ljuddämpare på jaktvapen

Interpellation 2001/02:1 av Rådhström, Jan-Evert (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-09-18
Anmäld: 2001-09-25
Besvarad: 2001-10-30

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 september
Interpellation 2001/02:1
av Jan-Evert Rådhström (m) till justitieminister Thomas Bodström om ljuddämpare på jaktvapen

Den 25 maj förra året fick jag svar från justitieminister Laila Freivalds på en fråga om att tillåta ljuddämpare ned till 125 decibel på jaktvapen, för att förebygga hörselskador. I svaret delade justitieministern min uppfattning om att det fanns anledning att analysera förutsättningarna för att genomföra en sådan förändring. Hon var dock inte beredd att ta ställning omedelbart, utan sade sig vilja avvakta Rikspolisstyrelsens pågående analys av frågan.

Rikspolisstyrelsen har nu avlämnat sin rapport till regeringen. Rapporten innehåller, vad jag fått erfara, inga som helst förslag eller synpunkter på frågan om att tillåta ljuddämpare på jaktvapen.

Då det inte är frågan om att tillåta "tysta" vapen, utan enbart en reducering av smällen ned till 125 decibel och då det är handeldvapen och inte jaktvapen som är det stora problemet ur brottssynpunkt är jag mycket förvånad över att Rikspolisstyrelsen inte tagit ställning i frågan trots att den uppenbarligen är utredd.

I ett svar den 23 maj 2001 på en skriftlig fråga från mig i detta ärende sade sig justitieministern inte beredd att uttala någon egen ståndpunkt. I stället påtalades att frågan bör övervägas ytterligare.

Eftersom justitieministern i samma svar informerade om att Rikspolisstyrelsens tidigare utredning av frågan inte skett på regeringens uppdrag, undrar jag om justitieministern nu är beredd att formellt ge Rikspolisstyrelsen ett sådant uppdrag.

Om inte justitieministern avser att låta Rikspolisstyrelsen utreda frågan, är då regeringen beredd att tillsätta en egen utredning som kan komma fram med ett underlag för beslut?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:1

Webb-tv: ljuddämpare på jaktvapen

Protokoll från debatten

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 37 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Jan-Evert Rådhström har frågat mig om jag avser att låta utreda frågan om ljuddämpare på jaktvapen antingen genom att ge Rikspolisstyrelsen ett formellt uppdrag eller genom att tillsätta en egen utredning i frågan. Enligt vapenlagen krävs sedan 1974 tillstånd för innehav av ljuddämpare. Skälet till att tillståndsplikt infördes var bl.a. att motverka olaga jakt med hjälp av vapen försedda med sådan utrustning. Ljuddämpare är vidare eftertraktade i vissa kriminella kretsar. Enligt vapenförordningen får tillstånd för ljud- dämpare meddelas till skydd för hälsa eller miljö vid jakt eller målskjutning om det är särskilt påkallat. För innehav av ljuddämpare för jaktändamål som reduce- rar ljudet så att det blir lägre än 125 decibel krävs tillstånd av både polismyndighet och Naturvårdsver- ket. Enligt den praxis som tillämpas kan tillstånd för ljuddämpare exempelvis ges om en jägare redan har en hörselskada som riskerar att förvärras. Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd bör, mot bakgrund av den restriktivitet som ska gälla vid tillståndsgiv- ningen, sådant tillstånd däremot inte meddelas för att förebygga uppkomsten av hörselskador. Det får ske på mer traditionellt vis genom användning av hörsel- skydd. Innan jag går närmare in på frågan om en eventu- ell förändring av reglerna för innehav av ljuddämpare till jaktvapen, skulle jag vilja betona att jag ser det som viktigt att vapenlagstiftningen är så utformad att den inte onödigtvis försvårar för den som på ett seri- öst sätt vill bedriva jakt eller målskytte. Med hänsyn till det stora antalet vapenägare som vi har i Sverige vill jag nog påstå att vår lagstiftning i stort uppfyller det kravet. Jag anser att det är angeläget att vi även fortsättningsvis behåller den balans mellan olika intressen som jag tycker karakteriserar den svenska vapenlagstiftningen. Mot den bakgrunden vore det olyckligt att införa regler som rubbar den balansen, t.ex. genom att möjliggöra missbruk. Då riskerar vi att hamna i en situation där vapenlagstiftningen som helhet ifrågasätts från brottsförebyggande synpunkt. Som jag tidigare förklarat i ett frågesvar till Jan- Evert Rådhström delar jag uppfattningen att det i och för sig kan finnas skäl att närmare analysera förut- sättningarna för att använda ljuddämpare som reduce- rar ljudet till 125 decibel för att förebygga hörselska- dor. En ljuddämpare som reducerar ljudet till 125 decibel torde inte medföra att vapnets skottljud blir så lågt att det skulle underlätta olaga jakt i någon större utsträckning. Risken för hörselskador minskar där- emot redan vid den nivån. Frågan är emellertid inte helt okomplicerad. Det torde vara ganska lätt att manipulera en ljuddämpare så att ljudet dämpas till väsentligt lägre nivå än ex- empelvis 125 decibel. Det kan därför ifrågasättas om ett system med ett visst tillåtet gränsvärde skulle fungera i praktiken. I detta sammanhang måste också den tekniska utvecklingen beaktas. Dessa frågor är av teknisk karaktär och måste genomlysas noggrant innan ett slutligt ställningstagande görs. Rikspolisstyrelsen har, som Jan-Evert Rådhström påpekat, på eget initiativ analyserat frågan om lämp- ligheten av att liberalisera reglerna för innehav av ljuddämpare på jaktvapen. Det arbetet har vad jag förstått lett fram till att styrelsen är emot en sådan liberalisering. Ett skäl till detta sägs vara risken för att ljuddämpare används i brottsliga sammanhang. Det ska höras när ett skjutvapen används, menar Rikspo- lisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen har i sin årliga rapport på området för civila skjutvapen för 2001 följaktligen inte heller lagt fram något förslag i frågan. Rikspolisstyrelsens rapport bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Inom ramen för det arbetet kan det finnas anledning att överväga frågor kring ljuddämpare ytterligare. Jag kommer att föra en dia- log med Rikspolisstyrelsen på den punkten. Jag vill inte nu spekulera i vad denna fortsatta beredning kan komma att resultera i.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 38 Jan-Evert Rådhström (M)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitie- ministern för det svar som jag här har fått. Som också påtalas har jag tagit upp den här frågan ett antal gånger. Det är ingen stor fråga som är avgö- rande för Sveriges framtid på något sätt, men jag får många samtal från Jakt-Sverige med anledning av att den här diskussionen har startats. Jag vill kommentera svaret på några punkter. I svaret säger justitieministern att han inte på nå- got sätt vill vara med och skapa ett system som för- svårar för den som på ett seriöst sätt vill bedriva jakt- eller målskytte. Kan det möjligtvis vara så att justi- tieministern inte känner till vilka positiva effekter en ljuddämpare på ett jaktvapen har? Ur miljösynpunkt är ljuddämparen bra för omgiv- ningen när man håller på med målskytte. Det är bra för den som är handikappad att man minskar rekylen på ett jaktvapen med uppemot 30 %. Och framför allt - och det är det som gör att jag står här i talarstolen och tycker att vi har en lagstiftning som är genant - har vi en lagstiftning som innebär att man först ska skaffa sig en hörselskada med anledning av att man vill utöva sin sport, sedan ska man försöka att få ett verktyg, alltså en ljuddämpare, för att undvika att förvärra denna hörselskada. Detta är genant! Fru talman! Det diskuteras också om en gräns på exakt 125 decibel. Det ska naturligtvis inte vara, precis som justitieministern säger, någon exakt gräns på 125 decibel. Det ska finnas en möjlighet att få ljuddämpare på jaktvapen. Jag hoppas också att vi är överens om att när vi talar om jaktvapen så talar vi om jaktvapen klass 1, 2 och 3, alltså för älgskytte, för rådjursskytte osv. Vi talar inte alls om enhandsvapen, pistoler o.d., utan om jaktvapen. Om justitieministern känner till det skulle jag vilja höra om han tror att det är några problem med att vi har ett grannland, Norge, som har ett system där man som trovärdig norsk medborgare skaffar sig och får en licens. Man blir prövad som norsk medborgare, i likhet med i Sverige, och får en licens på ett jaktva- pen. När man har fått denna licens kan man, om man finner ett behov av att använda ljuddämpare, använda licensen för att få en ljuddämpare. Alltså ska en seriös person som har licens på gevär naturligtvis också få det på ljuddämpare. Jag undrar: Vad är problemet? Jag har ställt den här frågan till justitieministerns föregångare, och hon höll indirekt med mig om att detta bör ses över. Nu säger justitieministern att frågan bereds för närvaran- de. Förklara vad det innebär! Vad innebär bereds för närvarande nu när Rikspolisstyrelsen inte har kommit med några förslag? Jag förväntar mig att få en klar redovisning av vad ministern har tänkt att göra.

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 39 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Jag vill bara understryka att jag delar uppfattningen att det kan finnas skäl att närmare analysera förutsättningarna för att använda ljuddäm- pare, som reducerar ljudet till 125 decibel, för att förebygga hörselskador. Det här är alltså en avvägning, och det är själv- klart att vi noga måste beakta vad Rikspolisstyrelsen har för uppfattning i frågan. Men just för att vi ska gå till botten med den bereds alltså rapporten. Och med bereds menas förstås att den analyseras utifrån olika förutsättningar för att se om vi ska gå vidare i denna fråga. Det är det svar jag kan ge nu.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 40 Jan-Evert Rådhström (M)

Fru talman! Det är inte med någon stor glädje som jag i eftermiddag ska skriva ett pressmeddelande till alla Sveriges jakttidningar och då konstatera att justi- tieministern ser så allvarligt på den här frågan att han tycker att den endast ska beredas inom Regerings- kansliet. Inte ett ord om att ministern svarar på mina två frågor som jag ställt, om ministern är beredd att ge ett uppdrag till Rikspolisstyrelsen att ta tag i den här frågan eller om justitieministern är beredd att utse en speciell utredare för att ta tag i frågan - nej, ing- enting. Justitieministerns svar: Vi bereder i Rege- ringskansliet. Ja, tyvärr, vågar jag påstå att i detta regeringskansli sitter ingen större expertis på det här området. Jag måste än en gång fråga justitieministern: Är det verkligen regeringens och justitieministerns me- ning att ni inte vill ta in den faktakunskap som i dag finns i vårt land, utan att frågan ska beredas internt? Jag hoppas också att både jag och Jakt-Sverige har missuppfattat det som ministern nyss sade här i talarstolen.

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 41 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! När vi nu har fått en rapport från Rikspolisstyrelsen, vilket är bra, är det självklart att vi först måste analysera den innan vi kan skicka tillbaka den till Rikspolisstyrelsen. Vi kan inte skicka den med vändande post tillbaka och säga att nu ska ni göra si eller så. Det vore ganska respektlöst mot Rikspolisstyrelsen. Den här rapporten analyseras och bereds just nu. Det är det som sker just nu. Det går inte att nu säga vad det kommer att leda fram till. Då vore ju inte analysen värd namnet. Vad detta leder fram till får vi se när analysen och beredningen är klar. Jag vill bara understryka att jag tacksamt tar emot alla faktakunskaper, åsikter och annat som är till hjälp i denna fråga så att den kan beredas på ett ännu bredare material. Men detta är det som nu sker, och det är det svar som jag kan ge.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 42 Jan-Evert Rådhström (M)

Fru talman! Det är just detta som gör mig så be- kymrad, när justitieministern vill hävda att Rege- ringskansliet måste läsa Rikspolisstyrelsens rapport som kom i maj och utifrån den se vad Rikspolissty- relsen säger. Jag tror och hoppas att justitieministern vet vad som står i denna rapport. Jag tror att jag kan säga exakt vad som står om ljuddämpare på jaktva- pen. Det står inte ett enda ord. När man då talar om att man vill visa respekt mot Rikspolisstyrelsen och analysera vad den har sagt så känns det lite tomt att använda argumentet att man vill analysera någonting som inte finns dokumenterat. Det är vad justitiemi- nistern nu försöker ta ställning till. Därför vill jag hjälpa justitieministern lite grann på traven med tanke på den rapport som inte inne- håller någonting, att ministern åtminstone har sagt att han är intresserad av att ge ett uppdrag. Jag kan inte tro att man ska analysera och bereda frågor som det inte står någonting om. Därför ser jag nu kanske en öppning när justitie- ministern sade till mig att han är tacksam för alla faktauppgifter osv. Jag ska fortsätta att interpellera och ställa frågor i detta ämne. Men det skulle gå mycket snabbare om justitieministern hämtade in faktakunskap genom att tillsätta en utredning som snabbt kan behandla detta.

Intressenter

Frågeställare

Rådhström, Jan-Evert (m) Moderaterna

Besvarad av

justitieminister Thomas Bodström Socialdemokraterna