Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kvinnors situation i Iran

Interpellation 2008/09:142 av Kakabaveh, Amineh (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-11-20
Inlämnad
2008-11-20
Besvarad
2008-11-28
Sista svarsdatum
2008-12-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 november

Interpellation

2008/09:142 Kvinnors situation i Iran

av Amineh Kakabaveh (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den islamiska fundamentalismens ursprung står att finna i prästerskapets maktövertagande efter det att shahen Reza Palehvis välde störtats i Iran. Därefter har den spritt sig till olika delar av världen. Den har tagit barbariska former. Detta barbari har tagit sig särskilt brutala former när det gäller kvinnor. Kvinnor våldtas och avrättas – stenas och hängs – av orsaker som vi inte kan se som annat än struntsaker. Det så kallade rättssystemet är utformat i syfte att förtrycka och kränka kvinnorna. Förtrycket och kränkningarna är alltså satta i system genom att kvinnor inte betraktas som människor. Nyligen stenades en 13-årig flicka till döds när hon anmälde att hon blivit utsatt för massvåldtäkt i Somalia. Detta är bara ett exempel. Än värre är det i Iran – den islamiska fundamentalismens urhem.

Detta är egentligen inga nyheter för oss. Och EU brukar hänvisa till att man har en kritisk dialog med Iran när det gäller mänskliga rättigheter. Hur denna dialog går till får vi sällan veta något om. Man försäkrar att man vid samtal och förhandlingar med Iran alltid tar upp frågan om de mänskliga rättigheterna, men vad som sker i den kritiska dialogen förblir höljt i dunkel. Några resultat ser man i ännu mindre grad.

Den kritiska dialog som EU fört kan knappast betraktas som effektiv. Lika liten effekt har USA:s hållning haft. Tidigare presidenter har vägrat att tala med regimen i Iran och man har för egen del infört en ekonomisk blockad mot Iran och till och med hotat med militära angrepp. Det sistnämnda har snarare stärkt regimen i Iran i politisk avseende. Man skulle kunna sammanfatta situationen med att EU har gjort för lite och att USA har tagit i för mycket och på fel sätt. USA har dessutom agerat helt utanför FN när det gäller Mellanöstern och Iran.

I och med Barack Obamas valseger har det kommit nya signaler när det gäller USA:s utrikespolitik. Det talas om att man ska samtala med sina fiender och motståndare i stället för att föra konfrontationspolitik. Detta ger möjligheter till öppningar när det gäller Iran – möjligheter till en effektivare och mer samlad kritisk dialog med Iran, där fasthet och måttfullhet kan kombineras i EU:s och USA:s arbete med att förbättra situationen när det gäller mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter och att detta görs inom FN:s ram.

Jag vet att förhoppningarna och förväntningarna är enorma när det gäller USA:s nästa president och att de problem som skapats av tidigare presidenter är svåra att hantera. Likafullt måste man för de mänskliga rättigheternas skull ta vara på alla möjligheter som står till buds. Man måste göra det för att bekämpa det barbari som riktas mot kvinnorna och som i alltför liten utsträckning tas på allvar.

Med anledning av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till ministern:

1. Vad avser ministern att göra under det kommande ordförandeskapet inom EU för att EU:s kritiska dialog ska slå in på en väg där USA:s Iranpolitik samordnas med EU:s när det gäller kvinnors mänskliga rättigheter?

2. Vad avser ministern att göra för att en sådan kritisk dialog särskilt tar upp kvinnornas situation i Iran?

3. Vad avser ministern att göra för att en sådan samordnad kritisk dialog sker inom FN:s ram?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:142, Kvinnors situation i Iran

Interpellationsdebatt 2008/09:142

Webb-tv: Kvinnors situation i Iran

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 26 Carl Bildt (M)
Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta inom EU under det kommande svenska ordförandeskapet för att EU:s kritiska dialog särskilt ska ta upp kvinnors situation i Iran. Vidare frågar Amineh Kakabaveh hur en sådan dialog kan samordnas med USA:s Iranpolitik och föras inom FN:s ram. Såsom jag tidigare har anfört, bland annat i svaren på ett antal interpellationer samt i flera svar på skriftliga frågor, ser regeringen med oro på den försämring av situationen för de mänskliga rättigheterna som under det senaste året skett i Iran. Detta gäller inte minst de återkommande och ofta långtgående kränkningarna av kvinnans rättigheter. Att verkställa dödsstraff genom stening är, som Amineh Kakabaveh uttrycker det, särskilt barbariskt och strider klart och tydligt mot de grundläggande principerna om åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Europeiska unionen och den svenska regeringen tar därför i uttalanden och diplomatiska kontakter med iranska företrädare löpande upp den iranska regeringens skyldighet att respektera och uppfylla de konventioner om skydd för de mänskliga rättigheterna som Iran anslutit sig till och ratificerat, inklusive skyldigheten att säkerställa kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Fru talman! Ett samlat internationellt tryck är det som har bäst möjlighet att påverka Iran, ty ett splittrat och oenigt internationellt samfund är något som regimen i Iran kan använda till sin fördel. Inom ramen för det arbete med att förbättra förverkligandet av de mänskliga rättigheterna som pågår vid FN:s generalförsamling i New York samt FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève har vi bland annat påtalat utvecklingen i Iran. Europeiska och nordamerikanska synpunkter och värderingar är i detta sammanhang alltsomoftast samstämmiga. Fru talman! Som jag konstaterade i interpellationsdebatten med Amineh Kakabaveh i våras är Europeiska unionens, Sveriges och det övriga internationella samfundets möjligheter att framgångsrikt utöva påtryckningar mot Iran något begränsade. Europeiska unionens kritiska dialog med Iran övergick i slutet av 90-talet till att bli en mer allomfattande dialog, som också inkluderade en särskild dialog om de mänskliga rättigheterna. Detta dialogformat har dessvärre inte varit särskilt effektivt under senare år, då det internationella samfundets förhållande till Iran dominerats av frågan om Irans ambitioner med sitt kärntekniska program. Iran vägrar fortfarande att återuppta den särskilda MR-dialogen med Europeiska unionen, som i praktiken varit fryst av Iran sedan 2004. Precis som Amineh Kakabaveh är jag övertygad om att en politisk, ekonomisk och diplomatisk isolering av Iran inte skulle gynna utvecklingen i landet, snarare tvärtom. Utan fortsatta kontakter via diplomatiska kanaler och politiskt besöksutbyte mister vi möjligheterna till förståelse och till att framföra vår kritik. Under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009 kommer regeringen att fortsätta arbetet för att stärka folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Det ligger lite framåt i tiden, så exakt hur vi kommer att agera där får vi nog återkomma till.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 27 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag skulle först vilja tacka utrikesministern för svaret. Det gläder mig att utrikesministern delar min uppfattning när det gäller utvecklingen i Iran. Likaså gläder det mig att utrikesministern förklarar att det som har bäst möjligheter att påverka Iran är ett enigt uppträdande och inte ett splittrat och oenigt världssamfund. På den punkten är jag och utrikesministern fullkomligt eniga. Men vad jag är ute efter är naturligtvis inte bara att vi ska vara eniga om bedömningen av regimen i Iran. Vad jag är ute efter är ett enigt handlande från världssamfundets sida när det gäller Iran och kampen mot brotten som begås mot mänskliga rättigheter i landet. Som utrikesministern påpekar har det kommit nya signaler från USA när det gäller Iran. Redan innan Barack Obama installerats som president förklarade man att man inte ska konfrontera sina motståndare utan föra dialog med dem. Fru talman! Det är stor skillnad mellan Obamas proklamerade hållning och den tidigare Bushadministrationens. Den tidigare administrationen förde en konfrontationspolitik gentemot Iran, vilket gjorde den iranska regimen än mer aggressiv, allt mindre möjlig att tala med. Den bet sig fast i en hård och brutal politik mot mänskligheten. Bushadministrationens politik visade sig inte leda någon vart. Det hjälpte inte ens med krigshot. Hotar man med krig blir den hotade regimen inte villig till några eftergifter. Europa har varit för ineffektivt och USA alltför hotfullt i sin politik mot Iran, anser jag. Fru talman! Nu finns en möjlighet till ett enigt uppträdande. Det är både angeläget och bråttom att göra något när det gäller mänskliga rättigheter, framför allt kvinnors rättigheter i Iran. Precis som utrikesministern säger fortsätter det grymma förtrycket av kvinnor i landet. De fängslas, hängs och stenas. Kvinnor piskas för att de inte täcker hela håret på sitt huvud. Minderåriga avrättas offentligt. Vad det handlar om är könsapartheid. Fru talman! I Dagens Nyheter kunde vi i går läsa att människorättsaktivisten Farzad Kamanger dömts till döden och ska avrättas. Han är inte ensam. Dagligen får jag nyheter och brev om oppositionella författare, kritiska journalister med flera som mördas. Ett av exemplen är från i går kväll, Shahnaz Gholami, som är journalist och mamma till en tvååring. Hon sitter fängslad på obestämd tid därför att hon har skrivit artiklar om kvinnors situation i Baluchistan, en del av Iran.
Carl Bildt (M)
Anf. 28 Carl Bildt (M)
Fru talman! Från tidigare interpellationsdebatter vet vi ju att vi i grunden gör samma bedömning av de här frågorna. Det hindrar inte att det har ett mycket stort värde att de också diskuteras i Sveriges riksdag. Iran är bland de länder i världen som avrättar flest personer. Kina toppar listan, men Iran ligger mycket tydligt på plats nr 2. Det är svårt att ha några exakta siffror, men om man håller sig till Amnesty Internationals uppgick antalet kända avrättningar 2007 till 317. Det är en mycket hög siffra. Uppgifterna för 2008 varierar, men de ligger med all sannolikhet i intervallet mellan 200 och 300 personer. Det vi har reagerat mot speciellt är som bekant, utan att värdera detta alltför mycket, de fall där man till och med använder stening som avrättningsmetod. Det är ett barbari som går utöver det barbari som dödsstraffet i sig innebär. Där reagerar Europeiska unionen, och där reagerar Sverige. Det har varit ett moratorium med detta. Men under denna vecka till exempel har en kvinna av allt att döma avrättats genom stening i Iran. Vi förde upp detta i en diplomatisk dialog med Iran, dessvärre utan att detta hade någon effekt. Men det är viktigt i alla fall att vi markerar vår ståndpunkt när det gäller dessa frågor. Sedan ska vi också diskutera den vidare situationen. Vi har nu, tror jag, kanske delvis en ny möjlighet till en dialog med Iran som har att göra med skiftet, som nämndes, av den amerikanska administrationen. Frågan om relationerna till och hur vi ska hantera Iran står mycket högt upp på den transatlantiska samtalsagendan i dag, innan administrationsskiftet, och kommer att stå där med lika stor tyngd efter administrationsskiftet. Det är klart att detta samtal domineras av den kärntekniska frågan. Om det domineras för mycket kan man diskutera, men det domineras av den kärntekniska frågan. Även inom denna finns det dock anledning att diskutera hur strategin ska utformas för att vi ska få till stånd en öppning gentemot Iran som inte bara skapar förutsättningar för någon typ av överenskommelse i den kärntekniska frågan utan skapar öppningar i övrigt gentemot det iranska samhället. Det ska i och för sig respektera att Iran självt formar sin egen framtid men det kanske öppnar för ett närmande och för en långsiktig iransk samhällsomvandling som medför att krav på demokrati och krav på mänskliga rättigheter har lättare att göra sig gällande inom den iranska debatten. Som Amineh Kakabaveh och jag har konstaterat tidigare är Iran ett stort, kulturellt och mänskligt rikt samhälle som har potential för en helt annan utveckling än den vi ser under denna regim. Då måste vår politik vara både att vara mycket tydlig när det gäller att kritisera denna regim för brott mot mänskliga rättigheter inom denna ram, dödsstraff speciellt och alldeles speciellt de barbariska dödsstraffen stening och sådant, liksom kvinnors förtryck. I en annan del av samma strategi behövs samtidigt en öppning som skulle kunna medföra att vi långsiktig får en mer respektfull iransk utveckling av rättigheter, frihet och demokrati.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 29 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag är glad över att vi är eniga här i Sveriges riksdag om hur brutal regimen i Iran är. Jag tänkte gå tillbaka till Irans brutalitet mot kvinnorna. I min förra interpellationsdebatt lyfte jag fram några kvinnor. De kvinnorna, och många andra, sitter kvar i fängelse på obestämd tid. Det är Hanna Abdi, Shahnaz Gholami, Fatmah Ghoftani, Negin Shekgelislami och Ronk Safazadeh. De här kvinnorna och studenterna är fängslade på grund av att de har skrivit artiklar och haft åsikter. Det är bara några få exempel på kritiska kvinnor med starka åsikter. Allt detta vet utrikesministern, och det gläder mig. Men för oss gäller det att gripa tillfället i flykten och försöka samordna de krafter som finns för mänskliga rättigheter i Iran. Möjlighet till enat uppträdande mellan Europa och USA har ökat i och med den nya ledningen i USA. Det får vi hoppas ska leda till något konstruktivt. Utrikesministern hänvisar till att vissa steg tagits inom FN. Visst, så är det, men det var under Bushadministrationens tid. Det är knappast någon dialog när den ena parten talar om skurkstater och den andra om den stora satan. En sådan politisk pajkastning gagnar faktiskt bara den iranska regimen och dess mörka krafter. Det medförde bara att Ahmadinejad kunde uppträda i till exempel FN:s korridorer och strö massor av lögner och osanningar omkring sig. Han sade i princip att det bara var västvärldens lögner och att det inte finns något brott mot mänskligheten. Det är pinsamt att en president som Ahmadinejad ska vara i New York, i FN:s korridorer och strö ut sådana lögner och osanningar. Den typen av dialog eller snarare brist på dialog är inte fruktbar och inte ens seriös om man vill ta kampen för mänskliga rättigheter på allvar.
Carl Bildt (M)
Anf. 30 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag tror att vi i allt väsentligt har gemensamma bedömningar både av situationen som den är vad gäller mänskliga rättigheter, vad gäller kvinnors situation och vad gäller användningen av dödsstraffet inom Iran, liksom det sätt på vilket vi ska arbeta med de här frågorna. Där vi har möjlighet att göra det ska vi också ta upp enskilda fall i den diplomatiska dialogen. Samtidigt ska vi verka för att man får en mindre allmänkonfrontatorisk attityd gentemot Iran, vilket kanske kan bana väg för ett något annorlunda samtalsklimat, som kanske kan bana väg för att vi får en ökad respekt för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Det ska gärna sägas, och vi ska vara medvetna om det också, att när vi säger att vi tar upp enskilda fall, vilket vi gör och har gjort senast denna vecka i Teheran, tar vi upp dem med företrädare för det iranska utrikesdepartementet. I vilken utsträckning det iranska utrikesdepartementet har något inflytande och i vilken utsträckning de för detta vidare vet vi inte. Det är ju inte det iranska utrikesdepartementet som mig veterligt vare sig förkunnar dödsdomarna eller verkställer dem, försiktigt uttryckt. Det viktiga är att det är den kanal som vi har, i avsaknad av lite bredare kontaktytor med det iranska inte alldeles lättöverskådliga politiska systemet. Min uppfattning är att vi måste skaffa oss bredare kontaktytor med det som sagt inte alldeles lättöverskådliga iranska politiska systemet, som vi har betydande synpunkter på men som är en realitet i detta land. Det kommer med all sannolikhet att vara en realitet i detta land under relativt lång tid. På så sätt kan vi kanske öka våra möjligheter till inflytande. Jag tror också att vi är eniga om att det förutsätter en något mindre konfrontatorisk allmändialog. Huruvida detta kommer att vara möjligt att uppnå eller ej tror jag är för tidigt att bedöma. Vi får ett administrationsskifte i Washington den 20 januari. Det kommer att ta sin lilla tid för den att forma sin politik. Iranfrågan är mycket viktig för den och i den transatlantiska dialogen. Det kommer att ta ett bra tag innan vi ser de möjligheter som möjligtvis kan finnas i detta sammanhang. Jag vill i detta sammanhang nämna att vi från svensk sida fortsätter den dialog vi har med iranska myndigheter. Jag har träffat den iranske utrikesministern Mottaki vid tre eller fyra tillfällen och vid varje tillfälle erinrat om dessa frågeställningar. Jag kommer med all sannolikhet att träffa honom igen inom loppet av de närmaste månaderna. Han kommer då inte att bli speciellt förvånad när jag tar upp dessa frågor igen. Jag tycker att det är viktigt att göra det för att markera Sveriges inställning och Europeiska unionens inställning. Jag kan försäkra att vi kommer att fortsätta att göra detta även när vi gör det i egenskap av företrädare för hela Europeiska unionen under det andra halvåret nästa år.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 31 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det gläder mig att vi är eniga den punkten när det gäller Iran och brotten mot mänskligheten. Förhoppningarna är nu stora och situationen är annorlunda för att föra en kritisk dialog och utöka den både på europeiskt plan och från USA:s sida. Jag hoppas att det kommer att gynna inte minst kvinnornas och barnens situation. Det är nu vi har chansen att påverka Iran på ett mer fruktbart sätt. Flera kan delta i den kritiska dialogen, inte bara EU. Vi måste ta tillfället i akt. Sverige kommer under det kommande halvåret att vara ordförandeland inom EU. Det är viktigt att komma ihåg. Det gläder mig att ministern redan nu vill fånga tillfället i flykten. Vi har ett särskilt ansvar.
Carl Bildt (M)
Anf. 32 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag kan inskränka mig till att konstatera att vi även denna gång är eniga i allt väsentligt. Jag sätter värde på dessa interpellationsdebatter som då och då ger oss, både företrädare från riksdagen och företrädare från regeringen, en möjlighet att återkomma och i denna form från riksdagens talarstol manifestera den enade linje vi har i de här frågorna.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.