Kvotering för jämställda styrelser
Interpellation 2008/09:132 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-11-18
- Inlämnad
- 2008-11-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-11-28
- Sista svarsdatum
- 2008-12-02
- Besvarad
- 2008-12-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 november
Interpellation
2008/09:132 Kvotering för jämställda styrelser
av Eva-Lena Jansson (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Sverige har blivit mindre jämställt sedan den borgerliga regeringen tillträdde hösten 2006 – något som inte förvånar men som däremot gör mig bekymrad. Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken, som antogs av riksdagen den 16 maj 2006, är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. I det första av delmålen, En jämn fördelning av makt och inflytande, betonas att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
Hur regeringen har tänkt medverka till att detta delmål nås framgår inte. I vårt grannland Norge har man en lag som anger att bolagens styrelser ska bestå av max 60 procent män. Lagen har varit verkningsfull och skulle åstadkomma liknande resultat i Sverige om regeringen hade ambitioner att fullfölja riksdagens mål för jämställdhetspolitiken.
- Var som helst där vi vill kvotera skulle vi få in 50 procent kvinnor, säger jämställdhetsminister Sabuni i en tidningsintervju. Men i stället för att följa i Norges fotspår föredrar jämställdhetsminister Sabuni, enligt uppgifter i Svenska Dagbladet, att hellre satsa på skattesubventioner för hushållsnära tjänster. Hur det skulle kunna medverka till en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män framgår dock inte av tidningsartikeln.
Mina frågor till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är följande:
Avser jämställdhetsministern att verka för att riksdagens mål för jämställdhetspolitiken förändras?
Om inte, vilka åtgärder avser jämställdhetsministern att vidta i syfte att bolagsstyrelser får en jämn könsfördelning?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:132
Webb-tv: Kvotering för jämställda styrelser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:43 Fredagen den 5 decemberProtokoll 2008/09:43 3 § Svar på interpellation 2008/09:132 om kvotering för jämställda styrelser
Protokoll från debatten
Anf. 1 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att verka för att riksdagens mål för jämställdhetspolitiken förändras och, om inte, vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att bolagsstyrelser får en jämn könsfördelning.
Utgångspunkten för Eva-Lena Janssons resonemang är att Sverige har blivit mindre jämställt sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Jag antar att detta syftar på rapporten
Gender Gap Index
som har publicerats av World Economic Forum nyligen. Låt mig därför inleda med att konstatera att enligt rapporten håller Sverige i huvudsak en konstant nivå. Dessutom använder den sig av data som är omkring två år gamla. Den handlar alltså om Socialdemokraternas sista år i regeringsställning.
Jämställdhetspolitikens mål och delmål som riksdagen antagit är det mål och delmål som regeringen med en mängd åtgärder arbetar för att uppnå.
En jämn representation av kvinnor och män i beslutande organ är en viktig demokratifråga. Regeringen tycker att det är viktigt att öka andelen kvinnor på chefspositioner och i styrelser i såväl statligt ägda bolag och myndigheter som privata företag för att få ökad tillväxt och främja Sveriges utveckling.
Men det finns andra vägar än tvingande lagförslag för att uppnå förändringar. Att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser beror på brister i jämställdheten i hela samhället från skolan och hela vägen upp i karriärstegen. Regeringen angriper de problemen i stället för att genomföra en symbolåtgärd som bara berör några få kvinnor.
Alliansregeringen har genomfört en kraftfull ekonomisk förstärkning av jämställdhetspolitiken och har därigenom möjliggjort en lång rad åtgärder.
Regeringen har beslutat om ett åtgärdspaket på 110 miljoner kronor för att främja jämställdheten i skolan. I satsningen ingår bland annat fortbildning för lärare och studie- och yrkesvägledare för att få elever att våga välja emot könsbundna förväntningar samt för att fler som gjort det ska stå fast vid sitt utbildningsval. En jämställdhetsdelegation ska analysera könsskillnaderna i utbildningsresultat, utvärdera metoder för att bryta traditionella könsroller och föreslå lämpliga insatser med mera.
Vi satsar även 100 miljoner kronor om året 2007-2009 på att främja kvinnors företagande. Bland annat kommer ett flertal regionala aktörer inom programmet Främja kvinnors företagande att arbeta med information, rådgivning och affärsutveckling. Fler företagande kvinnor skulle bidra till en starkare ekonomisk utveckling, jämnare fördelning av resurser och bättre underlag för rekrytering av verkställande direktörer, ordförande och styrelser. Dessutom har regeringen i syfte att öka andelen kvinnor på ledande befattningar beslutat om ett karriärutvecklingsprogram för kvinnor anställda inom staten som kan föregå med gott exempel. I syfte att skapa förutsättningar för analys, uppföljning och samordning pågår arbetet med att ta fram en samlad strategi vad gäller jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet.
Jämställdhetsbonus och skattereduktion för hushållstjänster är ytterligare exempel på åtgärder som underlättar för både kvinnor och män att kombinera arbete och familj. På det sättet minskar hindren för kvinnor att fullt ut delta, utvecklas och göra karriär i arbetslivet.
Tillsättningen av ledamöter i bolagsstyrelser är inte jämställd. Men att byta ut en orättvisa mot en annan är ingen bra lösning. Till exempel har vi sett hur kvinnor missgynnats när högskolor ger förtur till män vid kvinnodominerade utbildningar. Jag vill se ett jämställt samhälle där vi bedöms efter vår kompetens och våra förmågor och meriter, inte kön, hudfärg eller något annat.
Anf. 2 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.
Det statsrådet avslutade sitt anförande med kan jag ställa upp på; jag vill också se ett jämställt samhälle där vi bedöms efter vår kompetens och våra förmågor och meriter, inte kön, hudfärg eller något annat.
Tyvärr ser inte Sverige ut så. Min interpellation grundar sig inte på den undersökning som Nyamko Sabuni hänvisar till utan den grundar sig bland annat på riksdagens utredningstjänst som har konstaterat att regeringens budget konsekvent missgynnar lågavlönade kvinnor och prioriterar och framför allt gynnar högavlönade män.
Vi har också sett att tillsättningen av fler kvinnor i olika typer av bolagsstyrelser helt har avstannat. Nyamko Sabuni konstaterade själv i en intervju i Svenska Dagbladet att det beror på att regeringen inte sätter press på näringslivet i Sverige.
I Norge har man antagit en lagstiftning som jag tycker är viktig. Av lagen framgår att bolagens styrelser ska bestå av max 60 procent män. Jag tycker att det är konstigt när vi diskuterar kvotering att man säger att man inte gillar kvotering. Jag kan ta ett exempel på kvotering som vi alla tycker är bra, nämligen att jag står här och representerar Örebro län och att Göran Pettersson representerar Norrtälje. Vi har valt att ha en demokratisk representation i Sveriges riksdag. Människor från hela Sverige finns representerade. Mitt parti tycker också att de ska vara både kvinnor och män i olika åldrar och med olika bakgrund och erfarenhet eftersom besluten blir bättre.
Låt oss se på delar av fordonsindustrin och deras bolagsstyrelser och ledningsgrupper. De består av tolv män och en kvinna. Då inser man att nödvändig kompetens faktiskt saknas i en del av styrelserna.
Jag har ställt följande fråga till statsrådet: Vilka åtgärder avser jämställdhetsministern att vidta i syfte att bolagsstyrelser ska få en jämn könsfördelning? Svaret blir att hon inte tänker vidta några åtgärder alls. Det är så jag har tolkat svaret. Jag kan inte se att någonting ska göras. Statsrådet nämnde en samlad strategi vad gäller jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Det är bra att få en samlad strategi, men om man inte lägger fram tydliga riktningar och mål kan man inte åstadkomma något heller. Jag skulle i alla fall vilja veta varför statsrådet tycker att det är okej att kvotera till Sveriges riksdag när det gäller geografi men inte att kvotera när det gäller kvinnor och män. Uppenbarligen är mer än halva befolkningen kvinnor. Varför är det ointressant att ha hälften kvinnor i bolagsstyrelser? Vi skulle kunna anta en likadan lagstiftning som i Norge och därmed åstadkomma resultat på en gång. Jag tror att det skulle gynna näringslivet och därmed den svenska arbetsmarknaden.
Var lite optimistisk, statsrådet, och kom igen. Jag tror faktiskt på en offensiv lagstiftning.
Anf. 3 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Frågan om kvotering är komplicerad. Här i riksdagen representerar vi olika delar av landet. Det gör vi för att det är reglerat att vi ska väljas i olika valkretsar. Därigenom blir det en naturlig fördelning på regioner. Kön är något som inte är reglerat. Där är det ett fritt val som partierna har gjort när de har valt vilka som ska vara kandidater. Slutligen har "ägaren" av riksdagen, väljarna, valt olika individer. Då har väljarna valt en riksdag som har en relativt jämn könsfördelning.
När det gäller nämnder och styrelser som lyder under staten kan staten mycket väl välja att av olika skäl fördela de platserna till personer med olika kön för att uppnå olika jämställdhetsmål. Men debatten här i dag handlar om bolagsstyrelser och privatägda bolag, och då kommer ett antal frågor på kollisionskurs med varandra.
Den ena kan vara vår ambition, som kan vara olika hög här i riksdagen, att styra. Den andra är äganderätten. Där är det väldigt viktigt att komma ihåg att ledamöterna i en bolagsstyrelse sitter där som representanter för ägarna, och det är ägarnas intressen som de ska tillvarata i bolagsstyrelserna. En lagstiftning som reglerade vem ägaren hade rätt att tillsätta skulle då vara en inskränkning i äganderätten.
Jag är av den uppfattningen att vi inte har för få pekpinnar och regelverk när det gäller vårt näringsliv. Opponenten här i debatten framför att man skulle vilja ha en aktiv lagstiftning. Jag skulle vilja kalla det en aktivistisk lagstiftning, och det vill jag verkligen avråda från.
Därför tycker jag att det här är en mycket principiell fråga när det gäller äganderätten och att äganderätten inte ska inskränkas genom att man gör dessa restriktioner.
Sedan tas fallet Norge upp, och det talas om hur framgångsrik politiken har varit när man har gått in och styrt vem som kan få sitta i styrelser. Nu är det ju så att den norska ekonomin, likt en del andra oljestaters, påverkas väldigt mycket av att den är byggd på stora oljeinkomster. Jag tycker att det skulle vara intressant att få höra vilka företag det är som har varit väldigt framgångsrika i Norge på grund av att man har kvoterade styrelser.
Anf. 4 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Ibland när man inte delar analysen tror man att motståndaren inte ger svar på de frågor man ställer. Det är det jag upplever när jag nu debatterar med Eva-Lena Jansson. Hon delar inte min analys att de problem som vi ser i bolagsstyrelser inte börjar och inte slutar där utan genomsyrar hela samhället och att det därför är viktigt att gå till botten med var problemen börjar.
Jag tror att problemen börjar redan hos våra barn i familjerna. De börjar i förskolan, och de finns i skolan och så vidare upp i högskolan och sedan ute på arbetsmarknaden.
Om man inte delar den analysen är det klart att man fastnar i att om vi bara kvoterade till bolagsstyrelser skulle vi få ett jämställt samhälle. Men jag delar som sagt inte den uppfattningen.
Eva-Lena Jansson hänvisar till riksdagens utredningstjänst och att de har sagt att Sverige har blivit sämre på jämställdhet. Jag väljer att inte tro på det, framför allt eftersom jag hör att hon inte återger citaten på ett korrekt sätt när hon försöker citera mig i de intervjuer jag har givit. Därför väljer jag att hoppa över det.
Däremot vill jag bara säga att om Eva-Lena Jansson läser den statistik som finns i budgetpropositionen kan det i alla fall framkomma att kvinnor i Sverige tjänar mer i dag än de gjorde under den socialdemokratiska regeringstiden. Det beror på att jobbskatteavdraget har kommit kvinnor till del, också kvinnor som har låga inkomster och medelinkomster, inte bara de som har höga inkomster.
Om Eva-Lena Jansson läser där ska hon också se att det är färre kvinnor som är sjuka i dag än på Socialdemokraternas tid. Vi har gjort analysen att det är fler kvinnor som är sjuka när det är brist på rehabiliteringspolitik och man inte har tagit hänsyn till de faktorerna. Det gör att regeringen nu satsar på att man i rehabiliteringskedjan ska ta hänsyn till jämställdhetsperspektiv för att nå de sjuka där de finns. Det är framför allt kvinnor i den offentliga sektorn som drabbas.
Återigen kan jag hänvisa till det åtgärdspaket som jag i mitt svar försökte redovisa för Eva-Lena Jansson som en del av lösningen på de problem vi ser, för de är väldigt många. Jag är övertygad om att den politik vi bedriver denna mandatperiod inte kommer att vara den enda som behövs. Den kommer inte att lösa problemen, utan vi kommer att behöva fortsätta att jobba med jämställdhetspolitik också nästa mandatperiod och mandatperioden därefter.
Som jag sade börjar ojämställdheten redan i förskolan och skolan, och därför satsar vi mycket pengar på att se till att lärare, yrkesvägledare och andra ska kunna se de olika könsroller som finns i skolan, som präglar skolan och som gör att pojkar och flickor inte alltid väljer som de kanske skulle vilja utan väljer väldigt könsbundet.
Vi ser att förmögenhetsfördelningen i vårt land är skev, och det handlar väldigt mycket om att kvinnor äger mindre än män. Att försöka stimulera, stödja och uppmuntra kvinnors företagande tror jag också är en del av lösningen på de problem vi ser.
Återigen: Många gånger uppger kvinnor att de inte kan jobba heltid eller inte kan låta sina företag växa därför att de har brist på tid, att de måste hinna med både hemmet och familjen och arbetet. Där blir en jämställdhetsbonus som underlättar för både kvinnor och män, för föräldrarna, att dela på föräldraförsäkringen en viktig åtgärd.
Också skattereduktionen för hushållstjänster är viktig. Även om Eva-Lena inte ser det i dag är den väldigt viktig för många kvinnor som vill jobba heltid, som vill utvecklas på sina arbetsplatser och som vill få möjlighet att göra karriär.
Allt detta görs, Eva-Lena, men du väljer att inte se det eller höra det därför att du tror att Sveriges jämställdhetsproblem löses med ett antal kvinnor i bolagsstyrelser. Den analysen delar inte jag.
Anf. 5 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Nej, jag tror inte att jämställdhetsproblemen kommer att lösas av bara den här frågan. Jag tror att man måste ha olika metoder på olika nivåer.
Den fråga som jag har tagit upp handlar om det mål som riksdagen har antagit där vi säger: "En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet." Det är just den punkten i jämställdhetsmålet som jag har tagit upp.
Jag håller med om att det finns bra saker som regeringen har gjort, som att man satsar på att utveckla kvinnor i näringslivet och så vidare. Jag tycker att jämställdhetsbonusen kan vara en bra sak.
Jag tycker inte att skattereduktion på hushållsnära tjänster är en bra idé, och det har jag varit jättetydlig med. Lika lite tycker jag att vårdnadsbidraget är en speciellt bra ingång för kvinnor ute i arbetslivet att komma in i bolagsstyrelser. Tvärtom permanentar det kvinnor i ett utanförskap, som jag absolut aldrig kan ställa upp på. Nyamko Sabuni har ju själv sagt att det inte är bra för jämställdheten.
Jag hänvisar till riksdagens utredningstjänst om regeringens budget, och det är RUT som har konstaterat att fördelningen blir sådan att högavlönade män tjänar mest på regeringens budget. Jag står inte här och far med osanning.
Jag ska citera ordagrant vad statsrådet har sagt: "Vi är ju 50 procent män och 50 procent kvinnor i samhället." Det kanske skulle vara 49-51, men det står i alla fall så här i artikeln. "Var som helst i samhället där vi vill kvotera skulle vi få in 50 procent kvinnor. Kvotering är en jätteenkel metod att egentligen frånta sig ansvaret för att nå genuin jämställdhet."
Man får i alla fall 50 procent kvinnor och män - därom är vi överens.
Vad jag försöker säga är att de styrelser som vi har i dag saknar nödvändig kompetens. Statsrådet säger att det i dag inte finns kvinnor som har tillräcklig kompetens för att sitta i de här bolagsstyrelserna. Jag är av en helt annan uppfattning. Jag tror att det finns massor av kompetenta kvinnor. Men de sitter inte i samma bastu och sitter inte i samma styrelser som dessa män, som väljer andra, liknande män till dessa olika styrelser.
Om man tittar på många av de stora företagen i Sverige kan man se att vd:n i ett företag har någon som sitter som styrelseledamot eller styrelseordförande, och i nästa bolag är den vd:n styrelseordförande och den andra personen sitter som vd. Det är klart att de väljer varandra.
Så kommer det att vara så länge som vi politiker inte säger att det är viktigt att man får in den del av Sverige som står utanför dessa bolagsstyrelser, om vi inte markerar att det är jätteviktigt att få in kvinnor. Jag har inte sagt att vi ska säga vilka kvinnor det ska vara, men jag tycker att det är viktigt att Sverige speglas även i dessa bolagsstyrelser.
Då kan man sätta upp mål. Tittar man i den här artikeln kan man se att så fort den tidigare socialdemokratiska regeringen har hotat med att lagstifta har det hänt någonting. Uppenbarligen finns det ett signalsystem som gör att om lagstiftaren säger att det är viktigt med kvinnor i bolagsstyrelser börjar man titta efter kvinnor.
På samma sätt var det när vi socialdemokrater sade att vi ska ha varannan man och varannan kvinna på våra listor. Det blev ett signalsystem. Nu är det flera partier som har följt efter oss, och jag tycker att det är jättebra. Jag tror också att det kan bli mycket bättre när både kvinnor och män deltar i de rum där besluten fattas. Jag tycker i alla fall att det är fortsatt viktigt. Jag väljer att peka på fakta, inte på hörsägen.
Anf. 6 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Eva-Lena Jansson tog upp att fordonsindustrins dåliga resultat skulle kunna bero på att man har haft för ensidigt sammansatta styrelser. Jag är inte säker på att det är så, men det kan inte uteslutas. Men med det system vi har för den privata marknaden kommer marknaden att reglera detta. Om ett bolag eller en ägare väljer att ha en dålig styrelse kommer man att få ta konsekvenserna av det. De bolagen kommer att slås ut, och ägarna kommer att förlora sina pengar.
Ägarna har privilegiet att fatta beslut även om de är korkade, och de kommer också att få ta konsekvenserna av sina beslut. Det är den uppdelning vi har i den marknadsekonomi som är Sverige.
Om man nu för resonemanget att vi politiker kan skräddarsy styrelserna med olika egenskaper hos ledamöterna måste man också kunna se att det är många andra egenskaper än kön som det kan handla om. Jag undrar vilka andra egenskaper som Eva-Lena Jansson tycker att vi här i riksdagen borde reglera så att styrelserna blir optimala. Där kommer in kompetens, ålder, utbildning och personliga egenskaper. Det finns egentligen inga begränsningar för hur långt den politiska aktivismen skulle kunna gå om syftet nu var att åstadkomma optimala styrelser.
Nej, låt mig än en gång trycka på detta: När man har ett privat företag med privata ägare är det ägarnas privilegium att välja vem som representerar dem i bolagsstyrelsen.
Anf. 7 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag kan börja där Göran Pettersson slutade, nämligen med att ägarna väljer. Socialdemokraternas medlemmar valde att införa kvotering i sitt parti genom varannan damernas. Andra partier har följt efter. Det är jättebra. Det finns i dag ingenting i lag som hindrar att börsbolagen också väljer att kvotera och tillämpa varannan damernas. Det finns absolut ingenting som hindrar.
Skillnaden, Eva-Lena Jansson, är att du får välja, men du tycker inte att de som äger börsbolagen ska välja. Du vill bestämma hur de ska utse styrelser.
Jag delar uppfattningen att det är problematiskt att man inte har bättre representation av könen i styrelserna, men vi ska inte låtsas som att vi når jämställdhet bara det blir fifty-fifty. Vi läser ju årligen undersökningar där riksdagsledamöter blir tillfrågade om sin arbetssituation i riksdagen. Inte är resultatet att det är en jämställd och mångfaldsinspirerande arbetsmiljö, utan det finns hela tiden ledamöter som beklagar sig över sexism, rasism, diskriminering, härskartekniker eller annat som man kan utsättas för som kvinna, som invandrare, som ung och så vidare. Jämn könsfördelning är ingen garanti för jämställdhet. Därför är det citat du läste upp helt korrekt, det vill säga att jämställdhet är mer än jämn könsfördelning. Även om vi eftersträvar detta är jämställdhet mer än jämn könsfördelning.
Man måste arbeta mer aktivt. Man måste ta sitt ansvar för att skapa jämställda styrelser eller jämställda arbetsplatser. Det räcker inte med bara sifferexercis.
Sveriges befolkning består av ungefär 50 procent kvinnor och ungefär 50 procent män. Det är klart att var vi än kvoterar skulle vi få in kvinnorna. Men det är återigen ingen garanti för jämställdhet.
Vi kan ju se på högskolorna, där det finns positiv särbehandling. Där missgynnas kvinnor i dag. Det är också för att man ser på bara en liten del i stället för på helheten. Man kvoterar in killar på tjejdominerade utbildningar, men man har inte samtidigt tittat på hur arbetsmarknaden ser ut för veterinärer, präster eller vad det nu kan vara. Ska vi börja kvotera in killar på högskolan när vi fortfarande inte har en bra representation av kvinnor och män i de yrkessektorerna?
Det här är ett större problem som man måste titta lite vidare på och inte bara se en enskild sak i taget. Då säger jag till Eva-Lena Jansson: Vi arbetar och försöker analysera hur vi kan uppnå bättre jämställdhet på arbetsmarknaden. Jag lovar att återkomma med ytterligare idéer om hur vi kan göra det. Jag menar att problemen är stora, och det finns säkert gott om idéer om vad man kan göra. Men kvotering är inte lösningen på problemen.
Att byta ut en diskriminering mot en annan är inte lösningen. Där går våra politiska åsikter isär. Eva-Lena Jansson säger att det blev bättre när man hotade med kvotering. Varför nöjde ni er då med att bara hota? Varför lagstiftade inte Socialdemokraterna om kvotering till börsbolagens styrelser? Jag skulle vilja ha svar på det, Eva-Lena Jansson.
Anf. 8 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Svaret är kanske så enkelt att det är att jag inte satt i riksdagen före 2006. Det kan vara det enkla svaret, men det skulle ge mig mycket större betydelse än jag förmodligen har. Jag tror nog ändå inte att det är det som är svaret.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi får in kvinnor. I artikeln som jag hänvisade till tidigare säger statsrådet att det vore orättvist att kvotera in kvinnor. Men det jag försöker säga är att i dag är män inkvoterade just därför att de är män.
Jag tycker att man borde diskutera det faktum att man behöver göra mer än att bara se till delar. Där är statsrådet och jag faktiskt överens. Man behöver göra massor med saker. Man behöver ha genuspedagoger på dagis. Man behöver ha en bra yrkesvägledning i skolan. Man behöver jobba jättemycket med attityder och värderingar. Man behöver ha en jämställd föräldraförsäkring. Man behöver inte ha vårdnadsbidrag.
Det vi kan se när det gäller arbetsmarknaden, som statsrådet ju tog upp, är att där kvinnor är överrepresenterade är det också deltidstjänster. Det är många fler kvinnor som har deltid. På något sätt har det blivit någon form av naturlag att där det är deltid kan bara kvinnor jobba. Män söker sig inte dit. Män tar inte jobb på deltid, man kvinnor tvingas göra det. Detta kommer man naturligtvis inte åt enbart med att säga att det borde vara fler platser för män på vissa utbildningar, men jag tycker ändå att man kan diskutera kvotering för att se om det har åstadkommit något.
Just när det gäller bolagsstyrelser skulle jag i alla fall vilja ha det. Jag tror nämligen på signalkraften, och jag tror på en lagstiftning där vi politiker talar om vad som är viktigt.
Jag kan konstatera att vi inte är överens i den här frågan. Det finns många andra frågor som vi inte är överens om, men jag hoppas att vi är överens om att vi vill uppnå ett jämställt samhälle i alla fall.
Tack, fru talman, för den här debatten!
Anf. 9 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag vill också avsluta med att tacka Eva-Lena Jansson för denna debatt. Ja, vi delar uppfattningen att vi behöver ett bättre jämställt samhälle, men vi delar inte synen på hur vi uppnår det. Det är detta som är det bästa med politiken: Man har olika idéer och tror på olika saker, och när man har turen att vara den som leder landet ser man till att göra så gott man kan för att få igenom sin politik. Det är det vi försöker göra här.
Sedan kanske Eva-Lena Jansson inte gillar den politik vi för, men du och ditt parti hade er chans under tolv år före de två år som vi nu har suttit i regeringen. Ni kunde som sagt ha kvoterat då, och ni gjorde det inte. Vi tänker vidta andra åtgärder för att nå ett bättre jämställt samhälle.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.