Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

lärlingsutbildning som arbetsmarknadsåtgärd

Interpellation 2004/05:271 av Attefall, Stefan (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-12-17
Inlämnad
2004-12-17
Besvarad
2005-01-28
Sista svarsdatum
2005-01-31

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 december

Interpellation 2004/05:271

 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Hans Karlsson om lärlingsutbildning som arbetsmarknadsåtgärd

I Jönköping har ett företagsanpassat lärlingsprogram blivit succé. Jönköpings-Posten rapporterar att alla som hittills gått igenom programmet fått jobb. Detta bekräftar åter den bild som bland annat IFAU:s undersökningar visat; praktik leder snabbare till jobb än konventionella arbetsmarknadsutbildningar.

Det lyckade projektet i Vätterbygden påbörjades för ett år sedan. Då kom Företagarna, LO och arbetsförmedlingen överens om att starta ett projekt med lärlingsverksamhet. Huvudsyftet var att utbilda lärlingar utifrån företagens behov. Projektet riktades både till arbetslösa utan någon utbildning alls och till arbetslösa med utbildning, men som saknade erfarenhet.

Kristdemokraterna har länge krävt att lärlingsutbildning ska bli ett program inom arbetsmarknadspolitiken på nationell nivå. Yrkeskunskaperna håller på att förlora mark i Sverige. Den politik som förts har inte värderat dessa kunskaper tillräckligt högt. Det är skadligt för samhället att de behov av kunskap som de färdigutbildade möter i sin yrkesutövning inte blivit tillgodosedda. Tyvärr präglas de socialdemokratiska regeringarnas politik av en passiv syn när det gäller att utveckla yrkesutbildningen. Den passiviteten skadar Sveriges möjligheter till utveckling och tillväxt och förminskar också olika kunskapers och yrkens betydelse. Det är för att möta de behov som finns och de krav på flexibilitet som arbetsmarknaden ställer som vi föreslår att ett lärlingsprogram ska finnas som ett arbetsmarknadspolitiskt program.

I Företagarnas undersökning, Småföretagsbarometern våren 2004, anger 14 % av småföretagen bristen på kvalificerad arbetskraft som det främsta hindret att växa och utvecklas våren 2004. 21 % uppger att expansionsutsikterna försämras på grund av bristen på medarbetare med rätt kompetens.

Det existerar inte någon centralt sammanställd information om lärlingsutbildningar som bedrivs eller har bedrivits i projektform runtom i landet i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En kartläggning av landets lärlingsutbildningar, vilka inryms inom det arbetsmarknadspolitiska området, kräver att kontakt tas med varje länsarbetsnämnd. Det är oroväckande att det inte existerar en bättre samordning mellan central, regional och kommunal nivå. Det behövs också en bättre samordning mellan kommuner och mellan länen för att man ska kunna utbyta idéer och erfarenheter.

I Skaraborg, Västra Götalands län, genomfördes ett projekt med lärlingsutbildning som en form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Satsningen gjordes som ett samarbetsprojekt mellan Företagarna i Skaraborg och länsarbetsnämnden i samråd med LO-facken i Västsverige. Medel till projektet erhölls från Europeiska socialfonden. Projektet var framgångsrikt och fick fina vitsord från många håll, till exempel EU:s socialfond. Det kunde dock inte fortsätta efter projekttiden då medel inte avsatts till en fortsättning.

I bland annat den så kallade Vaggerydsmodellen använder sig arbetsförmedlingen av en företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning som slagit mycket väl ut. Där förläggs utbildningen till fem sex olika företag som har ansvar för den praktiska utbildningen. En teoridag per vecka ingår och för de elever som behöver det också en dag svenskundervisning per vecka. Denna utbildning har inslag av lärlingsutbildning.

För att kunna få en tillväxt i de traditionella hantverksyrkena och för att svara mot företagens olika behov av yrkeskompetens behövs en mängd olika utbildningsvägar. Därför är det viktigt att det finns ett lärlingssystem inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

En lärlingsutbildningen ska ske i nära samarbete med det lokala näringslivet. Ett visst mått av flexibilitet måste även byggas in i läroplanerna. Det bör ges utrymme för utbildningsalternativ som uppfyller regionala och lokala önskemål eller behov. Utbildningen ska mestadels vara förlagd till ett företag. Skriftlig överenskommelse träffas mellan skolan och företagen.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till statsrådet Hans Karlsson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att lyckade försök med lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska kunna fungera som goda exempel för andra arbetsförmedlingar runtom i landet?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att lärlingsutbildning ska bli ett nationellt program inom ramen för arbetsmarknadspolitiken?

Vilka åtgärder avser statsrådet i övrigt att vidta för att säkerställa svenska företags och hantverkares behov av kvalificerad arbetskraft med yrkeskunnande?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:271, lärlingsutbildning som arbetsmarknadsåtgärd

Interpellationsdebatt 2004/05:271

Webb-tv: lärlingsutbildning som arbetsmarknadsåtgärd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hans Karlsson (S)
Anf. 35 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Stefan Attefall har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att försök med lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska kunna spridas till andra arbetsförmedlingar i landet, om jag tänker agera för att lärlingsutbildning ska bli ett nationellt program och vad jag i övrigt ska vidta för åtgärder för att säkerställa svenska företags och hantverkares behov av kvalificerad arbetskraft med yrkeskunnande. Jag delar Stefan Attefalls uppfattning att arbetsmarknadspolitiken ska bidra till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att bland annat förse företag med hantverkare och annan yrkeskunnig arbetskraft. Jag vill inledningsvis dock betona att det är utbildningspolitiken som främst ska tillgodose långsiktiga behov av utbildad arbetskraft. Den form av lärlingsutbildning som bedrivs inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen har ökat i omfattning de senaste åren och genomförs i flera län där behov av sådan finns. Precis som Stefan Attefall noterat finns flera lyckosamma projekt, och det utbyte av erfarenheter som redan nu sker mellan länen bidrar till att företagsförlagd utbildning utvecklas och avpassas mot varje lokal arbetsmarknad. Sådant utbyte kan aldrig ske från central nivå utan bäst genom kontakter mellan länen, eftersom varje län arbetar från sina utgångspunkter. Däremot följer Ams utvecklingen på arbetsmarknaden genom sammanställningar över arbetsmarknadsutbildningarna utifrån efterfrågan inom olika branschområden. Den informationen ger en tydlig bild av inom vilka områden det finns brist på arbetskraft och på vilket sätt arbetsmarknadsutbildningen kan svara mot de behov företag har av utbildad arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildningen styrs av konjunkturens växlingar och ska tillgodose behov på kort sikt utifrån de prognoser länsarbetsnämnderna genomför och som Ams årligen sammanställer. Arbetsförmedlingarnas kontakter med det lokala näringslivet är därför centralt, men det behövs även annan samordning som kan bidra till bättre balans mellan utbud och efterfrågan genom att dimensionera arbetsmarknadsutbildningen så att den avpassas till vad övriga utbildningsväsendet erbjuder. Den uppgiften har de regionala kompetensråden där företrädare för näringslivet, arbetstagarorganisationer, utbildningsanordnare och kommuner ingår. Arbetsmarknadsutbildningen har under senare år genomgått stora förändringar, vilket visat sig i att fler och fler får arbete efter avslutad arbetsmarknadsutbildning. Trots ett ansträngt konjunkturläge har andelen som fått arbete efter avslutad utbildning har uppgått till över 70 % det senaste året och är lite högre i början av detta år. Det förbättrade resultatet beror i huvudsak på ökad fokusering på utbildningar med inriktning på yrken där det råder brist på arbetskraft och aktiva arbetsförmedlingsinsatser under utbildningstiden. Att tillgodose långsiktiga behov på arbetsmarknaden, där fleråriga lärlingsutbildningar krävs, är däremot utbildningspolitikens uppgift. Arbetsmarknadspolitiken ska enbart komplettera där det offentliga utbildningsväsendet inte tillgodoser behoven. I proposition Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan (2003/04:140) föreslår regeringen att en modern lärlingsutbildning införs i gymnasieskolan som en frivillig alternativ studieväg på alla yrkesinriktade gymnasieprogram. Riksdagen har behandlat propositionen och beslutat i enlighet med förslagen. Skolverket har fått uppdraget att närmare utreda och föreslå utformning och regelverk för en sådan lärlingsutbildning. Därutöver har regeringen beslutat om en försöksverksamhet med lärlingsutbildning för vuxna till vissa hantverksyrken. Den syftar till att närmare pröva en utbildningsform som varvar teoretiska studier med lärlingskap hos hantverkare. För närvarande bedrivs en sådan verksamhet av Stockholms Hantverksförening. Det är angeläget att fortsatt uppmärksamhet riktas mot arbetsmarknadsutbildningen och hur den kan motverka flaskhalsar. Mellan länsarbetsnämnder finns en aktiv dialog om effekterna av arbetsmarknadsutbildningar, varför jag inte finner någon anledning att ta ytterligare initiativ för att sprida goda exempel. Företagsförlagd utbildning finns som en del av arbetsmarknadsutbildningen och har visat sig ge goda resultat genom att arbetssökande som en del av utbildningen får praktisera på arbetsplatsen. Att täcka långsiktiga behov, där yrkesbevis och gesällprov ofta ingår i utbildningen, är däremot en uppgift för utbildningspolitiken, och där pågår redan insatser.
Stefan Attefall (Kd)
Anf. 36 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag vill först tacka för svaret. Jag vill gärna betona att vi har i dag stora problem på arbetsmarknaden. Vi har mitt under en högkonjunktur 8 % av arbetskraften antingen öppet arbetslösa eller i åtgärder. Det är stora volymer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Lärlingsutbildning som en arbetsmarknadspolitisk fråga är självklart bara en delfråga i det stora sammanhanget. Även om statsrådet i sitt svar intar en allmänt välvillig attityd är ändå sammanfattningen av svaret: Ja, man håller på med det här lite grann på en del ställen runtom i landet. Det är väl bra att de håller på, men jag är inte speciellt engagerad i att i någon större utsträckning få snurr på det. Det är på något sätt den känsla Hans Karlsson skapar. Det är inget riktigt engagemang i att utveckla lärlingsutbildningen som en del i arbetsmarknadspolitiken, tyvärr. Vi ska diskutera gymnasiepropositionen och den traditionella utbildningspolitiken. Där har jag en massa synpunkter också på att det kunde hända mycket mer när det gäller lärlingsutbildningen. Vi vet att Skolverket ska utreda frågan vidare. Det här har utretts, och det har funnits en massa halvdana varianter, och det har aldrig blivit någon fart på de här sakerna inom gymnasieskolans ram. Nu tänkte jag fokusera på alla de goda exempel från olika ställen runtom i landet där lärlingsutbildning som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har prövats. Vi har framgångsrika exempel från Skaraborg. Men pengarna tar slut, projekttiden är över, och så avvecklas verksamheten. Jag har pekat på Jönköping som har prövat en sådan här modell, och där alla har kommit ut i arbete efteråt. Vi har exempel från Öland, och vi har Vaggerydsmodellen där man jobbar med de här sakerna. Utgångspunkten för oss kristdemokrater är att vi måste uppvärdera praktisk kunskap. I vårt samhälle är vi alltför mycket fokuserade på teoretisk kunskap. De människor som har sin största håg till att jobba praktiskt med saker och ting och lära sig den vägen får inte utrymme på samma sätt som de mer teoretiskt lagda människorna. Det behövs mer företagsanpassad och företagsförlagd utbildning, det tycker vi är en viktig fråga. Det gäller inte minst inom arbetsmarknadspolitikens ram, och det visar också forskningen. Arbetsmarknadspolitisk forskning visar att när åtgärder ligger nära eller i företagen leder de oftare till jobb än när de ligger långt utanför företagen. Vi vill också stärka hantverkstraditionen, och det handlar inte om att enbart stärka klassiska hantverk. Sådan utbildning kan också ske inom företag som en lärlingsform. Det finns lokala goda initiativ inom arbetsmarknadspolitiken. Men varför blir det inte mer av gemensam satsning? Varför förs inte erfarenheterna och kunskaperna över till andra områden? Varför blir det inte mer kraft i de goda initiativen? Jag tror att det finns ett systemfel i hela Ams organisation. Det är på något sätt så att goda exempel är öar som får begränsad spridning. Vad är det som gör att man inte ens på centralt håll kan sammanställa kunskapen och sprida ut den? Det går alltså inte att ringa till någon central myndighet och få reda på vad som sker på det här området, utan man måste söka upp varje enskilt projekt runtom i landet. Det är ett av problemen med att få kraft i att genomföra mer av lärlingsutbildning inom arbetsmarknadspolitikens område.
Hans Karlsson (S)
Anf. 37 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Jag beklagar om Stefan Attefall inte tycker att jag verkar engagerad. Det är fel, men möjligen kan det bero på att detta är en favorit i repris för Stefan Attefall. Vi har debatterat den här frågan flera gånger. Jag ska försöka att pigga upp mig, men jag kan inte variera svaren särskilt mycket. De gånger som jag tidigare har debatterat lärlingsutbildning med Stefan Attefall har jag berättat om mina egna erfarenheter. Jag är en gammal målare som har gått fyra år i yrkesskolan, varvat med lärlingsutbildning och är nästan färdig gesäll. Jag gillade det. Det ligger någonting väldigt fint i att få möjlighet att dokumentera sin utbildning och få lära sig ett yrke varvat med teori och praktik. Jag har inget emot detta, tvärtom. Jag vill utveckla det både som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och i det reguljära utbildningssystemet. Sedan frågar jag mig: Vad är det egentligen som vi är oense om? Vi tycks vara ense om att lärlingsutbildning är bra. Vi gillar det. Men vad är vi då oense om? Regeringen och jag anser att lärlingsutbildningen ska vara en del i det reguljära utbildningssystemet för det långsiktiga behovet. Arbetsmarknadspolitiken ska i första hand tillgodose ett kortsiktigt behov av arbetskraft. Kunskapen om detta behov finns i det lokala samhället på det lokala arbetsmarknadsområdet. Där är förutsättningarna för att skapa åtgärder och utbildning, till exempel lärlingsutbildning, störst genom att enskilda arbetsgivare, arbetsorganisationer, fackliga organisationer, arbetsförmedlingen och de arbetssökande gör detta tillsammans lokalt. Det är min ingång i detta. Det känns som att vi på den här punkten har bytt perspektiv. Jag som socialdemokrat företräder det lokala synsättet och Stefan Attefall som kristdemokrat vill har mer centralstyrning. Behovet av arbetskraft och formerna för det är en kvalitetsfråga för mig. Det blir bättre utbildning och engagemang i utbildningen om man kan knåpa ihop det hela i länsarbetsnämndens och arbetsförmedlingarnas regi tillsammans med de lokala arbetsgivarna. Det ser inte ut som att det är någon stor ideologisk skillnad oss emellan, tvärtom. Vi har bytt perspektiv. Jag är decentralist och Stefan Attefall har blivit centralist i den här frågan. Vi får se om du håller med om det eller om du har någon annan förklaring till denna tingens ordning.
Stefan Attefall (Kd)
Anf. 38 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag är imponerad av Hans Karlsson som har förstått kristdemokratin på ett bra sätt. Det är sant. Vi vill bygga nedifrån. Det är också intressant att Hans Karlsson säger att vi har bytt perspektiv. Därmed erkänner han att han normalt står för ett centralistiskt perspektiv. Jag tror att arbetsmarknadspolitiken ska vara nationell. Man bör kunna ta till vara goda exempel och sprida dem. Man borde sammanställa erfarenheter och kunskaper centralt för att ge mera kraft åt det hela runtom i landet. Något sådant finns inte. Jag tror också att man med hjälp av regleringsbrev och uttalanden från statsråd kan skicka signaler om att det här viktigt. Jag tror inte att den insikten finns överallt i Arbetsmarknadsverket. Genom att visa uppskattning över de goda exempel som finns kan man också stärka dem och få människor att känna att de gör någonting viktigt. Har Hans Karlsson lyft fram lärlingsutbildningen som en viktig del i arbetsmarknadspolitiken i regleringsbrev och därmed skickat dessa signaler till länsarbetsnämnder och lokala arbetsförmedlingar? Varför bedrivs lärlingsutbildningar ofta i projektform och har bara en begränsad tidslängd? Då kan Hans Karlsson säga att det kanske inte finns behov efter ett tag. Vi vet att behoven finns långsiktigt. Lärlingsutbildning är en effektiv form för att lära upp arbetslösa människor till ett yrke. Får vi fler människor med hantverkskunskap - det kan gälla alltifrån skomakare till mer avancerade yrken inom industrin - skapas det behov. Många av våra behov styrs av det som finns tillgängligt. Finns det ingen som lagar en sak köper vi nytt. Men finns det människor som har hantverkskunskap och lagar våra grejer finns det en marknad för detta. Det är skönt att höra att Hans Karlsson gillar lärlingsutbildning. Jag vill påstå att alla socialdemokrater inte uttrycker sig så. Jag har debatterat med många socialdemokrater i den frågan. Jag hoppas bara att det engagemanget smittar av sig mera på arbetsmarknadspolitiken och Ams. Jag hoppas också att Hans Karlsson tar initiativ till att skicka ut signaler om att detta är en viktig del i arbetsmarknadspolitiken. Det ska inte bara vara kortsiktiga projekt. Sammanställ erfarenheterna! Sprid dem! Och gör gärna studiebesök, Hans Karlsson, på de orter där man genomför dessa projekt, stärk dem och säg: Ni gör någonting viktigt inom arbetsmarknadspolitiken. Det blir inga jobb av att sådana signaler skickas ut, men den bakgrund som Hans Karlsson har som målarlärling gör att du har bättre förutsättningar än många andra. Jag hoppas att det inte finns någon ideologisk skiljelinje. Det finns det mellan socialdemokrater och kristdemokrater när det gäller lärlingsutbildning inom gymnasieskolans ram. Det har åtminstone funnits det. Där finns det mycket kvar att göra, men det kan vi debattera i särskild ordning. Inom arbetsmarknadspolitikens område behövs det mer företagsanpassad och företagsförlagd utbildning. Det behövs mer samverkan med företagen. Lärlingsutbildningen är en bra metod för detta. Stärk de goda exemplen! Sprid dem, ställ dig bakom och framhåll dem i regleringsbrev och se till att jag, nästa gång som vi debatterar den här frågan, kan ha hittat information centralt så att jag kan se i hur stor omfattning detta pågår. Det vet ingen av oss i dag. Eller vet Hans Karlsson det?
Hans Karlsson (S)
Anf. 39 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Vi ska inte ha en centralt utformad lärlingsutbildning. Vår uppfattning är att man, för att få hög kvalitet på den, ska utveckla den på arbetsmarknadspolitikens område efter det lokala behovet och anpassar den till branscher, företag och enskilda individer. Jag tror inte att Stefan Attefall kommer att hitta något centralt register, inte ens till nästa gång vi debatterar den här frågan. Däremot är det inget som hindrar att Stefan Attefall går in på Ams hemsida. Där hittar till exempel länsarbetsnämnderna de goda exemplen inom Ams, den egna myndigheten. Där byter man information och utvecklar de olika projekt och lärlingsutbildningar som pågår. Vaggerydsmodellen, som Stefan Attefall hänvisar till, har Ams jobbat med nationellt och har haft en person anställd för att enbart jobba med att sprida ut den modellen. Jag har inget emot att mera och mer högljutt prata väl om lärlingsutbildning i både det reguljära utbildningssystemet och inom arbetsmarknadspolitiken. Jag kan gott göra det. Jag har tittat på en sådan lärlingsutbildning. Jag kan titta på flera, och jag ska göra det. Här gäller det att också glädja Stefan Attefall och visa engagemang, och det hoppas jag att Stefan gör nu när jag pratar. På den här punkten ska jag alltså bättra mig, så det blir några besök till. Men det kommer inte att bli en centralt reglerad lärlingsutbildning inom arbetsmarknadspolitiken. Det blir inte heller något register. Jag tror inte att det behovet finns. Det behov som föreligger tillgodoses inom ramen för den verksamhet vi har just nu. Det är min uppfattning.
Stefan Attefall (Kd)
Anf. 40 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Det är inte säkert att man behöver ha en central reglering, men man kan ha en central information om de olika projekt som finns och om omfattningen. Men några saker borde man kanske ändå fundera på att ha lite mer centralt reglerade, exempelvis en typ av kvalitetssäkring, en typ av bevis på att man har gått igenom en lärlingsutbildning, så att det finns någonting att hänga upp den på så att man kan säga: Nu har jag genomgått en lärlingsutbildning. Nu har jag klarat av det här. Den typen av saker kanske man kan fundera på att ha centralt reglerat och också registrerat. Det handlar alltså inte om att detaljreglera uppifrån. Men det handlar om att sprida kunskaperna, sprida informationen. Det handlar också om att erkänna det som sker och att se till att det slår igenom inom hela Arbetsmarknadsmyndigheten. Jag upplever att det finns en tröghet just när det gäller att sprida nya idéer och nya grepp. Jag ser att många av de goda idéerna alltför mycket är i projektform. Det gäller också de projekt som jag har studerat som rör lärlingsutbildning. Frågan till Hans Karlsson är: Vet Hans Karlsson hur många det är som är inblandade i olika lärlingsutbildningar inom arbetsmarknadspolitikens ram? Jag kan inte ta reda på detta. Jag får ingen sådan information. Finns det någon typ av bevis på att man gått ut en lärlingsutbildning som ger en kvalitetsstämpel, som en del har använt sig av? Finns det någon sådan information? Jag tror att den här typen av saker behövs för att höja statusen på lärlingsutbildningen inom arbetsmarknadspolitiken och för att sätta en tydlig kvalitetsetikett på den här typen av utbildningar och också för att höja statusen så att utbildningen sprids ut till andra områden. Där finns det mer att göra, även om jag välkomnar att Hans Karlsson har en positiv inställning och kommer att resa runt och besöka fler sådana här utbildningar framöver.
Hans Karlsson (S)
Anf. 41 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Vi vet inte, och vill heller inte veta, exakt hur många lärlingsutbildningar som finns. Däremot håller vi väldigt noga ordning på inom vilka branscher det behövs arbetskraft. Vecka 2 år 2005 var 9 115 stycken i arbetsmarknadsutbildning inom de områden där det föreligger behov av arbetskraft. Däri ingår också de lärlingsutbildningar som pågår. Jag ser fram emot att vi får återkomma till den här debatten. Vi får se vad som har hänt fram till dess. En sak vill jag försäkra Stefan Attefall, att mitt engagemang för ungdomar och lärlingsutbildning är det inget fel på. Men du får väl hålla liv i detta i återkommande debatter. Jag ställer upp.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.