Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kvinnors situation i irakiska Kurdistan

Interpellation 2007/08:53 av Johnson, Jacob (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-10-19
Inlämnad
2007-10-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-10-24
Sista svarsdatum
2007-11-02
Besvarad
2007-11-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 oktober

Interpellation

2007/08:53 Kvinnors situation i irakiska Kurdistan

av Jacob Johnson (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Det traditionella förtrycket av kvinnor och barn i Irak har under senare år ökat i omfattning och tagit sig alltmer skrämmande uttryck. Detta gäller såväl i södra som i norra Irak. Irakiska Kurdistan, där förhållandena allmänt anses som stabilare och lugnare än i övriga Irak, utgör inget undantag. Snarare ser förhållandena när det gäller irakiska Kurdistan ut att vara värre där än i övriga landet. Under de senaste månaderna har enligt Protection Center for Children´s Rights in Iraq (CPCI) 70 kvinnor mördats och 201 kvinnor begått självmord i irakiska Kurdistan – flera kvinnor genom att sätta eld på sig själva.

Kvinnorna trängs även tillbaka på en rad andra områden. Den kurdiska tidningen Kurdistani Nwe publicerade den 11 september 2007 ett reportage, där man berättade att 2 471 flickor tvingats lämna grundskola och gymnasier i irakiska Kurdistan.

Det kurdiska samhället i norra Irak är på väg in i en modernisering och har anträtt vägen mot en demokratisering. En modernisering och demokratisering värd namnet kan inte inskränka sig till en ekonomisk utveckling i allmänhet och genomförande av regelbundet återkommande politiska val. En demokratisk utveckling värd namnet måste även omfatta en genomgripande förändring av förhållandet mellan män och kvinnor och kvinnoförtrycket måste aktivt bekämpas av den regionala regeringen i norra Irak, irakiska Kurdistan.

Det skulle kunna ske genom att kroppslig och psykisk aga av barn förbjuds, att den regionala regeringen i irakiska Kurdistan ratificerar barnkonventionen, förbjuder allt slags våld mot kvinnor och barn och ställer alla förövare inför rätta och bestraffar dem. Misshandel, dråp och mord på kvinnor ska inte bestraffas lindrigare än brott förövade mot män. Skolsystemet måste moderniseras så att flickor ges samma möjligheter som pojkar till utbildning.

Sverige som stat, svenska organisationer och medborgare har omfattande kontakter med det kurdiska samhället och är engagerade i utvecklingen i nNorra Irak. Det vore därför rimligt att Sverige som stat i sina kontakter med den regionala regeringen i norra Irak utvecklade skarp kritik mot det traditionellt betingade förtrycket av kvinnor och barn i irakiska Kurdistan.

Jag vill fråga utrikesministern:

1. Vad avser utrikesministern att göra för att understödja kampen mot det traditionella förtrycket av kvinnor, vilket förvärrats under de senaste åren av krig och ockupation i Irak?

2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att för Sveriges del som stat och inom EU förmå den regionala regeringen i irakiska Kurdistan att ratificera FN:s barnkonvention?

3. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att få den regionala regeringen i irakiska Kurdistan att förmå regionens domstolväsende att döma brott mot kvinnor och barn efter samma straffskalor som för brott mot män?

4. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förmå Sverige och andra länder inom EU att understödja kvinnors och barns rätt till utbildning på samma villkor som män i irakiska Kurdistan?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:53, Kvinnors situation i irakiska Kurdistan

Interpellationsdebatt 2007/08:53

Webb-tv: Kvinnors situation i irakiska Kurdistan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 1 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jacob Johnson har frågat mig vad jag avser att göra för att understödja kampen mot det traditionella förtrycket av kvinnor, för att förmå den regionala regeringen i irakiska Kurdistan att ratificera FN:s barnkonvention, för att få den regionala regeringen i irakiska Kurdistan att förmå regionens domstolväsende att döma brott mot kvinnor och barn efter samma straffskalor som för brott mot män samt för att förmå Sverige och andra länder inom EU att understödja kvinnors och barns rätt till utbildning på samma villkor som män i irakiska Kurdistan. Den irakiska regionen Kurdistan utgör en del av staten Irak. Det är regeringen i Bagdad och inte den regionala regeringen som biträder internationella konventioner och andra internationella överenskommelser. FN:s konvention om barnets rättigheter, som har undertecknats och ratificerats av staten Irak, förpliktar sålunda också den irakiska regionen Kurdistan. De åtaganden som följer av barnkonventionen och andra FN-konventioner om skydd för de mänskliga rättigheterna måste således respekteras av irakiska myndigheter på både nationell och regional nivå. Regeringen har vid flera tillfällen uttryckt oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Irak. Denna oro gäller också den irakiska regionen Kurdistan. De problem som Jacob Johnson påtalar om situationen för kvinnor i den irakiska regionen Kurdistan, och som finns i lika hög grad i andra delar av Irak, är kända och har föranlett befogad kritik från det internationella samfundet. Den irakiska regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalat en vilja att verka för en ökad och stärkt respekt för de mänskliga rättigheterna i Irak. Den regionala regeringen i irakiska Kurdistan har gjort liknande uttalanden och har särskilt fördömt så kallat hedersrelaterat våld mot kvinnor. Sveriges regering välkomnar detta. Samtidigt finns mycket kvar att göra för att förbättra situationen vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna där och i hela landet. Detta påminde jag om i de samtal som jag hade med irakiska politiska företrädare under mitt besök i Bagdad i september. Det är också något som företrädare för Utrikesdepartementet gör i de löpande kontakterna med irakiska företrädare, också med representanter för den irakiska regionen Kurdistans regering. UD:s årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna i Irak beskriver väl de problem Jacob Johnson påtalar och utgör en god grund för sådana samtal. Förenta nationernas mission i Irak, Unami, publicerar regelbundet rapporter om de mänskliga rättigheterna i Irak. Där finns detaljerade uppgifter om kränkningar av kvinnors rättigheter, bland annat gällande hedersrelaterade brott i den irakiska regionen Kurdistan. I den senaste rapporten uppmanas myndigheterna där att säkerställa att våldsbrott mot kvinnor undersöks noggrant och att hedersrelaterade motiv för sådana brott inte ses som förmildrande omständigheter när straff ska utdömas. Samarbete pågår mellan flera irakiska organisationer och myndigheter och berörda FN-organ för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige ställer sig bakom och stöder FN:s arbete på detta viktiga område bland annat genom stöd till det arbete som FN:s fond för kvinnor Unifem gör för att kvinnors rättigheter ska tas till vara i den översyn av Iraks konstitution som nu genomförs. Eujust lex, Europeiska unionens rättsstatsmission till Irak, har sedan 2005 utbildat höga befattningshavare inom den irakiska polisen, domarkåren och fängelseväsendet i bland annat mänskliga rättigheter. Sverige bidrar aktivt till detta arbete. EU har också i flera uttalanden pekat på vikten av att de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors rättigheter, respekteras i Irak. Jag kan försäkra Jacob Johnson att respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors och barns rättigheter, även i fortsättningen kommer att vara en viktig punkt på dagordningen i våra kontakter med irakiska företrädare. Sverige kommer att fortsätta stödja EU:s och FN:s arbete för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna i Irak, också i den irakiska regionen Kurdistan.
Jacob Johnson (V)
Anf. 2 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Jag har interpellerat utrikesministern om situationen för kvinnor och barn i irakiska Kurdistan och vill inledningsvis tacka Carl Bildt för svaret. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Det innebär bland annat att vi ser underordningen av kvinnor över hela världen som en särskild struktur som måste uppmärksammas och bekämpas, oberoende av sociala skillnader i övrigt och oberoende av om det handlar om förhållanden hos ett folk som länge har varit utsatt för ett kolonialt förtryck som till exempel i Kurdistan. Vi vet alla att kurderna har förtryckts under århundraden och inte fått sina mänskliga rättigheter erkända. Det tydligaste exemplet på detta inträffade under kriget emellan Irak och Iran i slutet på 1980-talet, då kurderna i Irak utsattes för ett regelrätt folkmord av Saddam Husseins regim. Kurderna är fortsatt förtyckta som folkslag, framför allt i Turkiet, Iran och Syrien. Herr talman! Jag ville säga detta för att de som följer denna debatt inte ska tro att jag är omedveten om det långa och systematiska förtryck som kurderna utsatts för. Tvärtom - jag försöker på olika sätt stödja kurdernas kamp. Men det innebär inte att man kan åsidosätta kampen mot det förtryck av kvinnor och barn som bevisligen sker även i irakiska Kurdistan. Jag kommer själv från Uppsala, och vi Uppsalabor får aldrig glömma mordet på Fadime Sahindal för snart sex år sedan. Endast 26 år gammal sköts hon till döds av sin far i Uppsala, bland annat därför att hon aktivt arbetat för att uppmärksamma det traditionella förtrycket av vissa invandrarflickor. Vi måste i hennes anda fortsätta kampen för kvinnors mänskliga rättigheter över hela världen, i Sverige och i irakiska Kurdistan. Herr talman! Jag vill uttrycka min uppskattning för det arbete som olika frivilligorganisationer utför för kvinnors och barns rättigheter i Irak, även i den norra kurdiska delen. Organisationen CBRI - Centret för barnens rättigheter i Irak - anordnade till exempel en demonstration utanför riksdagen för någon tid sedan. Då tog man upp och protesterade mot det ökande antalet mord på kvinnor och barn som den senaste tiden ägt rum i irakiska Kurdistan. Det är viktigt att CBRI och andra liknande organisationer får stöd för sitt arbete i dessa frågor. I min interpellation ställde jag fyra frågor, och jag har fått några svar. När det gäller ratificeringen av FN:s barnkonvention svarar utrikesministern, som vi hörde, att detta har den irakiska staten gjort och att det åligger den irakiska regionen Kurdistan att respektera detta. Det kan man dock knappast säga görs i tillräcklig grad, för som jag refererar i min interpellation har enligt Protection Center for Children's Rights in Iraq 70 kvinnor mördats och 201 begått självmord i irakiska Kurdistan under de senaste månaderna, ofta som ett resultat av det traditionella patriarkala förtrycket och kontrollen av unga kvinnor och barn. Ett annat exempel är att tusentals flickor har tvingats lämna grundskola och gymnasium. Carl Bildt svarar även att han tog upp dessa frågor med irakiska politiska företrädare i Bagdad i höstas. Det är bra. Likaså är det bra att Utrikesdepartementet gör det i löpande kontakter med företrädare i Irak och med representanter för det regionala styret i de irakiska delarna. Men mer behöver göras. Vänsterpartiet har tidigare tagit upp frågan om ett svenskt representationskontor i kurdiska Irak, förslagsvis i Irbil. Ett sådant kontor skulle underlätta kontakterna med de regionala myndigheterna. Andra länder tar liknande initiativ, till exempel tillkännagav Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner under sitt besök tidigare i höstas ett sådant. Jag vill fråga utrikesministern hur han ser på en permanent officiell svensk närvaro i irakiska Kurdistan.
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 3 Fredrik Malm (Fp)
Herr talman! Detta är ett mycket viktigt och angeläget område, inte bara i fråga om kvinnors rättigheter utan också i fråga om utvecklingen i irakiska Kurdistan. Vi har ju diskuterat detta tidigare, inte minst krigshoten från Turkiet gentemot den kurdiska regionen i norra Irak. Det väsentliga att ta upp i den här frågan är att Sverige på olika sätt kan stödja en positiv utveckling i regionen. Men det förutsätter också att vi gör en analys av vilka mekanismer, vilka faktorer och vilka skeenden som påverkar regionen, hur den utvecklas och vad de grundläggande problemen består i. Jacob Johnson nämnde det centrala med det patriarkala systemet. Vi har att göra med - och det gäller inte bara Kurdistan, utan det gäller egentligen hela Mellanöstern och arabvärlden - ett i grunden patriarkalt samhälle, ett feodalt samhälle där institutioner och en demokratisk statsmakt inte har funnits och inte heller riktigt finns i dag. Det är det ena. Det andra är i det kurdiska fallet att samhället fortfarande är djupt posttraumatiskt efter det som har hänt tidigare med Anfalkampanjen, med uppror tidigare, med grannländernas ofta mycket destruktiva inverkan och så vidare. Irakiska Kurdistan är i dag i stort sett ett område som har byggts upp på rena ruiner från Saddam Husseins folkmord. I och med att de här människorna, ungefär 5 miljoner, aldrig har fått lugn och ro har det varit mycket svårt för Kurdistan att kunna utvecklas internt, att kunna förbättras socialt och inte minst att kunna förbättra kvinnornas situation. När de fick sin autonomi i början av 90-talet drabbades de av interna strider. De har ett mycket stort tryck på sig från arabiska Irak, från shiitiska persiska Iran, från Syrien och inte minst från Turkiet. De lever under ständiga krigshot och säkerhetshot. Därför vill jag instämma i det som Jacob Johnson säger och mycket tydligt betona vikten av att Sverige spelar en konstruktiv roll här. Vi har en tradition bakom oss att stå upp för mänskliga rättigheter och att stå upp för befolkningars rätt att leva i fred och i frihet, och vi har haft ett mycket högt tonläge i den internationella debatten. Det vore väldigt synd om det tonläget dämpas nu när vi ser vad som händer. Vi ska givetvis utöva påtryckningar mot Iraks centrala regering, givetvis mot Kurdistans regionala regering, KRG, men också mot grannländerna. Vi ska också formulera ett bistånd som kan spela roll och agera så att vi kan få en officiell närvaro i regionen och på olika sätt försöka påverka utvecklingen i konstruktiv riktning. Detta, nota bene, herr talman, förutsätter också i slutändan ett tydligt svenskt politiskt ställningstagande för irakiska Kurdistan, för regionens rätt att leva och utvecklas, att inte behöva lida under ett i praktiken permanent krigshot från Turkiet i norr, från Iran i öster, från arabiska Irak i söder, terroristgrupper och annat, och en mycket destruktiv inverkan i de interna affärerna också från Syrien.
Carl Bildt (M)
Anf. 4 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag befinner mig i den besvärliga situationen att jag egentligen inte finner någonting i det som Jacob Johnson och Fredrik Malm har sagt som jag har anledning att invända mot. Jag tror att vi är synnerligen ense om vikten av att Irak som sådant ansluter sig till de olika konventionerna. Sedan är vi alla tillräckligt realistiska för att veta att viljan att ansluta sig till konventioner är en sak, i synnerhet i en situation som den som Irak befinner sig i, och förmågan att verkligen garantera efterlevnaden av detta är någonting annat. Därtill kommer självfallet, bortsett från mera politiskt betonade problem, de problem vi har med traditionella förhållanden, patriarkala strukturer som har funnits här sedan århundraden, möjligen årtusenden, och som inte ens svenska diplomatiska démarcher, åtminstone på kort sikt, förmår att rucka så där alldeles enkelt. I det engagemang som finns i de här frågorna ligger ju, och det fanns i bägge frågeställningarna, ett önskemål om att Sverige ska vara mer aktivt. Det försöker vi att vara. Vi har engagerat oss i en dialog, i och för sig framför allt med de irakiska myndigheterna i Bagdad. EU:s utrikesministrar hade en lunch i går, på svenskt initiativ, med den irakiske utrikesministern Zebari, och en del av frågorna om mänskliga rättigheter, om än de flyktingbetonade frågorna, var föremål för en intresseväckande diskussion. Vi strävar också efter att öka den svenska diplomatiska närvaron i Irak. Då förhåller det sig så, på grund av statens struktur, att vi måste börja i Bagdad. Det är lättare sagt än gjort. Men vi har i alla fall börjat den processen. I förlängningen av den processen, och det tror jag att jag har sagt eller åtminstone skrivit i tidningen, ligger också att någon typ av närvaro bör etableras i Irbil inom de begränsningar som såväl säkerhetsfrågor som utrikesförvaltningens genom ett arv från en tidigare regim något ansträngda finansiella läge utgör. Det råder ingen tvekan om den inriktning som vi har på politiken i detta hänseende. Om jag, möjligtvis med Jacob Johnsons lätta tillstånd, får röra mig lite i utkanten av frågeställningen tog Fredrik Malm upp frågan om det vi diskuterade här för någon vecka sedan, det spända läget mellan Turkiet och Irak med anledning av PKK-terrorismen. Jag tillät mig då att vara åtminstone kortsiktigt försiktigt, kanske inte optimistisk men jag kanske inte delar den nattsvarta pessimismen om läget. Jag kan nu konstatera att relativt ihållande diplomati har desarmerat åtminstone den akuta situationen. Det innebär inte att den långsiktiga situationen nödvändigtvis är stabil. Inträffar det ett stort PKK-anfall på ett eller annat sätt inne i Turkiet igen kan det komma att aktualisera de här frågeställningarna på nytt. Men en mycket intensiv dialog, framför allt med Irak, med Turkiet, i någon utsträckning med EU och med USA, har desarmerat den allra mest akuta krisen. Jag ska inte formulera mig tydligare än så. Vi får väl notera det som i alla fall i denna del är positivt. Men, som sagt, vi ska göra vad vi kan för att medverka till en förbättring av situationen för kvinnor, för barn och för mänskliga rättigheter generellt. Diplomatiska démarcher i all ära, vi vet alla begränsningarna i dem. Till och med interpellationsdebatter i Sveriges riksdag har ett begränsat genomslag i omvärlden. Det handlar om ett uthålligt engagemang, uthållig närvaro och breda kontaktytor mellan respektive samhällen som kan medverka till dessa långsiktiga förändringsprocesser, inte minst när vi talar om de patriarkala, traditionella förhållandena. Jag tror att vi har en gemensam strävan att försöka bygga den typen av relationer mellan Sverige och Irak och kanske speciellt, på grund av speciella omständigheter, med den irakiska regionen Kurdistan.
Jacob Johnson (V)
Anf. 5 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Låt oss hoppas att även interpellationsdebatter kan vara ett bidrag till ett uthålligt engagemang i dessa frågor. Carl Bildt hänvisar i sitt svar till UD:s årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna i Irak. Jag har tagit del av den senaste rapporten som gäller förhållandena 2006, och där framkommer en lång rad förhållanden som inte är acceptabla: kidnappningar följda av våldtäkt, sexslaveri och mord på kvinnor på sekteristisk grund. Det sägs vidare i rapporten att det i den nya irakiska konstitutionen finns skrivningar i riktning mot en försämrad legal ställning för kvinnan i Irak och en lag som möjliggör strafflindring för hedersmord. FN:s särskilda sändebud har uttryckt sin oro över förekomsten av hedersrelaterade brott och fäst särskild vikt vid den oroande trenden med kvinnliga "självmord" och "självmordsförsök" i irakiska Kurdistan. I rapporten tas också upp problemet med tidsbegränsade äktenskap som blivit allt vanligare främst bland unga universitetsstuderande kvinnor. Även om de ingås med kvinnans samtycke förlorar kvinnorna sina rättigheter när äktenskapet löper ut. Herr talman! Det är en mycket allvarlig bild som den senaste rapporten från Utrikesdepartementet ger. Jag kan referera till än nyare intryck. Nyligen besökte en grupp på åtta personer som kallade sig the Swedish delegation irakiska Kurdistan - den kom tillbaka så nyligen som för två veckor sedan - med syftet att öka kunskapen om regionens demokratiska utveckling i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet. Delegationen erfor bland annat att den landinformation som finns tillgänglig på svenska Migrationsverkets hemsida från en norsk-schweizisk resa i området i mars 2007 i vissa avseenden gick stick i stäv med information som samlades in under den här delegationens resa. I den norsk-schweiziska rapporten uppgavs till exempel att villkoren för kvinnor förbättrats genom att de numera tillåts resa utomlands. Men faktum är att på själva internationella kvinnodagen i år antog den irakiska federationen en lag som innebär att kvinnor inte kan ansöka om pass utan en mans - en makes, fars, brors eller sons - godkännande. Kvinnors möjligheter att resa utanför landets gränser inskränks därmed av en mans lagstadgade bestämmanderätt över kvinnan. Bilden kan ytterligare kompletteras med förekomsten av polygami. Tonårsflickor, tre eller fyra i taget, kan bli bortgifta med unga pojkar som är minderåriga eller med mycket äldre män som redan har flera fruar. Många flickors och kvinnors enda utväg numera har blivit att bränna upp sig själva. Det är även så att prostitutionen i området har ökat på grund av ökade klasskillnader och stigande fattigdom. Herr talman! Jag har utvecklat den här beskrivningen av problematiken därför att jag vill understryka dess omfattning och djup. Regeringen har, menar jag, utöver ett ansvar att på olika sätt verka för förändringar i Irak och irakiska Kurdistan också ett annat ansvar. Det gäller tillämpningen av den svenska asyllagstiftningen. Jag vill som exempel ta upp fallet Helal Mohammad Mirkhan, som enligt beslut från Migrationsverket har nekats permanent uppehållstillstånd i Sverige och därför ska skickas tillbaka till sitt hemland, Irak. Enligt såväl polischefen i Sulaymaniyah och politikern Pazshan Zangane, ordförande i jämställdhetsutskottet i den regionala riksdagen i Kurdistans huvudstad Irbil, kommer hon att gå en säker död till mötes om hon återsänds. Herr talman! Jag anser att regeringen måste ta initiativ så att sådana avvisningar stoppas.
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 6 Fredrik Malm (Fp)
Herr talman! Vi är nog ganska överens i vår bedömning av det nuvarande läget längs gränsen mellan Turkiet och norra Irak. Den intensiva diplomati som Carl Bildt nämner tycks ha gett visst resultat. Däremot förs den här striden i stället från de mer chauvinistiska individerna och organisationerna i Turkiet numera på det rättsliga området, där man helt enkelt har dragit hela det kurdiska partiet DTP inför rätta. Överåklagaren i Turkiet, The Supreme Court , ska nu pröva om man helt enkelt ska förbjuda hela DTP. Det är i sammanhanget också viktigt att notera att Turkiet fortfarande har ett grundläggande problem med att hantera sin kurdiska befolkning på ett värdigt sätt. Det yttrar sig ibland i form av spänning längs gränsen men ibland också i rättssalar i Istanbul. Det krävs en annan attityd från den turkiska regeringen och från det turkiska sekulära etablissemangets sida, tror jag, för att långsiktigt kunna lösa den här frågan. Vad gäller Kurdistans regionala regering och frågan om kvinnors rättigheter är det viktiga att hela detta självstyre i grunden vilar på en legitimitet därför att man är någonting annat än det man var innan. Hela Kurdistans regionala regerings legitimitet vilar på att man kan visa att man styr regionen på ett annat sätt än vad Saddam Hussein gjorde. Det innebär också att man är mycket känslig för kritik. Därför ska just vi i Sverige som goda vänner till Kurdistan och kurdernas rätt till självbestämmande vara mycket tydliga i vår kritik när vi tycker att den regionala regeringen inte gör vad som krävs. I slutändan, herr talman, är den centrala frågan för att kunna förbättra för individer att man har säkerhet och trygghet. Därför krävs det givetvis också en bredare demokratisering av hela Mellanöstern, av Iran, av arabvärlden och så vidare för att kunna nå det lugn som innebär att man kan få en konstruktiv utveckling i regionen.
Carl Bildt (M)
Anf. 7 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag har absolut ingen svårighet att instämma i det som Fredrik Malm sade på slutet, det vill säga att vad vi från svensk sida eftersträvar från den andra sidan är en demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter i hela regionen. När vi säger det inser vi samtidigt att detta kanske inte är någonting som står för dörren åtminstone omedelbart. Vi verkar för detta på olika sätt. Det handlar om att stödja fredsprocesser för att undvika de konflikter som ju är upphovet till många kränkningar av mänskliga rättigheter. Det handlar om den inre omvandlingen av repressiva samhällen. Det handlar vidare om en värderingsutveckling som ligger i takt med den modernisering som också vårt eget samhälle - inte alldeles utan svårighet om vi tittar tillbaka några hundra år i tiden - har genomgått. Då ska vi som ett litet land i Europa försöka medverka till detta på olika sätt. Om detta tror jag att vi är helt eniga. Det handlar om diplomatiska framstötar, och det ska vi förvisso göra - det är ingen tvekan om den saken - men det handlar ännu mer om att utveckla kontaktytorna mellan våra respektive samhällen. Det starkaste instrument som Sverige har när det gäller att förändra andra samhällen är tyvärr inte utrikesförvaltningen, utan det starkaste instrumentet är det svenska samhället självt och bredden i våra kontakter. Det kan vara politik, ekonomi, frivilligorganisationer eller politiska partier, och det är bredden i de kontakterna som gör att vi, med andra samhällen, successivt kan medverka i en förändringsprocess där. Sedan ska vi i utrikesförvaltningen och regeringen försöka göra vad vi kan, med diplomatiska démarcher, för att underlätta denna långsiktiga kontaktprocess. Enskilda ärenden i asylpolitiken är som bekant icke föremål för debatt i riksdagens kammare. Det vet Jacob Johnson, men han vill framföra sitt budskap i alla fall. Detta är noterat. I övrigt vill jag bara konstatera att det råder en betydande samsyn i dessa frågor.
Jacob Johnson (V)
Anf. 8 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Jag har i denna interpellationsdebatt uppmärksammat de vidriga uttryck för traditionellt patriarkalt förtryck som i dag förekommer i irakiska Kurdistan. Detta förtryck kan komma till uttryck på många sätt; som regelrätta mord, som tvångsgiften, genom att unga flickor begår självmord genom att sätta eld på sig själva, genom att flickor tvingas sluta skolan etcetera. Förtryck av kvinnor är ett globalt fenomen, och det förekommer även här i Sverige. Jag har tagit upp förhållandena i irakiska Kurdistan dels därför att situationen är så allvarlig som den är och tyvärr ser ut att försämras, dels därför att jag är en vän till det kurdiska folket. Jag vill avsluta mitt inlägg i den här debatten med en vädjan och en begäran till utrikesministern att ta alla möjliga initiativ från svensk sida för kvinnornas och barnens bästa i irakiska Kurdistan.
Carl Bildt (M)
Anf. 9 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag lovar Jacob Johnson att göra vad som är möjligt för en utrikesminister i denna riktning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.