Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Missbruk av bemanningsföretag
Interpellation 2012/13:94 av Sjöstedt, Jonas (V)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2012-11-06
- Inlämnad:
- 2012-11-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2012-11-16
- Sista svarsdatum:
- 2012-11-20
- Besvarad:
- 2012-11-27
Interpellationen
Interpellation
2012/13:94 Missbruk av bemanningsföretag
av Jonas Sjöstedt (V)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Otryggheten växer på svensk arbetsmarknad. Senast i raden av exempel är Scan i Kristianstad där man har varslat ytterligare 55 anställda om uppsägning. Samtidigt som företaget säger upp fast anställd personal har man ett stort antal inhyrda arbetare, främst från länder med läge lönenivåer, anställa vid tyska och irländska bemanningsföretag. Scan har anlitat bemanningsföretagen i flera år, inte enbart vid produktionstoppar. Enligt uppgifter från den lokala fackklubben har de bemanningsanställda lägre lön och tvingas arbeta i högre tempo än fast anställd personal. Det uppges även att de bemanningsanställda inte vågar organisera sig fackligt av rädsla för repressalier.
Scan i Kristianstad är ett av många exempel på hur bemanningsföretag missbrukas.
Jag vill fråga arbetsmarknadsminister Hillevi Engström:
Avser arbetsmarknadsministern att verka för skärpt lagstiftning på området så att fast anställd personal inte kan avskedas medan bemanningsföretag är anlitade på samma arbetsplats?
Avser arbetsmarknadsministern att verka för skärpt lagstiftning så att inhyrd personal garanteras samma lön som fast anställd personal?
Avser arbetsmarknadsministern att verka för skärpt lagstiftning så att användandet av bemanningsföretag på en och samma arbetsplats tidsbegränsas?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:94
Webb-tv: Missbruk av bemanningsföretag
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig om jag avser att verka för skärpt lagstiftning på området så att fast anställd personal inte kan avskedas medan bemanningsföretag är anlitade på samma arbetsplats. Jonas Sjöstedt har också frågat mig om jag avser att verka för skärpt lagstiftning så att inhyrd personal garanteras samma lön som fast anställd personal och om jag avser att verka för skärpt lagstiftning så att användandet av bemanningsföretag på en och samma arbetsplats tidsbegränsas.
Regeringen har i september i år lämnat en proposition till riksdagen med förslag till en ny lag om uthyrning av arbetstagare som genomför det direktiv om bemanningsarbete som antagits inom EU. Genom denna lag stärks skyddet för arbetstagare som hyrs in från bemanningsföretag. Kärnan i lagen är en likabehandlingsprincip som bland annat innebär att bemanningsföretaget ska tillförsäkra en sådan arbetstagare, under den tid ett uppdrag varar, minst de grundläggande arbets- och anställningsvillkor som skulle ha gällt om han eller hon hade anställts direkt av kundföretaget för att utföra samma arbete. Med grundläggande villkor avses till exempel frågor om arbetstid, semester, lön, skydd för barn och ungdomar och skydd mot diskriminering.
När det gäller lön föreslås vissa undantag från kravet på likabehandling. Likabehandling föreslås inte gälla den uthyrde arbetstagarens lön om den uthyrde arbetstagaren är tillsvidareanställd i bemanningsföretaget och har lön mellan uppdragen. Ett undantag från likabehandlingsprincipen görs också för arbetstagare som är anställda i bemanningsföretag som är bundna av kollektivavtal. I det fallet gäller inget krav på likabehandling för den uthyrde arbetstagaren eftersom kollektivavtalets lönebestämmelser tillämpas i stället.
Genom den föreslagna regleringen i den nya lagen stärks arbetstagarens rätt till likabehandling i lönehänseende.
Regeringen föreslår inte i den nya lagen om uthyrning av arbetstagare att användandet av bemanningsföretag ska begränsas till en viss tid hos en arbetsgivare eller något förbud mot att hyra in arbetstagare när fast anställd personal sägs upp eller avskedas. Att hyra in arbetskraft i stället för att ha egna anställda är i sig inte otillåtet. Bemanningsföretag fyller en viktig funktion på den svenska arbetsmarknaden, och det finns inget som säger att ett bemanningsföretag skulle vara en sämre arbetsgivare än någon annan. Utgångspunkten är dock naturligtvis att företag ska agera i överensstämmelse med gällande lagar och avtal. Ett eventuellt kringgående av gällande regelverk är ytterst en fråga som kan prövas i domstol.
Det finns också regler som möjliggör en facklig kontroll av inhyrning av arbetstagare. Om det finns kollektivavtal på en arbetsplats, finns i medbestämmandelagen särskilda regler om förhandlingsskyldighet i förhållande till facket när det gäller anlitandet av personal utifrån. I vissa fall finns facklig vetorätt i samband med att en arbetsgivare avser att låta någon utföra arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att vara arbetstagare hos denne.
Diskussionen kring lagen om anställningsskydd och förhållandet mellan inhyrning av personal och företrädesrätt till återanställning för personal som sagts upp på grund av arbetsbrist är inte ny. För att ta reda på mer om detta har jag tidigare aviserat att vi avser att tillsätta en utredning för att undersöka hur inhyrning av arbetskraft används i situationer när uppsagda arbetstagare har företrädesrätt till återanställning.
Anf. 47 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Häromveckan var jag i Kristianstad. Där träffade jag livsmedelsarbetare som arbetar på Scans stora slakteri på orten. De hade precis fått ta emot det nya beskedet om varsel om uppsägningar som läggs till de uppsägningar som redan har skett på fabriken. Den här gången handlade det om 55 anställda som skulle få gå från sina jobb. Efter fackliga förhandlingar blir det 47 som får avsluta sin anställning.
Samtidigt som de här arbetarna på Scans fabrik får lämna sina arbeten och gå ut i en mycket oviss tid av arbetslöshet har Scan bemanningsföretag inne på fabriken. Det rör sig om irländska och tyska bemanningsföretag, och företrädesvis har de anställda från Polen som arbetar på fabriken.
Livsmedelsarbetarna som jag träffade kunde berätta om sitt intryck av bemanningsföretagen och sina kontakter med de bemanninganställda från andra länder. De kunde berätta att de polska arbetarna hade lägre lön än de svenska arbetarna. De var inte likvärdigt behandlade. De kunde berätta att på de banor där de polska arbetarna arbetade och styckade var arbetstempot hårdare. De utländska arbetarna fick helt enkelt arbeta mer än vad de svenska arbetarna gjorde.
När de tog kontakt med sina polska arbetskamrater och frågade om de inte skulle organisera sig fackligt var deras bestämda intryck att de inte vågade, därför att de var rädda för att inte få vara kvar på jobbet om de skulle vara det.
Nu får 47 arbetare gå från Scan i Kristianstad medan bemanningsföretaget är kvar. Och det är klart att det inte är svårt att fundera på varför företaget tycker att det är fördelaktigt om man kan ge någon lägre betalt för att arbeta mer och de inte vågar organisera sig fackligt.
Så ser verkligheten ut i Sverige 2012 där man missbrukar bemanningsföretag.
Det här är ett exempel både på missbruk av bemanningsföretag och att man dumpar de sociala villkoren och lönevillkoren för anställda från andra länder.
Jag har ställt en rad frågor till ministern om det här.
För det första: Ministern hänvisar till den nya lagstiftning som är på väg där man genomför EU:s bemanningsdirektiv som ska göra det åtminstone svårare att betala någon som kommer från ett bemanningsföretag mindre.
Kan ministern här säga att det som Scan gör inte kommer att vara möjligt när den nya lagen har trätt i kraft? Kommer de då att bryta mot lagen eller kommer det här att kunna fortsätta?
För det andra: Ministern tycker inte att det är rimligt att sätta en tidsgräns för hur länge bemanningsföretag får vara inne. Det ska tydligen kunna vara en permanent lösning. Ja, i Kristianstad har det nästan blivit det. Ett av bemanningsföretagen har varit där sedan 2001, i elva år! I elva år har man haft inne samma bemanningsföretag. Då är det inte längre fråga om en produktionstopp eller en tillfällig lösning, utan det är fråga om att permanent ersätta fast anställd personal, och dessutom uppenbarligen med sämre arbetsvillkor.
Dessutom är det här ytterligare ett i den långa raden av exempel på hur företag sparkar fast anställd personal för att antingen ta in bemanningsföretag under den tid som de har rätt till återanställning eller att man har bemanningsföretag inne under tiden som man faktiskt sparkar folk.
Regeringen slår ifrån sig och säger: Ja, vi får titta på det här. Vi kanske ska utreda saken. Men det här fortsätter ju år efter år.
Min fråga till ministern är: Är det här rimligt? Är det rimligt att man sparkar fast anställd personal samtidigt som man har bemanningsföretag inne? Regeringen bör rimligen ha en åsikt om det här.
Jag vill understryka att livsmedelsarbetarna som jag träffade inte hade något emot att ha polska arbetskamrater. Det de hade något emot var att de polska arbetskamraterna behandlades sämre än sina svenska kolleger.
Precis så ser vi på det i Vänsterpartiet. Det här är inte sjyst konkurrens. Det är missbruk av bemanningsföretag och missbruk av den utsatta situation som utländsk arbetskraft är i. Det är dags att göra något åt det.
Anf. 48 Josefin Brink (V)
Fru talman! Jag är glad att vi får ytterligare ett tillfälle att diskutera denna aktuella fråga. Så sent som i torsdags debatterade arbetsmarknadsutskottet den nya lagstiftning som kommer med anledning av EU:s bemanningsdirektiv.
Den fråga som Jonas Sjöstedt har ställt med utgångspunkt i exemplet Scan i Kristianstad sätter åter fokus på de punkter där Vänsterpartiet tycker att det finns brister i det nya lagförslag som riksdagen kommer att anta i morgon.
Det vi efterfrågar är som sagt ett skydd för fast anställda mot att bli uppsagda, sparkade från sina jobb och ersatta av bemanningsföretag och ett skydd mot att arbetsgivare sätter i system att permanent ha en viss andel av sina anställda inhyrda i stället för att anställa personalen direkt.
Att på detta sätt säga upp sina anställda är inget nytt problem. Det säger också arbetsmarknadsministern i svaret.
Jag debatterade själv frågan med före detta arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin 2010. Den gången fick det mycket uppmärksamhet i medierna, och dåvarande ministern uttalade att det var stötande att företag sparkade anställda och hyrde in.
Man skulle dock avvakta det fall som var på väg upp i Arbetsdomstolen. Ett stort antal människor hade fått sparken från Marabou och ersatts med inhyrda från bemanningsföretag. I februari 2011 gick ärendet till förlikning, så det blev inget avgörande i domstol. Vi fick alltså inget svar på om det var tillåtet att göra på detta sätt eller inte.
Under tiden som debatten har fortsatt i riksdagen är det ett stort antal människor som har drabbats av precis detta. Förutom på Marabou har det hänt på Lagena, Urban Outfitters, Euromaint Rail, Ålö, Taxi Kurir och nu senast på Scan i Kristianstad. Det finns ett otal exempel.
Hela tiden har vi fått höra från regeringen: Vi ska avvakta och se hur det går. Eventuellt kan det finnas några problem, men vi ska utreda det.
Det börjar bli lite genant. Är det ingen i regeringen som någonsin pratar med någon ute på landets arbetsplatser? Jag har knappt varit på någon arbetsplats där man inte har sett det som ett problem och ett potentiellt hot mot den egna arbetssituationen att arbetsgivaren har en möjlighet att hota med att säga upp anställda och i stället hyra in eller redan har gjort det och i vissa fall dessutom dumpat lönerna genom att ta in bemanningsföretag och betala sämre.
Läser regeringen inte tidningen och följer med i den allmänna arbetsrättsliga debatten? Det här är som sagt ett välkänt problem som vi har debatterat i åratal i riksdagen.
När regeringen nu ska införa en ny lagstiftning som ska reglera bemanningsföretagens verksamhet på detta område säger man ändå: Vi tycker nog att det är lite för tidigt, och vi vet inte om det är ett problem.
Det säger regeringen trots att exemplen är så många, trots att så många människor redan har fått sparken från sina jobb och ersatts med inhyrda från bemanningsföretag, trots att det med hjälp av bemanningsföretag pågår löne- och villkorsdumpning på den svenska arbetsmarknaden och trots att fler och fler arbetsgivare avvecklar egen personal och i stället ägnar sig åt att permanent ta in bemanningsföretag.
Låt mig inskärpa det som Jonas Sjöstedt frågade om: Tänker regeringen göra något åt denna situation? Vad är det egentligen som man behöver utreda ytterligare?
Anf. 49 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag tackar Jonas Sjöstedt för interpellationen. Regeringen är ofta ute. Senast i går besökte jag Trollhättan och pratade med tidigare uppsagda från Saab, och många har lyckligtvis fått nya jobb. Det är positivt, även om det finns stora utmaningar.
Som jag sade i mitt svar diskuterade riksdagen propositionen i förra veckan, och i morgon kommer ni att votera om ett stärkt skydd för bemanningsanställda.
Det är alltså ett skyddsdirektiv från EU som regeringen har lagt fram ett förslag på. Det ska stärka utländska arbetstagares rättigheter i Sverige. Det går längre än för dem som är utstationerade arbetstagare, just för att det inte har någon arbetsgivare på plats. De ska tillförsäkras en likabehandling när det gäller lön, arbetsmiljö och de delar som Jonas Sjöstedt tar upp i sin interpellation. Det ska inte gå att ge dessa arbetstagare sämre villkor. Undantaget är de som har kollektivavtal.
Vi har till och med gått längre än vad vi hade behövt göra för att implementera detta skyddsdirektiv när vi lägger propositionen på riksdagens bord. Jag vill att ni noterar det. För mig är det viktigt att arbetstagare, oavsett vilket land de kommer från, behandlas på ett sjyst sätt.
Samtidigt tycker jag att bemanningsföretag är viktiga och fyller en viktig funktion. Här skiljer vi oss dock åt. Vänsterpartiet menar att det bara ska vara under en begränsad tid medan jag möter arbetstagare som självmant väljer att vara bemanningsanställda. De har sin anställningstrygghet i bemanningsföretaget och har jobbat i många år. Det är arbetstagare som väljer att jobba på lite udda tider och som vill ha ledigt när det kanske inte går i det vanliga kundföretaget. Människor är ju som vi vet ganska olika.
Det är också bra att vi tillsätter en utredning som ska se på företrädesrätten. Josefin Brink tar upp en del exempel. Hittills har vi inga rättsfall på området eftersom arbetsgivare och fackliga företrädare har kommit överens och nått förlikningar. Jag är dock intresserad av att se hur omfattande det problem ni tar upp är. Är det omfattande får vi se vad vi kan behöva göra.
Maraboufallet blev förlikt. I fallet med klädföretaget fick de butiksanställda bättre villkor efter att de blivit bemanningsanställda. De fick kollektivavtal och bättre lön, ob-ersättning och bättre arbetstider än de hade tidigare.
Det finns många delar i denna fråga. Det är dock viktigt att notera att regeringen har lagt fram en proposition som ska voteras i morgon och som innebär ett stärkt skydd för bemanningsanställda. Jag tror att vi är överens om att det är ett steg i helt rätt riktning.
Anf. 50 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Ministern hänvisar till genomförandet av EU:s bemanningsdirektiv. Genomförandet i Sverige är inte bara försenat i förhållande till EU:s lagstiftning utan också otillräckligt. Det ger inte det goda skydd för arbetstagarna som de förtjänar på den svenska arbetsmarknaden.
Låt mig återkomma till den mycket konkreta fråga som jag ställde om Scan i Kristianstad. Innebär genomförandet av direktivet i Sverige att Scan inte längre har rätt att betala de bemanningsanställda från andra länder mindre än vad de svenska anställda får? Är det så eller inte? Om genomförandet av direktivet inte innebär en skyldighet för företagen att behandla personalen lika har vi inte lyckats speciellt väl med att förbättra villkoren.
Ministern berör lite mer översiktligt de två andra frågorna. Den ena gäller tiden, det vill säga hur länge bemanningsföretagen får vara inne på en arbetsplats. På Scan i Kristianstad handlar det om elva år - inte en månad, inte ett år, inte ett och ett halvt år utan elva år. Då är det inte längre en tillfällig lösning.
Jag skulle vilja få ministerns åsikt. Är det rimligt att man permanent ersätter fast anställd personal med inhyrd personal på detta sätt?
Den andra frågan gäller uppsägningarna. Jag vet inte hur många fall vi behöver. Hur många arbetsplatser behöver vi för att bevisa att företagen uppenbarligen tror att det är okej att sparka fast anställd personal för att ta in eller behålla bemanningsföretag? Att det inte finns något förbud mot detta och att det är okej att göra så här är tydligen det budskap som företagen har tagit emot av regeringen, för de hade inte gjort så här gång på gång om de inte hade sett en lucka i lagstiftningen.
Om ministern menar allvar med att det inte ska gå att sparka fast anställd personal, gå runt lagen om anställningsskydd och ha inne bemanningsföretag i stället är det hög tid att skärpa lagen.
Är ministern inte beredd att göra det kan jag inte dra någon annan slutsats än att man inte vill. Att man tillåter den här sociala dumpningen är ett sätt att undergräva löntagarnas ställning som kollektiv samt fackföreningsrörelsens styrka. Annars hade det varit en självklar åtgärd att man inte får gå runt lagen om anställningsskydd och säga upp folk för att i stället ta in bemanningsanställda. Vilka fler bevis behöver man än de människor som redan har fått gå från sina arbeten?
Den här debatten visar på ett större problem på svensk arbetsmarknad. Regeringens otrygghetslinje, regeringens linje att göra arbetstagarna flexibla, att öppna för låglönekonkurrens från andra länder, vare sig det är EU-länder eller icke EU-länder, trasar sönder svensk arbetsmarknad. Det handlar inte bara om de anställda på slakteriet i Scan. Det handlar om dem som jobbar i restaurangnäringen, om långtradarchaufförerna, om skogsplanterarna och om dem som arbetar i jordbruket och som alltmer utsätts för en hänsynslös exploatering av människor från låglöneländer.
Jag menar att det är djupt bekymmersamt för svensk arbetsmarknad eftersom det innebär en sorts legaliserad diskriminering av människor från andra länder. Regeringen låter det ske utan att vidta lämpliga åtgärder. Det innebär att villkoren för svenska löntagare pressas tillbaka på hela arbetsmarknaden. Det innebär att löntagare från olika länder ställs mot varandra på ett mycket farligt sätt på Sveriges arbetsmarknad, och det innebär att seriösa bra arbetsgivare ibland blir utkonkurrerade av mindre seriösa arbetsgivare som inte tvekar att utnyttja människor från låglöneländer om de har möjlighet.
Detta ska vi ändra på efter valet 2014. Den här regeringen verkar inte vare sig vilja eller kunna det.
Anf. 51 Josefin Brink (V)
Fru talman! Jag vill bemöta något av det som arbetsmarknadsministern sade. Det är möjligt att arbetsmarknadsministern har träffat ett antal personer som är nöjda med att jobba på bemanningsföretag. Det är klart att det finns sådana. Men i de undersökningar som har gjorts av villkoren för personer som arbetar på bemanningsföretag är det mycket som tyder på att det finns stora problem. Arbetsmiljöverket gjorde nyligen en granskning av de bemanningsanställda och fann stora brister i arbetsmiljöarbetet. Det handlade om sådant som ingår i själva upplägget för att jobba på ett bemanningsföretag, nämligen att man inte fick tillräcklig introduktion om säkerheten på arbetsplatsen och att det rådde stor oklarhet om vem som egentligen var ansvarig för arbetsmiljön. I statistiken kan vi förfärande nog se att arbetsolyckor är dubbelt så vanliga bland personer som är inhyrda som bland dem som är fast anställda.
Nyligen kom en enkätundersökning som LO har gjort bland sina egna medlemmar som är bemanningsanställda. Det ger en ganska dyster bild av hur man ser på sin egen situation. Så många som nio av tio i undersökningen uppger att de hellre skulle vilja vara direkt anställda än anställda av ett bemanningsföretag. Liknande resultat har Journalistförbundet fått som också har ett stort antal medlemmar som arbetar på bemanningsföretag.
Den positiva bilden av att bemanningsföretagen inte är något problem och att de som jobbar där har det bra delas tyvärr inte av de personer som arbetar där. Det är viktigt att komma ihåg att om vi har en arbetsmarknad där inhyrning från bemanningsföretag i allt högre grad ersätter fasta anställningar kommer vi att få en arbetsmarknad där fler känner sig otrygga och osäkra. Det är det problemet som vi vill att regeringen ska göra något åt, men som regeringen vägrar att göra något åt.
Anf. 52 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Självklart ska det råda sjysta villkor på den svenska arbetsmarknaden. Om ett företag har bestående rekryteringsbehov bör man erbjuda tillsvidareanställningar. Det bör vara grunden. De flesta har också tillsvidareanställning.
Arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet och att fritt välja att anställa personer och också att säga upp personer. Det ligger i den svenska modellen sedan 30-talet. I Sverige har vi en ganska liten del anställda i bemanningsföretag, ungefär 1 procent. Som svar på Jonas Sjöstedts fråga vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att de som hyrs in från andra länder får en likabehandling när det gäller lön och arbetsmiljö. Ytterst har vi också möjlighet att få saker och ting prövade i domstol. Livsmedelsarbetarförbundet kanske borde få saker och ting prövade i domstol och se rättspraxis på området.
Vänsterpartiet är ganska ensamt i kammaren om att vilja förbjuda bemanningsföretag annat än för mycket korta inhopp. Jag tror att vi behöver både långsiktiga fasta anställningar och bemanningslösningar. Det ser man inte minst inom industrin, speciellt nu när situationen är skakig med många varsel och när man är rädd för att tillsvidareanställa eftersom man inte vet hur produktionen ser ut.
Regeringen har lagt fram en proposition för att stärka skyddet för bemanningsanställda för att de ska ha likabehandling när de är uthyrda och inte lyder under kollektivavtal. Den behandlas nu. Jag kan inte vara mer tydlig än så. Vi vill också se över frågan när det gäller företrädesrätten, som är en grundbult i lagen om anställningsskydd.
Mot detta står dock bemanningsföretagen, som nu har gjort en anmälan mot Sverige för det sätt som vi föreslår att den här lagstiftningen ska implementeras på. Man menar att det finns hinder i MBL och kollektivavtalen. Det är ytterligare en fråga för kammaren så småningom.
Regeringen menar att vi kommer att implementera detta på ett korrekt sätt för att skydda arbetstagare så att de får sjysta villkor även i Sverige. Vi får se vart den andra debatten leder. Jag vill vara tydlig och säga att vi ska ha sjysta villkor, och att grunden är tillsvidareanställningar. Arbetsgivarens rätt att fritt anställa och avskeda arbetstagare, som vi har haft sedan 30-talet, tycker vi ändå är en princip som bör råda framöver.
Anf. 53 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tackar ministern för debatten.
Ministern säger att grunden är tillsvidareanställningar, alltså fast arbete. Det är precis så det inte fungerar i praktiken. Vi har den här debatten i kammaren eftersom det allt oftare inte är så. De flesta ungdomar i Sverige som har ett arbete - många har ju inte det - har inte fast arbete. Det är dit vi har kommit med sex år av borgerlig politik.
När det gäller bemanningsföretag talar ministern som om syftet var att ge likvärdiga rättigheter, men när det kommer till den skarpa lagstiftningen är det inte vad man föreslår. Om vi hade fått avgöra politiken hade det sett annorlunda ut. Då hade det varit omöjligt att diskriminera löntagare med lägre lön för att de är inhyrda. Då hade vi satt en tidsgräns som gör att man inte kan ersätta fast anställd personal med inhyrd personal år efter år, som man faktiskt har gjort i Kristianstad. Då hade vi infört ett skarpt förbud i lagstiftningen mot att säga upp folk samtidigt som man tar in eller har inne bemanningsföretag. Då hade vi kunnat få ordning på branschen. Då hade vi kunnat få större rättvisa på arbetsmarknaden.
Det är bara att konstatera att regeringen inte verkar vara intresserad av att göra det. Det beklagar jag. De som råkar illa ut i slutändan är naturligtvis både de som sägs upp från fasta arbeten eftersom man kan gå runt lagen om anställningsskydd och de som jobbar åt bemanningsföretagen och som ofta är i en utsatt situation. I Kristianstad har man vittnat om att man inte vågar organisera sig fackligt, till exempel. Är det den sortens arbetsmarknad vi vill ha? Är det det vi vill se sprida sig från bransch till bransch, från arbetsplats till arbetsplats, vilket faktiskt är fallet i Sverige i dag? Vi har en annan vision av det goda arbetet, av trygghet på arbetsmarknaden och av inflytande och långsiktighet i arbetet, och det kräver en ny politik.
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Tack för debatten; den är viktig.
Jag vill påminna om att bemanningsanställda är en liten andel i Sverige. Det är en procent, vilket är betydligt mindre än i Europas övriga länder. 90 procent av de bemanningsanställda har kollektivavtal med de fackliga organisationerna. För de övriga har vi nu en skärpning av skyddet för bemanningsanställda. I Sverige har i dag ungefär 85 procent av de anställda tillsvidareanställningar. De övriga har timanställningar, visstidsanställningar eller är bemanningsanställda. Principen på den svenska arbetsmarknaden är tillsvidareanställningar. Det är också de som har ökat.
Vi har en grundlagsskyddad rättighet som jag är stolt över att vi har i Sverige, nämligen att kunna organisera sig fackligt. Det är en princip som är lika för alla i hela Sverige. Det är viktigt att vi står upp för den. Det är också viktigt att Livsmedelsarbetareförbundet, i de fall där de tycker att man har brutit mot lag eller kollektivavtal, går vidare och får fall prövade. Vi har inga, eller få, rättsfall på det här området. Det vore intressant att se hur rättstillämpningen är och vad AD skulle tycka.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.