Länsstyrelsernas övertagande av djurskyddstillsynen
Interpellation 2008/09:241 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2009-01-08
- Anmäld:
- 2009-01-09
- Anmäld:
- 2009-01-13
- Besvarad:
- 2009-01-23
- Sista svarsdatum:
- 2009-01-26
Interpellationen
Interpellation
2008/09:241 Länsstyrelsernas övertagande av djurskyddstillsynen
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Från den 1 januari 2009 har länsstyrelserna övertagit ansvaret för djurskyddstillsynen från kommunerna. Det finns en stor oro ute i landet att de pengar som regeringen avsätter för den nya djurskyddskontrollen är otillräckliga.
I mitt hemlän Kronoberg kommer länsstyrelsen att anställa fyra nya djurskyddshandläggare som ska arbeta över hela länet och ersätta de inspektörer som tidigare fanns ute i kommunerna. För en utomstående framstår det som en orimlig arbetsuppgift för dessa fyra djurskyddshandläggare att hinna med att kontrollera djurskyddet i Kronoberg. En möjlighet är naturligtvis att minska antalet inspektioner per år vilket kan komma att medföra försämringar. Det är ofta hälsoproblem eller sociala problem hos djurägarna som är orsaken till att djuren inte får den omsorg som krävs. En bra fungerande djurskyddstillsyn är garanten för att missförhållanden upptäcks i god tid och kan hanteras innan allvarliga problem uppstår.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att djurskyddstillsynen när den övertas av länsstyrelsen från årsskiftet kommer att hålla en lika bra och hög nivå som i dagsläget?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:241
Webb-tv: Länsstyrelsernas övertagande av djurskyddstillsynen
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 37 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att djurskyddskontrollen när den övertas av länsstyrelsen från årsskiftet kommer att hålla en lika bra och hög nivå som i dagsläget.
För regeringen är djurskyddet en mycket viktig fråga. Avsikten med att genomföra den förändring som trädde i kraft för drygt tre veckor sedan var att stärka djurskyddskontrollens effektivitet och likvärdighet. Djurskyddet ska ligga på samma höga nivå i hela landet och det ska vara tydligt för djurhållarna hur reglerna tillämpas.
Regeringen har i och med förändringarna tillfört länsstyrelserna resurser för djurskyddskontrollarbetet. Dessa resurser motsvarar de medel som samtliga kommuner satsade på djurskyddskontrollerna när de hade ansvar för dem. Att ansvara för djurskyddskontrollen är numera en del av länsstyrelsernas ordinarie uppdrag och de medel som tillförts länsstyrelserna är en del av deras förvaltningsanslag. Varje länsstyrelse har därför möjlighet att prioritera olika verksamheter inom sitt eget anslag.
De nu tillförda medlen har fördelats mellan länsstyrelserna med hjälp av den fördelningsnyckel som används för länsstyrelsernas förvaltningsanslag. I denna nyckel tas flera aspekter i beaktande. Där finns bland annat parametrar som speglar långa avstånd, befolkningsmängd och antalet lantbruk inom länet. Flera av de parametrar som påverkar kostnaderna i djurskyddskontrollen återspeglas alltså direkt eller indirekt i fördelningsnyckeln.
Naturligtvis skulle det vara önskvärt att fördela alla medel till länsstyrelserna exakt efter vilka kostnader de har. Det är dock inte görligt. Den nu använda modellen är den mest rimliga fördelning vi kan göra i dag; det saknas helt enkelt tillförlitlig statistik över vilka kontrollobjekt som finns i respektive län och hur ofta dessa bör kontrolleras.
Jordbruksverket kommer inom kort att få i uppdrag att ta fram ett bättre underlag gällande kontrollarbetet i olika län. Till 2010 ska det inom Regeringskansliet göras en översyn av fördelningsnyckeln för länsstyrelsernas förvaltningsanslag, detta för att se om justeringar behöver göras för att medlen ska fördelas så korrekt som möjligt mellan länsstyrelserna.
Carina Adolfsson Elgestam frågar vad jag ska göra för att djurskyddskontrollen ska skötas bra hos länsstyrelserna. Låt mig först återigen understryka att djur ska ha samma starka skydd oavsett var i landet de finns. Genom förändringen har vi minskat antalet kontrollmyndigheter från ungefär 300 till ett tjugotal. Färre och större kontrollenheter underlättar styrning, samordning och uppföljning av kontrollen. Att samla uppgifterna hos länsstyrelserna ger också möjlighet till bättre kompetensuppbyggnad och fler inspektörer som är specialiserade på djurskydd. Fler inspektörer som arbetar tillsammans innebär också minskad sårbarhet och gör det lättare att undvika ensamarbete, jävsproblematik och andra situationer som kan vara besvärande.
Dessutom kommer länsstyrelsernas breda kompetens med såväl länsveterinärerna som juridiskt kunnig personal att bidra på ett tydligt sätt för att skapa en effektivare och mer likvärdig djurskyddskontroll i hela landet. Sammantaget medför detta att det blir enklare att uppnå likvärdighet i kontrollen samt att höja kontrollens kvalitet, vilket i sin tur kommer att öka förutsägbarheten och rättssäkerheten i kontrollen.
För att säkerställa att det verkligen blir en förändring till det bättre kommer jag att noga följa utvecklingen. Länsstyrelsen i Gävleborg ska den 1 mars 2009 lämna en redovisning till regeringen hur inordnandet av verksamheten har förlöpt, och redan i budgetpropositionen för 2009 utlovades att överflytten av kontrollansvaret från kommunerna till länsstyrelserna ska följas upp. Jag kommer att vidta de åtgärder som behövs för att komma till rätta med eventuella problem som kommer fram i dessa och andra uppföljningsprocesser.
Anf. 38 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Det är ett på flera sätt intressant svar som ministern ger, framför allt att syftet är att stärka djurskyddskontrollen samt effektivisera den.
En av mina frågor handlar om Kronobergs län där både jag och jordbruksministern bor. Vi går där från sex till fyra inspektörer. Det gör att jag blir lite fundersam över hur pass mycket mer effektivt det blir och hur det blir med likvärdigheten och bedömningen samt om de verkligen hinner med att arbeta på samma sätt när de är färre till antalet.
När den borgerliga regeringen tillträdde hade vi en djurskyddsmyndighet som hade ansvar för att värna djuren. Det var syftet med myndigheten. Borgarna hade lovat att avskaffa den, och så har också skett. Man kan ju fundera över syftet när de i stället väljer att förstatliga det som gäller kontrollen och djurskyddet och på vilket sätt den nya ordningen ska bli lika effektiv. Jag uppfattar det nog så att man glömt att göra en konsekvensanalys. Om det gjorts en konsekvensanalys vore det bra om ministern kunde redogöra för vad man i så fall kommit fram till.
Det jag kan känna mig bekymrad över är att man nu gör djurskyddstillsynen smalare, för det vill jag nog påstå att den blir. När kommunerna tidigare hade ansvaret för djurskyddet var det i många kommuner kopplat till miljö och hälsa och till det som hänger ihop med de olika lagstiftningarna. På det sättet kunde man samordna en viss del av arbetet, vilket var effektivt.
Vi vet att den lokala kännedomen ofta spelar stor roll. Inte minst utifrån den ton som anges i svaret från ministern känner jag oro och undrar: Kommer det i framtiden att finnas möjligheter till spontana besök, som det kan finnas behov av att göra, eller kommer besöken att bli mer uppstyrda, så att de ska vara väl förankrade utifrån vilken typ av besök som ska göras? Med väl förankrade menar jag att inspektörerna som är anställda vid länsstyrelsen pratat ihop sig om hur de ska lägga upp arbetet för året eller halvåret. Just de spontana besöken som kan behöva göras kommer då i kläm.
Jag funderar också på hur det blir med sällskapsdjuren, var de kommer in. Låt mig ta ett exempel. Kalle, som är 73 år, har vissa alkoholproblem. Han har en hund som han för det mesta sköter om väldigt bra. Under vissa perioder dricker Kalle dock lite mer än vanligt, och det brukar människorna i hans omgivning ha koll på. De ringer då till länsstyrelsen, eller så ringer de som vanligt till kommunen, och framför detta. Kommer det att finnas möjlighet och utrymme till att åka ut och föra ett samtal med Kalle för att få lite ordning på det hela? I grund och botten är det inte säkert att han missköter hunden, mer än under vissa perioder, då den är instängd i badrummet. Kommer den möjligheten att finnas?
Anf. 39 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag tar tillfället i akt och hakar på diskussionen. Jag ställde tidigt i höstas en fråga till ministern med anledning av den förändring som skulle komma.
Frågan löd ungefär som följer: Från nyåret kommer länsstyrelserna att ta över kommunernas djurskyddstillsyn. Det finns nu en stor oro ute i landet att de pengar som regeringen avsätter för den nya djurskyddskontrollen hos länsstyrelserna är otillräckliga.
I min hemkommun Västervik finns en stor oro över hur länsstyrelsen ska hinna med tillsynen. En möjlighet är naturligtvis att sänka ambitionsnivån och därmed minska antalet inspektioner, vilket skulle medföra en försämring både för samhället och för de berörda företagen.
Jag fick ett svar, som delvis innefattas i det svar som har lämnats på dagens interpellation, att de resurser som tillförs länsstyrelserna för dessa nya arbetsuppgifter motsvarar de resurser som kommunerna har lagt på kontrollen.
Enligt den information jag har fått gäller detta åtminstone inte för Kalmar län.
I svaret som har lämnats på dagens interpellation står det att dessa resurser ska motsvara de tidigare, men man säger också att de tillförda medlen har fördelats mellan länsstyrelserna med hjälp av den fördelningsnyckel som används för länsstyrelsernas förvaltningsanslag och att man tar hänsyn till flera aspekter.
På nästa sida påpekas mycket riktigt att det helt enkelt saknas tillförlitlig statistik över vilka kontrollobjekt som finns i respektive län och hur ofta dessa bör kontrolleras.
Jag kan berätta, vilket ministern säkert känner till eftersom man har skrivit brev om detta till departementet, att det i Kalmar län finns 5 600 kontrollobjekt. Från länsstyrelsens sida säger man att man för att klara denna arbetsuppgift behöver 13,5 personal. De pengar man har fått motsvarar 5,5 tjänst, vilket alltså innebär att det blir jättestor skillnad mot hur det har varit tidigare.
Vi får till svar att ni ska följa detta. Är det då inte så att ni har sjösatt en organisation som åtminstone inte i Kalmar län har förmåga att klara av de arbetsuppgifter som riksdagen har förutsatt ska kunna skötas efter den 1 januari?
Att som ministern säga, som han gjorde i mitt svar, att man har tillfört 5 miljoner kronor under 2008 för att säkerställa att länsstyrelsernas kontroll är operativ redan från första dagen räcker inte riktigt till. Det är ju den summa som skulle behövas bara för att klara av det resterande behovet av ytterligare personal i Kalmar län. Men det är alltså den summa som har avsatts för hela landet.
Jag skulle därför vilja fråga ministern: Med hänsyn tagen till de brev och den information som har kommit från Kalmar län, ska ni då inte från regeringens sida ta hänsyn till det faktiska förhållande som har meddelats från den nya myndigheten om att detta är otillräckligt, att det behövs mer resurser om arbetsuppgiften ska kunna utföras och att regeringen garanterar att dessa pengar kommer? Annars har regeringen missat det uppdrag riksdagen har gett - att se till att vi har en fullgod djurskyddstillsyn med den nya organisationen från den 1 januari 2009.
Anf. 40 Carina Hägg (S)
Herr talman! Som boende i Jönköpings län och representerande den valkretsen kan jag inte annat än välkomna att Jordbruksverket fick tillbaka de arbetsuppgifter man tidigare haft. Men när Djurskyddsmyndigheten flyttade tillbaka till Jönköping och Jordbruksverket fick man dessvärre inte med sig alla resurser. Där skedde en första uttunning.
Nu har vi sett att man har gjort en omorganisation och flyttat ansvaret från kommunerna till länsstyrelserna och gjort en fördelningsnyckel som, om jag ska tolka myndigheterna rätt, inte är gjord utifrån antalet djurenheter utan utifrån antalet människor som bor i olika områden. Men det är ju inte folk man ska kontrollera, utan det är faktiskt tillsynen av djur det handlar om.
Detta känns alltså lite märkligt, och jag har också mött kritik och frågtecken ute i verksamheterna.
Nu diskuterar vi konsekvenserna av just den här förändringen, men jag känner också en oro för att det här inte är nog. Regeringen gav den 29 november 2007 bemyndigande att man skulle utreda och göra en översyn av Statens jordbruksverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket och Fiskeriverket. Detta skulle också beröra hemvisten i myndighetsstrukturen, alltså var dessa verksamheter skulle vara belägna. Nu har vi talat om att man flyttar dem från kommunerna till länsstyrelserna, men det talas också om hur man eventuellt ska flytta den övergripande myndighetsstrukturen. Regeringen har också, utöver de ursprungliga direktiven, kommit med tilläggsdirektiv som förstärker frågetecknen kring hur många som ska vara anställda och var de ska vara anställda inom jordbruksministerns ansvarsområde.
Detta skulle presenteras senast den 1 december 2008. Nu har man skjutit på det. Om det var för att personalen skulle få julfrid eller om det var för att regeringen skulle få sinnesro och kunna fira jul på ett avkopplande sätt vet jag inte. Det senaste datumet jag har hört är den 31 januari 2009.
Frågan är: Är det regeringens och jordbruksministerns avsikt att ytterligare flytta myndighetsansvar och göra omfördelningar i myndighetsstrukturen och i en situation där vi nu oroas för konsekvenserna på arbetsmarknaden också låta kommuner, länsstyrelser och regioner hantera dessa frågetecken, och att myndigheter som i Jönköping kanske riskerar att förlora ganska många arbetstillfällen?
Jag tycker att det är viktigt att vi här i dag får ett svar och kan klara ut frågorna om vad regeringens avsikt är.
Jag har en bakgrund som ledamot i miljö- och hälsoskyddsnämnden, och jag lade ganska snabbt märke till att mycket av det som handlar om att man inte kan hantera sin djurhållning och att djuren far illa kan ha många olika dimensioner. Jag minns särskilt en äldre lantbrukare. Han hade övertagit gården efter sina föräldrar och skött den exemplariskt under väldigt många år. Sedan drabbades han av en tidig demens, och grannarna upptäckte en förfärlig situation i ladugården bland de tidigare så välskötta djuren. Då är det viktigt att man har närhet till många andra myndigheter för att snabbt kunna lösa ut situationen.
Jag vill peka på att det i grund och botten inte alltid handlar om det som kanske främst är rättsväsendets ansvar att hantera, utan det är så mycket svårare situationer. Det handlar kanske om en finansiell kris, det kan vara en livskris, det kan vara hälsoskäl som gör att människor tappar kontrollen över den verksamhet de ytterst är satta att hantera.
Då har det varit en tillgång att ha nära kontakt med kommunala myndigheter på många olika områden. Med den nya myndigheten kommer det naturligtvis att bli ett större geografiskt avstånd, och samtidigt har man inte fått de resurser som man har framfört att man behöver.
Anf. 41 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Regeringen har föreslagit riksdagen att besluta om den omdebatterade förändringen av några skäl. Låt mig redovisa dem.
Framför allt gör vi denna förändring för att förbättra djurskyddet, detta för att det har funnits en stark kritik mot hur många kommuner har skött sitt djurskyddskontrollarbete.
Enligt de rapporter som har kommit mig till del består kritiken i att det finns brister i kontrollens omfattning, kvalitet och i avdelade resurser. Många kommuner har saknat en inventering av kontrollobjekt i kommunen. Vissa kommuner saknar helt bedömning av behovet av kontroller eller planer för hur kontrollen ska genomföras. Vissa kommuner har bara bedrivit verksamhet efter anmälan. Det har funnits brister i kunskaper om juridiska frågor och i handläggningsrutiner. I ett antal kommuner har man över huvud taget inte redovisat att man har haft någon verksamhet alls på det här området.
Detta säger jag för att redovisa några skäl. Vad vinner vi då, utöver att vi får en likvärdighet i hela landet, på det av regeringen föreslagna sättet att sköta verksamheten? Jo, vi vinner en viss form av samordning. På lantbrukssidan är det till exempel så, som jag förmodar att interpellanten känner till, att mycket av lantbrukets verksamhet och dess kontrollverksamhet bedrivs av länsstyrelserna redan i dag.
Förprövningar av byggnader och kontroll av de EU-stöd som betalas ut till många lantbruksföretag är verksamhet som alltså bedrivs av länsstyrelserna i dag.
Den verksamhet som länsstyrelserna bedrev före årsskiftet bestod också i att man bistod kommunerna vid de allvarliga djurskyddsärendena, eftersom den veterinära kompetensen finns på länsstyrelserna. Vid varje myndighetsbeslut skulle länsstyrelserna kopplas in. Det innebar en tidsfördröjning.
Det kan även vara andra fördelar. Det är bara på det sättet att det i de allra flesta kommuner har funnits
en
person. Denna person ska ju ha semester enligt lag. Personen är ibland sjuk, föräldraledig eller vill vara ledig av andra skäl. Personen kanske söker nytt jobb och slutar, och det är svårt med rekrytering, så det blir ett glapp.
I denna kommun, i detta område i landet, har det under den här tiden inte förekommit någon verksamhet på det här området över huvud taget.
Därtill ska läggas att vi har för avsikt att införa ett djurskyddskontrollregister från halvårsskiftet. Vi genomför alltså det som interpellanterna, som representerar den förra regeringen, efterfrågar och som den mycket väl skulle ha kunnat genomföra. Nu går vi från ord till handling och gör det som efterfrågas.
Vad är det som ska kontrolleras? Ja, enligt de föreskrifter som finns ska det förekomma en riskbaserad kontroll. Jag påstår att det, med den av riksdagen nu beslutade organisationen, blir möjligt att genomföra detta.
Hur är det med närheten? Ja, vi medger att man får utlokalisera verksamhet så att man får även den fysiska närheten om den är eftersträvansvärd i någon del av landet.
Låt mig också tillägga, apropå Krister Örnfjäders frågeställningar, att det inte bara är lantbrukets djur som lagstiftningen omfattar, utan det är alla djur, alltså även sällskapsdjur, och dem vet vi inte omfattningen av.
Min tro är att de är lika förekommande i alla delar av landet. Man har hundar, katter, hästar och andra typer av sällskapsdjur i ungefär samma omfattning i alla delar av landet.
Anf. 42 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag kan konstatera att Eskil Erlandsson inte sade någonting angående om man hade gjort en konsekvensanalys med anledning av det som blir de ekonomiska konsekvenserna.
Jag köper den del av det ministern säger som handlar om att det fanns stark kritik, för det fanns det. Det finns saker som behöver förbättras vad det gäller kontrollen av djurskyddet. Det kan vi vara fullständigt överens om. Hur man åtgärdar det är vi däremot inte överens om.
Jag är inte övertygad om att det blir bättre i och med att man förstatligar det och lägger det på länsstyrelsen, framför allt inte när det blir minskade resurser, för det är det som är sanningen.
Det är precis så som Krister Örnfjäder redogör för när det gäller Kalmar. Vi ser samma sak i Kronoberg. Och det är säkert så runt om i landet på olika sätt. Det beror säkert på hur man räknar fördelningsnyckeln. Och är det nu så att man har tittat på folkmängden i varje län och utifrån det har gjort en fördelningsnyckel är det mycket märkligt avseende hur det exempelvis ser ut i olika delar av landet. Om vi bara tar det som är kopplat till jordbruk är det ju en himla skillnad.
Visst ingår det också sällskapsdjur. Det var därför jag undrade lite grann över det här. När det gäller de människor som på olika sätt ibland inte sköter sina husdjur eller andra djur vet vi att det ofta, när det är vanvård, är kopplat till hälsoproblem eller andra sociala problem. Då brukar det spela stor roll om man har den lokala kännedomen och känner till människorna.
Med den nya riggade organisationen, som är en centralisering, kommer man de facto längre från människorna. Det kan vi aldrig komma ifrån. Därför blir jag ändå lite orolig utifrån det ministern säger.
Han pekar så oerhört tydligt på att det finns samordningsvinster när det handlar om det som länsstyrelsen redan i dag har hand om, EU-stöd och lantbruk och så vidare.
Då kan jag börja med att säga till ministern att jag är väl insatt i vilket ansvar länsstyrelsen har i de här frågorna. Ministern vet ju också att det även här finns problem med de ekonomiska förutsättningarna för länsstyrelserna, som har många lantbruk att klara av och hinna med när det gäller kontrollbehovet, för att Sverige ska få del av de EU-stöd vi är berättigade till. Så jag vet inte om det var ett bra argument från ministerns sida angående detta.
Vad det gäller den kritik som har funnits gentemot hur djurskyddstillsynen har gått till finns det ett problem som bygger på alla de besparingar som vi var tvungna att genomföra under 1990-talet.
Utifrån hur ekonomin då såg ut fick den här verksamheten också stryka på foten. Den har väl inte blivit kompenserad fullt ut. Man kan ju fundera över varför man inte i stället valde att utbilda och förbättra kompetensen hos de djurskyddsinspektörer som finns i våra kommuner i dag. Det hade också kunnat vara en väg.
Sedan blir jag lite orolig när ministern säger: Då har kommunerna stått utan djurskyddsinspektörer.
Jag vet inte hur det ser ut i alla kommuner runt om i landet. Men jag tillhör en liten kommun i Kronobergs län, Uppvidinge. Vi har faktiskt mer än en. Till och med i vår lilla kommun har vi två. När de i vår personal - de är kvinnor - har varit föräldralediga har vi i god tid före nedkomsten, så att säga, sett till att vi har tagit in vikarier. Det går till på samma sätt som vanligt. Jag har inte upplevt att det har varit något problem. Därför tycker jag att det är lite märkligt att ministern tar upp det i det här perspektivet.
Som jag uppfattar det saknas det pengar på länsstyrelserna för att genomföra en bra skyddstillsyn för framtiden.
Anf. 43 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Ministern åberopar att syftet med det här var att man skulle förbättra djurskyddet. Det förutsätter jag. Det kan ju inte vara att försämra djurskyddet.
Men det tragiska är att det, om man lägger ett täcke över hela Sverige och förutsätter att det ser likadant ut, faktiskt kan få till konsekvens, om man använder sådana här nycklar som man nu har gjort, att det på vissa ställen blir sämre än vad det har varit tidigare.
Det är enligt den information som jag har fått mig till del ett faktum i Kalmar län. Förutsättningarna har blivit sämre sedan staten har tagit över därför att man inte har tagit hänsyn till lokala och regionala förhållanden.
Jag är fullt medveten om att det inte enbart är lantbruk som åberopas. Antalet lantbruk är en av de saker som man enligt uppgift ska ta hänsyn till med den här nyckeln. Jag tycker då att det är ett dåligt exempel för Kalmar län att man har kommit fram till fem och en halv tjänst på 5 600 objekt.
Därtill ska man då lägga alla privatpersoner och deras djurhållning. Det säger sig självt att det blir ofantligt mycket för de fem och en halv personerna. Länsstyrelsen säger själv att detta motsvarar ett behov av 13 ½, vilket ligger betydligt närmare den sanning som de har redovisat för oss.
Det har skrivits brev till Jordbruksdepartementet om situationen. Jag förutsätter att man tar hänsyn till det, om syftet är att förbättra djurskyddet.
Det får inte vara så att det goda blir det godas fiende. Det måste vara så att det goda blir det ondas fiende i det här förslaget eller beslutet. Det innebär alltså att det på de ställen där det har varit bra ska fortsätta att vara bra. På de ställen där det har varit dåligt ska det bli bättre. Det måste bli resultatet. Det förutsätter jag att ministern är överens med mig om.
Anf. 44 Carina Hägg (S)
Herr talman! Det har varit väldigt intressant att delta i och lyssna på den här debatten.
Det står ganska klart att det finns anledning att följa upp en del av de frågetecken som har framkommit här. Det finns säkert också annat som kan behöva få en fördjupning.
Då måste vi ha en myndighetsstruktur så att vi också klarar av att utarbeta förslag till förbättringar och till uppföljning av den nuvarande lagstiftningen, för att vi ska uppnå det som också var regeringens egen målsättning med den här förändringen, att förbättra djurskyddet.
Då måste vi också kunna konstatera att så verkligen blev fallet, trots att vi kan se tillkortakommanden på personalsidan. Det är faktiskt de som ska utföra arbetet.
Jag har inte fått något svar på min fråga om hur regeringen och jordbruksministern ser på utredningarna och på de direktiv som man själv har gett. Så här långt har vi förstått att de kommer att innebära förändringar inte bara i myndighetsstrukturen utan också i antalet jobb, framför allt baserat på Jordbruksverket i Jönköping.
För att kunna utföra det arbete som vi tidigare har talat om här krävs att man har stöd från en övergripande myndighetsstruktur. Blir det stor oro, stora personalförändringar och personalminskningar kommer naturligtvis allt det vi har diskuterat och de lagförändringar som regeringen har gjort utifrån sina ambitioner att inte få genomslag och uppnå de avsedda resultaten. Jag tycker att det är angeläget att den oro som nu finns på Jordbruksverket i Jönköping kan stillas. Om det är så som har framkommit under hand, att 100 jobb riskerar att försvinna från Jönköping, borde åtminstone varselsamordnaren få den informationen offentligt i dag. Vi som är politiker borde få den informationen och ha möjlighet att agera innan vi står inför ett faktum.
Jag tycker att det här är angeläget mot bakgrund av den arbetsmarknadssituation vi har. Det krävs att jordbruksministern genomför en informationssatsning här och börjar med det i kammaren, och det krävs ett klarläggande gentemot Jönköpings län och Jordbruksverket om hur han ser på verkets utveckling. Jordbruksverket är viktigt för att få djurskyddet att fungera.
Anf. 45 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig igen poängtera att vi tillför lika mycket resurser som fanns tidigare. Därtill vinner vi samordningsfördelar med den verksamhet som redan före årsskiftet bedrivs hos länsstyrelserna, speciellt på lantbruksdjursområdet. Det blir samordning i form av att exempelvis förprövningar redan i dag sker hos länsstyrelserna. Den veterinära verksamheten i ett län finns redan hos länsstyrelserna, och viss kontrollverksamhet även på djurskyddsområdet bedrivs av nödvändighet redan av länsstyrelserna i ett område.
Hur har då pengarna fördelats? De har fördelats delvis efter hur många lantbruksföretag med djur som finns. Därtill finns det andra djur som ska kontrolleras, nämligen sällskapsdjur. På detta område finns det ingen tillgänglig statistik. Det bästa vi kan utgå från är det vi tror oss veta, nämligen att antalet sällskapsdjur är ungefär lika fördelat över hela landet. Sedan finns det ytterligare en parameter som är avgörande för att det ska bli någorlunda rättvist mellan länsstyrelserna, och det är hur stor yta som ska täckas. Det utgör alltså ytterligare en parameter.
Därtill har vi sagt att det finns möjlighet att utlokalisera personal i de till ytan stora länen om länsstyrelserna bedömer att det är nödvändigt och möjligt för att sköta denna och andra verksamheter på ett bra och tillförlitligt sätt.
Trots detta sade jag redan i interpellationssvaret att vi ska följa upp det här och se om vi kan hitta bättre parametrar för att fördela pengarna på det här området. Om vi finner sådana är det klart att vi ska göra detta, för det ska bli så bra och så rätt som möjligt. Men i dag finns det inte något annat tillgängligt material än det jag talade om.
Hur har då fördelningen varit tidigare? Det är bara att konstatera att det i snitt har funnits två tredjedels inspektör per kommun. Man har inte ens haft en heltidsinspektör. Vilken specialkunskap om alla de djur som i dag finns i vårt samhälle kan en ensam människa som jobbar deltid ha? Inte särskilt mycket, påstår jag. På detta område blir det betydligt bättre. Vi har i dag en flora av djur i vårt samhälle där det ibland fordras specialkompetenser för att bedöma om djuren har det som de ska ha enligt den lagstiftning som ska följas.
Det blir möjligt för en större organisation att specialisera sig och också att täcka det jag nämnde tidigare, alltså ledigheter av olika slag.
Hur är det då med myndighetsstrukturerna? Carina Hägg, det vi i dag pratar om är hur kontrollansvaret ska skötas ute i verkligheten. Det Carina Hägg pratar om är en annan frågeställning, nämligen varifrån den centrala vägledningen till dem som har kontrollansvaret ska komma. Det vägledningsansvar som i dag finns på en statlig myndighet finns för närvarande i Jönköping. Det stämmer att det är föremål för översyn tillsammans med all verksamhet på myndighetsnivå inom Jordbruksdepartementets område. Om inte minnet sviker mig kommer vi att få en redovisning av den utredningen i slutet av februari månad.
Anf. 46 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Ministern tar upp flera olika saker. Alltihop går ut på att det hela mer eller mindre kommer att bli jättebra. Jag delar inte riktigt den uppfattningen.
Jag tänkte börja med det som ministern tar upp om specialkunskap och att man kommer att bli mer specialiserad. Frågan är om det är bra eller inte. Ibland tror jag faktiskt att det är bra att man har en bred kunskap om väldigt mycket. Den erfarenhet jag har utifrån de djurskyddsinspektörer jag har mött och som jobbar brett är att de har en mycket bred kompetens. I de fall de inte har specialkännedom om ett djur ser de till att få den kännedomen.
Nu kan jag snarare känna att om det i en kommun finns ett lite udda sällskapsdjur blir risken att den som har specialkompetens och som måste inkallas kanske finns i ett annat län. När det finns en specialist vågar man inte gå in och göra något i sitt eget län på specialistens område. Då kanske vi får en krångligare administration och inte värnar djuren.
Ministern säger i alla fall att vi tillför lika mycket resurser med den nya ordningen, där länsstyrelserna har ansvar, som det fanns tidigare. Jaså. Det är alltså därför som Kronobergs län nu har råd att ha fyra djurskyddsinspektörer i stället för sex, som man hade tidigare. För mig blir det i alla fall färre.
Krister Örnfjäder redogjorde för hur det ser ut i Kalmar län. Där är det samma sak. Det blir färre. För mig visar detta inte något annat än att det blir mindre resurser till djurskyddet. Är det detta som är det pris som svenska folket får betala för de skattesänkningar som nu är genomförda? Det finns helt enkelt inte ekonomiska resurser så att det räcker till länsstyrelserna.
Anf. 47 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag är glad över den här interpellationen. Tack för att den blev ställd. Jag är glad, för detta är frågeställningar som intresserar mig och som står högt på min agenda.
Jag har några slutkommentarer. Ibland är det bra med bred kompetens. Jag hoppas och förutsätter att de personer som nu har rekryterats till länsstyrelserna har det. Men låt oss påminna oss om att det ibland också finns specialsaker. Det finns verksamheter som omfattar försöksdjur. Det finns ny teknik som introduceras i olika typer av verksamhet. Det finns cirkusar, med deras djur, som ibland besöker en kommun men som inte kommer dit varje år.
Det måste bli lättare att klara av både bredden och specialiteten med den organisation som riksdagen nu har beslutat om.
Hur är det då med tilldelningen av pengarna? De pengar som är tilldelade länsstyrelserna runt om i landet är inte specialdestinerade, utan de ligger i samma pott som alla andra pengar som tilldelas länsstyrelserna. Sedan är det upp till länsstyrelserna att med den totala potten göra en rimlig bedömning av hur man internt ska fördela anslagen. Uppenbarligen har man gjort på ett sätt i något län och på ett annat sätt i något annat län. Jag säger inte att det ena eller det andra är fel, utan det är bedömningar som är gjorda på det regionala planet, och jag förutsätter att de är gjorda på ett övervägt och bra sätt.
