Minskande antal lediga hyresrätter
Interpellation 2007/08:307 av Frid, Egon (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-01-11
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2008-01-15
- Svar fördröjt anmält
- 2008-01-17
- Sista svarsdatum
- 2008-01-28
- Besvarad
- 2008-01-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 januari
Interpellation
2007/08:307 Minskande antal lediga hyresrätter
av Egon Frid (v)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Det har kommit till min kännedom att antalet lediga hyreslägenheter i landet minskar. Enligt SCB fanns endast 2,1 procent lediga lägenheter i september 2007. Av dessa var bara 20 000 lediga för omedelbar uthyrning till bostadssökande. Inte sedan år 1992 har antalet lediga hyresrätter i landet varit så lågt. Ytterligare ett problem är att ca 79 procent av de lediga lägenheterna finns i kommuner med färre än 75 000 invånare. Flera av dessa kommuner har en minskande befolkning.
Jag har i tidigare interpellationer lyft det faktum att även nybyggandet av hyresrätter minskat. Det är därför hög tid för regeringen att fråga sig om det minskade antalet lediga hyreslägenheter har något med regeringens politik, till exempel med de borttagna stöden till nybyggnation av hyresrätter, att göra. Statsrådet har i en tidigare interpellationsdebatt huvudsakligen lagt ansvaret för den minskande nybyggnationen av hyresrätter på byggbranschen. Jag är djupt oroad över att den minskade nybyggnationen i kombination med utförsäljningen av allmännyttan snabbt kommer att dränera våra större städer och andra kommuner där det redan är bostadsbrist på hyreslägenheter. Min oro stöds för övrigt av den senaste statistiken från SCB.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att antalet lediga hyresrätter ska öka i kommuner där det är brist på bostäder?
Debatt
(28 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:307
Webb-tv: Minskande antal lediga hyresrätter
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:59 Tisdagen den 29 januariProtokoll 2007/08:59 6 § Svar på interpellation 2007/08:307 om minskande antal lediga hyresrätter
Protokoll från debatten
Anf. 1 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Egon Frid har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att antalet lediga hyresrätter ska öka i kommuner där det är brist på bostäder. Egon Frid tar utgångspunkt i den senaste statistiken från SCB om att antalet lägenheter som är lediga för uthyrning har minskat kraftigt men också att större delen av dessa finns i kommuner med färre än 75 000 invånare.
Jag kan dela Egon Frids oro över att bostadsmarknaden inte är i balans. Vad Egon Frid glömmer är att dagens situation är en följd av den politik som bedrivits - eller kanske inte bedrivits - under en lång följd av år, under en tid då hans partikamrater haft stora möjligheter att påverka vilken politik som förts. Det är ett faktum, vilket jag påpekat tidigare, att bostadsbyggandet under lång tid varit lågt, både historiskt och i jämförelse med våra nordiska grannar och andra länder.
Den nuvarande regeringens politik kan knappast ha haft någon större inverkan på vakansläget i september 2007. Detta torde i stället helt och hållet vara ett resultat av de regler som faktiskt gällde för påbörjade bostäder ända fram till den 1 januari 2007.
Tillståndsplikten vid försäljning av bostadsfastigheter ägda av kommunala bostadsföretag, den så kallade stopplagen, upphörde först den 1 juli 2007. Att dessa åtgärder skulle ha hunnit få inverkan på vakansläget två månader senare är inte helt verklighetsförankrat.
SCB:s statistik speglar dock en komplex verklighet. Att antalet lägenheter som är lediga för uthyrning nu är nere på samma nivå som i mars 1992 är inte bara av ondo, för redan då hade antalet tomma lägenheter börjat skjuta i höjden. I mars 1993 var 39 700 lägenheter lediga till uthyrning, det vill säga närmast en fördubbling på ett år. "Rekordet" - 62 244 lägenheter - uppmättes i mars 1998. Sedan dess har antalet successivt minskat, delvis till följd av rivningar på vissa orter, delvis på grund av en ökad efterfrågan på andra. Jag tror inte att någon vill ha tillbaka denna situation.
Men visst är det så att bostadsmarknaden behöver en viss andel lediga lägenheter för att kunna fungera på ett bra sätt. På en väl fungerande marknad är detta inget stort bekymmer. Det grundläggande problemet är att den bostadsmarknad som den tidigare regeringen lämnat efter sig är långt ifrån väl fungerande, och detta gäller i högsta grad just hyresbostadsmarknaden. Denna kännetecknas enligt många av omfattande svarthandel och, jämfört med de framförhandlade hyrorna, höga hyror på andrahandsmarknaden.
Att tro att man kan lösa dessa problem med mer av den politik som lett fram till denna situation vittnar mer om en låsning till det gamla och invanda än om en verklig insikt om de problem som kännetecknar bostadsmarknaden. Utmaningen är att etablera långsiktigt stabila spelregler för en fungerande marknad och att faktiskt ge bygg- och bostadsföretag tid att anpassa sig till detta. För detta krävs tålamod. Det ständiga knåpandet med nya subventioner eller nya subventionsregler är en del av orsaken till att bostadsmarknaden ser ut som den gör.
Anf. 2 Egon Frid (V)
Fru talman! Tack, Mats Odell, för svaret! Jag vill också tacka ministern för besöket i civilutskottet förra tisdagen. Jag hoppas att ministern kommer tillbaka så att vi kan fortsätta att diskutera bostadspolitik även i utskottet och inte "bara" här i kammarens interpellationsdebatter.
Det är inte första gången jag och statsrådet debatterar frågan om det minskande antalet hyresrätter och säkert inte heller den sista. Frågan är först och främst: När ska statsrådet erkänna att han inte bara känner oro utan att det också finns verkliga, stora problem med regeringens brist på bostadspolitik? När inte ens statistiken från SCB som tydligt visar att antalet lediga hyresrätter i landet är rekordlågt hjälper - vad ska till då?
Hur förklarar då statsrådet att antalet hyresrätter minskar? Jo, statsrådet skyller i vanlig ordning på den förra regeringen och menar att de statliga subventionerna till bostadsbyggande som högerregeringen drog in har stört marknaden. Men när ska ministern förstå att det är regeringen som ska leverera? Det handlar om att regeringen ska leverera - det läste jag om kring era kommundagar i Uppsala. Det är dags att leverera bostadspolitik, och det är dags att leverera så att det byggs fler hyresrätter i Sverige.
Under alla de debatter som vi har haft med statsrådet Mats Odell har han sagt att byggbranschen behöver långsiktiga villkor och förutsägbarhet för att nybyggandet ska öka. Men hittills har inte statsrådet visat ett enda exempel på vad regeringen avser med långsiktig bostadspolitik. Här finns goda grunder att misstänka att de enda planer regeringen har är att överlåta hela ansvaret till marknaden. Då vet vi vad som kommer att hända, tyvärr.
Samtidigt säljs allmännyttans lägenheter ut i en rasande takt. Det senaste exemplet på detta är utförsäljningen av över 5 000 lägenheter här i Stockholm. Dessa försäljningar drivs igenom trots massiva protester från hyresgästerna.
I mars kommer det som vi är oroliga för: en utredning som visar på ett förslag från regeringen om marknadshyror. De uppgifter vi har fått i samband med detta är att regeringen kallar detta för "efterfrågestyrd hyra". Men i praktiken är det marknadshyror det är fråga om.
För att sammanfatta det bostadspolitiska läget har regeringen på kort tid riktat tre knockoutslag mot landets hyresgäster och bostadslösa. För det första skrotar regeringen alla subventioner till byggandet. För det andra är regeringen på väg att skrota allmännyttan. För det tredje ser vi att marknadshyror kommer att införas inom en snar framtid.
Är det detta, fru talman, som statsrådet kallar långsiktiga villkor för bostadspolitiken? I så fall är det ingen överdrift att påstå att antalet hemlösa och trångbodda barnfamiljer kommer att öka under de kommande åren.
Jag skulle av ministern vilja få information och konkreta besked om hur regeringens politik ska underlätta för människor som redan i dag har svårt att skaffa ett förstahandskontrakt. Var ska alla ungdomar, nyanlända invandrare och hemlösa bo när allmännyttans lägenheter är sålda och de få hyresrätter som byggs har marknadshyror?
Anf. 3 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! I interpellationen uttrycker Egon Frid: "Det är därför hög tid för regeringen att fråga sig om det minskade antalet lediga hyreslägenheter har något med regeringens politik . att göra." Jag är övertygad om att regeringen har ställt sig den frågan, precis som vi riksdagsledamöter har gjort. Jag är lika övertygad om att det i huvudsak är andra faktorer som spelar in som regeringen inte kan eller ska lägga sig i.
Jag grundar detta bland annat på en artikel i Helsingsborgs Dagblad nyligen, där det står att det kommunala bostadsbolaget Helsingborgshem har tvingats att flytta fram planerade renoveringar på grund av att de blir för dyra. Det är tre objekt som är berörda. Orsaken till stoppet är den överhettade byggmarknaden. Det framgår att anbuden för ett av objekten ligger 100 procent över ett motsvarande arbete på ett annat område för ett par år sedan. Konkurrensen på byggmarknaden har nästan upphört.
Vad menar Egon Frid att regeringen ska göra åt detta? En annan fråga är om Egon Frid vet vad kostnadsökningen beror på. Om han inte vet det kan det vara en idé att ta reda på det eftersom kostnadsökningen och därmed påverkan på hyran vida överstiger effekterna av de borttagna räntebidragen.
Egon Frid är också oroad över att huvuddelen av de lägenheter som är lediga finns i kommuner med färre än 75 000 invånare - och med minskande befolkning. Ett av problemen är att den tidigare regeringen, med benäget bistånd av Vänsterpartiet, inte har haft förmågan att förbättra kommunikationerna. Ni har missat att det saknas ca 63 miljarder för underhåll av och investeringar i vägar samt 50-60 miljarder för järnvägar enligt Näringsdepartementet. Då gäller det bara nuvarande planer. Nya viktiga projekt kommer därutöver.
Det är självklart för mig som centerpartist att dåliga kommunikationer försvårar för folk att bo utanför de större städerna. Dessa hinder behöver undanröjas. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en stor skuld i de uppenbara brister som har funnits i såväl behovsbedömning som medelstilldelning. Ni hade över huvud taget ingen kontroll över situationen, och det har medfört att det är lägenhetsbrist på många håll och överskott på andra. Som alla förstår är det inte ett helt lysande läge som den tidigare regeringen med stödpartier skapade. Varför ser inte Egon Frid och Vänsterpartiet kopplingen mellan bra kommunikationer och bra boende?
Anf. 3 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! I interpellationen uttrycker Egon Frid: "Det är därför hög tid för regeringen att fråga sig om det minskade antalet lediga hyreslägenheter har något med regeringens politik . att göra." Jag är övertygad om att regeringen har ställt sig den frågan, precis som vi riksdagsledamöter har gjort. Jag är lika övertygad om att det i huvudsak är andra faktorer som spelar in som regeringen inte kan eller ska lägga sig i.
Jag grundar detta bland annat på en artikel i Helsingsborgs Dagblad nyligen, där det står att det kommunala bostadsbolaget Helsingborgshem har tvingats att flytta fram planerade renoveringar på grund av att de blir för dyra. Det är tre objekt som är berörda. Orsaken till stoppet är den överhettade byggmarknaden. Det framgår att anbuden för ett av objekten ligger 100 procent över ett motsvarande arbete på ett annat område för ett par år sedan. Konkurrensen på byggmarknaden har nästan upphört.
Vad menar Egon Frid att regeringen ska göra åt detta? En annan fråga är om Egon Frid vet vad kostnadsökningen beror på. Om han inte vet det kan det vara en idé att ta reda på det eftersom kostnadsökningen och därmed påverkan på hyran vida överstiger effekterna av de borttagna räntebidragen.
Egon Frid är också oroad över att huvuddelen av de lägenheter som är lediga finns i kommuner med färre än 75 000 invånare - och med minskande befolkning. Ett av problemen är att den tidigare regeringen, med benäget bistånd av Vänsterpartiet, inte har haft förmågan att förbättra kommunikationerna. Ni har missat att det saknas ca 63 miljarder för underhåll av och investeringar i vägar samt 50-60 miljarder för järnvägar enligt Näringsdepartementet. Då gäller det bara nuvarande planer. Nya viktiga projekt kommer därutöver.
Det är självklart för mig som centerpartist att dåliga kommunikationer försvårar för folk att bo utanför de större städerna. Dessa hinder behöver undanröjas. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en stor skuld i de uppenbara brister som har funnits i såväl behovsbedömning som medelstilldelning. Ni hade över huvud taget ingen kontroll över situationen, och det har medfört att det är lägenhetsbrist på många håll och överskott på andra. Som alla förstår är det inte ett helt lysande läge som den tidigare regeringen med stödpartier skapade. Varför ser inte Egon Frid och Vänsterpartiet kopplingen mellan bra kommunikationer och bra boende?
Anf. 3 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! I interpellationen uttrycker Egon Frid: "Det är därför hög tid för regeringen att fråga sig om det minskade antalet lediga hyreslägenheter har något med regeringens politik . att göra." Jag är övertygad om att regeringen har ställt sig den frågan, precis som vi riksdagsledamöter har gjort. Jag är lika övertygad om att det i huvudsak är andra faktorer som spelar in som regeringen inte kan eller ska lägga sig i.
Jag grundar detta bland annat på en artikel i Helsingsborgs Dagblad nyligen, där det står att det kommunala bostadsbolaget Helsingborgshem har tvingats att flytta fram planerade renoveringar på grund av att de blir för dyra. Det är tre objekt som är berörda. Orsaken till stoppet är den överhettade byggmarknaden. Det framgår att anbuden för ett av objekten ligger 100 procent över ett motsvarande arbete på ett annat område för ett par år sedan. Konkurrensen på byggmarknaden har nästan upphört.
Vad menar Egon Frid att regeringen ska göra åt detta? En annan fråga är om Egon Frid vet vad kostnadsökningen beror på. Om han inte vet det kan det vara en idé att ta reda på det eftersom kostnadsökningen och därmed påverkan på hyran vida överstiger effekterna av de borttagna räntebidragen.
Egon Frid är också oroad över att huvuddelen av de lägenheter som är lediga finns i kommuner med färre än 75 000 invånare - och med minskande befolkning. Ett av problemen är att den tidigare regeringen, med benäget bistånd av Vänsterpartiet, inte har haft förmågan att förbättra kommunikationerna. Ni har missat att det saknas ca 63 miljarder för underhåll av och investeringar i vägar samt 50-60 miljarder för järnvägar enligt Näringsdepartementet. Då gäller det bara nuvarande planer. Nya viktiga projekt kommer därutöver.
Det är självklart för mig som centerpartist att dåliga kommunikationer försvårar för folk att bo utanför de större städerna. Dessa hinder behöver undanröjas. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en stor skuld i de uppenbara brister som har funnits i såväl behovsbedömning som medelstilldelning. Ni hade över huvud taget ingen kontroll över situationen, och det har medfört att det är lägenhetsbrist på många håll och överskott på andra. Som alla förstår är det inte ett helt lysande läge som den tidigare regeringen med stödpartier skapade. Varför ser inte Egon Frid och Vänsterpartiet kopplingen mellan bra kommunikationer och bra boende?
Anf. 4 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det man kan konstatera har hänt sedan valet är att situationen knappast har blivit bättre. Den har faktiskt förvärrats rejält, och det blir hela tiden bara värre och värre. De hyresrätter som finns ombildas i många fall, speciellt i attraktiva lägen i städerna där många vill bo. Nybyggnationen av hyresrätter minskar och utförsäljningen av allmännyttan gör att det kan bli hyreshöjningar och ombildningar där också. Det är en allvarlig situation.
Det är självklart många faktorer som påverkar bostadsbyggandet i landet, men regeringen kan inte frånhända sig ansvaret genom att säga att det är något annat som gör att det inte byggs så mycket. Frågan är vad regeringen gör. Det regeringen hittills har gjort är att faktiskt ta bort de tre stimulansåtgärder som fanns tidigare, bland annat investeringsbidragen. De handlade om att ekonomiskt stimulera byggföretagen att bygga hyresrätter, inte minst mindre hyresrätter som folk, studenter, har råd att bo i.
Resultatet har inte låtit vänta på sig. Det byggs färre hyresrätter nu. Kalkylen går helt enkelt inte ihop. Det ska vara någon som betalar denna hyra för de nybyggda hyresrätterna. Blir den hyran för dyr kommer inte studenter och andra med sämre inkomster att kunna betala. De kan betala rätt så mycket - ungdomar är beredda att betala en stor del av sin inkomst i hyra - men det finns en smärtgräns där det inte längre går.
Därför anses det inte längre ekonomiskt lönsamt för byggföretagen att bygga lägenheterna. Och det byggs allt mindre. Det är ett solklart samband.
Räntebidragen är egentligen inte något bidrag, även om det heter så. Det är ett sätt att se till att en hel del bostadsrättsinnehavare men även hyresgäster inte ska bli diskriminerade i förhållande till dem som har villa och har ränteavdrag för villalån. Det är över huvud taget inte något bidrag utan ett sätt att försöka ta bort den stora diskriminering som ändå finns ekonomiskt. Nu försvann det också. Det leder till dyrare hyror för dem som redan har lägenhet - en del kanske till och med tvingas flytta. Det här gör också kalkylen mindre lönsam att bygga nya hyresrätter. Det ska finnas någon som har råd att betala.
Även stopplagen har tagits bort. Nu kan man sälja ut allmännyttan. Det oroar inte minst många hyresgäster som bor i allmännyttan. Till råga på allt görs det lättare att ombilda till bostadsrätt. Det är något som redan har varit möjligt tidigare, men nu krävs det att en mindre andel av hyresgästerna i en fastighet bestämmer sig för att ombilda.
Det här har redan fått resultat. Det är självklart så att det finns andra faktorer. Självklart måste vi se till att byggandet i sina olika led blir billigare. Det finns en hel del problem med byggfel och så vidare. Den här katastrofala utvecklingen kan inte skyllas enbart på en mängd andra faktorer. Frågan om regeringens ansvar kvarstår. Vad gör regeringen när man ser att det barkar utför? De tidigare stimulansåtgärderna för att värna hyresrätten och hålla rimliga hyresnivåer borde behållas tillsammans med ytterligare åtgärder. I stället tas det som ändå finns bort.
Visst byggdes för få hyresrätter även på vår tid, men det blev faktiskt en hel del när vi lade fram stimulansåtgärder. De behövs.
Anf. 4 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det man kan konstatera har hänt sedan valet är att situationen knappast har blivit bättre. Den har faktiskt förvärrats rejält, och det blir hela tiden bara värre och värre. De hyresrätter som finns ombildas i många fall, speciellt i attraktiva lägen i städerna där många vill bo. Nybyggnationen av hyresrätter minskar och utförsäljningen av allmännyttan gör att det kan bli hyreshöjningar och ombildningar där också. Det är en allvarlig situation.
Det är självklart många faktorer som påverkar bostadsbyggandet i landet, men regeringen kan inte frånhända sig ansvaret genom att säga att det är något annat som gör att det inte byggs så mycket. Frågan är vad regeringen gör. Det regeringen hittills har gjort är att faktiskt ta bort de tre stimulansåtgärder som fanns tidigare, bland annat investeringsbidragen. De handlade om att ekonomiskt stimulera byggföretagen att bygga hyresrätter, inte minst mindre hyresrätter som folk, studenter, har råd att bo i.
Resultatet har inte låtit vänta på sig. Det byggs färre hyresrätter nu. Kalkylen går helt enkelt inte ihop. Det ska vara någon som betalar denna hyra för de nybyggda hyresrätterna. Blir den hyran för dyr kommer inte studenter och andra med sämre inkomster att kunna betala. De kan betala rätt så mycket - ungdomar är beredda att betala en stor del av sin inkomst i hyra - men det finns en smärtgräns där det inte längre går.
Därför anses det inte längre ekonomiskt lönsamt för byggföretagen att bygga lägenheterna. Och det byggs allt mindre. Det är ett solklart samband.
Räntebidragen är egentligen inte något bidrag, även om det heter så. Det är ett sätt att se till att en hel del bostadsrättsinnehavare men även hyresgäster inte ska bli diskriminerade i förhållande till dem som har villa och har ränteavdrag för villalån. Det är över huvud taget inte något bidrag utan ett sätt att försöka ta bort den stora diskriminering som ändå finns ekonomiskt. Nu försvann det också. Det leder till dyrare hyror för dem som redan har lägenhet - en del kanske till och med tvingas flytta. Det här gör också kalkylen mindre lönsam att bygga nya hyresrätter. Det ska finnas någon som har råd att betala.
Även stopplagen har tagits bort. Nu kan man sälja ut allmännyttan. Det oroar inte minst många hyresgäster som bor i allmännyttan. Till råga på allt görs det lättare att ombilda till bostadsrätt. Det är något som redan har varit möjligt tidigare, men nu krävs det att en mindre andel av hyresgästerna i en fastighet bestämmer sig för att ombilda.
Det här har redan fått resultat. Det är självklart så att det finns andra faktorer. Självklart måste vi se till att byggandet i sina olika led blir billigare. Det finns en hel del problem med byggfel och så vidare. Den här katastrofala utvecklingen kan inte skyllas enbart på en mängd andra faktorer. Frågan om regeringens ansvar kvarstår. Vad gör regeringen när man ser att det barkar utför? De tidigare stimulansåtgärderna för att värna hyresrätten och hålla rimliga hyresnivåer borde behållas tillsammans med ytterligare åtgärder. I stället tas det som ändå finns bort.
Visst byggdes för få hyresrätter även på vår tid, men det blev faktiskt en hel del när vi lade fram stimulansåtgärder. De behövs.
Anf. 4 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det man kan konstatera har hänt sedan valet är att situationen knappast har blivit bättre. Den har faktiskt förvärrats rejält, och det blir hela tiden bara värre och värre. De hyresrätter som finns ombildas i många fall, speciellt i attraktiva lägen i städerna där många vill bo. Nybyggnationen av hyresrätter minskar och utförsäljningen av allmännyttan gör att det kan bli hyreshöjningar och ombildningar där också. Det är en allvarlig situation.
Det är självklart många faktorer som påverkar bostadsbyggandet i landet, men regeringen kan inte frånhända sig ansvaret genom att säga att det är något annat som gör att det inte byggs så mycket. Frågan är vad regeringen gör. Det regeringen hittills har gjort är att faktiskt ta bort de tre stimulansåtgärder som fanns tidigare, bland annat investeringsbidragen. De handlade om att ekonomiskt stimulera byggföretagen att bygga hyresrätter, inte minst mindre hyresrätter som folk, studenter, har råd att bo i.
Resultatet har inte låtit vänta på sig. Det byggs färre hyresrätter nu. Kalkylen går helt enkelt inte ihop. Det ska vara någon som betalar denna hyra för de nybyggda hyresrätterna. Blir den hyran för dyr kommer inte studenter och andra med sämre inkomster att kunna betala. De kan betala rätt så mycket - ungdomar är beredda att betala en stor del av sin inkomst i hyra - men det finns en smärtgräns där det inte längre går.
Därför anses det inte längre ekonomiskt lönsamt för byggföretagen att bygga lägenheterna. Och det byggs allt mindre. Det är ett solklart samband.
Räntebidragen är egentligen inte något bidrag, även om det heter så. Det är ett sätt att se till att en hel del bostadsrättsinnehavare men även hyresgäster inte ska bli diskriminerade i förhållande till dem som har villa och har ränteavdrag för villalån. Det är över huvud taget inte något bidrag utan ett sätt att försöka ta bort den stora diskriminering som ändå finns ekonomiskt. Nu försvann det också. Det leder till dyrare hyror för dem som redan har lägenhet - en del kanske till och med tvingas flytta. Det här gör också kalkylen mindre lönsam att bygga nya hyresrätter. Det ska finnas någon som har råd att betala.
Även stopplagen har tagits bort. Nu kan man sälja ut allmännyttan. Det oroar inte minst många hyresgäster som bor i allmännyttan. Till råga på allt görs det lättare att ombilda till bostadsrätt. Det är något som redan har varit möjligt tidigare, men nu krävs det att en mindre andel av hyresgästerna i en fastighet bestämmer sig för att ombilda.
Det här har redan fått resultat. Det är självklart så att det finns andra faktorer. Självklart måste vi se till att byggandet i sina olika led blir billigare. Det finns en hel del problem med byggfel och så vidare. Den här katastrofala utvecklingen kan inte skyllas enbart på en mängd andra faktorer. Frågan om regeringens ansvar kvarstår. Vad gör regeringen när man ser att det barkar utför? De tidigare stimulansåtgärderna för att värna hyresrätten och hålla rimliga hyresnivåer borde behållas tillsammans med ytterligare åtgärder. I stället tas det som ändå finns bort.
Visst byggdes för få hyresrätter även på vår tid, men det blev faktiskt en hel del när vi lade fram stimulansåtgärder. De behövs.
Anf. 5 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att kommentera lite av det som Hillevi Larsson tog upp och prognoserna om nyproduktion. Visst kan vi se att den har sjunkit under 2007 jämfört med 2006. Samtidigt måste vi ta med oss att nyproduktionen historiskt fortfarande är på en hög nivå. Ytterligare ett par år bakåt kan vi se att den låg väsentligt lägre.
Jag tycker att det har hänt mycket inom bostadspolitiken under det gångna året. En bit är borttagande av subventioner. Det kan man naturligtvis ha olika synpunkter på. Lite krasst kan man konstatera att det har funnits subventioner i bostadssektorn under lång tid, och problemen med för få lägenheter har funnits i framför allt våra storstadsområden. När regeringen övertog regeringsmakten stod nästan 200 000 i bostadskö i Stockholm. A och O är att vi får till långsiktiga och stabila regler.
Jag skulle vilja peka på många av de utredningar och överväganden som faktiskt pågår. Jag tycker att de är oerhört väsentliga. Det är en modernisering av hyreslagen, allmännyttans villkor, översyn av bestämmelser om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter, privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden, det vill säga andrahandsuthyrning, ägarlägenheter, regelverket för instansordningen för plan- och bygglagen samt samordnat dömande i vissa miljöbalks- och plan- och byggärenden, ytterligare översyn av vissa frågor i plan- och bygglagstiftningen, översyn av strandskyddsbestämmelserna och behovet av en förköpslag.
Mycket av detta kommer att komma på plats under kommande år, vilket jag ser fram emot med spänning. Alliansens mål är att skapa förutsägbara och långsiktiga regelverk. Det är efterfrågade reformer från branschen. Mycket viktigt är också att branschen inser att det är dags att stå på egna ben och bygga och erbjuda det som bostadskonsumenterna efterfrågar.
Jag tycker att det vore på sin plats, om jag får uttrycka mig på det sättet, att oppositionen i stället kunde säga att olika produktionsstöd hör till dåtidens politik och att vi nu ska få en bransch att inse att man måste stå på egna ben.
Anf. 6 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! När vi diskuterar bostadspolitik i Sverige hamnar vi väldigt ofta i en diskussion om siffror, subventioner, hur vi ska reglera mellan olika upplåtelseformer och så vidare. Egon Frid efterlyser här bostadspolitik, nästan i bestämd form - bostadspolitiken.
Vad menar man då med bostadspolitik? Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi i det sammanhanget går tillbaka och ser den förändring som har skett och vilka helt andra utgångspunkter som den nya alliansregeringen har.
Fru talman! Vi har facit på vad den gamla typen av politik gav, med ryckiga subventioner och där man hela tiden försökte reglera det hela. Det ministern här tar upp, om att vi hade överskott och behövde riva lägenheter, är egentligen ett symtom på samma sak.
Den nya politiken handlar om att man utgår från de enskilda individerna och den efterfrågan som de har. Det är en politik som man måste hålla fast vid, för att se att det i grunden bara kan vara de enskilda individerna som bestämmer vilken typ av upplåtelseform de vill bo i. Det blir väldigt kollektivt när man hela tiden diskuterar att man blir bekymrad om den ena eller andra upplåtelseformen går upp och ned. Men det är i grunden inte det som det handlar om.
En annan fråga som tas upp här, av både Hillevi Larsson och Egon Frid, är att allmännyttan säljs ut och att det är regeringens fel. På många orter är det rätt att sälja allmännyttan och strukturera om, och på andra orter kan man ha synpunkter på vad som är rätt.
Det som är viktigt är att den politik som nu förs innebär att vi tydliggör den ansvarsfördelning som trots allt finns inom bostadspolitiken, att kommunen måste ta sitt ansvar och staten ta sitt ansvar. Just när det gäller de kommunala allmännyttiga bostadsbolagen är det väl rimligt att kommunerna får frihet att strukturomvandla på det sätt som man tycker är bäst för just den orten.
Stockholm tas ofta som exempel, men jag antar att Stockholm har bevekelsegrunder för att sälja delar av sin allmännytta som är bärande i många stycken.
Det som är viktigt och grundläggande, fru talman, är att man utgår från de enskilda individerna och deras val av bostadsform, snarare än att man har kollektiva lösningar för vissa typer av upplåtelseformer.
Man måste verkligen betona att hyresrätten som upplåtelseform naturligtvis är väldigt grundläggande för att vi ska kunna ha en flexibel bostadsmarknad. Det är egentligen väldigt hårt kopplat till arbetsmarknaden. Det får inte vara svårigheten att snabbt få en bostad som gör att man inte kan ta vissa jobb och att vissa orter inte kan utvecklas. Det är naturligtvis väldigt viktigt att vi har alla upplåtelseformer.
Det viktiga i nuläget är att vi har en strikt linje och att den bygger på långsiktiga spelregler som är hållbara över tid, och att det är detta som får styra. Jag är helt övertygad om att när en sådan politik får verka under en period kommer vi att få den balans som vi eftersträvar. Om vi sedan upptäcker att det finns obalanser här och var får vi naturligtvis rätta till det, men det får vi i så fall göra under resans gång.
Anf. 7 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag uppskattar Egon Frids engagemang i bostadsfrågor, och jag uppfattar honom som en ärlig och påläst politiker som är bekymrad över att det finns för få lediga lägenheter i Sverige. Jag vill gärna diskutera det med honom. Men jag tror att utgångspunkten måste vara att analysera: Har det varit en bra politik som har förts så här långt? Är det den vi ska fortsätta med?
Jag tror att de flesta bedömare är ense om att subventionspolitiken har kommit till vägs ände. Är det rimligt att skattebetalarna ska ge 3 miljarder, som det var tidigare, till byggföretag som går med miljardvinster? Är det Vänsterns politik? Jag är väldigt förvånad över att Egon Frid håller fast vid detta.
Hans utgångspunkt är att vakansläget i september 2007 skulle ha påverkats av en regering vars första budget började gälla två månader före detta datum, den 1 juli 2007. Är det seriöst, Egon Frid? Jag tror att vi får gå tillbaka till lite mer fundamentala frågeställningar.
En frågeställning är när Egon Frid säger att det är tre knockoutslag, och det första är subventionerna. Ja, det visar sig att det har tillkommit kanske 50 000 nya bostäder sedan valet, så när det hävdas att allting har blivit sämre efter valet är det verkligen någonting som icke har bevisats.
Han talar om att vi har skrotat allmännyttan. Det är en lätt överdrift, med tanke på att det finns 890 000 allmännyttiga lägenheter med hyresrätt av de totalt ca 2 miljoner lägenheter som finns i landet, ca 45 procent. Då har man ganska lågt ställda krav på vad skrotning innebär.
Sedan var det trångboddhet. Om man bara subventionerar lägenheter som är maximalt 75 kvadratmeter, en trea, är inte det ett skäl till trångboddhet? Det gäller nog att tänka igenom det här konceptet om Egon Frid vill fortsätta att försvara det lite mer.
Hillevi Larsson är inne på samma tema, att allting har blivit sämre sedan valet. Jag pekar på att det har tillkommit ca 50 000 nya bostäder. Om vi tittar på den byggkonjunktur som vi nu ser framför oss, med byggindustrins senaste perspektiv på byggmarknaden, visar det sig att investeringarna under det här året väntas öka i 15 län och minska i 11 län. Investeringarna förväntas öka i regionerna syd, mellan och väst men minska i öst och något kraftigare i de två Norrlandslänen. Men de ökar alltså med 10 procent i syd jämfört med förra året. Enligt prognosen ökar bostadsinvesteringarna med 19 procent i mellanregionen under det här året, Hillevi Larsson! Det är då en minskning med 1 procent i väst och öst, och i norra Norrland faller de med 1 procent och i södra Norrland med 23 procent.
Det som också är intressant är att den bruttoarea som det har beviljats byggnadslov till har ökat väldigt kraftigt under september jämfört med samma månad året innan. Den har gått upp 24 procent. Jämfört med 2007 är det en ökning med hela 62 procent.
Det är inte riktigt så illa som Hillevi Larsson vill försöka få det att vara. Det finns ingen klangbotten för det i verkligheten.
Anf. 8 Egon Frid (V)
Fru talman! Det som var min vinkel i dag var att specifikt i bostadspolitiken försöka diskutera bristen på hyresrätter och att vi inte på många år, sedan 1992, haft så få lediga hyresrätter i Sverige som vi har nu och att det har skett negativa förändringar sedan den nya regeringen tillträdde när det gäller andelen hyresrätter. Jag nämnde för ministern att den första knockouten var när man tog bort subventionerna. Den andra är att man är på väg att skrota allmännyttan och är på väg att förändra hyressättningssystemet.
Jag och många med mig efterlyser regeringens bostadspolitik för fler hyresrätter till rimliga hyror. Att marknaden, som är regeringens bostadspolitik, kommer att fixa dyra hyresrätter med marknadshyror, är vi helt övertygade om. Att marknaden kommer att fixa dyra bostadsrätter för dem som har råd att betala är vi helt övertygade om.
Men Sverige och Sveriges hyresgäster behöver en bostadspolitik med hyresrätter till rimliga hyror, för alla unga människor som bor hemma och som vill flytta till en egen lägenhet, för alla nya svenskar som har kommit till Sverige och behöver en hyresrätt, för att minska trångboddheten och för den stora efterfrågan som finns på hyresrätter. Vi har i dag en större efterfrågan på grund av ökad sysselsättning och fler som kan komma ut och efterfråga hyresrätter.
I det här läget har regeringens brist på bostadspolitik och regeringens beslut skapat en oro för de kommunala bostadsbolagen och för andra bostadsföretag som förvaltar hyresrätter, där man inte vågar ta långsiktiga, produktiva beslut för att utveckla hyresrätterna. Detta i sig har minskat byggandet och gjort att man inte har byggt och satsat som man borde.
Det är klart belagt att under de två sista åren innan den borgerliga regeringen tillträdde byggdes störst antal hyresrätter. Andelen byggda hyresrätter efter regeringstillträdet är klart mindre. De sista 6 000-7 000 lägenheterna på regeringens pluskonto är även de byggda med subventioner.
Det finns tydliga bevis på att de borttagna räntebidragen och investeringsstöden har förändrat byggnationen av hyreslägenheter negativt och kraftigt. Jag har ett klipp med mig från Skövde, där Skövdebostäders vd klart anger att slopade räntebidrag och investeringsstöd till nybyggnation av hyresrätter helt har förändrat situationen. Jag är övertygad om att situationen är likadan på fler orter i landet, det vill säga att man där inte har kunnat fortsätta att bygga hyresrätter på grund av de borttagna subventionerna. De hade en viktig roll att spela för att bland annat kompensera för det dyra kostnadsläget. Men det blir inte billigare att bygga i ett högt kostnadsläge utan subventioner.
Anf. 9 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Egon Frid åberopar statistik från Statistiska Centralbyrån. Det tänker jag också göra. När det gäller antalet påbörjade lägenheter i flerbostadshus 2007 är siffran förvisso lägre än 2006, men det kan till stor del förklaras med en hög siffra sista kvartalet 2006, då många satte i gång för att säkerställa räntebidraget. Därav sjönk igångsättningen under det första halvåret 2007, men den ökade därefter igen. Det tredje kvartalet har faktiskt den sjätte högsta kvartalssiffran på tio år.
Jag var i Jönköping i fredags och diskuterade bostadspolitik, bland annat med utgångspunkt i att det där inte byggdes några hyresrätter under 2007. Det som är extra intressant är att man i Jönköpings, Gotlands och Västernorrlands län inte byggde några hyresrätter alls, men väl bostadsrätter. I Halland, Västmanland, Dalarna, Västerbotten och Norrbotten var förhållandet det motsatta. Där byggdes inte en enda bostadsrätt utan bara hyresrätter. Övriga län finns i skalan däremellan.
Rimligtvis kan inte regeringens politik påverka så olika i olika delar av landet. Jag vill därför fråga Egon Frid hur han förklarar att det byggdes 0 procent hyresrätter i flerbostadshus i Jönköpings län men 100 procent i grannlänet Halland.
Anf. 9 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Egon Frid åberopar statistik från Statistiska Centralbyrån. Det tänker jag också göra. När det gäller antalet påbörjade lägenheter i flerbostadshus 2007 är siffran förvisso lägre än 2006, men det kan till stor del förklaras med en hög siffra sista kvartalet 2006, då många satte i gång för att säkerställa räntebidraget. Därav sjönk igångsättningen under det första halvåret 2007, men den ökade därefter igen. Det tredje kvartalet har faktiskt den sjätte högsta kvartalssiffran på tio år.
Jag var i Jönköping i fredags och diskuterade bostadspolitik, bland annat med utgångspunkt i att det där inte byggdes några hyresrätter under 2007. Det som är extra intressant är att man i Jönköpings, Gotlands och Västernorrlands län inte byggde några hyresrätter alls, men väl bostadsrätter. I Halland, Västmanland, Dalarna, Västerbotten och Norrbotten var förhållandet det motsatta. Där byggdes inte en enda bostadsrätt utan bara hyresrätter. Övriga län finns i skalan däremellan.
Rimligtvis kan inte regeringens politik påverka så olika i olika delar av landet. Jag vill därför fråga Egon Frid hur han förklarar att det byggdes 0 procent hyresrätter i flerbostadshus i Jönköpings län men 100 procent i grannlänet Halland.
Anf. 9 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Egon Frid åberopar statistik från Statistiska Centralbyrån. Det tänker jag också göra. När det gäller antalet påbörjade lägenheter i flerbostadshus 2007 är siffran förvisso lägre än 2006, men det kan till stor del förklaras med en hög siffra sista kvartalet 2006, då många satte i gång för att säkerställa räntebidraget. Därav sjönk igångsättningen under det första halvåret 2007, men den ökade därefter igen. Det tredje kvartalet har faktiskt den sjätte högsta kvartalssiffran på tio år.
Jag var i Jönköping i fredags och diskuterade bostadspolitik, bland annat med utgångspunkt i att det där inte byggdes några hyresrätter under 2007. Det som är extra intressant är att man i Jönköpings, Gotlands och Västernorrlands län inte byggde några hyresrätter alls, men väl bostadsrätter. I Halland, Västmanland, Dalarna, Västerbotten och Norrbotten var förhållandet det motsatta. Där byggdes inte en enda bostadsrätt utan bara hyresrätter. Övriga län finns i skalan däremellan.
Rimligtvis kan inte regeringens politik påverka så olika i olika delar av landet. Jag vill därför fråga Egon Frid hur han förklarar att det byggdes 0 procent hyresrätter i flerbostadshus i Jönköpings län men 100 procent i grannlänet Halland.
Anf. 10 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det känns som om man hör lite olika linjer från regeringen. Man säger att det visserligen finns problem men att de kommer att lösa sig med tiden på grund av regeringens goda politik. En del lyfter till och med fram siffror som visar på att det inte finns något problem och att det redan har blivit bättre på grund av regeringens politik. Man får faktiskt bestämma vilken linje det är som gäller.
Gäller linjen att det hela redan har löst sig behöver man ju inte vänta in kommande resultat. I så fall är det ju strålande nu. Jag tror inte att landets ungdomar håller med om det. Det är väldigt svårt att få en bostad, speciellt i storstadsregionerna. Där är också trycket störst.
Om vi ser byggandet i stort kan vi konstatera att det byggs för dem som har råd att betala. Men frågan är hur mycket det byggs för dem som inte har råd att betala, det vill säga hyresrätter med rimlig hyresnivå. Där kan vi se en drastisk nedgång. Byggföretagen vittnar själva om att detta inte är lönsamt längre. Man får inte kalkylen att gå ihop - och det handlar inte om gigantiska vinster utan just om att få den att gå ihop.
Det är klart att man kan bygga för rika människor som vill bo i hyresrätt, men för dem som har mindre pengar - ungdomar, studenter, pensionärer och de som inte har råd att ta lån eller inte kan få lån - blir det stora problem.
Jag tycker att det viktiga här är att se på resultaten. Man kan tala om huruvida det är rätt att subventionera det ena eller det andra. Man kan också fråga sig om det är rätt att villaägare ska få dra av de räntor de har betalat på sina lån. Det ifrågasätts aldrig, men när det handlar om stimulanser för hyresrätter så att folk har råd att bo där blir det ifrågasättanden. Det viktiga är ju resultaten, och här har resultaten uteblivit. Det borde regeringen ta sig en funderare på.
Anf. 10 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det känns som om man hör lite olika linjer från regeringen. Man säger att det visserligen finns problem men att de kommer att lösa sig med tiden på grund av regeringens goda politik. En del lyfter till och med fram siffror som visar på att det inte finns något problem och att det redan har blivit bättre på grund av regeringens politik. Man får faktiskt bestämma vilken linje det är som gäller.
Gäller linjen att det hela redan har löst sig behöver man ju inte vänta in kommande resultat. I så fall är det ju strålande nu. Jag tror inte att landets ungdomar håller med om det. Det är väldigt svårt att få en bostad, speciellt i storstadsregionerna. Där är också trycket störst.
Om vi ser byggandet i stort kan vi konstatera att det byggs för dem som har råd att betala. Men frågan är hur mycket det byggs för dem som inte har råd att betala, det vill säga hyresrätter med rimlig hyresnivå. Där kan vi se en drastisk nedgång. Byggföretagen vittnar själva om att detta inte är lönsamt längre. Man får inte kalkylen att gå ihop - och det handlar inte om gigantiska vinster utan just om att få den att gå ihop.
Det är klart att man kan bygga för rika människor som vill bo i hyresrätt, men för dem som har mindre pengar - ungdomar, studenter, pensionärer och de som inte har råd att ta lån eller inte kan få lån - blir det stora problem.
Jag tycker att det viktiga här är att se på resultaten. Man kan tala om huruvida det är rätt att subventionera det ena eller det andra. Man kan också fråga sig om det är rätt att villaägare ska få dra av de räntor de har betalat på sina lån. Det ifrågasätts aldrig, men när det handlar om stimulanser för hyresrätter så att folk har råd att bo där blir det ifrågasättanden. Det viktiga är ju resultaten, och här har resultaten uteblivit. Det borde regeringen ta sig en funderare på.
Anf. 11 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Egon Frid lyfter fram bristen på hyresrätter. Man kan ha olika perspektiv på den frågan. Ett perspektiv kan naturligtvis vara att eftersom vi i dagsläget har fler i arbete - bland andra har väldigt många ungdomar kommit in på arbetsmarknaden - är det fler som efterfrågar bostäder och har råd att betala för bostäder. Det är i grunden väldigt positivt.
Hillevi Larsson tar upp att det är svårt att få en bostad i storstäderna. Ja, det är det. Men tyvärr är detta ingen nyhet. Det är en fråga som man har levt med i alla tider, framför allt i Stockholmsregionen, utom möjligtvis en kort period under 1980-talet. Annars har det varit väldigt svårt att hitta en bostad i Stockholmsområdet under till exempel 1960- och 1970-talen. Det här är naturligtvis en problematik som har diskuterats länge. Trots de stöd som den förra regeringen införde har det alltid fortsatt att vara problem just i storstadsområdena.
Jag måste hålla med statsrådet Mats Odell om att det är orimligt att stödja en välmående bostadssektor som gör miljardvinster. Vårt perspektiv i alliansen är att om stöd ska finnas ska det gå till bostadskonsumenten. Två steg för detta har faktiskt redan tagits. Det ena är att man möjliggör för kommunerna att ge en kommunal hyresgaranti. Detta är just för att hjälpa nytillträdande till bostadsmarknaden. Nästa steg som kommer här är att man möjliggör för kreditgarantier. Det är i den riktningen vi måste gå. Vi måste få byggsektorn att inse att subventioner är slut, och är det några som ska ha hjälp så är det bostadskonsumenterna.
Anf. 11 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Egon Frid lyfter fram bristen på hyresrätter. Man kan ha olika perspektiv på den frågan. Ett perspektiv kan naturligtvis vara att eftersom vi i dagsläget har fler i arbete - bland andra har väldigt många ungdomar kommit in på arbetsmarknaden - är det fler som efterfrågar bostäder och har råd att betala för bostäder. Det är i grunden väldigt positivt.
Hillevi Larsson tar upp att det är svårt att få en bostad i storstäderna. Ja, det är det. Men tyvärr är detta ingen nyhet. Det är en fråga som man har levt med i alla tider, framför allt i Stockholmsregionen, utom möjligtvis en kort period under 1980-talet. Annars har det varit väldigt svårt att hitta en bostad i Stockholmsområdet under till exempel 1960- och 1970-talen. Det här är naturligtvis en problematik som har diskuterats länge. Trots de stöd som den förra regeringen införde har det alltid fortsatt att vara problem just i storstadsområdena.
Jag måste hålla med statsrådet Mats Odell om att det är orimligt att stödja en välmående bostadssektor som gör miljardvinster. Vårt perspektiv i alliansen är att om stöd ska finnas ska det gå till bostadskonsumenten. Två steg för detta har faktiskt redan tagits. Det ena är att man möjliggör för kommunerna att ge en kommunal hyresgaranti. Detta är just för att hjälpa nytillträdande till bostadsmarknaden. Nästa steg som kommer här är att man möjliggör för kreditgarantier. Det är i den riktningen vi måste gå. Vi måste få byggsektorn att inse att subventioner är slut, och är det några som ska ha hjälp så är det bostadskonsumenterna.
Anf. 11 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Egon Frid lyfter fram bristen på hyresrätter. Man kan ha olika perspektiv på den frågan. Ett perspektiv kan naturligtvis vara att eftersom vi i dagsläget har fler i arbete - bland andra har väldigt många ungdomar kommit in på arbetsmarknaden - är det fler som efterfrågar bostäder och har råd att betala för bostäder. Det är i grunden väldigt positivt.
Hillevi Larsson tar upp att det är svårt att få en bostad i storstäderna. Ja, det är det. Men tyvärr är detta ingen nyhet. Det är en fråga som man har levt med i alla tider, framför allt i Stockholmsregionen, utom möjligtvis en kort period under 1980-talet. Annars har det varit väldigt svårt att hitta en bostad i Stockholmsområdet under till exempel 1960- och 1970-talen. Det här är naturligtvis en problematik som har diskuterats länge. Trots de stöd som den förra regeringen införde har det alltid fortsatt att vara problem just i storstadsområdena.
Jag måste hålla med statsrådet Mats Odell om att det är orimligt att stödja en välmående bostadssektor som gör miljardvinster. Vårt perspektiv i alliansen är att om stöd ska finnas ska det gå till bostadskonsumenten. Två steg för detta har faktiskt redan tagits. Det ena är att man möjliggör för kommunerna att ge en kommunal hyresgaranti. Detta är just för att hjälpa nytillträdande till bostadsmarknaden. Nästa steg som kommer här är att man möjliggör för kreditgarantier. Det är i den riktningen vi måste gå. Vi måste få byggsektorn att inse att subventioner är slut, och är det några som ska ha hjälp så är det bostadskonsumenterna.
Anf. 12 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Hillevi Larsson sade att om regeringens politik verkligen har lyckats så bra är det bara att vänta på resultatet nu. Men det är inte så med politik. Politik är en ständigt pågående process. Vad som har saknats tidigare och som jag tycker är väldigt klart och tydligt nu är att det finns en långsiktig strategi för hur man ska uppnå den balans på bostadsmarknaden som väl borde vara allas mål. Det måste vara varje enskild människas mål att få välja bostad själv.
Egon Frid tog upp detta med att man skulle kompensera för kostnadsläget. Men man ska inte sticka under stol med hur det har gått med de subventioner som den tidigare regeringen beslutade om. Man beslöt om än den ena, än den andra subventionen. Detta var i sig kostnadsdrivande. Byggbranschen kände ju mycket väl till att subventionerna fanns. Någonstans fanns subventionerna med i kalkylen.
Man måste också konstatera att det tyvärr är dyrt att bygga nytt. Men trots allt är det totala byggandet avgörande för att man ska kunna frigöra bostäder som människor kan efterfråga, antingen det gäller bostäder för äldre eller yngre.
Men jag tror inte att det är möjligt att med subventioner skapa en marknad där den nya bostaden alltid är det billiga alternativet. Sedan är det väldigt viktigt att byggbranschen i sig får incitament för att faktiskt ha lite nytänk i sin produktion, just för att man ska kunna rationalisera och med ökad produktivitet, trots allt, kunna producera billigare bostäder. I ett sådant system ska naturligtvis inte staten vara med och subventionera, utan det ska vara långsiktiga spelregler så att man hela tiden vet vad som gäller. Det är det som är grogrunden för att dessa innovationer skapas.
Anf. 13 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag tackar Egon Frid för att han noterar att sysselsättningen fortsätter att öka i Sverige. Där är ju, precis som Egon frid säger, bostadspolitiken och tillgången på hyresrätter en väldigt viktig faktor. Så vi har helt samma intention att skapa förutsättningar för att det byggs fler hyresrätter runt om i vårt vackra land.
Men han är fortfarande kvar vid det här med att skrota allmännyttan. Allmännyttan står för 45 procent av beståndet, av de ca 2 miljoner flerbostadslägenheter som vi har. Ryktet om hyresrättens död är också något överdrivet, mot bakgrund av att hyresrätten står för 70 procent av det här beståndet - det är både allmännyttiga och privata hyresrätter. Det är alltså inte så illa som Hillevi Larsson och Egon Frid här försöker måla upp.
Men om ni på er kant tycker att det är subventioner till de här byggföretagen som ska lösa problemen - jag vet inte om Egon Frid har samma uppfattning som Hillevi Larsson, men det verkar så - förväntar man ju sig att det skulle avspegla sig i era skuggbudgeter, att ni nu skulle föra tillbaka pengar, att ni skulle prioritera om och skyffla ut miljarder igen till byggföretagen.
I dag får 70 procent av dem inte ens tag på arbetskraft. Att byggen nu tillfälligtvis ofta läggs på is beror ju på att Riksbanken har höjt räntan för att kyla av fastighetsmarknaden, bland annat. Priserna har gått upp på byggmateriel, och man får inte tag på arbetskraft. Hjälper det då att ta skattepengar, omprioritera från annat, och ge till de här byggföretagen?
Jag tror att ni ska fundera lite mer och djupare på den ekonomiska teori som ligger bakom en sådan tanke.
Det är kanske klokt att ni bara satsar 100 miljoner, Hillevi Larsson, i ert budgetalternativ på detta och inte de 2,7 miljarderna. Det låter på Hillevi Larsson som att ni har de här pengarna och nu lägger tillbaka dem. Så är det alltså inte. Det är ett ganska stort glapp i Socialdemokraternas budget på det här området.
Jag vet tyvärr inte hur Vänsterpartiets budget ser ut, men det skulle vara intressant att få reda på hur mycket pengar som har prioriterats för att man vill satsa på de här byggföretagen: Skanska, Peab och alla andra duktiga, vilka det nu kan vara.
För övrigt säger dessa byggföretag att de inte vill ha tillbaka den här subventionen. Den kommer inte att hjälpa. Det är vad de säger. Men ni vill ändå kasta de här pengarna på dem. Ta upp detta! Träffa de här företagen och fråga hur de ser på att ni fortsätter med den här politiska linjen!
Det jag skulle vilja tala om är ett koncept. Jag är inte riktigt klar över hur ni ser på det i oppositionen. Det är en helt ny upplåtelseform som heter ägarlägenheter. Vi kan ta vårt grannland i väster, Norge. Där är 20 procent av beståndet på hyressidan ägarlägenheter.
Vi arbetar nu med en proposition för att lägga fram det här i Sverige. Kommer ni att stödja den, eller finns det ideologiska hinder för att få fram ett ökat byggande?
Alla är nog ganska överens om att det här kommer att leda till ett ökat byggande, som kommer att starta flyttkedjor. Det kommer säkert inte att vara nyutexaminerade ungdomar som flyttar in i de här. Men någon flyttar in och flyttar då ut ur något. Då flyttar någon annan dit. Till slut blir det en relativt billig lägenhet ledig någonstans. Kommer ni att gå emot förslaget om att det i Sverige ska bli möjligt att också använda ägarlägenheter?
Anf. 13 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag tackar Egon Frid för att han noterar att sysselsättningen fortsätter att öka i Sverige. Där är ju, precis som Egon frid säger, bostadspolitiken och tillgången på hyresrätter en väldigt viktig faktor. Så vi har helt samma intention att skapa förutsättningar för att det byggs fler hyresrätter runt om i vårt vackra land.
Men han är fortfarande kvar vid det här med att skrota allmännyttan. Allmännyttan står för 45 procent av beståndet, av de ca 2 miljoner flerbostadslägenheter som vi har. Ryktet om hyresrättens död är också något överdrivet, mot bakgrund av att hyresrätten står för 70 procent av det här beståndet - det är både allmännyttiga och privata hyresrätter. Det är alltså inte så illa som Hillevi Larsson och Egon Frid här försöker måla upp.
Men om ni på er kant tycker att det är subventioner till de här byggföretagen som ska lösa problemen - jag vet inte om Egon Frid har samma uppfattning som Hillevi Larsson, men det verkar så - förväntar man ju sig att det skulle avspegla sig i era skuggbudgeter, att ni nu skulle föra tillbaka pengar, att ni skulle prioritera om och skyffla ut miljarder igen till byggföretagen.
I dag får 70 procent av dem inte ens tag på arbetskraft. Att byggen nu tillfälligtvis ofta läggs på is beror ju på att Riksbanken har höjt räntan för att kyla av fastighetsmarknaden, bland annat. Priserna har gått upp på byggmateriel, och man får inte tag på arbetskraft. Hjälper det då att ta skattepengar, omprioritera från annat, och ge till de här byggföretagen?
Jag tror att ni ska fundera lite mer och djupare på den ekonomiska teori som ligger bakom en sådan tanke.
Det är kanske klokt att ni bara satsar 100 miljoner, Hillevi Larsson, i ert budgetalternativ på detta och inte de 2,7 miljarderna. Det låter på Hillevi Larsson som att ni har de här pengarna och nu lägger tillbaka dem. Så är det alltså inte. Det är ett ganska stort glapp i Socialdemokraternas budget på det här området.
Jag vet tyvärr inte hur Vänsterpartiets budget ser ut, men det skulle vara intressant att få reda på hur mycket pengar som har prioriterats för att man vill satsa på de här byggföretagen: Skanska, Peab och alla andra duktiga, vilka det nu kan vara.
För övrigt säger dessa byggföretag att de inte vill ha tillbaka den här subventionen. Den kommer inte att hjälpa. Det är vad de säger. Men ni vill ändå kasta de här pengarna på dem. Ta upp detta! Träffa de här företagen och fråga hur de ser på att ni fortsätter med den här politiska linjen!
Det jag skulle vilja tala om är ett koncept. Jag är inte riktigt klar över hur ni ser på det i oppositionen. Det är en helt ny upplåtelseform som heter ägarlägenheter. Vi kan ta vårt grannland i väster, Norge. Där är 20 procent av beståndet på hyressidan ägarlägenheter.
Vi arbetar nu med en proposition för att lägga fram det här i Sverige. Kommer ni att stödja den, eller finns det ideologiska hinder för att få fram ett ökat byggande?
Alla är nog ganska överens om att det här kommer att leda till ett ökat byggande, som kommer att starta flyttkedjor. Det kommer säkert inte att vara nyutexaminerade ungdomar som flyttar in i de här. Men någon flyttar in och flyttar då ut ur något. Då flyttar någon annan dit. Till slut blir det en relativt billig lägenhet ledig någonstans. Kommer ni att gå emot förslaget om att det i Sverige ska bli möjligt att också använda ägarlägenheter?
Anf. 13 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag tackar Egon Frid för att han noterar att sysselsättningen fortsätter att öka i Sverige. Där är ju, precis som Egon frid säger, bostadspolitiken och tillgången på hyresrätter en väldigt viktig faktor. Så vi har helt samma intention att skapa förutsättningar för att det byggs fler hyresrätter runt om i vårt vackra land.
Men han är fortfarande kvar vid det här med att skrota allmännyttan. Allmännyttan står för 45 procent av beståndet, av de ca 2 miljoner flerbostadslägenheter som vi har. Ryktet om hyresrättens död är också något överdrivet, mot bakgrund av att hyresrätten står för 70 procent av det här beståndet - det är både allmännyttiga och privata hyresrätter. Det är alltså inte så illa som Hillevi Larsson och Egon Frid här försöker måla upp.
Men om ni på er kant tycker att det är subventioner till de här byggföretagen som ska lösa problemen - jag vet inte om Egon Frid har samma uppfattning som Hillevi Larsson, men det verkar så - förväntar man ju sig att det skulle avspegla sig i era skuggbudgeter, att ni nu skulle föra tillbaka pengar, att ni skulle prioritera om och skyffla ut miljarder igen till byggföretagen.
I dag får 70 procent av dem inte ens tag på arbetskraft. Att byggen nu tillfälligtvis ofta läggs på is beror ju på att Riksbanken har höjt räntan för att kyla av fastighetsmarknaden, bland annat. Priserna har gått upp på byggmateriel, och man får inte tag på arbetskraft. Hjälper det då att ta skattepengar, omprioritera från annat, och ge till de här byggföretagen?
Jag tror att ni ska fundera lite mer och djupare på den ekonomiska teori som ligger bakom en sådan tanke.
Det är kanske klokt att ni bara satsar 100 miljoner, Hillevi Larsson, i ert budgetalternativ på detta och inte de 2,7 miljarderna. Det låter på Hillevi Larsson som att ni har de här pengarna och nu lägger tillbaka dem. Så är det alltså inte. Det är ett ganska stort glapp i Socialdemokraternas budget på det här området.
Jag vet tyvärr inte hur Vänsterpartiets budget ser ut, men det skulle vara intressant att få reda på hur mycket pengar som har prioriterats för att man vill satsa på de här byggföretagen: Skanska, Peab och alla andra duktiga, vilka det nu kan vara.
För övrigt säger dessa byggföretag att de inte vill ha tillbaka den här subventionen. Den kommer inte att hjälpa. Det är vad de säger. Men ni vill ändå kasta de här pengarna på dem. Ta upp detta! Träffa de här företagen och fråga hur de ser på att ni fortsätter med den här politiska linjen!
Det jag skulle vilja tala om är ett koncept. Jag är inte riktigt klar över hur ni ser på det i oppositionen. Det är en helt ny upplåtelseform som heter ägarlägenheter. Vi kan ta vårt grannland i väster, Norge. Där är 20 procent av beståndet på hyressidan ägarlägenheter.
Vi arbetar nu med en proposition för att lägga fram det här i Sverige. Kommer ni att stödja den, eller finns det ideologiska hinder för att få fram ett ökat byggande?
Alla är nog ganska överens om att det här kommer att leda till ett ökat byggande, som kommer att starta flyttkedjor. Det kommer säkert inte att vara nyutexaminerade ungdomar som flyttar in i de här. Men någon flyttar in och flyttar då ut ur något. Då flyttar någon annan dit. Till slut blir det en relativt billig lägenhet ledig någonstans. Kommer ni att gå emot förslaget om att det i Sverige ska bli möjligt att också använda ägarlägenheter?
Anf. 14 Egon Frid (V)
Fru talman! Den sista frågan ska vi diskutera när den propositionen kommer. Men jag förstår att Mats Odell vill gömma sig bakom den redan nu när det gäller bristen på hyresrätter i Sverige.
Sedan finns det nu en överdriven tilltro till effekten av flyttkedjor. Den ökade efterfrågan på hyresrätter gör att effekten av flyttkedjor inte är lika stor.
Jag hoppas att vi ska fortsätta att diskutera hur vi ska utveckla bostadspolitiken för att få fler hyresrätter och så att vi kan ta bort en del av den här gamla retoriken om vad förra regeringen gjorde och inte gjorde. Det tror jag skulle vara konstruktivt även för Mats Odells framtida bostadspolitik, som ibland låter riktigt sund, framför allt när han vill fortsätta att försvara allmännyttan och också hyresrätten. Jag välkomnar att Mats Odell är lika tydlig när utredningen kommer i slutet av mars när det gäller att vi ska försvara allmännyttan, att vi ska försvara hyresrätten och att vi ska försvara hyressättningssystemet utifrån bruksvärdesprincipen.
Sedan är det vulgärpropaganda som Mats Odell kör med när han säger att vi vill slänga miljarder till rika byggherrar. Det är inte sant. De flesta kronorna, när det gäller subventionerna, gick till allmännyttiga bostadsföretag i Sveriges kommuner som byggde hyresrätter utifrån ett behov av hyresrätter till rimliga hyror. Dit gick de här subventionerna.
Det finns ett tydligt samband mellan förändringarna av bostadspolitiken som regeringen har gjort och att det har byggts färre hyresrätter och att de hyresrätter som trots allt byggs i dag är mycket mer marknadsanpassade. Det är mycket högre hyror. Färre människor kan efterfråga dem, framför allt inte de grupper som har en relativt svag ekonomi och som i dag efterfrågar hyresrätter för att få sin rättighet att bo tillgodosedd.
Anf. 14 Egon Frid (V)
Fru talman! Den sista frågan ska vi diskutera när den propositionen kommer. Men jag förstår att Mats Odell vill gömma sig bakom den redan nu när det gäller bristen på hyresrätter i Sverige.
Sedan finns det nu en överdriven tilltro till effekten av flyttkedjor. Den ökade efterfrågan på hyresrätter gör att effekten av flyttkedjor inte är lika stor.
Jag hoppas att vi ska fortsätta att diskutera hur vi ska utveckla bostadspolitiken för att få fler hyresrätter och så att vi kan ta bort en del av den här gamla retoriken om vad förra regeringen gjorde och inte gjorde. Det tror jag skulle vara konstruktivt även för Mats Odells framtida bostadspolitik, som ibland låter riktigt sund, framför allt när han vill fortsätta att försvara allmännyttan och också hyresrätten. Jag välkomnar att Mats Odell är lika tydlig när utredningen kommer i slutet av mars när det gäller att vi ska försvara allmännyttan, att vi ska försvara hyresrätten och att vi ska försvara hyressättningssystemet utifrån bruksvärdesprincipen.
Sedan är det vulgärpropaganda som Mats Odell kör med när han säger att vi vill slänga miljarder till rika byggherrar. Det är inte sant. De flesta kronorna, när det gäller subventionerna, gick till allmännyttiga bostadsföretag i Sveriges kommuner som byggde hyresrätter utifrån ett behov av hyresrätter till rimliga hyror. Dit gick de här subventionerna.
Det finns ett tydligt samband mellan förändringarna av bostadspolitiken som regeringen har gjort och att det har byggts färre hyresrätter och att de hyresrätter som trots allt byggs i dag är mycket mer marknadsanpassade. Det är mycket högre hyror. Färre människor kan efterfråga dem, framför allt inte de grupper som har en relativt svag ekonomi och som i dag efterfrågar hyresrätter för att få sin rättighet att bo tillgodosedd.
Anf. 14 Egon Frid (V)
Fru talman! Den sista frågan ska vi diskutera när den propositionen kommer. Men jag förstår att Mats Odell vill gömma sig bakom den redan nu när det gäller bristen på hyresrätter i Sverige.
Sedan finns det nu en överdriven tilltro till effekten av flyttkedjor. Den ökade efterfrågan på hyresrätter gör att effekten av flyttkedjor inte är lika stor.
Jag hoppas att vi ska fortsätta att diskutera hur vi ska utveckla bostadspolitiken för att få fler hyresrätter och så att vi kan ta bort en del av den här gamla retoriken om vad förra regeringen gjorde och inte gjorde. Det tror jag skulle vara konstruktivt även för Mats Odells framtida bostadspolitik, som ibland låter riktigt sund, framför allt när han vill fortsätta att försvara allmännyttan och också hyresrätten. Jag välkomnar att Mats Odell är lika tydlig när utredningen kommer i slutet av mars när det gäller att vi ska försvara allmännyttan, att vi ska försvara hyresrätten och att vi ska försvara hyressättningssystemet utifrån bruksvärdesprincipen.
Sedan är det vulgärpropaganda som Mats Odell kör med när han säger att vi vill slänga miljarder till rika byggherrar. Det är inte sant. De flesta kronorna, när det gäller subventionerna, gick till allmännyttiga bostadsföretag i Sveriges kommuner som byggde hyresrätter utifrån ett behov av hyresrätter till rimliga hyror. Dit gick de här subventionerna.
Det finns ett tydligt samband mellan förändringarna av bostadspolitiken som regeringen har gjort och att det har byggts färre hyresrätter och att de hyresrätter som trots allt byggs i dag är mycket mer marknadsanpassade. Det är mycket högre hyror. Färre människor kan efterfråga dem, framför allt inte de grupper som har en relativt svag ekonomi och som i dag efterfrågar hyresrätter för att få sin rättighet att bo tillgodosedd.
Anf. 15 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Det här är absolut inte den sista bostadspolitiska debatten som jag har med Egon Frid och de övriga kamraterna från civilutskottet. Det är alltid uppfriskande.
Jag har bara en liten randanmärkning. Det var visserligen allmännyttiga bostadsföretag som ofta var byggherrar och beställare, men det var knappast de som byggde. Det var ju de byggföretag som gjorde detta som fick pengarna. Det kan vi nog vara ganska ense om.
Produktionssubventioner går ju till vem som helst. Vem som helst kan ju flytta in i en bostad som ägs av ett svenskt allmännyttigt bostadsföretag. Vi tror att skattepengar bör användas mer selektivt än att man häller med en vattenkanna med väldigt stor stril över byggföretagen. Då är det bättre att försöka identifiera de hushåll som behöver stöd och hjälp. Det har vi gjort genom detta med hyresgarantier och det generella bostadsbidrag som nu finns. Så småningom kommer också förvärvsgarantier att träda i kraft för dem som vill köpa sin första bostad. Man kan få en garanti för detta om man uppfyller kraven men ändå inte får ett banklån.
Det här, fru talman, är en omläggning av politiken som jag tycker att statistiken ändå pekar på. Det är en omställningsperiod när man lägger om en politik. Men det har ändå varit ett gott resultat. Vi har turbulens på de finansiella marknaderna. Det finns en osäkerhet runt olika förändringar som har skett. Icke desto mindre är det en stark efterfrågan. Det byggs mycket, och byggandet tycks öka i större delen av landet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.