Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Missförhållanden inom travsporten

Interpellation 2008/09:191 av Leander, Helena (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-12-05
Anmäld
2008-12-08
Besvarad
2008-12-16
Sista svarsdatum
2008-12-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 december

Interpellation

2008/09:191 Missförhållanden inom travsporten

av Helena Leander (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Travbranschen är i mångt och mycket en sluten bransch med bristande insyn för utomstående. Genom granskningar utförda av TV 4:s Kalla fakta och Djurens rätt har dock skrämmande missförhållanden kommit i dagen.

Travsporten har en del inneboende svagheter som försvårar ett gott djurskydd. På något sätt ska hästarna fås att springa så fort de bara kan utan att använda sin snabbaste gångart. Och som alltid när stora pengar är inblandade ökar riskerna att djuren drivs hårdare än vad de mår bra av. Följaktligen förknippas också travsporten med en ökad risk för hälso- och träningsproblem.

De vanligaste skadorna är problem med framknäna, följt av sen- och gaffelbandsskador och inflammationer i olika leder. Det är också mycket vanligt med magsår: i en studie från 2006 hade 70 procent av travhästarna magsår. Ett annat stort hälsoproblem är lungblödning, som uppkommer som ett resultat av hård ansträngning. Ytterligare ett problem är hovbölder, något som kan uppkomma då djuren antingen skos om ofta för att hitta de ultimata skorna eller tävlas barfota trots att de inte vanligtvis går barfota.

Även utrustningen kan ge upphov till lidande för djuren. Då hästar har känsliga munnar försöker många på olika sätt undkomma trycket från bettet. Ett sätt är att lägga tungan över bettet, men då finns en risk att andningsvägarna trycks ihop av tungan och hästen får svårt att andas. Därför tävlar ungefär hälften av travhästarna med tungband, som binder fast tungan i underkäken. Binds den åt för hårt riskerar dock blodcirkulationen till tungan att strypas. Dessutom kan hästen i stället försöka undkomma trycket från bettet genom att dra tillbaka huvudet, vilket även det tränger ihop luftvägarna och ger andningssvårigheter. Därför används en pullburk eller halsbygel för att hålla huvudet i en vinkel som inte försvårar andningen. Vidare används en checkrem som fixerar huvudet upprätt för att hästen inte ska börja galoppera och en huvudstång som sitter längs sidan för att förhindra att hästen svänger och springer snett. Hästarna är med andra ord fixerade på både längden och tvären av olika redskap som i sig kan vara plågsamma och som hindrar dem från att avlasta trycket från bettet. Enligt en erfaren banveterinär har 10 procent av hästarna akuta munskador på grund av bettet och 70 procent visar tecken på att någon gång ha haft sådana skador.

Före varje lopp ska hästarna besiktigas så att de inte är sjuka eller skadade, men där finns inga förutsättningar för att upptäcka dolda skador som lungblödningar och andra inre skador. Inte heller besiktigas mun och hovar, och i de fall besiktningen sker när checkremmen redan är på försvåras banveterinärens möjligheter att upptäcka hälta.

Under loppen får hästarna drivas med såväl tömmar som körspö – dock får spöna enligt reglementet bara användas för några enstaka lätta slag. Då böterna för brott mot reglementet är försumbara i relation till de prissummor som står på spel finns det dock travtränare som satt i system att bryta mot reglementet. I Norge är spödrivning förbjudet, men å andra sidan kan tömdrivning också vara nog så plågsam.

En oroande utveckling är att hästarna börjar tävla allt tidigare. Ridhästar rids normalt in först från treårsåldern, men vissa travhästar börjar tävla redan som tvååringar. Vid den åldern är hästen normalt inte alls färdig i sin utveckling utan växer fortfarande, vilket ökar skaderisken.

Med anledning av vad som anförts vill jag fråga vilka åtgärder jordbruksministern tänker vidta för att säkerställa djurskyddet för travhästar.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:191, Missförhållanden inom travsporten

Interpellationsdebatt 2008/09:191

Webb-tv: Missförhållanden inom travsporten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)
Anf. 137 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag får tacka för svaret som jordbruksministern har gett på denna interpellation som är ställd av Helena Leander. På grund av att Helena inte kunde delta i den här interpellationsdebatten har jag fått förtroendet att ersätta henne. Frågan om djurskyddet, specifikt tävlingsdjurskyddet, i det här fallet travhästarnas skydd, har varit uppe i kammaren för diskussion förut. Det har också uppmärksammats via tv-medierna för inte så länge sedan. Man vittnade om de skador som visat sig uppkomma på hästarna, skador som jag, Helena och andra tidigare har tagit upp i frågeställningar. Det är ett komplext problem att ta itu med, där ansvaret bollas mellan olika aktörer. Låt oss börja med att hästar startar i tävlingar i allt yngre år. Man kan verkligen ifrågasätta detta. Tävlingarna är tv-sända. De är direktsända. Starterna ska gå av stapeln på utsatt tid. Ingenting får egentligen gå fel. Mycket pengar står på spel, och hästarna är verktygen för hela showen. Hästar är till sin natur fantastiska, lojala och samarbetsvilliga. Hästars försvarsförmåga är framför allt flykt, och hästar är rädda om sina ben. Det är just därför vi kan få dem att springa och hoppa. Genom träning blir de väldigt duktiga på att prestera än mer. För att hästar ger allt, är en rubrik som både skrämmer och fascinerar, en väl känd slogan. I Sverige blev det tillåtet att spela på hästar år 1923, men beslutet var omdebatterat. En motion från jordbruksutskottet om spel på hästar hade tidigare avslagits med hänvisning till att kapplöpningar var förenade med djurplågeri. I dag har vi spel på hästar och en omsättning inom trav- och galoppsporten på många miljarder kronor - enligt uppgift 12 miljarder 2007. Staten, kan man säga, får 1,3 miljarder i skatt från ATG. Måste det vara något fel på det här? Nej, det måste det självklart inte vara. Travsporten är ett stort folknöje. Det finns massor av hästintresserade människor bakom alltihop. Det ska också sägas att de flesta som ändå har hästar som ett stort intresse vill väl. De är duktiga, och de bryr sig. Ändå har vi i dag ett spel på hästar med tillåten utrustning som tål att ifrågasättas. Vi har också en statistik som säger att hästarna mår uruselt i sina magar. En studie från 2006 pekar på att 70 procent av travhästarna har magsår. Det talas om utslagning av unga hästar som borde ha många friska år framför sig men som pressats för tidigt och för hårt, vilket nog kan sägas inte är förenligt med djurskyddslagstiftningen. Jordbruksministern säger i slutet av sitt svar att "det är svårt, för att inte säga omöjligt, att enbart genom lagstiftning, andra regelverk och kontroller komma till rätta med alla överträdelser av djurskyddsbestämmelserna". Det är helt säkert sant. Det är just därför dessa lagar och regler bör kännas möjliga att tillämpa. De ska vara trygga och hjälpa till, inte låsa fast ett felaktigt system. Även om regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att se över arbetsordningen för banveterinärerna finns det flera problem som behöver belysas. Ett av dessa är den utrustning som tillåts användas och som skapar obehag och skador i vissa fall. Den behöver godkännas någonstans. Det här lämnade jag in en motion om i höstas, och jag hoppas att dess budskap når fram. Det behövs, som jag förstår, ett kritiskt granskande av systemet och, som sagt, en utredning om banveterinärernas ansvar. Vi vill gärna i det här landet tala om att vi har ett fantastiskt djurskydd och att vi är bäst i världen på djurskydd. Det är en förtroendefråga som lätt kan falla ihop. Det goda svenska djurskyddet ska gälla alla våra djur, även hårt tränade och presterande travhästar. Att unghästar tas till tävlingar i större omfattning är verkligen något som kan ifrågasättas.
Tina Ehn (Mp)
Anf. 138 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Trav- och galoppsporten har en lång tradition i Sverige. Sporten utgör också en betydande andel av hästsektorn i landet och genererar sysselsättning och tillväxt för samhällen men också på landsbygden. Själva tävlingarna och spelet är en, låt oss kalla det upplevelseverksamhet som intresserar många, både hästägare och tränare liksom personer som rent allmänt är intresserade av hästar och spel. Men det är av största vikt att tävlingarna och spelet bedrivs under ordnade former. Bland annat därför finns ett avtal mellan staten och hästsportens organisationer som reglerar ansvarsförhållandet mellan inblandade parter. Det är också, som framgår av mitt resonemang, av största vikt att djurskyddet beaktas vid tävlingarna. För det ändamålet finns rent konkret på våra banor tävlingsveterinärer som utför ett oerhört viktigt uppdrag, nämligen att tillse att djurskyddslagens krav efterlevs. I sammanhanget kan jag meddela att vi har för avsikt att se över djurskyddslagstiftningen. Låt oss kalla det för att modernisera den. Hur är det med utrustning och liknande? Låt oss konstatera att utgångspunkten för den nuvarande svenska jordbrukslagstiftningen är att djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Denna utgångspunkt gäller inte bara när vi talar om hästar och trav utan den gäller vid all djurhållning. I samma ögonblick som jag har sagt detta, låt oss också vara överens om och konstatera att det ständigt sker förändringar i djurhållningen och kunskapen om vilka behov som olika djur har och vilka sjukdomar som finns och hur de kan botas. För att ta hänsyn till ändringar i omvärlden och ny kunskap och erfarenhet som vi ständigt får är bestämmelserna i den djurskyddslagstiftning som vi har i dag generellt utformade. De syftar till att täcka upp olyckor och andra typer av situationer. Den typen av lagstiftning som vi har på ganska många områden kallas för ramlagstiftning. Den är tänkt att kunna tillämpas på olika situationer utan att man för den skull kan reglera i lag allt som gäller saker och utrustningar som får användas, ålder och liknande för djur. Detta beror på att kunskapen förändras och ökas hos oss, och vårt förhållande till och användning av djur ändras över tiden. Då kan vi inte hålla på och ändra lagstiftningen hela tiden.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 139 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Precis som ministern sade i sitt svar på Helenas interpellation får djur enligt 17 § djurskyddslagen inte användas vid tävling och inte heller tränas på ett sådant sätt att de utsätts för lidande. Det är, precis som ministern säger, otroligt tydligt. På samma gång kan man begripa att det är svårt att alltid göra rätt avvägningar och att det ibland blir fel när vi människor använder djur i våra egna syften. I den här diskussionen måste man väga in att det är stora pengasummor som florerar. När slaget står om stora pengasummor är det mycket viktigare och mer avgörande att det finns ett system som kan ge rättvisa och skydd. Om systemet brister är det i stora delar en politisk fråga. Hur uppdraget är utformat till Jordbruksverket har jag inte kunskap om, men jag hoppas att det inte stannar vid en arbetsmiljöfråga för veterinärerna utan att det gör det möjligt att efterleva 17 § djurskyddslagen - även för tävlingshästar. På majoriteten av travbanorna som finns i Sverige finns kliniker som borde vara mer tillgängliga. Om man kommer fram till att banveterinärerna ska vara en djurskyddsvårdarresurs och att det finns välutrustade kliniker på banorna borde det också vara logiskt att dessa veterinärer skulle kunna vara utbildade i traumatologi och akutmedicin och ha tillgång till klinikerna. Det finns en del att göra. Det som också har diskuterats tidigare - bland annat debatterade jordbruksministern och jag det i maj - är möjligheten att förbättra djurskyddet med hjälp av de avtal som skrivs mellan staten och Aktiebolaget Trav och Galopp. Jag har förstått att det är på gång igen. Avtalet ska skrivas om vid årsskiftet. Min avsikt med att diskutera alla dessa områden inom travet och djurskyddet är att det går att tänka till och genomföra förändringar. Det är just det jag vill att ministern ska utnyttja hela sin ministerroll i detta arbete till.
Tina Ehn (Mp)
Anf. 140 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Hur ska vi skydda djur när deras intressen kanske står i konflikt med andra intressen, till exempel ekonomiska intressen? Den konflikt som kan uppstå mellan djurskyddsintresset och ekonomiska drivkrafter vet jag, genom mina medarbetare, övervägdes redan den gången vår nuvarande djurskyddslagstiftning utformades. Jag har tidigare berört att djurskyddslagstiftningen drar sin gräns för vad som är tillåtet och otillåtet vid att djur inte får utsättas för onödigt lidande. Denna grundidé gäller för djur både när det ekonomiska intresset utgör ett av de grundläggande skälen till att man innehar djuret i fråga och självklart för andra djur, till exempel djur inom den vanliga animalieproduktionen. Naturligtvis gäller lagen också för tävlingshästar. Låt mig också på den punkten igen påpeka för Tina Ehn att vi har fått en utredning om banveterinärernas situation. Vi ska under den kommande våren lägga fram en proposition som bland annat kommer att behandla förslag som finns i denna utredning. Vad beträffar avtal mellan staten och organisationer på området är de just nu föremål för överväganden. Såvitt jag känner till är de ännu ej klara och undertecknade. Av det skälet kan jag inte avslöja vad de eventuellt kommer att innehålla, men självklart för jag hela tiden in de aspekter som ligger på mitt bord - däribland djurskyddsaspekterna vid tävlingar med djur.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 141 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Precis som jordbruksministern säger ställer vi oss alla bakom att lagen ska gälla. Samtidigt hör vi talas om och ser att det finns brister. Där står vi. En del är detta avtal som omnämndes i den debatt vi hade i kammaren den 23 maj. Jag frågade jordbruksministern om att ställa krav på djurskyddet i kommande avtal mellan staten och trav- och galoppsporten. Jag fick ett svar om att de synpunkter som jag då framförde skulle ministern ta med sig i kommande diskussioner om ett nytt avtal. Jag utgår från att det sker. Jag hoppas att det leder till resultat. Det resultatet ska handla om att visa ansvar, vilket hästar, banveterinärer och den travsportintresserade befolkningen ska kunna kräva av Sveriges riksdag och regering. Det är inte meningen att hästar under hård press ska få skador i munnen, lida av magsår eller pressas till något de inte är färdiga för. Trav är inte hästens naturligt snabbaste gångart. Ändå vill vi att de ska trava fortare och fortare utan att gå över till den snabbaste gångarten galopp. Vi använder checkremmar, tungband, huvudstång, jordbländare, pullburk - allt för att hästen ska hållas i de vinklar som vi anser är viktigast. Hästarna drivs på med tömmar och spö, och de drar en sulky med kusk efter sig samtidigt som de ska hålla balansen och helst vinna. Det är inte lite vi kräver. Jag tror att samhället utgår från att det är möjligt att leva upp till djurskyddslagen, och samhället och allmänheten kommer att utkräva att det finns en trovärdighet i att vi lever upp till att hantera djuren med omsorg även om det är fråga om travsport med höga insatser av pengar. Jag ser fram emot de förslag som är utlovade i den kommande propositionen.
Tina Ehn (Mp)
Anf. 142 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Jag måste återigen påpeka, och samtidigt poängtera, att utgångspunkten i den svenska djurskyddslagstiftningen är att djur ska behandlas väl. De ska dessutom skyddas mot onödigt lidande och sjukdom - detta apropå diskussioner om utrustning och annat. Vi kan inte i lag specificera allt utan vi måste ha generella lagstiftningar. Detta beror på att utvecklingen är som den är, det vill säga ganska snabb på vissa områden vilket gör att nya saker kommer till och andra ibland försvinner. Därtill vill jag poängtera att Jordbruksverket håller på med en utredning om banveterinärernas situation. De kan göra en del saker på verksnivå och myndighetsnivå. Andra saker kommer vi att behandla i samband med den proposition som är under utarbetande just nu och som vi har för avsikt att lägga fram för riksdagen under kommande vår. Jag förutsätter att vi i den propositionen kan komma med förslag så att vi kan enas om de här frågorna, för jag tror att vi alla vill våra djur väl. Vi vill att de ska prestera bra på olika och alla områden, för det är en av grunderna till att vi har djur. Då är det bara så enkelt att friska och sunda djur presterar bättre än djur som inte är friska och sunda. Allra sist: Avtalet mellan staten och travets organisationer är ännu inte klart. Det är ett sätt att föra in den här diskussionen i nu omdebatterad sport. Men det finns också andra tillfällen då jag gör det, eftersom jag har förmånen att träffa de här organisationerna i lite olika sammanhang. Tack för interpellationen! Det är en viktig fråga.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 143 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig hur det gått med upphandlingen av grundläggande betaltjänster för äldre och funktionshindrade och vad jag har vidtagit för åtgärder i saken, hur jag bedömer att framtiden ser ut för dem som bor i glesbygd och som inte kan ta sig till tätorten för sina bankärenden, även om tätorten ligger något närmare än 30 kilometer från hemmet. Carina Adolfsson Elgestam har även frågat mig om jag är beredd att se till att beslutet om vilka orter som ingår i avtalet om tillhandahållande av betalningsförmedling och uttag av kontanter ändras så att det kan gälla i hela vårt land, inte enbart delar därav. Slutligen har Carina Adolfsson Elgestam frågat mig hur jag och regeringen kommer att agera för att säkerställa alla medborgares tillgång till rimlig samhällelig service oavsett bostadsort. Den grundläggande kassaservice som tidigare tillhandahållits av Posten AB genom Svensk Kassaservice har ersatts av ett statligt åtagande. Det politiska målet är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Med grundläggande betaltjänster avses bland annat betalningsförmedling och uttag av kontanter. Dessa tjänster ska huvudsakligen tillhandahållas av marknadens aktörer. Det statliga åtagandet omfattar endast de orter och den landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden. I dessa orter och områden har Post- och telestyrelsen (PTS) genomfört en upphandling. Staten har också ansvar för att upphandla grundläggande betaltjänster för äldre och funktionshindrade i landsbygd, oavsett var man bor. I de orter och i den landsbygd som inte omfattas av upphandlingen får enskilda använda de betaltjänster som tillhandahålls av marknadsaktörer, till exempel av banker eller av dagligvaruhandeln. Den upphandlade servicen på orterna består av möjligheten att betala räkningar med kontanter och kort samt uttag av kontanter från kort och från plusgiroavi. Tjänsterna som är upphandlade i landbygdsområdena ger möjlighet att via lantbrevbäraren ta ut kontanter via plusgiroavi samt betala räkningar med kontanter. Efter att vi senast debatterade den här frågan den 11 november har även upphandlingen för dessa tjänster till äldre personer och personer med funktionsnedsättning i landsbygdsområden blivit klar. I bägge fallen är det Icabanken och Kuponginlösen som PTS har tecknat avtal med. Inför upphandlingen gjorde PTS en omfattande behovsanalys inklusive en kartläggning av de orter och den landsbygd som skulle omfattas av upphandlingen. Som en del av detta arbete skickade PTS ut en enkät till alla länsstyrelser och regionala självstyrelseorgan med frågor om avstånd till service, antal boende i mindre orter och områden med mera. PTS har också inhämtat synpunkter och underlag från Glesbygdsverket (GBV), Konkurrensverket med flera. GBV:s och PTS analys visade att endast 0,5 procent av befolkningen hade mer än 30 kilometer till närmaste bankkontor. Baserat på flera ytterligare faktorer har PTS bedömt att detta är en lämplig avståndsmässig avgränsning för upphandlingen. Jag finner inte skäl att ifrågasätta PTS bedömning, som enligt vad jag erfarit bygger på ett genomarbetat underlag. Riksdagen har beslutat att de grundläggande betaltjänsterna huvudsakligen ska tillhandahållas av marknadens aktörer. Statens ansvar avgränsas till att tjänsterna tillhandahålls på de orter och den landsbygd där behovet inte tillgodoses av marknaden. Som ansvarig minister anser jag att denna inriktning fortsatt ska gälla. Jag anser därför inte att det statliga åtagandet ska utökas till att omfatta hela landet, på det sätt som Carina Adolfsson Elgestam efterfrågar. Jag har full förståelse för att många är oroliga med anledning av den förändring som just påbörjats, och jag är angelägen om att det nya systemet kommer att fungera. Regeringen har också gett länsstyrelserna i uppdrag att bevaka att de grundläggande betaltjänsterna motsvarar samhällets behov. I länsstyrelsernas uppdrag ingår särskilt att bedöma tillgängligheten till tjänsterna både för äldre personer och för personer med funktionsnedsättning. Skulle det vid återrapporteringen visa sig att tillgängligheten i någon del inte motsvarar det statliga ansvaret kommer jag naturligtvis att överväga nödvändiga åtgärder.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.