Miljösmarta matval
Interpellation 2010/11:75 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-11-23
- Anmäld
- 2010-11-24
- Besvarad
- 2010-12-07
- Sista svarsdatum
- 2010-12-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 november
Interpellation
2010/11:75 Miljösmarta matval
av Jens Holm (V)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Livsmedelsverket har i dag ett sektorsansvar för miljöfrågor inom sitt område. Detta innebär att verket ansvarar för att de relevanta miljökvalitetsmålen uppnås. Man ska även verka rådgivande och informerande i arbetet med miljöfrågor.
I dag kommer drygt en fjärdedel av växthusgasutsläppen i Sverige från livsmedelssektorn. Övergödning, spridning av gifter, avskogning, urlakning av jordbruksmark med mera är andra negativa miljökonsekvenser inom livsmedelssektorn. Livsmedelsverkets miljöuppdrag är således mycket viktigt.
Som ett led i sitt miljöarbete utformade Livsmedelsverket i maj 2009 förslag på ”miljösmarta matval” för att på så sätt ge svenskarna råd om hur de kan bidra till en bättre miljöpåverkan genom smarta matval. Efter att Sverige notifierat EU om kostråden protesterade EU-kommissionen och menade att de svenska kostråden stod i strid med den inre marknaden. Råden hamnade sedan hos Regeringskansliet, där landsbygdsministern fick till uppdrag att finna en lösning på problemet.
Jacob Johansson, V, har tidigare frågat landsbygdsministern i en interpellation (interpellation 2009/10:35) vad ministern avsåg att göra för att kombinera en god miljöhänsyn med principen om varors fria rörlighet och EU-kommissionens invändningar. Ministern menade då att han var övertygad om att dessa två kan kombineras men kunde inte svara på frågan då den bereddes av ansvariga myndigheter.
Nu har Livsmedelsverket meddelat (i ett pressmeddelande den 12 november) att man tvingats dra tillbaka sina kostråd. Så här uttalade sig generaldirektör Inger Andersson: ”Miljöhänsyn får stå tillbaka för frihandeln” (pressmeddelande den 12 november). Det innebär att Livsmedelsverket inte längre har möjlighet att fullfölja sitt uppdrag, nämligen att ge råd och information till konsumenterna vad gäller livsmedelsproduktionens miljöpåverkan. Jag konstaterar att landsbygdsministern inte lyckades finna en lösning för att Livsmedelsverket skulle kunna uppmana till miljövänliga kostval.
Märkbart är däremot att, vilket Jacob Johnson även påtalade i interpellationsdebatten, både Danmark och England ger råd att man ska använda säsongens frukt och grönt producerat i närområdet eller liknande formuleringar. Även Frankrike förbereder en liknande informationskampanj. Dessutom har även EU-kommissionen själv bedrivit en informationskampanj som heter Ta kontroll! Där kan man bland annat läsa: Ät lokalt producerade säsongslivsmedel (se: http://ec.europa.eu/clima/sites/campaign/control/additional_sv.htm)
Med anledning av ovanstående vill jag fråga landsbygdsministern:
1. Hur, enligt landsbygdsministerns avsikter, ska en svensk myndighet kunna uppmana medborgarna att äta på ett hållbart sätt, exempelvis genom att äta mer lokalt producerat livsmedel?
2. Hur ser landsbygdsministern på det faktum att andra medlemsländer samt EU-kommissionen kan uppmana sina medborgare att äta miljösmart, bland annat genom att äta mer livsmedel från närområdet, och drar landsbygdsministern några slutsatser av det?
3. Är det landsbygdsministerns avsikt att frihandel ska vara överordnat miljöhänsyn?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:75
Webb-tv: Miljösmarta matval
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:29 Tisdagen den 7 decemberProtokoll 2010/11:29 6 § Svar på interpellation 2010/11:75 om miljösmarta matval
Protokoll från debatten
Anf. 50 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag tackar lantbruksminister Eskil Erlandsson för svaret.
Nu när förhandlingarna om ett nytt klimatavtal pågår som bäst i mexikanska Cancún är det oerhört viktigt att särskilt vi i den rika världen gör allt vad vi kan för att få ned våra utsläpp. Det vi äter är ett område där vi kan minska utsläppen kraftigt. Man har talat mycket om bilar, om utsläppen från fabriker och så vidare, men faktum är att en fjärdedel av alla utsläpp i Sverige kommer från livsmedel, alltså från det vi äter. Livsmedelskedjan påverkar miljön också på annat sätt, bland annat genom avskogning, genom utsläpp av gifter från konstgödsel och av andra miljögifter samt inte minst genom övergödning. Det är därför viktigt att vi tar ett grepp om frågan.
Livsmedelsverket har som myndighet ansvar även för miljöfrågor, alltså inte bara för att vi ska äta hälsosamt. Det ansvaret underströks än mer i klimatpropositionen från 2009. Där påtalades just vikten av att ta ett grepp om utsläppen från livsmedelskedjan. Därför var jag en av dem som välkomnade att Livsmedelsverket lade fram sina förslag om miljösmarta matval i maj 2009. Det var ett program, kan man säga, som främst riktade sig till svenska konsumenter men också till skolor, företag, konsumentorganisationer med flera med tips, uppmaningar och tydliga faktaunderlag om hur vi kan äta på ett mer hållbart sätt. Jag vill understryka att det just var baserat på fakta utifrån ett samarbete med Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet och Institutet för Livsmedel och Bioteknik, SIK.
Lika glad som jag blev när de miljösmarta matvalen togs fram i maj 2009 lika besviken blev jag för några veckor sedan då Livsmedelsverket meddelade att man var tvungen att dra tillbaka matvalen. Man gjorde det med hänvisning till kritik från EU, och generaldirektör Inger Andersson konstaterade i ett pressmeddelande att miljöhänsyn får stå tillbaka för frihandel.
Jag vill fråga ministern hur det kunde bli på det viset med tanke på att frågan beretts på departementet. Jag tycker att det känns som att lantbruksministern inte har stått upp tillräckligt för vår myndighet och för det hållbara konsumerandet. Andra länder har liknande råd, till exempel Danmark och Storbritannien, och EU-kommissionen har en kampanj med namnet Ta kontroll där man uppmanar till att konsumera på ett hållbart sätt och till att konsumera livsmedel som kommer från lokala producenter. Som jag har förstått det var detta det kontroversiella i råden, alltså att Livsmedelsverket uppmanade till konsumtion av lokalproducerad mat.
Jag vill fråga ministern: Får en myndighet inte längre uppmana svenska folket till ett mer miljövänligt ätande, och får man inte längre uppmana till att konsumera mer lokalproducerad mat? Om det är på det viset är det väldigt olyckligt. Det innebär i så fall en tillbakagång i miljöarbetet.
Anf. 50 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag tackar lantbruksminister Eskil Erlandsson för svaret.
Nu när förhandlingarna om ett nytt klimatavtal pågår som bäst i mexikanska Cancún är det oerhört viktigt att särskilt vi i den rika världen gör allt vad vi kan för att få ned våra utsläpp. Det vi äter är ett område där vi kan minska utsläppen kraftigt. Man har talat mycket om bilar, om utsläppen från fabriker och så vidare, men faktum är att en fjärdedel av alla utsläpp i Sverige kommer från livsmedel, alltså från det vi äter. Livsmedelskedjan påverkar miljön också på annat sätt, bland annat genom avskogning, genom utsläpp av gifter från konstgödsel och av andra miljögifter samt inte minst genom övergödning. Det är därför viktigt att vi tar ett grepp om frågan.
Livsmedelsverket har som myndighet ansvar även för miljöfrågor, alltså inte bara för att vi ska äta hälsosamt. Det ansvaret underströks än mer i klimatpropositionen från 2009. Där påtalades just vikten av att ta ett grepp om utsläppen från livsmedelskedjan. Därför var jag en av dem som välkomnade att Livsmedelsverket lade fram sina förslag om miljösmarta matval i maj 2009. Det var ett program, kan man säga, som främst riktade sig till svenska konsumenter men också till skolor, företag, konsumentorganisationer med flera med tips, uppmaningar och tydliga faktaunderlag om hur vi kan äta på ett mer hållbart sätt. Jag vill understryka att det just var baserat på fakta utifrån ett samarbete med Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet och Institutet för Livsmedel och Bioteknik, SIK.
Lika glad som jag blev när de miljösmarta matvalen togs fram i maj 2009 lika besviken blev jag för några veckor sedan då Livsmedelsverket meddelade att man var tvungen att dra tillbaka matvalen. Man gjorde det med hänvisning till kritik från EU, och generaldirektör Inger Andersson konstaterade i ett pressmeddelande att miljöhänsyn får stå tillbaka för frihandel.
Jag vill fråga ministern hur det kunde bli på det viset med tanke på att frågan beretts på departementet. Jag tycker att det känns som att lantbruksministern inte har stått upp tillräckligt för vår myndighet och för det hållbara konsumerandet. Andra länder har liknande råd, till exempel Danmark och Storbritannien, och EU-kommissionen har en kampanj med namnet Ta kontroll där man uppmanar till att konsumera på ett hållbart sätt och till att konsumera livsmedel som kommer från lokala producenter. Som jag har förstått det var detta det kontroversiella i råden, alltså att Livsmedelsverket uppmanade till konsumtion av lokalproducerad mat.
Jag vill fråga ministern: Får en myndighet inte längre uppmana svenska folket till ett mer miljövänligt ätande, och får man inte längre uppmana till att konsumera mer lokalproducerad mat? Om det är på det viset är det väldigt olyckligt. Det innebär i så fall en tillbakagång i miljöarbetet.
Anf. 51 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Detta är inte första gången jag debatterar med Eskil Erlandsson i den här frågan. Det framgår av Jens Holms interpellation att jag och dåvarande jordbruksminister Erlandsson hade en debatt för ganska exakt ett år sedan. I dag debatterar vi med
landsbygds
minister Erlandsson. Det är en namnändring som väl ligger i tiden - landsbygdens möjligheter och problem behöver verkligen uppmärksammas.
Bakgrunden till interpellationen är i dag som för ett år sedan Livsmedelsverkets råd om miljösmarta matval och att de har hindrats av EU-apparaten därför att de innehöll råd om att i vissa fall äta närproducerade livsmedel, något som EU-kommissionen och Rumänien hade invändningar mot, för det ansågs strida mot varors fria rörlighet på den inre marknaden.
I interpellationsdebatten för ett år sedan hyste dock Erlandsson gott hopp om att den revidering av råden som var på gång efter EU-kommissionens invändningar skulle få framgång och kunna notifieras av EU. Avsevärt arbete har också nedlagts av berörda myndigheter och departement, men till slut kom beskedet - i praktiken väl genom Kommerskollegium - att myndigheten inte kunde stå bakom den nya version som utarbetats.
Därför finner jag det lite anmärkningsvärt att landsbygdsministern i sitt svar beskriver det som att Livsmedelsverket kan notifiera råden igen om myndigheten så önskar. Råden är ju i praktiken tillbakadragna efter Kommerskollegiums ställningstagande. En fråga jag ställer mig är om det inte i själva verket är Kommerskollegium som äger den här frågan och så att säga överprövar och avgör om Livsmedelsverkets råd är lämpligt utformade. Kommerskollegium är regeringens expertmyndighet för utrikeshandel och handelspolitik och sorterar under Utrikesdepartementet, med handelsminister Ewa Björling som ansvarigt statsråd.
Vi i Vänsterpartiet kritiserar EU för att vi anser att den så kallade fria marknadens intressen i praktiken går före sociala och miljömässiga hänsyn. Denna hantering av Livsmedelsverkets trots allt ganska enkla råd om miljösmarta matval exemplifierar enligt min mening detta väl. I praktiken har Kommerskollegium fått avgöra avvägningen mellan hänsynen till miljön, klimatet och frihandeln - ett nog så talande exempel. Kanske är det så att landsbygdsministern gärna hade velat gå vidare med förnyad notifiering men att handelsminister Björling har sagt nej.
Är det verkligen nödvändigt, kan man fråga sig, att be EU om lov när det gäller råd till allmänheten om miljövänliga matval? Så kallade notifiering avser i första hand såvitt jag förstår tekniska föreskrifter för olika produkter? Här handlar det inte om föreskrifter om produkter utan om råd från Livsmedelsverket.
Fru talman! Landsbygdsminister Erlandssons partikollega och partiledare, näringsminister Olofsson, talade åtminstone tidigare om att EU måste bli smalare och vassare. Hur ser landsbygdsminister Erlandsson på detta önskemål från sin partiledares sida mot bakgrund av EU-kommissionens och Kommerskollegiums agerande i frågan om Livsmedelsverkets råd för miljösmarta matval?
Anf. 52 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det är min fulla övertygelse att det går att kombinera principer, till exempel principen om varors fria rörlighet inom EU och ett gott miljö- och klimatarbete. Miljöhänsyn är nämligen som jag ser det inte en nationell fråga utan ett ansvar som vilar på alla på vår jord, för det är vår gemensamma ägodel, vår miljö, som vi måste värna och skydda. Det går inte att göra det bara nationellt.
Jag vill uppmärksamma interpellanten och meddebattören Jacob Johnson på att vi deltar i en diskussion med ett flertal länder som initierades i samband med vårt ordförandeskap under fjolåret. I detta samarbete deltar bland annat länder som nämndes i debatten här: Storbritannien, Nederländerna, Danmark, Frankrike och Spanien. Vi har till och med tagit ett initiativ så att vi nu har fått ett nätverk som är döpt till Sustainable Food för att kunna identifiera på vilka områden det går att samarbeta i de här frågorna och för att också delge varandra kunskaper och idéer.
Vad är det då som man kan identifiera som viktigt i sammanhanget när man pratar mat och klimat? Några saker har kommit upp i det nätverk som har bildats, och några kan man faktiskt fundera ut själv: Vad kan jag som konsument nationellt göra? Bland det viktigaste man kan göra nationellt och som individ är att se till att minska svinnet. Vi har ett otroligt svinn av mat, från jorden till bordet. Där tycker jag att den offentliga sektorn ska vara ett föredöme.
Det andra jag tycker att man ska göra är att äta efter säsong. Då minskar man både svinnet och de kostnader och den miljöpåverkan som är förenad med till exempel lagring. Som tredje punkt brukar jag säga att man ska se till att transportera hem matvarorna från inköpsstället på ett miljösmart sätt: Däri ligger den stora miljöpåverkan när vi talar om transporter. Den ligger alltså för det mesta inte i ledet före affären.
Varför har vi då valt att notifiera detta? Sverige valde alltså att notifiera Livsmedelsverkets miljösmarta matråd, bland annat på inrådan av Kommerskollegium och för att vi vill verka för en öppenhet i processen. Dessutom var detta bland de första råden av den här typen som togs fram i Europa. Det var också viktigt eftersom vi i Sverige ville säkerställa att vi lever upp till andra åtaganden som vi har iklätt oss, till exempel att vi ska ha fri rörlighet av varor och tjänster i den europeiska unionen. Det är viktigt att framhålla att vi gjorde detta inte därför att vi inte ville ha råden utan därför att vi ville lära ut till andra och också ta emot råd och dåd ifrån andra.
Slutligen: Det är inte alltid säkert att det som kallas för närproducerade livsmedel också är de produkter som är de mest miljösmarta och miljövänliga, utan det kan faktiskt finnas andra saker som är mer klimatsmarta att köpa och äta.
Anf. 53 Jens Holm (V)
Fru talman! Tack, landsbygdsministern! Jag tror att jag sade fel i mitt tidigare anförande, så jag vill gärna korrigera det för protokollet.
Landsbygdsministern räknade upp att man skulle minska svinnet, äta efter säsong och transportera hem varorna på ett miljövänligt sätt. Jag håller fullt ut med om det. Man kan också göra precis som Livsmedelsverket förespråkade, alltså äta mindre kött, mer vegetabilier och mer lokalproducerat. Det är några aspekter som kanske är ännu viktigare.
Min huvudfråga är ändå: Går det att komma med uppmaningar om hur vi ska kunna äta på ett mer miljövänligt sätt utan att det strider mot EU:s marknadsprinciper? Landsbygdsministern säger att han hoppas att det går, men detta är ju ett exempel på att det inte går. EU har faktiskt stoppat oss, eller vi har kanske en regering som inte tar strid nere i Bryssel för våra myndigheters möjligheter att uppmana till miljövänligt sätt att konsumera? Här tycker jag att vi fortfarande inte har fått ett riktigt klart besked om hur detta egentligen har gått till.
Landsbygdsministern säger att det står Livsmedelsverket fritt att komma med nya förslag om hur vi kan konsumera på ett hållbart sätt. Men det var precis det som EU sade nej till och precis det som landsbygdsministern och Kommerskollegium, såvitt jag förstår, till slut bestämde sig för att dra tillbaka förslaget för att inte ta strid nere i Bryssel och för att åtminstone kunna presentera en ny version som EU kanske kan acceptera.
Jag tycker att Jacob Johnsons fråga om notifieringen är relevant. I direktivet 98/34 är stadgat vilka produkter som måste notifieras i Bryssel. Det handlar om tekniska föreskrifter som rör produkter. Jag ser inga krav från EU på notifiering ifall en myndighet kommer med allmänna råd - råd som dessutom är vetenskapligt underbyggda.
Vad händer med en sådan kampanj som Matlandet Sverige? Handlar inte, Eskil Erlandsson, Matlandet Sverige om att vi delvis ska se till att den lokala produktionen av livsmedel ökar? Det är ju en kampanj för svenska livsmedel. När man läser dokumenten om Matlandet Sverige ser man att det är fullt med uppmaningar till konsumtion av sådant som är närproducerat eller lokalproducerat. Där går det uppenbarligen bra, men då Livsmedelsverket tar fram sina råd blir det stopp. Jag tror att det blir stopp därför att landsbygdsministern inte har tagit strid i Bryssel för att vår myndighet ska kunna ta fram de här råden.
Om det skulle vara så att EU verkligen sätter stopp, att EU har blivit en gigantisk apparat som omöjliggör för medlemsländerna att ha lite flexibilitet, krävs det en förändring. Då vill jag höra en minister som säger: Jag åker ned till Bryssel och tänker ändra på regelverket.
Det skulle vara roligt om landsbygdsministern var intresserad av att driva krav inom reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken till exempel samt av en större flexibilitet för medlemsländerna och av att man exempelvis ska kunna uppmana till närproducerat och lokalproducerat.
Anf. 54 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Landsbygdsministern kommenterade inte min fråga om han anser att exemplet här passar bra in på näringsminister Olofssons uttalande om att EU måste bli smalare och vassare. Jag tycker att EU visar en väldigt trubbig sida och att EU ger sig in på sådant som egentligen borde kunna hanteras av respektive land.
Jag har förmånen att sitta med i Livsmedelsverkets insynsråd och har kunnat följa frågan också via insynsrådet. Jag kommer ihåg att jag i något skede sade att man för att tillgodose EU-kommissionens vakthundar kanske inte får skriva "närproducerat" eller "lokalproducerat". Kanske måste man skriva "korttransporterat" eller något sådant för att lyfta fram det som orsakar miljöpåverkan. Det har man gjort i en version som förelåg här i vintras, men inte ens den tvättade versionen har man valt att gå vidare med.
Jag vill också återkomma till frågan om ansvarsfördelningen mellan Livsmedelsverket och Kommerskollegium. Det är väl så att Livsmedelsverket inte äger frågan utan att det är Kommerskollegium som till syvende och sist avgör. Där sitter man, som sagt, på handelspolitiken, och prövar kanske i själva verket produkternas tekniska innehåll, de tekniska föreskrifterna. Har man inte gått utanför tillämplighetsområdet i anvisningarna när man börjar tillämpa metoden på råd när det gäller miljösmarta matval?
Anf. 55 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Som jag inledningsvis sade i mitt svar var anledningen till att vi drog tillbaka förslaget, notifieringen, i EU att dokumentet ändrats eller - som interpellanten sade - tvättats i så stor utsträckning att vi bedömt att det är bättre att myndigheten i lugn och ro arbetar vidare på det sätt som myndigheten bedömer vara bäst för att få en så bred, allmängiltig, sammanställning som möjligt men också med utgångspunkt i de ändringar som föreslagits och som också gjorts och som man fått in synpunkter på. Detta är bättre än att pressa fram, tvinga igenom, någonting som inte är bra och som kanske alltför få blir nöjda med.
Låt mig igen kommentera det här med vad som är närproducerat och vad som är miljösmart och så vidare men också transporterna. När det gäller transporter av livsmedel vet vi i dag att transportens längd många gånger inte spelar en stor roll. Långa transporter, till exempel med en fullastad båt, är ofta betydligt klimatsmartare än korta transporter med en lastbil som dessutom kanske bara är lastad till en tredjedel. Vetenskapen och forskarna har hjälpt oss att räkna fram att det är på det sättet.
För många livsmedel är det i primärproduktionen så att stora växthusgasutsläpp görs i själva produktionen. Den stora potentialen ligger i brukandet av jorden, i att bruka jorden på ett klimatsmart sätt så att klimatpåverkan minimeras.
Finns det då inga goda anledningar till att köpa vad vi kallar för närproducerat? Jo, säger jag. Väldigt många konsumenter efterfrågar mat med identitet, mat som är trendmässig och mat vars härkomst och ursprung man vet. Det tycker jag är mycket roligt. Jag är mycket glad över den trend som i dag finns i vårt samhälle.
Det finns en enorm potential i detta, inte minst i att bredda och öka landsbygdsföretagandet på området. Det försöker vi göra genom satsningen på visionen om Sverige som det nya matlandet. I det finns det till och med lite pengar för att utveckla de här verksamheterna så att vi kan dels tillgodose den konsumentefterfrågan som finns, dels skapa de jobb som jag vill ska finnas i alla delar av vårt fina, stora och vackra land.
Är det då så att förslaget är stoppat av EU? Nej, det är inte stoppat av EU utan vi har valt att dra tillbaka förslaget. Jag tycker inte att man på något sätt ska chikanera dem i EU genom att påstå att det är de som har stoppat förslaget. Så är alltså inte fallet, utan vi har dragit tillbaka förslaget för att få fram ett bättre förslag och för att ge myndigheten möjlighet att i lugn och ro arbeta vidare på det sätt som myndigheten bedömer vara bäst.
Fru talman! Slutligen: Att i den här debatten gå in på en fråga som är gigantisk, nämligen frågan om vår gemensamma jordbrukspolitik i Europa, avstår jag från.
Anf. 56 Jens Holm (V)
Fru talman! Det är någonting i landsbygdsministerns inlägg som inte riktigt hänger ihop, tycker jag. Först säger Erlandsson att huruvida maten är producerad lokalt eller importerad inte spelar någon större roll. Men sedan har vi kampanjen Matlandet Sverige som går ut på att man ska stärka den svenska produktionen. Pengar finns avsatta till exempel i En livsmedelsstrategi för hela Sverige, som jag läst och som kom 2008. Där har man avsatt 74 miljoner kronor till småskalig ekologisk produktion och till närproducerat.
För övrigt kan jag instämma i att vi kan minska utsläppen mer ifall vi gör annat, till exempel om vi minskar köttkonsumtionen. Där skulle jag vilja säga att den största vinsten finns att hämta.
Trots detta tycker jag att vi måste värna våra myndigheters möjlighet att komma med uppmaningar och smarta kostråd till våra medborgare. Jag förstår inte hur Livsmedelsverket, Naturvårdsverket eller andra myndigheter i framtiden ska kunna komma med smarta miljöråd till svenska folket ifall man inte till exempel får uppmana till en ökad konsumtion av lokalt producerad mat.
Jag förstår heller fortfarande inte varför Erlandsson och regeringen väljer att gå omvägen via Bryssel och notifiera detta. Det står nämligen klart och tydligt i det notifieringsdirektiv som finns att det handlar om tekniska föreskrifter. Sådant måste notifieras, men inte allmänna råd. Det får alltså landsbygdsministern gärna kommentera i sitt sista inlägg. Kommentera också gärna hur Livsmedelsverket och andra myndigheter i framtiden ska kunna komma med råd om till exempel en ökad konsumtion av lokalt producerade varor.
Anf. 57 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det är ju så att det i en komplex värld - vi lever nämligen i en komplex värld - finns många saker som måste knytas samman och bindas samman. Det ena utesluter inte det andra.
Självklart ska vi handla och göra olika saker för att förbättra det klimatarbete som har varit eftersatt i vår del av världen och i många andra delar av världen hur länge som helst. Det utesluter dock inte att vi vill bygga välstånd genom att ha en fri rörlighet av varor och tjänster på en inre marknad inom den europeiska unionen och också bygga välstånd, jobb och utveckling i andra delar av världen genom en fri och öppen handel. Dessa saker måste knytas samman.
Jag är mycket fast i att säga att det inte alltid är så att det är transporten som har den stora miljöpåverkan. Den fullastade båten är mer klimatsmart än vad den till en tredjedel fyllda lastbilen är på den korta distansen vad gäller att transportera vilken vara det än må vara.
Hur hänger då detta samman med Matlandet Sverige? Ja, jag ser otroliga möjligheter att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det ger jobb, utveckling och en möjlighet för inte bara svenskar utan också andra konsumenter att köpa de förträffliga produkter vi kan producera i Sverige och kanske till och med möjligheten att sälja på export och öka exporten.
Det är därför vi också har ett exportmål i visionen om Matlandet Sverige. Vi ska exportera lika mycket mat, lika mycket livsmedel, som vi köper. Jag är övertygad om att det skapar jobb och välfärd i vårt land likaväl som det skapar jobb, utveckling och välfärd i andra delar av både den europeiska unionen och världen i övrigt.
Tack för en intressant och spännande interpellationsdebatt!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.