Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Livskraftiga vargstammar

Interpellation 2006/07:326 av Johansson, Wiwi-Anne (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-19
Anmäld
2007-02-20
Besvarad
2007-02-26
Sista svarsdatum
2007-03-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 februari

Interpellation

2006/07:326 Livskraftiga vargstammar

av Wiwi-Anne Johansson (v)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Människans aktiviteter belastar jorden i så hög utsträckning att ekosystemens förmåga att försörja framtida generationer inte längre kan tas för given. Fler arter dör ut än någonsin tidigare i jordens historia. Enligt ny omfattande internationell forskning, Millennium Ecosystem Assessment, är nära två tredjedelar av jordens ekosystemtjänster på väg att förstöras eller utnyttjas på ett ohållbart sätt. Ekosystemtjänster är de förhållanden och processer genom vilka ekosystem ger förutsättningar för och underhåller mänskligt liv, exempelvis fotosyntes, nybildning av matjord, pollinering och erosionskontroll. Tyvärr har vi tagit dessa naturens tjänster för givna vilket resulterat i bristfällig skötsel av ekosystem och deras biologiska mångfald.

De stora rovdjuren är toppredatorer och står överst i näringskedjan. Därmed har de en viktig roll i ekosystemet. Ny forskning visar att rovdjurens betydelse för biologisk mångfald är mycket större än vad man tidigare trott. När en toppredator dör ut kan det få ett helt ekosystem att kollapsa, speciellt om artrikedomen är låg (till exempel Borrvall, Biodiversity and Species Extinctions in Model Food Webs 2006). När vargen fördrevs av människan i exempelvis den amerikanska nationalparken Yellowstone betades växtligheten ned av hjortdjur och hela ekosystemet förändrades. Sedan vargen återinfördes har situationen så småningom återgått till det normala.

Även i Sverige ser vi att obalansen mellan antalet få stora rovdjur och många betande djur får negativa effekter för miljön. Betningsskadorna i skogsbruket värderas årligen till miljardbelopp och föryngringen av många lövträd är nästan obefintlig.

De stora rovdjuren är emellertid inte livskraftiga i vårt land. I synnerhet vargstammen är akut hotad. I början av 1800-talet var vargen spridd över hela Sverige och vid mitten av seklet fanns den fortfarande i alla svenska landskap utom på Gotland och Öland. Därefter gick tillbakagången mycket snabbt. Mellan åren 1647 och 1965 var det skottpengar på varg. Därefter fredades den. På 1970-talet syntes bara någon enstaka varg i landet, men på 1990-talet ökade antalet på nytt.

År 2001 antog riksdagen en rovdjurspolitik som bland annat innebär att det fastställdes ett etappmål för varg i Sverige. Etappmålet är att 20 valpkullar ska födas årligen, vilket motsvarar ca 200 djur. Målet har ännu inte nåtts och antalet valpkullar bedömdes år 2005 vara 13. Vargstammen är långt ifrån säkrad. Den är genetiskt svag och den illegala jakten har vuxit till ett omfattande hot mot dess överlevnad. Av den anledningen finns det stränga begränsningar för skyddsjakten på varg. Det är bara tillåtet att fälla enstaka djur som orsakar problem.

Nu har regeringen sagt sig vilja ändra på 28 § jaktförordningen för att det ska bli enklare att skjuta varg ute i skogen om den angriper ett tamdjur, vilket oftast sker i samband med jaktsäsong. Detta är något som debatterats livligt och vissa kommuner har till och med haft folkomröstningar om frågan. Frågan är om debatten står i proportion till problemets storlek, mot bakgrund av hur hotad vargstammen är. Åtta hundar dödades och sex hundar skadades av varg år 2004. Långt fler hundar dödas och skadas av jägarna själva än av rovdjuren, enligt Agria djurförsäkringars statistik.

Något som dessutom sällan framkommer i debatten, men som regeringen rimligtvis bör känna till, är att det redan i dag är fullt lagligt att skjuta en varg som angriper ett tamdjur utanför inhägnat område. Dödandet av vargen måste då ske i omedelbar anslutning till att vargen har angripit och skadat eller dödat tamdjuret och det ska inte gå att avvärja angreppet genom att skrämma bort rovdjuret.

Lagen har formulerats på det här viset för att det ska vara möjligt att bevisa att ett vargangrepp har skett. En alltför lättvindig skrivning av paragrafen ökar risken för missbruk och försvårar eller omöjliggör bevisföringen på åklagarsidan. Landets åklagarväsende har pekat på detta vid ett flertal tillfällen när de gett remissvar på olika förändringsförslag på 28 § jaktförordningen. En lättvindig skrivning av paragrafen skulle kunna öka risken för att fler vargar och andra rovdjur skjuts illegalt. Vi ser mycket allvarligt på detta. Frågan är hur regeringen ska garantera att den nya lagstiftningen inte missbrukas.

En annan viktig fråga är hur regeringen ska genomföra planerad förändring av jaktförordningen utan att bryta mot EU:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG).

Direktivet innefattar ett förbud mot att avsiktligt fånga eller döda varg, oavsett hur detta görs. Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos vargen inte försvåras får medlemsstaterna dock göra undantag från förbudet. Det kan vara för att ”undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom” eller ”av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön”.

Kan åtta dödade och sex skadade hundar per år anses vara ett tillräckligt starkt motiv för ett undantag från förbudet, i synnerhet mot bakgrund av att vargstammen i Sverige är akut hotad? I Finland har jakt på varg tillåtits, vilket lett till att EG-domstolens generaladvokat rekommenderat att Finland bör få en fällande dom för att ha brutit mot art- och habitatdirektivet. Frågan är hur regeringen ska undvika att sätta Sverige i en liknande situation.

Jag vill fråga jordbruksministern:

1. Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att riksdagens etappmål för den akut hotade vargstammen ska kunna nås?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den aviserade förändringen av 28 § jaktförordningen inte leder till att lagen kan missbrukas med den följden att den illegala jakten ökar?

3. Hur avser statsrådet att utforma den aviserade förändringen av 28 § jaktförordningen så att den överensstämmer med EU:s art- och habitatdirektiv?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:326, Livskraftiga vargstammar

Interpellationsdebatt 2006/07:326

Webb-tv: Livskraftiga vargstammar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)
Anf. 15 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Wiwi-Anne Johansson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att riksdagens etappmål för den akut hotade vargstammen ska kunna uppnås, vilka åtgärder jag avser att vidta för att den aviserade förändringen av 28 § jaktförordningen (1987:905) inte ska gå att missbruka med följden att den illegala jakten ökar samt hur jag avser att utforma den aviserade förändringen av 28 § jaktförordningen så att den står i överensstämmelse med EU:s art- och habitatdirektiv. Bevarandet av den biologiska mångfalden är ett av våra viktigaste långsiktiga åtaganden. I detta ingår bevarandet av stora rovdjur, vilket dock sällan är ställt utan konflikter. Mot bakgrund av bland annat detta tillkallade regeringen den 16 januari 2006 en utredare för att titta på effekterna av rovdjursstammarnas utveckling (dir. 2006:7). Utredaren ska bland annat analysera vad Wiwi-Anne Johansson frågat mig om, nämligen huruvida det finns behov av ytterligare åtgärder i strävan att nå det av riksdagen beslutade etappmålet för varg. Direktiven ställer även krav på att behovet av ökad genetisk variation i den skandinaviska vargstammen analyseras och att åtgärder för detta övervägs. Utredningen ska avrapporteras den 1 december 2007. Jag avser inte att i någon del förekomma utredningens slutsatser. Min uppfattning är att bevarandet av rovdjuren inte kan ske utan att det finns en bred acceptans för rovdjurens närvaro. Min ambition är att en ändrad lydelse av 28 § jaktförordningen ska ge denna effekt. Beredningen av en ändring av 28 § jaktförordningen pågår just nu inom Regeringskansliet. I detta arbete läggs stor vikt vid bestämmelsens överensstämmelse med gällande direktiv och konventioner. Dessutom görs analyser av hur en föreslagen förändring påverkar det rättsliga bevisläget och hur det kan säkerställas att det nya regelverket följs vid dödandet av rovdjuret. Arbetet med en rättssäker utformning av den nya 28 § är viktigt och måste därför göras mycket grundligt. Min avsikt är dock att en ändring av 28 § jaktförordningen ska vara genomförd före den 1 juli 2007.
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 16 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på interpellationen om livskraftiga vargstammar, som jag har ställt med anledning av att regeringen nu vill göra det lättare att skjuta varg. Jag vill påminna om att det redan i dag är fullt möjligt att skjuta en varg som river tamboskap inom inhägnat område och varg som hotar en hund, också utanför inhägnat område, så vi ska inte tro att det inte är möjligt. Ibland verkar det som om man har glömt bort den detaljen i debatten. Men det åligger den som skjutit en varg att tillkalla polis som måste göra en utredning för att kunna säkerställa att vargen har skjutits enligt gällande regler, nämligen att dödandet har skett i omedelbar anslutning till att vargen har angripit och skadat eller dödat hunden. Det ska heller inte ha gått att avvärja angreppet genom att skrämma bort vargen. Anledningen till att jag och Vänsterpartiet engagerar oss i frågan om livskraftiga vargstammar är att vargen, som ju kallas för en topp-predator, har en mycket viktig roll i ekosystemet. Ny forskning visar också att rovdjurens betydelse för den biologiska mångfalden är långt större än vad vi tidigare har trott. Därför är det viktigt att det etappmål för varg som riksdagen antog 2001 och som säger att vi bör ha ca 200 vargar i Sverige hålls. Men vi har ännu inte nått dit, och då menar vi att det är olyckligt att vi försöker underlätta dödande av vargar. På min första fråga angående vilka åtgärder som ministern avser att vidta för att riksdagens etappmål om 200 vargar ska kunna nås svarar jordbruksministern att det har tillsatts en utredning som ska titta på effekterna av rovdjursstammens utveckling. Det är riktigt. Den ska vara klar i december 2007. Ministern säger också att han inte i någon del vill förekomma utredningens slutsatser. Det resonemanget förefaller mig mycket märkligt med tanke på att den nya jaktförordningen enligt ministern ska införas senast den 1 juli i år, alltså knappt ett halvår innan utredningen presenteras. Denna brådska ger snarast ett intryck av att det viktigaste är att på något sätt tillfredsställa den opinion som finns och som av olika skäl är för att skjuta mer varg. På frågan om hur regeringen ska garantera att förändringen av 28 § jaktförordningen inte leder till att lagen missbrukas finner jag inget svar alls, inte annat än att beredningen av ändringen nu är på gång i Regeringskansliet och att det läggs stor vikt vid att följa upp EU:s art- och habitatdirektiv. Fru talman! Följdfrågan blir då om det är att gå en vargopinion till mötes som är det viktigaste skälet till förändringen. I så fall ska väl förändringen innebära just att det ska vara lättare att skjuta varg utan att riskera rättsliga följder. Då vill jag veta om det i så fall stämmer överens med samma direktiv och om det är förenligt med målet om 200 vargar i Sverige.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 17 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt oss först konstatera att jag vill ha livskraftiga rovdjursstammar. Men jag vill också, fru talman, att tamdjursägare ska ges laglig möjlighet att freda sina djur. Jag anser att dessa två saker är förenliga med varandra. Som ett led i detta ses alltså den omtalade 28 § över. Jag ser det som ett steg i riktning mot ökad legitimitet för den rovdjurspolitik som vi vill föra. I dag finns det en avvikelse mellan den allmänna rättsuppfattningen och vad som är tillåtet enligt lag när det gäller att freda tamdjur mot rovdjur. I till exempel Brottsförebyggande rådets förstudie om illegal jakt på rovdjur skildras denna diskrepans mellan människors rättsmedvetande och befintlig lagstiftning på följande sätt: "När rättstillämpningen uppfattas som orättvis blir dödandet av rovdjur något som kan legitimeras. Tamdjursägarnas situation blir en ursäkt för alla former av rovdjursjakt." Låt mig dessutom konstatera att man i Regeringskansliet just nu bereder förslag till en ändrad § 28 i jaktförordningen. Beredningen syftar till att beakta hur förordningen kan ändras utan att det rättsliga bevisläget eftersätts när någon har dödat ett rovdjur och hur det kan säkerställas att det nya regelverket verkligen följs. Jag menar dessutom att det är viktigt att en ändring kommer till stånd för att öka förtroendet för den förda rovdjurspolitiken. Om politiken har accepterats och det finns ett förtroende finns ingen grogrund för att lagstiftningen ska kunna missbrukas. Jag tycker, fru talman, att interpellanten insinuerar att lagstiftningen inte skulle följas.
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 18 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jordbruksministern argumenterar för att förändringen av jaktförordningen behövs för att vargen ska bli mer accepterad av människor. Han menar att vargen kommer att accepteras lättare om den får skjutas i en större omfattning än i dag. Det ska alltså bli lättare att skjuta en varg i skogen om den angriper en hund. Men hur vet vi att detta innebär en större acceptans för vargar? Vi kan väl slå fast att förändringen syftar till att det ska bli enklare att skjuta varg, trots att antalet tamdjur som dödades eller skadades av rovdjur 2004 minskade med 40 procent jämfört med året innan. Det är alltså inget som ökar. Jag undrar hur åklagare ska kunna bevisa om vargar skjuts illegalt i skogen eller inte. Det förefaller närmast omöjligt. Jag undrar också varför hundägare ser just vargen som den största faran mot hunden; det är den verkligen inte. Försäkringsbolaget Agria har 200 000 registrerade och försäkrade hundar, och enligt Agrias egen statistik för åren 2000-2005 dödades eller skadades 84 hundar under den perioden av varg eller annat rovdjur. 135 hundar dödades eller skadades av vådaskott från jägare. 7 238 hundar dödades eller skadades under samma period i trafikolyckor. Statistik visar också att en hund i timmen körs ihjäl under löshundsjakten. Kanske skulle jordbruksministern, i stället för att införa lättnader i jakt på varg, fundera över hur jägarna själva lever upp till djurskyddslagens krav på vilken tillsyn man ska ha över sina djur och hur man skyddar dem mot lidande. Om det nu är hundarna som jägarna och jordbruksministern vill skydda vore väl det enda rimliga att införa förbud mot löshundsjakt. Och tamdjuren råkar inte mer illa ut än tidigare - tvärtom. Det är därför trist att jordbruksministern inte vill invänta den utredning som pågår och som ska vara klar i december i år. Utredningen skulle kanske komma fram till viktiga slutsatser som skulle kunna få människor i närheten av varg att med större kunskap acceptera vargarna. Vi måste väl ändå tro att det är med större kunskap acceptansen ska öka. Men lite grann kan man förtvivla. I går hade Göteborgs-Posten en stor artikel med rubriken "De lär sig jaga varg". Artikeln handlar om föreningen Sveriges Glesbygds Trygghet som hade möte i Dals-Ed i lördags. Man skickade runt ett vargskinn och en strypsnara för varg i bänkraderna, och man gav också varandra tips om ammunition och demonstrerade vargsaxar och linor med lapptyg för drevjakt. 40 män och kvinnor satt alltså i lördags bänkade på denna endagskurs i vargjakt. Vargskräcken är verkligen utbredd. Vi kan också läsa om en kvinna som inte längre vågar gå i skogen och plocka svamp. Det var 186 år sedan en människa senast dödades av varg i Sverige! Samtidigt dödas i Sverige varje år ca 500 människor i trafikolyckor. Det är jättebra att jordbruksministern vill att vargen ska bli mer accepterad, men jag kan inte få ihop hur man ska göra det genom att göra det lättare att skjuta varg. Kan jordbruksministern en gång till försöka förklara vilken utredning eller forskning som stöder detta synsätt?
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 19 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig först konstatera att den förda jordbrukspolitiken de facto har lyckats. Antalet stora rovdjur har ökat år från år. Det tycker jag att vi ska vara glada över och tacksamma för. För vissa av de stora rovdjuren har ökningen till och med varit så stor att vi i dag har en ganska omfattande legal jakt, och det tycker jag är bra. Jag tycker att det är jätteroligt att vi i dag har jakt på till exempel björn, som för inte alltför länge sedan var på gränsen till utrotningshotad. Vi kan se att denna ökning också gäller vargstammen. Jag tycker att det är bra och roligt. Nu har vi kommit i ett läge där både interpellanten och jag måste konstatera att vargstammen inte är akut hotad, vilket den faktiskt var för några år sedan i vårt land. Jag vill ha livskraftiga rovdjursstammar, men samtidigt vill jag ge tamdjursägare möjlighet att freda sina tamdjur från rovdjursangrepp. Jag tar parti för båda delarna. Jag tänker på den brukare som har sina djur på skogsbete, så att vi kan behålla den naturtypen. Dessa båda intressen måste gå att förena. Jag har alltså för avsikt att lägga fram den förändring som jag har redovisat, och jag gör det för att jag ser det som ett steg i riktning mot en ökad acceptans för våra vargdjur i de delar av landet där det finns etablerade stammar av våra stora rovdjur. Låt mig också konstatera att vi har utökat anslaget till polisväsendet och länsstyrelserna för att förebygga och utreda jaktbrott. Vi ser alltså också till den sidan. Lagstiftning ska följas.
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 20 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Tyvärr kan jag konstatera att vi har olika utgångspunkter. Jordbruksministern säger att vargstammen var betydligt mer hotad för ett antal år sedan, att vi i riksdagen därför antog etappmålet om att vi skulle utöka den till 200 vargar och att det verkar som om det etappmålet skulle gå att nå med nuvarande regler. Det finns regler om att man får skjuta av varg som hotar hund och tamboskap. Mängden tamboskap som dödas eller skadas av varg har inte ökat - tvärtom kan vi se att den har minskat med 40 procent under 2004. Att man skulle få en större acceptans för vargstammen om man får skjuta vilt är inget som stämmer. Jag har siffror här - källan är Fjällmistras rapport nr 10 - som gäller björn. I de kommuner i respektive län där den huvudsakliga björnjakten har bedrivits de senaste åren är det en betydligt större andel av befolkningen som inte ställer sig bakom riksdagens beslutade minimum för björn än genomsnittet för länet. Detta verkar inte stämma överens med den önskan som ministern har, alltså att befolkningen kommer att bli mer välvilligt inställd till varg om man får bedriva mer jakt. Så har det inte blivit när det gäller björn. Det stora hotet mot tamboskap och hundar verkar inte vara varg. Jag vill påminna om att det under åren 2000-2005 var 84 hundar som dödades eller skadades av varg eller annat rovdjur, 135 hundar som skadades eller dödades av vådaskott från jägare och hela 7 238 hundar som dödades eller skadades i trafikolyckor. Det verkar inte vara vargen som är problemet.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 21 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig konstatera att i stora delar av de områden som i dag hyser våra stora rovdjur har sättet som människor där lever sina liv förändrats sedan vi fick den ganska kraftiga ökning som vi faktiskt har fått av de stora rovdjuren i vårt land. Vi har nu kommit till en punkt då det är möjligt, eftersom stammarna har växt så kraftigt, att också ge möjligheter att skydda annan egendom, nämligen tamdjur. Vi kan göra det därför att rovdjursstammarna har växt så mycket. Jag tycker att vi ska ge de människorna den möjligheten, i all synnerhet som det, enligt den statistik som jag har tillgänglig, de facto är så att angreppen på tamdjur, utom hund och ren, har ökat från 74 stycken 2003 till 84 stycken 2004 och till hela 136 stycken 2005. Det är angrepp som har inneburit att djuren i fråga har dött. I något av de här fallen är det kanske möjligt att djuret inte hade dött om det hade varit möjligt att försvara djuret i fråga mot det rovdjursangrepp som har förorsakat djurets död.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.