Namnlagen
Interpellation 2006/07:574 av Vestlund, Börje (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-05-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-05-24
- Svar fördröjt anmält
- 2007-05-30
- Sista svarsdatum
- 2007-06-08
- Besvarad
- 2007-06-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 maj
Interpellation
2006/07:574 Namnlagen
av Börje Vestlund (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Redan 2001 fattade kammaren ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen om att se över namnlagen. Detta verkställdes aldrig och i samband med behandlingen av motioner under allmänna motionstiden 2004/05 tillkännagavs ånyo detta till regeringen. Det som sedan har erfarits är att regeringen tidigast 2008 har för avsikt att tillsätta en sådan utredning. I samband med behandlingen av motionerna från allmänna motionstiden 2005 riktades delvis berättigad kritik mot den dåvarande regeringen för dess saktfärdighet i detta ärende. Trots behoven av att se över namnlagen är det uppenbart att regeringen har för avsikt att ignorera detta helt och hållet. Genom att tillsätta utredningen först 2008 kommer det sannolikt inte att bli en förändring av namnlagen före 2011–2012. Detta är helt oacceptabelt. Transpersoner har länge påtalat behovet av att se över namnlagen; den diskriminering som dessa människor upplever på grund av att man inte kan få använda det namn man identifierar sig med är uppenbar. Detta innebär också flera problem. Ett tydligt exempel är ett besök som skulle tas emot från en transvestitförening i riksdagen. Detta fick hållas utanför riksdagen då man inte ville ha noterat vilka namn som framkom av identitetshandlingen. Jag inser att det finns en del problem med framför allt efternamn och de skydd som kan krävas i lagstiftningen. Men det är fullständigt obegripligt varför regeringen inte är beredd att se över frågan om förnamn omgående.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Vilka åtgärder har statsrådet för avsikt att vidta för att förändring av namnlagen kan komma till stånd så snart som möjligt?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:574
Webb-tv: Namnlagen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:127 Fredagen den 15 juniProtokoll 2006/07:127 4 § Svar på interpellation 2006/07:574 om namnlagen
Protokoll från debatten
Anf. 22 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få till stånd en förändring av namnlagen så snart som möjligt.
Frågor om namn berör många människor och har stor betydelse. Det är nu snart 25 år sedan namnlagen trädde i kraft, och sedan dess har inga större ändringar gjorts i lagen. Regleringen har kritiserats i flera avseenden, och jag håller med om att en översyn nu behövs. En särskild fråga som tagits upp är transsexuella personers situation.
Efter riksdagens tillkännagivanden har ett arbete påbörjats inom Justitiedepartementet för att närmare klarlägga vilka problem som i dag finns när det gäller tillämpningen av lagen och vilka frågor som det kan finnas anledning att överväga inom ramen för en översyn. Bland annat har Patent- och registreringsverket på uppdrag av departementet undersökt behovet av förändringar. Min avsikt är att arbetet nu ska fortsätta och att direktiv till en utredning ska beslutas under nästa år.
Anf. 23 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det här är en av de ganska små men väldigt viktiga frågor i vår lagstiftning som vi har att hantera i denna kammare.
Min interpellation tar i första hand upp problematiken kring förnamnen. Jag är mycket väl medveten om, fru talman, att huvuddelen av problematiken, den svåra delen när det gäller avvägningar i just detta avseende, inte handlar om förnamnen utan om efternamnen. Ibland kan det vara omotiverat, och man kan inte riktigt förstå varför inte till exempel ett äkta par kan få behålla dubbelnamn från varandra enligt den namnlag vi har. Man kan tycka det är konstigt, men det kanske finns andra saker som behöver övervägas.
Förnamnen är ett bekymmer. Inte alla transpersoner genomgår ett könsbyte och en förändring av sitt kön per omgående, utan det kan ta ganska många år innan man bestämmer sig för att göra detta. Men man börjar leva i det motsatta könet på ett ganska tidigt stadium, och då kan man inte byta namn.
Till vardags - hemma, bland vänner eller på jobbet - är detta kanske inget större problem. Men från tid till annan måste man visa upp sin legitimation. Heter man då Arne men kallar sig Anneli blir det väldigt komplicerat. Då måste man tala om det: Det är jag som är Arne, men egentligen heter jag Anneli och identifierar mig som det.
Jag har lite svårt att förstå att det ska ta så lång tid att tillsätta just den här typen av utredning och beredning. Det enda som har komplicerat det hela är lagen om fastställelse av kön i vissa fall och en mycket speciell omständighet - om man ska kunna gå tillbaka och byta namn och personnummer retroaktivt. Där måste de rättsliga förutsättningarna väldigt noga övervägas.
Jag kan instämma i att det behöver övervägas, men problemet är den saktfärdighet som både den här och den förra regeringen redovisade i detta ärende. Låt mig också säga att den nuvarande alliansen var väldigt kritisk i den reservation som avgavs i samband med att namnfrågorna behandlades under föregående riksmöte. Därför är det ytterst förvånande att man inte har tillsatt denna utredning.
Jag kan bara tolka det på två sätt. Det ena skulle vara att man inte har gjort ett enda dugg, det vill säga att man inte har berett detta över huvud taget. Det andra skulle vara att det finns saker man inte vill redovisa för kammaren när det gäller svårigheterna eller komplikationerna kring detta och att man därför inte tillsätter utredningen.
Jag tycker att det är dags att göra detta. Det är en enkel fråga. Det rör egentligen bara den grupp som berörs och inga andra. Jag förstår också att efternamnen är en mer komplicerad fråga.
Fru talman! Slutligen vill jag säga att om vi har problem med till exempel misshandelsbrott behöver vi ju inte utnyttja hela brottsbalken för att lösa detta, utan vi kanske kan nöja oss med just den delen av lagstiftningen.
Anf. 24 Anti Avsan (M)
Fru talman! Civilutskottet har tidigare under våren i betänkandet 2006/07:CU16 avseende namnlagen behandlat åtta motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Motionsyrkandena och de aktuella motionerna har i huvudsak gällt ändringar i 1982 års namnlag och behovet av en översyn av lagen.
För att belysa omfattningen av det arbete som kommer att krävas vill jag först och främst framhålla att det i kammardebatten från socialdemokratiskt håll framfördes att en översyn av namnlagen skulle bli ett omfattande arbete. Andra företrädare för oppositionen framhöll att en sådan utredning bör göras grundligt.
Frågor om ändringar i namnlagen och översyn av lagen har varit aktuella i riksdagen ett antal gånger tidigare, också under den förra mandatperioden, då den tillhörde lagutskottets beredningsområde.
Börje Vestlund har i sin interpellation beskrivit två tillkännagivanden från riksdagen under den socialdemokratiska regeringsperioden. Jag konstaterar att den tidigare regeringen inte gjorde någonting med anledning av dessa två tillkännagivanden, trots att regeringen hade fem år på sig från det första tillkännagivandet. Var det någon socialdemokrat som interpellerade i den frågan under den förra mandatperioden, eller är det så att man har större tilltro till den nya regeringen?
Nu har regeringen aviserat att man ska ta initiativ till en översyn av namnlagen, men det kan ske tidigast under 2008. Jag har respekt för det av det skälet att det finns en mängd olika lagar som behöver ses över och en mängd olika frågor att bereda i Regeringskansliet. Man kan säga att regeringen genom att ange när man ska ta tag i frågan om namnlagen också har prioriterat den frågan. Det tycker jag är väsentligt att framhålla i detta sammanhang.
Anf. 25 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det här är en fråga som har dragits i långbänk. Problemet är att det under den förra mandatperioden var ett otroligt tryck på departementet med massor av viktiga propositioner. Bland annat genomfördes många reformer för homosexuella, och det gick på något sätt före.
Det som är lite förvånande är att borgarna var väldigt ettriga under den tiden och ville att vi ändå skulle prioritera namnlagen. Men nu har det plötsligt vänt. Den kritik som nu riktas mot oss socialdemokrater kan vi alltså rikta åt andra hållet. Då var det extremt bråttom. Nu är det inte lika bråttom. Men om det nu verkligen blir ett ordentligt arbete under nästa år kan jag nöja mig med det.
Det är också viktigt att man verkligen går till botten med de problem som finns. Det är, precis som nämns, snart 25 år sedan namnlagen sjösattes, och det har hänt väldigt mycket på den tiden. Samhället utvecklas och går framåt. En sak som har hänt, förutom det här med transpersoner, är att människor som känner att de tillhör ett annat kön får möjlighet att byta kön. Att människor får leva i enlighet med sin övertygelse och identitet är en positiv utveckling.
En annan sak som har hänt är att allt fler är sambor. Man kan gå från att vara sambo till att vara gift, och man skaffar barn i olika konstellationer. Man kan skaffa barn som sambo, och man kan skaffa barn som gift. Det här ställer till det lite, för reglerna är väldigt stelbenta. Det kan till exempel innebära att man får ett annat namn än sitt barn.
Om man föder ett barn som sambo och sedan gifter sig får det barnet ett annat efternamn. Barnen kan till och med få olika efternamn. Ett barn kan födas när föräldrarna är sambor, och när föräldrarna sedan gifter sig har barnet ett annat efternamn. Det är märkligt.
Jag valde själv att behålla mitt efternamn när jag gifte mig, för jag tyckte att det spelade mindre roll. Min man heter Nilsson, och jag heter Larsson. Det kunde liksom kvitta. Men det finns andra som är i en situation där de inte själva får välja vilket efternamn som ska komma först. Det är redan fastslaget. Den nuvarande namnlagen drabbar alltså även vuxna människor men framför allt barnen. Många föräldrar känner också att de vill ha samma efternamn som sina barn och att barnen ska ha samma efternamn.
Det är sådana stelbenta regler som det inte borde vara konstigt att ändra på. Det är brådskande, inte minst situationen för transpersoner. De är redan utsatta, och de möts av samhällets fördomar. Det är en svår process att byta kön. Därför bör ett byte av namn främjas, även retroaktivt, så att man slipper avslöja att man en gång har tillhört ett annat kön. Det bör kunna ske innan man har genomgått hela könsbytet. Könsbytet kan ta lång tid, och då borde man i den processen kunna byta namn.
Sedan finns det andra aspekter. En del vill anta ett ortsnamn eller ett gammalt adelsnamn. Det finns många aspekter. Men det viktigaste är barnen. De föräldrar som skaffar ett barn som sambor och ett som gifta ska kunna låta alla barnen ha samma namn om de vill. Det ska gälla även för redan i dag utsatta transpersoner. Det skadar ingen annan och är bara till gagn för dessa människor.
Jag hoppas verkligen att det blir en rejäl översyn nästa år och att arbetet, utan att för den skull genomföras slarvigt, går relativt snabbt.
Anf. 26 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att Börje Vestlund inledde med att säga att det här kanske är en liten fråga. Det är inte riktigt sant. Det första vi gör när ett barn har fötts är att diskutera vad vederbörande ska heta. Ofta börjar vi redan innan barnet föds. Sedan får barnet leva med namnet. Förr var det så att man fick leva med det namn man hade fått vare sig man tyckte det var trevligt eller inte. Hur många är det inte som har försökt dölja sina andranamn, i varje fall i skolan, därför att de pinsamt nog har blivit döpta efter mormor eller farmor.
Det här är en stor fråga eftersom den handlar om vilken identitet man tilldelas eller vill ha, vem man är. Det är det som belyses i denna komplexitet.
Det är klart att det är lätt för oppositionen att kritisera regeringen, som har regerat i åtta månader, för att inte ha kommit till skott när det gäller denna utredning. Om förarbetena från de år riksdagen ändå har agerat hade varit lite bättre hade vi kanske kommit i gång tidigare. Jag försöker pricka av de löften vi har ställt ut i ordnad form. Vi planerar under nästa vår att sätta i gång arbetet.
Det finns ett långt
record
från våren 2001 av att riksdagen har tryckt på i frågorna, när lagutskottet ansåg att man skulle ta reda på vilka avvägningar som behövde göras, vilket man gav regeringen till känna. Sedan har man varje år i lagutskottet och i riksdagen gjort tillkännagivanden eller på olika sätt uttalat vikten av detta. Senast var det våren 2005. Tyvärr har det inte hanterats.
Jag kan ha viss respekt för det. Hillevi Larsson tydliggjorde detta i sitt inlägg. Det handlar om mer än de transsexuella personernas situation. Det handlar om behov och önskemål som finns om en allmän liberalisering av namnlagen. Det är många som tycker att man själv borde få välja namn och kanske byta under resans gång. Det kan vi diskutera.
Sedan har vi hela frågan om komplexiteten i det mångkulturella samhället - namntraditionerna. Namn har också mycket med kultur att göra, vilket komplicerar det hela. Det finns en hel del EG-rättsliga frågor och andra internationella privaträttsliga frågor inblandat i detta. Frågan om mellannamn är inte helt enkel. Sedan är det frågan om hur namnfrågor ska handläggas. Det finns många frågor som behöver hanteras. Det är det som gör att det naturligtvis är viktigt att vi har ett vettigt direktiv och gör ett seriöst arbete. Det är min avsikt att arbetet ska komma i gång.
Frågan om att transsexuella ska få möjlighet att efter ett könsbyte retroaktivt kunna ändra sitt namn i olika dokument, till exempel i betyg och anställningsbetyg, var uppe nyligen i Könstillhörighetsutredningen. Där föreslog man ingen lagreglerad rättighet för före detta transsexuella att få tidigare erhållna intyg och annat korrigerade och utfärdade enligt den nya könstillhörigheten. Däremot framhålls vikten av att olika intygsgivare med flera ställer sig positiva till framställningar om att utfärda nya betyg.
Frågan är problematisk att hantera lagstiftningsmässigt. Det är väl ett svar så gott som något, det vill säga att i fråga om transsexuella personers situation finns mer än en fråga att lyfta fram.
Jag kommer att se till att vi startar ett arbete om detta. Vi kommer att få debattera resultaten av det arbetet mer än en gång. Det är inte helt enkelt, men det är en viktig fråga för nästan alla människor.
Anf. 27 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Måhända uttrycker jag mig oklart, men vad jag menar med enkelt är att detta är en lagstiftning där konsekvenserna för andra inte behöver övervägas så mycket eftersom de oftast berör bara personen själv. Det behöver inte tas denna enormt stora hänsyn som man ibland måste göra.
Jag håller gärna med om att man får det namn man får, och sedan får man bära det hela livet. Mina föräldrar drömde om en liten Liselott när jag föddes. Sedan blev det ingen liten Liselott, och då fick jag det namn de kom på först. Sedan har jag fått bära mitt namn resten av mitt liv. Man har alltid sina ok att bära.
Det enda som är komplicerat är lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Man har bett om att frågan noga ska övervägas i en fortsatt utredning. Det är också rimligt.
Det jag reagerar på i sammanhanget är att man inte kommer i gång med detta arbete. Det är möjligt att det är sant som Hillevi Larsson säger. Om jag inte kommer ihåg fel hade jag även debatter med dåvarande justitieministern och kritiserade honom för det. I det sammanhanget känner jag inget större samvetskval. Sedan kan Anti Avsan stå här och säga vad han vill. Det går inte att först vara oerhört kritisk och skriva reservationer för att det sedan ska ta ytterligare två tre år.
Jag skulle vilja spetsa till debatten. Varför har man inte skickat ut dessa svåra frågor, till exempel lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, på remiss? Den frågan är inte utskickad på remiss än.
Inte Moderaterna men väl Folkpartiet sade i sitt valmanifest att denna fråga skulle vara ett vallöfte. Nu ska jag inte säga att det var hela alliansens vallöfte, men man förväntar sig att det händer någonting inom detta område. Om utredningen tillsätts 2008 lär det inte hända någonting under den här mandatperioden. Då måste utredningen arbeta fruktansvärt snabbt, och då kan man ifrågasätta vart grundligheten tar vägen. Ett av vår tids stora problem - det är kanske skäl för någon annan debatt - är att ibland belyses inte alla svåra samhällsproblem ur ett allsidigt perspektiv i utredningarna.
Fru talman! Det viktigaste är att frågan om förnamn är förhållandevis enkel. Jag inser att frågan om efternamnen är mycket komplicerad, och jag inser att det behövs många andra överväganden. Men frågan om förnamnen borde inte vara så svår att få till relativt snart, både direktiv och lagförslag. De små förändringarna av vår lagstiftning skulle göra att transpersoner skulle få en lättare vardag och ett lättare liv. Det är en utsatt grupp, och det är en grupp som hela tiden trakasseras. Därför skulle just denna del vara en mycket god hjälp. Naturligtvis krävs andra resurser också, men det här skulle hjälpa en bit på vägen. Därför utgår jag från att man arbetar så skyndsamt man kan i frågan. Någonstans är det konstigt att vi inte kan lösa frågan efter så många år. I detta sammanhang kan jag kritisera vilken regering som än har suttit.
Anf. 28 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag tackar Börje Vestlund för svaret på min retoriska fråga. Under alla förhållanden hade man fem år på sig att interpellera efter det första tillkännagivandet under förra mandatperioden.
Börje Vestlund talar om att man kanske kunde ta en mindre del först. Det kan man naturligtvis tycka. Det är ett vanligt tillvägagångssätt i olika sammanhang, men det är viktigt att veta vad det senaste tillkännagivandet från riksdagen innebar. I den reservation som riksdagen då biföll hänvisades till bland annat en skrivelse från Patent- och registreringsverket som hade lämnats till Justitiedepartementet i juni 2004. I den skrivelsen belystes just behovet av en översyn av namnlagen.
Slutsatsen i reservationen blev att riksdagens mening var att det genom PRV:s skrivelse var klarlagt att det förelåg ett behov av en översyn av namnlagen och att den översynen måste ha bred inriktning. Det är det senaste tillkännagivandet.
Utredningsbetänkandet
Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag
har berörts av justitieministern. Där framgår att en lagstiftning i det avseendet måste övervägas väldigt noga. Vad som förtjänar att påpekas är att lagutskottet tidigare, under den socialdemokratiska regeringstiden, har uttalat meningen att det inte kunde komma i fråga att i lag införa en tvingande skyldighet för den som någon gång, kanske långt tillbaka i tiden, utfärdat betyg, intyg eller liknande handlingar att göra ändringar i dokument som vid tiden för upprättandet var helt korrekt. Det sade man definitivt nej till.
Anf. 29 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Börje Vestlund har varit mycket aktiv i hbt-frågor, bland annat när det gäller transpersoners rättigheter. Interpellationer är inte det enda sättet att agera. Tvärtom är det mycket oppositionens verktyg att interpellera medan de som tillhör majoriteten brukar välja andra vägar att påverka. Jag kan intyga att jag har varit på många ställen samtidigt med Börje Vestlund, och han har agerat starkt, bland annat i den här frågan.
Det är klart att det är en svår fråga, detta med att retroaktivt kunna ändra i betyg och annat. Men jag tror ändå att det är viktigt att man sätter den i sitt sammanhang. Man får inte skilja ut den, utan man måste se hela situationen för en transperson. Man måste se vad det innebär, det gäller inte bara risken att inte bli anställd på grund av att man har bytt kön utan även risken för trakasserier och förföljelser. Begreppet transpersoner kanske jag inte ska använda här, för det innefattar även transvestiter, och de är ju inte aktuella här, utan detta handlar om transsexuella i första hand. Men både transsexuella och transvestiter är väldigt utsatta för trakasserier både från sin omgivning och från högerextrema grupper. Det är inte helt oväsentligt. Inte minst i rättegångar kan transsexuella bli utsatta, på grund av antingen sin transsexualitet eller av någon annan anledning. Många gånger vill de inte avslöja att de är transsexuella. Blir de utsatta för att de är transsexuella avslöjas det automatiskt, men om de däremot blir utsatta av någon annan anledning vill de i de här sammanhangen inte avslöja att de har tillhört ett annat kön.
Även om det kom ett ställningstagande förra mandatperioden finns det anledning att ompröva det. Detta är också en större fråga. Det handlar om enskilda människors liv, till exempel om att ha samma namn som ens barn.
Anf. 30 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att man när man diskuterar namnlagen så långt som möjligt försöker ha samma regler för alla människor. Det gör det hela lite mer komplicerat. I andra verksamheter finns det personer som sätter i system att försöka hitta på nya namn stup i kvarten. Det finns skäl till att sådant inte är tillåtet. Man försöker undvika det.
Namnfrågan berör inte bara den enskilde. Där har Börje Vestlund fel eller uttrycker det hela väldigt kortfattat. Jag får kalla mig själv vad jag vill. Om jag vill kalla mig Kurt hemma spelar ingen roll. Problemet uppstår när jag vill ha mitt namn som någon typ av identifikation utanför hemmet eller den närmaste kretsen. Då måste vi ha lite ordning och reda på det hela för att det ska fungera. Annars återstår bara personnumren, och det blir inte det samhälle vi vill ha. Vi vill ha namn som har betydelse, med för- och efternamn och så vidare. Detta är skälet till att vi har ett regelverk och att vi vill ha någorlunda likartade regler.
Ska man ändra i detta, vilket riksdagen har tyckt sedan 2001 utan att något har hänt, blir det en ganska komplicerad fråga. Det handlar om vilka avvägningar som är rimliga. Vad behöver man ändra på? Hur ofta ska man få ändra namn? Det tar lite tid att ta ställning till dessa frågor.
Jag håller med dem som har agerat i lagutskottet i allianspartiernas namn tidigare och i dag. Vi ska göra något åt detta. Jag har därför sagt att jag kommer att se till att vi under nästa år sätter i gång det här arbetet. Men tro inte att det är särskilt enkelt, och tro inte att det bara rör transsexuellas situation. Jag är väl medveten om att det är en specifik situation.
Man borde kanske inte ha någon uppfattning i en detaljfråga, men jag tycker att även Socialdemokraterna hade rätt då man sade att man inte kan kräva att någon retroaktivt ska ändra i ett betyg som man utfärdade 1952 till en person som då hette Lisa. Så gör vi inte med gamla handlingar. Där har vi ett problem. Detta är nog en börda som man måste bära. Jag instämmer nog i denna bedömning rakt av. Jag tror att vi får återkomma till alla dessa frågor när vi får underlaget.
Den utredning jag nämnde, Könstillhörighetsutredningen, är relativt ny. Det är Socialdepartementet som ansvarar för den. Jag vet inte om den är på väg ut på remiss eller vad som har hänt. Normalt är det så, i vart fall på Justitiedepartementet, att vi remitterar ut allt och tycker att det är viktigt att ha diskussioner. Har man lagt ned ett stort arbete på att utreda något och inte direkt ser att det måste kompletteras finns det väl anledning att se till att få avvägt om den bedömning som görs är korrekt.
Som sagt, regeringen återkommer med ett arbete för att göra något åt namnlagen. Vi ska försöka rätta oss efter de synpunkter som riksdagen har haft under många år och rätta till en del försyndelser som mina företrädare får ta ansvar för. Tack för debatten!
Anf. 31 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag måste ha uttryckt mig väldigt oklart. Just när det gäller den del som handlar om lagen om könstillhörighet i vissa fall har jag stor förståelse för att detta inte är något som är enkelt att göra utan vidare. Jag delar justitieministerns uppfattning om att namnet är en identifikation. Jag kan kalla mig vad jag vill hemma, i vänkretsen och kanske till och med på arbetsplatsen, men namnet är en identifikation. Där håller jag helt och hållet med. Det är just detta som problemet handlar om.
Om man är transperson och väljer att byta namn utan att göra det via lagen om könstillhörighet - det vill säga det som man är ganska överens om - är det något som egentligen inte går att göra. Det är det stora problemet. Många personer upplever det som ett problem.
Vi kan naturligtvis ha olika uppfattningar, men bara för att den socialdemokratiska regeringen skulle ha missat det här i fem år kan man inte försvara att man väntar ytterligare, i det här fallet två år till, innan man agerar i den här frågan. Jag har svårt att förstå den argumentationen.
Jag tycker att det är bra att man nu förmodligen kommer att få i gång utredningen, men jag tycker att det är allvarligt att vi har fått vänta så länge. Men de fem år som man har fått vänta hittills kan naturligtvis inte den här regeringen ta ansvar för. Den uppfattningen delar jag helt och hållet.
Jag förstår också att det är en betydligt tyngre sak att utreda efternamn än att utreda förnamn. Jag hoppas att vi kan göra det så snabbt som möjligt. Slutligen skulle jag vilja säga att det ibland tar väldigt lång tid innan man skickar ut saker och ting på remiss. Man kan fråga sig varför inte denna utredning eller utredningen om könsneutralt äktenskap är utskickade på remiss än.
Anf. 32 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag ska bara kort ta upp två saker, eftersom jag tackade för debatten tidigare.
Det första är att det inte är så att den här regeringen fördröjer frågan med två år. Arbetet pågår, och vi kommer att ta ett initiativ nästa vår. Det är så det ligger i planeringen.
Jag är ledsen över att det tar lite mer tid, men vi har faktiskt inte regerat längre än sedan i oktober. Det är några andra förändringar och reformer som har känts mer angelägna att prioritera, och då har de kommit lite före. Men det här är en viktig fråga för oss.
Det andra som jag vill säga gäller remissen. Jag kan inte svara på varför Socialdepartementet inte har skickat ut den här på remiss än, men jag kan konstatera att den är ganska ny. Den kom 2007, vilket innebär att det kan vara ett arbete i gång.
Remissen om könsneutral äktenskapslagstiftning diskuterade jag under frågestunden i går. Anledningen till att den inte har gått ut än, om den inte redan har gjort det, vilket jag inte vågar svara på för jag har inte kollat det sedan i går, är att det har varit väldigt angeläget för mig att ha en bred lista över vilka som ska svara på den. Det har jag arbetat en del med. Samtidigt kan man inte ta med varje typ av samfund, utan man måste försöka begränsa det hela.
Jag har faktiskt arbetat med det, och det ska vara klart, så att beskeden från mig är att det ska ut. Jag har varit väldigt tydlig med att den frågan ska ut på remiss i vanlig ordning och på det sätt som vi brukar göra. Men jag tyckte faktiskt att det var viktigt att också arbeta med att se till att de som kan ha berättigade synpunkter får möjlighet att ge dem. I det fallet är jag rätt stärkt över att det fick ta någon vecka extra.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.