Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lönebidrag

Interpellation 2005/06:238 av Gustafsson, Lars (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-02-06
Anmäld
2006-02-07
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-02-14
Sista svarsdatum
2006-02-20
Besvarad
2006-03-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 februari

Interpellation 2005/06:238 av Lars Gustafsson (kd) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Lönebidrag

Lönebidragets grundtanke är att möjliggöra för personer som har svårt att få reguljärt arbete på grund av exempelvis funktionshinder. Genom bidraget bereds ett stort antal människor egen inkomst och delaktighet i arbetslivet, som annars inte hade varit möjligt. Självkänslan av att kunna försörja sig genom egna insatser är en betydelsefull del i dessa personers liv. De arbetsinsatser som dessa personer utför betyder också mycket för deras arbetsgivare, vilka ofta är organisationer och ideella föreningar med begränsade resurser.

I Sverige fanns den 15 december 2005 enligt Amsstatistik 57 481 personer med lönebidragsanställningar. Av dessa var 10 485 sysselsatta inom allmännyttiga organisationer.

I Halland är motsvarande siffror 1 672 respektive 363.

Som framgår av budgetpropositionen 2005 avser regeringen att förändra regler och normer för lönebidragen. Samtidigt som man föreslår en ökning av den bidragsgrundande lönenivån avsätts 118 miljoner kronor mindre till lönebidrag. En av orsakerna till en minskning av anslagen är att färre kommer att erhålla lönebidrag. De nya reglerna för lönebidrag har börjat gälla från och med årsskiftet.

Ams har också gett ut nya rekommendationer till sin organisation enligt regeringens förslag.

De nya reglerna syftar till att likställa allmännyttiga föreningar och andra arbetsgivare. När nu de nya reglerna ska genomföras slår detta hårt mot flera lönebidragsanställda och allmännyttiga organisationer och föreningar. Uppenbarligen har regeringen blundat för det faktum att många personer som uppbär lönebidrag har mycket anpassade anställningsvillkor för att över huvud taget kunna fullgöra en anställning. Detsamma gäller deras arbetsgivare, som har möjlighet att anpassa anställningen på ett sätt som inte är möjligt hos andra arbetsgivare.

De nya reglerna och hur de genomförs har redan skapat problem vid lokala förhandlingar och riskerar att slå mot exempelvis handikappade med lönebidragsanställningar som i dag arbetar inom allmännyttiga föreningar. Eftersom dessa arbetsgivare inte har möjlighet att öka sina intäkter och ofta drabbas av större kostnader för bland annat högre lokalhyror, står valet mellan att säga upp lönebidragsanställningen eller att minska anställningsgraden. Som ett resultat av de nya reglerna för lönebidrag slås enskilda personer i behov av samhällets stöd ut och viktiga och behjärtansvärda insatser i allmännyttiga verksamheter minskas.

Det verkar som om regeringens syfte med de nya reglerna för lönebidrag är att förbättra statistiken inom arbetslösheten genom att i praktiken omöjliggöra för redan hårt pressade personer och organisationer att kunna bedriva en fungerande verksamhet.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att göra så att de nya reglerna beaktar den verklighet som många lönebidragsanställningar vilar på?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:238, Lönebidrag

Interpellationsdebatt 2005/06:238

Webb-tv: Lönebidrag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hans Karlsson (S)
Anf. 33 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Lars Gustafsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta så att de nya reglerna beaktar den verklighet som många lönebidragsanställningar vilar på. Lönebidraget är en subvention som kan lämnas till en arbetsgivare som anställer en person som har nedsatt arbetsförmåga på grund av ett funktionshinder. Bidragsnivån fastställs i förhållande till det arbete som ska utföras och med hänsyn tagen till arbetstagarens arbetsförmåga. Lönebidraget får lämnas i längst fyra år. Stödet får förlängas utöver det fjärde anställningsåret endast om det efter särskild prövning bedöms motiverat med hänsyn till arbetstagarens arbetsförmåga. Omprövning av lönebidragets storlek ska ske regelbundet. Lönebidraget finns för att kompensera en nedsatt arbetsförmåga orsakad av ett funktionshinder och inte som en ersättning till ekonomiskt svaga arbetsgivare. Lars Gustafsson menar att regeringen i budgetpropositionen för 2006 har minskat anslaget till anställningar med lönebidrag. Det är fel. I budgetpropositionen för 2005 beslutades om en tillfällig höjning av volymerna i lönebidrag motsvarande 160 miljoner kronor. Detta var en kompensation för att Samhall inte bedömdes ha möjlighet att anställa de personer som koncernen tilldelats medel för. Bland annat berodde det på den omstrukturering från industri- till tjänsteverksamhet som Samhall genomgick. Som aviserats i budgetpropositionen för 2006 har regeringen i stället skapat nya insatser som bland annat ska vara ett alternativ till anställning i Samhall. Sammantaget har ca 300 miljoner kronor anvisats för nya särskilda insatser för personer med funktionshinder. Det motsvarar ungefär 1 900 nya arbetstillfällen. Den nya modellen kommer att underlätta för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden när det gäller både att hitta ett arbete men också att hitta rätt arbete. Tanken är att effektiviteten och träffsäkerheten i de olika insatserna ska öka så att rätt stöd ges till de arbetssökande. När det gäller ideella organisationer så är dessa viktiga arbetsgivare för personer med funktionshinder eftersom de ofta kan erbjuda lämpliga arbetsuppgifter. De anser sig också ta emot personer med omfattande funktionshinder och har därför fått höga bidragsnivåer beviljade av arbetsförmedlingen. Regeringen har därför beslutat om ett särskilt anordnarbidrag för just ideella organisationer i kombination med lönebidrag. Det flexibla lönebidragets storlek har alltid bedömts utifrån relationen mellan de arbetsuppgifter som ska utformas och graden av arbetsförmågan, vilket regeringen ville förtydliga i budgetpropositionen. Jag bedömer därför att konstruktionen med anordnarbidrag är utformad så att det är säkerställt att allmännyttiga organisationer inte har fått försämrade villkor utan i stället får en kompensation för vissa administrativa kostnader.
Lars Gustafsson (Kd)
Anf. 34 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Lönebidrag är en viktig del för många människor som på grund av funktionshinder eller andra hinder inte kan etablera sig på lika villkor på den ordinarie arbetsmarknaden. Många har genom lönebidraget fått en möjlighet att tjäna sitt uppehälle och en meningsfull sysselsättning. Dessutom har den allmännyttiga sektorn genom lönebidraget fått en stor möjlighet att ha en samhällsviktig funktion och även bedriva samhällsviktig verksamhet. Interpellationen grundar sig på faktiska möten och erfarenheter från representanter för ideella föreningar och företrädare för Ams i Hallands län och i Västra Götaland. Jag tänker inte inleda en debatt om budgetteknik. Men i regeringens budget under ramanslaget lönebidrag förespås en minskning bland annat med tanke på en minskad utbetalning av lönebidrag i framtiden. Regeringen anför också att man avser att följa olika utredningars förslag till förändringar. Det gäller Samhallsutredningen och Lönebidragsutredningen. Förslagen innebär en tydlig förändring i beviljandet av lönebidrag och införandet av utvecklingsanställningar, trygghetsanställningar och annat och en minskning av antalet lönebidragsanställningar. Det mest oroväckande för lönebidragsanställda och deras arbetsgivare i den allmännyttiga sektorn är det myndighetsdirektiv som gick ut vid årsskiftet om lönebidrag och som Ams delgivit sina underavdelningar i länet om en annan och hårdare linje när det gäller lönebidrag. Den har jag själv tagit ut på dess hemsida. Resultatet av flera förhandlingar blir att arbetsgivaren inte har råd att fortsätta anställningen eller att man drar ned på anställningsgraden. Oavsett vilket får detta till följd att den anställde får minskad inkomst eller ingen alls. Det blir då det offentliga samhället som genom andra olika bidrag i stället får finansiera kostnaden för den före detta anställde. Dessutom går den ideella sektorn miste om viktiga insatser inte bara för den drabbade utan för hela verksamheten som är beroende av anställningen. Ovanpå detta eroderas den länge efterlängtade höjningen av lönebidragsnivåerna som vi för övrigt välkomnar. Träffsäkerheten i de nya direktiven är inte bra. De missar i flera fall sitt mål då arbetstillfällena i den ideella sektorn ofta är speciellt anpassade utifrån den anställdes färdigheter och möjligheter på ett sätt som inte är möjligt på en konkurrensutsatt arbetsmarknad. De multihandikappade, som ministern åsyftar i sitt svar, som arbetsgivaren kan få en extra dagpenning för är en särskild grupp. Men det finns ett mycket stort spann av personer som inte kan ta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, vilket bland annat utredningen gör gällande. Dessa personer gör i sitt nuvarande arbete en ovärderlig insats. Genom flexibilitet hos arbetsgivaren när det gäller att kunna ha överseende med att någon inte kan komma vissa dagar kan de få behålla sin anställning. Företrädare för det regionala Amskontoret bekräftar att de anser att det i vissa fall är svårt att neka fortsatt ersättningsnivå trots att man ser att nuvarande lösning är den bästa för arbetstagaren och dennes arbetsgivare. De nya reglerna tar inte heller hänsyn till att kostnaderna för den allmännyttiga sektorn har ökat. Som exempel kan nämnas handikappidrotten som har fått högre hyreskostnader av kommunen. Dessa föreningar står nu i valet mellan viktiga lönebidragsanställningar och lokalhyra för sina medlemmar. Jag kräver därför att det görs en översyn av de regler som Ams gav ut vid årsskiftet. Kan ministern tänka sig att se över dessa, bland annat till fromma för de allmännyttiga föreningarna?
Hans Karlsson (S)
Anf. 35 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Lars Gustafsson, du har fel när du påstår att vi skulle ha gjort en mindre volym. Vi har inte det. Det är inte en volymminskning. Det är inte heller så att vi har försämrat villkoren för de allmännyttiga anordnarna av lönebidrag eller arbetsgivarna. Det är en annan teknik som vi har använt; det utgår jag från att Lars Gustafsson har noterat. Men kompensationsgraden är densamma. Du säger att konstruktionerna leder till att de anställda med lönebidrag får lägre lön. Det ska de inte ha. De ska ha lön enligt avtal. Lönebidraget är till för att kompensera arbetsgivaren för den lägre produktivitet - om man nu vill prata i de termerna - som en person med lönebidrag har. Det är det som är skälet till att man har lönebidrag. Det beror på att man inte har en produktivitet upparbetad på det sätt som många andra, som inte har lönebidrag, har. Lönebidraget ska kompensera detta. Det ska kompensera brister, ofullkomligheter och oförmågor som kan drabba oss människor permanent eller tillfälligt. Det som Lars Gustafsson nämner är typiska exempel på sådant som lönebidraget är till för att kompensera. Min uppfattning är att vi inte alls har gjort några dramatiska förändringar på det sätt som Lars Gustafsson påstår. Tvärtom har vi säkerställt att lönebidraget kan fortsätta att användas i samma volymer och med samma kompensationsgrader som gällde tidigare. Jag är den första att också önska att vi kan öka antalet lönebidrag framöver, för jag tror att det är en arbetsmarknadspolitisk insats som fungerar väl och som kommer att behövas i större utsträckning framöver.
Lars Gustafsson (Kd)
Anf. 36 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Jag kanske ska göra en liten resumé. Jag har sedan valet 1998, då jag kom in i riksdagen, varit språkrör för ett antal handikappföreningar i Halmstad. Det är ett stort antal handikappföreningar som träffar mig fyra gånger om året för att diskutera synpunkter och få reda på vad som föreslås. Det är dessa som samfällt framför att de är mycket oroliga, för de har råkat ut för detta. Jag ska läsa ett utdrag ur Göteborgs-Posten den 25 februari. Man skriver att föreningslivet är hårt drabbat av lägre bidrag. "I takt med att Bingolotto går allt sämre och sämre statliga och kommunala bidrag går många föreningar på slak lina." Detta är ett citat från en socialdemokratisk företrädare i Mölndals kommun. Jag hade gärna sett att ministern hade haft rätt. Men problemet är det att om man har en anställningsgrad på låt oss säga 25-30 % så blir följden att man kanske får minska den med 10 %. Då är det inte till någon nytta för den enskilde, för han får inte den ersättningen ändå. Det handlar om arbetsgivaren när det gäller den sektor som inte kan öka sina intäkter. De har ett medlemstal, och de kan inte öka intäkterna genom att höja medlemsavgifterna. Det är dessa jag ömkar. Det är därför jag vädjar till ministern. Jag har själv talat med representanter - jag ska inte namnge personerna i fråga - på de här kontoren. De säger själva att det är jättesvårt. Reglerna är strikta och klara. Det står ju också i Lönebidragsutredningen att man vill göra om dem. Det budgettekniska som handlar om att man fyller i med andra arbetsuppgifter och andra former av anställning under samma budgetram gör att det blir lite sammelsurium med att leta upp vad det är. Efter vad jag kunde komma fram till var det i alla fall en minskning. Men vi glömmer det, för det är ointressant i sammanhanget. Det gäller personerna i fråga som jag vet inte har något val. De har ingen annanstans att gå. Om de blir av med detta så vänds deras sociala tillvaro upp och ned. Det gör även verksamheten, inte minst för handikappidrotten. Detta är inget påfund eller något politiskt käbbel. Jag är allvarligt orolig, och jag skulle gärna vilja vädja till ministern att titta på hur utfallet blir på golvet. Det finns en sak till. Det har jag också fått från en av cheferna på Amskontoret som säger att om en person får en utvecklingsanställning och fortsätter den men upptäcker att han eller hon inte klarar av den så är det omöjligt för denna person att återgå till en lönebidragsanställning genom den konstruktion som finns nu. Detta är också en sak som man borde titta på. Det här är i alla fall de besked som jag har fått.
Hans Karlsson (S)
Anf. 37 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Det är uppenbart att det för för långt att gå igenom varje teknikalitet i regelverket. Men det senaste som Lars Gustafsson sade var fel. Det gällde utvecklingsanställningen. Så är det alltså inte, utan man kan gå från utvecklingsanställning tillbaka till lönebidrag. Det är mycket som vi får klara ut, Lars Gustafsson. Jag glömde en sak i uppräkningen, så låt mig bara säga vad som gäller. Lönebidragstaket är höjt, så det innebär att kompensationsgraden för arbetsgivare har ökat. Det har den gjort från den 1 januari i år, och den kommer att öka också från den 1 januari nästa år. Tack så mycket för debatten! Jag tror att vi får återkomma.
Lars Gustafsson (Kd)
Anf. 38 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Om man har sådana marginaler att man får högre kostnader men mindre intäkter så hjälper det inte att ersättningsgraden blir högre. Då kompenserar man sig genom mindre anställningsgrad för den enskilde, och den enskilde kan råka illa ut. Det är det jag är orolig för. Detta är en uppgift från en person på chefsnivå inom Ams regionala kontor. Om inte ens han vet vilka regler som gäller så tycker jag att det finns anledning för ministern att titta på detta. Jag tackar för debatten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.