läroplanens mål om nationella minoriteter
Interpellation 2004/05:642 av Hagberg, Liselott (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-05-23
- Anmäld
- 2005-05-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-06-03
- Sista svarsdatum
- 2005-06-07
- Besvarad
- 2005-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 maj
Interpellation 2004/05:642
av Liselott Hagberg (fp) till statsrådet Ibrahim Baylan om läroplanens mål om nationella minoriteterI enlighet med riksdagens beslut ska de nationella minoriteterna och minoritetsspråken stödjas genom rikstäckande åtgärder. Med tanke på det långvariga osynliggörandet av minoriteterna och minoritetsspråken är det viktigt att vårt lands mångkulturella karaktär tydliggöras. Genom ökad kunskap ökar förståelsen och toleransen för språkliga och kulturella olikheter. Fortfarande är dock kunskapen om de nationella minoriteterna bristfällig.
Det är viktigt att fördomarna minskar och att kunskapen om de nationella minoriteternas situation ökar. Här har skolan en viktig roll att fylla. Därför är det särskilt angeläget att skolan lever upp till läroplanens mål beträffande nationella minoriteter. Enligt läroplanen för grundskolan framgår att, eleverna ska ges kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia.
Therese Karlsson, vid Umeå universitet, har kartlagt hur och i vilken omfattning till exempel samer förekommer i samhällsorienterade läromedel riktade mot skolungdomar i årskurserna 4@9. Förhållandena är alarmerande eftersom 30 av 63 undersökta böcker inte behandlar samiska frågor över huvud taget. De skildringar som återfinns i litteraturen är kortfattade. Den bild som förmedlas är ofta en stereotyp, romantiserande bild av samerna med betoning på rennäring. Övriga nationella minoriteter omnämns knappast alls.
Om kunskaper om de nationella minoriteterna ska förmedlas till dagens skolelever är en förutsättning att det finns eldsjälar inom lärarkåren som brinner för ämnet, eftersom kurslitteraturen i det närmaste lämnar ämnet därhän.
Mina frågor till statsrådet är därför:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillse att skolan lever upp till läroplanens mål om nationella minoriteter?
Vilken typ av initiativ avser statsrådet att vidta för att stärka lärarnas möjligheter att förmedla kunskaper om de nationella minoriteterna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:642
Webb-tv: läroplanens mål om nationella minoriteter
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juniProtokoll 2004/05:135 35 § Svar på interpellation 2004/05:642 om läroplanens mål om nationella minoriteter
Protokoll från debatten
Anf. 247 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Liselott Hagberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den svenska skolan ska leva upp till läroplanens mål om nationella minoriteter samt vilka initiativ jag avser att vidta för att stärka lärarnas möjligheter att förmedla kunskaper om de nationella minoriteterna.
Genom Sveriges ratificering av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk har de fem nationella minoriteterna i Sverige rätt till särskilt skydd för sitt språk och för sin kultur. Det är viktigt att värna de nationella minoriteterna och minoritetsspråken med hänsyn till dessa åtaganden. Det är självklart också viktigt med hänsyn till de positiva dimensioner som kulturell mångfald innebär för ett samhälle.
Både läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet och läroplanen för de frivilliga skolformerna har ändrats så att det framgår att kunskap ska ges om de nationella minoriteterna. Även kursplanerna har setts över och ändrats på motsvarande sätt. I kursplanerna lyfts dock samerna fram särskilt eftersom de utgör en urbefolkning i Sverige.
Skolan har en viktig roll när det gäller kunskapen om de nationella minoriteterna. Skolan möter alla barn och ungdomar och kan bidra till att öka kunskapen och förståelsen om olika människor och kulturer och minska fördomar som kan finnas.
Myndigheten för skolutveckling, som ska stödja kommuner och andra huvudmän i deras utveckling av verksamheten så att nationellt fastställda mål i utbildningen uppnås, bedriver ett brett arbete riktat mot de nationella minoriteterna. Myndigheten har bland annat byggt upp webbplatsen Tema Modersmål som fungerar som en informationskanal till elever, föräldrar och lärare som arbetar med respektive minoritetsgrupp. Webbplatsen är en resurs för dem som arbetar inom barnomsorg och skola. Temaplatsen erbjuder undervisningsmaterial och interaktiva möjligheter att utveckla metodiken i modersmålsundervisningen. Myndigheten för skolutvecklings olika aktiviteter riktade mot lärare i skolan utgör verktyg för lärarna i deras undervisning i skolan. Genom myndighetens arbete sprids samtidigt information om de nationella minoriteterna över hela landet.
Regeringen genomförde även under 2001-2004 en särskild informationskampanj om samerna som vårt ursprungsfolk. I den satsningen ingick ett särskilt skolprojekt. Skolprojektet var en informations- och kunskapsinsats som riktades mot högstadieungdomar och lärare i hela landet.
Liselott Hagberg nämner en kartläggning av hur samerna presenteras i ett antal läromedel i samhällsorienterande ämnen som gjorts vid Umeå universitet. Det är olyckligt om samer och andra minoriteter presenteras på ett fördomsfullt och felaktigt sätt. Det är av vikt att man inom skolan för en diskussion om innehållet i de läromedel som används och reflekterar över hur dessa stöder skolans uppdrag. Läroböckernas behandling får inte strida mot skrivningar i läroplanerna och relevanta kursplaner.
Studier har visat att det finns exempel på läroböcker som ger uttryck för främlingsfientlighet och intolerans. Andra studier pekar också på behovet av att se över vilka budskap skolböckerna förmedlar. Regeringen uppdrog därför åt Statens skolverk den 12 maj 2005 att se över ett urval av läroböcker i grund- och gymnasieskolans undervisning. Läroböckerna ska analyseras med avseende på i vilken omfattning och på vilket sätt de avviker från läroplanens värdegrund. Uppdraget ska delredovisas senast den 1 oktober 2005. Slutredovisning ska ske senast den 1 december 2006.
Jag vill också nämna att regeringen i november 2004 uppdrog åt Statens skolverk att kartlägga utbildningssituationen för de nationella minoriteterna i syfte att få en tydlig bild av hur den samlade situationen för minoriteterna ser ut i dag och vilka ytterligare insatser som kan behövas på området. Uppdraget, samt de olika insatser som nämnts ovan, innebär att information sprids om minoriteterna utöver att aktiviteter och kartläggningar genomförs. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2005. I avvaktan på den redovisningen avser jag inte att nu vidta några ytterligare åtgärder rörande de nationella minoriteterna.
Då Liselott Hagberg som framställt interpellationen anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Martin Andreasson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 248 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på denna interpellation.
Innan jag går in på de enskilda frågor som statsrådet tar upp, tycker jag att det är viktigt att sätta in den fråga som Liselott Hagberg har interpellerat om i ett större sammanhang. Det var först i och med den minoritetspolitiska propositionen 1999/2000 som Sverige fick en nationell minoritetspolitik och som Sverige erkände sina nationella minoriteter. Under århundraden, och i vissa fall sedan urminnes tider, har de funnits i vårt land, men historiskt sett och ända fram till våra dagar har de ofta systematiskt osynliggjorts och motarbetats i kultur och språk.
När den minoritetspolitiska propositionen beslutades var det tydligt uttalat, såväl från regeringen som från riksdagen, att detta var ett första steg i formandet av en nationell minoritetspolitik, som handlar om både att tillvarata och uppmärksamma de behov som finns hos de personer som själva identifierar sig med en nationell minoritet och att uppmärksamma behovet av att öka allmänhetens kunskaper och medvetenhet i stort om Sveriges nationella minoriteter.
Jag vill börja med den bredare beskrivningen för att peka på ett problem som finns i statsrådets svar, nämligen glidningen mellan de åtgärder som syftar till att tillgodose utbildningsbehoven för de nationella minoriteterna och frågan om skolans undervisning om de nationella minoriteterna. Båda frågorna är i högsta grad angelägna, men de måste hållas åtskilda från varandra. Det vore ett stort misstag om vi byggde vår nationella minoritetspolitik på föreställningen att den angår bara dem som själva identifierar sig med en minoritet. I själva verket är det först när vi alla, oavsett vad vi själva identifierar oss som, är medvetna om Sveriges nationella minoriteter som vi har möjlighet att få bredare genomslag för ett erkännande och ett likaberättigande för de nationella minoriteterna.
Då finns det konkreta saker som regeringen skulle kunna göra. Till exempel nämner kursplanerna över huvud taget inte vilka de nationella minoriteterna är. Statsrådet uttrycker att det är viktigt att öka kunskaperna om dem och att motarbeta fördomsfulla beskrivningar om de nationella minoriteterna. Naturligtvis ska de fördomsfulla beskrivningarna motarbetas, men det största problemet är kanske att de nationella minoriteterna över huvud taget inte nämns. För de flesta svenskar är det inte så lätt att ens på begäran räkna upp vilka de nationella minoriteterna är. Jag är övertygad om att detsamma gäller för skolan.
Vidare är det lite anmärkningsvärt att statsrådet hänvisar till en kartläggning av läromedel som i första hand handlar om fördomsfulla beskrivningar med fokus på homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det är också en mycket viktig fråga, men dock är det en fråga som ligger något vid sidan av interpellationen.
Kort och gott, herr talman. Jag vill att statsrådet blir något konkretare med vad regeringen sex år efter det första steget tänker göra när man tar nästa steg.
Anf. 249 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Först har jag en sakupplysning. Det uppdrag som jag redogjorde för och som Statens skolverk har fått av regeringen är bredare än att det handlar bara om homo-, bi- och transsexuella. Det handlar naturligtvis också om människor med annan religion, om etnisk härkomst, om kön med mera. Det är ett bredare uppdrag än det som interpellanten verkar ha fått en uppfattning om.
Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har läroplanen för det offentliga skolväsendet, både det obligatoriska i form av grund- och gymnasieskola, förskoleklass och fritidshemmen, och de frivilliga skolformerna, ändrats så att det framgår att kunskap om de nationella minoriteterna ska ges. Också kursplanerna har setts över och ändrats på motsvarande sätt.
Jag redogjorde också för att i kursplanerna lyfts framför allt kunskapen om samerna fram eftersom de utgör en urbefolkning i Sverige. Jag vet inte om det går att vara tydligare än så. Det är naturligtvis så att både läroplanen men också kursplanen har förändrats på motsvarande sätt. Jag menar att det är både rätt och riktigt att det här handlar om en helhet. Det handlar både om möjligheten till utbildning för de minoriteter vi pratar om men också naturligtvis om kunskaperna om dem. Båda dessa går hand i hand. Vi verkar i sak vara överens om innehållet.
Sedan kan man naturligtvis alltid resonera om i vilken takt förändringarna sker. Vi har ett flertal utredningar och förslag som är under beredning. Nu senast kom ett förslag som handlar om vilket område det här ska omfatta. Det är också förslaget om att utöka området till Mälardalen, inte minst när det gäller rätten till modersmål med mera.
Det händer alltså en hel del på det här området. Man kan alltid önska att det hade gått snabbare och att vi hade gjort det här redan för 50 år sedan. Men jag tror att det är viktigt, när vi konstaterar att vi ska ha fem nationella minoriteter i Sverige, att vi både ger dem möjligheter till utbildning på sitt eget modersmål och ökar kunskapen om det i allmänhet i Sverige. Det tillgodoses i det svar som jag har lämnat till Liselott Hagberg, men Martin Andreasson får gärna ta del av det.
Anf. 250 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Först får jag kvittera med att göra ett tillrättaläggande till det tillrättaläggande som statsrådet gjorde. Det är faktiskt så att Utbildnings- och kulturdepartementet självt i ett pressmeddelande har lyft fram just att den studie om läroböckerna som jag nämnde i mitt första inlägg har fokus på HBT-frågor. Det är en utmärkt fråga att uppmärksamma. Det är dock en fråga som ligger vid sidan av det ärende som vi här och nu debatterar. Jag har med mig en kopia på regeringsuppdraget, så jag kan fräscha upp statsrådets minne på den punkten.
När det gäller vad man ska ta upp i kursplanerna blir jag lite bekymrad när statsrådet säger retoriskt: Kan man bli tydligare? Ja, uppenbarligen borde man kunna bli det.
Det vi har kunnat se efter det att kursplanen ändrades, efter det minoritetspolitiska beslutet 1999/2000, är att undervisningen om de nationella minoriteterna fortfarande inte har fått det genomslag som jag uppfattar att det i riksdagen finns en bred enighet om att vi alla önskar.
Kan man bli tydligare? frågar statsrådet. Ja, man skulle exempelvis kunna hjälpa skolväsendet på traven med att namnge de nationella minoriteterna i kursplanerna. Det är utmärkt att man nämner samerna som urbefolkning i kursplanen för samhällskunskap, att man lyfter fram det samiska språket i kursplanen för svenska och att man lyfter fram den samiska kulturen i kursplanen för historia. Allt det är alldeles ypperligt. Men frågan är om man inte på motsvarande sätt skulle namnge och synliggöra de övriga nationella minoriteterna jämsides med samerna, som dessutom är Sveriges enda urbefolkning.
Jag är nämligen övertygad om - ärligt talat tror jag att statsrådet delar min uppfattning - att vi fortfarande inte ens har kommit så långt att vi har fått ett brett genomslag i fråga om kunskapen om vilka de nationella minoriteterna är. Jag tror att det är värdefullt om skolväsendet i sina kursplaner tydligt namnger och synliggör de nationella minoriteterna - sverigefinnar, tornedalingar, romer, judar och samer - för att också visa att detta är frågor som ska uppmärksammas.
Detta är saker som Folkpartiet föreslår. Jag välkomnar om statsrådet vill ta del av de olika förslag som Folkpartiet har lagt på det minoritetspolitiska området. Det här hänger ihop med att vi till exempel också vill att man på samma sätt ska synliggöra de nationella minoriteterna genom att namnge dem i regeringsformen. Det är förvisso en fråga som ligger utanför statsrådets beredningsområde, men jag nämner den eftersom detta är en helhet: Vi måste se den nationella minoritetspolitiken som ett område som täcker flera olika samhällsområden.
Vad gäller utbildningsväsendet handlar det om att genomföra tydligare översyner över hur lärarutbildningarna uppmärksammar kunskaper om de nationella minoriteterna, men också att konkretisera möjligheterna till modersmålsundervisning i minoritetsspråk oavsett var man bor i landet. Det är också frågor som Folkpartiet har uppmärksammat. Jag välkomnar om vi kan komma vidare i denna diskussion.
Anf. 251 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Jag tror, som sagt, inte att vi är så oense i sak. Det här har skrivits in i läroplanen. Det har också på motsvarande sätt gjorts förändringar i kursplanerna, så att kunskapen om de nationella minoriteterna ska vara en del av den utbildning vi har i skolan för alla. Jag håller med interpellanten om att det är viktigt att sprida detta. Jag kan nog också dela uppfattningen att kunskapen kanske inte har spridit sig på de sex år som vi har haft detta så som man skulle önska.
Regeringen har gjort en speciell informationssatsning under ett antal år och satsat 20 miljoner just för att sprida kunskapen om de nationella minoriteterna. Åtgärder har vidtagits.
Jag skulle bara vilja, för sakens skull - det är viktigt att saker och ting blir rätt - läsa upp det beslut som regeringen tog bokstavligen, så att det blir rätt i riksdagens protokoll. Det står nämligen så här:
Regeringen uppdrar åt Statens skolverk att se över ett urval av läroböcker i grund- och gymnasieskolans undervisning. Läroböckerna ska analyseras med avseende på i vilken omfattning och på vilket sätt de avviker från läroplanens värdegrund. Eventuella uttryck för diskriminering eller andra former av kränkningar på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder ska särskilt uppmärksammas.
Därmed kanske vi kan vara överens om att detta också inbegrips i detta uppdrag, så att det inte är någon otydlighet i det.
Anf. 252 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! När det gäller det här utredningsuppdraget, som vi nu har fått anledning att ventilera i ett par replikrundor, är det naturligtvis viktigt att studera om det förekommer fördomsfulla eller kränkande formuleringar och beskrivningar i skolans läromedel. Det är vi fullkomligt överens om.
Man måste naturligtvis studera om det förekommer fördomsfulla schabloner eller kränkande uttryck om i det här fallet de nationella minoriteterna. Det som kanske är det allra största problemet är tystnaden kring de nationella minoriteter som vi har i Sverige. Det är en fråga som jag menar att regeringen har ett ansvar för att uppmärksamma.
Om det är så att regeringen kommer att avvakta fram till slutredovisningen av det uppdrag som vi nu har diskuterat, det vill säga slutet av 2006, beklagar jag att man kommer att tappa en del tid. Jag tror att det finns ganska enkla åtgärder, som kan betyda mycket om den politiska viljan finns.
Om inte annat får detta vara någonting för den regering som sitter efter valet 2006 att uppmärksamma i samband med att det uppdraget slutredovisas.
En sådan konkret åtgärd skulle naturligtvis vara att tydliggöra skrivningarna i kursplanerna för att namnge och synliggöra Sveriges nationella minoriteter.
Jag vill avslutningsvis trots allt tacka statsrådet för den här debatten, men jag beklagar att det inte har kommit speciellt många konkreta besked från regeringens sida.
Anf. 253 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Även om vi är överens om mycket är vi nog inte överens om det sista. Jag har redovisat och genomfört ett antal konkreta åtgärder.
I avvaktan på de utredningar som vi har på det här området avser jag inte att just nu vidta ytterligare åtgärder. Vi har ett antal både konkreta åtgärder och utredningar som pågår på området. Det är viktigt att framhålla.
Det är också viktigt att framhålla att det sker väldigt mycket på det här området. Det är positivt. Det är möjligt att det inte är tillräckligt utan att vi behöver göra ytterligare. Men det är också viktigt att framhålla att vi de senaste sex åren har gjort betydligt mer än vad man har gjort tidigare under en ganska lång tid.
Visst behöver det göras ytterligare, men mycket positivt har ändå hänt de senaste åren - det är viktigt att framhålla.
Sedan skulle jag bara avslutningsvis vilja framhålla att en av de saker som Liselott Hagberg tar upp i sin interpellation naturligtvis handlar om det som står i våra skolböcker. Det är därför väldigt viktigt att det ingår i det här uppdraget. Vi kan nog vara överens om att det är ett viktigt uppdrag och att det också är viktigt att man får den tid som behövs för att göra detta på ett bra sätt, så att man inte hafsar fram detta på ett sätt som gör att det blir otillräckligt.
Med det vill jag önska Martin Andreasson en trevlig sommar. Jag hoppas också att Liselott Hagberg får en trevlig sommar, eftersom detta är den sista interpellationsdebatten före sommaruppehållet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.