Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Interpellation 2002/03:397 av Lindgren, Ulrik (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-12
Inlämnad
2003-05-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-05-16
Sista svarsdatum
2003-05-26
Besvarad
2003-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj

Interpellation 2002/03:397

 av Ulrik Lindgren (kd) till statsrådet Berit Andnor om lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) reglerar samhällets skyldigheter att ge olika former av stöd till psykiskt och fysiskt funktionshindrade. Denna lagstiftning är helt avgörande för många funktionshindrade personers möjligheter till självständighet, livskvalitet och inflytande i samhället.

Alltsedan lagen trädde i kraft 1994 har många invändningar framförts gällande lagens utformning och tillämpning. Brister i LSS har påtalats av både brukare och huvudmän. Erfarenheterna har visat på otydligheter i definitioner av såväl personkretsen som vissa insatser. Därutöver finns tydliga brister i regelverket som bör ses över.

Med dagens utformning av LSS är det svårt att bedöma verksamhetens kvalitet och det finns brister när det gäller att åtgärda kvalitetsproblem. Det saknas bestämmelser om anmälningsplikt vid missförhållanden och länsstyrelsernas tillsynsinstrument är begränsade. Och när kommuner inte verkställer sina egna beslut enligt LSS saknas påtryckningsmedel.

Det borde nu, snart tio år efter att lagen trädde i kraft, vara möjligt att analysera och utvärdera effekterna av lagstiftningen. Denna översyn ska, enligt min uppfattning, företas utan att ifrågasätta själva rättighetslagstiftningen som sådan. Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen har framfört åsikten att en större översyn av LSS är nödvändig för att kunna förverkliga de politiska ambitionerna med lagstiftningen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att initiera en större översyn av LSS?

Om svaret är nej, vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med problem kopplade till LSS?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:397, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Interpellationsdebatt 2002/03:397

Webb-tv: lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Protokoll från debatten

Berit Andnor (S)
Anf. 92 Berit Andnor (S)
Herr talman! Ulrik Lindgren har frågat mig om jag avser vidta några åtgärder för att initiera en större översyn av lagen om stöd och service till vissa funk- tionshindrade (LSS) och, om inte, vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med problem kopplade till LSS-lagstiftningen. Ulrik Lindgren pekar på ett antal brister som han menar att såväl brukare som huvudmän har påtalat ända sedan lagstiftningen trädde i kraft 1994. Först och främst ska vi konstatera att det här är en lag som har haft oerhört positiva effekter för många männi- skor. Jag vill poängtera att förtjänsterna vida överträf- far bristerna. Vi vet till exempel att assistansreformen har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många människor med funk- tionshinder. Det finns trots allt några saker som inte fungerar tillfredsställande för personer i behov av insatser enligt LSS. Ett allvarligt problem är att det finns personer som har beviljats insatser som får vänta alltför länge för att få tillgång till insatserna och att andra inte får tillgång till dem alls, trots att kommu- nerna själva har bedömt att behovet finns. Det är helt oacceptabelt i en rättsstat att kommuner inte verk- ställer beslut som har så stor inverkan på enskilda personers liv som ett beslut om bostad med särskild service eller stöd av en kontaktperson för att bryta social isolering. Det finns inga möjligheter för den enskilde att överklaga i de här fallen eftersom beslu- ten är gynnande. Enskilda medborgare kommer i kläm när vissa kommuner inte gör vad de enligt lag är skyldiga att göra. Det är viktigt att komma till rätta med detta, och regeringen avser att återkomma med förslag till åtgärder för att motverka bristande verk- ställighet av beslut om insatser enligt LSS och social- tjänstlagen. Frågan har hög prioritet, och det pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att hitta ett lämp- ligt sätt att komma till rätta med problemen. Ett parallellt arbete pågår dessutom med att ta fram förslag till nya bestämmelser i LSS som ska motsvara vissa bestämmelser som finns i social- tjänstlagen. Det gäller bland annat bestämmelser om anmälningsplikt när det gäller missförhållanden som motsvarar Lex Sarah. I arbetet ingår också att ta fram förslag till nya bestämmelser om kvalitet som också har sin motsvarighet i socialtjänstlagen. Dessutom pågår ett arbete för att ta fram förslag till ytterligare bestämmelser för att säkerställa kvaliteten i verksam- heterna, bland annat genom förstärkt tillsyn och för- bättrad dokumentation. Jag är dock inte helt övertygad om att problemen i första hand har sin orsak eller lösning i lagstiftningen. LSS är ett kommunalt ansvar. Så ska det vara efter- som kommunerna är skyldiga att ge service till alla sina kommuninnevånare, oberoende av om de har funktionshinder eller inte. Personer som har så om- fattande behov av stöd och service att de behöver insatser enligt LSS ska kunna få det genom samma organ som svarar för service av motsvarande slag till alla andra. Det innebär också att kommunerna måste ta sitt ansvar för att åtgärda de brister som finns. Jag anser inte att de problem som finns motiverar en större översyn. Vi skaffar oss kontinuerligt infor- mation och kunskap om hur lagen fungerar i prakti- ken och hur lagens intentioner uppfylls. Genom att genomföra de åtgärder som jag redan har nämnt, är jag dessutom övertygad om att vi får ännu bättre möjligheter att följa effekterna av lagstiftningen i framtiden.
Ulrik Lindgren (Kd)
Anf. 93 Ulrik Lindgren (Kd)
Herr talman! Fru minister! Tack för svaret. Jag håller utan vidare till fullo med barn- och familjemi- nister Berit Andnor om det viktiga med handikappre- formen. Sedan 1994 har med handikappreformen något oerhört positivt inträffat, för många funktions- hindrade har möjligheter att leva som vi så kallade normala. Som ministern skriver i sitt svar har det blivit ökad valfrihet, större inflytande, ökad livskva- litet. Mitt och Kristdemokraternas motiv med bland annat denna interpellation är att säkra reformen, att dess innehåll inte naggas i kanten i takt med det allt svårare tillståndet i kommunernas ekonomi. Speciellt i ett ekonomiskt kärvare läge är det angeläget att bevaka att LSS och LASS inte förfuskas. De funk- tionshindrade är i dag allvarligt oroade. Ministern skriver att det finns saker som inte fun- gerar tillfredsställande och pekar på ett par delar av problemkomplexet, att personer som har beviljats insatser men inte får insatserna inte kan överklaga eftersom det beslut som är fattat har varit gynnande. Den andra delen som hon pekar på är att bestämmel- ser om anmälningsplikt när det gäller missförhållan- den enligt Lex Sarah finns i socialtjänstlagen men att motsvarande inte finns i LSS. Vidare berättar minis- tern att det pågår arbete om detta inom Regerings- kansliet. Det intryck som jag får är att det är det över- synsarbete som ministern i dag är beredd att sträcka sig till och att hon därmed inte vill ha någon bred översyn av det här lagstiftningsområdet. Men listan på vad som behöver revideras och justeras är betyd- ligt längre. Det finns en lång lista från både Kom- munförbundet och Socialstyrelsen. Det gäller relatio- nen mellan kommunen och privata assistansanordna- re. Vem har arbetsmiljöansvaret när flera assistansan- ordnare engagerar samma brukare? Det handlar också om relationen mellan kommun och försäkringskassa, om det administrativa samarbetet runt assistansan- ordnaren och om ersättningar hit och dit. Det handlar dessutom om behovet av certifiering av assistansföretag. Inte alla assistansföretag är väl- skötta. Det handlar om dokumentation inom verk- samhetsområdet, om brister i länsstyrelsernas möjlig- heter att meddela föreläggande och om möjlighet att i vissa fall förbjuda verksamhet. Det kan inte ske om det gäller en kommunal verksamhet. Principen att funktionshinder inte ska innebära merkostnader omfattar bara personer som betalar en avgift, inte det stora flertal som faktiskt betalar hyra i egen bostad. Vidare menar Socialstyrelsen och Kommunför- bundet att det saknas en insats, nämligen vad de kal- lar personligt anpassat boendestöd, som inrymmer avgiftsfri omvårdnad, rätt till fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter om personen bor i egen bostad. Svenska Kommunförbundet anser i likhet med Socialstyrelsen att en översyn av lagstiftningen är en förutsättning för att de politiska ambitionerna ska kunna förverkligas. Dessutom har Riksdagens reviso- rer i en förstudie en lång lista på problem med assi- stansersättningen och avser att gå vidare med en granskning av assistansersättningen. Framför allt larmar de berörda funktionshindrade om att kommunerna blir allt striktare i takt med allt större ekonomiska problem för kommunerna. Det som förut var självklart får de funktionshindrade kämpa för och allt oftare föra överklagandeprocess om. Detta sker inte bara på grund av det ekonomiska trycket. Också annat spelar en roll. Det är uppenbart att om år efter år får gå med oklarheter som Kom- munförbundet, Socialstyrelsen och Riksdagens revi- sorer pekar på blir följden i slutändan allt större tras- sel för den som är berörd av olika beslut. När nu invändningar har framförts här i flera år undrar jag förstås varför ministern är så ovillig att sätta lite fart i det här sammanhanget. Regeringen har faktiskt haft ett antal år på sig. Vad bottnar den här oviljan i? Bottnar den i risken för att staten ska tving- as ta större ekonomiskt ansvar för reformen, och är det därför som ministern kämpar på för att hålla all- ting i de här problemen på armslängds avstånd?
Berit Andnor (S)
Anf. 94 Berit Andnor (S)
Herr talman! Låt mig först och främst försöka göra ett klarläggande. Den fråga som jag har fått från Ulrik Lindgren gäller en översyn av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Vi har också en lag, den så kallade LASS, som är en del av LSS. Riksdagen har i den delen bara för några veckor sedan tagit ett beslut som innebär att vi kommer att tillsätta en utredning om översyn av assistansrefor- men. Det kommer att vara en bred utredning som handlar om finansiering, personalrekryteringsbehov och även kvalitetsfrågor när det gäller personalen. Den här översynen ska också innefatta en översyn av hur lagen har fungerat i praktiken när det gäller bemötandefrågor och så vidare. Tanken är att den ska genomföras som en parlamentarisk utredning. Jag tycker att det är viktigt att hålla isär detta ef- tersom det annars blir ganska svårt med debatten. LSS innehåller en rad olika insatser, och det som man oftast pratar om när det gäller LSS är just assistanser- sättningen. I den delen har det också pågått ett myck- et omfattande arbete tillsammans med handikappor- ganisationer som är direkt engagerade i assistansre- formen och den verksamheten, ett arbete som rör både personalförsörjningsfrågor och kompetens- och utbildningsfrågor. På det området pågår ett omfattan- de arbete, och det finns även där delar som fortfaran- de bereds inom Regeringskansliet. Det sker också hela tiden en fortlöpande uppfölj- ning av hur reformen i dess helhet, alltså LSS, funge- rar. Senast den 31 mars fick jag en rapport från Soci- alstyrelsen om hur situationen är när det gäller icke verkställda beslut och domar. De åtgärder som vi har vidtagit om den så kallade sanktionsavgiften gjordes så sent som förra året. De riktade sig mot kommuner som inte verkställde de domar som man hade fått i enskilda ärenden. Denna sanktionsavgift kringgås genom att kommunerna i allt större utsträckning fattar positiva beslut. Vi funderar just nu i Regeringskansli- et på hur vi ska kunna hitta metoder och förslag för att se till att enskilda personer får den rätt till service och vård som de så väl behöver. Det pågår alltså ett kontinuerligt arbete inom en rad olika områden, och regeringen har för avsikt att tillsätta en parlamentarisk utredning, precis som riks- dagen begärde så sent som för bara några veckor sedan. Den avser dock lagen om assistansersättning, inte LSS.
Ulrik Lindgren (Kd)
Anf. 95 Ulrik Lindgren (Kd)
Herr talman och statsrådet Andnor! Jag skrev min interpellation innan socialutskottet hade fått på sin dagordning att yttra sig till finansutskottet över re- geringens skrivelse om utvecklingen inom den kom- munala sektorn. Bland annat hade socialutskottet då att ta ställning till ett kristdemokratiskt krav på utre- dande av en statlig finansiering av LSS. Resultatet av diskussionerna i socialutskottet blev ett enigt beslut om ett iniativ om att en bred översyn ska göras av lagen om assistansersättning, LASS, i form av en parlamentarisk utredning. Statsrådet Andnor har naturligtvis rätt i att det är fråga om två saker, LASS och LSS, och att man kan göra en åtskillnad mellan dessa, men det finns också ett intimt samband mellan dem. De är inflätade i varandra och är i många avseenden varandras förut- sättningar. Socialutskottet skrev i sitt betänkande angående en bred översyn av LASS att den bland annat ska handla om hur lagen har fungerat i praktiken, även innefattande bemötandefrågor, personalförsörjningen och hur den långsiktiga finansieringen ska se ut. I ett särskilt yttrande har Kristdemokraterna och de övriga borgerliga partierna välkomnat socialutskottets initia- tiv. Vi förutsätter i vårt yttrande att det i samband med en bred översyn ska tillåtas en diskussion om huvudmannaskap och långsiktigt finansieringsansvar. Jag menar att det är oundvikligt att det vid en bred översyn också kommer upp en mängd LSS-frågor. Naturligtvis är det möjligt att från regeringens sida styra diskussionen så att den strikt ska handla bara om LASS medan LSS inte ska få vara med, men jag är också övertygad om att det också kommer att höjas många röster för att man verkligen ska ha en vid diskussion om och en bred översyn av de här frågor- na. Det är till exempel svårt att undvika frågan om den långsiktiga finansieringen av den totala reformen. Den långsiktiga finansieringen är, som vi alla vet, i allvarlig fara enligt den information som vi har fått genom Landstingsförbundets och Kommunförbundets ekonomiska rapporter. Dels klargör dessa rapporter att kommuner och landsting fått mindre statsbidrag, trots allt socialdemokratiskt tal om satsningar, dels redovisar förbunden ett dramatiskt behov av skatte- höjningar de kommande åren för att klara vård och omsorg, bland annat inom ramen för handikappre- formen. Vi vet också att LSS- och LASS-området har den snabbaste kostnadsutvecklingen när det gäller omsor- gerna inom kommunerna. Hur personalförsörjningen ska klaras hänger intimt ihop med de ekonomiska möjligheterna. En konkurrenskraftig lön och fortbild- ning är naturligtvis oerhört beroende av kommuner- nas betalningsförmåga. De två stora hoten mot handikappreformen - fi- nansieringen och personalförsörjningen - berörs inte alls i Berit Andnors svar. Man kan efter detta svar undra om de här problemen finns med i den social- demokratiska föreställningsvärlden när det gäller handikappreformen. I kammardebatten undslapp mig en misstanke om att Socialdemokraternas vilja att i år gå med på en bred översyn var betingad av att Socialdemokraterna inte kunde få majoritet för ett sedvanligt avvisande av oppositionens propåer. I den debatten fick jag inget svar på frågan om det fanns ett äkta intresse av och engagemang i frågan om översyn från Socialdemokraternas sida. Mot bak- grund av den avvisande inställning som ministern i dag visat upp vad gäller en bred översyn är frågan: Finns hjärta, hjärna och njurar med i ert starka enga- gemang för att verkligen gå igenom handikapprefor- men för att säkra den för brukarnas del?
Berit Andnor (S)
Anf. 96 Berit Andnor (S)
Herr talman! Min och regeringens inriktning är att skapa bra villkor för människor som är i behov av omfattande stöd och service. Det är det centrala, det absolut viktigaste: att skapa förutsättningar så att alla människor kan delta aktivt och så att vi verkligen kan leva upp till de mål som vi har lagt fast för delaktig- het, inflytande och jämlikhet. Det är det som vägleder mig och regeringen i vårt arbete. Det är det som är det centrala. Jag har tidigare uttryckt en oro för den bristande ideologiska förankringen hos några debattörer när det gäller just denna reform som är så oerhört central och viktig för många människor, just för att kunna leva ett liv som alla vi andra. Jag oroas av företrädare som vill söka enkla lösningar på komplicerade och om- fattande system. Jag vänder mig emot att man pekar ut just en grupp i kommunerna som något som staten ska ta ansvar för. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag tycker att detta är någonting som man måste tänka igenom mycket noga. Vi har även i Sverige haft stora institutioner. Vi har gått en lång väg under de 30 år som vi har refor- merat handikappolitiken. I dag har vi en handikappo- litik som just tar sin utgångspunkt i att vi alla är lika, även om vi är lite olika, att vi har en lagstiftning som ger enskild rätt och att vi har en lagstiftning som innebär att vi alla är fullvärdiga kommunmedborgare. Detta vill jag slå vakt om, och det är min grund- läggande uppfattning i denna fråga. När det gäller utredningen följer vi givetvis det tillkännagivande som riksdagen kommer att göra. När det gäller insatserna inom detta område vill jag också poängtera att vi i dag, tror jag, överlämnar en lagrådsremiss till riksdagen om kostnadsutjämning av LSS, ett förslag som innebär att vi får en utjäm- ning mellan kommuner eftersom det naturligtvis är fullständigt orimligt att vissa kommuner har kostna- der på 400 kr per invånare för LSS medan andra har kostnader på 6 000 kr per invånare. Detta är ett re- sultat av ett omodernt, gammalt samhälle, där vi lev- de med stora institutioner och där alla människor som betraktades som så att säga annorlunda sattes i dessa institutioner. Det här är ett förslag, tycker jag, som kommer att kunna förbättra den ekonomiska situationen för många kommuner så att alla kommuner kan ta sitt ansvar och så att alla kommuner också bidrar och deltar i de kostnader som finns inom det här området, liksom man gör inom andra centrala och viktiga om- råden också. Sedan vill jag bara säga att det sprids väldigt mycket myter i den allmänna debatten om LSS. En är att detta är ett område där vi har en sådan oerhört snabb kostnadsutveckling. Det är inte sant. Vi har en kostnadsutveckling som är likvärdig också på äldre- omsorgens sida. Min stilla fråga är: Varför är det just denna grupp - flerhandikappade, som det i många fall handlar om - som staten ska ta ett särskilt ansvar för? Varför är det inte äldreomsorgen? Varför är det just denna grupp som pekas ut såsom särskilt kostnads- drivande?
Ulrik Lindgren (Kd)
Anf. 97 Ulrik Lindgren (Kd)
Herr talman! Vi har en välkommen enighet, Berit Andnor, om vikten av att handikappreformen, LSS, lagen om stöd och service, och LASS, lagen om assi- stansersättning, ska vara mycket väl fungerande efter- som reformen har betytt oerhört mycket för de funk- tionshindrade. Självklart är det så att samtliga männi- skor ska rankas som fullvärdiga medborgare, anting- en de har så kallade funktionshinder eller inte. Men det finns en skillnad när vi konfronteras med hotbilden mot reformen och vad som ska göras för att säkra reformen som en rättighet för de berörda vad gäller de juridiska och administrativa problemen, de ekonomiska hoten och personalbristen. Minister Andnor har en tendens att tona ned svå- righeterna att få pengarna att räcka till för kommu- nerna. Det kan visserligen sägas att äldreomsorgen också ökar mycket dramatiskt i sina kostnader, men det här är en speciell lagstiftning som fortfarande skiljer sig från äldreomsorgen och andra sociala åta- ganden som kommunerna har i den meningen att det är en uttalad rättighetslagstiftning. Kommunerna kan aldrig värja sig med ekonomiska argument i det här lagstiftningssammanhanget, även om det finns ten- denser till att man även på det här området försöker värja sig med ekonomiska argument också i en del kommuner och inte följer beslut som faktiskt är fatta- de och som gynnar den som behöver det. Jag kan också konstatera att den socialdemokra- tiska regeringen har låtit tiden gå. Vi har haft den här reformen i tio år, och det finns ett antal åtgärder som jag pekade på som skulle ha behövt göras från Kom- munförbundets sida under alla dessa tio år. Trots det har inte regeringen vidtagit åtgärder för att ordna upp förhållandena och därmed säkra reformen och mildra och förbättra effekterna för de funktionshindrade. Varför låter socialdemokraterna tiden gå? Det är frågan.
Berit Andnor (S)
Anf. 98 Berit Andnor (S)
Herr talman! Jag har precis för Ulrik Lindgren gått igenom de olika insatser som regeringen har vidtagit, senast nu den proposition som nu lämnas till riksdagen om LSS. Det är ett omfattande arbete, och det är ett arbete som jag tror kommer att vara oerhört centralt och viktigt för just den grupp som vi pratar om. Låt mig också säga att jag, precis som jag säger i mitt svar, inte tror att det handlar om att det är något fel på lagstiftningen. Problemet vi har är att lagstift- ningen inte följs. Där har vi vidtagit en rad olika åtgärder, och vi funderar just nu på att vidta ytterliga- re åtgärder för att få kommunerna att ta det ansvar som de ska ta i det här fallet. Låt mig också säga att i den diskussion som pågår skapas också en bild av att denna reform skulle om- fatta betydligt fler människor än vad det var tänkt. Låt mig bara påminna om att när reformen sjösattes 1994 så var beräkningen att ungefär 100 000 personer skulle omfattas av LSS. I dag kan vi konstatera att det är lite drygt 48 000. Kostnadsutvecklingen är inte snabbare inom detta område än inom andra områden. Jag hävdar detta med bestämdhet. Den utvecklas på ungefär samma sätt. Jag värjer mig verkligen emot att man så tydligt pekar ut just denna grupp som en grupp som inte ska behandlas som fullvärdiga kommunmedborgare utan som en grupp som staten ska ta ansvar för. Vi ska naturligtvis följa riksdagens tillkännagi- vande, och vi kommer att återkomma med direktiv till en bred utredning som är parlamentariskt sammansatt när det gäller LASS - dock inte LSS.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.