Myndigheters arbete för att upptäcka relationsvåld
Interpellation 2025/26:276 av Åsa Eriksson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2026-01-12
- Överlämnad
- 2026-01-13
- Anmäld
- 2026-01-14
- Sista svarsdatum
- 2026-01-27
- Svarsdatum
- 2026-02-03
- Besvarad
- 2026-02-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Försäkringskassan har fått i uppdrag av regeringen att samverka för ökad upptäckt av våld. Det är bra. Försäkringskassan har valt att i vissa ärendeslag rutinmässigt ställa frågor om den enskildes erfarenheter av våld.
I en dom från maj 2025 skriver JO att de frågor om våldsutövande och våldsutsatthet som ställdes i ett ärende i rätt till sjukpenning saknade relevans för utredningen och inte borde ha ställts.
I Informationsmeddelande 2025:119 från Avdelning för sjukförsäkring den 7 november förra året framgår att kapitel om att ställa frågor om våld har omarbetats. Vid kontakt med handläggare som utreder rätt till sjukpenning får vi veta att de uppmanats att inte längre ställa frågor om våld vid utredning.
Vid riksdagens frågestund den 27 november 2025 svarade Anna Tenje (M), på en fråga från ledamot Ida Karkiainen (S), att hon definitivt skulle säkerställa att Försäkringskassan fortsätter att ställa frågor om våld i relation.
Jag vill därför fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje följande:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att Försäkringskassan ska bidra till att upptäcka våld i relation?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:276
Webb-tv: Myndigheters arbete för att upptäcka relationsvåld
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:67
- Protokoll 2025/26:67 Tisdagen den 3 februariProtokoll 2025/26:67 Svar på interpellation 2025/26:276 om myndigheters arbete för att upptäcka relationsvåld
Protokoll från debatten
Anf. 26 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att Försäkringskassan ska bidra till att upptäcka våld i relationer.
Att förebygga och bekämpa våld och kränkningar i nära relationer är en högt prioriterad fråga för regeringen. I detta är styrningen av berörda myndigheter ett mycket viktigt verktyg.
Regeringen har under hösten gett flera myndigheter, däribland Försäkringskassan, förnyade uppdrag att inom sina verksamhetsområden sammanställa och sprida information om ekonomiska aspekter av våld i nära relationer. Enligt uppdraget ska myndigheterna bland annat säkerställa att deras anställda har adekvat kunskap för att förebygga, upptäcka och motverka ekonomiskt våld samt motverka att våldsutövare utnyttjar deras rutiner och system (A2025/00884).
Sedan 2019 har Försäkringskassan även i uppdrag att öka upptäckten av det våld som omfattas av den nuvarande nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Försäkringskassan arbetar därmed aktivt med att upptäcka och motverka våld, bland annat genom särskilda insatser såsom utbildningar och informationskampanjer.
Regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel under 2024–2026 innehåller en stor mängd andra viktiga satsningar och åtgärder (A2024/00869). Åtgärdsprogrammet innehåller bland annat ett så kallat lämnaprogram, vilket utgörs av ett antal åtgärder som syftar till att underlätta och möjliggöra en väg ut ur en våldsam eller destruktiv livssituation.
Regeringen har därtill tillsatt ett råd för kvinnofrid med bland annat statsministern och de statsråd som är ansvariga för brottsbekämpning, psykiatri, socialtjänst och jämställdhet i syfte att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Rådet ska vara ett forum för samverkan och informationsutbyte för att stärka förutsättningarna för ett systematiserat och utvecklat arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Arbetet i rådet ska vägledas av en nollvision för det dödliga våldet mot kvinnor och beakta ett barnperspektiv.
Regeringen kommer att fortsätta följa utvecklingen på området och det viktiga arbete som Försäkringskassan och andra aktörer bedriver. Det är centralt för att kunna förebygga, motverka och bekämpa våld och förtryck på bred front i hela vårt samhälle.
Anf. 27 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Det är faktiskt smärtsamt att ta del av Anna Tenjes svar på den här frågan. Såvitt jag kan höra har hon inte lyft ett finger sedan JO-domen kom i maj för att Försäkringskassans handläggare ska kunna fortsätta att ställa den så viktiga frågan om våld i relation när de utreder sjukpenningärenden. Det är frustrerande. Framför allt är det ett svek mot alla de kvinnor som lever med män som utsätter dem för olika typer av våld varje dag.
Det är också helt uppenbart att de vackra orden om vikten av att bekämpa mäns våld mot kvinnor, som vi alla ställer oss bakom, är tomma ord – åtminstone när det gäller Försäkringskassan och dess uppdrag att utreda rätt till sjukpenning.
Fru talman! Låt mig förklara bakgrunden. Försäkringskassan och ett antal andra myndigheter har, sedan den socialdemokratiska regeringen ålade dem detta 2018, i uppdrag att öka upptäckten av våld i nära relationer. Detta ledde till att Försäkringskassan införde rutinmässiga frågor i vissa ärendeslag, inklusive sjukpenningärenden. I maj kom dock en dom i JO som sa att det är fel av en handläggare att ställa frågor om våld när rätten till sjukpenning utreds.
Jag har tagit del av ett av Försäkringskassans informationsmeddelanden från avdelningen för sjukförsäkringen från den 7 november förra året där det framgår att kapitlet om att ställa frågor om våld har omarbetats. Jag tog då kontakt med handläggare som utreder rätten till sjukpenning och fick då veta att de har uppmanats att inte längre ställa frågor om våld i relation när de utreder rätten till sjukpenning. Detta är givetvis oerhört problematiskt med tanke på alla de tusentals kvinnor som lider varje dag.
Fru talman! Den 27 november förra året fick Anna Tenje en fråga av min kollega Ida Karkiainen om detta, och då svarade Anna Tenje att hon inte kände till domen men att hon ”definitivt skulle säkerställa att Försäkringskassan fortsätter att ställa frågor om våld i relation”. Jag har trots detta inte kunnat hitta några spår av att Anna Tenje eller någon annan i regeringen har vidtagit några åtgärder. Jag ber därför Anna Tenje att upplysa mig och alla andra om vad hon har gjort så att Försäkringskassans handläggare ska fortsätta att ställa dessa viktiga frågor. Det är nämligen vårt ansvar att överallt göra vad vi kan för att upptäcka våld och hjälpa dem som lider av det ut ur situationen.
Anf. 28 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Jag tackar för interpellationen.
Låt mig klargöra: Försäkringskassans viktiga uppdrag kvarstår, och myndigheten kommer även fortsättningsvis att fråga om våld och bidra till att upptäcka och motverka våld i nära relationer. Men precis som ledamoten beskriver har Försäkringskassan till följd av kritik från JO anpassat och förändrat sitt arbetssätt på området. Bland annat har ett nytt metodstöd om att lämna information om våld tagits fram, och för att kunna upptäcka våld och erbjuda vägledning till hjälp och stöd ställer Försäkringskassan när det finns anledning att anta att svaren har betydelse för bedömningen frågor om våld i möten med enskilda i handläggningen av vissa ersättningar. Det är dock av vikt att frågor om våld och kränkningar ställs med varsamhet och stor respekt.
Arbetet har alltså definitivt inte upphört. Tvärtom pågår ett intensifierat arbete för att förbättra upptäckten av våld i nära relationer. En särskild arbetsgrupp inom myndigheten har exempelvis utvecklat metodstöd och utbildningsmaterial, och det genomförs även kunskapshöjande insatser för både medarbetare och chefer inom Försäkringskassan på detta område. Arbetet har bland annat bedrivits tillsammans med Arbetsförmedlingen, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Socialstyrelsen utifrån ett tidigare regeringsuppdrag om ökad samverkan just för att förbättra upptäckt av våld i nära relationer. Det är enbart genom att identifiera vilka som utsätts för våld man kan fånga upp och samordna stöd till rätt instans. I uppdraget ingår också att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck och att ge stöd till utsatta.
Anf. 29 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Det är bra att Försäkringskassan har vidtagit åtgärder. Jag hörde inte att regeringen har gjort något, men det kanske inte behövdes.
Om jag fattar Anna Tenje rätt frågar Försäkringskassan om våld när det är påkallat. När är det? Är det när någon kommer in med blåmärken i ansiktet? Varför inte fortsätta med den rutinmässiga frågan så att vi kan upptäcka så många typer av våld som möjligt? Oaktat JO-domen borde det gå att utarbeta rutiner som är förenliga med den eftersom Arbetsförmedlingen rutinmässigt ställer frågor om våld i mötet med arbetssökande. Enligt handläggare på Arbetsförmedlingen fortsätter man att ställa frågor om våld eftersom det är av vikt för den arbetssökandes förmåga att ta ett jobb. Hur kan det vara olika på olika statliga myndigheter? Anna Tenje får gärna utveckla sitt svar.
Fru talman! Något annat som har hänt under Tidöregeringen är att Försäkringskassan inte längre erbjuder möjlighet till dialoghjälp angående underhåll. Detta togs bort 2023, enligt uppgift från Försäkringskassan. Jag gissar att det beror på att det var samma år som Försäkringskassan fick neddragna förvaltningsanslag från Anna Tenjes regering. Detta är ett slag i ansiktet på kvinnor som har lyckats ta sig ur en våldsam relation och som inte kan få pappan till de gemensamma barnen att betala skäligt underhåll.
En av alla dessa kvinnor har kontaktat mig, och hon skriver så här: ”Jag flydde från en man som utsatt mig för våld, både fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt. Han utsatte även barnen för psykiskt och fysiskt våld. Förut fanns möjlighet till ett möte med Försäkringskassan om föräldrarna inte var överens om lämpligt underhåll. Då fanns en tjänsteperson som var insatt och duktig som kunde försöka medla. Detta är nu helt borttaget. Föräldrarna ska själva komma överens. Hur lätt är det att gå till mannen som våldtagit, förnedrat och utsatt dig för våld och be om mer pengar? Vem tror på allvar att han säger ja?”
Jag undrar vad Anna Tenje gör i sin styrning av Försäkringskassan för att denna möjlighet till dialoghjälp ska återinföras. Jag tror att detta är oerhört viktigt för många av de kvinnor som i dag kämpar med ekonomin och kämpar för att ha råd med mat och vinterkläder till barnen och som inte får ett skäligt underhåll efter att de har lämnat barnens pappa.
Förutom frågan om vad som skiljer Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen åt eftersom den ena ska ställa frågor om våld när det är påkallat medan den andra gör det rutinmässigt undrar jag om ministern avser att vidta åtgärder så att Försäkringskassan åter kan erbjuda dialoghjälp vid frågor om underhåll.
Anf. 30 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Låt mig först få fört till protokollet att jag inte sa ”påkallat” utan att det var ledamoten själv som tog det ordet i sin mun.
Låt mig åter klargöra: Försäkringskassans viktiga uppdrag kvarstår, och myndigheten kommer även fortsättningsvis att fråga om våld och bidra till att upptäcka och motverka våld i nära relationer.
På en frågestund fick jag en fråga om JO-domen. Direkt efter kontaktade jag Försäkringskassan för att höra om det här stämde eller inte eftersom jag inte kände till det och tyckte att det var mycket angeläget att fortsätta det viktiga arbetet med att upptäcka och motverka våld i nära relationer.
Jag tror dock att ledamoten tycker att det är viktigt att JO:s kritik har tagits in. Försäkringskassan har därefter förändrat sitt arbetssätt på området så att man kan fortsätta att ställa frågan men med stor varsamhet och respekt. Man har tagit fram ett nytt metodstöd för att kunna fortsätta att ställa frågan, upptäcka och lämna information om våld och erbjuda vägledning och stöd till dem man har talat med.
Precis som jag har redogjort för vet jag inte vad som skiljer sig åt mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, om det är något över huvud taget. Man har olika uppdrag och olika delar som utgör grund, men det huvudsakliga syftet är detsamma, nämligen att motverka, att upptäcka och att se till att hjälp och stöd når dem som är utsatta, oftast kvinnor. Sedan kan man ha olika sätt att ta sig framåt för att nå dit.
Som jag sa i mitt tidigare anförande är det Arbetsförmedlingen som tillsammans med Migrationsverket, Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten samarbetar och samverkar med Försäkringskassan för att nå ännu lite längre och bli bättre på att upptäcka våld i nära relationer.
Regeringen gör också väldigt mycket annat på det här området. Det framgår med all önskvärd tydlighet att mäns våld mot kvinnor är och har varit en fråga av högsta prioritet för regeringen. Nu går vi framåt, inte minst lagstiftningsmässigt, och gör betydande förändringar när det gäller att vända på kuttingen, se till brottsoffren och se till att den som har begått dessa fruktansvärda brott definitivt blir straffad för det.
Socialförsäkringen utgör en central del av hela det offentliga trygghetssystemet och berör också en mycket stor del av befolkningen. För att säkerställa en rättssäker hantering av socialförsäkringen behövs ett aktivt jämställdhetsarbete.
Försäkringskassan är en av de myndigheter som arbetar aktivt med jämställdhetsintegrering samt motverkar mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Detta görs bland annat genom särskilda insatser såsom utbildningar för chefer och handläggare och andra informationskampanjer. Detta är ett stort och gediget arbete som vi tar på stort allvar, och vi för en nära dialog med myndigheten.
(Applåder)
Anf. 31 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Den första delen är en enkel fråga: Betyder Anna Tenjes svar att Försäkringskassan alltid varsamt frågar om våld i relation när de utreder sjukpenningärenden?
Den andra delen är att Anna Tenje inte alls kommenterade att Försäkringskassan inte längre erbjuder dialogstöd för att föräldrar ska nå en överenskommelse om skäligt underhållsstöd. Jag ger därför Anna Tenje ytterligare en möjlighet att svara på frågan.
Alltså: Kan jag tolka Anna Tenjes svar som att Försäkringskassan kommer att fortsätta att alltid ställa frågan om våld när de utreder rätten till sjukpenning? Och kommer Anna Tenje att vidta åtgärder så att Försäkringskassan återigen erbjuder dialoghjälp för föräldrar som inte kommer överens om nivån på underhållsstöd?
Anf. 32 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Som jag har redogjort för i mina inlägg pågår en hel uppsjö av initiativ och uppdrag från regeringen inom flera av statens myndigheter för att bidra i det viktiga arbetet mot bland annat våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en mycket angelägen fråga för regeringen.
Jag är glad över att kunna lugna ledamoten och alla lyssnare med att Försäkringskassan inte har upphört att ställa frågor om våld när de gör utredningar. Myndigheten arbetar även systematiskt med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sin kärnverksamhet, och motverkandet av våld i nära relationer är ett prioriterat mål i detta arbete.
Återigen: Regeringen tar frågan om våld mot kvinnor på stort allvar. Att få frågan är oerhört viktigt, och att våga fråga beskrivs ofta som en grundläggande förutsättning för att kunna identifiera och hjälpa en person som befinner sig i en svår situation. Det regeringsuppdrag som flera myndigheter nu arbetar vidare med kommer att vara viktigt i det fortsatta arbetet ute i verksamheterna. I detta har de regeringens fulla stöd.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.