Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Mäns våld mot kvinnor

Interpellation 2007/08:172 av Hägg, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-11-15
Inlämnad
2007-11-15
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-11-29
Sista svarsdatum
2007-11-29
Besvarad
2007-12-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 november

Interpellation

2007/08:172 Mäns våld mot kvinnor

av Carina Hägg (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Europarådet har proklamerat 2007 som kampanjår för arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Kampanjen inleddes under högtidliga former i Madrid 2006 och kommer att avslutas under 2008. Regeringar och parlament över hela Europa står bakom kampanjen. I Sveriges riksdag pågår nu detta arbete i utskotten såväl som i relevanta tvärpolitiska grupper.

Nationella handlingsplanen väntas inom kort komma till riksdagen vilken kan komma att påverka även finansutskottets arbete. Frågan om avsatta resurser i ländernas statsbudgetar och parlamentens budgetarbete tillhör de områden som nu lyfts fram inom kampanjens ram. Som ett led i arbetet med att kartlägga synen på avsatta resurser samt peka på vikten av ökade insatser i kommande statsbudget om satsningar ställs nu en interpellation till finansminister Anders Borg. Våldet är även en ekonomisk fråga som påverkar hela samhället och är därmed i dag inte längre en fråga som begränsas till något fackdepartement utan även en fråga för Finansdepartementet och finansministern.

Rapportör Mendes Bota från Portugal skrev i rapporten till Europarådet, som den parlamentariska församlingen enhälligt beslutat ställa sig bakom, att länderna skulle avsätta minst 1 euro per invånare till arbetet för att stoppa våld mot kvinnor, något som även kampanjens ansvariga parlamentariker inom kretsen Norden–Baltikum beslutat att följa upp vid ett samordnande möte i Helsingfors.

Inför FN-dagen, internationella dagen för avskaffande av mäns våld mot kvinnor, den 25 november hålls ett seminarium i Sveriges riksdag torsdagen den 22 november i samverkan med Unifem Sverige. Samhällets kostnader för mäns våld kommer då att belysas ytterligare.

Men att fastställa ett exakt belopp över beviljade anslag för arbetet med våld mot kvinnor har visat sig vara svårt. Vilken definition som används är i högsta grad avgörande för resultatet. Skattebortfall på grund av att förvärvsinkomsten påverkas av hot, våld och övergrepp är i dag svårbedömda.

Svenskt Näringsliv som tillhör dem jag tillfrågade har inte kunnat redovisa något tidigare, nuvarande eller kommande arbete på området. På grund av pågående förändringar med neddragningar är det i dag svårt att initiera forskning på området inom arbetsmarknadens område.

Och trots en ökad medvetenhet och därmed ökat ansvar för att avsätta medel i budgeten mot mäns våld i samhället saknas tillgängliga uppgifter från flera samhällsområden. Finansministern har här det övergripande ansvaret för avsättningar i statsbudgeten, liksom för att riksdagen kan ställa kostnaden för mäns våld i relation till förebyggande åtgärder samt insatser för våldsutsatta kvinnor.

Medvetenheten liksom omfattningen av uteblivna intäkter till staten till följd av mäns våld mot kvinnor är beklagligt låg. Omfattningen av uteblivna skatteinkomster för en kvinna som förnekas förvärvsarbete eller det arbete hon vill ha är inte belagda.

Sveriges anslag för arbetet med våld mot kvinnor torde uppgå till en högre summa än av Europarådet angivna minimum 1 euro.

Min fråga till finansminister Anders Borg är vilket antal euro utöver miniminivån 1 euro som regeringen har satt upp som mål till medel för arbetet mot mäns våld mot kvinnor på nationell nivå och när han bedömer att detta mål är uppfyllt.

Min fråga är om finansministern kommer att ta initiativ till att i nästa statsbudget synligt samla och redogöra för samtliga statliga såväl direkt som indirekt avsatta medel till arbetet med mäns våld mot kvinnor.

Min fråga är om finansministern avser att ta initiativ för att årligen sammanställa Sveriges sammantagna avsatta medel för mäns våld mot kvinnor eftersom det i dag är svårt att fastställa belopp över beviljade anslag.

Min fråga är om finansministern tillsammans med övriga finansministrar inom kretsen Norden–Baltikum kommer att ta upp frågan om att avsätta medel på minst miniminivån 1 euro för mäns våld mot kvinnor.

Min fråga är om finansministern tillsammans med de övriga finansministrarna inom Europa kommer att ta upp frågan om att avsätta medel på minst miniminivån 1 euro mot mäns våld mot kvinnor.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:172, Mäns våld mot kvinnor

Interpellationsdebatt 2007/08:172

Webb-tv: Mäns våld mot kvinnor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 219 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Carina Hägg har ställt ett antal frågor till finansminister Anders Borg som tar sikte på hur resurser för att motverka mäns våld mot kvinnor görs synliga i statsbudgeten och hur frågan om resurser för att motverka mäns våld mot kvinnor drivs internationellt. Frågorna ställs bland annat mot bakgrund av att Europarådets parlamentariska församling ställt sig bakom att länderna ska avsätta minst 1 euro per invånare till arbetet för att stoppa våld mot kvinnor. Interpellationen har överlämnats till mig. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är ett prioriterat område för regeringen. Inte minst för att vi i dag vet att kostnaderna för detta våld är omfattande och påverkar stora delar av samhällsekonomin. I Socialstyrelsens rapport Kostnader för våld mot kvinnor beräknas våldet kosta ca 2,7-3,3 miljarder kronor per år i Sverige. Regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en historisk satsning utan tidigare motsvarighet. I handlingsplanen tas ett helhetsgrepp om frågan. Regeringen presenterar 56 konkreta åtgärder som omfattar både stöd till och skydd av våldsutsatta kvinnor och förebyggande insatser såsom åtgärder riktade till våldsutövare. Sammantaget beräknas resurserna för genomförandet av handlingsplanen omfatta mer än 800 miljoner kronor under mandatperioden. Detta är en bra bit över Europarådets rekommendation på 1 euro per invånare. Någon särskild redovisning av regeringens samlade arbete med att motverka mäns våld mot kvinnor kommer inte att göras i budgetpropositionen. Genomförandet av handlingsplanen kommer dock att följas upp. Regeringen avser att löpande informera riksdagen om handlingsplanens genomförande, och en redovisning av uppföljningens resultat kommer att lämnas till riksdagen 2010. Frågan om jämställdhetsintegrering i budgetprocessen är en prioriterad fråga, och regeringen kommer att betona frågans vikt under 2008 års möte i FN:s Kvinnokommission, CSW, Commission on the Status of Women, där huvudtemat handlar om hur jämställdhetsarbetet finansieras i medlemsländerna. När det gäller samarbetet inom Norden och med Baltikum avser regeringen att under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet ta upp och diskutera frågan om mäns våld mot kvinnor med såväl de nordiska som baltiska regeringarna. Inom EU är arbetet med att bekämpa könsrelaterat våld ett av de prioriterade områdena i kommissionens färdplan för jämställdhet 2006-2010. Kommissionen stöder medlemsstaternas arbete genom att bidra med finansiering av åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och barn och skydda och stödja offer. Sedan 1997 har fler än 420 projekt finansierats av Daphneprogrammet. Kommissionen avser att under december 2007 utlysa nya projektmedel, Daphne III. Inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU kommer jag också att föra upp frågan om mäns våld mot kvinnor på dagordningen. Inom Europarådets kampanj för att bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer Sverige att medverka i avslutningskonferensen, som hålls i maj 2008. Regeringens handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor är Sveriges bidrag i kampanjen.
Carina Hägg (S)
Anf. 220 Carina Hägg (S)
Fru talman! Det är en mycket angelägen interpellationsdebatt vi har här i dag. Även om jag uppskattar att föra en debatt med statsrådet Nyamko Sabuni beklagar jag att inte finansministern kunde dröja sig kvar i salen tills den här debatten var avslutad och att han inte heller ville delta i debatten. Jag tror att också finansministern borde ha deltagit i den här debatten. Jag tror att det är bra att statsrådet Sabuni deltar, men vi måste inkludera fler i den här frågan. Vi måste våga utmana områden som av tradition inte har varit könsblandade, som kanske därför inte heller har tagit till sig kvinnliga perspektiv, fått en bredd i de frågor som berör dem, som inte känt att man ska ta ett ansvar. Det här handlar om Finansdepartementet. Det handlar om Anders Borg som i dag är finansminister. Det handlar om finansutskottet, där jag förväntar mig att framdeles få se både ordförande Attefall och vice ordförande Nuder ta del i den här debatten. Det kan inte vara så att de som har hand om pengarna ska känna att de opåtalat kan stå utanför den här viktiga debatten. Det är klart att det här handlar om mänskliga rättigheter i grunden. Men för att åstadkomma mänskliga rättigheter måste man också ta ett helhetsgrepp. Man måste titta på de samhällsekonomiska kostnaderna och ställa dem mot vad vi är beredda att tillsammans avsätta för att förebygga och beivra våldet, stötta och skydda kvinnor som är utsatta för våld och barn som drabbas indirekt eller kanske till och med ibland direkt av mäns våld mot kvinnor. Jag tror att vi måste vara otraditionella. Nu har handlingsplanen kommit. Den är ett svar på Europarådets förväntningar under det här året och innehåller väldigt mycket som jag välkomnar. Men det statsrådet tar upp angående kostnader vill jag inte ta upp här i dag. Det får vi möjlighet att återkomma till. Jag har inte kunnat reda ut de här siffrorna på något sätt. Före debatten har man inte från departementet kunnat reda ut fördelningen av pengarna, om det är nya pengar eller om det är pengar som kommer igen i en ny sorts redovisning. Jag avstår från att gå in i den debatten tills jag får ett underlag som jag kan debattera utifrån. Jag menar att Sverige har ett förtroende. Det finns en förväntan. Nyamko Sabuni talar om CSW. Det är bra att man där tar upp jämställdhetsarbetet och hur det finansieras. Förra året fokuserade man också på ekonomiska frågor. Men hur ska just det som gäller våldet mot kvinnor finansieras? Vad kostar detta våld samhället, och vad är det internationella samfundet berett att prioritera när det gäller de här frågorna? Vad är EU berett att göra? Jag vet att Daphneprojektet är bra. Jag är glad att vi ser en upprepning av det. Men EU måste ju ta ett helhetsgrepp. Vad tänker då regeringen? Det är Anders Borg som finansminister som företräder Sverige i Ekofin, men vad kommer Sverige att driva i Ekofin och inom EU generellt? Vad kommer vi att ta upp med våra kolleger i Norden och Baltikum? Jag håller själv på att titta på siffrorna på vad man i dag avsätter. Det är väldigt svårt, ska jag säga, att få klarhet i vilka ekonomiska summor som avsätts och ännu svårare att få klarhet i var kostnaderna finns i våra grannländer och då i Norden och Baltikum som helhet. Här finns så mycket kvar att göra, så mycket kvar att belysa. Det måste finnas någon som tittar på hela arenan. Om jag tittar i Socialstyrelsens utmärkta undersökning till exempel ser jag att det finns så mycket belagt, men det är inte allt. Stora delar av samhällskostnaderna är ännu inte belysta. Det är arbetsmarknaden. Det är de privata kostnaderna och vad försäkringsbolagen indirekt drabbas av. Det finns mycket. Vi behöver helhetsbilden för att inse att vi tillsammans måste använda ekonomiska styrmedel på ett tydligare sätt för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 221 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det finns väl inte så mycket att debattera i frågan egentligen. Det är redovisat att den satsning vi gör för att bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer att kosta 800 miljoner under mandatperioden, det vill säga fram till 2010. Det är väldigt lätt för Carina Hägg att räkna ut hur mycket det blir per år och per person. Därmed kommer du att inse att det är mer än den euro som nämns som vägledning från kommissionen. Vi ska diskutera med våra kolleger om vikten av att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Men det måste också vara upp till varje land att faktiskt själva avgöra hur mycket de vill satsa på de här frågorna. Återigen: Det är mycket man ibland vill att EU ska göra. Men det här är en nationell angelägenhet. Det är jättebra att man på EU-nivå sätter upp målen och har ambitioner för hur vi ska kunna lösa de här problemen nationellt. Men jag tror inte att EU ska finansiera större delen av de åtgärder som behöver sättas in för att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor. Vi tar vårt ansvar. Det är 800 miljoner kronor under mandatperioden, 56 åtgärder. Mycket mer än så vet jag inte riktigt vad du vill ha redovisning av.
Carina Hägg (S)
Anf. 222 Carina Hägg (S)
Fru talman! Jag vet inte om det är helt nya pengar eller pengar som redan finns i budgeten och som på så sätt används och redovisas en omgång till, hur fördelningen kommer till stånd och hur fördelningen av de här pengarna kommer att se ut. För mig var det inte det som var det viktigaste i den här interpellationsdebatten. Jag är väl medveten om och har själv lyft fram att Sverige i dag har uppnått det mål som Mendes Bota lyfte fram i sin halvårsrapport och som var 1 euro per invånare som skulle sättas av i kampen mot mäns våld mot kvinnor för förebyggande insatser. Det är klart att Sverige måste ligga på den nivå som är en miniminivå. Men ni måste ju ha ambitionen att också kliva upp från golvet, kliva upp på läktaren och upp mot taket. Så länge det behövs, så länge våldet och våldsutvecklingen ser ut som det gör måste vi ha ambitionen att öka resurserna för att kunna vända den här trenden och kunna eliminera och avskaffa mäns våld mot kvinnor. Den finansiella delen av politiken måste också vara en del av det. Nyamko Sabuni har ett viktigt arbete och ett viktigt bidrag är handlingsplanen mot mäns våld, men det krävs också att andra delar av regeringen och av politiken engagerar sig på ett tydligare sätt. Vi ska inte ta över något annat lands ansvar. När det handlar om mänskliga rättigheter har vi ett ansvar för den egna befolkningen, men vi har också ett ansvar som sträcker sig utanför vårt lands gränser. Det är en fråga som vi kan lyfta fram på olika sätt. Vi kan driva den. Hur gör vi beräkningsmodeller när vi säger att Sverige säkerligen avsätter något över 1 euro per invånare? Hur beräknar vi detta? Jag kan inte säga exakt hur mycket det blir, för det finns inga gemensamma beräkningsregler. Vi skulle kunna bidra med att ta fram sådana och erbjuda andra att ta del av dem så att vi kunde jämföra med varandra och avläsa resultaten. Spanien kanske lyckas väldigt väl i förhållande till vad de avsätter. På så sätt skulle vi få ett jämförelsematerial på samma sätt som det som ofta används inom kommunerna. Vi skulle också få en motivation så att fler kunde se att vi genom inledningsvisa insatser på sikt kan sänka de samhällsekonomiska utgifterna för mäns våld mot kvinnor. På samma sätt som på många andra samhällsområden borde vi använda ekonomin som en drivkraft för att upprätthålla tryggheten och säkerheten för kvinnor. Jag anordnade tillsammans med kolleger ett tvärpolitiskt seminarium - Vad kostar mäns våld? - om just mäns våld mot kvinnor i nära relationer. En av deltagarna var Elis Envall, utredare vid Socialstyrelsens enhet för individ- och familjeomsorgen. Hon är en av dem som utarbetat rapporten Kostnader för våld mot kvinnor: En samhällsekonomisk analys . Den publicerades 2006 och är mycket innehållsrik. Den är dock inte heltäckande. Den kan utökas. Vi lyssnade också på Katarina Weinehall som är filosofie doktor och universitetslektor vid pedagogiska institutionen vid Umeå universitet. För närvarande har hon dock en forskartjänst med inriktning på brottsofferforskning vid juridiska institutionen. Hon är en av författarna till studien Räkna med kostnader: En fallstudie om mäns våld mot kvinnor , också den från 2006. Hon beskriver fyra kvinnors utsatthet för våld från en och samma man och gör därefter fallstudier. Hon har beräknat kostnaderna för denne mans våld. Det är en mycket intressant läsning. Det arbetet behöver föras vidare och komma in även bland dem som läser ekonomi och nationalekonomi. Det är inte förbehållet det som ofta kallas den mjuka sektorn. Det måste även in i de hårda sektorerna. Jag vill upprepa min konkreta fråga: När kommer regeringen att ta upp denna fråga i Ekofin?
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 223 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag kan tala om när jag kommer att ta upp den här frågan med mina kolleger. I alla sammanhang där jag träffar mina ministerkolleger talar vi om mäns våld mot kvinnor. Det är en prioriterad fråga både inom Europarådet och inom EU, vilket gör att frågan vid varje möte är mycket aktuell. Jag är övertygad om att flera andra statsråd också tar upp frågan i samband med att de träffar sina kolleger. Jag kan försäkra Carina Hägg att flera ministrar, ja hela regeringen, tycker att frågan är viktig, och alla är också engagerade i den. Som du vet har jag en samordnande roll i Regeringskansliet när de gäller jämställdhetspolitiken, och den skrivelse som vi lämnade till riksdagen om kampen mot mäns våld mot kvinnor är just en sådan sak som jag samordnat. Det betyder att flera olika departement berörs vad gäller genomförandet av de åtgärder som beskrivs i handlingsplanen. Det är klart att åtgärderna inte skulle finnas där om inte sakdepartementen och de berörda statsråden tyckte att frågan var angelägen. Du kan alltså lita på att hela regeringen tycker att frågan är viktig. Beträffande gamla eller nya pengar vill jag säga att det är pengar som ska finansiera handlingsplanens 56 åtgärder under mandatperioden. Jag vet inte hur mycket tydligare man kan beskriva det. Under 2008, 2009 och 2010 kommer de 56 åtgärder som vi listat att kosta 800 miljoner kronor. Så ser kalkylen ut. Jag har inte så mycket mer att säga i debatten.
Carina Hägg (S)
Anf. 224 Carina Hägg (S)
Fru talman! Jag som har så mycket att säga att tiden inte räcker till. Jag hade velat ta upp många andra perspektiv. Jag beklagar att statsrådet känner att hon inte har mer att tillföra debatten, men jag respekterar hennes uppfattning. Jag hade önskat att vi, som ytterligare ett skäl, under Europarådets år 2007, då vi fokuserar på arbetet mot mäns våld mot kvinnor, hade fått ett genomslag så att vi vågat utmana den traditionella bilden av dem som har hand om de finansiella frågorna inom politiken - vad deras mandat är, vad vi förväntar oss av dem och vad de ska inkludera i sitt arbete. Tyvärr verkar vi inte få det, men året är inte slut ännu och jag avvaktar gärna till den 8 mars nästa år och hoppas att så ska ske. Jag hoppas också att finansutskottet i riksdagen ska känna ett större ansvar för denna fråga för att på så sätt få en dialog mellan finansutskottet och statsrådets kollega Anders Borg vid Finansdepartement. Om regeringen tydligt visar att detta med pengar är viktigt kommer det att vara en förebild för landsting, kommuner och andra beslutande församlingar som tänker att de kanske kan ta in detta i sin kommunala budget eller i landstingsbudgeten för att visa vad det kostar den egna kommunen eller landstinget. Då kan de också fråga sig om det är rimligt att avsätta pengar för att därigenom minska kostnaderna. Det gäller att på ett mycket tydligt sätt få in den ekonomiska drivkraften för att minska mäns våld mot kvinnor, öka kvinnors trygghet och få fler kvinnor att känna att deras mänskliga rättigheter respekteras. Det handlar alltså om att föra ut frågan. Våra exempel kan spela roll för Norden och Baltikum. Vi kan jobba med Finland, som har rätt mycket material. Norge är väldigt intresserat av det som pågår på denna arena. Vi kan föra ut det i Norden, Baltikum och Europa, och därefter även samverka med folk utanför Europa. Men det handlar också om det nationella anslaget. Jag uppskattar det som gjorts så här långt. Jag har välkomnat regeringens handlingsplan, men jag vill fördjupa och bredda frågan genom att inkludera hela regeringen och alla politikområden.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 225 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Carina Hägg vill inkludera hela regeringen, men det vore en omöjlig uppgift för finansministern att ta alla dessa debatter. Han finansierar ju all politik, alla åtgärder, alla sakdepartement, all den verksamhet som bedrivs. Därför måste ett antal sakdepartement och sakministrar ta debatterna. Jag förstår att Carina Hägg gärna vill ha svar från Anders Borg om hur han tänker, men den debatten kan också föras utanför kammaren. Här i kammaren måste han få hantera sin del av det hela, och sedan får sakministrarna hantera sina delar. Jag kan försäkra att han är engagerad i frågan, och jag tror nog att han gärna möter Carina Hägg i en debatt utanför kammaren.

Intressenter

Besvarad av

Nyamko Sabuni
Nyamko Sabuni

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.