Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

landstingens situation

Interpellation 2002/03:364 av Högström, Tomas (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-09
Inlämnad
2003-05-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-05-16
Sista svarsdatum
2003-05-23
Besvarad
2003-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 maj

Interpellation 2002/03:364

 av Tomas Högström (m) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om landstingens situation

I dagarna fick jag brev undertecknat av en bekymrad ordförande i Landstinget Västmanlands landstingsstyrelse.

Avsikten med brevet var att informera länets riksdagsledamöter om situationen i landstinget, åtta månader efter valet.

Ordföranden skriver "Tyvärr växer inte samhällsekonomin i samma takt som behoven. Landstinget Västmanland har i likhet med många andra landsting fått problem med snabbt växande kostnader. Redan i dag måste landstinget låna för att kunna betala löner och räkningar. Om ingenting görs kommer landstingets underskott med nuvarande utvecklingstakt redan nästa år uppgå till nära 800 miljoner kronor, samtidigt som låneskulden är 860 miljoner kronor."

Av regeringens skrivelse 2002/03:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn, framgår att landstingens situation har försämrats. Den ekonomiska kräftgången fortsätter med ökande underskott och lånebehov som följd.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det övergripande målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vidare anges att hälso- och sjukvården bland annat ska vara av god kvalitet och tillgodose patienternas behov av trygghet. Det är många människor som nu kontaktar mig med anledning av landstingens ekonomi. Det är framförallt patienter, anhöriga och vårdanställda som på olika sätt hör av sig för att berätta om sin oro och hur deras situation ser ut. Det är en oro som jag delar.

Det finns naturligtvis flera orsaker till landstingens urusla situation. Det kan vara fråga om ledarskap, brister i organisation, ineffektivitet, för stora arbetsbördor, slutkörd personal, svårigheter att rekrytera, hög sjukfrånvaro, minskad sysselsättning och skatteunderlag, gamla försyndelser och mycket mer.

Riksdag och regering kan på många sätt ändra förutsättningarna för landstingens verksamhet i syfte att ge hälso- och sjukvården bättre förutsättningar. Förutsättningen är dock att det måste finnas en vilja att ändra förutsättningarna.

Om man läser Landstingsförbundets rapport redovisas i huvudsak två lösningar för att förbättra ekonomin. Antingen höja skatterna eller dra ner på verksamheten (eller både och).

Med anledning av vad jag ovan anfört frågar jag statsrådet vilka särskilda åtgärder som förbereds på departementet med anledning av landstingens ekonomiska situation?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:364, landstingens situation

Interpellationsdebatt 2002/03:364

Webb-tv: landstingens situation

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 25 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Även jag har fått det brev från ordfö- randen i landstingsstyrelsen i Landstinget Västman- land som Tomas Högström åberopade. Det är en oroväckande beskrivning som där ges. Det gäller särskilt om man ser tillbaka på den situation som rådde för fyra år sedan, då Landstinget Västmanland inte hade några lån och hade en ekonomi i balans. Man kan se att det har gått mycket brant utför under de senaste fyra åren. Jag tycker att vi kan vara överens om att lån till landstingens drift knappast är förenliga med en god ekonomisk hushållning. Detsamma gäller för ständiga skattehöjningar för att komma undan från att ta de strukturgrepp som utan tvivel behövs inom landsting- en i dag. Det är trots allt så att man undviker att ta de beslut som erfordras. Vi har i landstingen i dag en organisation som i stort sett ser likadan ut som den gjorde för fyrtiotalet år sedan, trots den enorma utveckling som har skett inom hälso- och sjukvårdens område bara under den senaste tioårsperioden. Se på det privata näringslivet! Vilket företag skulle där kunna bedriva sin verksam- het under oförändrade organisationsformer? Men så är faktiskt fallet med landstingen i dag. När det gäller de förändringar som diskuteras ute i landstingen lyssnar givetvis alla förtroendevalda till den starka röstgruppen i samhället, nämligen till den som består av de friska. Det innebär att man alltför ofta undviker att ta de obehagliga beslut som trots allt måste tas för att kunna erbjuda människor den vård som de har rätt att kräva. Jag väntar med mycket stort intresse på vad som ska komma ut av den utredning som leds av Mats Svegfors. De här frågorna är ju en del av det som den utredningen ska ju titta på. Jag delar statsrådets åsikt att det åligger varje kommun och landsting att se till att ha en ekonomi i balans. Den Svegforsska utredningen ska studera en del av möjligheterna att komma fram till lösningar på detta, och Bengt Holgersson i region Skåne kommer att titta på ädelreformen. Jag tror att också ädelrefor- men är en del i vad gäller att klara framtidens hälso- och sjukvård. Det är trots allt så att landstingen inte själva kommer att klara detta. Kommuner och lands- ting måste gemensamt kraftsamla för att klara den uppgiften. I dag hamnar som en effekt av ädelrefor- men, som antogs i början på 90-talet, gamla männi- skor mellan stolarna i dessa båda huvudmäns verk- samhet. Detta måste ses över. Men vi får, som sagt, även där vänta på vad som blir resultatet av utred- ningsarbetet. Det är vidare olyckligt att det finns så mycket av låsningar på en annan punkt, nämligen när det gäller driftsformerna inom hälso- och sjukvården. I Väst- manland, som åberopades av Tomas Högström, ligger Bergslagssjukhuset, som för ett år sedan omvandlades till ett av Landstinget Västmanland helägt bolag. För första gången på 70 år har man på Bergslagssjukhuset en ekonomi i balans. Man har där ohälsotal som ligg- er betydligt lägre än inom landstinget i övrigt. Man har dessutom en personal som trivs. En faktor i det här är naturligtvis ledarskapsfrå- gan. Jag tycker att man borde pröva alternativa drifts- former som en möjlighet att komma till rätta med problemen. Jag tror också att det var detta som Tomas Högström åsyftade med sitt anförande här. Inom Västmanland har man en erfarenhet av al- ternativa driftsformer i primärvården. 42 % av pri- märvården ligger där under privat drift, något som har stimulerat vården i länet. Jag tycker att det är dags att lämna de dogmatiska låsningarna och verkligen ge landstingspolitikerna fritt spelrum för att komma med lösningar.
Tomas Högström (M)
Anf. 26 Tomas Högström (M)
Herr talman! Landstingen spelar ju en väldigt stor roll för de enskilda människorna. Stora delar av den vård som vi kommer i åtnjutande av lämnas via landstingen och är gemensamt finansierad. Enligt 2002 års siffror har vi en sjukvårdskostnad om i runt tal 190 miljarder kronor, varav landstingen svarar för ungefär 140 miljarder kronor. Det är därför oerhört viktigt att de har en bra organisation. Jag håller med statsrådet om att det utöver de en- skilda insatser som kan göras i landstingen på organi- sationsområdet inte finns någon annan väg att gå än att få ökad tillväxt i samhällsekonomin för att få ord- ning och reda på detta. Jag skulle dock vilja ta upp en mycket speciell sak. Jag har inte fått det åberopade brevet från Väst- manland, men jag har tagit del av annan information. Jag är bekymrad över många saker i utjämningssy- stemet för landstingen, men jag är särskilt oroad över en speciell sak, nämligen att det här systemet tycks kompensera inte bara för sjukvårdskostnader utan också för dåliga aktieaffärer som görs. Jag tycker att detta är orimligt. Under 2002 är det tre av landsting som inte har gjort några stora förlus- ter på aktieaffärer och inte har skrivit ned sina resul- tat. Sammanlagt har landstingen skrivit ned sina re- sultat med 851 miljoner kronor på grund av dåliga aktieaffärer. 851 miljoner kronor! Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen och region Skå- ne har inte gjort några förluster på detta område, för de har inte varit så spekulativa. Statsrådet kan dra sina egna slutsatser om vilka partier som har suttit vid makten i de landstingen åtminstone under år 2002. Gävleborgs läns landsting har totalt sett ett under- skott om 125 miljoner kronor. Det är ganska mycket pengar, men förlusterna på aktier som man måste skriva ned är 132 miljoner kronor. Jag menar att det är ett fullständigt orimligt förhållande att man ska kompensera för detta. Tyvärr har nästan alla landsting ryckts med i yran och satsat på aktier av olika slag. Jag menar att det är absolut nödvändigt att man korrigerar utjämningssystemet för detta. Det är inte rimligt att det landsting som jag råkar tillhöra, Stock- holms läns landsting, ska betala Gävleborgs och många andra läns landstings dåliga aktieaffärer. Kal- mar läns landsting har till exempel tvingats skriva ned sina aktier med 114 miljoner kronor, och det är ju ganska mycket pengar det också. Man kan också notera en annan sak. Man kan frå- ga sig hur utjämningssystemet fungerar när samtliga de fem landsting som hade överskott förra året, utom Västra Götaland, också trots allt hade aktieförluster. Men Norrbotten, Värmland, Blekinge och Jämtland är de som har fått de största överskotten. Det handlar i Norrbotten före aktieförluster om över 300 miljoner kronor. Stockholm däremot gör en förlust med 4,6 miljarder kronor ungefär, och Skåne gör också en betydande förlust. De här två landstingen står ju, som statsrådet ofta brukar påpeka, för ca 80 % av de sam- lade förlusterna. Jag menar att man också måste ta hänsyn till en mängd andra omständigheter när man tittar på detta, och det gäller ju särskilt de förändringar som vidtogs efter 1998 års val av regeringen när det gäller utjäm- ningssystemet. Jag noterar att numera är det på det sättet att de socialdemokratiska politikerna i de här landstingen också inser att någonting måste göras för att man ska komma till rätta med detta. Tidigare har jag sagt att statsrådet i andra sam- manhang har ordinerat huvudvärkspulver mot ben- brott. Nu tycker jag att det bara är sockerpiller, och de är tyvärr verkningslösa. Jag tycker att det behövs ordentliga åtgärder på det här området.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 27 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Låt mig först få ge ett svar till Gun- nar Andrén. Nu är det inte så att politikerna i Skåne över partigränserna är kritiska till utjämningssyste- met. Det har de inga skäl att vara. Skåne är ju netto- bidragstagare i utjämningssystemet. Det handlar om ungefär en miljard. Den resa som vi har upplevt i region Skåne under den gångna mandatperioden, med skenande underskott, kan ju inte förklaras med ut- jämningssystemet. Gunnar Andrén kan inte locka in mig i ett sakre- sonemang om utjämningssystemet. Det sitter en par- lamentarisk utredning som ska lägga fram ett förslag den 1 oktober, och den går igenom de olika kost- nadsmodellerna i utjämningssystemet. Vi får åter- komma till den diskussionen, och det får vi säkert tillfälle till efter den 1 oktober. Tomas Högström, jag är naturligtvis bekymrad över utvecklingen i landstingssektorn - väldigt be- kymrad. Vi hade ett sammanlagt underskott i lands- tingssektorn i fjor på 7 ½ miljarder kronor. Man kan ju säga att Skåne och Stockholm svarade för 80 % av det underskottet, och då är det kanske inte så drama- tiskt för övriga delar av landet. Men vad jag är särskilt bekymrad över är den starka kostnadsutveckling som vi hade i landstings- sektorn i fjor. Det gäller också Västmanlands läns landsting. Man hade en volymkostnadsutveckling i Västmanland på 7 % i fjor, vilket ligger i klass med Skåne och Stockholm. Denna väldiga kostnadsut- veckling inger naturligtvis oro, särskilt i ett perspek- tiv då skatteintäkterna inte ökar lika kraftigt längre, därför att tillväxten i ekonomin är svagare. Den inter- nationella konjunkturen slår igenom här hemma. Det är en tuff uppgift, men en uppgift som lands- tingspolitiker måste ta, att bryta kostnadsutvecklingen och anpassa kostnaderna till vikande skatteintäktsök- ningar. Det är nödvändigt att göra det om vi långsik- tigt ska kunna hantera landstingens ekonomi. Nu var Tomas Högström väldigt kritiskt uppford- rande när det gäller landstingens verksamhet. Jag tycker att det har hänt någonting som är ganska posi- tivt ändå under de senaste åren när det gäller själva den sjukvårdande verksamheten. Det görs betydligt mycket mer i dag. Antalet gråstarrsoperationer var 75 000 i fjor, och det är ett rekordantal. Men det är klart, det har ju också lett till att kostnaderna samti- digt har dragit iväg. Jag ser ett stort behov av att se över sjukvårds- strukturen. Jag tror att de flesta landstingspolitiker också gör det, innerst inne. Det är därför detta är ett område som är så tydligt utpekat i Mats Svegfors ansvarsutredning: att se vad den medicinsk-tekniska utvecklingen och de demografiska förändringarna får för konsekvenser för sjukvårdsstrukturen i Sverige. Det finns många landsting som fortfarande har ett behov av att göra strukturförändringar när det gäller sjukvård, därför att den medicinsk-tekniska utveck- lingen har gått snabbt. Nu vet ju alla vi som är poli- tiskt aktiva att om det är något som är svårt så är det just att göra strukturförändringar inom sjukvården. Det är en väldigt utmanande uppgift, som ofta också kräver blocköverskridande majoriteter för att den ska vara möjlig att genomföra - som i Västra Götaland, där man har tagit sig an problemen på ett aktivt sätt.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 28 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Visst görs det mycket! Jag ska hålla med statsrådet om det. På många håll inom hälso- och sjukvården görs det mycket, på kliniker och på avdel- ningar. Det görs fantastiska insatser. Men nu kan ledningsstrukturen vara sådan att man år efter år skickar signaler ned till de verksamheter som preste- rar på många sätt bra resultat och säger: Ni ska spara! Ni ska spara! Ni ska spara! Effektivitet! Effektiv ska man naturligtvis vara, men var läcker systemen? Var läcker systemen, och var är det som saker och ting inte fungerar? Jörgen Johansson tog upp driftformer. Ja, det finns all anledning att diskutera vilka driftformer som finns. Men finns det förutsättningar att diskutera driftsformer, med tanke på de signaler som bland annat den här kammaren och regeringen skickar ut? Kan vi diskutera finansieringsformerna? Kan vi dis- kutera organisationsformerna? Kan vi diskutera le- darskapet? Det är väl på sin plats att börja diskutera de här sakerna nu - egentligen skulle det ha skett betydligt tidigare - utifrån bland annat dessa frågor: Behöver vi landsting? Kan vi lösa det här på annat sätt? Vems är uppgiften? Vem har finansieringsan- svaret? Sedan har vi ju också en komplicerande faktor när ledande företrädare för regeringen går ut och lägger sig i avtalsförhandlingar för att ta ett annat exempel. Man går ut och gör påpekanden av typen: Den och den gruppen förtjänar mer. Den och den gruppen ska ha mer. Samtidigt säger man att det yttersta ansvaret för att vända en negativ utveckling ligger på den enskilda kommunen eller det enskilda landstinget, vilket är en konsekvens av det kommunala självstyret. Då ska ju regeringens statsråd också låta bli att ge den typen av signaler. Det är väl rimligt, såvida man inte är beredd att börja diskutera om vi ska ha den här formen av organisation med landsting. Det var det som jag hade en liten svag förhopp- ning om att statsrådet åtminstone skulle redovisa ett intresse för. Men det gör inte statsrådet, för i sitt svar säger han att generella tillskott inte är tillräckliga för att vända utvecklingen. Och det han redovisar som de åtgärder som man har föreslagit är just generella åtgärder. Det är genomgripande förändringar som är nödvändiga. Det håller inte att lappa och laga i det system som finns. Det kan vi se om vi blickar tillbaka på den historia som vi har, där den här typen av ru- briker och problemställningar återkommer om och om igen. Låt oss då skapa förutsättningar för en lång- siktigt hållbar utveckling även när det gäller förut- sättningarna för att bedriva en god hälso- och sjuk- vård, och inte bara låta det vara ett uttryck i miljö- sammanhang.
Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 29 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Jag tror att vi alla fyra här är överens om att vi är bekymrade över den utveckling som är. Vad gäller kostnadsutvecklingen kan vi konstatera att det finns en kultur inbyggd inom landstingen där man i stort sett har kompenserat kostnadsutveckling- en med skattehöjningar. Nu är den vägen inte längre öppen. Vi kan inte höja skatterna längre, utan vi måste börja titta på strukturerna, och det är då svårig- heterna kommer. Jag vill än en gång betona att det är viktigt att värna det kommunala självstyret och att inte staten går in och hela tiden pumpar in pengar, så att man tar bort basen för den kommunala demokratin i samman- hanget. Man måste få ta sitt ansvar ute i kommuner och landsting. Vi måste våga ta strukturbesluten och ge landstingen möjlighet att diskutera alla frågor, precis som Tomas Högström var inne på. Låt oss diskutera och ge landstingen en öppenhet att skapa de drifts- former som är lämpliga för respektive landsting. Jag fick inte svar på den frågan, och jag skulle vilja ställa den en gång till: Hur ser statsrådet på alternativa driftsformer inom vården?
Tomas Högström (M)
Anf. 30 Tomas Högström (M)
Herr talman! Jag har full förståelse för att statsrå- det inte vill diskutera i sak med mig. Det får vi ta någon annan gång. Vi kanske kan ta det efter den 1 oktober. Låt mig hoppa till ett annat landsting. Jag tycker synd om landstingspolitikerna på många håll. Jag tar upp Södermanland, för det har jag gått igenom. Sö- dermanland hade 2002 ett underskott på 93 miljoner varav 31 var aktieförluster. År 2003 får de enligt prognosen en förlust på 94 miljoner. År 2004 är pro- gnosen minus 66 miljoner och år 2005 minus 95 miljoner. År 2006 är prognosen minus 110 miljoner. Detta är underskott som man går in i med öppna ögon, ungefär som Stockholms läns landsting tvinga- des, enligt min mening, gå in i det. Där har man nu, trots skattehöjningar, en väldigt underbalanserad budget. Detta är inte bra, och det är statsrådet och jag överens om i grund och botten. Jag stöder inte heller den politiken, att man har de här underskotten. Vi måste se till att landstingspolitikerna sköter sig på det sättet att de inte vältrar över skulder på våra barn. På den punkten är vi överens. Frågan är vad man kan göra åt detta. På den punkten är jag bekymrad över att regeringen inte gör mer när det gäller de förslag som mina meddebattörer från Västmanland lägger fram, nämligen att öppna för mer strukturella åtgärder - mera effektiviseringar och mera självstyre inom landstingen. Jag tror nog att det inte bara är en penningfråga utan också en organisa- tionsfråga. Det är tungrott inom många landsting när det gäller att på bästa sätt ta vara på varje krona.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 31 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag hoppas att inte Jörgen Johansson instämmer i det som Tomas Högström antydde i sitt tidigare inlägg om ifall landstingen behövs. Jag ger ett rakt svar på den frågan. Jag är övertygad om att det är nödvändigt med en demokratisk politisk orga- nisation på regional nivå för att styra svensk sjukvård. Om vi ska ha en solidariskt finansierad sjukvård, en demokratiskt styrd sjukvård så är det nödvändigt. Jag tyckte att det låg inbyggt i Tomas Högströms inlägg att man ville gå i en annan riktning, mot en mer för- säkringsmässig lösning på problemen. Jag kan försäkra Tomas Högström att den svenska sjukvården står sig väldigt bra vid internationella jämförelser, både kostnadsmässigt, effektivitetsmäs- sigt och när det gäller kvalitet. En demokratiskt styrd sjukvård är någonting som är oerhört centralt för framtiden. Ansvarsutredningen tittar nu på vilka utmaningar vi står inför när det gäller strukturen i sjukvården. Där ska man vända och vrida på alla stenar. Jag har varit inne i en konkret sådan diskussion med Värmlands läns landsting under den gångna mandatperioden. Där tog man tuffa strukturbeslut som var nödvändiga, inte bara av ekonomiska skäl utan också av kvalitetsskäl. Det medförde att man fick ordning på ekonomin. Det betalade sig inte för de ansvarstagande partierna i valet. Men jag hoppas att de som nu sitter i majoritet i Värmland känner ett ansvar för att man inte river upp hela strukturreformen. Det är tufft att göra någonting åt sjukvårdsstruktu- rerna. Den medicinsk-tekniska utvecklingen rusar i väg och man kan göra så mycket mer på kortare tid. Då måste man också ge sig in i strukturerna. Vi har sett det som nödvändigt att tillskjuta ytter- ligare resurser nästa år. Det innebär inte att det blir guld och gröna skogar för landstingen, tvärtom. Landstingen står inför den tuffa uppgiften att bryta kostnadsutvecklingen. Men vi underlättar genom att vi skjuter till ytterligare medel nästa år. Det är lite beklagligt när Moderaterna i sitt budgetalternativ förutspår en neddragning av anslagen till kommun- och landstingssektorn med 2 ½ miljarder. Det skulle ytterligare förvärra förhållandena och försämra förut- sättningarna att klara den här nödvändiga kostnads- dämpningen och omstruktureringen. Det har talats om alternativa driftsformer. Att man tecknar kontrakt med primärvårdscentraler, med pri- vata distriktsläkarcentraler, som man har gjort i Västmanland har jag inga som helst problem med. Det jag har problem med är om vi säljer ut den grundläggande sjukvårdsstrukturen och öppnar upp bakvägen för försäkringslösningar. Det vill jag inte vara med om. Det förändrar på sikt grunderna för en rättvis och jämlik sjukvård i landet. Naturligtvis kan man utnyttja alternativa driftslösningar i olika sam- manhang inom sjukvården och inom kommunerna, men inte i den grundläggande sjukvårdsstrukturen - sjukhusstrukturen.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 32 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Vi kan börja med några kommenta- rer med anledning av det statsrådet säger om försäk- ringslösningar och landstingens vara eller icke vara. Det är min och Moderata samlingspartiets inställning att hälso- och sjukvården ska vara gemensamt finan- sierad. Vi har ett gemensamt ansvar för att bära de kostnader som en god hälso- och sjukvård för med sig. Sedan kan vi organisera hur vi tar in pengarna och hur vi för ut dem till de människor som är i behov av dem. Det kan finnas olika lösningar för det. Vi säger också att vården ska vara demokratiskt styrd, i och med att det är Sveriges riksdag som ska fastställa under vilka förutsättningar man ska bedriva den och vilka ramregelverk som ska gälla. Det är i allra högsta grad en demokratisk styrning. Statsrådet gör sig till en vän av landstingen och säger sig värna det kommunala självstyret. Han säger också att man ska ge sig in i strukturerna, för det är där de långsiktiga lösningarna och greppen måste tas för att man ska hitta en hållbar lösning. Och det kommer från det parti som lägger fram förslag av typen stopplagar mot försäljning av sjukhus! Men vissa strukturer ska det tydligen inte vara tillåtet att ge sig in i. Det är ju konsekvensen av vad ni säger. Här kan vi än en gång se att man föreslår en sak, säger en annan sak och sedan beskriver en tredje. Det är väl dags att börja leverera utifrån den verklighet som ändå är! Värna det kommunala självstyret, hör vi ofta i den här kammaren. Jag tycker att vi ska lyfta fram två nya honnörsord: Värna medborgarna! Värna patienterna! Det är det perspektivet man måste ha, inte organisa- tioner och strukturer till varje pris.
Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 33 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Att värna det kommunala självstyret är väl förenligt med och ligger helt i linje med att värna patienterna och medborgarna. Det kommunala självstyret är ett uttryck för medborgarnas vilja att lösa vissa välfärdsåtaganden gemensamt. När jag lyssnar på Tomas Högström tycker jag fortfarande att det kommer att segla upp en väldig politisk konflikt mellan de partier som står för vikten av en demokratiskt styrd organisation för sjukvården på regional nivå och Moderaterna, som uppenbarligen - om jag tolkar Tomas Högström rätt - är inne på att avskaffa hela den demokratiskt uppbyggda regionala organisationen för svensk sjukvård. Det kan bli en ganska spännande politisk debatt under kommande år, som knyter an till Ansvarsutredningens arbete.
Tomas Högström (M)
Anf. 34 Tomas Högström (M)
Herr talman! Stefan Attefall har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att Sverige ska få ett kommunalt skatteutjämningssystem som främjar både regional balans och tillväxt samtidigt som Stock- holmsregionens särskilda situation beaktas. Under 2001 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda vissa frågor rörande det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet. De grundläggande principerna för systemet ska dock ligga fast. Syftet med systemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att bedriva sina verksamheter. Det förutsät- ter dels en långtgående inkomstutjämning, dels en långtgående kostnadsutjämning. I utredningens direktiv ingår bland annat att ana- lysera om målen för utjämningssystemet uppnås i den del som avser utjämning för strukturella kostnads- skillnader och se över möjligheterna till förenklingar av systemet. Kommittén är oförhindrad att göra andra analyser och lämna andra förslag rörande statsbi- drags- och utjämningssystemet som anses vara moti- verade. Senast den 1 oktober i år ska kommittén re- dovisa sina slutsatser till regeringen. Jag avser inte att föregripa arbetet i kommittén. Ett ställningstagande från regeringens sida kommer att göras först efter att kommittén redovisat sitt be- tänkande och frågan har beretts.
Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 35 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet Lövdén för sva- ret och hoppas få en intressant diskussion kring dessa frågor. Först vill jag deklarera att vi självklart behöver ett skatte- och kostnadsutjämningssystem. Vi behöver hjälpa varandra i Sverige för att få en likvärdig servi- ce och omsorg i hela landet. Jag säger detta för att markera att den nidbild som ofta sprids av Socialde- mokraterna inte är sann; senast påstod Annika Bill- ström att bland annat Kristdemokraterna vill avskaffa den här typen av system. Jag ser från gamla uttalan- den att även Lars-Erik Lövdén har spridit den nidbil- den. Den kritik vi har är att nuvarande system inte är bra. Det fungerar dåligt, och vi vill därför ha ett sy- stem som mer bygger på en statligt finansierad ut- jämning. Problemet med dagens system är att det skapar spänningar inom landet. Vi får en debatt där vissa kommuner upplever att de betalar pengar till andra kommuner. Man upplever att det som man sparat ihop i sin kommun i stället går till andra kom- muners satsningar. Systemet skapar också dåliga incitament, helt enkelt dåliga stimulanser, för tillväxt och utveckling. I höstas bad vi SCB räkna på vad dagens skatte- utjämningssystem innebär för till exempel Stock- holms läns landsting om SCB:s prognoser håller vad gäller befolkningsutveckling och skatteutveckling. Det visade sig att fram till år 2017 skulle det krävas en skattehöjning med nästan 8 kr i Stockholms läns landsting. Hittills har skatten höjts med 1:30. Det återstår 6 kr och 40 öre i höjd skatt bara för att klara de kostnadsökningar som skatteutjämningssystemet medför för Stockholm. Vi vet av olika beräkningar att marginaleffekten för att locka till sig nya arbetsföra invånare till en kommun är liten. Den ger en mycket liten intäktsök- ning. Det finns alltså inga sunda incitament, ingen sund uppmuntran, för att kommunpolitikerna ska bete sig sunt. Därför måste vi få en förändring till stånd. Vi måste få ett nytt system. Det sitter, som sagt, en utredning och tittar på detta. Jag skulle vilja fråga statsrådet Lövdén: Är det rimligt med nuvarande system som skulle kunna tvinga Stockholms läns landsting att höja skatten med ytterligare 6 kr och 40 öre under en period av tio till femton år? Är det befogat med grundläggande för- ändringar av systemet, alltså inte bara på marginalen? Jag skulle dessutom vilja fråga: Är statsrådet mot- ståndare till att skatteutjämningssystemet blir statligt finansierat i stället för att som nu enbart vara en in- omkommunal angelägenhet där en kommun skickar pengar till en annan? Det handlar alltså om att utjämningen skulle skö- tas av staten via skattepengar som staten tar in. Det är nämligen så att en låginkomsttagare, till exempel en undersköterska i Stockholms läns landsting, får betala av sina kommunalskattemedel för att hjälpa männi- skor i andra kommuner i landet. Jag tycker att det är rimligare att vi tar de pengarna från statliga skatteme- del, exempelvis från dem som tjänar över brytpunk- ten, det vill säga från höginkomsttagare. Är det rim- ligt med nuvarande system, eller är statsrådet beredd att här säga att vi behöver förändra systemet i grun- den? Det har från statsrådets sida tidigare varit hätska utfall mot dem som påstått att en förändring är nöd- vändig. Sedan vi fick en ny majoritet i exempelvis Stockholms läns landsting är dock tonen ödmjukare och mera lågmäld. Vad beror den svängningen på? Finns inte samma problem fortfarande kvar?

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.