Mödra- och barnadödlighet för utlandsfödda

Interpellation 2015/16:662 av Anders W Jonsson (C)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2016-05-18
Överlämnad
2016-05-19
Anmäld
2016-05-20
Sista svarsdatum
2016-06-09
Svarsdatum
2016-06-14
Besvarad
2016-06-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

En rad studier har visat på ojämlikhet i hälsa mellan svensk- och utlandsfödda och att migration är en riskfaktor för sämre hälsa, särskilt för flyktingar. Till exempel är mödra- och barnadödligheten för utomnordiska kvinnor och barn betydligt högre än för svenskfödda. 

Sverige har världens näst lägsta barnadödlighet – bara Singapore har lägre – men de som drabbas är i hög utsträckning utlandsfödda. Var femte kvinna i barnafödande ålder är inte född i ett nordiskt land.

Den farligaste riskfaktorn för död i Sverige i samband med graviditet och förlossning är att kvinnan kommer från ett icke-nordiskt land och inte talar engelska. Kvinnan löper då sju gånger större risk att dö i samband med graviditeten eller förlossningen, och barnet löper fem gånger större risk att dö under graviditeten, förlossningen eller nyföddhetstiden.

Orsakerna är flera: 

  • Patientens okunskap om vårdens organisation i Sverige, bristande tillit till vården samt vårdens oförmåga att ge adekvat information och bemötande. 
  • Otillräcklig kommunikation, dålig interkulturell förståelse samt att tolk alltför sällan används, i såväl planerade som akuta situationer. 
  • Otillräcklig kunskap om den ökade sjuklighet som förekommer i denna grupp av gravida, vilket till viss del är anledningen till att medicinska felbedömningar förekommer betydligt oftare hos denna grupp. 

Sverige lider brist på jämlik vård, och kvinnor är en särskilt utsatt grupp.

Jag vill därför fråga statsrådet Gabriel Wikström:

 

Vad tänker statsrådet göra för att alla kvinnor och barn, oavsett var de är födda, ska få tillgång till lika vård?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:662, Mödra- och barnadödlighet för utlandsfödda

Interpellationsdebatt 2015/16:662

Webb-tv: Mödra- och barnadödlighet för utlandsfödda

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 99 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Anders W Jonsson har frågat mig vad jag tänker göra för att alla kvinnor och barn, oavsett var de är födda, ska få tillgång till lika vård.

Alla ska erbjudas en god vård efter behov på lika villkor. Detta är en angelägen fråga för regeringen. För att nå ökad jämlikhet och jämställdhet krävs dock ett brett och långsiktigt arbete inriktat mot bland annat kunskapsuppbyggnad, behandlingsmetoder och attityder. Regeringen har vidtagit flera åtgärder som syftar till att främja en mer jämlik vård. Till exempel kan insatserna inom ramen för en mer samlad styrning med kunskap och även satsningar på kompetensförsörjningsområdet bidra till en mer jämlik vård. Vi följer även frågan genom resultaten från bland annat öppna jämförelser. En förutsättning för att få en mer jämlik vård är att det avsätts ytterligare medel till vården. Från och med 2017 kommer regeringen att tillföra kommunsektorn ett permanent tillskott på 10 miljarder kronor per år.

När det gäller kvinnor och barn har regeringen vidtagit flera åtgärder för att säkerställa att de ska få tillgång till lika vård och en vård av god kvalitet oavsett var de är födda. Under 2015-2019 har regeringen för avsikt att göra flera satsningar för att stärka kvinnors hälsa. Riksdagen har beslutat att 200 miljoner kronor för 2015 och 400 miljoner kronor under 2016 ska avsättas för att stärka förlossningsvården och kvinnors hälsa. Därutöver kommer 130 miljoner kronor att avsättas 2016 för att stärka primärvårdens insatser för kvinnors hälsa. Motsvarande satsningar planeras årligen fram till och med 2019.

I december 2015 ingick regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, en överenskommelse om en förbättrad förlossningsvård och insatser för kvinnors hälsa. Ett område som är särskilt utpekat i överenskommelsen är hur vården bättre kan nå kvinnor i socioekonomiskt utsatta områden, och det gäller också mödravården. Det kan till exempel handla om att utveckla kunskapen om och bemötandet av dessa patienter.

Jag vill även nämna att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att bland annat genomföra en fördjupad analys av utfall av förlossningsvården för kvinnor i Sverige och hur olika utfall varierar beroende på socioekonomisk och etnisk tillhörighet hos kvinnan. I uppdraget ingår även att beskriva hur vården efter förlossning ser ut i Sverige i dag samt bedöma om det finns ett behov av att utarbeta nya kunskapsstöd för eftervården. Socialstyrelsen ska även genomföra en fördjupad analys av rapporten Öppna jämförelser - Jämlik vård 2015 avseende kvinnor och deras utbildningsnivå, geografiska tillhörighet i Sverige samt födelseort.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har dessutom haft i uppdrag att bland annat undersöka metoder för hur man minskar komplikationer och skador hos den födande kvinnan i samband med förlossningen och andra relevanta frågor inom förlossningsvården som rör den födande kvinnans hälsa. Uppdraget redovisades den 29 april 2016 och visar att det i stor utsträckning saknas evidens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Underlagen från Socialstyrelsen, SBU, SKL och landstingen kommer att ligga till grund för regeringens fortsatta insatser för att stärka området.

I interpellationen nämner Anders W Jonsson att det finns brister när det gäller bemötandet i vården. Ett gott bemötande i hälso- och sjukvården är en av de viktigaste faktorerna för att utveckla en mer jämlik vård. Det främjar delaktighet, patientinflytande och patientsäkerhet. År 2015 publicerade Socialstyrelsen ett utbildningsmaterial om bemötande och jämlika villkor.

Avslutningsvis vill jag nämna de utmaningar som den nuvarande flyktingsituationen har inneburit för hälso- och sjukvården. Flera uppdrag har getts till våra myndigheter för att stödja hälso- och sjukvården i deras arbete med att erbjuda vård till de asylsökande och nyanlända. Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av hur stödet avseende andra språk än svenska ser ut inom hälso- och sjukvården och tandvården för att underlätta för asylsökande och nyanlända att kommunicera med vården. Myndigheten har även fått i uppdrag att göra en fördjupad analys av vårdens möjligheter och utmaningar när det gäller att tillhandahålla vård till asylsökande och nyanlända. Socialstyrelsen visar bland annat att även om situationen har inneburit utmaningar för vården har landstingen klarat att bemöta situationen genom olika åtgärder, bland annat genom nya arbetssätt och organisationsförändringar.


Anf. 100 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är nog få politiker som inte lyfter fram klyftorna inom området hälsa som en av de riktigt stora utmaningarna i den svenska sjukvården. Sverige må vara det land i världen som har de minsta klyftorna, men ändå ser vi att de är alldeles för stora och framför allt vet vi att det går att vidta åtgärder för att minska klyftorna.

En delvis helt annan sak handlar om de klyftor som finns i fråga om tillgänglighet till den svenska sjukvården. Den svenska sjukvården är, som vi vet, bland de bästa i världen. Den fråga jag ställer handlar framför allt om denna vård.

När man vill åtgärda klyftor finns fel som man inte får begå. Ett fel är att lägga sig på en alldeles för abstrakt nivå utan att ha gjort en ordentlig analys av vad klyftorna består av och vilka åtgärder som kan vidtas.

Senast vi i kammaren diskuterade frågorna handlade det om screening av bröstcancer. Det är ett typiskt exempel där det råder en bristande analys. Man ser ett problem, det vill säga att vissa kvinnor inte screenar sig för bröstcancer, men på grund av bristande analys vidtar man åtgärder som inte alls påverkar resultatet.

En av de absolut allvarligaste och största klyftorna i den svenska hälso- och sjukvården handlar just om mödradödlighet och spädbarnsdödlighet. Tänk att få beskedet: Så trevligt att din hustru är gravid, men du vet väl att eftersom ni är födda i ett annat land än i Norden är risken sju gånger så stor att hustrun kommer att dö i samband med förlossningen. Eller att få höra: Så bra! Din dotter väntar sitt första barn, men du vet väl att eftersom ni är födda i ett annat land är risken fem gånger så stor att barnet kommer att dö i samband med förlossningen.

Fru talman! Det är fullständigt oacceptabelt att den svenska sjukvården låter detta fortgå år efter år. Det här är inte ny kunskap. Det här har ingenting att göra med inflödet av nyanlända till Sverige det senaste året. Här finns forskning som har många år på nacken. Vi vet precis vad detta beror på. Det hänger samman med bristande kommunikation. Man använder sig inte av tolk. Man behärskar inte svenska språket. Det handlar om bristande förståelse för hur den svenska sjukvården fungerar. Framför allt handlar det om bristande kunskap om vilka sjukdomar dessa kvinnor kan bära med sig från hemlandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet också precis vad man kan göra åt detta. För det första handlar det om att fokusera problemet, det vill säga det måste bli möjligt att i uppföljningar från Socialstyrelsen utläsa dessa siffror så att det går att se de förbättringar som görs i olika delar av landet. För det andra handlar det om att med hjälp av ekonomisk stimulans styra mot den typ av åtgärder som ger effekt, nämligen utbildning av mödra- och hälsovårdens personal, utbildning av förlossningspersonal och ge dem möjlighet att inköpa enkelt undervisningsmaterial.

Ministerns svar var bra på många olika sätt, men det var ändå ett mycket abstrakt svar som inte fokuserade på vad som kan göras för att minska just den här hälsoklyftan. Ministern visade att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram statistik och öppna jämförelser. Men det som skulle kunna göras är att i de öppna jämförelserna följa utvecklingen på området. Då kan man se vad som fungerar bra i Norrbotten men mindre bra i Västerbotten.

Vidare skulle ministern kunna använda ett antal hundra miljoner, som faktiskt ska användas till att förbättra förlossningsvården, till att fokusera på de områden där skillnaderna är så stora.

Är ministern beredd att se till att statistiken tas fram och att de pengar som satsas på området styrs dit där klyftorna är som störst?


Anf. 101 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Fru talman! Jag vill passa på att tacka Anders W Jonsson för interpellationen.

Det här är ett angeläget område för regeringen att överlag öka jämlikheten i hälsa. Vi vet att vi lever i ett land där hälsoklyftorna har ökat de senaste 15 åren. Till exempel skiljer det i dag drygt fem år i förväntad medellivslängd mellan en kvinna med kort utbildning och en kvinna med lång utbildning. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Det innebär i klartext att en kvinna enbart på grund av sin utbildningsbakgrund förvägras fem år av sitt liv.

Jag är extra glad att Anders W Jonsson påpekar att många av de faktorer som styr den ojämlika vården, som bestämmer vilken sorts vård man får, ligger också utanför hälso- och sjukvårdens kontroll. Det handlar om hur utbildningssystemet är utformat. Det handlar om hur arbetsmarknaden ser ut. Det handlar om bostadssituationen, och det handlar om många andra faktorer. Det är därför regeringen inte bara har satt upp ett mål om att sluta de ojämlika hälsoklyftorna under en generation utan också har tillsatt en kommission för jämlik hälsa som ska ta de breda greppen. Det är på tiden efter att vi under lång tid har känt till problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är också glad över att Anders W Jonssons fråga om den ojämlika vården fokuserar just på kvinnor och barn. Vi ska naturligtvis titta på dem som kommer sämst ut av den ojämlika vården, men vi ska också vara medvetna om att svensk välfärd bygger på generella insatser. Det är en bottenplatta för att lyfta upp inte minst de som har de allra svårast och har de största behoven.

Därför är jag glad att tillhöra en regering som har tillfört åtskilliga miljarder i extra resurser till hälso- och sjukvården, både i riktade anslag och, framför allt, i generella anslag som kommer att ligga kvar år efter år. Ingenting är nämligen mer säkert än att det är de som är svagast och har de största behoven som förlorar när man skär ned i välfärden och prioriterar stora skattesänkningar framför investeringar i vår gemensamma hälso- och sjukvård.

Bland annat investerar regeringen just nu i kvinnors hälsa. Som jag sa i mitt interpellationssvar handlar det om 400 miljoner kronor under 2016 och lika mycket per år fram till 2019. De ska gå just till att öka kunskapen och medvetenheten inte minst hos förlossningspersonal om den problematik som finns.

Jag tycker att vi i den överenskommelse som regeringen har slutit med Sveriges Kommuner och Landsting, och där vi pekar ut just förlossningsvården specifikt men också kvinnors hälsa generellt, tar tag i de problem och faktorer Anders W Jonsson tar upp. Det handlar om kommunikation, medvetenhet och ökad kunskap om den speciella problematik som följer för den som har en socioekonomiskt utsatt bakgrund eller kommer från ett annat land.

Det är också självklart att de resultat vi kommer att få av satsningen ska följas upp, för det är det enda sättet vi faktiskt kan förbättra oss i framtiden.


Anf. 102 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag håller helt och hållet med ministern om att det är en allvarlig situation vi har i Sverige. Vi har stora hälsoklyftor. De har ökat under senare år, till stor del beroende på att vi under ett antal år har haft en stor invandring. Det påverkar också detta.

Vi vet att det krävs generella insatser. Det krävs att vi ser till att människor kommer i arbete och att vi får en fungerande skola. Jag håller också helt med ministern om att det krävs större resurser till den svenska välfärdssektorn. Ministern nämner 10 miljarder som har tillförts den generella välfärden. De ska ställas i relation till alliansåren, då statsbidragen ökade med i storleksordningen 45 miljarder och då det totalt sett gick uppemot 150 miljarder mer till kommunsektorn eftersom fler människor kom i arbete.

Det viktiga är dock att inte gömma sig bakom att det krävs generella insatser och mer pengar till landstingen. Vi har ett specifikt problem framför oss som vi diskuterar i den här interpellationsdebatten, nämligen att det är sju gånger så stor risk att en kvinna född i ett annat land dör vid förlossningen. Det är också fem gånger så stor risk att hennes barn dör i samband med förlossningen. Man kan inte gömma sig, utan man måste fundera på vad vi kan göra här och nu - konkret.

Ministern har faktiskt i sin hand två av de absolut viktigaste verktygen för att påverka detta. Det handlar för det första om att se till att vi får statistik och möjligheter att följa upp hur utvecklingen ser ut på det här området. Det har nämligen visat sig vara ett av de absolut mest effektiva verktygen vad gäller att förändra svensk hälso- och sjukvård. Det handlar inte alltid om ekonomiska resurser, utan det handlar minst lika ofta om att implementera nya arbetssätt och öka på utbildningsinsatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min första fråga till ministern är därför om han nu är beredd att se till att Socialstyrelsen redovisar hållbar statistik och hållbara uppföljningsmöjligheter på det här området. Det gäller risken för den nyanlända kvinnan - kvinnan som är född i ett annat land - att dö vid förlossningen respektive risken för hennes barn att dö. Bara det kommer nämligen att innebära att man kan fokusera på det här området.

Min andra fråga till ministern handlar om det andra verktyg han faktiskt har skaffat sig, nämligen ett antal hundra miljoner kronor som ska ut till de svenska landstingen för att förbättra förlossningsvården, mödrahälsovården och kvinnosjukvården i primärvården. Är han beredd att se till att de pengarna faktiskt går till att åtgärda det jag skulle säga är en av de absolut största hälsoklyftorna vi har i den svenska sjukvården?

Det är två konkreta frågor till ministern, som har verktygen i sin hand. Är han beredd att gå från ord till handling och inte bara gömma sig bakom Folkhälsokommissionen och generella åtgärder? Är han beredd att faktiskt fokusera på problemet?


Anf. 103 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Fru talman! Anders W Jonsson måste ha lyssnat illa. Jag inledde visserligen med att berätta att generella insatser är grunden för att vidareutveckla välfärden. Det håller Anders W Jonsson också med om, men han går raskt vidare. Jag undrar om inte det beror på att Centerpartiet prioriterar stora skattesänkningar framför stora investeringar i vår gemensamma välfärd och att han, som starkt engagerad i att öka jämlikheten på det här området, har någonting att skämmas över och därför snabbt vill gå vidare till att tala om specifika åtgärder.

Jag har talat om specifika åtgärder. Jag är som sagt glad att frågan har kommit upp, för det ger mig en chans att visa att regeringen tar frågan på väldigt stort allvar. Annars hade vi ju inte tillsatt de extra medlen och gjort en särskilt överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting. Den handlar just om hur vi ska kunna förbättra kvinnors hälsa, vad vi behöver göra för att öka kunskapsnivån hos personalen, vad vi behöver göra för att öka fokuset på jämställdhet och jämlikhet i den svenska hälso- och sjukvården och vad vi behöver göra särskilt för att kvinnor från socioekonomiskt utsatta områden ska kunna få den vård de förtjänar.

Vi gör allt det Anders W Jonsson efterfrågar. Jag är säker på att detta kommer att ge stort resultat i form av en hälso- och sjukvård som i ökad utsträckning kan leva upp till hälso- och sjukvårdslagens intentioner att resurser ska fördelas efter behov.

När det gäller statistiken är det som jag sa tidigare självklart att vi ska följa upp det vi nu gör och kunna utvärdera - detta inte minst därför att vi gör denna stora satsning om ett antal hundra miljoner kronor varje år. Skattebetalarna ska kunna veta att de får valuta för sina pengar.

Exakt hur uppföljningen ska göras och vilka variabler den ska göras på är någonting för myndigheterna att komma fram till, men det finns ingenting som är otydligt i regeringens uppdrag eller intentioner om att jämställdhet och jämlikhet särskilt ska beaktas. Det gäller både i utförandet när metoderna sjösätts och naturligtvis också i uppföljningar och utvärderingar.


Anf. 104 Anders W Jonsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den här interpellationsdebatten visar på den stora skillnad som finns mellan sjukvårdsministerns sätt och mitt sätt att se på en fråga, nämligen hur vi ska se till att få mer pengar till den svenska välfärden. Ministern står för en regering som tror att kraftiga skattehöjningar på jobb och företagande ger mer skatteintäkter som sedan kan ge mer pengar till den svenska välfärden. Jag tror precis tvärtom.

Vi visade under våra åtta år med alliansregeringar att vi kunde genomföra stora skattesänkningar, i storleksordningen 140 miljarder, samtidigt som vi kunde konstatera att landstings- och kommunsektorn 2014 hade i storleksordningen 150 miljarder mer att tillgå för välfärdssatsningar än de hade 2006. Därmed har vi visat att det inte är skattehöjningar som leder till mer resurser till välfärden; snarare kan det vara tvärtom.

Jag är nöjd med den andra delen i interpellationsdebatten. Jag förstår att ministern är beredd att följa upp den här hälsoklyftan på ett allvarligt sätt, nämligen genom att i den informella kontakten med Socialstyrelsen se till att vi får instrument som gör att vi i Sverige noga kan följa hur klyftan ska minska. Det är inte rimligt att risken att dö vid förlossning ska vara sju gånger större för en utlandsfödd kvinna. Det är inte rimligt att risken att dö ska vara fem gånger så stor för hennes barn.

Jag utgår från att ministern kommer att se till att få fram verktyget för att kunna mäta, följa och se utvecklingen. Jag hoppas också att ministern kommer att ta chansen att se till att de pengar som nu är avsatta för att stärka förlossningsvård och mödrahälsovård inte smetas ut jämnt utan faktiskt kommer de sämst ställda till godo. Därför är jag nöjd med resultatet av den här interpellationsdebatten.


Anf. 105 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Fru talman! Om det sistnämnda kan jag och Anders W Jonsson vara helt överens. Pengarna ska gå till att öka jämlikheten och jämställdheten i den svenska hälso- och sjukvården, och det är självklart att detta ska utvärderas och följas upp.

När det gäller det förstnämnda, det vill säga de generella satsningarna på välfärden, är vi dock som sagt djupt oense. Jag tycker nog att det är lite övermaga av Anders W Jonsson att stå här och berömma sig för alliansåren. Vi ska komma ihåg att allianspartierna 2006 gick till val på att få ned arbetslösheten i Sverige. Resultatet när de lämnade 2014 var en betydligt högre arbetslöshet. Det var betydligt många fler människor som levde i det så kallade utanförskapet.

I dag har vi en situation där vi tack vare regeringens kraftfulla politik, inte minst på arbetsmarknadsområdet, har den lägsta ungdomsarbetslösheten sedan början av 1990-talet.

Vi har förmodligen det högsta antalet sysselsatta någonsin i det här landet och en kraftigt sjunkande arbetslöshet. Det ger oss möjligheter att satsa pengar på välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har gjort valet att inte sänka skatter, som inte kommer att leda till några fler jobb eller färre arbetslösa, utan att i stället satsa våra gemensamma skattepengar på förbättrade förutsättningar i kommunerna och i landstingen för att kunna stärka välfärden för dem som behöver den allra mest, inte minst de kvinnor och barn som den här interpellationsdebatten handlat om.

Vi får säkert anledning att komma tillbaka till både hur resurser skapas och hur vi bäst ska använda dem för det gemensammas bästa men också hur vi stöttar enskilda grupper i den svenska hälso- och sjukvården. Men nu är tyvärr vår talartid ute, och jag vill än en gång tacka Anders W Jonsson för en bra debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.