Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kvotering som effektiv metod

Interpellation 2008/09:526 av Ericson, Gunvor G (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2009-05-14
Inlämnad
2009-05-14
Besvarad
2009-06-08
Sista svarsdatum
2009-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 maj

Interpellation

2008/09:526 Kvotering som effektiv metod

av Gunvor G Ericson (mp)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

I mer än tio år har vi debatterat hur det blir en jämnare könsbalans i bolagens styrelser. Det gäller både i offentlig sektor och i näringslivet. När tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg satte upp lagstiftning som hot – då fungerade det som en tydlig signal till näringslivet, och antalet kvinnor i styrelserna blev fler. Men när det politiska trycket försvann stannade utvecklingen av.

Frågan om kvotering som metod utreddes för ett par år sedan. Efter valet 2006 har utvecklingen stannat av. Regeringen har skjutit till pengar för att utbilda kvinnor, när det snarare verkar vara valberedningarna som behöver utbildas för att lära sig att rekrytera med genusglasögonen på.

Det är ont om kvinnor i börsbolagen trots att det numera är fler kvinnor än män som tar akademisk examen.

-      18 procent av styrelseledamöterna i de börsnoterade företagen är kvinnor.

-      9 börsnoterade företag av 294 har en kvinna som styrelseordförande.

-      7 börsnoterade företag av 294 har en kvinna som ordinarie vd. (Källa: På tal om kvinnor och män 2008, SCB)

Staten nådde målet om minst 40 procent kvinnor i sina bolag 1998. I de drygt 1 100 kommunala bolagen är andelen kvinnor enbart 21 procent. Landstingen har färre bolag och bättre kvinnorepresentation. I deras 45 bolag är andelen kvinnor 35 procent. I de politiska organen är kvinnorepresentationen betydligt bättre. I kommunernas nämnder och styrelser är andelen kvinnor 41 procent, i landstingen 45.

Miljöpartiet de gröna är ett feministiskt parti. Jämställdhetsfrågorna var centrala när vi bildades. Vi introducerade det jämställda språkrörssystemet, könsvarvade våra listor och kvoterade till de interna uppdragen. Det var banbrytande på sin tid att i praktiken erkänna kvinnors lika rätt till inflytande. Det behövs politiska verktyg för att motverka könsmaktsordningen. Den är roten till hur kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i inflytande och resurser, men också till att både män och kvinnor fastnar i traditionella könsroller som är inskränkande för individens frihet.

Flertalet politiska partier har tagit efter Miljöpartiets modell med varvade listor som vi haft sedan vi bildades 1981. Trots det är endast var femte styrelseledamot i kommunala bolag kvinna. Nu behöver detta åtgärdas.

Bolagsledningarna missar målet och missar värdefull kompetens när de lutar sig mot traditionella metoder – män rekryterar män. Med jämn könsfördelning i bolagsledningar, det vill säga både styrelser, ledningsgrupper och chefsposter, ökar möjligheten att bredda företagens erfarenhetsbas och därigenom ökad kundnytta. Bolagen verkar trots det inte vilja bryta mansdominansen av egen kraft. Vill de rentav anpassa sig till en rådande politisk ståndpunkt, att kvotering inte skulle vara så viktigt att lagstifta om eller styra emot?

Nu inför bolagsstämmorna blir det tydligt att förändring inte sker självmant trots att de flesta valberedningar borde inse fördelarna.

Veckans Affärer–Kvinna skriver: ”SIS Ägarservice har gått igenom valberedningarnas förslag till årets stämmor. Så många som hälften av de 32 bolag som försvunnit saknade helt kvinnor i styrelsen. I 31 bolag har man ökat andelen kvinnor genom att minska styrelsen med minst en man, men alltså inte tagit in fler kvinnor. Bara i 11 fall har man bytt ut en man mot en kvinna, och i 12 bolag har man ökat antalet kvinnor utan att någon man fått gå. Nettoskillnaden från ifjol är bara en enda ytterligare kvinna. 42 bolag har minskat andelen kvinnor och 13 av dessa finns på Large Cap, som står för nästan 90 procent av det totala börsvärdet i Sverige. Vid en nordisk jämförelse kan vi konstatera att Finland har dubbelt så många kvinnor som Danmark i sina styrelser, Sverige dubbelt så många som Finland och Norge dubbelt så många som Sverige. I den här takten når vi Norges nivå på 40 procent år 2063 och hälften ytterligare 26 år senare, alltså år 2089.”

Statsråden Nyamko Sabuni och Maud Olofsson har skickat brev till alla börsbolag där man bad om förklaringar till varför de inte lyckats bättre med att skapa jämställda styrelser. Men vad tänker regeringen göra utöver det? Regeringen brukar i andra sammanhang hävda att ekonomiska styrmedel och incitament är viktiga. Kvotering är inget mål men absolut ett effektivt styrmedel. Är ni beredda att pröva det som visat sig fungera i andra länder?

I Norge har man numera en lag om kvotering i de börsnoterande bolagen. Därmed har andelen kvinnor i styrelserna gått från 7 procent år 2003 till 40 procent i dag. Det finns inga hinder för att genomföra detta även i Sverige.

Finland har sedan 1995 en jämställdhetslagstiftning för offentliga uppdrag. Enligt den ska både statliga organ och kommunala styrelser och nämnder innehålla minst 40 procent av båda könen, om inte särskilda skäl talar för något annat. Det görs emellertid undantag för kommunfullmäktige, som är direktvalt.

Att det händer så lite i Sverige visar på en okänslighet för den debatt som förs och på en begränsad kompetens att identifiera kompetens. Ansvarig minister borde reagera kraftigt när det är så uppenbart att så lite händer vad gäller andelen kvinnor i styrelserummen.

Det behövs politiska beslut för att få en jämnare könsbalans i bolag, nämnder och styrelser. Den dolda kvotering som nu sker av män behöver lyftas fram i ljuset. Att vänta och se, som är regeringens melodi inom många områden, är ingen verksam metod inom det här området heller.

Forskarna Karl Loxbo och Erik Wångmar lyfter i en debattartikel i Dagens Samhälle fram den finska lagstiftningen om könskvotering som förebild. Skulle ministern kunna tänka sig att utreda hur en liknande lagstiftning kan fungera i Sverige?

De borgerliga partierna har sagt nej till kvotering för att öka jämställdheten. ”Denna fråga är ägarnas ansvar” lyder motiveringen.

De borgerliga förslag som dykt upp den senaste tiden belastar företagarna med mer administration, till exempel differentierade skatter – vore det inte bättre med generella regler i stället för mer regelkrångel för företagen?

Jämställdhetsfrågan är vår tids stora demokratifråga. Att kvinnor generellt har sämre ekonomisk makt och är sämre representerade bland chefer, i bolagsstyrelser och ledningsgrupper är inte enbart en fråga för en handfull människor som äger företag och inte heller för vissa i de politiska ledningarna. Sverige borde lära av Norge och Finland och se över hur vi kan få till en effektiv jämställdhetslagstiftning.

Jag vill ställa följande frågor till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:

Vilka åtgärder avser ministern att vida för att åstadkomma en jämställdhet i kommunala och landstingskommunala bolag och styrelser, och vilken tidsplan finns för detta?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att åstadkomma en jämn könsbalans i börsbolag, och vilken tidsplan finns för detta?

Avser ministern att låta utreda möjligheterna att införa kvotering som metod liknande det som finns i Norge och Finland för att nå mer jämställda styrelser?

Är ministern beredd att skjuta till pengar till utbildning för börsbolagens valberedningar och rekryterare för att de ska kunna rekrytera på ett jämställt sätt?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:526, Kvotering som effektiv metod

Interpellationsdebatt 2008/09:526

Webb-tv: Kvotering som effektiv metod

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 92 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Gunvor G Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att åstadkomma en jämställdhet i kommunala och landstingskommunala bolag och styrelser och vilken tidsplan som finns för detta, vilka åtgärder jag avser att vidta för att åstadkomma en jämn könsbalans i börsbolag och vilken tidsplan det finns för det, om jag avser att låta utreda möjligheterna att införa kvotering som metod liknande det som finns i Norge och Finland för att nå mer jämställda styrelser samt om jag är beredd att skjuta till pengar till utbildning för börsbolagens valberedningar och rekryterare för att de ska kunna rekrytera på jämställt sätt. Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att verka för en lagstiftning liknande den man har i Norge när det gäller representation i bolagsstyrelser. Eftersom dessa frågor berör varandra har jag valt att besvara båda interpellationerna i ett gemensamt svar. Frågan om kvotering är särskilt aktuell nu när börsbolagen haft sina årsstämmor och andelen kvinnor inte nämnvärt ökat i bolagsstyrelserna. Självklart är jag inte nöjd med detta resultat. Jag har i många sammanhang framfört att regeringen tycker att det är viktigt att andelen kvinnor på chefspositioner och i styrelser ökar, såväl i statligt ägda bolag och myndigheter som i privata företag. Regeringen anser att lagstadgad kvotering av kvinnor och män till bolagsstyrelser inte är en lämplig metod för att förbättra jämställdheten i näringslivet, då styrelsernas sammansättning är en ägarfråga. Regeringen har varit framgångsrik i att öka andelen kvinnor i de statliga bolagen genom att aktivt arbeta med frågan. I dag är 48 procent av styrelseledamöterna i de statliga helägda bolagen kvinnor och 52 procent män. I de helägda och delägda bolagen var uppdelningen 46 procent kvinnor och 54 procent män. När det gäller ordförande har andelen kvinnor ökat från 33 procent till 35 procent. Regeringen vill vara en förebild i arbetet med att få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Regeringen har även vidtagit andra åtgärder för att öka jämställdheten i bolag och styrelser. I december 2008 beslutade regeringen om ett nationellt styrelseprogram för kvinnor. Insatsen ska synliggöra och lyfta fram kompetenta kvinnor som kan sitta i olika bolagsstyrelser. Det ska även sprida goda exempel och skapa en debatt om vikten av att ha fler kvinnor på styrelseposter utifrån ett tillväxtperspektiv. När det gäller balansen mellan kvinnor och män i bolagens styrelser spelar valberedningarna en väsentlig roll. Det är de som ska kunna se och föreslå de kompetenta kvinnor som finns och vilkas kunskap måste tas till vara i de olika styrelserna. Regeringen har skrivit till valberedningsordförande i alla noterade bolag och uppmanat dem att skicka oss den motivering till den föreslagna styrelsen som enligt svensk kod för bolagsstyrelser ska upprättas och som presenterats för bolagsstämman. Syftet är att få en korrekt bild av hur valberedningarna arbetar för att uppnå en jämn könsfördelning i styrelserna. Regeringens satsning på kvinnors företagande med 100 miljoner kronor per år under 2007-2009 är också ett led i arbetet. Ju fler kvinnor som driver företag och får operativa erfarenheter, desto större blir rekryteringsbasen till bolagsstyrelser och företagsledningar. Fler företagande kvinnor bidrar även till en starkare ekonomisk utveckling och jämnare fördelning av resurser. Regeringen har också beviljat sammanlagt 125 miljoner kronor till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att stödja kommunerna och landstingen i deras arbete med att göra sina verksamheter jämställda. Inom programmet Hållbar jämställdhet fördelar SKL dessa utvecklingsmedel till kommuner och landsting som på olika sätt vill att deras verksamheter ska bli mer jämställda. Jag tycker att det är glädjande att det finns ett så stort intresse i hela landet för att arbeta systematiskt med jämställdhetsfrågor i olika kommunala verksamheter och processer, från beslutsfattande till bemötande av medborgare. Jag är övertygad om att detta arbete också kommer att leda till att kommunala och landstingskommunala bolag och styrelser får en jämnare könsfördelning. Regeringens insatser handlar mycket om att förändra attityder inte bara bland ägare till börsbolag och andra företag utan i hela samhället. Den senaste tidens diskussion i medierna om valberedningars och styrelsers sammansättning tycker jag visar på att det finns anledning att tro att en attitydförändring är på gång. Det borde också ligga i ägarnas eget intresse att de valberedningar som väljs på stämmorna har den kompetens som behövs för att kunna rekrytera på ett jämställt sätt. Därför är det inte aktuellt att ge några medel för utbildning av valberedningar och rekryterare. På frågan om tidsplanen för olika åtgärder är svaret att regeringen redan arbetar med dessa frågor.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 93 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det är bra att jämställdhetsministern är tydlig med att ni inte vill ta till verkningsfulla metoder, även om jag beklagar att ni inte ännu vågar det. I svaret säger ni att "kvotering av kvinnor och män till bolagsstyrelser inte är en lämplig metod". Men jag säger som så många andra: Jag skulle inte vilja ha kvotering, men kvotering är en fungerande, effektiv metod. Det är inget mål, men det är en metod som fungerar. Vänta-och-se-politik ger inte resultat - tvärtom. I dag har Andra AP-fondens index över kvinnorepresentation kommit. Vi ser tydligt att andelen kvinnor gick upp 2002-2004, sedan började plana ut 2006 och 2007 för att till och med gå ned 2008. Det är nu en liten ökning så att vi kommer upp i 19,1 procent. Det innebär fortfarande 80 procent män. Den dolda kvoteringen fortsätter. I mer än tio år har vi diskuterat det här. När det politiska trycket försvann stannade utvecklingen av. Regeringen har skjutit till pengar för att utbilda kvinnor. Javisst, det är jättebra. Men är det verkligen kvinnorna som behöver utbildas? Är det inte valberedningarna som behöver utbildas för att lära sig att rekrytera med genusglasögonen på? Staten nådde målet om minst 40 procent kvinnor i sina bolag 1998. Det var tio år sedan, så det är inte nuvarande regerings förtjänst. Men hur ser det då ut i de kommunala bolagen? Ja, där är det 21 procent kvinnor. Landstingen har färre bolag men bättre kvinnorepresentation med sina 35 procent. I de politiska organisationerna ser det bättre ut. Men det räcker inte. Bara var femte styrelseledamot i kommunala bolag är kvinna. Det visar tydligt att mer behöver göras. Flera partier har tagit efter Miljöpartiets modell med kvoterade listor, och det har gjort att vi har nått framgång i våra kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige och även här i riksdagen. Jag har ställt frågor, och den första handlar om kommun- och landstingsägda bolag. I svaret hänvisas till ägarna och en peng till Sveriges Kommuner och Landsting, men ägarna är politiska församlingar. Om ni vill kan staten gå in och fastställa spelregler, till exempel som staten har gjort att varje kommun ska ha ett dagis, ett bibliotek, en skola eller att kommunfullmäktige ska ha minst 31 ledamöter. Så om jämställdhetsministern ville skulle ni i regeringen kunna sätta press på företagen och de kommunala bolagen. Frågan är: Vad vill ni? I Finland har man valt en tydligare väg och lagstiftat om spelregler, lika självklart som att kommuner ska erbjuda dagis. Norges lag om kvotering i de börsnoterade bolagen har inneburit en klart bättre utveckling än den i Sverige. Där har andelen kvinnor i styrelserna gått från 7 procent år 2003 till 40 procent i dag. I våras lät det som om regeringen ändå skulle kunna överväga att pröva verkningsfulla metoder. Var det bara ett spel för galleriet? Fler och fler inser att kvotering skulle kunna vara en metod - Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och entreprenörernas Sven Hagströmer, för att nämna två. Lyssnar inte ministern på dem?
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 94 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag tackar Nyamko Sabuni för svaret. Vi har haft den här debatten tidigare. Trots löften från näringslivet om att det inte behövs någon lag om kvotering till bolagsstyrelser, visar statistiken att män fortsätter att dominera. Utvecklingen sker i en extremt långsam takt. I Norge infördes 2004 en kvoteringslag för statliga bolag, medan de privata bolagen fick övergångsregler. Från den 1 januari 2008 måste de norska bolagen uppfylla kravet på att andelen män ska variera med mellan 62 och 50 procent beroende på styrelsens storlek. Nästan alla bolag klarar att uppfylla kravet. Nu har börsrapporterna och rapporterna från bolagsstämmorna kommit. I Sverige har bland annat Skanska, Nordea, SEB, SSAB, Handelsbanken, Industrivärlden och Trelleborg ökat andelen män i sina styrelser. Med det som utgångspunkt förekom, som Nyamko Sabuni har redovisat, herr talman, en debatt i medierna. Allt fler sade: Vi ser att det inte sker någonting. Jag uppfattade då att regeringens representant i de här frågorna, Nyamko Sabuni, uttryckte att hon kanske var på väg att byta fot. I svaret från Nyamko Sabuni står det: "Självklart är jag inte nöjd med detta resultat. Jag har i många sammanhang framfört att regeringen tycker att det är viktigt - - -". Men vad är det då som gör att regeringen tvekar? Vad vi kan konstatera är att vi redan i dag har kvotering. Män kvoterar in andra män i styrelser. Gång på gång gör man det. Den bild som Gunvor G Ericson visade alldeles nyss visar andelen kvinnor i samhället, 50 procent. Och vi ser att ju större inflytandet är som vd eller ordförande, desto färre kvinnor är det. Det blir som ett slags utslagseffekt. Det går inte att tolka det på något annat sätt än att män har kvoterats in, herr talman. Så tolkar i alla fall jag den bilden. Eftersom regeringen och riksdagen är överens om jämställdhetsmålen, att kvinnor och män ska ha lika makt och inflytande i samhället, borde det också förekomma på de här planen. Herr talman! Regeringen har också varit tydlig med att man tror på att i alla fall privatpersoner måste ha piskor för att på något sätt få incitament. Jag tror mer på morötter, att man ska stimulera människor och visa dem tilltro. Just i fallet enskilda bolagsstyrelser tror jag att man måste vara stentuff. Jag tror att det är lagstiftning som gäller, för när Margareta Winberg var jämställdhetsminister och var tydlig med att hon ville ha en lagstiftning på plats såg vi också en effekt. Så fort man tar bort det här kravet och bolagen inte reagerar och gör någonting åt det här försvinner pressen och vi ser att kvinnorna försvinner. Det står att regeringen satsar på kvinnors företagande med 100 miljoner kronor. Ja, det kan vara ett led i arbetet, men jag ser det mer som en undanflykt, för det finns redan i dag kompetenta kvinnor. Det som är poängen med hela den här debatten är att vi ser att det finns kompetenta kvinnor som sitter här i Sveriges riksdag, i regeringen och i EU-parlamentet. Varför är det då så svårt att hitta de kompetenta kvinnorna till bolagsstyrelserna? Jo, därför att man inte har ett intresse av att faktiskt leta. Herr talman! Jag fick i alla fall känslan, och jag tror att också Gunvor G Ericson fick den, att Nyamko Sabuni var på väg att byta fot och tyckte att detta med kvotering var någonting som regeringen kunde ta ställning till. Men jag upplever att det i svaret ibland finns ett ja-fokus och ibland ett regeringsfokus. Frågan är: Vilken fot landar Nyamko Sabuni på?
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 95 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Regeringen tycker att det är viktigt med en jämn könsrepresentation på de områden som vi ansvarar för, till exempel på det politiska området och i våra egna bolag, men också i näringslivet. Men jag tror att det är minst lika viktigt att göra skillnad på det som staten äger och det som andra människor äger och har satsat egna pengar i. De har tagit egna risker och skapat någonting i vårt samhälle som i sin tur skapar välfärd och välstånd. Jag är genuint irriterad över att näringslivet inte tar den här frågan på större allvar än de har visat sig göra hittills. Men vi försöker nu se till att genomföra politiska åtgärder för att underlätta detta. Man undrar om det är kvinnor som behöver utbildas. Ja, jag tror det. För den som aldrig har suttit i en styrelse kan det vara bra att faktiskt få detta stöd. Det är viktigt att uppmärksamma att dessa kvinnor finns, att kvinnorna får denna uppmuntran och stöd och får mentorer som sitter i styrelserna. Oftast är mentorerna dessa män som vi talar om som kvoteras in i dagens bolagsstyrelser. De kan också vara en dörröppnare för de kvinnor som kommer att delta i styrelseprogrammen. När det gäller de kommunala och landstingsdrivna bolagen menar jag att när vi på riksnivå har klarat att se till att våra bolag är jämställda, förstår jag inte varför den förra regeringen inte lyckades lika bra på lokal nivå. Det är ju inte så att alla kommuner i dag styrs av borgerliga partier, utan väldigt många styrs av Socialdemokraterna, och det har de gjort i många, många år. Så kan vi på den nationella nivån kan de säkert också på den lokala nivån. Vad vi har gjort på nationell nivå är att vi avsatt pengar till kommunerna och landstingen för att jobba mer intensivt och aktivt med de här frågorna för att de just ska åstadkomma bättre jämställdhet både inom sina verksamheter och i de bolag som de äger och därmed också uppnå en bättre könsfördelning i styrelser i de bolag som kommunerna äger. Jag delar inte uppfattningen att kvotering är bästa lösningen. Men om näringslivet inte tar detta på större allvar än vad de gör i dag kommer samhällsdebatten att hinna ikapp dem. Jag tror inte på kvotering, men, visst, det finns konstellationer av partier som tror på kvotering. Och är det så att näringslivet inte når resultat inom en snar framtid kommer kanske andra partier att vilja kvotera. Jag säger inte att det är evigt uteslutet, därför att människor i samhället tar den här frågan på stort allvar, och då gäller det för näringslivet att faktiskt reflektera över detta. När vi skickar ut brev till valberedningarnas styrelser är det för att lyssna ytterligare på vad det är man behöver hjälp och stöd med och vad det är som gör att man inte rekryterar de kompetenta kvinnor som finns. Jag hoppas att vi när vi sammanställer svaren från valberedningarna ska kunna förstå lite bättre hur valberedningarna jobbar, men också att vi kanske kan hitta ytterligare sätt att gå vidare i processen med att se till att vi får bättre könsfördelning i bolagsstyrelser. Men jag tror också att det är viktigt att komma ihåg att det här är ett förändringsarbete och att förändringsarbete tar tid. Ibland kan det också backa. Men vad jag efterfrågar är ett större intresse från näringslivet. Ibland kan förändringsarbetet backa, men vi borde se större effekter av alla dessa duktiga kvinnor som i dag finns i vårt samhälle och som inte uppmärksammas. Därför hoppas vi att bolagsstyrelseutbildningen kan vara ett forum för valberedningarna när det gäller rekryteringar.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 96 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Kvotering är inget mål men ett effektivt medel. När andra metoder inte fungerar kan man inte ta till mer av det gamla utan måste våga pröva nytt. Det är min ingång i denna debatt. Jag välkomnar ändå att Nyamko säger att man inte kan utesluta att det kommer att ske genom krav från andra partier. Det är dock ni som är regering nu, och jag orkar inte vänta. Jag kommer att fortsätta jobba för detta om vi i det rödgröna alternativet får möjlighet 2010. Jag önskar att det inte behövdes, men jag tror faktiskt att vi måste ha en lagstiftning. Uppenbarligen fungerar det i Norge och Finland. Handlar det inte om en politisk vilja? Var går gränsen för det kommunala självstyret? Var går gränsen för spelreglerna för börsbolagen? Det är en politisk fråga. Det handlar om att sätta upp spelregler på den politiska nivån. Vill man använda det politiska instrumentet? Är det en tillräckligt viktig fråga? Nyamko tycker att man ska försöka med frivillighet ett tag till. Vi har hållit på med frivilliga metoder i mer än tio år. Är det inte dags att inse att det måste till något mer? Jämställdhetsfrågan är vår tids stora demokratifråga. Att kvinnor generellt sett har sämre ekonomisk makt och är sämre representerade bland chefer, bolagsstyrelser och ledningsgrupper är inte enbart en fråga för en handfull människor som äger företag och inte heller för vissa i de politiska ledningarna. Sverige borde lära av Norge och Finland och se över hur man ska kunna få till en effektiv jämställdhetslagstiftning. Det är ett politiskt ansvar. Tittar man på hur utvecklingen har sett ut i de länder som har använt denna metod har det lett till större framgång än vi har fått i Sverige. Frågan är om det, som både jag och Eva-Lena uppfattade, finns en öppning från regeringens och framför allt ministerns sida för att pröva kvotering som metod. Finns den uppfattningen inte hos regeringen? Eller ska jag tolka dagens diskussion som att det finns en öppning hos regeringen för att pröva kvotering? Om det skulle visa sig att valberedningarna säger att de inte kan hitta kompetens och att den inte finns kan de vända sig till Veckans Affärer Kvinna som på två dagar kunde sammanställa en lista på 500 kompetenta kvinnor. Problemet kan alltså inte ligga i att kvinnor inte har utbildning. Om svaret från valberedningarna skulle vara att man inte vet, är ministern då beredd att ompröva sin inställning och ta till sig faktumet att kvotering är en metod som fungerar? SIS Ägarservice har gått igenom och konstaterat att nettoskillnaden jämfört med i fjol är en enda ytterligare kvinna i bolagsstyrelserna. Det är inte acceptabelt att det ska ta så otroligt lång tid. Jag frågar igen: Är ministern beredd att ta till sig faktumet att kvotering fungerar?
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 97 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Det är skönt att höra att det inte bara är jag som är irriterad över att det går så långsamt med kvinnors representation i styrelser. Det känns riktigt befriande att höra att Nyamko Sabuni är lika irriterad. I svaret säger Nyamko Sabuni: "Den senaste tidens diskussion i medierna om valberedningars och styrelsers sammansättning tycker jag visar på att det finns anledning att tro att en attitydförändring är på gång." Jag upplever att den som har ändrat attityd och närmar sig tanken om kvotering är Nyamko Sabuni. Jag har inte sett något intresse från de olika bolagsstyrelserna eller valberedningarna. Ofta sitter styrelseordföranden själv i valberedningen och pekar ut vilka han vill ha med sig i den nya styrelsen. Så ser det normalt inte ut i föreningsvärlden, men så ser det ut i bolagsstyrelserna. Då väljer man tidigare företagsledare som man redan känner. Många gånger har man det korsvisa förhållandet med sin kamrat att man är styrelseordförande i ett bolag och vd i ett annat och vice versa. Har Sverige råd att avstå från att ta till vara kvinnors kompetens? Har vi det? I min förra debatt med Nyamko Sabuni tog jag upp läget i bland andra Volvo och Saab när det gällde ledningsgrupper och styrelser. Där var det förvånansvärt, eller kanske inte så förvånansvärt, få kvinnor. Det kan vara en förklaring till varför fordonsindustrin inte har lyckats. Man har inte haft en bra representation av halva befolkningen. Därmed har man inte haft möjlighet att möta de förändringar vi ser i omvärlden. Därför undrar jag om vi har råd att avstå. Varför är det så svårt att göra något aktivt? När man läser om regeringens insatser handlar det mycket om förändrade attityder. Jag har förstått att man inte vill ta till piskans metoder när det gäller företag, bara när det gäller privatpersoner. Man vad finns det då för morot? Näringsministern och Nyamko Sabuni har i en debattartikel tänkt sig att man ska redovisa vilka bolag som inte lyckas. Skulle man kunna tänka sig en svart lista där de företag som är sämst på kvinnlig representation lyfts fram och en vit lista med de bolag som lyckas bäst med kvinnlig representation? Skulle man kunna ha en kombination av jämställdhets- och näringslivsdag? Sådana saker skulle jag kunna tänka mig. Allt som främjar dessa frågor är viktigt, men framför allt måste man tydligt visa vad man vill i dessa frågor, herr talman.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 98 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Gunvor G Ericson talar om att sätta upp spelregler och att det är vårt uppdrag. Det håller jag med om. Dessa spelregler är dock satta. Styrelser är en ägarfråga. Styrelsefrågan ska ägarna sköta och ansvara för. Som politiker kan vi vidta åtgärder för att underlätta och vi kan opinionsbilda. Det kan medborgarna likaså. Spelreglerna är redan satta och dem vill jag helst inte peta i. Det vill dock Gunvor G Ericson. Det är skillnaden mellan oss. Det saknas alltså inte spelregler på marknaden, men du vill förändra dem. Finns det en öppning från regeringens sida? Nej, det finns ingen öppning under denna mandatperiod. Men återigen, detta är inte för evigt uteslutet. Det är viktigt för näringslivet att inse det. Det är inte för evigt uteslutet eftersom medborgarna efterfrågar jämställdhet i styrelserna. Då är det upp till näringslivet att se till att lyssna till den opinion som finns. Gör man inte det kommer förr eller senare partier som vill kvotera vara de som får framgångar i valen. Vi har vidtagit åtgärder; vi har inte varit overksamma. Det är kanske skillnaden mellan denna regering och den förra. Eftersom den förra ville kvotera var det grejen. Man hotade med kvotering och förr eller senare skulle det kvoteras. Det var den lösning som oppositionen valde då. Vi har valt andra typer av lösningar. Det är därför jag räknar upp en massa olika åtgärder som vi har gjort. Familjepolitiskt har vi underlättat för kvinnor och män att kombinera yrkesliv och familjeliv. Vi har styrelseprogrammen och företagarprogrammen. Vi har opinionsbildning för att underlätta för näringslivet att se, upptäcka och förstå att de kompetenta kvinnor som finns i samhället i dag också bör få ta plats i bolagsstyrelserna, om inte annat för att jag tror att mångfald lönar sig. Vi är inte overksamma, men vår metod tar lite längre tid. Jag tror dock att det är bra att förändringsarbetet sker underifrån. Tittar vi på ledningsfunktioner i dag är det färre kvinnor i ledningsfunktioner än i styrelser. Jag vill inte se en utveckling där de kvinnor som i dag finns i ledningsfunktioner lockas till styrelserna och lämnar ledningsfunktionerna. Dessa poster är mycket viktiga för oss kvinnor. Det är viktigare att styra bolagen dagligen än att bara sitta i styrelser. Därför måste vi bygga underifrån. Gunvor G Ericson och Eva-Lena Jansson har båda visat en bild från undersökningen som kom i dag. Jag vill också visa den. Här ser man chefspositioner i olika åldrar. I åldrarna 25-29 och 30-34 ser vi att chefspositionerna är relativt jämnt fördelade mellan män och kvinnor. Det är att bygga underifrån. Kan vi få den generationen att i framtiden upprätthålla sina poster, jobba upp sig till ledningsfunktioner och så småningom till styrelser har vi fått en genuin bra process med bra jämställdhet. Kvotering är en quick fix. I vårt land är 50 procent kvinnor. Om man lagstiftar kommer vi alltså att få 50 procent kvinnor i bolagsstyrelserna. Det ifrågasätter jag inte, men jag ser hellre en genuin utveckling underifrån så att vi inte får en bubbla i mitten och tror att vi har löst problemet med ett ojämställt näringsliv bara för att vi har 40 procent kvinnor i styrelserna. Det är skillnaden mellan oppositionen och regeringens arbete i dag.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 99 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Styrelsen är en ägarfråga, sade jämställdhetsministern. Det är tydligt att vi har olika politiska ambitioner när det gäller den här frågan. Jag tycker att det är tråkigt att vi inte kan mötas och tillsammans se till att det blir en verklig förändring. Nyamko beskriver förtjänstfullt att det ska växa underifrån. Det ska det, men det måste till metoder för att det ska bli en förändring. Inom socialförsäkringsområdet, som jag vanligtvis jobbar mycket med, har regeringen förändrat spelreglerna för att man ville ha en tydlighet. Samma sak gäller inom det här området. Vill man förändra politiskt behöver man också förändra spelreglerna. Det är ingen motsättning mot att det ska växa underifrån. Det är ett hjälpmedel att också kunna få till kvotering. Som jag sade förut är kvotering inget mål. Det är ett medel. Metoderna kan se lite olika ut. Jag tvivlar tyvärr på regeringens ambition. Jag är jätteledsen för att vi i den här interpellationsdebatten så tydligt har fått veta att regeringen har stängt dörren. Det är tyvärr en signal till företagen att det inte är lika viktigt. Det är en signal till de kommunala bolagen att de får fixa detta själva. Jag tycker att våra kolleger - kommun- och landstingspolitiker - borde se till att det är jämn könsbalans i styrelserna. Men det har inte skett. När det gällde skola och dagis har vi fattat politiska beslut i denna kammare för att kommunerna ska kunna ha samma spelregler i hela landet. Vore det inte viktigt när det gäller jämställdhetsfrågan i bolagsstyrelserna? Jag tycker det. Uppenbarligen tycker inte regeringen det. Det är skillnad i synen på hur man vill använda de politiska metoderna för att förändra. Jag tror att fler och fler kommer att få upp ögonen för att det behövs en förändring. Jag hoppas att vi kan få till det efter nästa val.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 100 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Det här är nog inte sista gången vi har den här debatten. Den lär nog fortsätta ett tag till med tanke på att regeringens inställning att inte vilja införa kvotering åtminstone gäller mandatperioden ut. Jag vill vara tydlig med att jag inte har sagt att jag tycker att vi ska kvotera in kvinnor som inte har kompetens. Jag är övertygad om att det finns hundratals, säkert tusentals, kvinnor i Sverige som har kompetens och inte får tillgång till styrelserummen. Vem som hindrar dem är ganska uppenbart. Det är män som vill försvara sin makt, sitt inflytande, sin möjlighet att berika sig själva och andra män. På det sättet håller man kvinnorna utanför. Man håller kvinnorna utanför, inte för att de saknar kompetens utan för att de är kvinnor. Det är ett problem. Jag tror att många av de bolag som inte förstår detta och inte förstår att ta till vara människor med annan bakgrund än svensk i näringslivet är de stora förlorarna. Vi kommer att se dem gå omkull. Jag skulle önska att de förstod detta mycket snabbare än vad regeringen hoppas att de kommer att göra bara man ger dem morötter. Jag fick inte svar på frågan om vi kan tänka oss en svart och vit lista över de företag som är bra och de som är dåliga på att ha jämställda bolagsstyrelser. Det är en sak som man inte behöver lagstifta om, men som ändå skulle ge en signal om att man kan hamna på den dåliga listan. Det kanske skulle ge ett tydligt incitament för några bolag att skärpa sig.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 101 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag ska gärna titta på möjligheterna till en sådan lista. Det är trevligt att det kommer konkreta förslag på åtgärder som inte handlar om lagstiftning. Det är helt absurt att jämföra förändringar i socialförsäkringssystemet med näringslivet. Det är den skillnaden jag försöker beskriva. Vi förändrar det vi har ansvar för och det vi äger. Vi äger inte näringslivet. Det är skillnaden. Socialförsäkringssystemet är vi av medborgarna satta att hantera. Näringslivet är det andra som äger. Det är andra som har satsat sina pengar och sin tid på att utveckla företag som skapar välfärd och välstånd i vårt land. Vi har spelregler och de bör följas. Det är klart att de kan förändras, men det är viktigt att värna äganderätten i det här fallet. Det blir helt absurt att jämföra verksamheter som vi ansvarar för och äger med verksamheter som andra ansvarar för. Sedan kan alla som deltar i denna debatt vilja uppnå jämställdhet också i näringslivet, men någonstans måste man dra en gräns för hur mycket man kan gå in och inskränka äganderätten i näringslivet. Jag är i dag inte redo att inskränka denna äganderätt. Självklart har vi ansvar för de verksamheter som vi är valda att hantera - i det här fallet socialförsäkringssystemet.

Intressenter

Besvarad av

Nyamko Sabuni
Nyamko Sabuni

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.