Missgynnande av kvinnor med funktionshinder
Interpellation 2010/11:132 av Nilsson, Kerstin (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-12-21
- Anmäld
- 2010-12-22
- Besvarad
- 2011-01-21
- Sista svarsdatum
- 2011-01-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:132 Missgynnande av kvinnor med funktionshinder
av Kerstin Nilsson (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Människor med funktionsnedsättningar har ett särskilt stort behov av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utreds och beslutas oftast av Arbetsförmedlingen.
Det finns nu, via utredningar, belägg för att det är kvinnorna som drar det kortaste strået när det gäller tilldelning och tillgång till resurser och åtgärder. Trots att kvinnorna är övervägande i antal så är det flest män som får del av det utbud som står till förfogande för personer med funktionshinder.
Det får mig att undra om det är utbudet av arbetsmarknadsåtgärder som till sin natur mest vänder sig till männen, om åtgärderna inte är könsneutrala eller om det finns brister i synen och bemötande någonstans på vägen till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Mot denna bakgrund är min fråga till arbetsmarknadsministern:
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att motverka en sneddriven tillgång på arbetsmarknadsåtgärder mellan kvinnor och män med funktionshinder?
Debatt
(5 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:132
Webb-tv: Missgynnande av kvinnor med funktionshinder
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:45 Fredagen den 21 januariProtokoll 2010/11:45 7 § Svar på interpellation 2010/11:132 om missgynnande av kvinnor med funktionshinder
Protokoll från debatten
Anf. 55 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Kerstin Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka en snedvriden tillgång på arbetsmarknadsåtgärder mellan kvinnor och män med funktionsnedsättningar. Frågan ställs mot bakgrund av att det enligt Kerstin Nilsson finns belägg för att flest män får del av det utbud som står till förfogande för personer med funktionsnedsättningar, trots att kvinnorna är övervägande i antal.
Jag vill inleda med att säga att arbetslösa personer med funktionsnedsättningar som innebär nedsatt arbetsförmåga har rätt att ta del av all service och alla arbetsmarknadspolitiska program som finns att tillgå hos Arbetsförmedlingen på samma villkor som andra arbetssökande. Vid behov ska de också få del av arbetslivsinriktad rehabilitering och de särskilda anställningsstöd som finns att få för målgruppen. Vidare erbjuder Arbetsförmedlingen sina anställda utbildning om jämställdhet i arbetslivet för att öka kunskapen om betydelsen av en mer jämställd arbetsmarknad.
Anställningarna med stöd för personer med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga fördelas ojämnt mellan könen: Ca 60 procent av anställningarna går till män. Detta förklaras till viss del av att männen utgör en större andel av arbetslösa som har en funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga.
Den könsuppdelade arbetsmarknaden utgör en annan förklaring till skillnader i anställningar. Arbetsmarknaden är fortfarande uppdelad när det gäller vad kvinnor och män har för yrke och sysselsättning. Regeringen har i flera år, nu senast i budgetpropositionen 2011, påtalat att Arbetsförmedlingen ska fortsätta arbetet för att uppnå en jämnare könsfördelning avseende de arbetsmarknadspolitiska insatserna för målgruppen.
Anf. 56 Kerstin Nilsson (S)
Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsminister Hillevi Engström för svaret, även om jag hellre hade sett att svaret innehöll mer av intresse för att utreda frågan närmare.
Min interpellation tangerar lite grann det tidigare ärende som var uppe här. Men dem jag pratar om är de som står helt utanför arbetsmarknaden och som riskerar att stå där även framöver.
Det är klart att det finns olika statistik och bedömningar av olika aktörer. Sedan lämnar statistiken resten till tolkaren. Jag utgår delvis från LO:s rapport
Utsatta från flera håll - situationen för funktionsnedsatta på arbetsmarknaden
. Den bygger i sin tur på utredningar och rapporter från bland annat Regeringskansliet. Jag utgår också från de vittnesmål jag har fått när jag har pratat med funktionshindrade. Jag har dragit slutsatsen att det finns en snedvriden tillgång till åtgärder för kvinnor med funktionshinder.
Att arbetslösa med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga har rätt att ta del av alla de resurser som finns att tillgå är en sanning med modifikation. Det faktum att den enskilde har ett funktionshinder medför att arbetsmarknaden är smalare. Det medför också att möjligheterna att ta del av åtgärdsutbudet krymper.
Det kan liknas vid ett smörgåsbord där ett antal rätter endast är skådebröd. Om personen sedan är en kvinna krymper möjligheterna ytterligare eftersom de möjligheter som trots allt står till buds i huvudsak är inriktade på män och manliga yrken. Nu krymper smörgåsbordet ytterligare med både skådebröd och tomma karotter.
Jag är övertygad om att de flesta arbetsförmedlare jobbar med jämställdheten för ögonen och ser den enskildes unika behov. Ingen skugga ska falla på dessa överbelastade arbetsförmedlare. Men vad hjälper det om utbudet av tillgängliga åtgärder är så dåligt anpassat för kvinnor med funktionshinder? Vad hjälper det om arbetsförmedlaren har så många arbetssökande att tiden för var och en inte räcker till? Är den sökande en kvinna med funktionshinder som dessutom är över 50 år pratar vi inte längre om något smörgåsbord utan snarare om dagens lilla lunchmeny.
Jag tycker tyvärr inte att det räcker med svaret att regeringen i flera år, och nu senast i budgetpropositionen, påtalat för Arbetsförmedlingen att det ska bli en jämnare könsfördelning. Jag ser hellre att arbetsmarknadsministern anser att frågan är av sådan dignitet att den är aktuell att undersöka närmare för att åtgärda den snedvridna fördelning som finns.
Anf. 57 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Tack för frågan, Kerstin Nilsson! Det är en jätteviktig fråga som du väljer att ta upp. Det är en fråga som alliansregeringen tar på väldigt stort allvar. Vi gör saker på det här området. Låt mig nämna någonting som är väldigt väsentligt här, nämligen en forskningssatsning på 30 miljoner kronor per år under tre års tid för att forska om kvinnors ohälsa och de här bekymren så att vi får mer kunskap.
Som jag nämnde i mitt interpellationssvar beror det också på att det är en större andel män och att arbetsmarknaden, som vi väl känner till, är starkt könsuppdelad. Det behövs kunskap och utbildningsinsatser. Arbetsförmedlingen behöver förbättras ännu mer på den här punkten. Det finns säkert också brister när det gäller fördomar och traditioner.
Låt mig också säga att en viktig reform som har lett till att fler funktionshindrade har fått jobb är satsningen på nystartsjobben. 23 procent av 40 000 nystartsjobb har gått till personer som har funktionshinder med nedsatt arbetsförmåga. Vi har också ökat resurserna för lönebidragsanställningar och till Samhall.
Låt oss titta tillbaka på det som vi har gjort på sjukförsäkringsområdet. Redan där var det en större andel som kvinnor sjukskrivna och som fick sämre tillgång till rehabilitering. De gömdes och glömdes i systemen. Dem lyfter vi nu fram och försöker hjälpa att komma tillbaka.
I sitt regleringsbrev för 2011 har Arbetsförmedlingen fått ett viktigt uppdrag, nämligen att informera arbetsgivare om alla de möjliga åtgärder som finns. Kerstin Nilsson pratade mycket om karotter och måltider. Det finns faktiskt ett smörgåsbord av åtgärder att erbjuda arbetsgivare om de anställer en person som har funktionshinder med nedsatt arbetsförmåga. Vi har höjt ersättningarna för särskilt anställningsstöd för att nämna ett exempel. Det har också blivit stora höjningar för anpassning på arbetsplatsen.
Men det finns mer att göra i det här avseendet, och det är någonting som är högt prioriterat på min agenda. Jag kommer nu i mars att träffa parterna på ett högnivåmöte tillsammans med Maria Larsson. Där kommer vi att se hur vi kan försöka ge fler personer med funktionshinder med nedsatt arbetsförmåga chansen att komma tillbaka på arbetsmarknaden och förverkliga sina livsdrömmar, bidra och jobba 100 procent av sin arbetsförmåga.
Anf. 58 Kerstin Nilsson (S)
Herr talman! Det är bra att det händer någonting, men jag tycker att det skulle hända lite snabbare. En av mina uppgifter som riksdagsman är också att ha kontakt med verkligheten. Jag kommer att fortsätta att ha det. Jag kommer att fortsätta att träffa kvinnor med funktionshinder och arbetsförmedlare och följa det här väldigt noga. Jag hoppas verkligen att det kan bli krafttag eftersom det är 40 procent av anställningarna som går till kvinnor och resten till män. Det här är jätteangeläget.
Anf. 59 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Tack, Kerstin Nilsson, för att du väckte denna viktiga fråga! Den är prioriterad. Det finns inget motsatsförhållande här. Det är viktigt att kvinnor får samma möjligheter som män att komma tillbaka.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.