Mångfald inom vård och omsorg
Interpellation 2007/08:182 av Särnblad, Anneli (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-19
- Anmäld
- 2007-11-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-11-29
- Sista svarsdatum
- 2007-12-03
- Besvarad
- 2008-01-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 november
Interpellation
2007/08:182 Mångfald inom vård och omsorg
av Anneli Särnblad (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Inom dagens vård och omsorg finns både kommunala och landstingsdrivna verksamheter samt de som är utlagda på entreprenad. Detta är helt i sin ordning, så länge kvaliteten i verksamheten håller en tillräckligt hög nivå, liksom att vinsten ska gå tillbaka till verksamheten och inte till eventuella aktieägare. Det finns många goda exempel på till exempel vårdcentraler, hemtjänst eller särskilda boenden som drivs av duktiga entreprenörer. Tyvärr finns det också en hel del exempel på motsatsen.
Jag blev nyligen kontaktad av en kvinna som arbetat inom en privat vårdkoncern och som hade mycket dåliga erfarenheter därifrån. Hon berättade om fullständigt ohållbara scheman, brist på uppföljning då äldre inte hunnits med på grund av alltför stor belastning på personalen och i övrigt usla anställningsförhållanden. Det verkar dessvärre som om detta i vissa fall blir följden av att lagen om offentlig upphandling (LOU) används vid upphandling av hälso- och sjukvård liksom när äldre- och handikappomsorg upphandlas. Det är inte acceptabelt att priset är den faktor som styr på bekostnad av att människor i beroendeställning får den vård och omsorg de har rätt till.
En intressant modell är att landstinget, regionen eller kommunen certifierar de utförare som man vill använda inom hälso- och sjukvården eller omsorgen och sätter upp vilka krav som ställs på verksamheten samt kommer överens om ersättningsmodeller. Detta skulle kunna gynna mindre, personaldrivna eller idéburna aktörer som i dagsläget har svårt att hävda sig gentemot stora, internationella vårdbolag som i dag tyvärr utgör lejonparten av entreprenörerna inom vård och omsorg. Jag tror att det här skulle kunna vara en bra väg till en nödvändig och efterlängtad kvalitetshöjning inom bland annat äldreomsorgen. Dessutom gynnar det mångfalden.
Jag vill nu fråga socialministern om han avser att ta initiativ till att regeringen ser över lagstiftningen så att hälso- och sjukvården liksom äldre- och handikappomsorg undantas från lagen om offentlig upphandling.
Dessutom vill jag veta vad socialministern avser att göra för att komma till rätta med brister av det slag som redogjorts för ovan.
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:182
Webb-tv: Mångfald inom vård och omsorg
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:51 Tisdagen den 15 januariProtokoll 2007/08:51 10 § Svar på interpellation 2007/08:182 om mångfald inom vård och omsorg
Protokoll från debatten
Anf. 47 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Anneli Särnblad har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att regeringen ser över lagstiftningen så att hälso- och sjukvården liksom äldre- och handikappomsorgen undantas från lagen om offentlig upphandling samt vad jag avser att göra för att komma till rätta med brister som uppstår när hälso- och sjukvård samt omsorg har upphandlats.
Regeringen har redan tagit initiativ till att se över lagstiftningen som reglerar upphandling av hälso- och sjukvård samt äldre- och handikappomsorg i syfte att öka mångfalden. Regeringen anser att en mångfald av aktörer berikar den offentligt finansierade hälso- och sjukvården samt omsorgen. En mångfald av vårdgivare inspirerar bland annat till innovativa lösningar och förbättrad produktivitet och effektivitet, vilket skapar goda förutsättningar för en positiv kvalitetsutveckling inom hälso- och sjukvården samt omsorgen. Mångfald handlar framför allt om att ge patienter och brukare möjlighet att välja vårdgivare, men även om att ge personalen möjlighet att välja arbetsgivare. Regeringen har därför tagit flera initiativ när det gäller att stimulera mångfald och valfrihet.
Utredningen
Patientens rätt i vården
ska bland annat lämna förslag på lagreglering av det fria vårdvalet och särskilt se över hur patientens möjligheter att fritt välja vårdgivare ska kunna efterlevas. Utredningen ska lämna ett delbetänkande rörande etableringsfrihet inom primärvården senast den 15 april 2008 och slutredovisa sitt arbete senast den 15 december samma år.
Utredningen om fritt val inom äldre- och handikappomsorgen ska utreda förutsättningarna för ökad valfrihet när det gäller vård, omsorg, stöd och service inklusive särskilt boende som ges till äldre och personer med funktionshinder enligt socialtjänstlagen. Regeringen har också beslutat om tilläggsdirektiv som innebär att utredningen även ska utreda om det finns förutsättningar för att också inom hälso- och sjukvården använda den upphandlingsmodell för valfrihetssystem som utarbetas för äldre- och handikappomsorgen. Utredningen ska redovisa sitt arbete senast den 29 februari i år.
Kommuner och landsting som sluter avtal med någon annan om vården av en kommunal angelägenhet har likväl kvar huvudmannaskapet för uppgiften och därigenom också det yttersta ansvaret för verksamheten. Huvudmannen har alltid ett ansvar för att ange tydliga kvalitetskrav i förfrågningsunderlaget och sedan följa upp resultatet. Jag förutsätter därför att kommunerna och landstingen tar ansvar för att patienter och brukare får vård och omsorg av god kvalitet oavsett driftsform.
Regeringen har också beslutat att initiera ett projekt där Nutek, Almega och Sveriges Kommuner och Landsting med flera deltar och som bland annat syftar till att utveckla upphandlingar inom hälso- och sjukvården samt omsorgen. Beslutet om projektet ingår som en del i en större satsning på ökad mångfald inom hälso- och sjukvården samt omsorgen.
Regeringen har även fattat beslut som syftar till att främja kvinnligt företagande på olika sätt, stärka patientsäkerheten, utveckla ersättningssystem inom hälso- och sjukvården samt förbättra möjligheterna till uppföljning och öppna jämförelser. En mångfald av vårdgivare är en del av regeringens strategi som innebär att skapa förutsättningar för att ge en god vård och omsorg med patienten och brukaren i centrum.
Anf. 48 Anneli Särnblad (S)
Herr talman! Tack, socialministern, för svaret.
Jag har i hela mitt liv jobbat inom vård och omsorg som undersköterska. Det har varit många stunder av funderingar över sjukvårdspolitiken och naturligtvis över skiljelinjerna mellan de olika partierna.
När jag skrev den här interpellationen var jag mycket upprörd efter ett samtal med en undersköterska som berättade hur hon och hennes arbetskamrater blev behandlade av ett bolag som hade hand om äldreomsorgen. En kvinna berättade att hon hade 24 besök på helgschemat och 4 i timmen som hade väldigt stora behov av hjälp.
En annan berättade att hon hade så mycket på sitt kvällsschema att hon inte hann med. Hon ringde arbetsledningen, men ingen lyssnade.
Det är i dessa fall man undrar över om de företag som har enbart vinstintresset i fokus har tappat de mänskliga värderingarna. Man undrar vilken människosyn de har fått.
Vd:n för det här företaget satt i ett annat land. Det svar de fick av honom var: Vinsten är det viktigaste. Se till att göra så gott ni kan.
En del har slutat i det här företaget; andra hänger sig kvar av rädsla för att bli arbetslösa. En del anmälningar har gjorts. De gamla får hoppas på att få besök och den hjälp de behöver.
Jag har lyssnat på många vänner inom undersköterskekåren som jobbar för privata alternativ. De beskriver samma sak i andra bolag: Vinsten främst. Kvaliteten och likvärdigheten står inte alla gånger i fokus.
Det smärtar att höra de här historierna som drabbar de gamla som behöver hjälp och inte alla gånger kan prata för sig själva. En sak är säker: Det är viktigt att vi lyfter fram de här frågorna i fokus och i offentlighetens ljus.
När jag går till affären och handlar en frukt väljer jag den absolut bästa. Jag bryr mig kanske inte så mycket om att socialministern, om han kommer efter mig, ska få en lika bra frukt som jag. Att man jämför handelsvaror med offentlig sektor oroar mig djupt.
Jag vill att alla ska ha bra tillgång till bra sjukvård. Det handlar om kvalitet och det handlar om likvärdighetsprincipen och om att det inte är plånboken som ska styra.
Det oroar mig lite att ministern i sitt svar pratar om att mångfald berikar. Jag hoppas att ministern tar till sig debatten här i dag som visar att vissa av de privata bolagen har vinsten och aktieutdelningen främst för att man ska få så mycket till aktieägarna som möjligt.
Det handlar också om demokratiaspekten. Av de undersköterskor jag pratar med är det många som känner sig rädda för att yttra sig i de privata bolagen. En del vill också se försämrad insyn och granskning. Det hoppas jag att ministern tar till sig. Där är oron stor inför framtiden.
Det handlar om vår välfärdsmodell, och det handlar om demokratin. Med den politik som ni för på arbetsmarknadsområdet är människor i dag ännu mer rädda att förlora sina arbeten. Jag är rädd att tystnaden kan bli ett faktum.
Den offentliga sektorn, skattebetalarnas pengar, ska vi hantera på ett bra sätt. Jag tycker att det ibland är lite fantastiskt när jag ser att vissa privata aktörer får vara kvar på marknaden. Det är oftast de stora jättarna i svensk sjukvårdspolitik som köper in sig och blir de som driver företag inom vård- och hälsosektorn.
Jag hoppas att sjukvården får vara offentligt finansierad och att inte privata försäkringar kommer att träda in i den svenska sjukvården.
Anf. 49 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Det är en mycket intressant interpellation som Anneli Särnblad har ställt. Jag börjar med att understryka vikten av det som hon nämner i det andra stycket i interpellationen, nämligen lagen om offentlig upphandling och delvis brister i dess konstruktion när det gäller att se till kvalitetsaspekter inom vården. Jag delar verkligen den bedömningen.
Jag tycker också att det är mycket förtjänstfullt när socialministern lyfter fram att det också handlar om att se att det ytterst är uppdragsgivaren som har ansvaret för att det här faller ut på rätt sätt. Frågan är hur mycket lagändring som behövs och hur mycket uppdragsgivaren behöver koncentrera sig på sitt huvuduppdrag, nämligen att se till att den högsta vårdkvaliteten kommer till stånd.
Då kommer vi in på de andra mer kritiska synpunkter som jag har på interpellantens synpunkter.
Det här är något som enligt första stycket i interpellationen verkar vara förborgat i just alternativ till den offentligdrivna vården. Jag har precis som interpellanten jobbat hela mitt liv i sjukvården. Jag har varit allt från sjukvårdsbiträde, undersköterska, operationsassistent, sjuksköterska till slutligen läkare.
Under de 35 år som jag kan summera i dag har jag mött förfärligt många människor som uttryckt bekymmer över arbetsgivaren. Men den arbetsgivaren har huvudsakligen varit den offentliga arbetsgivaren. Man har sökt sig till alternativ som man har haft väldigt svårt att få till stånd i framför allt socialdemokratiskt styrda och vänsterstyrda landsting. Alternativen har varit alltför få.
Herr talman! Interpellanten lyfter väldigt intressant fram ett alternativ. Hon beskriver hur man kan tänka sig att certifiera utförare till att bedriva uppgiften. Låt mig påminna om att i mitt eget hemlän har vi kämpat för att få just en certifiering till stånd. Vi kallar det auktorisation när vi driver detta som alliansmajoritet. Där möter vi hårdnackat motstånd från Anneli Särnblads partikamrater som inte på något sätt ser detta som något intressant.
Sammantaget vill jag göra en bedömning av det som framskymtar i interpellantens antydan. Problemen med sjukvårdens effektivitet och kvalitet skulle på något sätt vara förknippat med alternativa utförare till den offentligdrivna vården. Jag gör inte bedömningen att det är så när det gäller patientens kvalitetsupplevelse och än mindre när det gäller den tillfredsställelse som olika människor som är sjukvårdsutbildade kan få av att kunna ha en större mångfald av arbetsgivare att välja mellan.
Min fråga går egentligen tillbaka till interpellanten. Jag undrar om hon vidhåller att det problem som hon beskriver efter en kontakt med en kvinna skulle vara någonting som är unikt för dem som bedriver sjukvård utanför det offentliga. Kan det vara så att även offentliga arbetsgivare missköter sig på ett sådant sätt att mycket kritik har kommit fram från alla olika yrkesgrupper i vården?
Det svar som har lämnats av socialministern visar på ett mycket fräscht alternativ. Alliansregeringen har med full kraft satt i gång att öka både kvalitet och effektivitet i vården och inte minst tillgängligheten. Det innebär en ökad mångfald till gagn för patienten i centrum. Personalen får också själv avgöra vem som ska vara dess arbetsgivare och inte politiker.
Till sist undrar jag om Anneli Särnblad tycker att certifieringsmodellen är något att lyfta fram från socialdemokratiskt håll. Anser hon att partikamraterna i mitt hemlän har rätt, eller är de ute i ogjort väder när de kritiserar alliansens förslag? På den här punkten är det närmast identiskt med det som interpellanten själv lyfter fram.
Anf. 50 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Den diskussion vi för nu är oerhört viktig. Vi blir alla oerhört upprörda när vi upplever att människor som är sjuka och sårbara behandlas illa eller inte får den vård och omsorg som de behöver. Det gäller när äldre människor som är i behov av hjälp och stöd behandlas på ett sådant sätt att deras värdighet inte upprätthålls och att de ibland rentav vanvårdas.
För att komma till rätta med det finns det inte en enkel lösning. Det fordras väldigt många olika tilltag samtidigt. Anneli Särnblad pekar i sin interpellation på instrumentet lagen om offentlig upphandling. Det kan vara en viktig faktor. Men jag tror också att det är viktigt att ta till sig det som Finn Bengtsson framhåller. Detta är någonting som tyvärr förekommer inom verksamheter som drivs i offentlig regi men också där det är privata intressenter inblandade.
Det finns exempel på verksamhet med god kvalitet som drivs privat och offentligt. Det finns exempel på verksamhet som drivs med bristande kvalitet privat eller offentligt. Vi ska komma ihåg att allt finansieras gemensamt. Men utförarna kan vara privata eller offentliga.
Det finns ingenting i exempelvis tillsynsrapporter som tyder på att privat driven vård och omsorg generellt skulle vara sämre. Tvärtom tyder mycket på att en ökad mångfald i öppen konkurrens möjliggör en effektivare vård med bättre tillgänglighet som ger bästa och mesta för varje insatt skattekrona. Det stimulerar mer innovativa arbetssätt och lösningar inte minst genom öppna jämförelser. Att vi gör på lite olika sätt gör att vi kan lära oss av varandra.
Man ska komma ihåg att lagen om offentlig upphandling är ett instrument som kan användas. Det är ett verktyg som egentligen inte ger svaret. Det är ett verktyg som kan användas med olika mått av skicklighet. Om upphandlaren är duktig när det gäller att göra förfrågningsunderlag och precisera vad man vill upphandla kan man få bra utfall. Är det så att man slarvar eller kanske ibland är alldeles för feg att precisera annat än det som handlar om kronor och ören kan man hamna väldigt fel.
Detta instrument ställer väldigt stora krav på upphandlaren att använda det på rätt sätt. Man behöver ha tillräckligt med kunskap och tänka igenom vad det är som man verkligen vill upphandla. Är det enbart billigast möjligt, eller är det någonting annat? Oftast är det någonting annat. Det handlar om en hög kvalitet, en värdighet för äldre eller för den som är sjuk och en god vård eller omsorg.
Jag vill påminna om det arbete som sker med en så kallad värdighetsgaranti inom äldreomsorgen. Den syftar till att etablera en lästa möjliga nivå som aldrig någonsin får underskridas i kvaliteten i den vård och omsorg som våra äldre får.
Jag vill också påminna om det arbete som jag har annonserat vid ett par tillfällen tidigare. Vi vill genomföra ett arbete som syftar till att i samverkan med olika aktörer ta fram en lättillgänglig, användarvänlig och bra vägledning för upphandling inom hälso- och sjukvården och inom omsorgen. Den kan fungera som ett stöd för upphandlaren så att man vet vad man ska fråga efter så att vi ser till att vi får ett bra underlag.
Anf. 51 Anneli Särnblad (S)
Herr talman! Tack så mycket för ditt svar, ministern. Upphandling inom offentlig sektor är svår. Ibland kan jag känna: Varför lägga den energin på det i stället för att lyssna på dem som är verksamma inom organisationerna och göra den offentliga sektorn mer förändringsbenägen? Det handlar om att ta till vara kompetens och idéer som finns i olika verksamheter.
En betydande del ska vara i offentlig regi. Det kan dock ibland finnas situationer där det kan vara bra med kooperativa lösningar eller andra alternativ. Jag vet många bra kooperativa verksamheter runt om i vårt land. Där gäller kvalitet och likvärdighetsprincipen, och man jobbar hårt. Många som har varit verksamma inom vård och omsorg är engagerade och drivs av sitt hjärta inom kooperativet.
Det är tragiskt att se utländska kedjor som köper upp sjukvård och där det i vissa fall finns andra regeringar som äger verksamheterna och inte den svenska regeringen. När det gäller de offentliga upphandlingarna kan det först vara det fantastiska kooperativet. Där arbetar undersköterskor och sjuksköterskor som verkligen har glöden. Men sedan kommer man till andra upphandlingen när tiden har gått ut.
Då kliver storjättarna in på marknaden. Det är det stora gigantiska aktiebolaget som blir den som får bedriva verksamheten, och kanske är det i utländsk ägo. Det är detta som är så otroligt tragiskt. Det måste man se över, och man måste verkligen jobba på ett annat sätt.
Sjukvården ska vara offentlig till stor del. Jag känner en oro för att den här regeringen kommer att sälja ut exempelvis våra sjukhus. Det kommer att stå på listan över allting annat som ska säljas ut av svenska folkets tillgångar.
Jag hoppas att du lyssnar på dessa undersköterskor som ringde till mig, ministern. De har beskrivit sin situation. Många som jobbar ute i vården är mycket frustrerade. Det handlar enbart om vinsten för ägarna i aktiebolaget och inte om att den gamle eller den som behöver hjälp är i fokus. Det sitter någon vd i London och talar om för dem: Nej, men jobba på nu! Klara de här 24! Bit ihop! Få in dem i schemat!
Jag vet många som i flera fall inte har fått hjälpen, där ingen har knackat på dörren och kommit och funnits till hands för den äldre. Det är då man hoppas att alla har styrkan att våga anmäla, att våga säga ifrån, såväl anhöriga som anställda.
Det är också där jag oroar mig för framtiden när det gäller demokratin, att man ska våga uttala sig och våga säga ifrån. Det var det jag mötte hos de här tjejerna, att man är rädd för att tappa sitt arbete på grund av att många inte vågar sig på att bli arbetslösa i dag.
Jag hoppas att ministern ändå tar till sig det här och verkligen lyssnar. Jag hoppas också att denna regering i framtiden tar sig en funderare innan man driver på mer åt privatiseringssidan.
Anf. 52 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag vill komplettera Anneli Särnblads framställan till socialministern med att säga att man också ska lyssna till alla dem som jag nämnde från min livserfarenhet som har varit kritiska till dålig kvalitativ verksamhet, när det gäller både personal och patienter inom offentligt driven verksamhet. Det är inte tu tal om att man i svaret från socialministern kan läsa just att balansen mellan det offentliga och andra entreprenörer och driftsformer inte är i fokus för socialministerns huvudsakliga intresse, utan det är just kvaliteten, effektiviteten och säkerheten för patienten. Patienten är i centrum, kort sagt.
Så åter till interpellanten, som plötsligt gör ett väldigt lustigt lappkast. Nu undrar man: Är det verkligen patienten som är i centrum? Nej, det som är i centrum i det senaste inlägget från interpellanten är att det är den svenska regeringen som äger produktionsmedlen. Det här är klassisk socialistisk retorik, som jag inte alltid tycker att Socialdemokraterna hemfaller till men som här blir väldigt tydlig.
Det spelar alltså ingen roll om någon annan producent än de som svenska staten äger producerar bättre kvalitativ vård, mer effektiv vård och mer tillgänglig vård, utan det är fortfarande ägandet som står i centrum. Man har alltså inte, enligt interpellanten, huvudfokus på patientens nytta av det hela.
Om vi flyttar detta utanför sjukvården kan vi säga så här: Varför inte säga att vi ska ha bara svenska bilar, bara svenska radio- och tv-apparater och så vidare? Då är vi tillbaka till detta. Eller också kan man säga att allting som är offentligägt ska vara svenskt, inte för att det nödvändigtvis gynnar kunden, i det här fallet patienten, utan för att det viktiga är att se till ägandet.
Min fråga till interpellanten blir avslutningsvis: Är det viktigare vem som äger det som produceras, eller är det patientens nytta som står i centrum för det som är den politik som Socialdemokraterna vill driva?
Anf. 53 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Det är en intressant debatt som Anneli Särnblad har lyft upp, och jag skulle vilja ställa några frågor till socialministern.
Offentlig vård tjänar på att människor är friska. Privat vård tjänar på att människor är sjuka. Det är alltså olika drivkrafter för det gemensamma kontra näringslivet. Vinst kommer alltid att komma i första hand för ett aktiebolag. Det är den naturliga följden av aktiebolagslagen.
Då är min fråga, om man jämför den offentliga vården med den privata: Anser socialministern att en vinst kan framkallas på annat sätt än genom minskad bemanning och lägre personalkostnader jämfört med till exempel ett landsting?
Tittar man nu på de olika privata alternativen - till exempel friskolor men även dagisverksamhet och personliga assistenter - visar det sig ofta att kvaliteten har blivit lägre. Man har tagit bort saker som finns i den offentliga verksamheten just för att kunna göra en vinst och tjäna pengar.
Då är frågan: Tjänar patienten i slutändan på det här? Om vi vet att den offentliga vården tjänar på att människor är friska och vi får in ett inslag i vården där det enda incitamentet är vinst samtidigt som man tjänar på att människor hålls sjuka längre, tror socialministern att det är en bra utveckling inom sjukvården? Det skulle jag vilja veta.
Anf. 54 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Det är, som sagt, många intressanta frågor i luften. Jag tror att det är viktigt att tänka så här: Om ni som debatterar nu, Anneli Särnblad och Eva-Lena Jansson, vill fullfölja det resonemang som ni för i de senaste inläggen lägger ni fast en ny politik för Socialdemokraterna som innebär att all vård och omsorg enbart kommer att kunna drivas i offentlig regi. I så fall är det ett nytt ljud och ett viktigt besked som ni har att lämna.
Står ni fast vid det som har varit den mer pragmatiska socialdemokratiska politiken runt om i vårt land, nämligen att det ska finnas utrymme för andra utförare än offentliga när det gäller offentligt finansierad vård och omsorg? Då får ni ju vara med på resonemanget om hur vi hittar metoder som gör att vi kan säkerställa att vi har en hög kvalitet, vare sig det handlar om offentligt utfört eller privat utfört. Men tongångarna i de senaste inläggen tyder på att ni tror att det är det offentliga som ska svara för allting.
Jag tror att det är viktigt att återföra resonemanget till det som Finn Bengtsson tar upp: Vad är det som är utgångspunkten?
Jag tror att utgångspunkten, vare sig man är socialdemokrat, kristdemokrat eller moderat, i den här diskussionen är att skapa förutsättningar för bästa möjliga vård och omsorg om våra medmänniskor. Och sedan gäller det att hitta bra metoder för att göra det.
Då finns det en del av oss - jag tror att det är alla här i kammaren - som menar att det här kan utföras i olika former. Det kan utföras i kooperativ form genom att till exempel några sjuksköterskor går samman och startar ett personalkooperativ. Det kan handla om att någonting är föreningsdrivet. Det kan handla om att det är ett privat företag. Det kan handla om att kommunen eller landstinget svarar för verksamhet. Men det kan utföras i olika former. Sedan gäller det att ha metoder för tillsyn, för att kunna följa upp, för att kunna jämföra, kort sagt för att säkerställa kvaliteten. Det är det som är modellen.
Det resonemang som ni har fört i de senaste inläggen är att allt bara kan utföras av det offentliga. Jag tror att det egentligen inte är er uppfattning.
Anneli Särnblad för ett resonemang där hon får det att låta väldigt skumt med utländska företag och utländska kedjor. Det resonemanget känns lite obehagligt för mig. Om vi skulle överföra det till några andra områden - jag ska avstå från att göra det just nu - tror jag att det finns goda idéer, goda verksamhetsidéer och människor som är goda även om de råkar komma från ett annat land och som kan bidra till att utveckla den svenska vården och omsorgen. Man är inte diskvalificerad för att man har sitt ursprung i eller kommer från ett annat land. Jag tror att det här kan utföras i olika former.
Då säger man här: Lyssna på undersköterskorna! Ja, vi lyssnar på undersköterskorna. Vi lyssnar på de undersköterskor som finns i offentlig regi som säger: Vi efterlyser ett annat sätt att få driva den här verksamheten. Jag har lyssnat på de undersköterskor i Alingsås som är väldigt glada över att de har alternativa arbetsgivare att kunna vända sig till. Jag har lyssnat på de distriktssköterskor i Skåne som driver en verksamhet i privat regi i stället för att jobba för landstinget därför att de tycker att de kan möta patienterna bättre.
Jag tycker att det ska finnas olika verksamheter, allt naturligtvis väl kontrollerat så att vi kan säkerställa att brister inte uppkommer. Men jag tycker att olika former ska få utvecklas, för jag tror att det är det som är det bästa för oss när vi behöver vård och omsorg, när vi blir gamla eller sjuka och sårbara.
Anf. 55 Anneli Särnblad (S)
Herr talman! Tack så mycket, socialministern. Patienten ska alltid stå i centrum. Plånbokens storlek ska däremot aldrig avgöra vilken vård man ska kunna få om man är gammal och sjuk.
Jämför inte sjukvård med att köpa en vara, en korv med bröd eller någonting! Det kan finnas situationer där alternativ till den offentliga sektorn är bra alternativ. Jag nämnde kooperativen - jag tyckte att jag var väldigt tydlig.
Skillnaden mellan ett kooperativ och ett aktiebolag är att kooperativet hela tiden har pengarna och medlen tillbaka medan man i aktiedelen vill ha vinstutdelning hela tiden. Jag tänker inte slå bort det heller.
När det gäller oss socialdemokrater har vi rådslagsarbete på gång. När det gäller sjukvårdsdiskussionerna har vi just nu interna diskussioner om hur vår politik ska formas i framtiden och vilken vilja vi ska gå emot. Men just nu är det ni som regerar Sverige, och det är ni som står till svars för er politik. Kvalitet och likvärdighetsprincipen ska alltid komma främst.
Det är klart att det finns bra idéer att ta till sig från andra länder. Det är inte det som jag är emot. Men jag är rädd för att vi tappar styrinstrumentet. Moderaterna ifrågasatte här i talarstolen om det är bra att demokratin - kommunpolitiker och landstingspolitiker - bestämmer.
Vi skiljer oss i mycket när det gäller synen, och det är bra att skiljelinjerna visar sig här i Sveriges riksdag. De visar sig väldigt tydligt i den politik som nu förs när man jämför den med den socialdemokratiska politiken.
Vi vill inte slå ut människor. Jag är orolig för att det blir en privatiseringsiver inom den offentliga sektorn, för det handlar om skattebetalarnas pengar, och svenskarna gillar den svenska modellen, som har varit i svensk sjukvård de senaste åren. Lyssna, ministern!
Jag har en present till dig. Tänk efter före, Göran Hägglund. Är det utflykt, eller ska rullstolen säljas?
Anf. 56 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag noterar att jag inte fick något svar från socialministern på min fråga om han ansåg att det fanns något annat sätt för de privata aktiebolagen att öka vinsten än att minska bemanningen och få lägre personalkostnader jämfört med kommuner och landsting.
Det är som jag säger: Offentlig vård tjänar på att människor är friska medan privat vård tjänar på att människor är sjuka.
Jag håller med socialministern i en fråga: Om man ska ha privata alternativ ska det ske genom offentlig insyn. Jag delar Anneli Särnblads uppfattning att den offentliga insynen bäst sker genom förtroendevalda som är valda i demokratisk ordning. Då får man också en ordentlig insyn. Problemet är när man inte får insyn och medborgarna inte får möjlighet att ha inblick i vad som sker i ett bolag.
Regeringen pratar om att man vill öka mångfalden. Inom de verksamheter där man säger att mångfalden ökar är det ofta en enfald. Det är ofta två tre företag som är stora, och de är ofta multinationella. Det är klart att det finns ett stort intresse från dem.
Man kan se att svensk sjukvård kostar hälften av vad amerikansk sjukvård kostar. I den amerikanska vården är de privata alternativen naturligtvis stora. Det är klart att det finns ett stort ekonomiskt intresse av att kunna ta del av skattepengar där man bara kan "casha in" dem.
Då är min fråga: Tror socialministern att patienten alltid kommer att komma i första hand? Aktiebolagens främsta drivkraft ska faktiskt enligt lagen vara att driva vinst. Det kommer att ske på patientens bekostnad. Jag är oroad. Jag vill i alla fall få ett svar från ministern på min fråga. Kan vinsten ske på annat sätt än genom minskad bemanning och lägre personalkostnader jämfört med kommuner och landsting?
Anf. 57 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag är ledsen om jag inte var riktigt tydlig i frågesvaret tidigare. Ja, jag tror naturligtvis att det går att åstadkomma en verksamhet som många gånger är effektivare än den som bedrivs i dag - kanske inte alltid, men många gånger. Det handlar mycket om hur man lyckas organisera verksamheten och motivera personalen att göra sina bästa insatser. Detta finns det tusen olika exempel på. Jag tror inte att jag behöver leda det i bevis här och nu.
Jag håller med om det som Eva-Lena Jansson säger om att patienten alltid ska komma i första hand. Hon frågar om det alltid kan vara så. Det är ju vår uppgift att säkerställa att det blir så.
Vi har ett system i Sverige som finansieras gemensamt och där vård och omsorg ges efter behov. Det är detta vi ska säkerställa. Vad vi nu diskuterar är om andra än det offentliga kan meddela den vården och den omsorgen. Jag menar att de naturligtvis kan det. Det har också varit den socialdemokratiska linjen, åtminstone under senare tid, även om man nu kan skönja en viss tveksamhet i inläggen. Man hävdar att när andra än det offentliga driver verksamhet sker det på patientens bekostnad. Har man det synsättet så ska naturligtvis allting ligga i offentlig regi. Det tror jag inte att ni egentligen tycker, tänker eller vill.
Då måste diskussionen handla om hur vi åstadkommer bästa möjliga styrning av den offentligt finansierade vården och omsorgen och om hur vi åstadkommer bästa möjliga förutsättningar för dem som är gamla eller sjuka och behöver hjälp och stöd. Det är det som jag ägnar varje dag åt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.