miljöbalken
Interpellation 2003/04:110 av Grönlund, Anna (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-11-14
- Inlämnad
- 2003-11-14
- Besvarad
- 2003-11-25
- Sista svarsdatum
- 2003-11-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 november
Interpellation 2003/04:110
av Anna Grönlund (fp) till miljöminister Lena Sommestad om miljöbalkenRiksdagen fattade beslut om miljöbalken 1998. Tanken med miljöbalken var att ta ett samlat grepp på miljöfrågorna samt att fokusera och lyfta fram vikten av miljöarbetet. Kravnivån på företag och organisationer höjdes. Att Sverige ska vara ett föregångsland där långsiktigt hållbart miljöarbete är av hög prioritet är nog de flesta överens om.
Problemet är att miljöbalken inte fått de effekter som den dåvarande majoriteten hade tänkt sig. I stället för att vara ett kraftfullt instrument i kampen för en bättre miljö har miljöbalken många gånger kommit att bli orsak till omfattande administrativa bekymmer både för tillsynsmyndigheter och för företag och organisationer.
Ett av problemområdena i balken är miljösanktionsavgifterna. Två exempel på detta:
En företagare på Gotland lämnade in en anmälan om solarieverksamhet 40 dagar för sent. Han påfördes en miljösanktionsavgift på 5 000 kr och dömdes i hovrätten till 30 dagsböter. En sådan dubbelbestraffning för en försenad blankett kan knappast anses vara rimlig. Hade samma blankett varit försenad i en annan kommun hade saken med största sannolikhet över huvud taget aldrig anmälts till åklagare.
En färghandlare i Danderyd missade att märka fyra färgburkar på lagret med blindskrift och påfördes en miljösanktionsavgift på 30 000 kr. Ledamöterna i nämnden insåg orimligheten i miljösanktionsavgiften och sänkte beloppet till 15 000 kr, och bröt därmed mot lagen.
Dessa fall kan jämföras med Enköpings kommun. Där underlät ledamöterna i miljönämnden att påföra miljösanktionsavgifter på företag som lämnat försenade miljörapporter. Deras agerande strider mot lagen och politikerna har dömts till dagsböter av hovrätten.
Det finns en rättsosäkerhet i att kommuner tillämpar lagen på olika sätt. Och det innebär att vissa företag får konkurrensfördelar genom att de är belägna i kommuner där de kommunala tjänstemännen inte följer lagen.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:
Vad avser miljöministern att göra för att komma till rätta med de orimligheter som miljöbalken för med sig för svenska småföretag?
Vad avser miljöministern att göra för att lagen ska tolkas på ett likvärdigt sätt i hela landet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:110
Webb-tv: miljöbalken
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:35 Tisdagen den 25 novemberProtokoll 2003/04:35 7 § Svar på interpellation 2003/04:110 om miljöbalken
Protokoll från debatten
Anf. 35 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Anna Grönlund har inledningsvis frågat mig vad jag avser att göra för att komma till rätta med de orimligheter som miljöbalken för med sig för svenska småföretag. Som bakgrund till frågan har Anna Grönlund anfört att småföretagare kan åläggas att betala höga miljösanktionsavgifter och i vissa fall även dagsböter för en överträdelse.
För att försäkra att skyddet för människors hälsa och miljön upprätthålls och för att leva upp till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt är det nödvändigt med en effektiv miljölagstiftning. Detta regelverk bör naturligtvis vara väl anpassat även till de minsta företagen. Regeringen har därför vidtagit en mängd åtgärder för att miljöprövningen ska kunna förenklas för bland annat dessa företag.
När det gäller miljösanktionsavgifter har det lägsta beloppet nyligen sänkts från 5 000 kr till 1 000 kr genom en lagändring som trädde i kraft den 1 september i år. Samtidigt infördes en åtalsprövningsregel i miljöbalken som innebär att när miljösanktionsavgift kan tas ut och gärningen inte kan föranleda annan påföljd än böter så får åtal väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Vidare har Naturvårdsverket fått i uppdrag att göra en översyn av bilagan till förordningen om miljösanktionavgifter och lämna förslag till ändringar. Detta arbete bedrivs i två etapper.
I den första etappen, där redovisning just skett, har Naturvårdsverket lämnat förslag till ändringar av beloppen för miljösanktionsavgifter i syfte att anpassa dessa till den av riksdagen beslutade sänkningen. I den andra etappen, som redovisas nästa år, ska en utvärdering göras av vilka överträdelser som enligt verkets bedömning motiverar miljösanktionsavgift och vilka som inte gör det.
Regeringen har även tagit ett större grepp vad avser konsekvenser för små och medelstora företag. Miljöbalkskommittén fick i våras ett tilläggsuppdrag att effektivisera och förenkla miljöprövningen utan att hälso- och miljöskyddskraven åsidosätts. I det uppdraget ingår att genomgående beakta konsekvenser för små och medelstora företag samt redovisa förslag som kan förenkla miljöprövningen för dessa företag.
Med hänsyn till vad jag nu har sagt anser jag att regeringen har vidtagit de åtgärder Anna Grönlund efterlyser.
Anna Grönlund har vidare frågat vad jag avser att göra för att miljöbalken ska tolkas på ett likvärdigt sätt i hela landet.
Det är ofrånkomligt att regler i viss mån kan tolkas olika, men miljöbalken med tillhörande förordningar innehåller regler som syftar till att säkerställa en konsekvent och enhetlig tillämpning av regelverket. Ett stort antal centrala, regionala och lokala myndigheter har genom sitt tillsynsansvar särskilt utpekade uppgifter då det gäller miljöbalkens tillämpning. Tillsynen ska säkerställa syftet med miljöbalken. Tillsynsmyndigheterna ska därför kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.
Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen. Det regionala ansvaret ligger hos länsstyrelserna. För att samordna detta arbete ytterligare har regeringen inrättat Tillsyns- och föreskriftsrådet där bland annat företrädare från Kommunförbundet ingår. Tillsyns- och föreskriftsrådets huvuduppgift är att samordna de ansvariga myndigheternas arbete med tillsyn och föreskrifter under miljöbalken. Rådets arbete bidrar till en enhetlig och konsekvent tillämpning av miljöbalken i hela landet.
Svensk miljötillsyn håller en hög standard, bedrivs med stor omfattning och håller på att utvecklas i nya banor för att kunna svara mot den miljöpolitiska utvecklingen. Oavsett var man är i landet så ska proceduren och vad som är vägledande för beslutsfattarna vara likadant. Jag anser att miljöbalkens nuvarande regler på området är tillräckliga för att hantera dessa frågor. Tillämpningen är sedan beroende av de lokala miljöförhållandena. Det är inte regeringens ambition att centralt detaljreglera varje lokal miljöfråga.
Anf. 36 Anna Grönlund (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från miljöministern även om jag är lite förvånad över att näringsministern, som jag hade ställt interpellationen till, inte ville debattera företagsamhetens villkor. Jag är helt övertygad om att det går lika bra att diskutera villkoren för företagsamheten med miljöministern, kanske till och med bättre.
Vi har ett stort problem i Sverige i dag. Lagstiftningen som rör företagsamheten är i väldigt många fall utformad med inriktning på de stora företagen. Den lagstiftning som vi diskuterar här i dag är en av de lagstiftningar där det väldigt tydligt framgår. Miljöbalken stiftades, som miljöministern också säger i sitt svar, med gott syfte och goda intentioner. Dessvärre har vi kunnat notera många fall när den slår hårt mot små företag. Det är bra att det har skett förändringar, men fortfarande är bördan på de små företagen väldigt stor vad gäller miljöbalken.
Jag har under mina år som politiskt verksam både sett och hört alltför många exempel på hur småföretagare blir utpekade som miljöbusar och dessutom tvingas betala sanktionsavgifter eller böter. Det handlar om färghandlaren i Danderyd som hade fyra färgburkar stående längst bak på en dammig hylla i ett lager. Vid en miljöinspektion kom man underfund med att burkarna inte hade varningstriangeln som är märkt med blindskrift. Därför påfördes färghandlaren en miljösanktionsavgift på 30 000 kr. Man kan tycka att han hade begått ett fel, men man kanske hade kunnat tänka sig att bara påpeka att burkarna inte längre fick saluföras och att de då skulle vara märkta med blindskrift.
En företagare på Gotland bedrev solarieverksamhet och lämnade in anmälan om solarieverksamheten 40 dagar för sent. Han påfördes en miljösanktionsavgift på 5 000 kr. Utöver det fick han 30 dagsböter.
Problemet med miljöbalken är egentligen inte dess syften utan hur företagare utpekas utifrån miljöbalken. Jag läste ett väldigt intressant reportage i tidningen Dagens Handel. Det gjorde att jag skrev den här interpellationen. I reportaget är det en parfymhandlare som blir dömd till böter efter en miljörazzia. Hon hade haft en produkt i sin butik som innehöll ett ämne som man inte längre fick saluföra. Man kan undra om företagare ska känna till sådant. Ska man känna till ämnena? Till en rimlig nivå kanske man som företagare ska känna till vad man får sälja i butiken och inte. Men det visade sig att listan över de ämnen som en kosmetikhandlare inte får ha i sin butik är väldigt lång. Den innehåller många ämnen som jag inte ens har hört talas om: benzidin, ammi majus och dess galeniska beredningar. Jag tänker inte läsa hela listan på 452 förbjudna ämnen.
Man måste ställa sig frågan, och jag skulle vilja ställa frågan till miljöministern, om det är rimligt att ha en lagstiftning där småföretagare ska känna till alla de här 452 förbjudna ämnena för att kunna följa lagen. Går det inte att ha en miljölag som är lite mer företagarvänlig?
Anf. 37 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Är det bra om många företagare blir stämplade som miljöbovar? Är många misstänkta miljöbrottslingar ett tecken på en framgångsrik miljötillsyn?
Mitt svar på dessa frågor är nej. Att stämpla företagare, framför allt små företagare, som miljöbrottslingar kan aldrig vara ett mål i sig. Då riskerar miljölagstiftningen att motverka sina egna syften, nämligen att skydda miljön och se till att vi har en bra miljö.
Tyvärr har miljöbalken på en del områden fått just den utformningen. I och med miljöbalkens införande kriminaliserades en stor mängd pappersöverträdelser - det kan vara sena miljörapporter eller det som interpellanten Anna Grönlund lyfte fram med solarieverksamheten som inte hade anmälts. Och det handlar då om kriminalisering av pappersbrott utöver systemet med miljösanktionsavgifter. Precis som Anna Grönlund lyfte fram innebär det en dubbelbestraffning att ha dels en miljösanktionsavgift, dels den här kriminaliseringen, och det är inte försvarbart. Det bryter mot Europakonventionen.
Jag tycker att det är helt rätt att vi har tagit steget att sänka lägstabeloppet från 5 000 till 1 000 kr när det gäller miljösanktionsavgifter. Men den här åtalsprövningsregeln är fortfarande otillräcklig. Den formaliserar egentligen bara vad som sker i dag när man avskriver administrativa överträdelser. Men pappersbrotten är ju fortfarande kriminella. Kommunerna har fortfarande skyldighet att anmäla dem, och företagen riskerar fortfarande att bli stämplade som miljöbrottslingar i lokalpressen. Även om detta avskrivs några månader senare vet vi ju hur mediernas logik är: Den notisen blir inte så stor.
Jag tror att det försämrar tillsynsklimatet om miljöinspektören uppfattas som något slags polis. Det underlättar definitivt inte samarbetsklimatet. Därför menar jag att åtalsprövningsregeln inte löser problemet med dubbelbestraffning.
Min fråga till miljöministern är om hon är beredd att medverka till att avkriminalisera en mängd pappersbrott, triviala överträdelser mot miljöbalken, som då i stället ska sanktioneras genom en miljösanktionsavgift.
Anf. 38 Lena Sommestad (S)
Fru talman! När det gäller om lagstiftningen är utformad för små eller stora företag vill jag säga att vi kräver mer hänsyn till de mindre företagen. Det är just därför vi har gett kommittén tilläggsdirektiv om att omgående beakta just konsekvenser för små företag i hela det fortsatta arbetet. Det är alltså ett särskilt uppdrag som Miljöbalkskommittén har.
När det gäller kriminaliseringsfrågan håller jag med om att det inte är bra att mindre förseelser är kriminaliserade. Då ska vi komma ihåg att vi har tagit ett steg på vägen, precis som vi nyss hörde, genom den åtalsprövningsregel vi nu har. Nu arbetar Miljöbalkskommittén med frågan om en eventuell avkriminalisering av vissa förseelser. Jag ska med intresse ta emot det betänkandet och se på vilka punkter vi kan gå framåt där. Här tror jag att vi är eniga.
Men låt oss också komma ihåg att miljösanktionsavgifter är ett administrativt sett enkelt och bra sätt att arbeta som just är till för att inte försvåra. Därför är det i grunden bra att vi har dessa miljösanktionsavgifter just för de små företagen - därför att det är administrativt enkelt.
Hur ska vi se på smärre förseelser? Vad är smärre förseelser? Vad ska en liten parfymhandlare eller en liten färghandlare egentligen kunna? Här tror jag att vi måste inse att vi i dag har många ämnen och många produkter som är oerhört farliga. Vi gör mycket från statens sida för att hjälpa alla dem som saluför farliga produkter, inte minst från tillsynsmyndigheterna, till exempel Kemikalieinspektionen.
Det är faktiskt så att vi måste räkna upp alla de här farliga ämnena. Många är också uppräknade i den EU-lagstiftning vi har på området. Man måste faktiskt kunna ta till sig detta. Man får dock stöd i det arbetet, och det är viktigt att se att detta stöd fungerar väl och kan utvecklas.
Vi bör också komma ihåg att även små företag kan göra stora förseelser. Det behövs inte så många burkar färg för att det ska vara farligt. Jag tror att vi får akta oss så att vi inte går för långt åt andra hållet. Vi måste också upprätthålla en respekt för miljölagstiftningen. Det är viktigt att inse att vi ofta har att göra med mycket farlig materia. Här tycker jag att vi har ett stöd från näringslivet, som mycket tydligt säger att det inte på något sätt är fråga om att lätta på kraven utan om att göra en mer effektiv och välfungerande lagstiftning.
Låt oss alltså upprätthålla den seriösa syn vi i dag har på de förseelser som kan ske och de stora faror för medborgarna som det innebär att bli utsatt för exempelvis hälsofarliga kemikalier, samtidigt som vi hjälps åt att förbättra miljölagstiftningen! Här tycker jag att vi har kommit en bra bit på väg.
Anf. 41 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig än en gång konstatera att frågan om avkriminalisering är under utredning i Miljöbalkskommittén. Frågan om i vilken mån det skulle vara en dubbelbestraffning i Sverige och om hur det förhåller sig till de mänskliga rättigheterna är också under utredning. Vi får väl se vad slutresultatet blir. Det är självklart en fråga som jag tar på stort allvar, men jag tycker att vi ska invänta ytterligare analyser innan vi drar för stora slutsatser.
Visst kan man ha uppfattningen att vi tidigare skulle ha gjort en konsekvensanalys när det gäller de små företagen. Vi vet alla att det var ett mycket stort lagstiftningsarbete när alla lagar skulle samlas i en balk. Mycket snart efter det att lagstiftningen var på plats tillsatte vi Miljöbalkskommittén. Inom Regeringskansliet påbörjade vi också arbetet med Simplex som genomsyrar allt vi gör.
Jag vill hävda att flera av bestämmelserna i miljöbalken ändå är utformade på sådant sätt att de ska vara administrativt enkla att hantera. Precis som jag nyss sade är miljösanktionsavgifterna en administrativt enkel åtgärd att arbeta med.
Jag anser att det är viktigt att också små företag kan hantera miljölagstiftningen. För små företag är det vissa delar av lagstiftningen som är särskilt relevanta, och i dessa delar kan man också få stöd och hjälp. Vi ska alltid försöka att utveckla enkla regelverk. Det är en övergripande policy som vi har, och det arbetar vi med inte minst när vi undan för undan införlivar EU-regler i vår egen lagstiftning där det många gånger kan vara svårt att göra det på ett enkelt sätt.
Nu ser vi över det här dels i Miljöbalkskommittén, dels inom ramen för Naturvårdsverkets förordningar. Vi tittar just nu både på nivåer och på vilka förseelser som man över huvud taget ska betala en miljösanktionsavgift för.
Jag tycker att arbetet har en bra inriktning. Vi måste hitta en balans, men det handlar också om att vi man från näringslivssidan erkänner att den här lagstiftningen behövs. Den är ofta svår därför att de ämnen och kemikalier som finns i miljön har många och krångliga namn. Så är det. Här kan vi hjälpas åt.
Frågan om man kan ha något annat än en miljösanktionsavgift har vi diskuterat många gånger, till exempel i samband med tillsynen. Det här är ju en stor och svår fråga. I många sammanhang är det den som utövar tillsyn som också kan vara den som anmäler. Det fungerar trots allt mycket väl.
Vi arbetar på ett bra sätt vidare med det här systemet. Det är viktigt att vi kan bygga upp ett förtroende. Jag ser att vi är på väg mot det hållet. Både från miljösidan och från näringslivssidan är det viktigt att man hjälps åt för att hitta en balans. Jag tror att vi är på väg att göra det, och jag inväntar med intresse det som Miljöbalkskommittén kommer att lämna på regeringens bord i mars nästa år.
Anf. 42 Anna Grönlund (Fp)
Fru talman! Visst är det väldigt viktigt att se till att man uppfyller de hårda miljökrav som riksdagen har beslutat om i ganska stor enighet. Men problemet för den enskilda företagaren är att den administrativa bördan är så oerhört stor.
För någon vecka sedan var jag i Karlstad och träffade några företagare. En av företagarna sade så här på det mötet:
Problemet med administrationen är att den ibland blir så stor att när jag sitter på mitt kontor och administrerar mina papper och jag hör att det kommer en kund in genom ytterdörren tänker jag: Tusan att det kommer en kund. Nu får jag inte administrera i fred. Men sedan slås jag givetvis av tanken att det ju ändå är kunden som står för intäkterna till företaget och som gör att jag har mitt kontor. Annars hade jag kunnat vara utan det.
Jag tror att vi i det här landet faktiskt måste tänka över företagarnas situation särskilt när vi stiftar lagar. Tillväxtsamtal i all ära, men att skapa goda villkor för företagsamhet handlar ofta om så enkla saker som att stifta sådana lagar som den enskilde företagaren har möjlighet att följa. Där har vi fortfarande tyvärr, fru talman, stora problem med miljöbalken.
Anf. 43 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag tror fortfarande att vi är eniga. Vi från regeringen arbetar med att förenkla den administrativa bördan för de små företagen. Jag anser att miljöbalken är en lag som kan följas, och vi arbetar med att göra den ännu bättre.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.