Malmös kulturinstitutioner

Interpellation 2002/03:322 av Billström, Tobias (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-05-05
Inlämnad: 2003-05-05
Besvarad: 2003-05-19
Sista svarsdatum: 2003-05-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 maj
Interpellation 2002/03:322
av Tobias Billström (m) till kulturminister Marita Ulvskog om Malmös kulturinstitutioner

Malmö stads fyra stora kulturinstitutioner, Malmö Opera och Musikteater (MOMT), Malmö Dramatiska Teater, Skånes Dansteater och Malmö Symfoniorkester, är av oerhörd betydelse för Malmö och Skåne. Institutionerna representerar flera av de mest ledande och utvecklande kulturyttringarna i Sverige och flera av dem bär också på en lång tradition av kontinuitet och höga kvalitativa nivåer. Utan Malmö Opera finns det över huvud taget inget nav för operakonsten i södra Sverige

Det statliga intresset för att utveckla de nämnda institutionerna har i perioder varit stort. Detta har legat i linje med exempelvis de formuleringar som regeringen gav uttryck för i budgetpropositionen 2003, där det bland annat slogs fast att de statliga insatserna inom teatern, dansen och musiken syftar till att öka tillgängligheten för medborgarna till dessa kulturyttringar, såväl geografiskt som socialt, samtidigt som förutsättningar ges för en hög kvalitet i det konstnärliga utövandet. Regeringen menade också att "en viktig del av de kulturpolitiska insatserna är den infrastruktur som med statligt stöd byggts upp på nationell, regional och lokal nivå."

I jämförelse med dessa formuleringar har kulturbolagens ställning i Malmö under lång tid varit högst osäker. Detta beror främst på den i grunden oansvariga hållning som Malmö stads socialdemokratiska ledning har intagit. Som ägare till bolagen och den koncern som bolagen ingår i, har man haft ett mycket stort ansvar för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Detta ansvar har man emellertid inte förmått att leva upp till.

Efter ett möte den 29 april mellan Ilmar Reepalu (s), kommunstyrelsens ordförande i Malmö, och hans partikollega i regionstyrelsen, Uno Aldegren, har dessa deklarerat sin gemensamma avsikt att föra över Malmö Opera, Malmö Dramatiska Teater och Skånes Dansteater till Region Skåne vid årsskiftet 2004/05. Malmö förlorar därmed ägarskapet till tre av sina kulturbolag.

I ett pressmeddelande från Ilmar Reepalu och Uno Aldegren meddelas vidare att Malmö Opera skall "anpassas till gällande ekonomiska förutsättningar före övertagandet". I praktiken innebär detta enligt en gjord redovisning av styrelsen för Malmö Opera och Musikteater AB (MOMT) en omstrukturering som omöjliggör operakonst och förvandlar Malmö Opera till ett rent musikalhus. Därmed frångår man det statliga uppdraget och styrelsen konstaterar också att "MOMT inte kan uppfylla det uppdrag som ett operahus i denna storleksordning förväntas göra."

Malmös kulturbolag är i allra högsta grad en nationell angelägenhet, något som understryks av det statliga ekonomiska intresset. Staten har som intressent ett avgörande ansvar för vad som nu händer i Malmö.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga kulturministern:

Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att rädda operakonstens fortlevnad i Skåne och de sydligaste delarna av Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:322

Webb-tv: Malmös kulturinstitutioner

Protokoll från debatten

Marita Ulvskog (S)

Anf. 8 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Tobias Billström har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att rädda opera- konstens fortlevnad i Skåne och de sydligaste delarna av Sverige. Bakgrunden till frågan är att Region Skå- ne planeras överta huvudmannaskapet från Malmö stad för scenkonstinstitutionerna Malmö Opera och Musikteater, Malmö Dramatiska Teater och Skånes Dansteater från och med 2005. Enligt uppgifter från region och kommun ska Malmö Opera och Musikte- ater anpassas till gällande ekonomiska förutsättningar före övertagandet, vilket kan innebära omstrukture- ringar av verksamheten. Låt mig inledningsvis säga att jag delar Tobias Billströms uppfattning att Malmös kulturinstitutioner är av mycket stor betydelse för Malmö och för hela regionen. När det gäller Malmö Opera och Musikte- ater har institutionen tillsammans med övriga regio- nala och lokala musikteaterverksamheter runtom i landet en självklar uppgift att sprida opera och mu- sikteater till en stor och sammansatt publik. En grundläggande princip för den svenska kultur- politiken är samverkan mellan stat, landsting och kommun. Ansvarsfördelningen lades fast redan i och med 1974 års kulturpolitiska proposition, där kom- munernas, landstingens och statens roller förtydliga- des. Beslut om det lokala kulturlivet fattas på lokal nivå, medan de statliga kulturstöden kompletterar de regionala och lokala satsningarna. Planerna på att låta Region Skåne bli huvudman för de tre kulturbolagen Malmö Opera och Musikteater, Malmö Dramatiska Teater och Skånes Dansteater är följaktligen ett ställ- ningstagande på regional nivå, som staten inte ska vara inblandad i. Som Tobias Billström säkert känner till pågår dessutom en försöksverksamhet i Skåne som innebär att det regionala självstyrelseorganet övertagit Statens kulturråds befogenhet att besluta om fördelningen av statsbidrag till kulturinstitutionerna i regionen. De tre scenkonstinstitutionerna i Malmö är berättigade till statsbidrag, men det är inte Statens kulturråd - än mindre regeringen - som styr hur de statliga medlen fördelas mellan de olika institutionerna. Den uppgif- ten vilar i stället på Region Skåne, enligt lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regi- onal ansvarsfördelning. Tobias Billström lyfter fram det pressmeddelande från Malmö stad och Region Skåne som beskriver planerna på att föra över huvudmannaskapet för de tre scenkonstinstitutionerna från kommunen till regio- nen. Enligt pressmeddelandet ska Malmö Opera och Musikteaters ekonomi anpassas före övertagandet, vilket kan innebära omstruktureringar av verksamhe- ten. Såvitt jag förstår har dock region och kommun ännu inte fattat några formella beslut, och det är såle- des för tidigt att säga vad förändringarna kommer att innebära i praktiken. Det vore att föregripa regionens och kommunens överväganden att som Tobias Bill- ström hävda att en omstrukturering av Malmö Opera och Musikteater skulle omöjliggöra operakonst. Från statens sida kommer vi följa utvecklingen av musik- teatern framöver. En dialog mellan Statens kulturråd och regionen om musikteaterns framtid har, enligt vad jag har erfarit, redan inletts.

Tobias Billström (M)

Anf. 9 Tobias Billström (M)

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Jag tror att det är viktigt att i den här diskussionen minnas två saker som ligger till grund för interpella- tionen. Den ena är det statliga ansvaret för opera- konsten i hela Sverige. Den andra frågan handlar om vad som långsiktigt skett med Malmö kulturbolags ekonomiska förutsättningar. Den första frågan handlar om att staten årligen in- vesterat 40 miljoner kronor i Malmös kulturinstitutio- ner, och det har inte skett på måfå utan tvärtom med mycket tydliga ingångsvärden. Ett av dessa är att det på Malmö Operas scen ska spelas opera. Till prislap- pen finns det alltså en väldigt tydlig innehållsförteck- ning. Vidare har Malmö stad uppträtt mycket ansvars- löst i fråga om sina kulturinstitutioner. Man har efter- satt underhållet, man har accepterat ökade sjukskriv- ningar, bristande vakanshållning och sänkt ambi- tionsnivå. Det sista har man dock ofta inte låtsats om. Man har i stället ganska skamlöst försökt dölja det faktum att man inte vill ge tillräckliga ekonomiska resurser i förhållande till det kulturpolitiska uppdrag som man gett Malmö Opera. Marita Ulvskogs kolle- ger i det socialdemokratiska styret i Malmö vill ha kakan kvar samtidigt som de äter den. Kulturförsöket i Skåne öppnade tyvärr ytterligare en utväg för Malmö stad att skylla ifrån sig, och nu försöker stadens ledning att utnyttja det här till max genom att planera för att avhända sig ägandet. Man är till och med beredd att betala regionen bara man slipper den kulturpolitiska huvudvärken. Naturligtvis har kulturministern fel när hon häv- dar att ägandet är en fråga på lokal nivå, som staten inte ska vara inblandad i. Staten har anslagit pengar med ett tydligt uppdrag, och kulturministern har det centrala ansvaret för statens kulturpengar. Om nu Malmö kommun vill frångå det uppdrag som staten har gett Malmö och väljer en annan väg, måste staten självfallet fråga Malmö vad som är på gång, på samma sätt som staten bevakar sina och ytterst skat- tebetalarnas intressen på andra områden. Den här förändringen av inriktningen kommer, om den blir verklighet och om verksamheten, som regionen och kommunen nu hotar med, ska anpassas till de rådande ekonomiska förutsättningarna att få konsekvenser. Det vet vi eftersom Malmö Operas styrelse redan har gjort den nödvändiga konsekvens- analysen. Jag har en kopia av den med mig, och mi- nistern får gärna ta del av den lite senare. Måste man strukturera om blir det alltså enligt styrelsen med nödvändighet så att operan decimeras och institutionen förvandlas till musikalteater. Men detta är inte vad staten har betalat pengar för, oavsett om bidragsgivaren har varit Statens kulturråd eller om, som i det här fallet, pengarna har kommit via Region Skåne. Vad som riskerar att inträffa är en omstrukturering av verksamheten som är av djupgå- ende och mycket avgörande betydelse. Det är utan tvivel så att kulturministern tillsammans med depar- tement och kulturråd håller avgörandet i sin hand. Antingen ställer man de krav som behövs och som jag har redogjort för, eller så låter man Malmös kommunledning spela upp sin egen variant av Shake- speares Som ni behagar. Det lär knappast inträffa på Malmö Opera.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 10 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Jag förstår att interpellanten egentli- gen är ute efter att föra en partipolitisk debatt med sina politiska motståndare i Malmö kommun. Jag tänker inte ge mig in i den debatten. Jag kan bara konstatera att det sedan lång tid tillbaka förs en mycket ambitiös kulturpolitik i Malmö kommun. Ibland räcker pengarna inte riktigt till. Malmö är till exempel en av de mest framstående konststäderna i Sverige, men man har även på scenkonstområdet väldigt höga ambitioner. Vi har från statens sida fun- nit anledning att stödja detta på olika sätt, antingen genom engångspengar eller genom kraftfulla statliga insatser. Sammanlagt får scenkonst och andra verk- samheter inom Malmö kommun motta ett statsbidrag om 137 miljoner kronor per år. Detta är det viktiga. Jag tror att det är besvärligt för hela Skåne att man nu tvingas leva i en situation där den borgerliga majoriteten har kört regionens ekonomi i botten. Det handlar ju om mångmiljardbe- lopp i underskott, och det är en utveckling som är väldigt svår att hejda. Visst kan man diskutera vad det kan betyda för kulturlivet framöver i Skåne, men jag tycker att ansvarsfördelningen skiljer sig helt från den som Tobias Billström här försöker framställa. Tobias Billströms insats här kan nästan kallas scenkonst.

Tobias Billström (M)

Anf. 11 Tobias Billström (M)

Herr talman! Jag får väl uppfatta det sista som en komplimang. Marita Ulvskogs kommentarer till kulturförsöket i Skåne var inte riktigt så stringenta som man kunde ha hoppats på. Grundproblemet är att staten inte har ställt upp i den omfattning som vi hade kunnat önska oss utan tvärtom har minskat sitt bidragsgivande. Därav den sköra ekonomin för kulturbolagen. Jag är förvånad över att statsrådet inte tycks vara medveten om de riktiga sakförhållandena. Jag har redan nämnt Malmö kommuns ovilja att ta tag i Malmö Operas långsiktiga ekonomiska bekym- mer. Ilmar Reepalus inställning hade förmodligen kunnat förändras om staten genom Marita Ulvskog hade ställt upp klara villkor. Inom operakonsten får man vad man betalar för, och förutsättningarna för detta kan inte Malmö kommun och Region Skåne på egen hand förhandla bort, helt oavsett vilka partier som sitter i majoritet i respektive församlingar. Men också staten har självfallet ett ansvar för des- sa frågor. Region Skåne har i ett brev avsänt i april i år till Statens kulturråd påpekat att Kulturrådet bland annat har ett ansvar för att fördela sina medel på ett sätt som inte missgynnar Malmö, Skåne och de skånska institutionerna. Ännu har jag inte sett något svar från Statens kulturråd, men det skulle vara intressant att få höra statsrådets kommentar, eftersom det har direkt bäring på interpellationen. Självfallet sticker det i ögonen att Malmö erhåller mindre pengar än både Kungliga Operan och Göte- borgsoperan. Man förväntas klara exakt samma upp- drag med mindre resurser, samtidigt som staten förra året gav Göteborgsoperan 70 miljoner kronor. Vad har ministern att säga om den skeva fördelningen? Den har ingenting att göra med vem som styr Region Skåne eller Malmö stad, utan den är ju ett resultat av den politik som regeringen för. Staten är ju som sagt huvudfinansiär. Jag har berört huvudproblemet och fortfarande inte fått ett konkret svar från ministern. I grunden är det statens ambitioner som är styrande för hur opera- konsten ska utvecklas i södra Sverige.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 12 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Vi är tillbaka där vi började, med ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna, alltså den lokala nivån, den regionala nivån och den statliga nivån. När det gäller kulturpolitiken är det så att vi är särskilt angelägna om att den statliga medelsfördel- ningen inte ska inkräkta på det konstnärliga innehål- let. Av det skälet har vi mycket tydligt markerat att en betydande del av det statliga kulturanslaget fördelas genom beslut av statens kulturråd. Detta innebär att fördelningen mellan till exempel Göteborg och Malmö - eller mellan Malmö och Umeå, som, för att ta ett annat exempel, inte får 40 miljoner kronor per år för Norrlandsoperan utan 14 miljoner per år - är resultatet avväganden och bedömningar som görs av den myndighet som har att fatta beslut i frågan. Detta får jag, som interpellanten väl känner till, inte lägga mig i som statsråd. Det är också en del av den kulturpolitik som vi har i Sverige, den vi kallar för armlängds avstånd. Man bestämmer på regional och lokal nivå vilka satsningar man vill göra, och sedan kompletterar Statens kulturråd efter en intensiv dialog med de olika kommunerna och regionerna om statliga insatser. Jag kan bara konstatera att just nu pågår en dialog mellan Statens kulturråd och Malmö stad.

Tobias Billström (M)

Anf. 13 Tobias Billström (M)

Herr talman! Man kan efter den här interpella- tionsdebatten konstatera att antingen tycker man att operakonsten är värd att satsa på i Sveriges största och viktigaste tillväxtregion, eller också kommer det kanske att utvecklas till att vara ett privilegium enbart för de mera nordliga delarna av det här landet. I det senare fallet kan jag också konstatera att den statliga visionen om en aktiv kulturpolitik i hela landet hotas, den vision som Marita Ulvskog själv har varit med om att presentera i den här kammaren i den senaste budgetskrivelsen. Där talar man uttryckligen om hur viktigt det är att man har en tillräcklig balans, en regional balans, i hela riket. Ställd på sin spets så blir nu min avslutande fråga till kulturministern: Ska den här utvecklingen sluta med att skåningarna behöver åka till Stockholm, Göteborg eller Köpenhamn om de vill titta på opera?

Marita Ulvskog (S)

Anf. 14 Marita Ulvskog (S)

Herr talman! Svensk kulturpolitik är som svensk sjukvårdspolitik eller vilken annan viktig offentlig angelägenhet som helst, det vill säga man måste ha en stabil ekonomi för att kunna finansiera det grund- läggande. Statens bidrag till de regionala kulturinsti- tutionerna uppgår till ca 30 %. Det innebär att lokalt, alltså i en kommun eller region, måste man ställa upp med en betydande del av egna medel för att klara sina kulturinstitutioner. Det är väldigt svårt i Skåne, där en borgerlig led- ning har valt att av ideologiska skäl köra hela den offentliga ekonomin i sank. Detta kommer att få svåra konsekvenser för sjukvården i Skåne framöver. Det kommer att få konsekvenser också för kulturen. Men jag är övertygad om att den nya majoriteten i Region Skåne och den befintliga majoriteten i Malmö stad kommer att göra allt de kan för att se till att både sjukvård och kultur är något som alla människor, oberoende av inkomst och social bakgrund, ska känna är något som är till för dem.

Intressenter

Frågeställare

Tobias BillströmModeraterna

Besvarad av

Marita UlvskogSocialdemokraterna