Musselodling som en viktig del av vattenbruket i Västsverige

Interpellation 2007/08:648 av Selin Lindgren, Eva (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2008-05-07
Inlämnad: 2008-05-07
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2008-05-19
Sista svarsdatum: 2008-05-21
Besvarad: 2008-05-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 maj

Interpellation

2007/08:648 Musselodling som en viktig del av vattenbruket i Västsverige

av Eva Selin Lindgren (c)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Det är viktigt att vi utvecklar vattenbruket i Sverige. I dag har vattenbruket en liten omfattning men har möjlighet att växa. Det finns bland annat möjligheter att stimulera en bärkraftig odling av blötdjur, framför allt av musslor, på den svenska västkusten. Fiskodling och odling av blötdjur (musslor och ostron) är två näringsgrenar som bygger på olika förutsättningar. Vid fiskodling tillförs näring vanligtvis, medan näring tas upp från det omgivande ekosystemet vid musselodling.

Havets primärproduktion utgörs huvudsakligen av mikroskopiska plankton. Musslorna lever på att filtrera dessa och genom att odla musslor gör man ett tidigt insteg i näringskedjan i havet. Med musselodling kan man således få ut betydligt mer näring från havet än genom ordinärt fiske. Musslor kan sedan användas direkt till människans konsumtion men har även visat sig vara ett värdefullt tillskott i foder till fisk, fågel, nöt och svin. Undersökningar gjorda av SMHI har visat att stora delar av den gödning som tillförs södra Sveriges jordbruksmark fortfarande rinner ut i havet. Bohuslän med sin skyddande skärgård kan med hjälp av musselodlingar erbjuda Sverige ett agro-aqua-kretslopp i modern tappning liknande det som funnits i Nilens, Gula flodens och Eufrats och Tigris deltan, där mänskligheten haft de längsta hållbara odlingskulturerna hittills.

Odling av musslor har tidigare visat sig ha potential för att reducera närsalter i kustområden och kan sannolikt komplettera åtgärder för att minska närsaltutsläpp från jordbruk, skogsbruk och från enskilda avlopp. Denna potential utnyttjas nu i exempelvis Lysekil där kommunen reducerar närsalter i sitt utsläpp från reningsverket i angränsande havsområde med musselodling, en metod accepterad av Naturvårdsverket. I Västsverige har musslor odlats under några decennier utan att några miljöproblem iakttagits. Vad man i stället konstaterat är större biodiversitet och minskad eutrofiering i odlingsområdena. Forskning kring musselodlingen har visat att den är en ekologiskt bärkraftig form av livsmedelsproduktion.

Musselodling i Sverige bör kunna bli ekonomiskt bärkraftig efter en inledande fas. Statistik visar på en ökad musselkonsumtion i Europa men också på att produktionen har stagnerat. Kraftigt stigande priser tyder på att det råder brist på den europeiska marknaden (ca 700 000 ton per år). Behov finns av ytterligare ca 100 000 ton. För de svenska musselodlarna är problemen som behöver lösas framför allt hur den europeiska marknaden ska nås, vilka musselprodukter som i första hand ska produceras och hur förädlingsindustrin ska byggas upp så att vi i Sverige inte blir enbart råvaruleverantörer.

Historiskt sett var Sverige på god väg att lyckas med att skapa en musselnäring i samband med starten av musselodling under 70-talet. Staten (STU, Styrelsen för teknisk utveckling) satsade på FoU av odlingsteknik och förädling varefter Utvecklingsfonden i Västra Götaland hjälpte privata entreprenörer med delfinansiering av odling och förädling. Många odlingar byggdes och ett förädlingsföretag startades som tog hand om de musslor som odlades. Många nya musselprodukter utvecklades och musslor exporterades till länder i Europa och till USA. År 1984 drabbades dock näringen av ett bakslag då den svenska västkusten invaderades av nya toxiska alger som gjorde musslorna tillfälligt olämpliga för humankonsumtion. Då fanns ingen kunskap om musseltoxiner i Sverige, skörden avbröts och efter ett tag lades förädlingsbolaget ned och den nyinköpta utrustningen såldes till Irland, som i dag har en blomstrande musselnäring. Man kan i efterhand beklaga att den finansiella uthålligheten inte fanns. Sedan 80-talet har man forskat mycket om algtoxiner och byggt upp en kontrollorganisation i samarbete med Livsmedelsverket som kontrollerar musslorna.

Trots bakslaget med toxiner 1984 fortsatte emellertid odlingen, men någon förädling av betydelse har man inte vågat satsa på. Detta betyder att utvecklingen av näringen har stagnerat och man är kvar på 1980-talets produktionsnivå och säljer huvudsakligen levande musslor på en begränsad hemmamarknad. De länder som startade musselodling ungefär samtidigt med Sverige har kontinuerligt satsat på FoU, framför allt på produktutveckling, och har i dag industrier som omsätter flera miljarder. Goda exempel på detta är Nya Zeeland, Kanada, Kina, Irland med flera. I alla dessa länder behövdes betydande statliga insatser för att få i gång industrin, men nu har man en både ekologiskt och ekonomiskt bärkraftig musselnäring som genererar betydande intäkter. Det kan tilläggas att FoU-frågorna kring musselodlingen är mycket angelägna på grund av frågornas komplexitet som inrymmer såväl en stor potential för odling och förädling som risker med periodvis uppträdande algtoxiner i framför allt självplockade musslor. Därför är det också angeläget att stärka forskning och utveckling inom området.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga jordbruksministern:

1. Avser jordbruksministern att verka för att som alternativ till skrotningsstöd lämna ett riktat stöd för ombyggnad av fiskebåtar till musselskördare?

2. Vilka möjligheter ser jordbruksministern att stimulera igångsättningen av modern musselförädling för humankonsumtion och foderproduktion?

3. Avser jordbruksministern att i samband med kommande forskningspolitiska inriktningar verka för en samlad FoU-satsning rörande kommersiell musselodling i havet?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2007/08:648

Webb-tv: Musselodling som en viktig del av vattenbruket i Västsverige

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2007/08:118 Fredagen den 23 majProtokoll 2007/08:118 6 § Svar på interpellation 2007/08:648 om musselodling som en viktig del av vattenbruket i Västsverige

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 17 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Eva Selin Lindgren har ställt några frågor till mig om musselodling. Hon vill veta hur vi som alternativ till skrotningsstöd kan stödja ombyggnaden av fiskebåtar så att de kan användas för att skörda musslor. Hon vill också veta hur vi kan stimulera musselförädling för humankonsumtion och foderproduktion. Slutligen vill Eva Selin Lindgren veta om jag i samband med kommande forskningspolitiska inriktningar kommer att verka för en samlad satsning gällande kommersiell musselodling. Jag kan börja med att konstatera att jag delar Eva Selin Lindgrens syn att det är viktigt att vi utvecklar vattenbruket i Sverige. Det ligger helt i linje med min vision: Vi ska bruka utan att förbruka. Vattenbruk bedrivet på rätt sätt kan spela en viktig roll för sysselsättningen i glesbygd. Omfattningen av svenskt vattenbruk i ett europeiskt perspektiv är liten, men kan öka om man inriktar sig på rätt arter och bedriver det på ett miljövänligt sätt. Våra krav på renare vatten innebär att utsläppen av närsalter från alla sektorer ska vara så låg som möjligt. Jag har tillsatt en utredning för att analysera förutsättningarna för ett ekonomiskt och ekologiskt bärkraftigt svenskt vattenbruk. Vi har också verkat för en positiv inställning till vattenbruket på EU-nivå. I dag finns det medel inom Europeiska fiskerifonden för att skapa möjligheter för vattenbruket. Målet är att ge ökad tillväxt genom innovation, kompetensutveckling och nya samarbetsformer. Musselodling har mycket goda förutsättningar för att bli en viktig näringsverksamhet i Sverige. Ett tag såg det ljust ut med svensk musselproduktion. Tyvärr satte en period av algblomningar stopp för det, då dessa alger tidvis innehöll giftiga ämnen som musslorna tog upp. Vi har i dag bättre redskap för att handskas med problemet och jag ser inga hinder för att produktionen av musslor i framför allt Västsveriges kustområden ska kunna öka. Musselodling utgör också ett kostnadseffektivt sätt att minska mängderna närsalter i havet. Musselodling används redan i dag som ersättning för rening i kommunala reningsverk och skulle kunna komplettera också åtgärder för enskilda fastigheter och jordbruksverksamheter. Experiment visar att musselodling också är möjlig i Östersjön, varvid musslorna kan användas som djurfoder eller gödselmedel. Att bygga om fiskefartyg till musselskördare låter som en spännande idé. Vi har i dag en överkapacitet i fiskeflottan och att hitta alternativa användningsområden för fiskefartyg är något jag ser positivt på. Skrotningsstödet är framför allt ämnat för skrotning och inte för att bygga om fartygen till annan kommersiell verksamhet som till exempel musselskördare. Stöd kan i vissa fall ges för ombyggnationer gällande mer offentlig verksamhet som till exempel utbildning, forskning eller kulturändamål. Däremot finns det EU-medel genom Europeiska fiskerifonden för nyinvesteringar i vattenbruk. Det finns också EU-medel för förädlingsverksamhet. Det finns goda förutsättningar att öka musselförsäljningen i Sverige och övriga Europa. Den svenska musselmarknaden består främst av svenskproducerade färska musslor. Jag ser att det finns bra förutsättningar för en utbyggnad av musselförädlingen i Sverige. En framgångsrik musselindustri kräver inte bara odling utan också en beredningsindustri och självfallet framgångsrik försäljning. När det gäller forskning och utveckling är målet i den nationella strategiska planen för fiskerinäringen 2007-2013 att utveckla vattenbruket på flera områden och det finns tillgängliga medel inom EU även för att stödja detta. I planen har vi uppmärksammat dels att odling av musslor i Sverige har minst lika goda förutsättningar för odling som konkurrentländerna, dels framhållit de positiva miljöaspekterna samt understrukit att förutsättningarna för odling bör utvecklas och förbättras. En viktig aspekt av musselodling är förbättrade metoder för att hitta lämpliga odlingsområden. Vi behöver arbeta vidare med att utveckla detta, liksom att utveckla analysmetoder för olika algtoxiner. Det finns brister när det gäller marknadsföring av musslor vilket kan överbryggas med utbildningsåtgärder. Det är viktigt att det finns möjligheter till erfarenhetsutbyte för att verka för en modernisering och introduktion av nya tekniker. Musselodlingars miljöfördelar är viktigt att ta hänsyn till i vattenplaneringen genom att det integreras och samordnas i kommuners översiktsplaner. Lysekils kommun är ett exempel på detta, där man aktivt arbetar med att använda musslor för kväverening. Avslutningsvis vill jag återigen understryka att det är min förhoppning att vattenbruket ska växa i Sverige. Jag kommer att göra mitt till för att så ska ske men då behövs mer än ekonomiskt stöd. Det handlar också om inställning; att tro och ta till vara de goda förutsättningar för vattenbruk som finns i Sverige. Musselodling är speciellt intressant då det har mycket goda miljöegenskaper då det inte kräver något foder; i stället för att öka närsaltsutsläpp sänker en musselodling mängden närsalter i vattnet.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 18 Eva Selin Lindgren (C)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka jordbruksministern för hans vänliga och uppmuntrande svar. Det är glädjande att konstatera att vi delar synen på vattenbruket och på att det har en stor potential här i Sverige, inte minst för att vi har en så lång kust och för att vårt västerhav är relativt rent jämfört med de vatten som omger många av jordens länder. Musselodlingen är ett utmärkt komplement till fiske och fiskodling, men den har hittills utnyttjats i alltför liten utsträckning. Det är också glädjande att höra att ministern har arbetat med att stimulera andra EU-länder att inta en positiv attityd till vattenbruket och att se det som en tillväxtmöjlighet inom unionen som både kan skapa nya näringstillfällen och dessutom göra en viktig miljöinsats genom att hjälpa till att minska fosfor- och kvävebelastningen på våra kustvatten. I Skagerrack och Kattegatt uppges fosfortillförseln ha ökat fyra gånger under efterkrigstiden, och kvävehalterna har mer än fördubblats. Detta leder till ökad produktion av växtplankton och alger och ger upphov till syrefattiga bottnar, grumligt vatten och igenväxning av grunda havsvikar. Många utsläppskällor är diffusa, till exempel läckage från jordbruksmark och luftföroreningar från trafik, industrier och andra verksamheter. Reningsverk kan inte råda bot på de diffusa källorna utan gör störst nytta vid punktutsläpp. Länsstyrelsen i Västra Götaland anger i sitt åtgärdsprogram mot övergödningen att kvävebelastningen på kustvatten ska ha minskat med ca 2 750 ton per år till 2011. 500 ton av dessa skulle kunna åstadkommas med en årlig skörd av 50 000 ton musslor längs kusten. Det är intressant att notera att jordbruksministern nämner att också enskilda fastigheter och jordbruk vid kusten skulle kunna använda musselodling som ett sätt att själva ta hand om de närsalter som läcker ut från deras mark och på så sätt sluta sina egna kretslopp. Jag ser fram emot det. Vi har behov av att använda kväve, fosfor och kalium som växtnäring. Det är ämnen som musslorna tar upp och som sedan finns i dem. Musselmaterialet kan vara en bra kombination av näringsämnen för odling av bland annat spannmål. Man kan därför odla musslor för mänsklig konsumtion och sedan använda det som kasseras, det vill säga resterna - ca en tredjedel av musselköttet blir över - som gödningsmedel eller för att lägga i en kompost. Gjorda försök visar att detta är framgångsrikt. Man har också gjort framgångsrika försök med att använda blåmusslor som foder för att utfodra värphöns, bland annat som en del i ett svensk-norskt FoU-samarbete. Torkade blåmusslor mals till ett mjöl som ingår i fodret till kycklingar och värphöns i stället för fiskmjöl. Det visar sig att äggen smakar bra och att gulorna blir gulare med musselkött. Det verkar över huvud taget vara en framgångsrik metod. Den viktigaste användningen är trots allt som föda för människor. I Sverige äter vi, som har påtalats, relativt lite musslor. Konsumtionen i Europa är omkring tusen gånger högre och världsproduktionen uppskattas till 1,5 miljoner ton.

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 19 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga som Eva Selin Lindgren lyfter fram om havsbruk och vattenbruk och kanske främst musselodling. Jag tackar jordbruksministern för ett heltäckande och positivt svar och inställning till detta. Det måste ju vara väldigt glädjande för ministern att för en gångs skull få diskutera ett ämne där vi har en havsresurs som biologiskt närmast kan ses som oändlig. Det gäller ju både den musselodling vi diskuterar och även ostronodlingar som nu dyker upp på västkusten. Vi har en efterfrågan i stora delar av Europa. Vi har en miljöpåverkan som närmast är positiv med närsalter och annat som lyfts ur havet. Det har nämnts här tidigare. Man har nu kunskap att hantera detta både när det gäller musselodlingar, giftproblematiken och när man ska skörda. Det projekt som har kommit i gång på Koster, där man har satsat över 20 miljoner, visar att man ser det som en stor potential att affärsmässigt kunna tjäna pengar på detta. Där har man målet att kunna producera upp till 30 000 ton ostron. Sätter man det i relation till den svenska konsumtionen som är endast 60 ton förstår man vilken produktion det är fråga om. Jag vill problematisera något ytterligare genom att ta upp den uppföljning som man har gjort inom miljö- och jordbruksutskottet och som kom i oktober. Den heter Uppföljning av de fiskepolitiska insatsernas resultat och konsekvenser för företag inom fiskeområdet . Där behandlas även vattenbruket och musselodlingen, som vi diskuterar i dag. När det gäller strukturstöden kunde vi, när vi gjorde uppföljningen, konstatera att myndigheterna paradoxalt nog tyckte bättre om strukturstöden än vad de företag gjorde som skulle gynnas av dem. Det måste man ta med sig när man diskuterar detta vidare så att det verkligen hamnar så att företagen känner att man kan använda detta i sin utveckling. Vi kunde också konstatera att tillståndsprocesserna många gånger var krångliga och att det fanns ett liknande förhållande som inom fiskeområdet; man efterlyste en större samverkan mellan näring, forskning och myndigheter. Även inom detta område fanns det någon sorts misstro som vi naturligtvis måste arbeta med för att kunna utnyttja den jättepotential som finns inte minst längs den svenska västkusten. Något annat väldigt viktigt i det här sammanhanget är att man planerar fysiskt för den här typen av odlingar. Även om man har en positiv miljöpåverkan när det gäller övergödning måste man ta en fysisk plats i våra skärgårdar. I utredningen som kom i maj, En utvecklad havsmiljöförvaltning , tar man upp att man regionalt måste öka planeringen av havet. Då kommer naturligtvis den här diskussionen upp. Det är då en naturlig del att man planerar in både för musselodlingar och för ostronodlingar. Det unika med den här typen av odlingar är att man har en positiv miljöpåverkan. Den problematik som man har med fiskodling finns alltså inte. Där tillför man organiskt ämne till havet.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 20 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Låt mig konstatera att vi har mycket goda möjligheter att öka produktionen av musslor i Sverige. Låt oss för den skull inte glömma bort det som Lars Tysklind tog upp, nämligen att vi också har goda förutsättningar för odling av ostron. Det finns alltså inget motsatsförhållande där. Jag vill också konstatera att vi i dag har en produktion på inte mycket över 1 000 ton per år. Det finns redan i dag tillstånd som möjliggör en produktion upp till 9 000 ton. Trots detta är det viktigt att man i den kommunala planeringen och översiktsplaneringen i kommunerna tar hänsyn till det vattenbruk som är möjligt att utveckla inte minst i kustområden på västkusten. Vår bedömning är att det skulle vara möjligt att i vårt land på ett miljöriktigt sätt producera kanske hela 60 000 ton musslor. Det skulle innebära att vi tog i anspråk en yta som faktiskt inte är större än 380 hektar. Det är ju inte någon särskilt stor yta i jämförelse med många andra verksamheter. Det skulle, som jag påtalade i mitt svar på interpellationen, ge många nya sysselsättningstillfällen, oftast i bygder som är i särskilt stort behov av nya sysselsättningstillfällen. Jag vill påstå att det generellt finns ett stort intresse och en stor acceptans för den här typen av verksamhet i berörda områden. Det gläder mig, i all synnerhet som det ibland när det ska bedrivas ny och för människor främmande verksamhet brukar uppstå diskussioner och frågor som ställer grupper och verksamheter emot varandra.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 21 Eva Selin Lindgren (C)

Fru talman! Jag vill kommentera några av svaren från jordbruksministern. Att bygga om fartyg är tydligen inte möjligt med svenskt stöd annat än för väldigt speciella ändamål, som om de används i utbildning eller liknande. Man kan ändå ta chansen. Det finns gymnasier i Västsverige som arbetar med havsbruk och relaterade verksamheter. Jag hoppas att man hänger på. Det hänvisas också till EU-medel, vilket är intressant. Generellt kan man säga att det skulle vara en del av vårt kretslopp att återanvända fartyg eller delar av dem. Det är lite beklämmande om man måste skrota dem och skicka iväg till andra platser sådant som vi en gång har renodlat och framställt. När det gäller att stimulera musselodling sägs i svaret att det gäller att ta till vara förutsättningarna. Folk har inte tagit till vara detta tillräckligt. Då kommer frågan: Hur ska man uppmuntra det självförtroende och den drivkraft som behövs för att människor ska ta itu med detta? Vi kan tänka lite grann på vad Maud Olofsson brukar säga. Hon säger att det behövs ett värderingsskifte, nämligen att du kan själv och att du inte alltid behöver luta dig mot myndigheter och så vidare utan att det gäller att själv ta tag i det. Jag undrar om jordbruksministern har något inspel kring detta, alltså hur vi ska ta tag i detta värderingsskifte, speciellt för oss i Västsverige. När det gäller FoU-satsningarna konstaterades nyss att det råder en viss brist på samverkan. Jag håller med om det. Det är ett generellt problem i hela forskningsvärlden att forskningen inte alltid samverkar med branscherna. Där tror jag att alliansregeringen kan göra skillnad mot vad som har varit hittills.

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 22 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Det har här talats om inställning, och jag tror att detta har mycket med inställning och tradition att göra. Jag kan tycka att det är lite märkligt att man inte har tagit ut denna högvärdiga proteinprodukt längs Bohuskusten tidigare för mänsklig konsumtion. Men jag tror att det i grunden har något med algtoxiner att göra och att man inte har kunnat hantera detta riktigt och att människor faktiskt har blivit sjuka många gånger när de har ätit detta. Men med dagens kunskap är det problemet borta. När det gäller efterfrågan är det lite underligt att man på restauranger i Sverige i dag har en annan typ av musslor som definitivt inte är svenska. De kan ibland komma så långt ifrån som från Nya Zeeland. Det är en lite märklig situation när vi egentligen har ett hav på västsidan som kan producera en i det närmaste oändlig mängd musslor. Det är faktiskt uppbyggt på det sättet. Det är nästan för bra för att vara sant att man bara kan lägga ut en lina. Sedan planterar musslorna sig själva och föder sig själva. Det är egentligen bara att skörda vid rätt tillfälle. Det finns en annan gren som jag tror är väldigt viktig att ta med i denna diskussion. Det är en sak att producera en råvara. Men det finns också en stor potential på förädlingsindustrisidan. Där har vi i Sverige kanske inte varit så lysande. Men det har med företagspolitiken i stort att göra, att Sverige blir mer företagsvänligt och att man gör det lättare för företagare, så att människor tar risker att starta företag. Inte minst den ostronodling som man har startat på Koster där man har satsat mycket pengar visar att det finns en tilltro till att det finns en lönsamhet i detta. Det finns nu ett uppdrag på Fiskeriverket om att myndigheterna ska prioritera denna fråga och verkligen jobba aktivt med att utnyttja den enorma resurs som vi har i detta sammanhang, inte minst för att kunna skapa sysselsättning i delar av landet där fisket har gått tillbaka. Det finns därför ett stort behov av detta.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 23 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag har i mitt interpellationssvar pekat på de möjligheter som finns att använda utskrotade fartyg för denna typ av verksamhet. En möjlighet som jag har pekat på är att använda dem för utbildningsändamål. Därtill ska jag säga, vilket också står i svaret, att det faktiskt finns EU-medel för den som vill etablera en verksamhet. Här handlar det, som jag ser det, mycket om att ta vara på de möjligheter som finns när det finns en marknad och när det finns möjligheter att utvidga en sysselsättning och då oftast i områden som behöver fler jobb för att försörja fler människor. Jag vill också påpeka att jag har talat med aktörer - kommuner, länsstyrelser men också fiskets organisationer - för att peka på de möjligheter som finns på detta område. Jag kan efter dessa samtal konstatera att det finns ett intresse, både från marknadens aktörer och från offentliga myndigheter, att hjälpa till att utveckla denna verksamhet, och det gläder mig mycket. Det är ett av skälen till att jag har tillsatt en vattenbruksutredning. Jag har bett en särskild utredare att analysera vilka förutsättningar som finns men också att identifiera de hinder som finns för att vi ska komma vidare med de möjligheter som jag ser med ett ökat vattenbruk. Denna utredare ska också undersöka de delsektorer som finns. Det handlar inte bara om musslor utan kanske även om kräftor och vanlig fisk för humankonsumtion. Men det handlar också om att använda en produktion för att till exempel i ett efterföljande led använda produkten som gödselmedel. Slutligen ska jag säga något om gifter, toxiner. Vissa alger bildar gifter, och de kan ackumuleras i bland annat musslor. Vi hade problem med detta, som sägs i svaret, för drygt tio år sedan. Men det är, enligt de uppgifter som jag har, inte lika stora problem med detta i dag som det var i början av 80-talet. I dag har man funnit bra metoder för att undersöka om musslor har gifter i sig eller inte. Därför har man möjligheter på ett annat sätt än vad man hade på den tiden. Det gläder mig att vi har kommit ytterligare en bit på vägen för att formulera oss kring en lönsam verksamhet som minimerar risken för den företagare som drar i gång denna typ av verksamhet.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 24 Eva Selin Lindgren (C)

Fru talman! Jag ska bara göra en liten kommentar när det gäller det sista som jordbruksministern sade. Jag tror att det som han sade om att också stödja nya tekniker och nya metoder är väldigt viktigt apropå algtoxiner. Där har vi också en stor kompetens om man så att säga syr ihop detta tvärsöver hela vetenskapsfältet. Från Chalmers till havsmiljöinstitut och andra aktörer har vi en väldigt bred kompetens. Det betyder att näringen också kan sysselsätta väldigt många olika människor, alltifrån dem som skördar, till dem som kör fartygen och till dem som förädlar, förädlingsindustrin. Egentligen är ingen utestängd.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 25 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi hjälps åt att lyfta fram de möjligheter som finns att utvidga verksamheter. Inte minst tycker jag personligen, men också i min egenskap av jordbruksminister, att det är viktigt att peka på de möjligheter som finns på den svenska lands- och glesbygden i fråga om ökad verksamhet som i detta fall dessutom kan förena en ökad aktivitet med en miljönytta. Jag tackar för interpellationen och debatten.

Intressenter

Frågeställare

Eva Selin LindgrenCenterpartiet

Besvarad av

Eskil ErlandssonCenterpartiet