Mäns sexualiserade våld mot kvinnor
Interpellation 2008/09:35 av Olsson, Lena (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-10-15
- Inlämnad
- 2008-10-15
- Besvarad
- 2008-10-27
- Sista svarsdatum
- 2008-10-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 oktober
Interpellation
2008/09:35 Mäns sexualiserade våld mot kvinnor
av Lena Olsson (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor (Cedawkommittén) har i en kommentar från 2008 uttryckt oro över att mäns våld mot kvinnor och flickor är så pass vanligt i Sverige. Kommittén nämner särskilt våld i hemmet och hedersrelaterat våld. Kommittén är vidare bekymrad över det låga antalet åtal och fällande domar och beklagar att den svenska brottsstatistiken inte är uppdelad efter offrens kön. Man uttrycker även oro över att det förekommer handel med kvinnor och flickor till Sverige och att köp av sexuella tjänster begås av svenska medborgare utomlands. Vidare finner kommittén det beklagligt att det saknas information om förekomsten av prostitution i Sverige.
Med anledning av denna kritik uppmanas Sverige bland annat att se till att det finns omfattande åtgärder för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och att avsätta tillräckliga ekonomiska medel för att se till att 2007 års handlingsplan mot mäns våld (skr. 2007/08:39) genomförs effektivt. Sverige bör även samla in omfattande statistik uppdelad på kön, ålder, typ av våld samt förhållande mellan gärningsman och offer. Kommittén efterlyser även statistik över hur många kvinnor och flickor i Sverige som blivit könsstympade samt fullständiga uppgifter om utnyttjandet av kvinnor och om prostitution. Kommittén vill även se en utvärdering av politikens inverkan på prostituerade kvinnor och på efterfrågan på sexuella tjänster.
Regeringen har dels tagit fram en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (skr. 2007/08:39), dels en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (skr. 2007/08:167). Detta är både nödvändigt och lovvärt. Det återstår dock att se i vilken utsträckning regeringen avser att agera för att komma till rätta med de brister som Cedawkommittén lyfter fram i sin kritik.
Jag och Vänsterpartiet anser att flera av regeringens åtgärder i de nämnda handlingsplanerna är bra. Dock är de långtifrån tillräckliga. Flera av åtgärderna är otydligt utformade och det är oklart hur mycket pengar regeringen avser att avsätta för dessa. Vidare anser vi att regeringens handlingsplaner saknar ett tydligt könsmaktsperspektiv vilket gör att det är svårt att ta ett samlat grepp på problematiken.
Med hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande frågor till ministern:
1. Hur avser statsrådet att hantera Cedawkommitténs kritik när det gäller ovanstående frågor?
2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta mot bakgrund av att antalet åtal och fällande domar när det gäller mäns våld mot kvinnor är lågt?
3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta mot bakgrund av att antalet åtal och fällande domar när det gäller våldtäkter är lågt?
4. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska mäns efterfrågan på sexuella tjänster?
5. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska sexslavhandeln med kvinnor och barn?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:35
Webb-tv: Mäns sexualiserade våld mot kvinnor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:20 Måndagen den 27 oktoberProtokoll 2008/09:20 8 § Svar på interpellation 2008/09:35 om mäns sexualiserade våld mot kvinnor
Protokoll från debatten
Anf. 8 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Lena Olsson har frågat justitieministern hur hon avser att hantera den kritik som framförts av FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor, Cedawkommittén, bland annat gällande lågt antal åtal och fällande domar när det gäller mäns våld mot kvinnor och våldtäkter. Vidare frågar Lena Olsson vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att minska mäns efterfrågan på sexuella tjänster samt för att minska sexslavhandeln med kvinnor och barn.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Regeringen har vidtagit kraftiga åtgärder för att bekämpa både mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld samt våld i samkönade relationer respektive prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Två handlingsplaner har antagits. Åtgärderna i handlingsplanerna beräknas uppgå till drygt 800 miljoner respektive 213 miljoner kronor. Genom uppdrag till ett stort antal myndigheter har regeringen konkretiserat de olika åtgärderna i handlingsplanerna.
Flera av åtgärderna i handlingsplanerna riktar in sig på de områden Cedawkommittén behandlat. Polis, åklagare, domstolar och kriminalvård är viktiga aktörer i arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Kraftfulla åtgärder har vidtagits för att minska mörkertalet när det gäller anmälningar av denna brottslighet, för att höja lagföringsprocenten samt stärka kompetensen och kapaciteten hos berörda myndigheter.
Av de drygt 26 850 fall av misshandel mot kvinna som anmäldes år 2007 klarades 21 procent, det vill säga 5 600 brott, upp genom så kallad personuppklaring. Det innebär att brottet ledde till lagföring. Vad gäller misshandel mot män som uppgick till 45 800 anmälda brott klarades 17 procent upp.
Antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor som leder till lagföring har ökat med närmare 10 procent år 2007 jämfört med året innan. Det är positivt men självfallet inte tillräckligt.
När det gäller utveckling av kriminalstatistiken arbetar Brottsförebyggande rådet kontinuerligt med att ta fram nya så kallade brottskoder. Brå utreder för närvarande möjligheterna att införa särskilda brottskoder vid misshandel respektive våldtäkt där brottsoffret och gärningsmannen har eller har haft en nära relation.
Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att genomföra ett utbildningsprogram riktat till personal inom polisen, Åklagarmyndigheten och domstolsväsendet. Utbildningsprogrammet syftar till att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och att förbättra bemötandet av dessa brottsoffer.
Regeringen har även lämnat uppdrag till Rikspolisstyrelsen att intensifiera arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld samt våld i samkönade relationer. Rikspolisstyrelsen genomför också ett uppdrag som gäller utformandet av miljöer anpassade för utredning av brott mot kvinnor.
Redan år 2007 tillfördes Kriminalvårdens anslag ytterligare 20 miljoner kronor för att förstärka behandlingen av sexualbrottsdömda män samt män som dömts för våld i nära relationer. Kriminalvården har dessutom fått i uppdrag att genomföra en särskild satsning för att bland annat öka möjligheterna till deltagande i programverksamhet för dessa grupper av män samt utveckla arbetet vad avser riskbedömning, metoder, utslussning och samverkan med andra huvudmän.
I handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål aviserar regeringen flera åtgärder med syfte att minska efterfrågan på sexuella tjänster och människohandel för sexuella ändamål. Bland annat kommer Socialstyrelsen att få i uppdrag att utvärdera och utveckla arbetet inom kommunerna som rör insatser riktade till sexköpare. En kartläggning och uppföljning av de etiska riktlinjer som finns inom statsförvaltningen som berör frågan om sexköp kommer också att genomföras. Medel för utbildningsinsatser som syftar till att öka kunskapen om dessa etiska riktlinjer bland personal inom berörda myndigheter kommer att avsättas. Regeringen kommer också att stödja frivilligorganisationernas arbete för att motverka efterfrågan.
För att fler personer som begår människohandelsbrott ska ställas till svars behöver lagföringen utvecklas och bli mer effektiv. Bekämpningen av människohandel kräver en väl utvecklad samverkan över myndighetsgränser. Regeringen har avsatt särskilda medel för operativa insatser för att bekämpa människohandel och prostitution till polisen och Åklagarmyndigheten. Utöver detta har polisen och Åklagarmyndigheten fått särskilda medel för kompetensutveckling, internationellt samarbete och metodutveckling.
Slutligen kan nämnas att regeringen i våras beslutade om direktiv till en utredning för att utvärdera tillämpningen av förbudet mot köp av sexuell tjänst, som varit i kraft sedan januari 1999, och de effekter förbudet har fått. Syftet med utvärderingen är att undersöka hur bestämmelsen fungerar i praktiken och vilka effekter förbudet har haft för förekomsten av prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2010.
Anf. 9 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag vill tacka ministern så mycket för svaret. Det var långt och en redogörelse för vad man just nu håller på med för att till viss del komma till rätta med mäns sexualiserade våld mot kvinnor. Vi har från Vänsterpartiet sagt att mångt och mycket i förslagen är bra. Vi har också sagt att vi tror att man kan göra mer.
Jag hade några frågor till ministern. Som något slags start på en debatt ställde jag frågan: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska mäns efterfrågan på sexuella tjänster? Det handlade också om hur det ska leda till flera åtal när det gäller mäns våld mot kvinnor och våldtäkter, som är förhållandevis lågt.
Vi har i en del andra debatter här förut tagit upp kvinnors underordning. I debatten om regeringens handlingsplan om mäns våld mot kvinnor tog vi upp att regeringen i handslingsplanen väljer att förklara våldet utifrån ett individualistiskt perspektiv.
Vänsterpartiet anser att det är svårt att ta ett samlat grepp på problemet om den grundläggande analysen av våldet saknas. Vår feministiska förståelse av våldet har till stor del utvecklats ur kvinnojourernas praktiska arbete med kvinnor som utsatts för mäns våld. Om man inte tar i beaktande könsmaktsordningen missar man hela poängen.
Jag sade förut att de handlingsplaner som har kommit är bra. Men jag tycker också att man fokuserar mycket på vad som händer när olyckan redan har varit framme i stället för att jobba mer förebyggande.
Vi menar att om man har kunskapen om könsmaktsordningen med sig, till exempel i utbildningsväsendet, och tänker på genusperspektivet när det gäller hela rättsväsendets yrkesgrupper så skulle det se lite annorlunda ut. Det gäller också utbildning för våra barn; det här ska finnas med redan från början i skolan. Vi tror att det skulle se annorlunda ut då.
Jag satt och hörde på den förra debatten då ministern efterlyste konkreta förslag. Vi efterfrågar en nationell upplysningskampanj som syftar till att minska antalet våldtäkter. Man kan jämföra med Brottsoffermyndighetens kampanj Mäns våld mot kvinnor som genomförde affischering och så vidare.
Vi tycker också att man borde inrätta en oberoende kommission för kartläggning av brister i förundersökningar om våldtäkt. Detta är förslag som även Amnesty har fört fram i rapporten
Fallet nedlagt - våldtäkt och mänskliga rättigheter i de nordiska länderna
.
Jag skulle gärna vilja att ministern kommenterar detta att man kan göra ytterligare förbättringar utöver det som står i planerna.
Anf. 10 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag håller med Lena Olsson om att mer kan göras och kommer att göras - absolut. Jag tror att det vore ett misstag att tro att de två handlingsplaner som jag fokuserar svaret på är den universala lösningen på problemen. Men nu har de just presenterats och håller på att genomföras, och jag tycker att det är rätt att vi låter handlingsplanerna få verka och ser vilka resultat vi når. Vi får också fortsätta att tänka på ytterligare åtgärder.
Jag anser att det är bra grepp vi har tagit när vi har samlat ihop olika myndigheter och olika samhällsarenor för att försöka komma till rätta med problemen. Jag tror egentligen inte att det är så många saker man behöver göra annorlunda, utan man ska kanske ta fasta på att fortsätta med den här typen av arbete. Resurserna ska inte minskas när det gäller att satsa på det här.
Det allra viktigaste vi kan göra är väl ändå att börja med våra barn. Vi ska redan tidigt börja prata om de här frågorna och visa på att det är oacceptabelt att de här fenomenen förekommer i vårt samhälle. Därför har vi presenterat ett program för skolan som kostar 110 miljoner kronor. Det handlar just om att kompetensutveckla lärare som vill ha redskap och möjligheter att bli bättre på att kommunicera de här frågorna med unga och barn i skolan. En delegation kommer att tillsättas med uppdrag att följa samhällsutvecklingen och återkomma med åtgärder för vad vi politiker kan göra för att förbättra situationen på olika sätt.
Som jag läste upp i mitt svar tidigare görs det också en hel del just för att förebygga problematiken. Jag tror som Lena Olsson att det inte räcker med att bara ta hand om offren, utan vi måste förebygga. Då handlar det mycket om lagföringen och hur den fungerar. Det har en förebyggande effekt.
Det handlar om de metoder vi har inom Kriminalvården - programverksamhet för att män inte ska upprepa sitt våld. Den typen av metoder finns också inom socialtjänsten när det gäller mäns våld mot kvinnor. De ska utvecklas och bli bättre.
Det handlar om de etiska riktlinjerna och att de ska komma fler till del. De svenskar som åker utomlands ska inte heller där köpa sex. På samma sätt som vi säger att det är oacceptabelt att göra det i Sverige är det oacceptabelt att göra det utomlands.
Inte minst frivilligorganisationernas insatser är viktiga, för de organisationerna kommer ofta i kontakt med de här människorna på ett helt annat sätt än vi politiker eller myndigheter gör. Också där görs det satsningar för att de ska kunna bli bättre på att förebygga den här typen av fenomen.
Det görs alltså en hel del, och mer kommer att behöva göras. Vi ska göra mer, men jag tror att det också är bra att vi låter de förslag som föreligger verka nu. Då får vi se vilka resultat vi når.
Anf. 11 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag fick ingen återreflektering på det här med könsmaktsordningen och genusperspektivet när det gäller utbildningar till exempel inom rättsväsendet. Det kan också handla om skolans värld. Jag vill gärna ha en kommentar till det.
Från Vänsterpartiets håll har vi också föreslagit ombud när man har blivit utsatt för sexuellt våld - våldtäkt, misshandel och så vidare. Det är viktigt med bemötandet av dessa brottsoffer - en våldtagen eller misshandlad kvinna. Det är viktigt att det görs på rätt sätt. Den polis som möter kvinnan ska ha en utbildning för hur han eller hon ska bemöta henne för att det i övrigt i rättsprocessen ska gå så smärtfritt som möjligt. Kvinnor känner en stor skam och skuld när de har varit utsatta för sådana här brott.
Det gäller också att uppdela statistiken. Vi vill ha den fördelad så att man slipper sitta och leta sig fram i polisanmälningar när man sitter och forskar. Det är tidsödande när det inte är uppdelat i våld i nära relationer eller inte, man eller kvinna och så vidare. Vi vill specifikt att detta ska delas upp så att det framgår bättre.
Vi har också motionerat om att det här inte precis är gratis. Socialstyrelsen kom för några år sedan fram till att våldet mot kvinnor kostar ungefär 3 miljarder, och då är det inte så mycket uppgifter man har att räkna på. Det finns en äldre undersökning från England som påvisar att kostnaden skulle vara ungefär tre gånger så stor. Vi skulle alltså tjäna på att fördjupa oss och förbättra arbetet.
Jag är glad om man konkret tar till sig det som Vänsterpartiet har drivit. Det här är viktiga frågor för oss, och det har det varit även bakåt i tiden.
Vi har talat om utbildningar av rättsväsendets olika yrkesgrupper. Vi har en ganska föråldrad domarkår. När det gäller vidareutbildningar kan de själva bestämma vilka de vill delta i. Vi har motionerat om att det ska vara obligatoriskt för domarkåren att förkovra sig i de här frågorna. Det här har varit lite känsligt, för man ska ju inte få påverka domarnas sätt att döma. Men för mig och för Vänsterpartiet blir det väldigt konstigt. Kunskap kan aldrig leda till att man dömer fel. Det måste snarare leda till att man har bättre perspektiv, kunskap och förståelse om de här frågorna och därför kan döma rätt. Det har förekommit ganska mycket i domstolsförhandlingar när det gäller vad domarna säger och hur de beter sig mot kvinnorna. Jag skulle gärna vilja höra ministerns kommentar till det.
Anf. 12 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Vi börjar med ordet könsmaktsordning. Vi har valt att inte använda oss av det begreppet av den enkla anledningen att vi ser att det finns olika maktordningar när vi jobbar mot mäns våld mot kvinnor. Det spelar roll om man är vit etnisk svensk från medelklassen och misshandlas eller om man är invandrad kvinna utan språkkunskaper och misshandlas. Alla dessa maktordningar spelar stor roll när det gäller hur vi bemöts av myndigheter med ansvar för att skapa trygghet för oss.
Därför har vi tagit bort begreppet könsmaktsordning, men vi jobbar på samma sätt som FN gör med att detta handlar om makt. Det handlar om över- och underordning. Vi erkänner att denna makt och över- och underordning framför allt drabbar kvinnor i förhållande till män, men vi säger också att det även förekommer över- och underordning mellan två kvinnor eller mellan två män. Det är också av den anledningen vi har kunnat föra in våld i samkönade relationer i den handlingsplan som nu håller på att verkställas. Det är svaret på det hela.
Lena Olsson pratar om ombud. Jag förstår egentligen inte riktigt idén, men jag kan hålla med om att polisen behöver bli bättre på bemötande av våldsoffren. De har också blivit bättre på det både kunskapsmässigt och i och med att det nu skapas miljöer där kvinnor som är misshandlade och har utsatts för trauman för första gången möts.
I somras var vi och invigde en sådan plats i Malmö. Det är min förhoppning att vi ska få se den typen av mottagningar hos polisen runt om i vårt land. Ska vi kunna ge kvinnor den trygghet de behöver för att kunna berätta vad de har utsatts för måste de känna att miljön är så trygg att de också vågar berätta.
I mitt svar sade jag att Brå jobbar med brottskoder. Det är lika viktigt för mig som för Lena Olsson att vi blir så bra som möjligt på att föra könsuppdelad statistik på alla samhällsområden. Den statistik som Sveriges Kommuner och Landsting har tagit fram har varit en av de saker som har uppmärksammat oss på den ojämställda vården. Jag menar att det är viktigt att vi har det också på det här området. Det jobbar som sagt Brå och polisen själva med att bli bättre på.
Det finns forskningsanslag för att vi ska förstå de här fenomenen bättre. 45 miljoner har anslagits för forskning om mäns våld mot kvinnor men också om prostitution och människohandel. Vi får se hur många forskare som ansöker om dessa pengar. Det är 45 miljoner kronor. Ju fler som vill ägna sig åt att forska om detta, desto bättre.
Sedan håller jag också med om att domarkåren behöver utbildning. De erbjuds också utbildningar, och de har blivit bättre på att gå på dem. Det allra bästa vore kanske att juristutbildningen innehöll de här delarna. Jag kan inte på stående fot säga om det är så i dag eller inte. Jag vet bara att debatten har pågått i några år. Jag hoppas också att den högre utbildningen har tagit till sig att allmänheten efterfrågar att domarkåren också är utbildad i de här frågorna.
Men vi får inte glömma nämndemännen. De har lika stor makt som chefsdomarna, som man oftast hänvisar till. Det är därför som vi har inkluderat också dem i de fortsatta utbildningarna. Nämndemän ska också ha rätt att gå dessa utbildningar.
Vi försöker täcka upp så mycket som möjligt. Det här programmet har just börjat verka. Jag hoppas att vi ska kunna se bättre resultat om ett par år åtminstone.
Anf. 13 Lena Olsson (V)
Herr talman! Som vänsterpartistisk kvinna tycker jag att man gör ett grundläggande fel när man inte tar med detta med könsmaktsordning. Det leder till att man ser att kvinnor är underordnade män och att det får konsekvenser i alla samhällssektorer. Jag tror att man skulle komma bra mycket längre om man hade den här analysen med sig i det förebyggande arbetet.
Det finns jättemånga saker som är bra i de här handlingsplanerna, men vi säger ändå att det blir ett individualistiskt perspektiv. Det läggs på individen, och det är strukturer som vi måste jobba med.
Jag ställde frågan om en obligatorisk vidareutbildning av domarkåren. Det har naturligtvis blivit bättre. Det har varit uppe i debatten. Frågan har lyfts upp rent medialt också. Man har diskuterat om det är okej att säga att en tjej har varit klädd si eller så. De här vidareutbildningarna är inte obligatoriska, utan man får välja om man vill gå eller inte. Vi menar att det måste vara obligatoriskt även för domarkåren.
När det gäller just dessa brottsoffer måste man sätta ned foten på allvar och diskutera hur man bemöter dessa kvinnor i hela kedjan. Jag menar att dessa brottsoffer behöver stöd redan från början. De behöver ett ombud som kan föra deras talan och vara deras trygghet.
Anf. 14 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Man måste absolut sätta ned foten för att brottsoffer inte ska behöva ramla mellan två stolar, och det gör vi också. Därför har länsstyrelserna i uppdrag att samordna relevanta aktörer på detta område så att samtliga kan möta kvinnan. Kvinnan ska inte fungera som en shoppingkund som går från myndighet till myndighet, utan myndigheterna ska samlas kring kvinnan för att hon ska kunna få det stöd hon behöver. Detta arbete jobbar länsstyrelserna med.
Jag tror att det arbete som polisen har inlett är viktigt. De ska se till att miljöerna där man tar emot kvinnor som har utsatts för denna typ av trauman är anpassade efter kvinnans stämning vid sådana tillfällen. Det arbetet har också påbörjats.
Jag tror inte att vi tycker olika i denna fråga. Jag tror inte ens att Lena Olsson och Vänsterpartiet egentligen saknar någonting viktigt i de handlingsplaner som finns förutom begreppet könsmaktsordning. Men könsmaktsordning handlar också om makt, över- och underordning. Vi använder oss av begreppen makt, över- och underordning, precis som FN-definitionen. Där inryms det som ni kallar för könsmaktsordning, men om man bara använder sig av begreppet könsmaktsordning riskerar man att missa andra maktordningar i vårt samhälle, och jag kan lova Lena Olsson att de existerar.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.