jag tror att allmänheten också uppfattar den, är att det där tyvärr inte finns någon sådan snabbhet och beslutsamhet som de andra nivåerna har, kommunen med brandförsvaret och sjukvården med ambulansvården. Det finns någon form av uppgivenhet. Jag tror att detta är en av de mest bekymmersamma saker som vi upplever i vår tid, nämligen att allmänheten upplever att man inte kan få den hjälp av polisen som man förväntar sig och tycker att man har rätt till när det är väldigt aktuellt. På den här punkten säger statsrådet många kloka saker i sitt svar. Jag håller med om effektivitet och allt möjligt annat. Men någonstans vill jag ändå ställa frågan till statsrådet, eftersom jag vet att det kommer en uppräkning av en del andra saker från Torkild Strandberg och andra meddebattörer: Är det rätt väg som vi är inne på? Är det rätt väg att så många närpolisstationer försvinner? Det tror jag är en väldigt viktig fråga att ställa. Man kan inte bara säga att det är Rikspolisstyrelsens sak. När man försöker besvara frågan om vi är inne på rätt väg måste man ändå säga sig att staten genom Justitiedepartementet och regeringen har väldiga möjligheter att påverka hur strukturen inom polisen ska se ut. Det menar jag, och därför är min viktigaste fråga: Är vi egentligen inne på rätt väg? Jag har tagit upp ett antal polisstationer. I de frågorna har jag full förståelse för att det är Rikspolisstyrelsen och de andra myndigheterna som ska besluta. Jag har mer tagit dem som exempel, som Rimbo, som jag besökte häromdagen. Jag får ändå referera något till det besöket eftersom statsrådet berör en del företeelser där också. När man på en sådan nedläggningshotad polisstation frågar om de har några positiva effekter menar de att brottsligheten ändå går ned genom att den polisiära närvaron finns. Det finns en lokalkännedom som är svår att avvara. Det får effekter när den inte finns. För att uttrycka sig exakt sade de att "buset" har en tendens att försvinna genom att de känner så många lokala personer och vet vilka det är som ställer till det för andra medborgare där. Jag menar att det är en aspekt som man måste väga in när man tittar på alltihop. Jag får återkomma till några andra synpunkter som jag också har i ett senare inlägg.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 88 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Gunnar Andrén har fört fram många av de synpunkter som vi i Folkpartiet har och som jag delar. Men jag vill ändå haka på. Jag ställde tidigare i år en skriftlig fråga till justitieministern om polisverksamheten i glesbygden. Den berörde specifikt fyra stationer i norra Västerbotten, Byske, Jörn, Bureå och Burträsk. De här fyra ligger ganska långt från centralorten Skellefteå, som så småningom kanske har den enda polisstationen. Min och Folkpartiets uppfattning är att det är viktigt för människor att känna trygghet. En polisstation inom rimligt avstånd har betydelse för just den trygghet i lokalsamhället som justitieministern själv nämner i sitt interpellationssvar. Justitieministern nämner också i svaret bland annat att polisen liksom andra myndigheter måste anpassa sin verksamhet efter de förutsättningar som finns, ekonomiskt och på andra sätt. Det har jag full förståelse för. Jag vill ändå peka på att vi i Folkpartiet faktiskt föreslog mer pengar än regeringen i höstens budgetomgång, men det föll dessvärre. De här fyra polisstationerna i Västerbotten som jag nämnde berör ungefär 30 000 människor. De här människorna känner väldigt stor oro. Jag läste i tidningen Norra Västerbotten förra tisdagen att man i Bureå har satt i gång en lokal kampanj mot indragningen av polisstationen. Man har faktiskt satt upp ett stort kassaskåp alldeles utanför den stängda polisstationen. Där uppmanar man människor att satsa minst 20 kr var som bidrag. Insamlingen är såvitt jag vet unik. Den har satts i gång trots att man naturligtvis har fått besked från polisen att de inte kan ta emot pengarna. Jag vet också att människor inte låter sig avskräckas. De har skrivit till justitieministern, såvitt jag vet, och frågat om man inte kan öppna ett särskilt statligt konto just för att föra över de här pengarna. Sanningen att säga tror naturligtvis inte jag att den typen av lösningar är riktiga. Men det är ett tecken på att människor är oerhört oroliga. Just uppe i min del av landet, Västerbotten, och även i Norrbotten, är det en mycket stor ängslighet för vad som sker. Åklagarmyndigheter läggs ned, och tingsrätten i Lycksele hotas eventuellt. Vi vet inte riktigt ännu hur det blir med det. Men just att det ständigt är tal om att olika statliga inrättningar försvinner och kommer väldigt långt bort är inte ett bra tecken. I den tidigare debatten om tingsrätter talade en partikamrat till justitieministern just om det viktiga i att man har regional överblick och inte har vattentäta skott mellan olika departement och utskott. Jag tycker att det känns väldigt viktigt att vi verkligen tänker oss för. Jag vet att det behövs mycket pengar. Men jag vet också att man kan ha en verksamhet som inte behöver vara oerhört dyr. Jag vill till slut ställa en fråga till justitieministern: Anser justitieministern att det är rimligt att stora delar av vårt land blir i stort sett utan polis, åklagare och tingsrätt eller i varje fall kanske får 30-40 mil till närmaste inrättning?

Yvonne Ångström (Fp)

Anf. 88 Yvonne Ångström (Fp)

Ulf Sjösten (M)

Anf. 89 Ulf Sjösten (M)

Fru talman! Närpolisreformen sjösattes i mitten av 1990-talet med sikte på en större polisiär förankring i lokalsamhället. Det var inte många som den gången ifrågasatte tankarna med reformen som byggde på närhet, större trygghet för människor och en fördjupad legitimitet för polisen i samhället. Det var en reform som genom långsiktig närvaro i lokalsamhället tog sikte på prevention snarare än repression. Dåvarande Borås polisdistrikt var ett av de första distrikten, om inte det allra första, som började med kvarterspolisverksamhet i slutet av 1960-talet. En eller två poliser var stationerade i olika bostadsområden. Man följde ungdomar i skolan och på fritiden. Man skapade en relation som ofta var mycket långsiktig. Det finns exempel på poliser som arbetat i 25 år som kvarters- eller för den delen närpoliser och följt flera generationer av ungdomar till vuxen ålder. Betydelsen av den här verksamheten ska inte underskattas, och vittnesmålen är många om vilken påtaglig påverkan en polis ute i bostadsområdet har haft för många unga på väg in i missbruk och kriminalitet. I Borås - ett exempel eftersom jag kommer därifrån - frodades närpolisverksamheten under 70- och 80-talen fram till avlösningen i form av närpolisreformen i mitten av 1990-talet. I dag är kvarterspoliserna borta och närpolisstationerna har stängt sina dörrar. Den lokala närvaron, som aldrig kan uppvägas av ambulerande patruller, har i hög grad försvunnit. Varför? Justitieministern pekar ofta på att polisverksamheten har fått mycket stora resurstillskott de senaste åren. Mina frågor blir med anledning av alla stängda närpolisstationer: Har regeringen ändrat inställning till närpolisverksamhet? Är den inte längre högt prioriterad? Varför?

Torkild Strandberg (Fp)

Anf. 90 Torkild Strandberg (Fp)

Fru talman! RUT, riksdagens utredningstjänst, har blivit något av ett sanningsserum i den svenska politiska debatten de senaste veckorna. Jag frågade RUT häromdagen vilka polisstationer som har stängts och vilka man har fattat beslut om att stänga i Sverige sedan 1995. Svaret är uppdelat. Ett par av svaren är ganska häpnadsväckande. Man kan läsa följande: Några av de nedlagda stationerna har emellertid ersatts av nya, men Rikspolisstyrelsen saknar information om vilka. Vidare framgår från RUT: Uppgifter från åren 1995 till 1998 samt information om beslut om eventuellt kommande nedläggningar finns inte att tillgå centralt. Jag undrar hur det kommer sig att man på Rikspolisstyrelsen tycks ha så dålig ordning på vilka stationer man har att tillgå runtom i landet att man inte kan svara på en ganska enkel fråga från riksdagens utredningstjänst. Det gick att få fram de flesta av de stationer som har lagts ned mellan åren 1999 och 2003. Den 16 oktober 2000 tillträdde justitieministern sin nuvarande position. Sedan dess har 43 närpolisstationer i Sverige stängt. Sedan början av år 1999 har minst 61 - eftersom listan från Rikspolisstyrelsen inte är komplett - närpolisstationer stängts. Som vi hörde bland annat av Yvonne Ångström är det fler som står inför att låsa dörren. När det är fråga om så många tycker jag att man inte kan se annat än att det finns en oerhört stor systematik i detta. Jag tror att det kokar ned till någon sorts socialdemokratisk ideologi som är densamma som i den förra debatten, nämligen att det finns en övertro på att störst alltid är bäst och att centralistiska lösningar alltid är kostnadseffektivast. Det var 43 stängda polisstationer. Jag vill hänvisa till en passus i justitieministerns svar där han sade: "Den lokala polisstationen kan ha ett symbolvärde för polisiär närvaro, men dess påverkan på den anmälda brottsligheten är långt ifrån lika stor." Sedan 1999 har det funnits 61 polisstationer i landet som tydligen har haft ett symbolvärde. Hur många av de återstående - som jag inte vet hur många de är, och där man kan undra om Rikspolisstyrelsen vet - närpolisstationerna eller polisstationerna i landet har för justitieministern bara ett symbolvärde?

Thomas Bodström (S)

Anf. 91 Thomas Bodström (S)

Fru talman! Det är viktigt när den här frågan diskuteras att se precis hur det ser ut i verkligheten. Jag tycker förstås också att det är viktigt med polisstationer, men de ska vara väl fungerande på det sättet att de ska ha ordentliga öppettider och det ska finnas inte ett symbolvärde utan en reell möjlighet att komma dit. Sedan finns det en del mindre stationer som ändå kan behöva finnas av det skälet att det kan vara alltför långt till nästa polisstation. Då får man göra sådana prioriteringar också från polisen. När man talar om att en polisstation ska ha ett verkligt värde gäller det att den ska ha den funktionen att den kan användas i brottsbekämpande syfte. När det gäller de stationer som har nämnts här har jag tagit reda på hur det ligger till. Då kan man själv sätta sig in i frågan om hur viktigt det är med öppettiderna i dessa lokaler för brottsbekämpningen. I Rimbo har man av veckans sju dagar öppet en dag, tisdagar. Om nu alla brott ska begås bara på tisdagar i Rimbo skulle den ha en funktion, men jag tror inte att det är på det sättet. Detta är en station som naturligtvis kan ha betydelse när man ska ansöka om pass och så vidare. Hur många av veckans dagar är det öppet i Burträsk? En dag, onsdagar. Om inte alla brott begås just på onsdagar i Burträsk har den faktiskt inte någon funktion när det gäller brottsbekämpning. Också här är det fråga om passansökningar och så vidare. Detta är alltså två helt skilda saker. Jag ska inte säga att det är helt oväsentligt. Det är trots allt viktigt att kunna ansöka om pass och så vidare, men det gäller att skilja detta från den brottsbekämpande verksamheten och det närpolisarbete som behövs ute i länen. Det finns ingenting som hindrar att poliser befinner sig i Rimbo de andra dagarna i veckan och att man fortsätter med en polisiär närvaro bortsett från om just den stationen ska vara stängd eller öppen. Det är inte min sak att bedöma om den ska vara stängd eller öppen. Det kanske finns fullgoda skäl att den ska vara öppen. Det kanske inte finns någon station tillgänglig i närheten. Men det är viktigt för att förstå diskussionen att se skillnaden i syftet hos de olika polisstationerna. Det är viktigt att det finns bra stationer. Det är viktigt att närpolisreformen går vidare. Men självklart ska den förändras. På många ställen säger polismännen själva att det blev för plottrigt. Det var för många ställen där det fanns tre poliser varav en var chef, och sedan två kilometer bort var det tre andra poliser varav en var chef. Det var bättre när sex gick ihop och en blev chef. När man reser runt i landet kan man konstatera att det på många ställen blev betydligt bättre när det blev lite större enheter. Det här innebär inte att det inte fortfarande finns geografisk täckning och kunskap om de olika områdena. Det handlar om att få en bättre verksamhet. Det är så oerhört mycket viktigare att det finns poliser ute på gator och torg. Man har nämnt den tid som har gått sedan jag blev justitieminister. Uppgifterna är säkert riktiga att det har blivit färre lokaler. Låt mig ändå i det sammanhanget säga att sedan januari 2001 - strax efter det jag tillträdde - har det blivit 1 100 fler poliser i Sverige. Det är nästan en om dagen. Nog har det varit en ordentlig satsning. Men jag kommer att ha den fullaste respekt även i framtiden för hur polisen vill organisera sitt arbete. Jag tror på dem när de säger att polisstationer som har öppet en dag i veckan inte har någon verklig funktion när det gäller brottsbekämpningen.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 92 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag tror faktiskt att statsrådet har fel på den punkten. Jag ska ta ett exempel. Jag har nöjet av att se även statsrådet Johansson här i salen i dag. Jag har en rubrik från Sydsvenska Dagbladet den 23 mars, dagens datum. Anders Ljungberg skriver att effektiv polis tynger Rosengårds budget. Det är i och för sig tråkigt. "Närpolisens ökade effektivitet i jakten på kriminella ungdomar på Rosengård kostar stadsdelen stora pengar. Polisingripandena har resulterat i institutionsplaceringar eller dyra öppenvårdsinsatser för ett antal ungdomar." Det är en tråkig omständighet att pengar flyttas om. Men jag tror att det viktiga är att om närpolisen i Rosengård inte hade funnits hade det så småningom gått ännu sämre för de ungdomarna. Det är min poäng. Jag tror att den lokala närvaron och kunskapen är mycket viktigare än vad statsrådet vill göra gällande. Därför uppfattade jag svaret på min fråga om vi är på rätt väg ganska negativt. Min tolkning var att justitieministerns svar var att vi är på rätt väg. Jag tror att det är det omvända, att vi är på fel väg, att vi bryter sönder systemet med den lokala närvaron. Man kan säkert diskutera öppettiderna, men jag har inte tagit upp den aspekten utan pratat om närvaron. Då kan man konstatera till exempel i Rimbo att det är en plus tre, mot en plus fem 1995. Den stationen läggs nu samman med Hallstavik. Jag tror att det i sak är väldigt viktigt att man har en tydlig närvaro och att det finns en lokal kännedom för att man ska kunna komma åt de problem som annars blir större. På den punkten vill jag fråga statsrådet igen: Är vi verkligen på rätt väg när vi avvecklar så många närpolisstationer? De har mer än symboliskt värde. Jag håller naturligtvis med statsrådet om att man kan diskutera enskilda polisstationer. Folkpartiet har nyligen i den här regionen biträtt att Globens polisstation ska läggas ned, så vi är inte emot alla rationaliseringar och effektiviseringar. Däremot måste man fortfarande diskutera detta: Är det verkligen en klok synpunkt? Jag tänker på detta att vi nu ska få en annan effektivisering, genom att få ett telefonnummer till polisen i hela landet. Jag tycker att det låter bra. Det som jag fruktar är att det ska bli bara en telefonsvarare också, att det ska bli en effektivisering på det sättet också. Tvärtom måste det nya numret fungera så att det blir ännu mer lokalt. Det måste vara syftet. Min fråga är fortfarande: Är vi verkligen på rätt väg? Det kan gälla både Hemse och Vaxholm, och det kan gälla alla de andra områdena. Förlorar vi inte den lokala kännedomen? Kan inte den besparing som man gör - jag har förståelse för att Rikspolisstyrelsen och deras organisation vill göra det - visa sig vara ganska kostsam? Och är inte Rosengård ett utmärkt exempel på att vi gör en effektivitetsvinst i människor? De människor som håller på att hamna i olycka får visserligen initialt en tråkig tillvaro, men totalt sett kan de se fram mot ett bättre liv.

Yvonne Ångström (Fp)

Anf. 93 Yvonne Ångström (Fp)

Fru talman! Jag kan hålla med om en sak, och det är att det kanske inte är tillräckligt att en polisstation har öppet en dag i veckan. Justitieministern säger också att det är fråga om prioriteringar. Men i till exempel mitt län måste det nog till mer resurser att fördela. Man kan inte prioritera bara några och ta bort de små stationerna. Däremot kan man tänka sig att de i Burträsk har någon som kan ta emot passansökningar och vidarebefordra dem. Det är inte det som är det viktiga syftet med polisstationen, utan det är, precis som Gunnar Andrén har sagt, att det finns poliser någorlunda i närheten och inte 25 mil bort. Jag kan också nämna Västerbottens inland och fjällvärlden. Justitieministern vet att det kan vara 20 mil för en polisutryckning, och det är inte tillfredsställande. Det gäller inte minst under vintersäsongen, när det händer många olyckor i fjällvärlden, både med skidåkare och med skoterförare - tyvärr alkoholpåverkade - och så vidare. Då behöver polisen finnas tillgänglig. Jag har ingen mer fråga, utan jag vill bara skicka det vidare. Jag ska sedan överlämna den lilla artikeln från Norra Västerbotten.

Ulf Sjösten (M)

Anf. 94 Ulf Sjösten (M)

Fru talman! Som jag sade tidigare kan ambulerande poliser aldrig ersätta den stationära närvaron i form av närpoliser som verkar i lokalsamhället. Det finns en större bredd i den här frågan än den som framförs av Thomas Bodström här i kväll. Preventionen får vika, och repressionen kommer i förgrunden, med det system vi har i dag. Den yttersta orsaken till närpolisreformens kollaps är givetvis att den socialdemokratiska regeringen från 1995 har prioriterat ned polisväsendet ekonomiskt. Det är den direkta orsaken. Nu ökar antalet poliser i Sverige, Thomas Bodström. Det erkänns av mig som moderat - det är ett faktum. Men ställt mot de stora nya pensionsavgångar som kommer, med en ny deltidspensionsreform, som började verka 2003, blir nettoökningen av poliser ytterst blygsam i fortsättningen. Hur stor var nettoökningen av poliser 2003, Thomas Bodström? Fru talman! Detta är ingen propaganda utan en realitet i dagens Sverige. Min fråga är: Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att ge närpolisreformen en välbehövlig renässans? Något svar har vi inte fått i dagens debatt.

Torkild Strandberg (Fp)

Anf. 95 Torkild Strandberg (Fp)

Fru talman! Jag tycker inte att det finns något skäl att försvara varenda närpolisstation som finns i Sverige. Det finns de som av olika skäl behöver läggas ned, slås samman med någon annan eller har tjänat ut på annat sätt. Det kanske till och med behöver öppnas en ny närpolisstation i Sverige där det inte finns någon i dag. Man behöver inte till varje pris slå vakt om det som är nu. Det som är oroande i den här listan är den stora systematiken, att minst 61 stationer har försvunnit sedan 1999. Det är samma systematik som vi ser i fråga om tingsrätterna, att det genomförs så konsekvent och kategoriskt och att justitieministern kallar den polisiära närvaron i form av stationer på många håll i landet för någonting som är av symboliskt värde. Öppettider på polisstationer ställer justitieministern mot att de finns kvar. Men det är ju inte av naturen givet att närpolisstationen i Rimbo ska ha öppet på tisdagar eller att den i Burträsk ska vara öppen bara på onsdagar. Det är någonting som justitieministern också ansvarar för, att måndagar, onsdagar, torsdagar, fredagar, lördagar och söndagar är det stängt. Det är inte någonting som vi från oppositionen har ansvaret för, utan det är också justitieministerns ansvar att anslagen trots tillskotten är så snålt tilltagna att polisen i Burträsk klarar att ha öppet en eftermiddag i veckan. Valet står inte mellan att ha öppet en dag i veckan och att lägga ned, utan alternativet borde rimligen vara att hålla stationen öppen åtminstone fem dagar i veckan.

Thomas Bodström (S)

Anf. 96 Thomas Bodström (S)

Fru talman! Jag ska bara klargöra uppgiften om 1 100 fler, så att det inte blir fel i protokollet. Det är 535 vanliga poliser och 565 civilanställda. Ja, jag tror att polisen är på rätt väg. Polisen gör mycket bra saker. Det är intressant att följa dess utveckling. Man går mot en alltmer nationell samordning när det gäller utbildning, utrustning, hur man ska behålla den polisiära lokala närvaron och mycket annat. Det är viktigt. Jag tycker att just det ska vara ledstjärnan, inte lokalerna i sig, som kostar nästan 10 % av polisens budget. 60 stationer i Sverige kostar 100 000 kr per polis och år. Om då polisen försöker effektivisera sin verksamhet tycker jag inte att man utan att ha något eget underlag kan säga att det är helt fel. Nu får vi höra - och jag tror att vi delar den uppfattningen - att det på sina ställen kan vara rätt att till och med öppna stationer. På vissa håll där det är långa avstånd tror jag faktiskt att man måste ta stor hänsyn till just att det är långa avstånd, även om det kanske inte är motiverat verksamhetsmässigt, därför att känslan av otrygghet med alltför långa avstånd är det också viktigt att ta hänsyn till. Jag vet också att Folkpartiet i Stockholms län har varit med och tagit beslut om Globens polisstation. Där var det fyra anmälningar per dag när man hade öppet. Folkpartiet ansåg, liksom Socialdemokraterna, att det inte var motiverat att ha den öppen när man kunde åka några kilometer till en annan station. Jag tror inte att skillnaderna är så stora. Jag tycker ändå att det är viktigt att skilja på den polisiära närvaron - vilket vi tycker är väldigt viktigt, inte minst i områden som Rosengård - och att stationer på vissa håll inte fyller den funktionen att det är motiverat att betala en hyra för alla tider som det inte är öppet, det vill säga större delen av veckan. Jag tror att det är viktigt att polisen får fortsätta att utvecklas och att vi fortsätter att ge de resurser som behövs, så att vi kan få en ännu bättre polisverksamhet i framtiden.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 97 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag var ganska positiv till statsrådets svar när jag läste det, men nu när jag ställer frågan om vi är på rätt väg eller på fel väg är det uppenbart att vi skiljer oss väldigt mycket åt. Jag tror för min del att den allt sämre lokala närvaron framför allt inte är till gagn för medborgarnas syn på om man kan lita på rättssystemet. Jag tror att trygghetsfrågan, som jag diskuterar, är väldigt viktig. När man lägger ned till exempel västra Järfälla närpolisstation och i norra Botkyrka, Torshälla, Funkabo, Kvarnholmen, Skärhamn, Viskafors, Dalsjöfors, Sjöbo, Getinge, Hulta, Marstrand, Landvetter, Lindome, Lilla Edet, Henån, Ed, Skövde och Svärdsjö sänder det en signal till medborgarna om att det är en form av kapitulation. Det är ett hårt ord. Jag kanske skulle vilja nyansera det, men det var det bästa jag kunde finna just nu. Det är ett hårt ord. Det är inte riktigt det jag menar. Men det sänder en felaktig signal om vad staten ska göra. Jag tycker att statsrådet borde fundera på detta med utryckningstider som vi har diskuterat här. När det gäller sjukvården har vi väldigt hårda krav på att man ska komma. Det gäller också brandförsvaret. Men det finns ett glapp här, och det finns en uppgivenhet när det gäller hur snabbt polisen kan komma. Närvaron spelar en roll. Jag önskar emellertid statsrådet lycka till, och jag tycker att man ska se positivt på det väldiga engagemang som finns här. Jag tror för min del både att antalet poliser är viktigt och att närvaron är viktig. Jag tror också att det är viktigt att vi får ett engagemang inom statsrådets eget parti. Ibland får jag en känsla av att det inte finns ett tillräckligt engagemang för rättstrygghetsfrågor. Jag önskar att det vore större. Vi ska själva, i Folkpartiet, ha en poliskonferens på fredag som vittnar om detta. Jag tror att det skulle behövas flera sådana också inom regeringspartiet.

Intressenter

Frågeställare

Gunnar Andrén

Besvarad av

Thomas BodströmSocialdemokraterna