Långtidsarbetslösa
Interpellation 2010/11:155 av Omanovic, Jasenko (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2011-01-25
- Anmäld
- 2011-01-26
- Svar fördröjt anmält
- 2011-02-01
- Sista svarsdatum
- 2011-02-08
- Besvarad
- 2011-02-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 januari
Interpellation
2010/11:155 Långtidsarbetslösa
av Jasenko Omanovic (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Personer som har varit arbetslösa i tre år blir berättigade till fas 3 i regeringens jobb- och utvecklingsgaranti. Garantin innebär att de blir berättigade också till ett förbud att utbilda sig, vilket försvårar deras möjligheter att få ett riktigt jobb. Hittills har 24 000 personer fått detta förbud och varje dag kommer nu 50 nya människor till denna grupp. Det de har rätt till är att utföra ofta tvivelaktiva eller inga arbetsuppgifter alls hos en hemligstämplad arbetsgivare, som subventioneras av staten.
Dessa långtidsarbetslösa är en del av den svenska arbetskraften som skulle kunna öka produktionen och därmed trygga välfärden i landet. En hel del av dem finns i arbetsmarknadsregioner som har genomgått stora strukturella förändringar. Strukturförändringarna innebär att dessa regioner inte kan betecknas som dynamiska, varför möjligheten för en långtidsarbetslös att hitta ett nytt arbete är mycket begränsad.
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att öka utbudet av arbetstillfällen och därmed minska långtidsarbetslösheten i landets mindre dynamiska regioner?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:155
Webb-tv: Långtidsarbetslösa
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:59 Tisdagen den 15 februariProtokoll 2010/11:59 16 § Svar på interpellation 2010/11:155 om långtidsarbetslösa
Protokoll från debatten
Anf. 76 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jasenko Omanovic har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka utbudet av arbetstillfällen och därmed minska långtidsarbetslösheten i landets mindre dynamiska regioner.
Arbetslösheten har under de senaste åren slagit olika hårt i olika delar av landet. Vi ser nu tecken på att efterfrågan på arbetskraft ökar och arbetslösheten minskar. En av de viktigaste utmaningarna vi står inför är att även de som är långtidsarbetslösa får ta del av de nya jobben i hela landet.
För att detta ska vara möjligt är det viktigt med en fortsatt aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik.
I budgetpropositionen för 2011 presenterar regeringen en rad satsningar för att motverka att fler personer blir arbetslösa under lång tid och för att stärka konkurrenskraften hos dem som står långt från arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen har en mycket viktig uppgift att se till att använda de verktyg som finns för att motverka långtidsarbetslösheten, bidra till kompetenshöjning och förbättra matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare i hela landet.
Jag har i tidigare svar på interpellationer redogjort för hur jobb- och utvecklingsgarantin fungerar. Inom de första två faserna är arbetsmarknadsutbildning en av flera insatser. Intentionen med den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin är att personer som har varit arbetslösa under lång tid ska få möjlighet att bygga upp nya referenser, nätverk och en arbetsgemenskap, genom meningsfull sysselsättning hos till exempel en kommun, en ideell organisation eller ett företag.
Tvärtom vad Jasenko Omanovic påstår så fokuserar regeringen på utbildningsfrågor. Under 2010 deltog till exempel över 70 000 personer i någon form av utbildning som anordnades av Arbetsförmedlingen. Regeringen har också under den gångna mandatperioden gjort stora satsningar inom den reguljära utbildningspolitiken. Antalet platser på universitet och högskolor samt inom den yrkesinriktade gymnasiala vuxenutbildningen, yrkesvux, har tillfälligt förstärkts under 2009-2011. Den nya yrkeshögskolan har inrättats och antalet utbildningsplatser ökats. Regeringen inför en ny lärlingsutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen från hösten 2011.
För att få en god tillväxt i alla delar av landet krävs samverkan. Kommuner, regionala aktörer och näringslivet är viktiga parter. Ett innovativt och dynamiskt näringsliv med en god anpassningsförmåga är centralt för en tillväxt och ökad sysselsättning. Regeringen har gjort en rad insatser för att förbättra näringslivsklimatet. Det har blivit lättare att anställa, och regelverket för företag har förenklats.
Regeringen har givit flera myndigheter under Arbetsmarknads-, Närings- och Utbildningsdepartementen i uppdrag att gemensamt belysa utvecklingen och kommande behov vad gäller kompetensförsörjning. Regeringen har även uppmärksammat kompetensförsörjningens regionala dimension genom uppdrag till ansvarig aktör för det regionala tillväxtarbetet i respektive län att etablera plattformar för samverkan kring kompetensförsörjningsfrågor på kort och lång sikt.
Avslutningsvis vill jag framhålla att Sverige har klarat sig bra genom krisen. En orsak till detta är att vår politik gett Sverige bra förutsättningar med bland annat mycket starka statsfinanser. Detta gör att hela landet har goda förutsättningar att utvecklas positivt.
Anf. 77 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Man kan undra varför jag lyfter fram den här frågan över huvud taget. Det är förstås en väldigt viktig fråga att lyfta fram. I dag har vi bevittnat att Riksbanken höjde räntan. Den har höjts med jämna mellanrum den senaste tiden i princip var tredje månad.
Varför höjer man räntan? Vad kan man göra på marknaden för att underlätta den delen så att man inte höjer räntan? Utbud av arbetskraft är jätteviktigt i sammanhanget. Vad har regeringen gjort? Men kan titta på statistiken från Arbetsförmedlingen.
I förhållande till i fjol har det under samma period tillkommit 20 000 fler nyanmälda platser. Men bara 8 000 har fått jobb än under samma period i fjol. Glappet mellan nya lediga jobb och arbetssökande som får jobb ökar. Flaskhalsar blir ännu större problem vid rekryteringar.
Det innebär att man inte får rätt kompetens. Ett av verktygen för att motverka Riksbankens räntehöjning är att ha ganska bra utbud på arbetskraft. Det är ett sätt, fru talman.
Det andra sättet är att se till att jobben i största möjliga mån sprids ut över landet. Arbetslösheten ser ut så att ju längre bort från storstäderna man kommer, desto högre är arbetslösheten. Där är det dessutom så att där finns den största risken att hamna i den strukturella arbetslösheten.
Det är den arbetslöshet där man blir fast och där man till slut hamnar i regeringens fas 3. Det är 50 000 människor som hamnat i regeringens fas 3 inom jobb- och utvecklingsgarantin.
Jag har berättat om siffrorna för nya jobb och de arbeten som tillsätts, det vill säga de sökande som får jobb genom Arbetsförmedlingen. Under samma tid har antal personer i fas 3 ökat med 91,7 procent i hela landet på ett år.
I mitt eget län Västernorrland är det 98,3 procent. I Västerbotten är det en ökning på 124 procent på ett år och i Dalarna 121,8 procent. Det kan man se på Arbetsförmedlingens hemsida. Det finns statistik där som visar det.
Fru talman! Jag återkommer med mer om detta i nästa anförande.
Anf. 78 Hanif Bali (M)
Fru talman! Det är rätt intressant att Omanovic talar om att vi ska öka utbudet på arbetsmarknaden. Det är väldigt viktigt. Det är exakt vad regeringens åtgärder har gjort.
I stället för att som den gamla socialdemokratiska regeringen med Göran Perssons skrivbordspolitik ta bort arbetslösheten med olika program, Amspolitik och åtgärder ser vi till att de arbetslösa hamnar i en jobb- och utvecklingsgaranti. Vi synliggör arbetslösheten och ser med aktiva åtgärder till att de hamnar i arbete.
Det finns stora utmaningar med att underlätta för långtidsarbetslösa att få ett arbete. Det är viktigt att vi satsar på åtgärder och insatser så att det blir mer lönsamt att arbeta och inte minst så att företag utvecklas och stannar i Sverige.
När vi talar om Riksbanken kanske det inte tillhör riksdagen längre att bestämma räntan. Men en viktig grej är att vi har en tillväxt som ser till att människor får jobb. Om människor har arbete klarar de också av en högre räntebörda.
De förslag som ni föreslår som åtgärder är gammal skåpmatspolitik. Det är nästan som att gå in i en tidsmaskin och åka tio år tillbaka till hur Göran Persson bedrev politik i det här landet och gömde undan arbetslöshet i olika program, förtidspensionering etcetera.
Jag ser att oppositionen fortfarande föreslår plusjobb, som inte ledde någonvart. Nu talar ni om "utbildningsvikariat", som vanligt folk kallar för friår. Samtidigt vill ni höja skatterna för människor som jobbar.
Det är rätt intressant att de förslagen kommer nu i en tid då Socialdemokraterna vinkar för förnyelse. Den förnyelsen verkar bestå av skatteökningar och höjda arbetsgivaravgifter speciellt för ungdomar. Hur leder det till fler jobb om vi börjar gömma undan människor i utbildningar och arbetslöshet i olika program?
Vad regeringen har gjort är att se till att synliggöra dessa människor och se till att de hamnar i aktiva åtgärder. En stor andel av dem går vidare till jobb. Det går inte att förneka.
En stor reform som regeringen har gjort med fas 3 är att det är en hundraprocentig sysselsättning. Man ser till att dessa människor får ett cv, ett kontaktnät, träffar människor och inte låser in sig i utanförskap utan är delaktiga i samhället.
Det leder till att fler hamnar i arbete och just det som Omanovic ville ha, nämligen ett ökat utbud på arbetsmarknaden.
Anf. 79 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag vill tacka för frågan, Jasenko Omanovic. Frågan om arbetslöshet och full sysselsättning är ett av regeringens allra viktigaste och mest prioriterade områden. Det är därför oerhört glädjande att vi, trots att vi har haft den allvarliga sysselsättningskrisen, kan se att arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. Vi kan också se att det är 20 000 färre långtidsarbetslösa än för bara ett år sedan. Det har heller inte varit så många anmälda arbeten på Arbetsförmedlingen under flera decennier, så det är en positiv trend.
Man ska också komma ihåg att antalet lediga platser som finns på Platsbanken på Arbetsförmedlingen är ungefär en tredjedel av de lediga platser som finns att förmedla.
Just nu när jobbchanserna ökar så mycket i Sverige, arbetsgivarna suktar efter kompetent personal och vi vet att det finns väldigt många, inte minst utrikes födda, som besitter en hög outnyttjad kompetens, just i det skedet vill Socialdemokraterna minska matchningsstödet genom att ta bort jobbcoacher när de behövs som allra bäst. Det kan jag tycka är lite förvånande, och det kommer sannolikt att leda till att färre platser kan besättas.
Det är mycket som går åt rätt håll, men det finns grupper som jag oroar mig för. Det är också det som visar sig i Arbetsförmedlingens rapport, senast från i går. Det är grupper som sticker ut i arbetslöshetsstatistiken. Det är personer med funktionshinder, med nedsatt arbetsförmåga. Det är personer med låg skolunderbyggnad. Det är någonting jag tar väldigt allvarligt på.
Det finns en mängd åtgärder riktade till arbetsgivare för att särskilt hjälpa funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden. Där försöker vi nu göra insatser genom att Arbetsförmedlingen ska rigga ett informationsprojekt eller en kampanj riktad till arbetsgivare för att visa på vilken vinna-vinna-vinna-situation det är för alla berörda om man vill och vågar anställa personer som har varit borta länge från arbetsmarknaden. Det är ett oerhört prioriterat område.
Det finns också brister bland dem som har en låg skolunderbyggnad, som bara har en grundskoleutbildning eller mindre än det. Vi har gjort enormt stora satsningar på just utbildning och att äldre personer kan läsa in utbildning med ett förhöjt studiebidrag.
Det som var glädjande i Arbetsförmedlingens rapportering i går var att i den grupp som är långtidsarbetslösa, som minst har varit arbetslösa i tre år men i genomsnitt i åtta år och många så länge som 10-15 år, kan vi se att sex av tio lämnar jobb- och utvecklingsgarantin för att komma i jobb. Det är en positiv utveckling, även om jag långt ifrån är nöjd förrän alla som har möjlighet också kan hitta en anställning. Men det krävs också att arbetsgivare runt om i Sverige ser vilken fördel det är att kunna anställa en erfaren person som har mycket kvar att ge trots att den personen kan ha varit borta en period från arbetsmarknaden. Där tror jag att vi alla har en roll att fylla.
Jag är försiktigt optimistisk. Det går åt rätt håll för Sverige. Tack vare att vi har en av Europas allra starkaste ekonomier har vi också råd att satsa så mycket som 69 miljarder kronor varje år på just en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Anf. 80 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Jag har en ordningsfråga. Jag hoppas att talmännen informerar alla ledamöter om att en interpellationsdebatt är ett verktyg för att granska regeringen. Det finns allmänpolitisk debatt och det finns utskottsdebatter där man om man vill kan debattera mellan ledamöterna. Interpellationsdebatter är någonting som vi ledamöter av Sveriges riksdag har som möjlighet att granska regeringsarbetet och regeringen.
Med det sagt skulle jag vilja återgå till frågan. Det är självklart att det har blivit bättre på arbetsmarknaden. Problemet är ju att det inte har blivit bättre för dem som är i fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Det har faktiskt varit så att bara 5,6 procent av alla dessa människor kommer ut på den reguljära arbetsmarknaden. Det är 5,6 procent som får ett reguljärt jobb på arbetsmarknaden. Det är väldigt lite.
Varför är det så? Det är förmodligen för att man hänvisas till en arbetsgivare där man ska jobba i två år och få nästan inget betalt för det. Under den här tiden är man förbjuden att utbilda sig, att försöka få någon slags kompetenshöjning. Inte ens kvällskurs får man gå. Då är det självklart att resultatet blir 5,6 procent som får jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Det är väldigt lite. Det är nästan ingenting.
Varje morgon när Sverige vaknar är det 50 nya personer som går in i fas 3 i det som jag tror är arbetsmarknadspolitikens värsta åtgärd genom alla tider. Det finns ingenting, absolut ingenting som kan matcha det. Det finns inte en enda åtgärd i historien som kan matcha det här. Som anställd får man 60 procent av reducerad a-kassa och får jobba under två år.
Det finns faktiskt, måste jag tillägga, en del arbetsgivare som verkligen anstränger sig för att hjälpa de här människorna - därav de 5,6 procenten. Det är inte tack vare åtgärder man kommer ut på marknaden utan tack vare de arbetsgivare som är väldigt seriösa. Vi har i medierna mest hört att det finns en del oseriösa arbetsgivare som tjänar grova pengar på det här. Det hoppas jag att ministern åtgärdar och förhindrar att folk utnyttjas. Men de få procent som får jobb är inte tack vare politiken utan tack vare ansträngningarna hos de arbetsgivare där de här personerna jobbar. Det i sig säger att åtgärden som åtgärd betraktad är fullständigt misslyckad.
Anf. 81 Hanif Bali (M)
Fru talman! Jag ska försöka formulera en fråga också.
Jag noterar att det här framställdes som den sämsta åtgärden i arbetsmarknadspolitiken någonsin i Sverige. Jag kan inte hålla med.
Du pratar, Jasenko Omanovic, om hur många människor som går in i fas 3 varje dag, men du glömmer att berätta om dem som går ut ur fas 3. Det vi har kunnat se av den rapport som Arbetsförmedlingen lämnade i går var att 20 personer lämnar fas 3 varje dag. 19 procent kommer ut ur fas 3. Det är människor som har varit arbetslösa i kanske tio femton år som hamnar i arbete. Det tycker jag inte är världens sämsta arbetsmarknadsåtgärd.
Det jag däremot tycker är världens sämsta arbetsmarknadsåtgärd är när till exempel Morgan Johansson är ute och pratar om arbetstidsförkortning och i går när Ylva Johansson pratade om att genomföra utbildningsvikariat, eller friår som det heter, arbetstidsförkortning, mer ledighet och högre skatter. Det finns bara ett enda ord för det. Det är siestapolitik. Det är inte en arbetslinje. Vi måste se till att ha en arbetslinje som fungerar. För de här personerna behöver vi göra fler insatser, absolut, men vi bör inte gå tillbaka till den gamla socialdemokratiska politiken där man gömmer undan människor i olika program och inte låter dem vara en del av arbetslivet. Därför har jag faktiskt en fråga till ministern.
Vilka insatser är det regeringen har sjösatt från och med den 1 januari och hur ämnar de hjälpa människor att hamna i arbete?
Anf. 82 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag ska återkomma till den fråga som Jasenko Omanovic ställde i sin interpellation och som jag kanske inte riktigt besvarade i mitt första inlägg, nämligen att öka utbudet av arbetstillfällen. Det är A och O att det ska finnas arbetsgivare som vill och vågar anställa. Det är otroligt viktigt att inse att det är inte en sak som man löser med hjälp av en quick fix. Det behövs en bred arbetsmarknads-, utbildnings- och framför allt närings- och skattepolitik. Man ska vilja starta företag i Sverige, man ska kunna växa, man ska kunna tjäna pengar och man ska vilja och våga anställa.
Det är viktigt att det sker ett samarbete med olika myndigheter, till exempel Tillväxtverket, Almi och Vinnova eller andra under Näringsdepartementet. Vi ska hjälpa personer som har en dröm om att starta egen verksamhet. Många företag drivs i dag av en person, det vill säga soloföretagare. Där måste incitamenten öka för att våga och vilja anställa. Därför är det viktigt med det reformarbete som krävs, det vill säga att minska krångel, avgifter, arbetsgivaravgifter. Inte minst är det fråga om nedsättningarna i nystartsjobben, som framför allt riktar sig mot långtidsarbetslösa personer.
Det finns 40 000 personer i dag som har ett nystartsjobb. 23 procent av dem är personer med funktionsnedsättning. Det är en bra reform som jag hoppas att vi ska fortsätta att ha i Sverige.
Det är också viktigt med andra besked, till exempel i energifrågan. Om industrin ska växa och utvecklas i Sverige är det viktigt att ge besked om att det kommer att finnas långsiktig energiförsörjning så att företagen vill och vågar investera.
Jasenko Omanovic tog upp den viktiga frågan om att minimera flaskhalsproblemen. Jag vet att det i dag finns en stor resurs med människor födda i andra länder som inte har fått sin utbildning korrekt validerad hos Arbetsförmedlingen. Att de personerna också kommer ut och blir anställningsbara och att arbetsgivare vill och vågar anställa personer med utbildning eller erfarenhet från en annan del av världen innebär en stor kompetensresurs som inte används fullt ut i dag. Det finns en mängd saker som görs och en mängd saker som behöver göras.
Jag ska svara på Hanif Balis fråga om vad som görs. En grupp personer med bekymmer, och som jag också oroar mig för, är de ungdomar som har lämnat skolan utan godkända betyg. Där har vi genomfört från den 1 januari att alla de ungdomar som har lämnat skolan får gå tillbaka till skolan med en förhöjd studiemedelsdel som bidrag, så att de inte behöver låna så mycket från CSN. De får 6 000-7 000 kronor i månaden för att gå tillbaka och fullfölja sin grund- eller gymnasieutbildning. Det är en viktig reform. Om de inte är motiverade för utbildning finns också möjligheten att gå en folkhögskolekurs, en prep-pep-kurs, och där få motivationen tillbaka att studera. Om de inte vill det finns möjligheten från i höst att gå en lärlingsutbildning inom gymnasieskolan. Det kanske passar personer bra som är lite trötta på teoretiska ämnen.
Vi kommer under året att initiera en utredning som ska titta på möjligheten för ungdomar under 23 år att få en lärlingsanställning ute på företag och få någon sorts on-the-job-training, det vill säga lära sig ett yrke på arbetsplatsen. Ungdomar är olika. Människor är olika. En del passar det att sitta i skolbänk, och en del passar det bättre att gå på folkhögskola eller att få en utbildning hos en arbetsgivare.
Vi måste bredda hela utbudet av utbildning. Det är en av de viktiga reformer som infördes den 1 januari.
Anf. 83 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Självklart ska fler personer som står till arbetsmarknadens förfogande kunna söka de jobb som finns tillgängliga att söka. Precis som ministern säger är det bara ungefär en tredjedel av de lediga jobben som anmäls till Arbetsförmedlingen.
Det finns 62 000 nyanmälda jobb. Här är det problem. Även om det finns 62 000 lediga jobb på Arbetsförmedlingen, och det finns ytterligare 200 procent på arbetsmarknaden, kommer arbetssökande från Arbetsförmedlingen ändå inte att täcka upp de 62 000 jobben. De täcker kanske in max två tredjedelar eller inte ens det. Då är det någonstans fråga om en missmatchning. Då är det någonstans ett fel när de jobbsökande inte får jobben. Det är vad vi pratar om.
När folk konserveras i fas 3 blir det inte ett större utbud av arbetskraft. Då blir det inte fler sökande som kommer närmare arbetsmarknaden. Då kommer de bara längre ifrån arbetsmarknaden. Det är det största problemet.
I januari månad var det bara 5 000 personer som fick möjlighet att gå en arbetsmarknadsutbildning, att ta ett steg närmare arbetsmarknaden. Där behöver man satsa pengar om dessa flaskhalsar ska tas bort, om företagen ska få tillräckligt med arbetskraft och Sverige ska få en tillväxt.
Anf. 84 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Det här är en viktig fråga som vi debatterar. Jag tror att utbildning är en del av lösningen, det vill säga att människor har en bra grund att stå på. Framför allt är det viktigt att man får den grunden i den reguljära utbildningen. Det har varit en stor brist att så många barn och unga har släpat efter. Skolorna har inte passat alla individer. Därför tror jag mycket på de skolreformer som nu sker.
Vuxna ska också kunna göra utbildningsval i vuxen ålder. Arbetsmarknadsutbildning fyller också en viktig funktion. Arbetsmarknadsutbildning kan inte, och ska inte, kompensera det som den reguljära utbildningen borde och skulle göra.
70 000 personer skrevs in på utbildning inom Arbetsförmedlingens försorg förra året. Om man tittar på gruppen långtidsarbetslösa i dag - Socialdemokraterna begärde en utredning från RUT, riksdagens utredningstjänst, som kom i går - finns också en stor andel personer som har en akademisk utbildning. De kan ha pluggat i fem, sex, sju, åtta eller nio år. De har en relevant utbildning men saknar arbetslivserfarenhet eller har funktionshinder eller något annat. Att tro att lösningen är så enkel som genom att gå kortare kurser hos Lernia eller andra utbildningsanordnare är att göra saken för enkel.
Det finns ett utbud. Vi måste hela tiden titta på utbudet av åtgärder på Arbetsförmedlingen och se vad som passar individer bäst. Krisen kan ha gjort att personer borde ha fått en insats tidigare, och det är något vi tittar på. En eller annan individ kan ha missats. Att bara säga att utbildning är lösningen är att göra det för enkelt för sig. Många har också en bra grund att stå på rent teoretiskt. Där är det viktigt att få kontakt med arbetsmarknaden och stärka självförtroendet - inse att man har kompetensen.
Jag vill tacka för en bra diskussion och intressant fråga som jag tar på stort allvar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.