näringsidkare som utsätts för brott

Interpellation 2002/03:281 av Johansson, Jörgen (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-04-10
Inlämnad: 2003-04-10
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-04-24
Sista svarsdatum: 2003-05-05
Besvarad: 2003-05-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 april
Interpellation 2002/03:281
av Jörgen Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström om näringsidkare som utsätts för brott

Stölder och våldsbrott i Sverige blir allt grövre. I detta läge är det mycket angeläget att slå vakt om rättssamhället. Frågan är vem som tar det yttersta ansvaret när situationen är sådan att den grövre kriminaliteten tillåts att ge näringsidkare näringsförbud. Detta kan inte vara förenligt med rättssamhällets grundstenar.

Jag ställde en interpellation till justitieminister Thomas Bodström den 17 december 2002 beträffande ansvaret för att näringsidkare inte har möjligheten att skydda sig, vare sig fysiskt eller ekonomiskt. Min åsikt var, och är, att samhället har misslyckats i sitt arbete och har då också ett ansvar för att näringsidkare ges en trygghet i sin yrkesutövning. Justitieministerns svar var svävande trots att i svaret svävade anden om att "detta är en oerhört prioriterad fråga för regeringen".

Bakgrunden till min interpellation för tre månader sedan var att många företagare, främst inom ur- och smyckesektorn, har drabbats hårt. Väpnade rån och drive-in-kupper har blivit en allt vanligare företeelse. Följden har blivit att anställda blir psykiskt knäckta och slutar sin anställning.

Försäkringsbolagen ställer i dag allt hårdare krav på företagaren och när inte fler krav kan ställas och brotten fortsätter, så säger försäkringsbolaget upp försäkringstagaren. När verksamheten inte är försäkrad säger hyresvärden upp kontraktet för näringsidkaren. Samtidigt ställer banken inte upp och ger företagaren erforderliga lån då verksamheten inte är försäkrad. En form av moment 22 inträder. Till dessa händelser är polisen och samhället åskådare.

Bakgrunden till interpellationen är händelser som drabbat en företagare i Västerås. Han har inrättat sin handel som en säkerhetszon. Trots detta drabbades han under gårdagen av ytterligare ett väpnat rån. Affären har skyltfönster med vibrationslarm, pansarglas och galler. I lokalen finns larmknappar för bråk och överfallslarm. Fyra kameror spelar in vad som försiggår i lokalen och rök fyller lokalen på fem sekunder vid inbrott. Lokalen har dessutom akustiskt larm, larmade kassaskåp samt låsta affärsdörrar där kunderna får ringa för att bli insläppta. Under vissa tider finns dessutom privatanställda vakter som slussar in kunderna. De anställda har i hemmet fått överfallslarm installerade, tittskåp monterade i dörrarna dessutom har nyckelpersoner fått mobilt överfallslarm som de ständigt bär med sig. Det som återstår är personliga handeldvapen. Man frågar sig om detta är en beskrivning från rättsstaten Sverige anno 2002.

Den aktuella näringsidkaren har i dag inga försäkringar och inga fasta bankförbindelser på grund av den rådande situationen. Samhällets ansvar, i konkret handling, för att hjälpa näringsidkaren saknas dessutom.

Det är inte rimligt att ett livskraftigt företag läggs ned och att därmed såväl service som arbetstillfällen försvinner från främst mindre och medelstora orter. Samhällets uppgift är att garantera rättsstaten och erbjuda alla en trygg livsmiljö. Uppenbart är att samhället inte klarat sina åligganden i det åberopade exemplet. Mot den bakgrunden är det också rimligt att samhället tar sitt ansvar.

I min interpellation, för fyra månader sedan, föreslog jag att samhället skulle garantera utsatta näringsidkare ett rimligt försäkringsskydd. Det förslaget avvisades av justitieministern. Alternativa förslag till åtgärder har dock inte redovisats och situationen är akut och fordrar snabba beslut och åtgärder. Alternativen bör alltså snarast fram för bedömning.

Om inte samhället kan garantera vare sig den personliga eller ekonomiska säkerheten är det rimligt att näringsidkaren själv ges möjligheten att skydda sitt företag. Utifrån den ekonomiska aspekten vore det därför möjligt att låta utsatta näringsidkare, i bokslutet, avsätta obeskattade medel som ekonomisk säkerhet vid rån, överfall och skada. Det skulle innebära en möjlighet för näringsidkaren att vara "sitt eget försäkringsbolag". Detta bör innebära enkla förändringar av nuvarande system som dessutom bör kunna förverkligas skyndsamt. Samhället har ett ansvar, det är dags att ta det!

Min fråga till justitieministern:

Hur kommer justitieministern att agera för att återskapa tilltron för rättsstaten Sverige hos de drabbade näringsidkare som ständigt faller offer för den grövre kriminaliteten?

Hur kommer justitieministern att agera för att ge utsatta näringsidkare en rimlig chans att klara företagets ekonomi om de utsätts för rån?

Debatt

(4 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:281

Webb-tv: näringsidkare som utsätts för brott

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)

Anf. 16 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Jörgen Johansson har frågat mig hur jag kommer att agera för att förbättra situationen för näringsidkare som utsätts för allvarliga brott, såsom till exempel rån. De frågor som Jörgen Johansson ställer är i stor utsträckning desamma som han ställt till mig i en tidigare interpellation som jag har besvarat den 31 januari. Jag vill därför inledningsvis hänvisa till det svar jag lämnade då och på nytt försäkra Jörgen Jo- hansson om regeringens engagemang i den här saken. I arbetet för att minska rån och annan brottslighet mot handeln krävs det insatser på bred front. Som jag anförde i mitt tidigare interpellationssvar har reger- ingen tagit ett flertal initiativ som har betydelse för möjligheten att förebygga och bekämpa brott mot bland annat butiker. I en proposition som överlämnats till riksdagen har regeringen föreslagit att det inte längre ska vara möjligt att göra godtrosförvärv av stöldgods och annan olovligt tillgripen egendom. Vidare har bestämmelserna om allmän kameraöver- vakning setts över av Kameraövervakningsutredning- en. Personsäkerhetsutredningen har fått i uppdrag att bland annat utforma ramen för ett nationellt skydds- program i syfte att effektivisera och förbättra skyddet för vittnen. Utredningsarbeten bedrivs även när det gäller vissa vapenfrågor. Dessutom pågår ett brett upplagt arbete för att öka effektiviteten och kvaliteten i rättsväsendets arbete. Utöver strafflagstiftning och polisiära insatser är det angeläget att genom brottsförebyggande samver- kan skapa förutsättningar för ett effektivt samarbete mellan olika myndigheter, centrala näringslivsorgani- sationer och andra intresseorganisationer. Ett forum för sådan samverkan är Plattformen, ett projekt som jag tog initiativ till förra året och som från och med i år bedrivs som ett löpande samarbete med näringsli- vet. Jörgen Johansson har i sin interpellation särskilt tagit upp de svårigheter som råndrabbade näringsid- kare kan ha att få fortsatt försäkringsskydd. I det förslag till en ny försäkringsavtalslag som nu bereds inom Regeringskansliet behandlas frågan om införandet av en plikt att ingå avtal, så kallad kontra- heringsplikt, såvitt avser personförsäkringar. Reger- ingen överväger att på sikt även återkomma i frågan om kontraheringsplikt avseende försäkring av små och medelstora företag. Jag vill dock betona att jag inte har tagit slutlig ställning till detta. Genom branschföreningarna har näringsidkarna också möj- lighet att ta upp en direkt dialog med försäkringsbo- lagen eller att se över förutsättningarna för alternativa försäkringssätt. Jörgen Johansson efterlyser också en särskild skattemässig reserveringsmöjlighet som skulle kunna tas i anspråk för utgifter vid rån, överfall och annan skada. Gällande skatteregler (30 kap. inkomstskatte- lagen, 1999:1229) erbjuder genom systemet med så kallade periodiseringsfonder näringsidkare en gene- rell reserveringsmöjlighet. Eftersom det inte finns några restriktioner för vad en periodiseringsfond kan tas i anspråk för kan den alltså användas för att täcka sådana utgifter som Jörgen Johansson syftar på. Det finns ingen enkel och enhetlig lösning på de problem som Jörgen Johansson tar upp i interpella- tionen. Butiksrån måste liksom annan allvarlig brottslighet i stället angripas med en rad olika åtgär- der. Regeringen kommer även fortsättningsvis att prioritera detta arbete högt, och jag utesluter inte att nya initiativ kommer att behöva tas på området.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 17 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Tack för svaret på min interpella- tion. Det är rätt som justitieministern säger att vi förde den här diskussionen för några månader sedan. Jag vill ändå hävda att det inte är fråga om någon form av okynnesutfrågning utan det här är ett pro- blem som inte får dras i långbänk. Vi har inte tid att vänta på att polisen ska få bort buset från våra gator. Gör vi det kommer delar av vårt näringsliv att dö. Brottsbekämpningen vet vi av erfarenhet tar tid, och den är inte lätt. Samtidigt måste den kampen gå vidare på ett kraftfullt sätt. På brottsområdet fungerar marknadsekonomin till fullo. Uppfinningsrikedomen är enorm, och åtgärdsprogrammen för att komma åt brottsligheten är förknippade med svårigheter. Vi vet i dag att det sker ett bilinbrott var tredje minut i Sverige. För att beskriva utvecklingen kan vi se vad som skrevs i Söderhamns tidning 1941, där kriminalpolisen efterlyser en Rex damcykel med det och det ramnumret. Polisen bekostade annonsen och hade stor förhoppning att reda ut den här stölden. Det har skett vissa förändringar. Förmodligen är inte arbetssättet tillämpligt i dag. I samma tidning kan vi läsa att en man tillgripit fem säckar potatis och för detta dömts till fyra måna- ders straffarbete. Vi kan också konstatera att påfölj- derna har förändrats genom åren. Min fråga gäller, vid sidan av att vi ska skapa det trygga samhället, vilket ansvar vi ska ha för att rädda företag som riskerar nedläggning på grund av brotts- lighet, alltså på grund av att samhället inte klarar de åligganden man har i dag. Vi kan aldrig acceptera att busen ges rätten att sätta näringsförbud. Men så är det i dag. Eftersom samhället inte klarar sina åligganden bör det också vara samhällets skyldighet att skapa ett skyddsnät för dem som drabbats. Men så är det inte heller i dag. Den urbutik som jag nämnde i vår tidigare debatt drabbades några veckor efter debatten av ytterligare ett väpnat rån. Butiksinnehavaren har sedan årsskiftet ingen försäkring. Han har på grund av det ingen bankkontakt. På grund av det är han i konflikt med fastighetsägarna på de ställen där han bedriver sin verksamhet. Hela verksamheten är ifrågasatt. Det senaste rånet är ett i raden i de fort som han har ska- pat i sina butiker för att skydda sig mot rån. Det se- naste rånet har inte heller, i likhet med de andra, kla- rats upp trots att det finns bildbevis. Det här är en parallell till upploppen vid Stureplan för några veckor sedan. De ekonomiska effekterna får näringsidkaren stå för fullt ut. Herr talman! Jag har ändock en viss förhoppning, och jag ser en öppning i statsrådets formuleringar. Kontraheringsplikten kan vara en väg att klara detta. Det innebär trots allt att försäkringsbolaget klassar försäkringstagarna bransch för bransch. Det innebär att det blir en onormalt hög kostnad eftersom det inte går att slå ut den på ett större kollektiv. Vi får lov att komma ihåg bakgrunden, nämligen att det är sam- hället som inte klarar sina åligganden i sammanhang- et. Den skattemässiga reserveringsmöjligheten har inte setts utifrån denna synvinkel tidigare men kan givetvis användas i en akut form i det här samman- hanget för att komma åt problemet. Men för att göra det behöver förändringar göras i inkomstskattelagen. Nuvarande norm med sex års löptid för periodise- ringsfonderna måste ändras. I dag får näringsidkaren avsätta 30 % av avkastningen före skatt. Det kan innebära att fonden aldrig kommer upp i de nivåer som behövs för att kunna få det skydd som behövs. Lönsamheten är inte så stor i den typen av företag. Herr talman! Jag ser trots allt att detta kan vara en väg att akut lösa problemet. Jag ser fram emot att statsrådet agerar aktivt i att få de förändringar som behöver göras även i inkomstskattelagen till stånd.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 18 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag vill först kommentera den röda Rex damcykeln! Jag tror att det skulle vara möjligt att återfinna just den cykeln av 1941 års modell. Den skulle vara mycket speciell. Det är värre med andra cyklar som är mer vanligt förekommande. Det är onekligen en speciell fråga. Den fråga som har tagits upp i denna interpella- tion har en parallell till andra frågor som har varit aktuella, nämligen hur näringsidkare - för att ta ett uttryck som justitieministern använde i ett anförande - kan drabbas av sådant de själva ej kan råda över. Det gäller inte bara rån utan också det som inte kan få någon annan beteckning än plundring och förstörelse, som inträffade alldeles nyligen i Stockholm. Dessvär- re har vi sett andra exempel. Ett allvarligt sådant var Göteborgskravallerna för något år sedan. Det finns många bra förslag, och justitieministern räknade upp många bra saker, lagskärpningar i fråga om godtrosförvärv och att se över frågan om över- vakningskamera och så vidare. Allt det är bra. Likväl är samhällets signaler, också från denna talarstol, viktiga. Jag har en känsla av att många människor uppfattar att brottsligheten inte tas på tillräckligt all- var av de rättsvårdande myndigheterna och att rättvi- sa inte går att uppnå. Jag ser det som det största be- kymret, det vill säga att den enskilde inte hyser till- räcklig tilltro till att samhället verkligen förmår reda upp alla de brott som begås. Det kan gälla allt från en vanlig cykelstöld till de allvarliga fall där näringsid- kare riskerar att gå i konkurs eller tvingas upphöra med sin verksamhet. Jörgen Johansson har tagit upp intressanta frågor, inte minst försäkringsfrågorna. Det är ett bekymmer att det inte går att försäkra sig mot den typen av ska- degörelse, förstörelse och plundring. Jörgen Johans- son nämnde ett fall med ett rån, men man blir lika drabbad när hela varulagret tas från en urmakare i Stockholm även om det är fråga om många gär- ningsmän som inte kan anträffas. Trots de goda förslag som har lagts fram, är justi- tieministern nöjd med nuvarande förhållanden?

Jörgen Johansson (C)

Anf. 20 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Min avsikt från början var inte att ställa interpellationen till justitieministern utan till en annan minister, men den blev omdestinerad - därav anledningen till att vi står här nu. Jag förstår mycket väl att justitieministern inte ska svara på den typen av frågor. Men möjligheten till fondering är en så pass in- tressant fråga att det vore värt att i regeringskretsen ta upp den diskussionen. Frågan är akut och behöver lösas. Jag ska ge ett exempel från mitt hemlän. Jag vet inte varför just urbutiker drabbas så mycket. Förmod- ligen är det någonting på brottsmarknaden som gör att det är lätt att avyttra de varorna. När jag i dag, boende i Arboga, behöver byta batteri i min klocka får jag ta mig till Västerås. Det finns ingen i dag som är beredd att bedriva den typen av verksamhet - urbutiker - på grund av den situation som i dag råder. Vi håller på att utarma bygder på en form av service på grund av denna situation. På något sätt måste detta lösas. Frå- gan är egentligen större än vad vi föreställer oss. Min rekommendation är att ta upp detta i reger- ingskretsen och att snabbt försöka göra någonting åt detta.

Intressenter

Frågeställare

Jörgen JohanssonCenterpartiet

Besvarad av

Thomas BodströmSocialdemokraterna