männen och kvinnomisshandeln

Interpellation 2004/05:681 av Engström, Hillevi (m)

den 24 maj

Interpellation 2004/05:681

av Hillevi Engström (m) till justitieminister Thomas Bodström om männen och kvinnomisshandeln

Våld är oacceptabelt oavsett var det inträffar, vem det drabbar och oavsett orsak. Våldet i samhället måste bekämpas kraftfullt. Under senare tid har våldet mot kvinnor diskuterats intensivt, vilket är bra. Debatter har förts både i medierna och i riksdagen. Frivilliga har slutit sig samman för att ta ställning mot och bekämpa våldet mot kvinnor. Operation kvinnofrid drev en framgångsrik kampanj, där man menade att "riktiga karlar slår inte kvinnor".

Vissa mäns våld mot sina närstående kvinnor är ett individuellt problem bland män och måste hanteras därefter. Det är inte ett familjeproblem. Det är inte en jämställdhetsfråga. Ändå hanteras detta problem ofta så. Varför?

Programmet Dokument inifrån ger en förklaring: Ett mångfasetterat problem kräver olika lösningar och har självfallet olika orsaker. Inom den rådande politiken är förklaringsmodellen dock enkel: Orsaken är den könsmaktsordning som råder i samhället. Det är att förenkla en viktig fråga oerhört.

Enligt BRÅ (Rapport 2002:14) finns det inga enkla förklaringar till varför brott begås generellt, vilket även gäller denna brottslighet: "Längst i förklaringshänseende till vad som ligger bakom denna typ av brott kan man antagligen komma genom att använda olika perspektiv i kombination med varandra, BRÅ menar också att såväl gärningsmännen som offren skiljer sig tydligt från befolkningen generellt när det gäller vissa sociala faktorer. De är oftare brottsbelastade, arbetslösa och har lägre utbildning än genomsnittet. Det är inte som ROKS påstår att vem som helst slår och blir slagen. Trots detta har en enda förklaringsmodell tillåtits vara den förhärskande.

Möjligheterna för män att få behandling är till följd av den enkelspåriga politiken minimala. Särskilt svårt är det för män att få hjälp innan det går så långt att polisen blir inkopplad.

Regeringens kriminalpolitik har i alla tider fokuserat på gärningsmannens sociala problematik som orsaken bakom brottsligheten. Trots detta har den enkla förklaringsmodellen om könsmaktsordningen tillåtits hindra behandling av våldsamma män. Detta trots att antalet misshandelsbrott kanske hade kunnat minskas genom införande av terapi av norsk modell, som redogjordes för i Dokument inifrån.

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att se till att våldet mot kvinnor ses som en justitiefråga och att de män som misshandlar ska få hjälp i tid @ innanför eller utanför murarna?