Mobiltelefoni i glesbygd
Interpellation 2009/10:364 av Stenberg, Maria (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-05-10
- Anmäld
- 2010-05-17
- Besvarad
- 2010-05-28
- Sista svarsdatum
- 2010-05-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 maj
Interpellation
2009/10:364 Mobiltelefoni i glesbygd
av Maria Stenberg (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Tillgången till telekommunikationer, framför allt till mobilnäten, blir allt viktigare för oss som medborgare, då alltmer service och tjänster erbjuds via mobiltelefoner. För att alla människor ska ha rätt till samma service blir det ännu mer angeläget att alla delar av Sverige har tillgång till fungerande mobiltelefonnät.
Norrbotten är ett stort län med långa avstånd och är därför mycket beroende av hur kommunikationerna fungerar. När det gäller mobiltelefoni finns det fortfarande stora vita fläckar. Det gäller framför allt fjällregionen.
Sverige har ställt kravet på operatörerna att mobilnäten måste ha en större täckning än tidigare och också nå de glest befolkade delarna av Sverige. Post- och telestyrelsen har till uppdrag att bevaka att medborgarna har tillgång mobiltelefoni.
Jag har påtalat bristerna i mobiltelefonitäckningen genom motioner, frågor och interpellationer, senast nu i april. Trots statsrådets försäkran om det motsatta finns det betydande brister i kommunikationerna.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att övervaka att tillståndsvillkoren uppfylls både tekniskt och i praktisk funktion samt att marknaden faktiskt erbjuder tjänsterna?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:364
Webb-tv: Mobiltelefoni i glesbygd
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:128 Fredagen den 28 majProtokoll 2009/10:128 9 § Svar på interpellationerna 2009/10:364 och 365 om fungerande telekommunikationer i glesbygd
Protokoll från debatten
Anf. 64 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att övervaka att tillståndsvillkoren uppfylls både tekniskt och i praktisk funktion samt att marknaden faktiskt erbjuder tjänsterna.
Marie Nordén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta så att mobiloperatörerna verkligen erbjuder de tjänster som de har åtagit sig att leverera.
Maria Stenberg och Marie Nordén uttrycker en oro för att det inte finns fungerande mobiltelefoni i hela landet och pekar båda särskilt på förhållandena i norra delen av Sverige.
Jag vill börja med att säga att min utgångspunkt är att hela Sverige ska ha tillgång till så bra elektroniska kommunikationer som möjligt. Det gäller telefoni, mobil kommunikation och bredband. I dag finns ju mobilt bredband med höga hastigheter som ett bra alternativ. Regeringen har nyligen antagit ett mål som säger att alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Förhoppningsvis kommer riksdagen inom kort att ställa sig bakom detta mål.
I första hand är det marknaden som ska tillgodose användarnas behov av bra och prisvärda tjänster. Statens huvudsakliga roll är att se till att marknaden fungerar effektivt och att förutsättningar för att driva verksamhet är goda i hela landet. Den viktigaste förutsättningen är en fungerande konkurrens. Eftersom det finns glesare bebyggda områden, där marknadskrafterna har svårare att nå fram, används bland annat täckningskrav.
I dagsläget uppfyller alla tillståndshavare som har täckningsvillkor dessa. Post- och telestyrelsen utövar denna tillsyn. Utöver den täckning som måste tillhandahållas erbjuder operatörerna, som ju verkar på en konkurrensutsatt marknad, tjänster i ytterligare områden utifrån kommersiella överväganden. Det har visat sig att utbredd täckning kan vara en stark konkurrensfördel.
Så sker även i Norrbotten. I Norrbottens län finns det mobilnät som täcker över 99 procent av befolkningen och minst 80 procent av ytan, vilket är vad tillståndsvillkoren kräver, och mer därtill. Mobiltäckningen möjliggör inte bara rösttelefoni utan också datakommunikation över Internet med hastigheter omkring en megabite per sekund.
Jag tycker att det är värt att framhålla att mobiltäckningen i Sverige generellt är mycket god och långt bättre än i många andra länder. Vi ska dock inte nöja oss med det utan tvärtom sträva efter att skapa förutsättningar för att öka täckningen. Detta är något som sker. Vi ser att mobiltäckningen sammantaget blir bättre och bättre för varje år i hela Sverige. Vi får bättre och bättre tillgänglighet rent geografiskt, det vill säga att näten förtätas och byggs ut. Bredbandshastigheterna höjs, och vi kan utföra fler och fler tjänster elektroniskt.
Anf. 65 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Jag börjar med att tacka ministern för svaret, även om jag inte kan säga att jag är helt nöjd med innehållet, men det kanske inte är så förvånansvärt.
Att ha tillgång till telekommunikationer, framför allt till ett mobilnät och en mobiltelefon, har blivit mer och mer viktigt för oss alla, för alltmer service och allt fler tjänster erbjuds i dag via din mobiltelefon. Exempelvis kan då få ett sms när ditt beställda paket kommit till utlämningsstället, det går utmärkt att få din tågbiljett via ett sms och fler och fler företag skickar erbjudanden och information till oss via ett snabbt och enkelt sms. Med det sagt har jag konstaterat att service och samma möjlighet är viktigt för alla människor oavsett var man bor. Kommunikation är en stor del av vår vardag, och mobiltelefonen är oftast verktyget.
Ett fungerande mobiltelefonnät är jätteviktigt för oss, även för oss som bor och lever vår vardag i glesbygden. Mitt hemlän, Norrbotten, är som bekant ett geografiskt stort län, sisådär 25 procent av Sveriges landareal. Vi har ibland extremt klimat och långa avstånd. Därför är det viktigt för människor och för våra småföretagare, inte minst, hur kommunikationen verkligen fungerar praktiskt i vardagen för människor.
Trygghet i människors vardag handlar bland annat om att kunna kommunicera med omvärlden. Med din mobiltelefon kan du meddela om du behöver hjälp, du kan skicka en bild via mms eller om du som företagare vill kan du skicka din senaste information till dina kunder snabbt och enkelt.
I påskas mötte jag en renskötare i Arjeplogsfjällen som just då vaktade renarna. Han konstaterade helt krasst över en kopp kaffe att om han råkade ut för någonting fick han nog försöka kravla sig upp på någon fjälltopp för att kommunicera med omvärlden. Det är hans vardag.
Jag fick ett samtal till min mobiltelefon från en annan Arjeplogsbo som hade läst en artikel om min interpellation till ministern och som sade: Hälsa statsrådet Åsa Torstensson och den borgerliga regeringen att jag får ringa från min, än så länge, fungerande fasta hemtelefon till Maria Stenberg, för mobiltelefontäckning har jag inte där jag bor, om jag inte först promenerar ett hundratal meter längs grusvägen österut, sedan NMT 450-systemet monterades ned. Det finns många vita kommunikationsfläckar där ute, Åsa Torstensson. Jag håller till fullo med om Åsa Torstenssons svar att det är bra och nödvändigt att hastigheterna i Sveriges bredband ökar, men det är en helt annan fråga.
Vad är då kruxet? Jo, att det fanns någonting som med vardagsspråk kallades för 450-systemet där hemma. Det var ett system som var för oss som bodde liksom lite perifert. Bland annat innebar det ett mobiltelefonsystem som var lite mer anpassat för oss som verkar och bor i glesbygd i landet. För ett antal år sedan såldes tillståndet för det så kallade NMT 450-systemet, men i tillståndskraven skrevs det in att mobiltelefoni med handburna enheter var ett krav.
Min fråga till statsrådet Åsa Torstensson blir om hon och den borgerliga regeringen är nöjda med hur tillgängligheten till just mobiltelefoni har utvecklats sig i det gamla NMT 450-systemet de senaste åren.
Anf. 66 Marie Nordén (S)
Herr talman! Ministern gav egentligen inte något svar på min fråga, men jag får väl ändå tacka för svaret.
Bor man i glesbygd i dag upplever man ofta att det som tas för självklart för de flesta i tätort, till exempel en fungerande mobiltäckning, inte på något sätt är givet. Många upplever det först om man åker på semester i fjällen, och då är det ett irriterande men ändå flyktigt och övergående problem.
Jag reser själv runt i Jämtlands län regelbundet och träffar många företagare som vittnar om problemet med och värdet av fungerande elektroniska kommunikationer. Till exempel är en bredbandsuppkoppling som har en hastighet och en kapacitet som gör det möjligt att arbeta på distans, sälja tjänster och nå nya och gamla kunder avgörande för att kunna driva företag i glesbygd. Tyvärr är vi långt ifrån framme där vi kan säga att hela Sverige har tillgång till detta.
Under de två år som ministern hävdade att det är marknadens ansvar att bygga bredband förlorade vi naturligtvis tempo i bredbandsutbyggnaden. Vi är alla nöjda med att ministern till slut valde att tänka om och såg behovet av ett statligt stöd för detta, men det är ändå två förlorade år. Även om det är viktigt är det inte det vi har uppmärksammat i den här debatten. Att jag tar upp det är för att ministern också nämner det i sitt svar.
Ministern pratar om mobilt bredband som ett bra alternativ. Ja, det kan det vara till det fasta bredbandet men inte till mobiltelefon. Med det menar jag en mobiltelefon som man kan använda för att sända och ta emot sms och mms utanför hemmets väggar, det vill säga en helt vanlig mobiltelefon. Jag vill bara förtydliga det, även om jag tycker att Maria Stenberg var väldigt tydlig med det i sitt anförande.
Som boende och som företagare i delar av Jämtland och i den större delen av halva Sverige, skulle jag vilja säga, är det en daglig verklighet att ständigt hamna i vita fläckar, att inte kunna ringa och ta emot samtal, sms eller mms på sin mobil. Att räkna med osäkerheten och känslan av otrygghet att veta att om det händer något har jag ingen nätkontakt är givet för väldigt många. Som företagare i besöksnäringen är det sällan du sitter still på ett kontor, utan du är ständigt i rörelse, och många har fjällen som sin arbetsplats. Ett fungerande mobilnät är naturligtvis avgörande för dem.
För några veckor sedan besökte jag Jänsmässholmens fjällhotell i Offerdal i Krokoms kommun, en otroligt vacker del av länet som lever på sin turism men som också lever i total mobilskugga. Nej, det stämmer inte helt. Det fanns en fläck utomhus, ett tiotal meter från hotellet, och om man stod alldeles stilla och hade tur kunde man kanske använda mobilen. Naturligtvis är det här inte hållbart för dem som har gäster som är ute på fjället och åker skoter. Det är naturligtvis också en trygghetsfråga. Men som tur var har de fortfarande kvar den fasta telefonin där. De vet inte hur länge. Men det är inte acceptabelt att ha en sådan usel mobiltäckning.
Trots det har vi en bra täckning i glesbygden i NMT-nätet som ska fungera även för mobiltelefoni, men man kan inte i dag teckna ett abonnemang. Det som erbjuds är en mobil bordstelefon på hemsidan, och det är ju inte vad som står i avtalet.
Min fråga, precis som Marias, blir: Varför är det inte viktigt för ministern att detta bolag följer avtalet och erbjuder de tjänster som man ska erbjuda enligt tillståndet? Och vad tänker ministern göra för att Post- och telestyrelsen agerar som den tillsynsmyndighet den är?
Anf. 67 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Herr talman! Täckningsgraden för mobilkommunikation är mycket bra i Sverige. Och som infrastrukturministern redan sagt lever samtliga tillståndshavare som har täckningskrav upp till dessa.
Utgångspunkten är att utbyggnaden av infrastruktur för mobilkommunikation ska vara marknadsdriven. Den myndighet som är ansvarig för kontrollen av det och utövar tillsyn är Post- och telestyrelsen. Och för att kontrollera att de uppgifter om täckning i 3G-näten som operatörerna har rapporterat in till PTS stämmer i verkligheten mäter PTS 3G-täckningen i hela landet. De områden som testas väljs ut slumpvis. Det är dock sagt att mätningarna måste ske i hela landet, alltså både i stad och på landsbygd. Kontrollerna kommer att pågå under flera år; det är långsiktigt arbete.
Elektroniska kommunikationer är viktiga för dagens informations- och kunskapssamhälle. Nu när människor är så mobila och ställer krav på att vara uppkopplade var som helst och när som helst är det viktigt att vi har bra infrastruktur som stöder detta. Fler och fler människor surfar också på Internet från sina mobiltelefoner; det är inte bara röstsamtal som gäller.
Vi måste börja se IT och elektroniska kommunikationer i ett sammanhang och se det som en helhet som måste fungera. Elektroniska kommunikationer måste fungera bra oavsett vilka apparater man använder.
I onsdags, den 26 maj, debatterade vi i kammaren en proposition om tillgängliga elektroniska kommunikationer. Jag är glad över att vi där tydliggör målsättningen för Sveriges bredbandspolitik och säger att vi ska ha det i världsklass. Vi slår också fast att man ska ha bra möjlighet att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband.
Vi måste alltid sätta användaren och människan i centrum. Det måste fungera. Det ska inte bara finnas infrastruktur, utan det måste också fungera på ett tillfredsställande sätt. Vi har fortfarande som utgångspunkt att infrastrukturinvesteringarna ska vara marknadsdrivna.
Herr talman! Jag är besviken över att interpellanterna inte har tagit upp sina förslag på lösningar i inläggen. Jag skulle gärna vilja höra vad Socialdemokraterna tycker bör göras ännu bättre, men det får vi kanske höra senare i debatten.
Anf. 68 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Marie Nordén sade att jag inte svarade på hennes fråga: Vilka åtgärder avser infrastrukturministern att vidta för att mobiloperatörerna verkligen ska erbjuda de tjänster som de åtagit sig att leverera?
Jag svarade: I dagsläget uppfyller alla tillståndshavare som har täckningsvillkor dessa. Det är PTS som är tillsynsmyndighet och ska se till att avtalen uppfylls.
Låt mig gå tillbaka till NMT och tydliggöra det eftersom en del av de frågeställningarna berörs här. Tillståndet skulle inte säljas. Det gamla NMT-systemet från 1981 hade nått sin tekniska livslängd och skulle avvecklas, bland annat eftersom det inte längre fanns reservdelar eller terminaler.
Vid årsskiftet 2004/05 skickade PTS ut en allmän inbjudan till att ansöka om ett nationellt tillstånd i 450-megaherzbandet. Fem företag lämnade in ansökningar, Nordisk Mobiltelefon, Green Network, Cubio Networks, Epicom och Svenska UMTS-licens Holding. I tillståndet står det att det ska ersätta NMT 450-bandet och täcka 80 procent av varje län senast den 1 juli 2007.
Telefoni med handburen enhet har aldrig krävts utan "allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst i form av mobil telefonitjänst". Så är det avtal som PTS har att tillse att det följs.
Anf. 69 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att jag i vardagstal kallar det för 450 NMT-systemet. Då är det lättare för arjeplogarna därhemma att förstå vilket system jag talar om. Jag vet mycket väl att det heter 2000CDMA1X.
I dag har tillståndet till det gamla 450-nätet auktionerats ut och köpts, precis som ministern säger. I dag innehas det av ett företag som heter Access Industries, och Net 1 heter bolaget som levererar tjänsterna. Det är stora bolag med kunskap om telekombranschen.
En sak förstår jag inte riktigt, och det kan ministern kanske reda ut. I tillstånden finns en punkt som heter 2.1 som lyder: Med täckning avses en signalstyrka som medger tal med handburen terminal på 1,7 meters höjd utomhus med en ytsannolikhet om 90 procent.
Vidare står det att täckningsgraden ska vara 80 procent av landytan i varje enskilt län i Sverige och att tillståndshavaren ska se till att det tillhandahålls allmän tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst i täckningsområdena.
Om den första delen i tillståndet, 2.1, där man skriver om den handburna terminalen är borttagen kan väl ministern bekräfta det, för det har jag i sådant fall helt missat.
Det delas alltså inte ut några bonuspoäng till operatören för 91 procents täckningsgrad över Sverige när det är 80 procent i varje län som gäller enligt tillståndskravet.
Om det fortfarande står "handburen terminal" och jag tittar på operatörens hemsida och klickar på svaret på just den delen av kravet, så måste jag få citera en väns kommentar, för den var rätt humoristisk: "Så chict att ha en lur med en sladd till själva mobiltelefonen." Den telefon som visas på bild är nämligen ganska lik en vanlig bordstelefon med en sladd från enheten till själva luren. Det var vad jag hittade på hemsidan, men jag kan ju ha fel.
Varför ställer jag dessa frågor? Jo, för att jag gjorde en täckningssökning på min hemkommun hos operatören, och täckningsgraden visade sig vara 49 procent. Jag och alla arjeplogare som bor i detta område faller alltså under de 20 procent som inte behöver täckas fullt ut. Det kan förklara en del av mina frågor och min upprördhet.
Herr talman! Ministern skrev i ett skriftligt svar på min fråga den 20 april: "I motsats till vad Maria Stenberg grundar sin fråga på tillhandahålls mobiltelefoni av tillståndshavaren AINMT Sverige AB."
Jag har försökt köpa ett mobiltelefonabonnemang från operatören via deras hemsida, men det gick inte. Jag citerar deras kundtjänstsvar till mig: "Vi kan tyvärr inte erbjuda dig något mobilabonnemang i dagsläget. Du får hålla dig uppdaterad, för det är något som vi jobbar på. Vi kan inte svara på när det kommer."
Jag är intresserad av den tekniska möjligheten som frekvensen kan ge oss som bor glest, därav mina frågor och funderingar.
Jag har två frågor: Är delen med den handburna enheten borttagen? Vad tänker statsrådet göra om hon inte är nöjd med att operatören inte tillhandahåller mobiltelefoni i en vanlig mobiltelefon - alltså utan en chic liten sladd?
Anf. 70 Marie Nordén (S)
Herr talman! Som ministern förstår är våra frågor ställda utifrån precis det Maria beskriver, nämligen att bolaget inte lever upp till punkten 2.1. Vi är oroliga över att man väljer att se åt sidan med det bolaget.
Jag vill återigen beskriva människors verklighet. Även om det finns en lag som ger alla rätt till telefon i bostaden är det långt ifrån en självklarhet för alla. Jag talar inte om dem som i likhet med reklamen i tv har valt bort jacket i väggen, utan om dem där Telia Sonera har gjort det åt dem eller som väntar på att förlora jacket i väggen. Man ställs inför en horribel situation där man varken har fast telefon eller en mobil telefon med täckning i och runt bostaden.
Jag tror att det är svårt för oss som tar detta för givet att veta hur det känns att vara helt bortkopplad från omvärlden och att inte kunna ringa på hjälp om det händer något. Tyvärr är detta något som har drabbat många äldre människor. De har fått ta strid med Telia Sonera men har dess värre inte lyckats vinna och därför inte fått den hjälp som de enligt lag har rätt till.
Jag ska nämna några siffror. Totalt handlar det om ca 70 000 abonnenter vars fasta telefoni har sagts upp eller kommer att sägas upp. Vi vet att en miljon gamla stolpar ska monteras ned och att ungefär 1 000 telestationer ska läggas ned. Man säger att man ska erbjuda mobiltelefoni till de här kunderna, men många gånger kommer det på skam och man får säga att det tyvärr inte går eftersom mobiltäckningen är för dålig. Stora delar av Jämtland, Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Dalarna, Gävleborg och Värmland saknar mobiltäckning i dag. Det är ett problem.
Jag ska ge ett exempel. Ett äldre syskonpar, Karl-Erik och Elsie Eriksson, i Jämtland förlorade sitt fasta abonnemang och hänvisades till mobiltelefoner när Telia Sonera började riva nätet. Mobiltäckningen är så dålig att de är tvungna att sätta sig i bilen och köra ungefär en och en halv mil eller ta snöskotern fyra kilometer rakt in i skogen för att kunna ringa. Ibland går det att ta emot sms om jag ställer mobilen i fönstret på andra våningen, säger Elsie till lokaltidningen.
Varför ska inte Karl-Erik och Elsie ha samma rätt och möjlighet som vi andra att använda mobilen? Varför ska de behöva acceptera att den nya tekniken inte gäller för dem? Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Jag tror faktiskt att ministern håller med om det.
Vad vi kan se av avtalet har NMT 450 faktiskt ansvaret att tillhandahålla handburen mobiltelefoni. Tekniken skulle kunna fungera, men den tillhandahålls inte. Jag tycker att det är ett problem. Det här är ett företag som enligt avtalet ska tillhandahålla mobiltelefoni. När detta påtalades för Post- och telestyrelsen sade man inte att de inte ska tillhandahålla mobiltelefoni. De var inte heller medvetna om att man inte gjorde det. Jag tycker att det är ett allvarligt problem. Är det fritt fram att välja vilka delar man ska följa när man har ett avtal med Post- och telestyrelsen? Ska inte detta beivras? Om de inte har ett sådant krav på sig är det bara att beklaga att tekniken inte används när den borde kunna användas.
Anf. 71 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Herr talman! Som jag berättade tidigare i debatten görs det faktiskt mätningar för att kontrollera om det som operatören säger stämmer, att det i verkligheten finns täckning i områden där det ska finnas. Jag har läst om det på PTS webbsida. Marie Nordén kan titta där och se hur mätningarna görs. De görs på ett väldigt professionellt sätt enligt rutiner som har fastställts av KTH bland annat.
Marie Nordén tog upp vikten av elektroniska kommunikationer för företag. Det tycker jag är jättebra. Jag kan hålla med om att det är jätteviktigt med elektronisk kommunikation i form av både mobiltelefoni och Internetuppkoppling för företag. Jag vill nämna att regeringen har gett Kungliga Tekniska högskolan i uppdrag att beskriva hur IT kan användas mer i företag, speciellt när det gäller små företag. Det är något som vi vill främja. Förutom att det kan främja effektivitet och tillväxt handlar det om stora miljövinster. Det kan effektivisera arbetet och till och med innebära att man kan undvika vissa resor.
Marie Nordén är också orolig för om man får behålla sin fasta telefoni. Alla hushåll och företag i Sverige har rätt till fast telefoni. Regeringen har gett i uppdrag åt PTS att se till att alla har telefoni, även om man saknar det nu. När det gäller stolpar för kopparnätet har Telia Sonera skickat ett formellt brev till PTS där de säger att de inte kommer att avveckla kopparnätet där det finns kunder för fast telefoni eller där man inte har tillgång till Internet.
Anf. 72 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Nu kom det ytterligare frågor. Jag börjar med Marie Nordéns frågor om fast mobil. Vi har haft den diskussionen några gånger. Jag upprepar: Alla har rätt till telefon. Det är en samhällsomfattande tjänst. När Telia Sonera avvecklar kopparnätet ska det ersättas med motsvarande teknik så att en telefon fungerar. Telia Sonera ersätter det med fast mobil.
Om det i vissa delar av landet mot förmodan inte görs någon ersättning med ny teknik har regeringen avsatt medel i budgeten för att se till att det görs en upphandling så att tekniken fungerar. Att ha telefon är en rättighet. I ett antal kommuner gör man försök för att se hur man kan skifta teknik utan att det blir problem.
Jag ställer mig bakom vikten av att vi har så bra mobiltelefontäckning som möjligt i hela landet. Det är naturligtvis avgörande. Jag hänvisar återigen till täckningsgraderna. I Norrbotten har man en täckningsgrad via turbo 3G på 99,3 procent av befolkningen, via Net 1 på 98,2 procent. När det gäller arbetstillfällen via 3G är vi uppe på 98,8 procent, och arbetstillfällen via Net 1 ligger på 97,6 procent. Det är lägre när det gäller yttäckningen eftersom länet är så glest befolkat. Det är naturligtvis en annan nivå. Där har Net 1 80 procent att leverera. Vi har både nytäckning och befolkningsmål att hantera. Det finns vita fläckar.
Jag kan se problematiken. Vi har gjort en utredning om hur vi ska hantera frekvenserna. I den frekvensutredningen har man identifierat att målet 100 procents yttäckning överallt skulle motsvara en ytterligare investering på upp mot 9 miljarder. Det är en balansgång som PTS har att hantera när man ställer krav på yttäckning kontra befolkningstäckning. Vem ska betala nästa täckningsgrad? Vi ser dock att det blir bättre och bättre täckningsgrad över tid.
Anf. 73 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Det var själva poängen med det gamla NMT 450-systemet. Det var ett system som var lite specifikt för oss som bor perifert där det är långt mellan människor. Det var det unika med det. Det är så bedrövligt att man inte erbjuder mobiltelefoni. För mig är det två olika saker. Vad jag försökte säga i mitt inledningsanförande var att mobiltelefonen blir allt viktigare i dag. Här finns sms, mms och så vidare. Man får den ena tjänsten efter den andra i mobilen.
Jag konstaterar att ministern inte svarar mig om den här delen, 2.1, i tillståndskravet där man skriver om det som handlar om den handburna terminalen. Om det har försvunnit och man har beslutat att ta bort det har jag i sådana fall missat det.
Hur det än är kan man väl lite humoristiskt säga att visst är det väl chict att ha en lur med en sladd till själva mobilen, men även vi som bor i glesbygd vill gärna ha en handburen enhet som ser ut som den här telefonen som jag håller i min hand.
Anf. 74 Marie Nordén (S)
Fru talman! Ministern säger gång på gång att principen om rätt till telefoni i hemmet gäller. Hur det än är tror jag att många människor upplever att den lagen och regeln är på väg att sättas ur spel.
Jag har pratat om Karl-Erik och hans syster i Jämtland som faktiskt förlorat sin fasta telefon. De har för dålig täckning för mobiltelefon, och under tiden använder de nu kommunikationsradio. Det är klart att det inte är acceptabelt.
Jag tolkar det också som att punkt 2.1 i avtalet faktiskt gäller eftersom ministern inte har svarat på frågan om den. Hur som helst är det faktiskt oacceptabelt att så många människor fortfarande inte är en del av det digitala samhället.
En tidigare talare här pratade om att man ska se det här i sin helhet och att allting hänger ihop. Det kan vi alla ställa upp på, men om man inte ens har en telefon är det väldigt långt kvar till en situation där man har ett fast bredband eller där det mobila bredbandet är på väg in i hemmet. Många av de här människorna har faktiskt inte ens en dator, utan det enda de kräver är att faktiskt kunna kommunicera med samhället. Jag tycker att de också ska ha rätt till att använda mobiltelefonen och ha tillgång till den service som kommer med den från resten av samhället.
Jag tycker också att om avtalet gäller, för jag tolkar det så, finns det anledning att fundera på hur avtal ska hållas och vad det är som gäller för företag som har tillstånd. Beskedet från Post- och telestyrelsen var att det här kanske kunde bli ett förläggande. Men det här ska ju beivras så fort som möjligt, för det här är en teknik som man har monopol på och som jag tycker är väldigt viktig att man värnar om och behandlar med respekt.
Anf. 75 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Självklart är det så, Marie Nordén! Avtal ska hållas, och är avtal brutna är det Post- och telestyrelsens ansvar att följa upp det. Det är det som åligger den myndigheten. Det är naturligtvis också den som ska ge svar på om någon del i avtalet är bruten. Det ställer jag mig fullständigt bakom. Det är oerhört avgörande.
Marie Nordén kommer in på den fasta telefonin igen, och jag vill upprepa att vi har en lagstiftning som styr den fasta telefonin. Blir man av med en fast telefon via till exempel Telia har man rätt att få den ersatt med en annan teknik. Men den rättigheten är riktad till bostad eller till arbetsställe. Det är där vi har den rättigheten, och via budget har vi tydliga möjligheter till upphandling.
Låt oss gå tillbaka till den mobila telefontäckningen. Vi har ju sett en utveckling av tjänsterna och hur täckningen blir bättre. Jag har, måste jag upprepa, svårighet att se att det skulle bli en hundraprocentig täckning. Interpellanterna kom inte heller in på vad en hundraprocentig täckning de facto betyder. I reella kostnader innebär det investeringar motsvarande 9 miljarder för att täcka alla delar av Sverige. Jag är medveten om att vi har vita fläckar på kartan, och jag ser hur de vita fläckarna blir färre. Inte desto mindre är det stora investeringar som i så fall ska genomföras antingen direkt över budget eller via att kunderna betalar.
Det är en ständig balansgång mellan befolkningstäckning och yttäckning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.