Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Mediernas tillgång till Rakel
Interpellation 2010/11:444 av Petersson i Stockaryd, Helene (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2011-08-16
- Anmäld:
- 2011-08-25
- Besvarad:
- 2011-08-25
- Sista svarsdatum:
- 2011-08-30
Interpellationen
den 16 augusti
Interpellation
2010/11:444 Mediernas tillgång till Rakel
av Helene Petersson i Stockaryd (S)
till försvarsminister Sten Tolgfors (M)
Yttrande- och tryckfriheten är starkt grundlagsskyddade i vårt land. Samtidigt vill vi skapa säkerhet och skydd för den personliga integriteten. Detta är två starka friheter som ibland kan komma i konflikt med varandra.
Vi vill ha och har vant oss vid säker och snabb information via medierna, och att det är journalister och ansvarig utgivare som avgör vad som publiceras.
Medierna får sin information och sina tips via många olika källor, men sedan Rakel infördes har en källa försvunnit. Nu är det SOS eller polisens pressinformatör som avgör vad medierna får tillgång till.
Detta är ett hot mot vårt öppna samhälle och innevånarnas rätt till information.
Min fråga till försvarsministern är:
Vad avser försvarsministern att göra för att medierna ska få tillgång till information via Rakelsystemet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:444
Webb-tv: Mediernas tillgång till Rakel
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Helene Petersson i Stockaryd har frågat mig vad jag avser att göra för att medierna ska få tillgång till information via Rakelsystemet. Helene Petersson har även motionerat om detta i motion 2010/11:Fö219
Massmediernas åtkomst till radiokommunikationssystemet Rakel
.
Riksdagen har avslagit motionen, och försvarsutskottet redogör i betänkande 2010/11:FöU2
Samhällets krisberedskap
för varför medierna inte har möjlighet att avlyssna Rakelsystemet. Där redogörs för högt ställda krav på säkerhet och skydd, till exempel mot avlyssning. Vidare konstateras att systemet enligt lag och förordning är begränsat till organisationer för samhällsviktiga verksamheter inom områdena allmän ordning, säkerhet eller hälsa samt att den kryptering som används i Rakelsystemet enligt licensvillkoren endast får användas inom dessa områden.
Ett av syftena med införandet av Rakel var att underlätta för användarorganisationerna att arbeta ostört i kritiska lägen. Varje användarorganisation har själv ansvar för att tillgodose mediernas och medborgarnas behov av snabb och tillförlitlig information i sådana situationer. Detta behov bör inte tillgodoses automatiskt genom att man ger medierna tillgång till intern kommunikation hos samhällsviktiga aktörer. Information som namn, personnummer, privata adresser, mediciniska hälsotillstånd samt var och när polisen planerar en insats är sådant som det är direkt olämpligt att medierna har tillgång till av både integritets-, sekretess- och säkerhetsskäl.
Således delar jag riksdagens ställningstagande i frågan och kommer inte att agera för att ge medierna tillgång till intern kommunikation i Rakel.
Anf. 2 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag kan inte säga att jag är helnöjd, och detta var kanske också det svar som jag hade förväntat mig.
Jag tycker att försvarsministern avfärdar det hela lite väl enkelt. Självfallet står jag bakom själva Rakelsystemet. Det är bra att vi har ett system som inte går att avlyssna. Vi hade förut en polisradio som var under all kritik, då man kunde sitta i stugorna runt omkring och lyssna på vilka familjebråk grannarna hade och liknande situationer. Det vill jag inte ha tillbaka.
Jag tycker också att det är bra att man jobbar på att det ska vara störningsfritt. Man kan diskutera om det fungerar fullt ut, men det är ändå en av de stora fördelarna med Rakel. Det är samma sak med samverkan både nationellt och internationellt. Hela denna bit står jag fullständigt bakom.
Men det har uppdagats ett ganska allvarligt demokratiskt problem när det gäller mediernas möjligheter. Jag vill inte ha mediernas raka kommunikation och möjlighet att ta del av allt inom Rakel - som jag kan tolka ministerns svar här. Det är självklart att det finns saker av allmänt intresse, men det finns också saker som är integritetskänsliga. Det ska man givetvis inte släppa ut till vem som helst, och medierna själva vill inte heller ha tillgång till det.
I dag är det framför allt två organisationer - polisen och SOS Alarm - som hanterar dessa informationer till medierna. Jag börjar med polisens möjligheter. Jag säger möjligheter, för detta har lett till att vissa polisdistrikt har möjlighet att anställa en presstalesman. Men han eller hon jobbar inte hela tiden, och då övergår detta till länskommunikationscentralen. I de distrikt som inte har möjlighet att anställa en specifik presstalesman ligger hela ansvaret på länskommunikationscentralen.
Jag tycker inte att detta är rättvist mot polisen heller. Medierna får ett bekymmer därför att de inte får tillgång till de händelser som inträffar. Samtidigt blir det en annan arbetsbelastning för polisen när de hela tiden ska sitta och händelserapportera. Det blir en extra arbetsuppgift. Om det kör ihop sig och man har riktigt mycket att göra i en krissituation är det så klart inte prio ett hos länskommunikationscentralens operatör att skriva en rapport till medierna. Det kan alltså hända att denna rapport kommer betydligt senare, vilket innebär att medierna inte har någon större möjlighet att komma in i ett akut läge. För exempelvis en fotograf är det viktigt att finnas på plats i ett akut skede för att kunna spegla det hela.
Det är viktigt också för polisens egen del. Allmänheten säger många gånger att polisen aldrig är på plats och att det dröjer flera timmar innan de kommer. Då är det bra om vi har medier som kan täcka upp för polisen genom att vara där. Jag tycker att detta är ett av de stora bekymren.
Medierna själva säger att det beror mycket på vilken person som gör detta. Det är i så fall också ett bekymmer. Vissa tycker att detta är viktigt, och lägger ut det snabbt. Andra tycker att det inte är någon prioriterad arbetsuppgift, och då kommer det i ett senare skede. Alltså beror det på den som just då jobbar hur snabbt rapporten kommer in på polisens händelsesida.
Jag anklagar definitivt inte någon enskild polis, för jag vet att de har en arbetsbelastning som är väldigt hård. Men jag tycker att detta inte är någon bra situation. Jag kommer att återkomma till SOS Alarms situation i mitt nästa anförande.
Anf. 3 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Helene Petersson beskriver detta som ett allvarligt demokratiskt problem. Jag vill då peka på att varken riksdagen eller regeringen delar den synen. Riksdagen har så sent som i våras behandlat just denna fråga i Helene Peterssons motion och avslagit motionen. Försvarsutskottet konstaterade att kraven på Rakel var att systemet skulle vara landstäckande, robust, säkert och att det inte skulle gå att avlyssna. Dessutom sade utskottet att Rakelsystemet enligt lag och förordning ju är begränsat till ett antal olika typer av samhällsviktiga verksamheter inom områdena ordning, säkerhet och hälsa. Det är bara de som ska ha tillgång till Rakel.
Försvarsutskottet konstaterade också att det Helene Petersson efterfrågar finns att tillgå, bland annat via SOS Alarm som tillhandahåller händelseinformation. Där kan medierna till exempel få tillgång till information om händelser som räddningstjänst är inblandad i. Det är information om vad som har hänt och var och när det har skett men som dock kan vara filtrerad ur sekretessynpunkt. Information som lämnas innehåller ju inte uppgifter som namn, personnummer, telefonnummer eller hälsotillstånd hos enskilda människor.
Försvarsutskottet har alltså konstaterat att den information som Helene Petersson vill att medierna ska få redan finns att tillgå fast på andra vägar, och därför har man avstyrkt motionen.
Att ge andra än befintliga användare möjligheter att avlyssna och ta del av polis och räddningstjänsts kommunikation under pågående händelser eller under brottslig aktivitet skulle kunna få oönskade följder.
Jag vill inte bidra till att enskilda privatpersoners hälsotillstånd blir allmängods. Jag vill heller inte se en utveckling där personnummer eller privata adresser och liknande känsliga uppgifter automatiskt får en bredare spridning. Jag tror också att det möjligen skulle kunna stå i strid med integritetsaspekter och sekretesslagstiftning. Jag kan därför bara konstatera att jag delar riksdagens ställningstagande i den här frågan.
Jag känner mig också frågande inför det Helene Petersson sade om att medierna skulle täcka upp för polisen. Det är inte mediernas uppgift och speglar inte den syn på polisens ambitioner som jag tycker att vi i politiken bör ha.
Anf. 4 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Nu repeterar försvarsministern vad han sade i sitt första anförande. Jag har ingen kommentar till det.
Jag vill fortsätta på SOS Alarm-delen. Försvarsministern skriver i sitt svar - och likadant gjorde försvarsutskottet - att det finns en möjlighet för medierna att ta del av den händelseinformation och de händelserapporter som kommer in via räddningstjänsten. Det är inte ambulansverksamheten, utan det är bara räddningstjänsten. Jag kan förstå det, för ambulansverksamheten har mycket mer integritetsskyddad verksamhet än vad räddningstjänsten kanske har. Vid till exempel trafikolyckor rycker även räddningstjänsten ut.
Men här ligger det stora problemet, tycker jag, för SOS Alarm tar betalt. Försvarsutskottet skriver också att man får betala mot en smärre avgift. Jag har varit i kontakt med SOS Alarm, ett flertal tidningar och olika journalister och försökt få reda på av SOS Alarm vilken summa det rör sig om. Det går inte, för det är en offert per tidning ungefär, beroende på vilka händelser man är intresserad av, vilket geografiskt område det gäller och hur många läsare tidningen har. Ju fler läsare man har eller ju fler tv-tittare man har desto mer pengar får man betala till SOS Alarm.
SOS Alarm är ett bolag som är statligt drivet. Det ägs av SKL och staten med fördelningen 50-50. Är det, försvarsministern, meningen att man ska bedriva en sådan här ekonomisk verksamhet mot medierna när det gäller händelserapporter? Jag tycker att det är helt vansinnigt.
Vi har småtidningar runt om i landet - jag kan tänka mig att det finns sådana även här, men framför allt finns de på sådana platser som den där jag bor - som inte har ekonomisk möjlighet att köpa denna tjänst. Man har inte 100 000 kronor om året att lägga upp för att få tillgång till händelseinformationen via SOS Alarm.
Jag tycker att det här är ett demokratiskt problem. Medierna ska täcka upp för polisen, men medierna ska också granska polisen och de andra myndigheterna, och framför allt har de ett informationsansvar. Vi som allmänhet vill veta vad det är som händer. Men medierna har inte möjlighet att få tillgång till detta för att de inte har råd. Det finns större mediehus som får betala 30 000-40 000 kronor per månad för att få tillgång till SOS Alarms Händelseinformation. Jag tycker inte att det är försvarbart.
Jag vill ställa en fråga: Diskuterar försvarsministern de här sakerna med SOS Alarm? Jag har fått lite signaler om att det kanske skulle vara på gång att revidera kostnaden, för man tycker själv att det är en väldigt stor kostnad. Men samtidigt ska det också fungera ekonomiskt. Man gick med vinst förra året, och man kommer säkert att gå med vinst nu också. Men är det rätt att man plockar in pengar på detta sätt? Det är en av frågorna jag skulle vilja ha svar på.
Ser försvarsministern att det kan vara ett demokratiskt problem att inte vissa tidningar får tillgång till informationen för att de inte har pengarna att köpa den med?
Anf. 5 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Varken riksdag eller regering ser det som ett demokratiskt problem. Det kan knappast vara så att svaret är avlyssning, vilket innebär att känslig information om enskilda människor, deras olyckor eller hälsa ska bli allmängods. Jag ser det knappast som en fördelningspolitisk fråga som är av någon större dignitet.
Själva syftet med Rakel är det motsatta, nämligen att bara de som är behöriga ska kunna ta del av informationen och kommunicera i systemet. Så är det, och så ska det vara, för det handlar om samhällets krisberedskap och förmåga att lösa uppgiften. Det är helt korrekt att möjligheten till avlyssning har minskat, men det har aldrig varit syftet att man ska kunna avlyssna polis, räddningstjänst, sjukvårdens kommunikationer eller annat. Att det har gått att göra det tidigare har inte varit en önskan utan en oönskad bieffekt av att vi inte haft förmåga till kryptering av systemen.
Sedan vet vi att polisen har förstärkt informationskapaciteten med informatörer och presskontakter, i många fall med dygnetrunttäckning. Det finns exempel på det på såväl polismyndigheter och länsstyrelser som inom sjukvården. Man har också utvecklat andra kanaler, till exempel sms-meddelanden vid större händelser, och det finns också nya funktioner till exempel på polisens hemsida.
SOS Alarm har händelseinformation som ges mot ersättning. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ansvar för webbsidan krisinformation.se där medier och allmänhet kan ta del av information från myndigheter, landsting, kommuner och samhällsviktiga aktörer som till exempel elbolag. På webbsidan förmedlar MSB även sin egen omvärldsbevakning och SOS Alarms information. Det är en sajt som ska ha kvalitetssäkrad information, så väldigt mycket av det som Helene Petersson efterfrågar finns. Det är inte på samma sätt som tidigare, men det är verkligen inte sämre.
För mig är utgångspunkten att vi ska värna funktionaliteten, att inte brottslingar ska kunna följa med i pågående skeden, att inte obehöriga ska kunna ta del av när krismyndigheter verkar och att inte enskilda människors känsliga information ska få en bredare spridning.
Mediernas intressen måste vägas av mot andra viktiga intressen i vårt samhälle. I det här fallet finns det också lagreglerade aspekter av integritets-, sekretess- och säkerhetsskäl att ta hänsyn till.
Jag konstaterar igen, herr talman, att riksdagen har behandlat den här motionen så sent som i våras, och då sade utskott och kammare samma sak som regeringen nu säger. Det har inte i den beredningen i riksdagen heller uppmärksammats eller hävdats att det här skulle vara ett demokratiskt problem, utan krypteringen är en önskad effekt för att stärka samhällets samlade motståndskraft mot kriser och möjlighet och förmåga att hantera olyckor och andra liknande situationer.
Anf. 6 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Jag tror inte att försvarsministern lyssnar på vad jag säger över huvud taget.
När det gäller avlyssning är det självklart ingen bra situation - det började jag med att säga - och det är ingenting som vi vill ha nu heller. Men det borde finnas många andra sätt för medier att få en annan tillgång till denna händelseinformation än vad som är fallet i dag. Jag ställde en fråga till försvarsministern som han kan svara på i sitt slutanförande: Är det rimligt att en tidning ska betala 100 000 per år för att få tillgång till SOS Alarms Händelseinformation? Jag tycker inte det, och jag ser det som ett demokratiskt problem.
Enligt den information jag fått via SOS Alarm är det också dyrare med sms-meddelanden. Får du din information på mejlen är det lite billigare, men ska du ha den via sms får du betala ännu mer. Det blir också ett demokrati- och mångfaldsproblem när det gäller våra tidningar. De mindre tidningarna har inte folk som sitter vid webben hela tiden, för de är ute och bevakar de händelser som sker och måste kanske ha det via sms.
Jag tycker fortfarande att det är ett demokratiskt problem. Jag ställer samma fråga igen: Är det rimligt att tidningar ska betala på det sätt de får göra i dag? Det är väl en fråga som försvarsministern skulle kunna ta i och inte bara avfärda och säga att han inte kommer att göra något eftersom försvarsutskottet har sagt att vi inte ska göra något.
Det går att ta en diskussion med SOS Alarm. Vad jag har hört är det möjligtvis på gång, och då tycker jag att försvarsministern kan följa upp det här och se om detta är något att göra, så att vi kan ge även de små tidningarna åtminstone en rimlig chans att få tillgång till den informationen.
Anf. 7 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Interpellationen handlade om vad jag avser att göra för att medierna ska få tillgång till information via Rakelsystemet, och jag besvarade den fråga som interpellanten ställde. Jag är inte beredd att öppna upp Rakelsystemet, för det får negativa konsekvenser för annat.
Tidigare fanns det möjlighet för vem som helst att ta del av kommunikation genom avlyssning via polisradioapparater och liknande. Det fick konsekvensen att även brottslingar kunde lyssna på och ta del av till exempel vad polisen planerade och avsåg att göra eller hur den agerade. Detta var ett systemfel, som nu är stoppat med hjälp av Rakel. Att gå den väg som interpellationen pekar ut skulle vara skadligt för landets förmåga att värna sig mot kriser och olyckor, kanske också mot brottslighet. Det är helt enkelt ingenting som vare sig regeringen eller riksdagen önskar.
I ett av inläggen sade Helene Petersson att hon inte visste vad tidningarna betalade. Sedan vet hon, och då är det väldigt precisa uppgifter. Information är sällan gratis i vårt samhälle. TT:s tjänster är sällan gratis. Tjänster från andra nyhetsbyråer, bevakningstjänster och analyser är sällan gratis ens för tidningar. Det är kommersiella företag.
Jag håller helt med om att öppenhet är bra för att granska offentliga verksamheter och för att allmänheten ska hänga med i det som händer och sker. Det är anledningen till att ett antal myndigheter är öppnare och öppnare med sin information, ger mer service till exempel via sina hemsidor, lägger ut informationen och anställer informatörer. Det tycker jag är en jättebra utveckling. Men vissa saker kostar också. Jag har i dag inga synpunkter på den kostnad de tar ut. Men att sända sms och liknande är också förenat med en kostnad.
Herr talman! Jag konstaterar igen att interpellationen handlar om mediernas tillgång till information via Rakelsystemet, och det är den fråga jag besvarar. Den är lätt besvarad; riksdagen har sagt nej och regeringen gör också det. Detta skulle få konsekvenser för effektiviteten i hanteringen av svåra situationer. Det finns även integritetsaspekter som gör att vi inte är beredda till detta.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.