Marknadshyror i expansiva områden
Interpellation 2008/09:14 av Eriksson, Alf (s)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2008-09-25
- Anmäld:
- 2008-09-26
- Besvarad:
- 2008-10-14
- Sista svarsdatum:
- 2008-10-16
Interpellationen
den 25 september
Interpellation
2008/09:14 Marknadshyror i expansiva områden
av Alf Eriksson (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
För en tid sedan presenterades utredningen om allmännyttan och hyrorna. Allmännyttans hyresledande roll föreslås upphöra och i praktiken införs marknadshyror.
Halland är ett expansivt län med den procentuellt snabbaste befolkningstillväxten i landet. Redan nu märks att den stora efterfrågan på bostäder driver upp boendepriserna eftersom det är attraktivt att bo i Halland. En stor del av befolkningen pendlar ut till högavlönade arbeten, medan de som arbetar inom servicenäringarna för den välsituerade delen av befolkningen inte får lönen att räcka till de allt högre hyreskostnaderna. En utveckling mot mer marknadshyror skulle sannolikt påskynda denna utveckling så att bara högavlönade får råd att bo i det attraktiva Halland. Konsekvenserna blir inte bara segregerade områden, utan hela län kan komma att omfattas.
Problemet blir särskilt stort för ungdomar som inte kan få tag i sin första lägenhet till en, för de flesta, överkomlig hyra.
Min fråga är:
Vad tänker statsrådet vidta för åtgärder så att den framtida hyressättningen inte diskriminerar befolkningen med normala inkomster?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:14
Webb-tv: Marknadshyror i expansiva områden
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 42 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Alf Eriksson har frågat mig vad jag tänker vidta för åtgärder så att den framtida hyressättningen inte diskriminerar befolkning med normala inkomster.
När det gäller frågan om den framtida hyressättningen vill jag återigen - jag vet inte för vilken gång i ordningen - klargöra att inget parti vill ha marknadshyror, och Utredningen om allmännyttans villkor har inte heller lagt fram något sådant förslag.
En väl fungerande marknad kännetecknas av att prisbildningen återspeglar konsumenternas preferenser. Bruksvärdesystemet är avsett att återspegla detta. På en del orter, inte minst i Stockholmsregionen, har vi dock en hyressättning som inte alltid tar tillräcklig hänsyn till bostadskonsumenternas preferenser och värderingar, vilket har lett till inslag av svarta hyreskontrakt, svarta pengar, olovliga andra- och tredjehandsboenden och exempel på ett avtagande intresse bland hyresvärdar att behålla sina fastigheter som hyresfastigheter. Utredningen har lagt fram olika förslag för att korrigera hyressättningen i detta avseende, däremot inget förslag om marknadshyror. Om betänkandets förslag är ändamålsenliga eller ej är en annan fråga som vi får återkomma till vid ett senare tillfälle.
Betänkandet har varit ute på remiss, och över 130 yttranden har kommit in. Såväl utredningens förslag som de inkomna svaren analyseras nu noggrant innan regeringen tar ställning till förslagen. Hela avsikten med ett remissförfarande är att ge regeringen ett brett beslutsunderlag när den ska ta ställning till betänkandets förslag.
Det självklara svaret på Alf Erikssons fråga är dock att varken jag eller regeringen kommer att lägga fram förslag som är diskriminerande.
Anf. 43 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Tack, Mats Odell, för svaret.
Jag har ställt den här interpellationen utifrån utvecklingen i mitt eget hemlän Halland. Länet växer kraftigt. Jag skulle tro att vi procentuellt fortfarande växer befolkningsmässigt kraftigast i landet. Många tycker att det är underbart att bo i Halland, och jag förstår dem.
Om vi går tillbaka 20 år i tiden var det ett län med en befolkning vars utbildningsnivå låg under genomsnittet i riket. Nu 20 år senare ligger utbildningsnivån betydligt över genomsnittet i riket. Men det finns inte arbetsplatser i länet som har behov av all denna viktiga kunskap, utan man bor i Halland och arbetar någon annanstans där behovet av kunskapen finns. Det innebär att man tjänar ganska bra med pengar, och det är inget fel i det. Men det gör också att priserna på bostadsmarknaden drivs upp. Det händer på villasidan men också i fråga om bostadsrätter. Då finns hyresrätterna kvar, trodde man. Men under de senaste åren har det varit någonstans mellan 25 och 40 hyresrätter lediga i hela länet, i alla fall sådana som är gripbara. Det är naturligtvis en situation som inte är hållbar i längden.
Även om det kan vara jobbigt för ministern att höra det, är verkligheten enligt den utredning som presenterades i april att man går mot mer marknadsorienterade lösningar. Allmännyttans ledande roll skulle avskaffas, och successivt skulle hyrorna gå upp i attraktiva områden. Bara efter några år skulle det innebära att hyressättningen för hyresrätter i attraktiva områden skulle trissas upp ganska väsentligt.
Om detta blir verklighet i mitt hemlän Halland frågar jag mig var våra barn och barnbarn ska bo, för det är inte alla som har möjligheter att lägga upp 1 miljon för att skaffa sig en tvåa i en bostadsrätt. Det finns väldigt många som inte kan köpa en villa, framför inte när man är ung. Det innebär att om man vill vara kvar får man bosätta sig någon annstans och får pendla till arbetsplatserna i Halland. Jag ska återkomma till dessa frågor senare.
Det viktiga här är att vi får ha kvar hyresrätter och en allmännytta som kan vara till gagn även för dem som söker en bostad och inte har en tjock plånbok.
Anf. 44 Börje Vestlund (S)
Fru talman! När jag var aktiv i kommunalpolitiken i Stockholm var mitt ansvarsområde bland annat bostadsfrågor. Vid den tidpunkten kunde vi ha stått och diskuterat de här frågorna och hade då betraktat dem som just frågor som nästan explicit handlade om Stockholm. Möjligen kunde vi på marginalen blanda in Göteborg och någon annan universitetsstad, kanske Uppsala. Men i huvudsak kunde vi säga att där var det slut. Det har nu gått några år sedan dess, och i dag är situationen som beskrivs i fallet Halland ungefär som jag hade kunnat beskriva Stockholm vid den tidpunkten.
Det är sant, som statsrådet säger i sitt interpellationssvar, att det inte finns något borgerligt parti eller parti över huvud taget som föreslår marknadshyror, om det nu finns någon definition av marknadshyror. Men en större del av marknadsinslag vill man ändå förespråka. På olika sätt i olika sammanhang har detta förts fram, alltifrån sådant som utredningen har föreslagit till sådant som är mer hemsnickrade modeller.
Det som det är total enighet om på er sida är just allmännyttan, som för oss har varit en av hörnstenarna för en bra bostadspolitik. Allmännyttan har nämligen stått för huvuddelen av byggandet av bostäder. Den har också garanterat att vi inte har haft för höga hyror - detta sagt om hyrorna.
Man säger att skälen till att man nu vill ändra på det här systemet är att det finns svartkontrakt och andra-, tredje-, fjärde-, femte- och sjättehandsuthyrningar i Stockholm och att allt beror på ett felaktigt hyressystem.
Det kanske är så, statsrådet Odell, att det inte byggs tillräckligt många bostäder och inte har gjorts på många år. Förutsättningarna har varit knepiga när det har gällt att bygga bostäder. Jag säger inte att vi har gjort allting rätt, men det lilla som vi hade i verktygslådan tidigare är nu fullständigt borta när det gäller att bygga nya hyresrätter. Det som jag tycker är anmärkningsvärt är att allt som vi hade tidigare numera är borttaget.
Man säger också att man vill slå vakt om hyresrätten. Det har jag hört ministern säga ett antal gånger, och det har vi diskuterat i den här kammaren ett antal gånger. Men samtidigt gör man ingenting för att visa att det här är viktigt, att det här ska leva vidare. Man ger ingen olja för att försöka öka bostadsproduktionen, för att kunna slå vakt om rimliga hyror och hela den diskussionen, utan det överlåter man åt marknaden att hantera i framtiden.
Fru talman! Det är beklagligt att vi återigen står här i en bostadspolitisk debatt i denna kammare och får konstatera att vi har en regering som i princip inte säger någonting. Man har inga verktyg. Man avslutar med att säga: Nej, vi ska inte ha någon diskriminerande lagstiftning.
Det vore nästan sensation om man skulle erkänna det. Det är klart att ingen föreslår en diskriminerande lagstiftning i Sveriges riksdag. Man kunde åtminstone säga åt vilket håll man vill gå, men inte ens det kan statsrådet få fram. Det finns ingen bostadspolitik i vårt land med den nya, borgerliga regeringen.
Anf. 45 Egon Frid (V)
Fru talman! Hyreslagstiftningen är en oerhört viktig del av bostadspolitiken, bostadsminister Mats Odell. Vi får flera möjligheter att diskutera marknadshyror, marknadsliknande hyressättningssystem och det ord som Mats Odell kanske mest gillar att använda, nämligen efterfrågestyrd hyressättning, med hänvisning till att Hyresgästföreningen själv har tagit fram det systemet och därför ska vi acceptera det. Det finns naturligtvis inget bättre system än den framförhandling av hyrorna som sker mellan parterna på bostadsmarknaden.
Jag tycker att det är viktigt och angeläget att påpeka vilken lagstiftning vi har när det gäller hyressättningssystemet och vad regeringen gör. Den statliga bostadspolitiken är oerhört väsentlig för sluthyran. Då handlar det om att minimera de negativa effekterna av marknadsanpassade hyressättningssystem. Som föregående talare har sagt är tillgången på hyresrätter starkt avgörande för vilken hyresnivå vi får.
Regeringen och Mats Odell gömmer sig bakom att betalningsförmågan är så stor i Stockholm och säger att då finns det skäl att höja hyrorna. Sedan tror man också att man ska kunna finansiera byggandet av hyresrätter med höjda hyror. Det är riktigt att den stora betalningsförmågan i Stockholms innerstad är kostnadsdrivande på hyresnivån. Det finns naturligtvis många hyresvärdar som är intresserade av att få del av den hyreshöjningen. Det kommer däremot inte att leda till att det byggs en enda ny lägenhet centralt i Stockholm.
Mats Odell vet mycket väl att en stor del av hans egen väljarbas - vi vet från väljarundersökningar att de har stött kd i valen - riskerar att behöva flytta ut från Stockholms innerstad på grund av att de inte har råd att betala hyrorna.
Jag vill också dra en annan parallell mellan den här debatten och andra intressanta debatter som rör hyressättningspolitiken. Det gäller neutraliteten mellan upplåtelseformerna. Att ha en bra neutralitet minskar trycket på de kostnadsdrivande marknadsanpassade hyressättningssystemen som vi kommer att få ta del av mer och mer med regeringens och Mats Odells politik.
Mats Odell har två partikamrater som är ordförande i två allmännyttiga bostadsbolag i Skaraborg, Arnold Cedving i Götene och Dan Hovskär i Falköping. I dagarna vädjar de till regeringen om rätt för bostadsbolag att göra avdrag för räntekostnader. Hyresgäster som i dag betalar räntekostnader via hyresavin får 42 procents högre räntekostnader än den som lånar till eget boende. Det här visar den snedvridna neutraliteten eller avsaknaden av neutralitet mellan upplåtelseformer. Det skulle vara ett exempel på att regeringen tar ansvar för att minska trycket på hyreshöjningar och vara till gagn för alla som efterfrågar hyresrätten och låga hyror som är möjliga att betala.
I övrigt får vi möjlighet att fortsätta diskutera hyressättningspolitiken. Vi vet inte ännu vilka förslag som kommer i den proposition som vi väntar på.
Anf. 46 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Det är alltid intressant att diskutera bostadspolitik här i kammaren, inte minst med de debattörer som jag har framför mig.
Positionerna är ganska lika dem som har funnits tidigare. Låt oss konstatera att regeringens politik på det här området kommer att ges till känna när vi lägger fram en proposition med anledning av den utredning som ursprungligen beställdes av Mona Sahlin och som sedan har fått tilläggsdirektiv.
Det har förekommit många samtal om detta, och folk har varit oroade. Men jag vågar ändå säga att jag, som kristdemokratiskt statsråd, har drivit igenom en ändring av den konstruktion som tidigare fanns i det här landet för fastighetsskatt. Den drev människor från hus och hem. Hundratusentals hushåll var oroliga över om de skulle ha råd att bo kvar på grund av att fastighetsskatten hela tiden ökade. Det har vi lyckats ändra på. Tror Alf Eriksson och ni övriga att jag som bostadsminister skulle gå med på en ordning som gör att de som nu bor i hyresrätter skulle hamna i samma situation och känna samma oro som vi nu har lyckats undvika för folk som bor i egna hem? Det vore ett politiskt självmord att göra detta. Det kommer inte att ske.
Fru talman! Jag strävar efter en bred uppgörelse som vi redan kan se framskymta i Sveriges Kommuner och Landstings styrelse, som representerar ägarna till de allmännyttiga bostadsföretagen. Det finns också en möjlighet att komma framåt i Sabos styrelse på en väg som jag skulle vilja säga redan har beträtts i ett antal kommuner. Mest tydlig är den här tendensen i Malmö med den så kallade Malmömodellen som hyresgäströrelsen i Malmö tillsammans med Malmö Kommunala Bostadsbolag har utformat. Den har gjort att det byggs mer. Man tar till vara de preferenser som hyresgästerna har. Man delar in staden i olika områden och frågar: Var tycker du att det är mest attraktivt att bo? Vilket läge i fastigheten är mest attraktivt? Hur värderar du servicen där du bor?
Där låter man hyresgästernas egna värderingar av detta ligga till grund för den hyressättning som man gemensamt gör. Den förhandlar man sig fram till.
Hur det än blir när vi har läst alla remissvar och allting kommer det att vara en hyra som förhandlas fram mellan hyresgäströrelsen och fastighetsägarna som kommer att gälla i hyresrätterna framöver. Det kommer att vara en hyra som kommer att motsvara hyresgästernas värdering av sin bostad, och det tror jag är väldigt viktigt att säga. Men vi kan inte nu gå in på hur det här exakt ska utformas.
Sedan sägs det en hel del bra och spännande saker. Jag vet inte hur bra det är när Börje Vestlund säger att det inte finns någon bostadspolitik hos den här regeringen. Vi får väl se. Vi har genomfört ett antal förändringar. Den regering som ni alla tre stödde lämnade efter sig en del bekymmer, bland annat 200 000 människor i bostadskö bara här i Stockholm. Hur bra var det på en skala?
Börje Vestlund var inne på att bostadsköerna växer. Det är alldeles riktigt. I början av den förra mandatperioden, 2002, var det 62 kommuner som angav att det var bostadskö. När vi sedan kom till 2006 var 122 kommuner som anmälde att de hade bostadsbrist. Det är ingen riktigt bra grund att ha ett sådant eget betyg om man vill vara konsult åt den här regeringen när det gäller hur vi bör utforma vår politik.
Fru talman! Jag hoppas ändå att vi tillsammans ska hitta en bred lösning över blockgränserna som kan hålla över flera mandatperioder framåt och som kan skapa bättre förutsättningar för att det ska byggas fler hyresrätter i Sverige.
Anf. 47 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Jag blir inte speciellt lugnad när jag hör minister Mats Odell använda fastighetsskatten som exempel på att han kommer att värna de fattiga i det här samhället. Det fanns en begränsningsregel när det gällde fastighetsskatten som ni glömde bort då och som ni fortfarande har glömt. Ingen betalade mer än 4 procent av sin inkomst i fastighetsskatt såvida man inte hade skyhöga taxeringsvärden.
De som tjänade på den affären var de som har riktigt dyra fastigheter och bor i storstadsområdena. De har tjänat på den här affären, och är det dem som Mats Odell vill gynna med en ny hyreslagstiftning blir det knepigt.
Problemet är ju att det finns för få billiga hyresrätter för att bland annat ungdomar ska kunna skaffa sig sin första bostad. De har det jättekämpigt. Då måste vi se till att det här kommer till stånd och att inte, som signalerna från utredningen i våras antyder, hyrorna i åtminstone de attraktiva områdena successivt ska öka. Annars får vi ett segregerat boende.
Jag har pekat på att vi till och med kan få ett boende som är segregerat inom ett helt län. För vad är det som händer i Halland, och händer redan i dag? Jo, det är, som jag nämnde i mitt tidigare anförande, att folk med bra utbildning inte får jobb i länet eftersom de inte är efterfrågade där men är efterfrågade utanför länets gränser. De pendlar alltså ut. Och de som ska serva de människor som har det relativt gott ställt får inte råd att bo i Halland eftersom priserna drivs upp. Skulle den här utredningens förslag genomföras skulle det bli mycket värre, och då skulle det bli så att länet byter befolkning morgon och kväll. Det är konsekvenserna om vi inte klarar av det här.
En annan svår konsekvens blir det för dem som bor där i dag i ett någorlunda attraktivt läge. De kan vara förtidspensionerade eller pensionärer men bor på fel ställe, så att säga. De bor för bra, och hyrorna drar iväg. Då kan de inte klara sig. Ska de behöva flytta, eller har ministern tänkt sig att de ska kompenseras för sina höjda bostadskostnader om de inte kan klara att bo kvar på det ställe där de bor i dag?
Det här är inget skräckscenario som jag drar upp, utan det här är konsekvenserna om man genomför de förslag som finns. Jag skulle vilja att ministern säger i dag att han inte kommer att genomföra de här förslagen som innebär att vi får en press uppåt på hyrorna med en sådan marknadsinriktning som fanns i utredningens förslag.
Jag kan tillägga att det är precis likadant med behovet av studentbostäder. Det skulle vara förödande för de ungdomar som ska gå på våra högskolor om det här förslaget skulle genomföras, för de skulle inte heller ha råd att bosätta sig i närheten av sin studieort utan skulle förmodligen få välja en annan studieort.
Anf. 48 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Vi har en förmåga att alltid hamna i Stockholmsproblematiken när vi diskuterar bostadspolitik. Ibland behövs det verkligen. Jag är väldigt glad över att vara från Stockholm och jag är väldigt glad över att prata om Stockholm, men ibland har debatten en förmåga att bli lite ensidig. Men jag tycker att det är ett bra exempel på detta som Alf Eriksson tar upp om det vackra Halland och de väldigt natursköna miljöer som säkert hyresgäster kan uppskatta. Det kan också innebära att det här inte behöver handla om det man brukar slänga sig med i debatten, nämligen att det kommer att vara skillnad mellan hyrorna i Rinkeby och på Östermalm. Jag tror att vi är ganska överens om att man behöver ha någon form av skillnader, men det som är allvarligt är när det här börjar sprida sig och man får det här i princip överallt, vart man än kommer. Det är så att vi måste ha ett generellt hyressystem.
Jag ser fram emot att vi ska kunna hitta en bred överenskommelse om hyrorna. Jag tror att det är just en sådan fråga där det är av oerhörd vikt att inte just hyressystemet ändras vid ett maktskifte. Vi får väl välkomna det initiativet och hoppas att vi ska kunna nå en bred överenskommelse i denna fråga, för det här är viktigt, och det brådskar.
Sedan slänger ministern, som vanligt i den här typen av debatter, ur sig att det var så många som stod i bostadskö. 225 000 sade han att det var när vi regerade. Det var i alla fall 175 000 i valrörelsen 2006, men det är möjligt att det ökade med 50 000 personer direkt när det borgerliga regeringen tillträdde. I alla fall är det 275 000 som står i bostadskö i dag. Det har aldrig förmedlats så lite lägenheter. Kan det bero på just den misslyckade bostadspolitiken?
Ministern säger att vi får se när det gäller bostadspolitiken. Ja, just det! Vi hade hoppats få se någonting under detta år. Det är två år till nästa val. När ska man genomföra sin bostadspolitik som ska lösa de problem som vi har stått här i kammaren och påtalat under två år? Vi kanske får stå här ett år till - kanske ännu längre.
Anf. 48 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Vi har en förmåga att alltid hamna i Stockholmsproblematiken när vi diskuterar bostadspolitik. Ibland behövs det verkligen. Jag är väldigt glad över att vara från Stockholm och jag är väldigt glad över att prata om Stockholm, men ibland har debatten en förmåga att bli lite ensidig. Men jag tycker att det är ett bra exempel på detta som Alf Eriksson tar upp om det vackra Halland och de väldigt natursköna miljöer som säkert hyresgäster kan uppskatta. Det kan också innebära att det här inte behöver handla om det man brukar slänga sig med i debatten, nämligen att det kommer att vara skillnad mellan hyrorna i Rinkeby och på Östermalm. Jag tror att vi är ganska överens om att man behöver ha någon form av skillnader, men det som är allvarligt är när det här börjar sprida sig och man får det här i princip överallt, vart man än kommer. Det är så att vi måste ha ett generellt hyressystem.
Jag ser fram emot att vi ska kunna hitta en bred överenskommelse om hyrorna. Jag tror att det är just en sådan fråga där det är av oerhörd vikt att inte just hyressystemet ändras vid ett maktskifte. Vi får väl välkomna det initiativet och hoppas att vi ska kunna nå en bred överenskommelse i denna fråga, för det här är viktigt, och det brådskar.
Sedan slänger ministern, som vanligt i den här typen av debatter, ur sig att det var så många som stod i bostadskö. 225 000 sade han att det var när vi regerade. Det var i alla fall 175 000 i valrörelsen 2006, men det är möjligt att det ökade med 50 000 personer direkt när det borgerliga regeringen tillträdde. I alla fall är det 275 000 som står i bostadskö i dag. Det har aldrig förmedlats så lite lägenheter. Kan det bero på just den misslyckade bostadspolitiken?
Ministern säger att vi får se när det gäller bostadspolitiken. Ja, just det! Vi hade hoppats få se någonting under detta år. Det är två år till nästa val. När ska man genomföra sin bostadspolitik som ska lösa de problem som vi har stått här i kammaren och påtalat under två år? Vi kanske får stå här ett år till - kanske ännu längre.
Anf. 49 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Börje Vestlund välkomnar en bred överenskommelse. Jag tror också att det är helt nödvändigt att vi får det. Det här är en typ av fråga där man inte kan ha kast fram och tillbaka. Det var ju det som var bekymret med den förra politiken, när det ibland sattes in subventioner och ibland drogs tillbaka och byggföretagen satt och väntade på vilka subventioner som skulle komma nästa gång.
Jag tror att det är viktigt att nu skapa stabila förutsättningar där det inte finns subventioner direkt till byggföretagen. Ska vi subventionera några här så är det hushållen och de människor som ska bo i husen.
Det talas om billiga hyresrätter. Det går inte att bygga billiga hyresrätter. Vi har haft en enorm uppgång i byggkostnaderna under den här perioden. Jag kan berätta för er här att den utredning som har gjorts också visar hur stor del av byggkostnadsuppgången som beror på borttagna subventioner. Det är en mycket liten del. Det är 20 procent av ökningen som beror på detta. I genomsnitt har kostnaden ökat från ungefär 1 200 kronor per kvadratmeter till 1 700 kronor per kvadratmeter. Huvuddelen av det är helt andra saker än borttagande av produktionssubventioner och räntesubventioner. Det är i stället fördyrade byggkostnader i form av byggherrekostnader och kostnader för byggmateriel.
Vi har haft en överhettning på byggmarknaden som vi nu ser håller på att klinga av. Jag tror att de projekt som har lagts i malpåse under den här perioden och kanske också under den turbulens som vi nu ser på de finansiella marknaderna kommer att tas fram igen när det har lugnat ned sig och byggföretagen har lite mindre orderingång. De kommer då att räkna på de projekt som kommer ut. I dag har vi den situationen att man inte ens får in anbud på ett antal ställen när man försöker bygga. Vi får alltså ha lite perspektiv på detta.
Bekymret som ligger bakom både Alf Erikssons interpellation och det Egon Frid och Börje Vestlund tar upp är ju att det bakåt i tiden har byggts alldeles för lite. Jag ska inte skylla enbart på Socialdemokraterna, men faktum är att det här i Sverige under ungefär 30 års tid har byggts hälften så mycket som i våra grannländer. Det är därför våra ungdomar nu inte hittar bostäder. Det är också därför som det krävs att vi inför spelregler som är fasta och stabila, som man har i vår omvärld, så att inte byggföretagen sitter och väntar på vilken typ av subventioner som ska komma från statens sida.
Jag tror också att en viktig sak här är att vi tittar på vad det är som vi inte har i Sverige men som finns i de andra nordiska länderna. Ja, det är en upplåtelseform som kallas för ägarlägenheter, och det är någonting som vi i dag har utrett och som förhoppningsvis kommer att införas den 1 april kommande år. Då blir det inte bara stora fastighetsägare som kan investera i bostäder. Det kan vara den som vill spara till att kanske köpa ett par lägenheter och investera i detta. Vi får en helt ny upplåtelseform och en ny form för att satsa på att bygga. Man behöver inte satsa på att ta hela risken och bygga ett helt hyreshus, utan man kan investera i två, tre, fyra eller kanske fem lägenheter - vad vet jag. Men det blir alltså möjligt att få större investeringar i bostäder.
Det är faktiskt så att det handlar om att få människor av kött och blod och företag att vilja bygga hyresrätter och att vilja behålla dem och förvalta dem så att de är hyresrätter. Hyresrätten är en hörnsten i en aktiv jobbpolitik. Du måste kunna hitta en hyresrätt där du får ett nytt jobb. När du får en studieplats måste du kunna hitta en hyresrätt där du kan bo. Du ska inte behöva köpa.
Tyvärr har vi i Sverige byggt hälften så mycket som i våra nordiska grannländer. Det är därför, mina vänner, som vi behöver en ny politik, och jag hoppas att vi här kan samla oss runt den och hitta en minsta gemensam nämnare som vi tror kan hålla i många år framöver.
Anf. 50 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Det kom till slut en punkt där jag är helt överens med statsrådet Odell, nämligen att det utan hyresrätter till rimliga priser inte finns någon möjlighet att bedriva en effektiv arbetsmarknadspolitik. Var ska de varslade människorna ta vägen när de söker nytt jobb om det inte finns några bostäder? I regel finns det inga bostäder där jobben finns och där jobben tar slut finns det gott om dem. Om man då sitter med sin villa eller bostadsrätt och försöker sälja den samtidigt som några hundra - beroende på ortens storlek - blir varslade är det inte särskilt kul. Låt oss vara överens om - och det är en viktig signal utåt - att hyresrätten är oerhört viktig för att vi ska kunna få en fungerande rörlighet på arbetsmarknaden. Det är ett fundament.
Jag noterar att statsrådet inte vill lugna dem som är oroliga när det gäller utvecklingen med marknadshyror, eller åtminstone den tendensen; det är något han inte vill höra på. Utredningen föreslår att man ska ge hyresgästerna klart besked om att det inte blir några chockhöjningar så att de tvingas flytta från sina bostäder. Senast i dag har jag talat med pensionärer som är oroliga över vad det kommer att innebära för dem. De bor i ett attraktivt läge och klarar med dagens hyressättning av det, men de är mycket oroliga för framtiden. Ge dem ett besked så att de blir lugna och kan sova gott i sina fina bostäder!
Anf. 51 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det har varit en konstruktiv diskussion där vi enats om att vi måste göra någonting. Vi måste hitta mekanismer som gör att det finns fler som vill investera i och bygga hyresrätter, fler som vill behålla dem och inte känner att de så fort som möjligt vill överlåta dem till hyresgästerna för att de ska kunna bilda bostadsrättsföreningar.
Jag har med mig statistik, fru talman, över hur medelpriset på överlåtelse av bostadsrätter har utvecklats. Det är Statistiska centralbyrån som tagit fram den. Om vi tittar på Hallands län, som nämnts i debatten, ser vi att under den förra mandatperioden, 2002-2006, ökade priset på bostadsrätter i Hallands län med 158 procent. Vad beror det på? Jo, det beror på att det byggdes alldeles för lite under den perioden. Efterfrågan möttes inte av utbudet, och det är den mekanismen som vi gemensamt måste gripa oss an.
Vi kommer aldrig att kunna subventionera fram bostäder till över 200 000 människor i Stockholmsområdet. I stället måste vi hitta en mekanism som gör att det börjar fungera såsom det gör i länder med ett större utbud. I våra nordiska grannländer bygger man betydligt mer än i Sverige, och där är det fastighetsägarna som står med mössan i hand och försöker hyra ut till hyresgästerna eftersom utbudet är större än efterfrågan. Därmed har hyresgästens ställning kraftigt stärkts. På grund av att det under 30 års tid byggts så lite i vårt land är förhållandet hos oss det omvända. Människor går nästan i graven med ett förstahandskontrakt. Där ligger själva fundamentet.
Jag hoppas, som sagt, att den goda anda som vi upplevt här i dag också ska kunna manifesteras i att vi över blockgränserna hittar en gemensam mekanism som vi tror på och som kan bilda utgångspunkt för att det byggs betydligt mer i Sverige framöver.
